150 demonstrerade för demokrati – i nästan total medietystnad

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, informationspolitik, budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, The Pirate Bay, Pirate Bay, TPB, Pirate Bay, rättsväsende, rätten, rätt, korruption, hot, hotbrev, näthat, näthot, juridik, jäv, inkompetens, rättssäkerhet, yttrandefrihet, demonstrationer, demonstration, manifestationer, manifestation, Medborgarplatsen, aktivism, pirataktivism, media, gammelmedia, journalistik, tidning, tidningar, Dagens Nyheter, DN, Lars Epstein

Read Full Post »

Recension: ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring

För första gången publicerar jag på denna blogg en litterär recension. Framöver kommer jag försöka skriva sådana recensioner över alla böcker jag läser, åtminstone alla facklitterära. Värdefulla inspirationskällar är Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner. Har du tips på böcker inom områdena idéhistoria, mänskliga rättigheter, djurrätt och filosofi – som helst inte ska kräva en universitetsutbildning för att vara förståeliga ;-), men som inte alls måste vara helt lättsmälta – får du gärna skriva dem i kommentarerna, så kanske det blir ett inlägg småningom!

Denna min första recension behandlar en bok som jag började läsa i skolan under höst- eller vårterminen, för flera månader sedan, men sedan la ifrån mig; så lånade jag med den lagom till sommarlovet, fick körtelfeber 5 juni och tillbringade någon vecka med att läsa ut den. Och nog passar just detta verk ypperligt att bli denna bloggs första behandlade litterära alster, givet ämnet…

*

De mänskliga rättigheternas väg

– genom historien och litteraturen

Bring, Ove

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas
främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk.
Därtill omslagsbild till ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring.

”Anakronism!” Åt det hållet lät min historielärares reaktion då jag under mitt gångna, första läsår på gymnasiet ville undersöka situationen för mänskliga rättigheter under Antiken. Det gick inte, fick jag höra. Mänskliga rättigheter existerade inte som begrepp under denna den europeiska civilisationens vagga. Tanken på medfödda rättigheter är något som kommit först med naturrätten under 1700-talets upplysning, och de första människorättsförespråkarna var det århundradets västerländska tänkare som John Locke och hans gelikar.

Nu ska jag inte dra för stora växlar på vad en gymnasielärare påstått, men nog är hens reaktion talande för hur historieskrivningen i väst ofta behandlat de mänskliga rättigheterna: som ett fenomen skapat i väst, av väst, för hela världen att följa. Politiskt borde förstås det geografiska ursprunget vara irrelevant när det gäller idéers giltighet, men felaktig historieskrivning hos inskränkt självbelåtna västerlänningar eller för delen hos sådana som skriker ”imperalism!” om varje försök att upprätthålla mänskliga rättigheter universellt skapar ett samhälleligt behov av att nyansera bilden. Eller snarare lägga till mängder av bilder, så det hela blir ett brokigt men ändå sammanhängande kollage av historiska skeenden.

Just detta gör folkrättsprofessorn Ove Bring i sitt nya praktverk De mänskliga rättigheternas väg. Bring inleder inte sin historiska redogörelse på 1700-talet, eller ens i den europeiska antika tidsålder som genom sin medeltida renässans banade vägen för Upplysningens tankar om naturrätt. Nej, denna uppenbart mycket pålästa och kunniga forskare börjar istället många årtusenden och mil bortom traditionell idéhistoria, i området där sumererna bodde ett par tusen år före vår tideräkning, så tidigt att uppfinnandet av dess namn – Mesopotamien, ”landet mellan floderna” – fortfarande låg i framtiden.

Visst – en poäng har såväl min historielärare (som sedermera själv nyanserat bilden, för övrigt) som övriga förespråkare av den traditionella synen: ”mänskliga rättigheter” som begrepp och idé, som rättigheter varje människa innehar i egenskap av att just vara människa, existerade näppeligen på denna tid. Påståenden om motsatsen kan således enkelt avfärdas som just anakronistiska. Men Ove Bring driver inte tesen att de mänskliga rättigheterna som sådana uppkom i tvåflodslandet. Istället syftar stora delar av hans historieskrivning till att täcka uppkomsten av såväl den idémässiga grunden för som de juridiska ramarna som behövs för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Följdaktligen betecknas rättsväsendets utveckling, nedskrivna lagar och  Talionsprincipen som framgångar för de mänskliga rättigheterna, trots att uppkomsten av rättigheterna i sig ännu låg många år in i framtiden.

Om något ska sättas som själva startpunkten historiskt för dessa fundamentala rättigheter, denna den humanistiska traditionens kärna och utgångspunkt, är det enligt Bring den cylinder som Kyros den store lät skapa på 500-talet f. Kr i vad som motsvarar dagens Iran (dåtida Persien). Texten som finns på cylindern utgör delvis självbelåten propaganda för Kyros sagolika segrar i krig, men de delar som inte utgör förantik PR-satsning är av största vikt i vårt eget perspektiv. Cylindern talar nämligen om att medborgarna i de riken Kyros övertagit i strid ska behandlas väl, att tidigare deporterade folkslag ska tillåtas att återvända hem (och ett av dem, judarna, fick t.o.m. logistisk hjälp av kungen), att statsmakten gentemot alla medborgare ska undvika bruk av våld och att religionsfrihet ska råda.

Underförstått är en princip om att alla människor, oavsett vilket land de tillhörde  innan Kyros erövringar eller vilket folkslag eller religion de bekänner sig till, har ett slags grundläggande rättigheter gentemot staten. Allt detta har gjort att många historiker, inte bara Bring själv, kallat Kyros cylinder för intet mindre än det allra första (kända) dokumentet om mänskliga rättigheter i världshistorien. Rimligen fanns tankarna tidigare hos hela världens folk, men faktumet att en tämligen okänd persisk kung var den första historiska makthavare som erkände principen om människors lika rättigheter är smått enastående.

Sedan fortsätter Ove Bring sin berättelse med att skildra vad som hänt sedan dess. Kyros insats blev tyvärr inte bestående, utan de mänskliga rättigheterna har i olika tider och länder fått återupptäckas/-finnas (beroende på filosofisk ståndpunkt) gång på gång. Detta skildrar Bring mycket väl. För varje idéhistoriskt intresserad tänkare, van vid den initialt beskrivna enkla men fördomsfulla sagan om hur de mänskliga rättigheterna kom med Upplysningen, blir den vindlande historien en oerhört intressant ögonöppnare. Givetvis får vi bekanta oss med Locke, Montesquieu och Voltaire, men även mer okända tänkare som haft betydelse för de mänskliga rättigheternas utveckling tas upp, som omslagets bägge figurer Akbar och Roosevelt, och antikens Antifon, medeltidens Las Casas och moderna dagars Orwell för att bara nämna några ur myllret av några hundra namn genom den långa boken.

Lång, ja. De mänskliga rättigheternas väg är just en väldigt lång historia, och således blir även De mänskliga rättigheternas en väldig lång bok. Bruk av tillmälet ”tegelsten” vore att ta i, men förvisso är detta ingen lättviktspocket anpassad till hängmattan. Det märks också på tilltalet: en grundläggande – något mer än grund men inte nödvändigtvis grundlig – allmänbildning (grundskola + Sofies värld  eller någon annan nybörjarbok i idéhistoria) behövs för att hänga med i de ofta komplexa skeenden Bring så minutiöst beskriver.

Här kan jag för övrigt hålla med en del andra kritiker om att det ofta vore mer intressant att få reda på Brings tolkningar och analys snarare än ytterligare ett uppslag detaljinformation om deklarationers exakta utveckling och juridiska status. Men det ofta akademiska anslaget till trots är det inte alls någon jobbig bok att läsa; så fort jag tagit mig igenom den första femtondelen av boken där mänsklighetens allra äldsta och för mig allra mest obekanta civilisationer avhandlats gick resten mycket lätt att läsa. De mänskliga rättigheternas väg är facklitteratur, men Bring lyckas göra det mesta möjliga av det faktum min gymnasiehistorieboks författare konstaterar: ”Den mest spännande historien som finns är den verkliga.”

När det gäller historieskrivningen har jag föga kritik, vilket ju delvis kan bero på att jag (med ett gymnasieår, lite dagspolitiska diskussioner och Sofies värld som främsta kunskapskällor om MR) är föga insatt i ämnet – min bedömning av Brings kompetens baseras främst på hans digra källförteckning, hans vettiga bedömningar inom ämnen jag kan en del om och hans akademiska och förtroendeingivande språkbruk – men jag håller nog med de kritiker som menar att arbetarrörelsen är märkligt frånvarande i boken, att Bring har kanske överdriven slagsida åt liberalismens tänkare.

Å andra sidan skriver Bring förvisso mycket om sociala rättigheter, men då ur ett mer geopolitiskt än ideologiskt perspektiv (väst har traditionellt primärt förespråkat de politiska – negativa – rättigheterna, syd har överlag fokuserat på de sociala – positiva – rättigheterna i internationella diskussioner), och slagsidan mot liberalismen är inte märklig då mänskliga rättigheter den historiska bakgrunden till trots är ett fenomen som i dess utveckling ofta varit sammankopplad med just liberalismen. Likväl har socialismen betytt extremt mycket för t.ex. utvecklingen av rösträtt och demonstrationsfrihet (vilken i sig skildras alldeles för knapphändigt); fler socialister hade varit glädjande. I en så omfångsrik och i vissa delar överdrivet detaljerad bok kan platsbrist näppeligen anges som skäl att utesluta viktiga aspekter hos ämnet.

Och just det innebär för övrigt också att jag själv anser miljö- respektive djurrättsperspektivens frånvaro vara klart tvivelaktiga. Vad miljöfrågor anbelangar vill jag citera Johan Norberg, en liberal rättighetsförkämpe: ”Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad.” Med andra ord: det vanliga ointresset hos vissa förmenta liberaler för de skador storföretag orsakar genom miljöfarliga utsläpp, eller den inställning vissa sådana har om att utsläppen i själva verket i sig skulle vara en rättighet, är inte alls kompatibelt med liberalismens grund.

Rättighetskränkningar måste stoppas, oavsett om de sker genom att en diktator använder en pistol för att skada en oppositionell eller om en fabrik använder klimatförändrande avgaser för att (visserligen knappast avsiktligt) skada fattiga. I det senare fallet bör straffet nog inte ska vara fängelse, eftersom något konkret våldsbrott mot en enskild person näppeligen kan bevisas eller pekas ut, utan istället bör principen ”förorenaren betalar” (Polluter pays principle) gälla, för att på något vis bestraffa och väga upp de rättighetskränkande miljöbrott företag gör sig skyldiga till. Detta till trots nämns inget alls om de mänskliga rättigheternas miljödimension i boken.

Vad djurrätten anbelangar är kritiken mot min kritik om dess frånvaro självklar: boken heter De mänskliga rättigheternas väg, inte De kännande varelsernas rättigheternas väg! Förvisso sant. Likväl menar jag att icke-mänskliga djurs rättigheter varken är mer eller mindre än en utveckling av de mänskliga rättigheterna, som ständigt utvidgats som begrepp. Från början, och även hos många av naturrättstankars pionjärer, var det inte alls självklart att vissa människor (månde det vara kvinnor, mörkhyade, barn, religiöst avvikande eller HBT-personer) skulle tillerkännas samma rättigheter som normens folk.

Likväl tar Bring med dessa tidiga och outvecklade rättighetstankar för att visa hur de ”mänskliga rättigheterna” såg ut innan de helt och fullt blev dagens mänskliga rättigheter. Vore det då inte logiskt att, när man börjar lite för ”tidigt”, också avsluta lite ”senare” än med blott de mänskliga rättigheterna – nämligen med idéer om alla djurs rättigheter? I min mening är många av de mänskliga rättigheterna egentligen inte enbart mänskliga utan snarare ”kännande rättigheter”, som borde tillkomma varje varelse som har förmåga att uppleva smärta/tillfredsställelse i vid bemärkelse. Däri ingår givetvis många djurarter, men även potentiella utomjordinar eller hypotetiska artificiellt skapade medvetanden. Just på grund av det verkligt universella anslaget hos definitionen av rättighetsbärare hos denna princip torde den vara den första som på riktigt kan täcka all tänkbar framtida utveckling; den potentiellt första fullständiga rättighetsdeklarationen.

Argumentera ägnar Bring sig också åt, utöver själva historieskrivningen. I själva verket är en tredjedel av verket ägnat åt samtiden och dess människorättsrelaterade dilemman och frågeställningar. Mycket läggs på att beskriva frivilligorganisationer som Amnesty International och deras för de mänskliga rättigheterna oerhört viktiga arbete – givetvis anstår det varje humanistiskt sinnad människa att om inte aktivt stödja deras arbete via eget engagemang åtminstone deklarera sitt principiella stöd genom medlemskap. Men det Bring kanske allra främst fokuserar på är kulturrelativismen som ett potentiellt hot mot tanken på universella rättigheter – här visar han, med mycket gott stöd av sin omfattande historieskrivning, hur mänskliga rättigheter ju inte alls är någon idé ”vi västerlänningar tvingar på resten av världen” (som det ibland kan låta från rättigheternas fiender) utan istället är tankegods som är lika universellt giltigt som det är universellt framarbetat; just denna tes framstår som det främsta syftet med boken på ett politiskt/filosofiskt plan.

Ove Bring tar vidare upp och polemiserar mot de inskränkningar i mänskliga rättigheter som följt i antiterrorkampens spår alltsedan den elfte september. Fokuset ligger till stora delar på amerikanskt administrerad tortyr, vilket givetvis är en av de viktigaste aspekterna i sammanhanget att belysa: Bring visar övertygande hur den politiska ledningen försökte med alla tänkbara juridiskt och moraliskt förkastliga trix och knep undvika de internationella konventionernas klara förbud mot tortyr. Men nu har Bushadministrationen en gång fallit och de kvarvarande delarna av USA:s terrorkamp, som allvarliga rättssäkerhetsproblem i behandling av t.ex. Guantanamofångar, mordmisstänkta och Bradley Manning, belyses tyvärr nästan inte alls.

Internt svenska MR-dilemman är heller inget Ove Bring talar mycket om; övervakningssamhället knackar på dörren men det är uppenbarligen enligt Brings syn inget större problem. Det kan kanske förstås utifrån det så enorma historiska perspektivet; vad är väl massövervakningen och diverse smärre begränsningar i yttrandefriheten mot tortyr, dödsstraff, krig och de andra hemskheter under de gångna årtusenden som boken behandlar? Likväl saknas även asylpolitiken, den för de mänskliga rättigheternas upprätthållande så viktiga transparensen, nämndemannaväsendet och andra områden där Sverige brister i boken, medan Muhammedkarikatyrerna (som förvisso är en viktig yttrandefrihetsfråga) ges oproportionerligt stor vikt.

Högerextremismen, som är ett av Europas största potentiella hinder för en fortsatt frihetlig utveckling, nämns knappt alls. Det grekiska ”Gyllene gryning” hade visserligen inte fått sitt stora genombrott då Brings verk publicerades för bibliotek och bokhandlar – ni vet, de som X – men mängder av andra fascistartade eller rent ut fascistiska partier, rörelser och lagstiftning har det senaste decenniet kraftigt växt i Europa. Exemplen är tyvärr lika legio som vedervärdiga; fascismen reser sig från historiens sophög.

Lagar som förbjuder ”homosexuell propaganda” har antagits i Litauen och  Ryssland, i Ungern har det fascistiska Jobbik understundom med stöd av odemokratiska Fidesz spätt på det redan kraftiga hatet mot romer som yttrat sig i arbetsläger och i vissa fall mord, i Nederländerna vill det nyspråkligt benämnda ”Frihetspartiet” inskränka yttrande- och arkitetursfriheten för en utsatt  minoritet, och över hela Europa inklusive Sverige byggs Fästning Europa upp, där världens allra mest utsatta – fattiga, förtryckta, förföljda – inte ska beviljas ofta livsnödvändig asyl. Ändock nämns allt detta med mycket få upplysningar, trots att denna växande rörelse utgör ett av den moderna tidens största hot mot de mänskliga rättigheterna.

Fantastisk är boken likväl; språket, det seriösa men ändå mycket intresseväckande anslaget Bring valt liksom de vindlande och ofta obekanta stigarna genom historien Bring väljer och pedagogiskt som en äkta reseledare beskriver gör att hans idéhistoriska berättelse förtjänar det omdömet. Bristerna som likväl finns är i själva verket just brister och inte i egentlig mening svagheter; det finns (i dubbel bemärkelse) bokstavligt talat brist på en hel del viktiga ämnesområden som borde tagits upp, samtidigt som det som faktiskt tas upp behandlas på ett föredömligt vis.

De mänskliga rättigheternas väg väcker ett idéhistoriskt intresse och ger en mycket god kunskap i ämnet på lagom vetenskaplig nivå, samtidigt som läsaren inspireras till att fortsätta bevandra den historiska väg som människor strövat längs – än hastigt och än tillbaka men överlag ändå framåt –  ända sedan kung Kyros enastående cylinder med ett tydligt mål i fjärran: att uppnå en värld där varje människa ses som lika värd sin nästa och i sanning respekteras för sina oinskränkbara rättigheter. Vägen hittills har varit lång och brokig och historiens förkämpar, det förflutnas vägbyggare, förtjänar det högsta beröm, men i en värld med dödsstraff och diktaturer likväl som demokratiskt antagen övervakning, utvisning och uppblossande fascism är det av yttersta vikt att orka fortsätta vandra. I det läget är De mänskliga rättigheternas väg en fantastisk brakmåltid till förfriskning, för att ge oss alla energi och vägvisning nog att ständigt fortsätta.

Färden på de mänskliga rättigheternas väg är förvisso långt ifrån över.

*

Ove Bring: De mänskliga rättigheternas väg
ATLANTIS, 2011
720 sidor
ISBN: 800-41-87-6874-60

Andra recensioner: Svenska Dagbladet – Dagens Nyheter – Expressen – Göteborgs-Posten – liv&rätt – fib – Borås Tidning – Helsingborgs Dagblad

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, argument, argumentation, pirat, pirat, medborgarrätt, människorätt, MR, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, lagstiftning, maktmissbruk, demokrati, De mänskliga rättigheternas väg, litteratur, recension, bok, böcker, facklitteratur, idéhistoria, tortyr, döddsstraff, filosofi, moralfilosofi, etik, moral, demokrati, rättighet, rättigheter, rättighetsetik, deontologi, Ove Bring, Bring, naturrätt, naturrätten, liberalism, liberalismen, Upplysningen, USA, kriget mot terrorismen, kulturrelativism, kulturrelativismen, frihet från tortyr, personlig integritet, invandring, rätten till liv, rättssäkerhet, religionsfrihet, yttrandefrihet, frihet, rättsstat, rättsstaten, tolerans, upplysning, djurrätt, fascism, ideologi, ideologier, kännande rättigheter, socialism, sociala rättigheter, politiska rättigheter, negativa rättigheter, positiva rättigheter, miljö, klimatet, Polluter pays principle, Förorenaren betalar, diktatur, juridik, folkrätt, FN, Förenta Nationerna, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, deklaration, konvention, demonstrationsfrihet, rösträtt, kultur, vetenskap

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Ring ett telefonsamtal för yttrandefriheten #ringförHBT

Ukraina går i antidemokratisk riktning. Landets parlament kommer denna vecka diskutera en lag, lag 8711, som skulle förbjuda HBT-människor från att i offentligheten tala om att de är homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Lagen skulle naturligtvis inskränka såväl yttrandefriheten som rätten till ett privatliv (där rätten att tala fritt om sin kärlek ju ingår), och därför måste vi stoppa lagförslaget.

Organisationen AllOut har en idé: vi, världens medborgare, ska ringa våra egna regeringar och förmå dem att sätta press på Ukraina. Ukraina är nämligen väldigt måna om att fördjupa samarbetet med EU-länder, men detta sätter EU stopp för, just på grund av dålig hantering av mänskliga rättigheter. Här i Sverige kan vi dra vårt strå till stacken: ring Regeringskansliet på 08-405 10 00 och be att få tala med den som handhar ärendet med lagen mot yttrandefrihet för HBT-personer i Ukraina. Gör det nu. Tillsammans kan vi sätta press på Sveriges regering, så att den i sin tur genom EU kan sätta press på Ukraina. Ett helt lands HBT-människors yttrandefrihet kan hänga på våra samtal.

Så ring 08-405 10 00, nu!

Och sprid kampanjen på Twitter (hashtag: #ringförHBT) och Facebook (skicka t.ex.  meddelandet ”Ring ett samtal för yttrandefrihet för Ukrainas HBT-personer! http://www.allout.org/en/actions/ukraine_call?akid=751.922923.my84si&rd=1&t=3&utm_campaign=ukraine_call&utm_content=english&utm_medium=email&utm_source=actionkit” som statusuppdatering).

Här är en lämplig inledning till samtalet:

”Hej, jag heter [ditt namn] och ringer angående en lag mot yttrandefrihet om homosexualitet som kan röstas igenom den här veckan i Ukrainas parlament. Kan jag få tala med någon som hanterar den här frågan, om någon sådan finns?”

Här är lämpliga saker att ta upp:

• Sverige ska uttalat arbeta för mänskliga rättigheter i sin utrikespolitik (det är regeringens egen officiella linje), så detta är ett gyllene tillfälle att använda diplomati.
• Lagen bryter mot artikel 10  i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och mot artikel artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
• Att gå genom EU med sin kritik mot Ukraina är absolut bra för att få större genomslag; men då är det viktigt att Sverige verkligen arbetar riktigt hårt för att få till ett så starkt uttalande som möjligt från EU.

That’s it – ring nu. Regeringen har redan börjat vidta åtgärder och uppfatta det som ”protester från alla möjliga håll och kanter” efter att så få som 4 (!) medborgare ringt. Så, om du verkligen bryr sig om yttrandefrihet och HBT-personers rättigheter, ring du med!

*********************************************

Själv ringde jag alldeles nyss. Att som 16-åring ringa Regeringskansliet var nervöst – men så fort jag kommit fram lättade nervositeten. Det var ju (förstås) helt vanliga människor på andra sidan luren! Kul var det; jobbigt var det inte.

Första människan som svarade kopplade mig till Martin Rosén, landshandläggare för Ukraina. Detta var vad han sa:

• Han förstod direkt vad jag ringde om och sa att jag var den fjärde som ringt om det idag (!).
• Regeringen arbetar kontinuerligt gentemot Ukraina i särskilt HBT-frågor och för en löpande dialog.
• Angående just detta har han, tack vare telefonsamtalen, varit i kontakt med Ukrainas ambassad.
• Ambassaden tvivlar starkt på att lagen kommer gå igenom.
• Sverige gör nuförtiden sällan egna uttalanden i sådana här frågor eftersom det mest blir uppmärksammat internt i landet – det ger inte så stor verkan.
• Istället försöker Sverige driva sådant här genom EU, så Martin Rosén har eller kommer vara i kontakt med Bryssel för att kolla om EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton ska göra något yttrande om detta.
• Rosén vet inte just nu de exakta förutsättningarna för lagen, och man kan inte kritisera varje motion parlamentsledamöterna lägger – kritik blir bara aktuellt om lagen sannolikt ska realiseras.
• Om lagen går igenom vore det jätteallvarligt, eftersom den ukrainska staten då – på ett sätt man lätt ser – kommer bryta allehanda konventioner och mänskliga rättigheter.
• Ukraina har sedan 2007 något avtal med EU för fördjupat samarbete på många områden (t.ex. frihandel), som EU dock ej gått med på just på grund av situationen för mänskliga rättigheter i Ukraina.
• För att det avtalet ska skrivas under krävt att Ukraina går åt rätt håll. Tidigare kunde de hänvisa till politiskt kaos, men nu när landet är mycket stabilare går det inte längre, särskilt inte om man då aktivt inför sådana här lagar.
• Hans Linde har skrivit en riksdagsfråga, nummer 587, till Carl Bildt om vad regeringen gör angående HBT, efter misshandeln i samband med Pride i Ukraina tidigare i år. I Bildts redovisas ungefär vad Rosén redan berättat för mig.
• Rosén uppfattar de fyra samtal han fått som att det kommit kritik ”från alla håll och kanter” (hans formulering).

Till detta upprop, #ringförHBT, bjuder jag särskilt in följande bloggare att ansluta sig, från det politiska landskapets alla (nå, alla humanistiska) spektra: Anna Troberg (PP), MinaModerataKarameller (M), Jens Holm (V), Beelzebjörn (partilös), Per Pettersson (LibDem), Maria Ferm (MP), Lena Sommestad (S), Mark Klamberg (FP), Opassande (PP), HBT-sossen (S), Isobel Hadley-Kamptz (partilös), Madeleine Sjöstedt (FP), Farmorgun i Norrtälje (PP), Carl-Johan Rehbinder (LibDem), Lisa Magnusson (partilös) och Marcus Fridholm (PP). Ni är alla särskilt utvalda för att dels representera en så bred politisk uppslutning som möjligt bakom de viktiga värderingarna om yttrandefrihet, dels för att jag är övertygad om att ni alla har en djup övertygelse om HBT-personers rätt till yttrandefrihet. Nu ber jag er om ett telefonsamtal, och ett inlägg. Kopiera allt ovanstående rakt av om ni vill – sprid detta!

Ring nu.

Foto: Ludovic Bertron (laverrue på flickr), CC-BY 2.0.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, utrikespolitik,  Ukraina, nyhet, nyheter, yttrandefrihet,  Europeiska Unionen, EU, Yanukovych, lag 8711, 8711, HBT, HBTQ, AllOut, All Out, tolerans, mångfald, respekt, sexualitet, kärlek, personlig integritet, privatliv, integritet, Regeringen, Regeringskansliet, Sverige, diplomati, Catherine Ashton, Ashton, Martin Rosén, utrikespolitik, telefonsamtal, #ringförHBT, kampanj, kampanjer, protest, protester, pirataktivism

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Farlig devalvering av terrorismbegreppet – men ACTA är huvudsaken

terrorism, våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas

Detta – Nationalencyklopedins definition av begreppet ”terrorism” – är ett ganska märkligt sätt att inleda ett blogginlägg på. Men det beror på att ämnet för detta blogginlägg i sig är just märkligt. Märkligt, eftersom det detta blogginlägg berör är den nyliga intervjun där en folkvald politiker kallar medborgares fredliga protester mot ett nytt avtal för ”en mild form av terrorism”. Nej, förresten, ett sådant uttalande är inte märkligt; ”märkligt” är ett alldeles för svagt ord. Detta bör istället betraktas som fullständigt absurt.

Politikern jag talar om är Marielle Gallo, EU-parlamentariker för det konservativa franska partiet Union pour un Mouvement Populaire. Och intervjun jag talar om publicerades på den franskspråkiga webbplatsen PC INpact. Gallo talar om de rätt massiva protesterna mot det medborgarrättsfientliga och av Läkare utan Gränser kritiserade handelsavtalet ACTA, protester som började i vintras. Såhär lyder den relevanta intervjufrågan (i fetstil) och Gallos svar – allt översatt av den ideella organisationen EDRI (European Digital Rights) med tillåtelse från PC INpact – där hon nämner terrorism:

Intervjufrågan: One can hope that lawyers can define notions in a more clear way. When you speak of a campaign of misinformation, I have a naive question: whose campaign, for what?

Gallos svar: Listen, you must be aware that Anonymous turned up in the Polish parliamentary assembly. It isn’t just a question of misinformation. It is a soft form of terrorism that scares people. They are afraid. This is a fantasy. ACTA has become a fantasy. And that is relayed by the whole Internet network. I have great relations with Jérémie Zimmermann, but I don’t punch with his weight.

Marielle Gallo, folkvald politiker som kallar folket terrorister.
Foto: Christian Engström.

Så Gallo menar alltså att de tämligen massiva folkliga protester mot ACTA som skett runtom i Europa sedan i vintras – inte minst i Polen och Tyskland – är att klassificera som ”en mild form av terrorism”. Protesterna har delvis varit stora demonstrationer i ett hundratal europeiska städer, inledningsvis tämligen spontana sådana under vintern om jag inte missminner mig, sedan mer samordnade sammankomster den 4 februari (då enskilda demonstrationer samlade 10 000-tals människor i Europa, medan kanske 1 000 personer deltog på demonstrationen i Stockholm, imponerande givet att termometern visade någonstans från -10 till -15 grader). Dessa demonstrationer har överlag varit helt fredliga. Vidare har protesterna också i hög grad tagit sig uttryck i tusentals (tiotusentals?) mejl skickade till EU-parlamentarikerna för att påverka dem, och i 2,8 (då den lämnades in knappt 2,5) miljoner underskrifter på en namninsamling mot ACTA. Den sammanlagda kritiken mot ACTA har gjort att maktbalansen i EU-parlamentet skiftat helt, från massiv (90 procent eller något sådant har jag hört) övervikt för ACTA:s förespråkare, till hyfsat jämnt skägg, troligen viss övervikt för motståndarna.

Jag medger att en del av agerandet som utförs av människor som kallar sig ”Anonymous”, ibland i nätfrihetens namn, är odemokratiskt – det handlar om nedstängningar av ens antagonisters webbplatser, vilket faktiskt är lika illa som statlig censur. Men censur är inte våldshandlingar; det är således inte terrorism. Och i vilket fall har den allra största delen av protesterna, även den största delen av protesterna som sker med Anonymous symbol Guy Fawkes-masken (t.ex. den gång då något dussin polska parlamentsledamöter helt enkelt tog på sig masken för att visa sin avsky mot ACTA), varit helt fredliga och demokratiska. Sådant engagemang hos folket är inget folkvalda bör rycka på axlarna åt (Gallo bjuder i intervjun även på den föga demokratiska one-linern ”Our task is to represent the citizens, but because they are busy with other things, our task is to think for them!”), och än mindre utmåla som ”terrorism”.

För terrorismen – den äkta terrorismen – är fruktansvärd. Oavsett om den söker sitt stöd i högerextrema, separatistiska, islamistiska, kristna, anarkistiska eller vilka andra strömningar, rörelser eller ideologier i samhället som helst, måste terrorismen bekämpas. Våldet som politisk metod kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle. Att bekämpa terrorism är förvisso en viktig statlig uppgift.

Just därför är det så hemskt att kampen mot terrorn missbrukas. Diktaturer har ända sedan George Bushs så famösa, simplistiska och irrationella uttalande 2001 (”Either you are with us or you are with the terrorists”) utnyttjat västvärldens rädsla för terrorism för att (felaktigt) utmåla regimkritiker och oppositionella som terrorister – och denna metod har nu uppenbarligen anammats av demokratiskt folkvalda politiker, om än en så länge i mycket begränsad utsträckning. Västvärlden själv har överreagerat mot terrorn och lagt oproportionerligt stora resurser på bekämpning av det förhållandevis lilla problem terrorism tack och lov ändå är. Många demokratier har svikit sina ideal om mänskliga rättigheter och demokrati i kampen mot terrorismen – vilket är paradoxalt då det enda syfte som förenar all terrorism, oavsett ideologi, är just föraktet mot demokratins ideal; genom att bekämpa terrorister på ett odemokratiskt sätt går man alltså terroristerna till mötes.

Att i detta läge, då terrorbekämpningen redan gått överstyr, så felaktigt missbruka begreppet ”terrorism” och kalla egna upprörda och fredliga medborgare för terrorister är alldeles vanvettigt. Det torde vi alla kunna enas om. (Till Gallos försvar bör nämnas att hon i ett senare uttalande inte direkt backat från sin formulering om ”en mild form av terrorism”, men åtminstone nu påstår att hon är glad över debatten som ägt rum…) Men när det gäller hur yttrandet ska ses på ett större plan är det lite mer öppet för tolkning; här framför Rick Falkvinge i sitt inlägg ett par åtminstone någorlunda plausibla reflektioner.

Gallo har föga respekt för demokratin; det kommer inte som någon enorm överraskning. Det är märkligt och synd att hennes uttalande inte rönt större uppmärksamhet i media. Men egentligen är inte detta det viktiga – Gallo har knappast stöd hos särskilt många makthavare, tack och lov – utan det viktiga är istället det ACTA Gallo så ivrigt och befängt försvarat. Jag tror inte Gallo är ond – hon vill säkerligen väl och tror sig göra samhället en tjänst – men ACTA har konsekvenser som inte kan beskrivas som annat än just onda. Enligt Läkare utan Gränser, som kritiserat ACTA starkt, handlar avtalet om inget mindre än att ”förhandla bort människors liv”, då avtalet om det går igenom kommer försvåra fattiga människors tillgång till livsviktiga mediciner. Och enligt vetenskapliga rapporter hotar ACTA även fundamentala rättigheter för Europas medborgare som fastslås i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Vi har nästan en vecka på oss att stoppa detta livsfarliga avtal. 4 juli röstar EU-parlamentet om saken. Röstar de nej, är ACTA kört. Över. Borta. Och som sagt – EU:s medborgare har lyckats ändra maktbalansen från 90/10 till ACTA:s fördel, till ungefärliga 50/50 i nuläget. Ingen vet säkert hur omröstningen kommer gå. Men alla vet säkert att om vi, medborgare i Europas länder och annorstädes, fortsätter trycka på för fattigas liv och för mänskliga rättigheter – då kan vi faktiskt stoppa avtalet.

Det just du kan göra är mycket enkelt: mejla EU-parlamentarikerna för att visa ditt missnöje med ACTA. Var artig, håll dig kort. That’s it. Vill du skicka till alla över 750 EU-parlamentariker i ett hög är det smidigast att helt enkelt skicka ditt mejl till europarl-all@falkvinge.net, så skickas det automatiskt vidare till alla parlamentarikers mejladresser. Mycket enkelt. Vill du istället få fram en mejllista sorterad efter t.ex. partigrupp eller land de representerar, kan du enkelt använda ett mycket fiffigt verktyg denna länk går till. Och än mer effektivt är att ringa till EU-parlamentariker (ja, en i taget då…) med detta verktyg, eller att skicka papperspost till dem (här finns adresser).

Skrämmande terrorister i Gallos ögon – vanliga svenska demonstranter i andras.
Foto: Christian Engström.

ACTA hotar människors liv och rättigheter, och dess främsta förespråkare verkar ha föga till övers för sådana grundläggande värden som folkligt engagemang i en demokrati. Mejla EU-parlamentarikerna idag, så kan vi tillsammans stoppa avtalet.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, Marielle Gallo, Gallo, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarförakt, terorrism, språk, språkbruk, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, Polen, Anonymous, Union pour un Mouvement Populaire, UMP, yttrandefrihet, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Hjälp Amnesty riva upp Rysslands Pride-förbud

Piratpartister gillar Pride. Väldigt mycket. Här en bild på vår nuvarande partiledare, vår dåvarande partiledare och vår EU-parlamentariker.
Foto: Christian Engström, CC0.

TL;DR-version: Ryssland förbjuder Pride. Skriv på Amnestys kampanj, som avslutas idag, för att stoppa detta dumma förbud! Och sprid länken.

Pride känner ni säkert väl till. En festival för att hylla HBTQ-personers rättigheter, och alla människors frihet att leva sina liv som de vill. En folkfest som går i glädjens och kärlekens tecken, helt enkelt. I det i dessa frågor ändå rätt upplysta Sverige finns det sålunda näppeligennågra politiker som aktivt bekämpar Pride – vissa övervintrade företrädesvis konservativa frihetsmotståndare kanske yttrar sin märkliga avsmak för evenemanget som sådant, men ingen ropar på förbud. Att förbjuda manifestationer av den fria kärleken vore helt enkelt helt absurt i det svenska politiska landskapet. Tack och lov – den toleranta utveckling som skett i HBTQ-frågor, inte minst i den uppväxande generationen, har gått enormt fort i Sverige (så sent som 1979 ansåg staten att homosexualitet var en sjukdom; idag är icke-normativa uppfattningar om kön och sexualitet fullt accepterade på de flesta håll i landet, även om visst arbete återstår). Och den ska vi vara riktigt glada för.

På andra håll i vår geografiska närhet går utvecklingen nämligen snarast åt motsatt håll – åt fel håll. För ett par år sedan röstade Litauen parlament igenom en lag mot ”främjande av homosexualitet”, som alltså i strid med yttrandefriheten förbjuder offentlig spridning av skönmålar homosexualitet. Frågan är om inte helt vanlig sexualupplysning av RFSU, sådan som närmast dagligen sker i svenska skolor, skulle kunna bestraffas enligt Litauens lag. S:t Petersburg antog en lag med samma budskap tidigare i år, liksom andra ryska regioner gjort, och i Ukraina håller liknande lagstiftning på att drivas igenom, även om försök att stoppa den finns. Överlag verkar våldet mot minoriteter – HBTQ-människor och andra – öka i ett Europa där fascismen och nazismen åter är på frammarsch; men givetvis finns möjligheter till fredligt motstånd även här.

Vad väljer då Ryssland som stat att göra i detta läge? Förbjuda S:t Petersburgs yttrandefrihetsfientliga lagstiftning, ta i med polisiära krafttag mot det uppblossande våldet och öppet hylla den fria kärleken? Nej. Ryssland väljer istället att förbjuda Pride – i 100 år. Ett land, vars demokratiska problem visserligen redan var kända, men som likväl gör anspråk på att vara en modern stat med modern lagstiftning, väljer alltså att inskränka de mänskliga rättigheterna till yttrandefrihet, till mötesfrihet och till demonstrationsfrihet. Landet väljer vidare att göra detta på ett sådant sätt att det riktas mot en redan utsatt minoritet. Sammantaget utgör detta ytterligare en markant brist i Rysslands demokrati – kan ett land verkligen vara en demokrati om politiker bestämt att medborgarna inte får demonstrera fredligt i en viss fråga i ett sekel?

Skäms, ansvariga politiker i Ryssland! Skäms att ni inte har större respekt för människors fundamentala rättigheter! Skäms att ni inte förmår inse den fria kärlekens eviga och oändliga värde! Skäms att ni beter er som vore landet fortfarande Sovjet, där den individuella friheten inte betyder något gentemot makthavarnas nycker!

Om du, kära läsare, håller med mig om det absurda, verklighetsfrånvända och ondskefulla i att förbjuda fredliga manifestationer för kärlek, frihet och rättigheter, finns det faktiskt något konkret du kan göra. Skriv under Amnestys namninsamling för att  stoppa Rysslands förbud mot Pride. Och sprid länken på Facebook och andra nätverk. Gör det nu, just nu, för Amnestys kampanj tas ned redan ikväll.

Frihets- och kärleksälskande pirater på Pride. Notera den svenska riksdagen i bakgrunden, som tack och lov inte har något emot festivalen.
Foto: Jonathan Rieder Lundkvist, CC-BY-NC 3.0.

Piratpartiet har som synes en lång tradition av att själva gå med i Pride. Sålunda är det för mig alldeles självklart att vi piratpartister ska stå upp för ryska medborgares rätt att göra likaledes, och ställa oss bakom Amnestys kampanj. Således skickade jag in en länk till Amnestys kampanj till Piratpartiets nyhetsbrev Tapiren, och den publicerades, föga förvånande men mycket glädjande. Men en länk gör ingen skillnad alls. Det som gör skillnad är om du, just du, klickar på länken och skriver på kampanjen, och sedan gärna sprider den. Så kan Rysslands politiker förhoppningsvis förstå att världens opinion är emot dem, och agera därefter. Och världen kan kanske bli en smula bättre – för HBT-rörelsen, för de mänskliga rättigheterna och för kärleken.

Pusha gärna kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, utrikespolitik,, nyhet, nyheter, yttrandefrihet,  HBT, HBTQ, tolerans, mångfald, respekt, sexualitet, kärlek, personlig integritet, privatliv, integritet, kärlek, Ryssland, S:t Petersburg, Sankt Petersburg, förbud, Pride, demonstrationsfrihet, mötesfrihet, yttrandefrihet, demokrati, frihet, Amnesty, kampanj, kampanjer, namninsamling, namninsamlingar, aktivism, pirataktivism, Piratpartiet, Moskva , Stockholm Pride, Slavic Pride

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Hur du kan hjälpa till att stoppa ACTA

ACTA är ett jobbigt namn på ett jobbigt avtal.

Om det internationella avtalet går igenom – om EU säger ja till det, liksom Sverige och alla andra medlemsländer – kommer det till exempel innebära detta:

• Tillgången till billiga mediciner för fattiga i utvecklingsländer minskas vilket högst reellt kan hota människors liv – något som gjort att Läkare utan Gränser protesterar mot ACTA, så kraftigt att organisationens generalsekreterare till DN sagt: ”Man förhandlar bort männi­skors liv, det är vad det handlar om.”
• De i Europakonventionen skyddade fundamentala mänskliga rättigheterna kan inskränkas. Den slutsatsen drar olika vetenskapliga studier. För hänvisning till källor, se del 1 och del 2 av EU-parlamentariken Carl Schlyters medarbetares granskning av regeringens felaktiga påståenden angående ACTA.
• En process där företagens lobbyister får sitta med vid förhandlingsbordet medan medborgare och folkvalda saknar insyn accepteras som ett helt okej sätt att ta fram ny lagstiftning. Det är nämligen just så ACTA-processen länge gick till – medan amerikanska storföretags representanter hade full insyn, fick parlamentariker när de begärde ut information enbart ut censurerade papper. Knappast särskilt förenligt med grundlagens tankar om offentlighetsprincip och liknande.
• Dagens restriktiva upphovsrättspolitik a la privatpolislagen IPRED (som ger t.ex. skivbolag större befogenheter än polisen i vissa sammanhang) cementeras och blir så gott som omöjlig att ändra demokratiskt, eftersom det är väldigt svårt att riva upp internationella avtal när man väl ingått dem.

ACTA hotar liv, mänskliga rättigheter och den demokratiska processen. Att avtalet måste stoppas är givet detta tämligen självklart.

Mot denna bakgrund är det mycket glädjande att se att tre olika utskott i EU-parlamentet alla idag rekommenderat parlamentet att säga nej till ACTA (DN:s artikel är fyllig, men från tiden då det tredje ännu ej röstat). Här ska framförallt  Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotter och Christian Engström, samt Miljöpartiets Carl Schlyter, ha en eloge för sitt arbete för medborgarrätten. ACTA-bloggen, som drivs i Schlyters regi, har skrivit väldigt mycket om dagens utskottsbeslut – mest läsvärd är deras intressanta analys av Industriutskottets (ITRE) och Rättsliga utskottets (JURI) omröstningar. Piratpartiets grundare Rick Falkvinge (som igår uppmanade folk att mejla parlamentarikerna inför dagens omröstningar) har också skrivit väl om hur dagens beslut innebär viktiga delsegrar – men att allt vad gäller ACTA hänger på hur EU-parlamentet som helhet röstar i början av juli.

Men innan den dess ska två andra utskott ge sina rekommendationer till parlamentet: utskottet DEVE röstar 4 juni, och INTA röstar 21 juni. (Fullständiga schemat finns här.) DEVE borde rimligtvis säga nej till avtalet – utskottet behandlar nämligen utveckling av världens fattiga länder, och utökade begränsningar i läkemedelsdistributionen är precis vad som inte behövs för dessa länder. INTA kommer nog bli en riktig rysare, särskilt som det är det utskottet som formellt är huvudansvariga för ACTA i EU-parlamentet. Detta vore nästan spännande som någon långfilm, om det inte vore för att det på allvar handlar ompolitiker och företag som vill inskränka människors tillgång till livsviktiga mediciner, och deras mänskliga rättigheter.

Så protestera mot ACTA! Vi vet sedan tidigare att folkligt engagemang kan ge fantastiska resultat – de enorma protesterna runtom i Europa i vintras ledde bl.a. till att polska folkvalda parlamentsledamöter tog på sig Guy Fawkes-masker, det som blivit den politiska Internet-generationens främsta symbol, i parlamentet, och till att alltfler länder deklarerade sin ovilja att gå med på avtalet. Om vi nu kan återuppliva detta engagemang i bara ett fåtal veckor till, och visa våra folkvalda att de har folkets stöd om de väljer medicindistribution och medborgarrätt framför vissa särintressens vinster, då har vi en god chans att vinna denna kamp för mänskliga rättigheter.

Såhär protesterar du:

1. Mejla EU-parlamentarikerna. Man kan få fram egna listor på mejladresser efter land, utskott och lite sånt på det här coola verktyget. Mejla helst alla parlamentariker från alla länder, det blir mest effektivt. Det mejl jag skickar lyder såhär (ni får gärna kopiera det, jag har själv kopierat en del från Rick Falkvinge):

Rubrik: Please reject the ACTA agreement

Dear MEP,

As a citizen of Europe, I am gravely concerned about the Anti-Counterfeiting Trade Agreement, on which the European Parliament will vote in the beginning of July (and before that, DEVE will vote June 4, och INTA will vote June 21).

This agreement, which has legislative effects but has been negotiated with corporate stakeholders outside of democratic transparency and accountability, appears to have severe curtailing effects on the distribution of medicine to the people of  the world’s poor nations, as well as restricting the fundamental human rights of European citizens on the Internet. Furthermore, the agreement would prevent the European Parliament and the parliaments of Member States from making very necessary future adjustments to key IPR concepts as we transition further into a digitally-framed economy.

Accordingly, I urge you to vote along lines that withhold the European Parliament’s consent to the ACTA agreement.

Sincerely,
[ditt namn]
Sweden

2. Demonstrera mot ACTA. I Sverige planeras en demonstration på Götaplatsen i Göteborg 14:00 den 9 juni – gå gärna med i Facebook-eventet.  Och bilda gärna en egen demonstration i din egen stad, om du precis som jag inte bor i Göteborg! Även om det inte skulle komma jättemånga, är varje liten protest en chans att få uppmärksamhet i media, vilket kan sprida detta ytterligare. I Stockholm, t.ex., lyckades vi i vintras få över 1000 demonstranter i 10 minusgrader! Detta visar på en mycket god potential.

3. Sprid information till dina vänner. På Facebook, på Twitter, på Google Plus, via mejl, via chatter, på cafébord, i skolan och på jobbet – ja, alla de sammanhang där du vistas – finns säkerligen mängder av människor du känner som inte känner till ACTA. Det är synd. Jag tror nämligen att de allra flesta skulle protestera om de bara fick reda på hur illa ACTA är. Så upplys dem! Dela demonstrationseventet! Länka till tidningsartiklarna och blogginlägg!

4. Sprid information till flera. Försök gärna nå ut till människor du inte känner – skriv på Newsmill, skicka in debattartiklar till SvT Debatt, lokaltidningar och dagspress, och skriv insändare som bara sjutton! Här kommer ett förslag på hur en kort insändare, lämplig för t.ex. din lokala tidning eller Metro, skulle kunna se ut, om man vill fokusera på läkemedelsaspekten (sen kan man gärna skriva fler, med andra aspekter!):

Rubrik: ACTA hotar människors liv

Tänk dig att du bor i ett fattigt land, drabbat av HIV. Du insjuknar själv i smittan. Men du kan inte få någon medicin. Det har EU sett till.

Det här är en skrämmande situation som enligt Läkare utan Gränser kan bli verklig för tusentals människor i tredje världen, om det så kallade ACTA-avtalet går igenom. ACTA är ett avtal som sätter vissa företags vinster framför människors självklara rätt till livsnödvändig vård. I juli kommer EU-parlamentet rösta om ifall EU ska gå med i detta hemska avtal eller inte.

Världens fattiga har det redan idag väldigt svårt att överleva. Det vore  hemskt om EU skulle besluta sig för att anta ACTA, och därmed lagstifta in ytterligare ett problem i deras liv. Medmänsklighet, empati och humanism måste istället prägla hur EU behandlar fattiga människor. Därför måste ACTA stoppas.

[Ditt namn, eventuellt parti/organisation]

5. Skicka papperspost till EU-parlamentarikerna (här finns adresser).

Medielänkar baserat på ACTA-bloggens länkar: Pressmeddelande från Carl Schlyter,  Laquadrature du net, ACTA-twitterflöde, HAX (och igen), DN, SVD, Aftonbladet, pressmeddelande från Piratpartiet (och ett från innan omröstningarna),

Bilderna i detta inlägg är fotograferade av EU-parlamentarikern Christian Engström för Piratpartiet själv, och är från demonstrationen i Stockholm i vintras då tusen stockholmare – och tiotusentals européer, kanske så många som 100 000 totalt – begav sig ut på gatorna i kamp för friheten, de medborgerliga rättigheterna och medicintillgången, i protest mot ACTA. Jag gillar särskilt den här nedre bilden. Detta – att en ganska gammal människa tar på sig en mask som symboliseras med dagens kanske största politiska ungdomsrörelse, driven av nätgenerationen – visar hur normer gällande ålder eller andra godtyckliga egenskaper inte har minsta betydelse för engagemang för mänskliga rättigheter.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, teknik, teknologi, yttrandefrihet, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter,  informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, , medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, Läkare utan Gränser, vård, sjukvård, läkemedel, medicin, fattigdom, generika, patent, hälsa, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, EU, transparens, EU-parlamentet, JURI, ITRE, LIBE, DEVE, INTA, Piratpartiet, PP, Miljöpartiet, MP, Christian Engström, Amelia Andersdotter, Carl Schlyter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Stoppa en ukrainsk anti-gay-lag på 60 sekunder

Tänk dig att du lever i ett land där du redan idag har svårt att berätta för människor vem du älskar, för att du möter fördomar, misstänksamhet och kanske till och med våld om du gör det. Tänk dig att människor som arbetar mot de fördömande normerna och för ett samhälle där alla öppet kan visa sin kärlek riskerar misshandel av hatiska grupperingar.

Tänk dig sedan att politikerna i ditt land vill förvärra situationen, och förbjuda dig att tala positivt om din egen kärlek.

Såhär ser verkligheten ut i Ukraina. Ni kanske har sett bilden som florerat på nätet, som visar hur en aktivist för homosexuellas rättigheter, Svyatoslav Sheremet, brutalt slås ned av nynazister införs pressens ögon.

Det hat nynazisterna uppvisade vill politiker i Ukraina nu skriva in i lagstiftningen, genom lag 8711, som ska hindra ”homosexuell propaganda” – liknande den lagstiftning St. Petersburg antog tidigare i år.

Men det finns ett hopp. Ukraina arbetar för att ordna ett ”särskilt samarbete” med EU, som skulle ge landet ekonomiska fördelar. Presidenten Yanukovych har kallat försöket till detta samarbete hans allra viktiga fråga, så det har betydelse. Kommande vecka ska en delegation från EU besöka Ukraina, för att granska situationen för mänskliga rättigheter i landet. Att i samband med detta anta ett lagförslag som inskränker yttrandefriheten, och som därtill riktar sig mot en utsatt minoritet, är inte ett särskilt smart drag.

Såhär kan just du gå till väga för att använda situationen för att stoppa censurlagen:

1. Skriv på organisationen All Outs namninsamling för att säga nej till lagförslaget. Visst, en namninsamling behöver inte påverka särskilt mycket i sig, men om många européer visar att de anser  denna fråga vara viktig, ökar pressen på EU:s delegation att ta upp frågan vid deras besök, och på presidenten att stoppa lagförslaget.

2. Sprid länken i dina nätverk. Facebook, Twitter, FreeSocial – vad du nu använder för sociala media – dela med dig av initiativet där!

Klart! Visst, rubriken är lite kortfattad; naturligtvis kan ingen garantera att detta stoppar lagstiftningen och räddar Ukrainas befolknings yttrandefrihet. Men det är det bästa vi kan  göra i nuläget.

HBT-personers rättigheter måste stärkas, inte inskränkas. Foto: Ludovic Bertron (laverrue på flickr), CC-BY 2.0.

Foto: Ludovic Bertron (laverrue på flickr), CC-BY 2.0.

HBT-personers rättigheter måste stärkas, inte inskränkas. Det är hemskt att Ukrainas regim har valt det senare alternativet, intoleransens, ofrihetens och kärlekslöshetens väg. Det är för övrigt förvånansvärt tyst om detta i svenska media, såväl i tidningar och TV som i bloggosfären. Har du en blogg, skriv om  detta!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, utrikespolitik,  Ukraina, nyhet, nyheter, yttrandefrihet,  Europeiska Unionen, EU, Yanukovych, lag 8711, 8711, HBT, HBTQ, AllOut, All Out, tolerans, mångfald, respekt, sexualitet, kärlek, personlig integritet, privatliv, integritet, kärlek

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Heja på Loreen för mänskliga rättigheter!

Eurovision Song Contest pågår för fullt, och Sveriges bidrag, Loreen med hennes låt ”Euphoria”, har tagit sig vidare till morgondagens stora final. Det går så bra för Loreen att hon skriver Eurovision-historia genom att slå alla tidigare rekord vad gäller att vara favorittippad – lägre odds har aldrig givits för en artist inför Eurovisionsschlagerfestivalen!

Det finns många som har anledning att glädjas. Inte bara vi som tycker att det är en riktigt mäktig och glädjande låt som Loreen tävlar med, utan även alla vi som tycker att mänskliga rättigheter och demokrati är rätt bra grejer. Men hur kan det komma sig? Vad har egentligen mänskliga rättigheter med en musiktävling att göra?

Jo, det är som så att Eurovision Song Contest i år går av stapeln i Baku, huvudstaden i Azerbajdzjan. Azerbajdzjan är en diktatur som systematiskt inskränker sina medborgares mänskliga rättigheter. Politiska aktivister, journalister och bloggare fängslas och misshandlas, den påstådda ”rättssäkerheten” är ofta ett rent skämt (Human Rights Watch talar om ”skenrättegångar”) och yttrandefriheten är extremt lidande i landet. Fria och äkta val arrangeras inte i landet, som styrts med järnhand av samma familj i ett par årtionden. I regimens övervakning är för övrigt svenska TeliaSonera inblandat, som idag avslöjats bistå även Turkiets människorättsvidriga avlyssning. Men åter österut. Azerbajdzjan är, kort sagt, en hemsk diktatur ansvarig för många brott mot mänskliga rättigheter.

Så är situationen anno 2011, då Azerbajdzjans bidrag vinner Eurovision Song Contest som det året arrangeras i Tyskland. Enligt tävlingens regler ska vinnaren av årets festival få anordna nästa års upplaga av musiktävlingen, så diktaturen får hålla i tävlingen. Fine. Att införa specialregler för ett visst land vore märkligt, och det är försvarligt att även diktaturer får delta i kulturella sammanhang. Däremot är det ytterst beklagligt att Eurovision Broadcasting Union – och det internationella samfundet i stort – inte tar tillvara på detta gyllene tillfälle att kritisera landets brister vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Och sedan, då de nationella uttagningarna skett, är de flesta artister till synes helt omedvetna om vilket fruktansvärt land de bjudits in till.

Alla utom en. Loreen har tillbringat sin tid i Azerbajdzjan, inte med att lydigt följa regimens fina och välpolerade schema, utan istället med att besöka såväl en kvinnorättsgrupp som aktivister som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta har förvisso givit en hel del medial uppmärksamhet för Azerbajdzjans odemokratiska natur  och regimens brott mot mänskliga rättigheter. Utmärkt – Loreen är sannerligen ett föredöme för hur vi bör förhålla oss till diktaturer. Demokratiaktivisten Turgut Gambar beskriver väl schlagerstjärnan: ”Hon är mycket populär bland demokratirörelser i Azerbajdzjan. Personligen vill jag tacka henne för hennes ställningstagande som en medmänniska och vän av demokratin.”

Hittepåanklagelserna från regimen om att svenska ambassaden skulle ha sökt påverka Loreen bör för övrigt avfärdas som just sådana – om något så har Sverige försatt sitt goda tillfälle att kritisera Azerbajdzjan, varför det påstådda agerandet förefaller mycket osannolikt. Här är för övrigt Sveriges Television särskilt att kritisera för att ha misslyckats i sitt kritiska public service-uppdrg.

Nu är naturligtvis Azerbajdzjans politiska situation en betydligt större fråga än Eurovision Song Contest. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm på DN Debatt föreslår riktade sanktioner från EU gentemot regimen (han ger källor till sina påståenden på sin blogg).

Ett sådant steg skulle knappast lösa alla Azerbajdzjans problem. Men det vore likväl ett steg på den långa väg landet måste gå för att dess invånare en dag ska åtnjuta den demokrati och frihet de har rätt till – så att även Azerbajdzjans folk en dag ska kunna känna sann eufori.

Loreen. Foto: possan på Flickr, CC-BY 2.0.

Foto: possan på flickr, CC-BY 2.0

Uppdatering: Loreen vann! Jippie! Fantastiskt! Tjoho! Ren eufori! Och jag hoppas vad gäller arenan som ska användas år 2013 på Stockholm! Gå gärna med i min Facebook-grupp om ni också vill se Stockholm som värdstad nästa år! Och EU-parlamentet har antagit en bra resolution om mänskliga rättigheter också!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, utrikespolitik,  Syrien, nyhet, nyheter, demonstrationsfrihet, frihet från tortyr, tortyr, demokrati, Azerbajdzjan, sanktioner, Loreen, Eurovision Song Contest, Baku, Eurovision Broadcasting Union, ESC, EBU, musik, kultur, Euphoria, Sverige, yttrandefrihet, television, Sveriges television, SvT, rättssäkerhet, Europeiska Unionen, EU

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Centerns nya övervakningssvek

Tänk dig ett land där samtliga telefonkontakter mellan människor registreras. Tänk dig ett land där alla SMS loggas. Tänk dig att information om alla brev av en viss typ skrivs upp och sparas. Tänk dig att varje plats varje människa besöker förs in i ett register. Tänk dig att medborgare därför drar sig för att ringa psykologer och liknande, för att de inte vill att sådana samtal ska registreras. Tänk dig att staten tar sig rätten att ta del av all denna information.

Vilket land passar detta in på? Kanske en beskrivning av Nordkorea? Ett stycke historisk information från DDR? Något från gamla Sovjetunionen?

Kanske det. Men snart kommer beskrivningen även gälla för Sverige. Åtminstone om Alliansen och Socialdemokraterna får sin vilja igenom. De föreslår nämligen att Datalagringsdirektivet – ett EU-direktiv som föreskriver just ovan nämnda övervakning – ska genomdrivas även i Sverige.

Socialdemokraterna, ja. So much for deras påstådda integritetsvurm. Och vad Centerpartiet anbelangar beslutade deras stämma att försöka skjuta upp datalagringen. Detta struntar nu Centerpartiets ledning i. Jag är inte centerpartist, men vore jag det skulle jag bli riktigt förskräckt över bristen på fungerande interndemokrati. Förhoppningsvis kommer dock Fredrick Federley rösta i enlighet med sitt partis stämmobeslut, något han tidigare lovat i radio.

(Ny uppdatering: Sveriges Radio har skrivit mer om Centerpartiets syn.)

Och allt detta sker trots att man inom EU nu håller på att revidera datalagringsdirektivet – vilket kan leda till att direktivet dras tillbaka. Men om Sverige då implementerat datalagringsdirektivet spelar EU:s revidering ingen roll – datalagringen, övervakningen, förblir.

Här lite mer information:

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, teknik, teknologi, yttrandefrihet, informationsfrihet, Internet, lagstiftning, informationspolitik, , medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, datalagring, datalagringsdirektivet, DLD, Centerpartiet, C, EU, Europeiska Unionen

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

ACTA hotar liv och rättigheter

ACTA-avtalet riskerar livet för människor i utvecklingsvärlden, då medicintillgången försvåras av avtalet. Detta enligt Läkare utan gränser. ”Man förhandlar bort männi­skors liv, det är vad det handlar om”, säger organisationens generalsekreterare. ACTA-avtalet har förhandlats fram bakom stängda dörrar – de folkvalda likväl som folket självt har hållits utan insyn, medan företag fått sitta med vid förhandlingsbordet (och hemlighetsmakeriet fortsätter). ACTA-avtalet hotar enligt olika vetenskapliga studier att inskränka medborgerliga rättigheter. (För respons på den svenska regeringens motsatta påståenden, se ACTA-bloggens första och andra bemötande av dessa, där källor hänvisas till.)

Här en sammanfattning av vad ACTA kan innebära för svensk del – konsekvenserna lär vara än värre på internationellt plan, där människors liv faktiskt hotas, som nämnts tidigare. Remixat från Anna Troberg:

• IPRED-lagen blir kvar. Vi kommer inte att kunna göra oss av med den rättsosäkra IPRED-lagen. Avtalstexten är dessutom utformad på ett sätt som kan bana väg för skärpningar av IPRED-lagen.
• Tullen kan få kolla igenom all din lagringsmedia. Tullen får, om varje enskilt land inte specificerar något annat, möjlighet att leta igenom usb-pinnar, mp3-spelare och annan lagringsmedia på jakt på upphovsrättsskyddat material. Frågan om hur tullen ska veta om din usb-pinne innehåller cd-skivor du köpt eller laddat ned besvaras inte. Det gör inte heller frågan om hur den privata information som finns på olika formar av lagringsmedia ska behandlas på ett integritetssäkert sätt.
• Polisen får jaga fildelare utan anmälan. Polisen kommer att få jaga fildelare på eget bevåg, även när det inte finns någon anmälan om upphovsrättsbrott. Böter och fängelse kommer att vara det straff man kan dömas till. Redan i dag finns det tre specialåklagare och en taskforce om ca 15 specialutbildade poliser som jagar fildelare. Det är rimligt att anta att det finns andra områden där polisens knappa resurser skulle vara till större nytta för samhället.
• Allt kopiering kan räknas som “kommersiell” kopiering. Gränsen mellan kommersiell skala och privat bruk kommer att luckras upp. Representanter från upphovsrättsindustrin har flera gånger hävdat att även kopiering av en ynka cd är “kommersiell” kopiering. Med Actas luddiga formulering kommer all kopiering att kunna betraktas som kommersiell.
• Olagligt att gå runt kopieringsskydd. Acta kommer inte bara att göra det olagligt att gå runt kopieringsskydd, utan även att tillhandahålla utrustning som gör det möjligt. Med tanke på att man kan använda en vanlig laptop för att gå runt DRM-skydd kommer denna del av Acta att öppna för en rad besvärliga tolkningsproblem.
• Potentiellt mellanhandsansvar. Acta öppnar dessutom för att lägga ett mellanhandsansvar på internetleverantörerna. Det betyder i korthet att internetleverantörerna riskerar att bli nätpoliser som tvingas blockera sajter och stänga av användare utan en ordentlig rättslig prövning. Det är en uppgift som internetleverantörer varken vill eller ska ha. Det är som att göra Posten ansvarig för alla paket och brev som skickas.
• Acta-kommitté. Man kommer att tillsätta en icke-vald “Acta-kommitté” med befogenhet att utveckla och göra tillägg i avtalet om avtalets parter är med på det. Således kommer regeringen antagligen kunna gå ihop med andra regeringar – ”parter” – för att förändra avtalet. Med tanke på vår regerings dåliga historia av FRA-lag, IPRED och så vidare låter det inte bra.

ACTA-avtalet kan stoppas. För att avtalet ska gå igenom måste de nationella parlamenten (Riksdagen etc) och EU-parlamentet rösta ja. Runt om i Europa lutar det alltmer åt ett nej från enskilda länder, efter mycket omfattande protester. Bland annat har EU-parlamentets ACTA-observatör avgått mycket kritisk.  Polen, Tjeckien, Slovakien, Lettland, Bulgarien, Holland, Rumänien (tjo–ho–o), Nederländerna och Bulgarien. Röstar de nej, faller ACTA! Här några sätt vi alla kan hjälpa till att stoppa avtalet på:

1. Skriv på den globala namninsamlingen (nu 2,3 miljoner signaturer!)

2. Mejla EU-parlamentarikerna (här finns mejladresser)

3. Skicka papperspost till EU-parlamentarikerna (här finns adresser)!

4. Gå i anti-ACTA-demonstrationståget i Stockholm 10 mars

5. Sprid information på Facebook och Twitter

(Samtidigt kommer andra goda nyheter i relaterade frågor. Trevligt!)

Bild av Christian Engström. Demonstration som drog runt 1000 personer mot ACTA i Sergels Torg i Stockholm häromveckan. Anonymous-/Guy Fawkes-maskerna är där som en symbol för rätten till anonymitet.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, teknik, teknologi, yttrandefrihet, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter,  informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, , medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »