(Nedanstående inlägg publicerade jag ursprungligen på Facebook 18 mars 2017.)
För snart åtta år sedan gick jag med i Piratpartiet. Jag var då 13 år och hade aldrig engagerat mig partipolitiskt förut – jag var ung och politiskt oerfaren. Piratpartiet var också ungt och oerfaret, vad jag vet utan att ha blivit invalda någonstans.
Sedan dess har mycket hänt. Piratpartiet har kommit in i EU-parlamentet, Islands parlament, flera tyska delstatsparlament och lokala församlingar i åtskilliga länder. Vi i svenska Piratpartiet har lyft frågor om mänskliga rättigheter på Internet mer än något annat parti i Sverige, fått landets (tillfälligt) största ungdomsförbund, stoppat ACTA, breddat vår politik, utsetts till Sveriges bästa parti i HBTQ-frågor, bytt partiledare två gånger samt åter fokuserat vår politik.
Jag har själv haft förmånen att få vara med i mycket av detta arbete. Jag har livebloggat från The Pirate Bay-rättegången och EU-valvakan 2009 (under bloggnamnet Calandrella), fått tusentals bloggläsare, rest till Bryssel med Ung Pirat, skrivit delar av vår flyktingpolitik, miljöpolitik och vapenexportspolitik (som antagna motioner på årsmöten), arrangerat vår närvaro på Stockholm Pride (tillsammans med Anton Nordenfur), anordnat en demonstration för Internetfrihet, anordnat en annan demonstration mot fascism, skrivit ett tjugotal debattartiklar i allt från SvD och DN till Aftonbladet och Nyheter24 (tillsammans med många olika pirater), representerat partiet vid åtskilliga bokbord, flygbladsutdelningar och valstugor 2014, deltagit på ett tiotal förbundskongresser och årsmöten inom rörelsen, talat för partiet på flera demonstrationer, uppdaterat vår Facebook-sida samt pratat med hundratals personer utanför partiet om Piratpartiets mål och värderingar. Jag har dessutom kandiderat till Stockholms kommunfullmäktige för Piratpartiet.
Piratpartiet har varit en mycket betydelsefull del av mitt liv under dessa 8 år. Och våra grundläggande värderingar, så som jag uppfattar dem, tror jag fortfarande på: mänskliga rättigheter för alla, alltid och överallt. Demokratiska grundprinciper. Insikten om den extrema potentialen – och de extrema riskerna – med ny teknologi.
Tyvärr är jag dock inte längre säker på att jag delar prioriteringar med partiet – även om vi delar värderingar. Mänskliga rättigheter på Internet är oerhört viktigt, men inte viktigare än att människor dör till följd av svensk vapenexport, svenska utvisningar och svenska klimatutsläpp. Piratpartiet har en väldigt bra, humanistisk och progressiv politik i alla dessa frågor – och definitivt extremt mycket bättre än dagens regerings – men jag är orolig att Piratpartiet skulle prioritera Internetpolitik över andra frågor i de kompromisser varje nytt parti oundvikligen behöver göra, om vi åter skulle få inflytande i politiken.
Det finns också ett annat problem: samtidigt som Piratparitet – inklusive dagens ledning – genuint tror på och kämpar för mänskliga rättigheter för alla, finns många i kretsen kring partiet som börjat ifrågasätta denna kamp. Antingen för att man anser att frågorna är oviktiga (”vi borde strunta i flyktingar/HBTQ-personer och bara prata om Internet”) eller för att man helt enkelt har antihumanistiska värderingar. Detta gäller både personer med gott om informellt (och i något fall formellt) inflytande i partiet, och hang-arounds (som kanske inte ens är partimedlemmar) i partiets Facebook-grupp och liknande. Som ställer sig på sexisters sida i ”gamergate”, som okritiskt hyllar Assange, som vill begränsa flyktingars mänskliga rättigheter. Kort sagt: som på olika sätt motverkar Piratpartiets grundläggande värderingar.
Dessa personer har idag inte makt över Piratpartiets politik. Men jag är orolig att de en dag skulle kunna få det. Och framför allt har jag svårt att känna mig hemma i en rörelse där personer aktivt motverkar mina och partiets grundläggande värderingar.
Dessutom finns ett mer praktiskt problem: efter 8 år är jag less på bristen på riksdagsinträde, och jag tror inte heller Piratpartiet kommer in 2018 – oavsett hur mycket jag skulle anstränga mig. Trump, normaliseringen av SD samt Sveriges mest inhumana flyktingpolitik på decennier bidrar alla till en känsla av att läget är akut. Därför vill jag hellre lägga min tid, energi och engagemang på annat håll än i ett parti som jag är rädd återigen ska misslyckas med att få praktiskt inflytande över politiken.
På grund av dessa tre saker har jag idag (18 mars) beslutat att lämna Piratpartiet, Ung Pirat och alla mina tillhörande medlemskap och uppdrag. Det här är inte ett lätt beslut, utan ett beslut jag landat i efter över ett års funderingar. Det känns sorgligt och vemodigt att lämna en rörelse som så länge betytt så mycket för mig.
Jag vill rikta ett stort tack till alla er som välkomnat, stöttat och kämpat med mig under alla dessa år. Ett särskilt tack till Mattias Bjärnemalm, som värvade mig; jag har svårt att tänka mig hur annorlunda mitt liv varit utan MAB.
Jag kommer sakna er.
Till sist: att jag lämnar Piratpartiet betyder inte att jag ogillar Piratpartiet. Förutsatt att partiet behåller sina grundläggande värderingar har Piratpartiet fantastisk potential, och jag hoppas självklart att partiet ska komma in i både riksdagen och EU-parlamentet. Mitt långsiktiga politiska mål är och förblir – liksom det varit de senaste åren – en lilarosagrön regering år 2050.
Utspelet har mest mötts med glädje, från pirater såväl som icke-pirater. Vår Facebook-sida (som undertecknad administrerar) har fyllts med uppmuntrande tillrop och beröm, vilket förstås alltid är trevligt. (Om du har Facebook, gå f.ö. gärna in där och dela medborgarlönsutspelet vidare.)
Piratpartiets partisekreterare Henrik Brändén har skrivit ett mycket bra inlägg där han pedagogiskt förklarar varför medborgarlön är uppenbar piratpolitik. Och Ung Pirats ordförande Gustav Nipe var snabb med att få in en debattartikel om det hela i Nyheter24: ”Basinkomst är svaret på arbetslösheten”. Ännu mer visionärt har Piratpartiet-aktivisten Torbjörn Jerlerup spånat om medborgargolv – väldigt kloka tankar.
Detta är fantastiska nyheter. Nu gäller det att alla som stödjer Piratpartiet går och röstar. Då kommer vi gott och väl lyckas bli omvalda till Bryssel.
Nu måste vi synas – på gator och torg, på Facebook och Twitter. Beställ gratis valmaterial redan idag!
Skriver i Svenska Dagbladet (online 6/5, papperstidningen 7/5) – tillsammans med Christian Engström, Gustav Nipe och Torbjörn Wester – om att SVT:s beslut att exkludera Piratpartiet från partiledardebatten i Agenda i söndags var ett svek mot SVT:s kritiskt granskande uppdrag:
SVT:s partiledardebatt i söndags kväll var ett svek mot väljarna. Debatten hade utannonserats som en debatt inför EU-valet. Ändå fick inte Piratpartiet delta, trots att partiet har två mandat i EU-parlamentet. Det skriver företrädare för Piratpartiet.
I söndags kväll sände SVT en partiledardebatt i Agenda. När SVT utannonserade debatten för någon månad sedan beskrevs den på deras webbplats som en debatt inför både valen till EU-parlamentet och Riksdagen. Trots detta var endast riksdagspartierna – och således inte Piratpartiet, som sitter i EU-parlamentet – inbjudna till debatten.
Många, från miljöpartistiska kommunpolitiker till CUF:s förbundsordförande, reagerade på denna exkludering av ett EU-parti från en EU-debatt. Tusentals personer protesterade också på nätet mot det orimliga i att Piratpartiet inte bjöds in.
Piratpartiet får 3,1 procent i senaste Skop-mätningen. Vi har all anledning att fira. Resultatet är en uppgång med 0,7 procentenheter sedan förra mätningen, och som partiledare Anna Troberg påpekar är vi snart ikapp KD och C – och mycket nära fyraprocentsspärren.
Piratpartiet har på nytt vind i seglen, och med gemensamma krafter kommer vi få fortsätta kämpa i EU-parlamentet för mänskliga rättigheter – på och utanför Internet.
Ikväll håller SVT partiledardebatt. Det är tre dagar innan förtidsröstningen till EU-valet öppnar (7 maj), och tre veckor innan själva valdagen (25 maj). Rimligen borde alla svenska partier i EU-parlamentet bjudas in.
Så är det inte.
Frihetliga Piratpartiet bjuds inte in – trots att vi har två mandat. Fascistiska Sverigedemokraterna bjuds in – trots att de har 0 mandat.
Det är fel – men vi pirater surar inte för det. Istället går Piratpartiets partiledare Anna Troberg ut och möter medborgarna i direkt diskussion med dem.
Här kan du prata med partiledare Anna Troberg idag
18:00-20:00 sitter Anna i diverse sociala medier och prata med människor och svara på frågor om allt mellan himmel och jord.
20:00-22:00 kommenterar Anna Agendas partiledardebatt via sociala medier och svarar på de frågor som kommer upp i debatten ur ett piratperspektiv.
22:00-22:30 blir det ett eftersnack med Anna i sociala medier.
Jag kan inte tänka mig någon annan partiledare som skulle tillbringa en hel kväll i valrörelsen med att diskutera med vanliga, okända människor över Internet. Så passa på, ställ frågor och granska Piratpartiet kritiskt. SVT vägrar tyvärr göra det åt dig – deras granskning begränsas till opinionsmätningar och valkompasser (snarare än grundläggandedemokratifrågor).
Själv ska jag inte vara sämre än vår partiledare, utan kommer live-twittra ut kommentarer på partiledardebatten ur (mestadels) piratperspektiv på @Calandrella. Emellertid befinner jag mig på en vindpinad ö en timmes båtfärd från Sveriges västkust, så min plans framgång hänger på att Internetanslutningen här ute fungerar som planerat.
Det kommer gå bra för Piratpartiet i EU-valet den 25 maj. Om detta är jag fullständigt övertygad. Vi kommer behålla minst ett mandat, och Piratpartiet kommer kunna fortsätta sitt fantastiska arbete nere i Bryssel för att försvara de mänskliga rättigheterna på och utanför Internet.
Varför är jag så säker på detta? Jo, det finns flera anledningar:
Vi har ett bättre utgångsläge än någonsin. Vår budget är mycket större än något tidigare val, vi har många fler heltidsarbetande pirater än något tidigare val och vi får fler inbjudningar till debatter, utfrågningarimedia (även om det inte är perfekt) och bokbord än något tidigare val. Förutsättningarna är således mycket bättre än något tidigare val.
Spelbolagen vet något vi inte vet – och de tror på oss. För en månad sedan fick den som satsade på att Piratpartiet skulle klara sig kvar i EU-parlamentet 6 gånger pengarna. Igår ändrades plötsligt oddsen – till 1,25 gånger pengarna. De företag vars affärsidé går ut på att förutspå val, har alltså förutspått piratpartistisk seger. Vi vet inte vad de vet – men det bådar gott.
Inget av detta betyder att vi kan stanna på sofflocket. Alla måste ut och kampanja – vår möjlighet att bli omvalda är fullkomligt beroende av detta. Beställ gratis affischer och flygblad, prata med dina vänner och bekanta om Piratpartiet eller skicka en insändare till lokaltidningen. Piratpartiet kommer ingenstans utan din och min personliga insats.
Framåt, pirater!
Jag och en annan glad pirat som affischerade för Piratpartiet längs vägen när vi cyklade till Öland från Stockholm (!) häromveckan. Affischera du också!
Svenska Dagbladet publicerade nyss en debattartikel från Piratpartiet om datalagringsdirektivet, som replik på en analytiker vid Ekobrottsmyndighetens datalagringshyllande debattartikel i SvD igår. Piratpartiets debattartikel – ytterligare en i vårfloden av piratartiklar i media just nu – undertecknas av mig, EU-parlamentarikern Christian Engström, rättspolitiska talespersonen Torbjörn Wester och EU-kandidaten Anton Nordenfur.
Datalagringsdirektivet är inte alls så effektivt för brottsbekämpning som Johan Dencker menar här på Brännpunkt 23/4. Därtill innebär EU-domstolens dom att datalagringen bryter mot mänskliga rättigheter. Brottsbekämpning får aldrig tillåtas inkräkta på grundläggande fri- och rättigheter.
Läs gärna debattartikeln i SvD. På samma ämne har även skarpa HAX, alltid lika underbara Joshen samt frihetliga Motpol skrivit – mycket läsvärt.
Kampen fortsätter – integriteten ska räddas!
Hänvisningen i SvD till vår replik på svd.se. Det rör på sig!
EU:s dom mot datalagringsdirektivet – som fastslår att massövervakningen bryter mot mänskliga rättigheter – har fått många etablerade politiker att låtsas vara piratpartister. Deras påstådda glädje över denna seger för privatlivet är tyvärr inte trovärdig, om vi tar en snabb titt på hur Sveriges riksdagspartiers agerat gällande datalagringen:
Alliansen röstade för Datalagringsdirektivet. Sverigedemokraterna ville utöka lagringstiderna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick med på att införa datalagringen inför valet 2010 (och skulle ha hållit löftet om det rödgröna samarbetet inte spruckit). Och alltihop startades på initiativ av Socialdemokraterna.
Piratpartiet är tyvärr det enda parti i svensk politik som konsekvent står upp för mänskliga rättigheter.
Piratpartiet har givetvis gått till verbal moteld när de etablerade politikerna dragit lögner och halvsanningar för att felaktigt framstå som integritetens beskyddare. Detta i form av en rad debattartiklar och repliker:
Expressen: ”Federley säger en sak – C gör en annan” – Engström (igen!) bemöter Fredrick Federley (C), känd från sveket i FRA-debatten, när Federley försökte utmåla sig själv och sitt parti som framstående medborgarrättskämpar.
Göteborgs-Posten: ”Läge att stoppa all massövervakning” – Piratpartiets rättspolitiska talesperson Torbjörn Wester och Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe riktar kritik åt alla möjliga politiker som leker integritetsvänner och påpekar att Piratpartiet är enda trovärdiga alternativet. Kuriosa: jag skrev det mesta av artikeln, men står inte som undertecknare eftersom GP endast ville ha två signaturer.
Rättelse:när vi skrev debattartikeln utgick vi från den uppgörelse V och MP gjorde med S 2010 (som bl.a. Computer Sweden och statsvetaren Ulf Bjereld rapporterade om). Sedan dess har det framkommit att Vänsterpartiet – och eventuellt Miljöpartiet – lämnade överenskommelsen innan valet. Vår kritik står i huvudsak fast; V och MP velar fram och tillbaka, och är inte pålitliga i integritetsfrågor. Men rätt ska vara rätt.
Dagens Nyheter: ”Folkpartiet opålitligt om integriteten” – jag själv (här inte som Calandrella utan med mitt namn i köttvärlden, Leo Rudberg), Wester, Nipe och vår EU-kandidat Deeqo Hussein svarar en artikel från Mathias Sundin (FP) med att välkomna honom till Piratpartiet, eftersom hans eget parti driver på övervakningen.
Christian Engström i SvD.
Piratpartiet har därtill yttrat sig mer utifrån vår egen utgångspunkt, utan att replikera på någon annan politiker – dels i gammelmedia, dels i våra bloggar. Här ett urval:
Allt detta har inträffat på en och en halv vecka. Och då har jag gjort ett urval bland alla debattartiklar, repliker och blogginlägg – och dessutom inte tagit med andra sammanhang där Piratpartiet varit med, t.ex. dagens enorma nyhet om Miljöpartiets förbud mot anonyma bloggare, Aftonbladets granskning av partiernas valbudgetar och diverse intervjuer med partiföreträdare i TV4, Sveriges Radio, SVT Forum och Europaportalen.
Piratpartiet levlar upp vårt arbete inför EU-valet. Vi syns mer och mer i media, våra hundratals aktivister blir mer och mer aktiva och vår politik får mer och mer stöd. Jag är fullkomligt övertygad om att vi den 25 maj kommer behålla minst en pirat från Sverige i EU-parlamentet – som får sällskap av ett halvt dussin pirater från övriga Europa.
Du kan hjälpa till att göra den möjligheten till verklighet.
Piratpartiets superselfie på vår EU-valupptakt häromveckan. Undertecknad hittas någonstans i mitten av pirathögen, peppad i topp! 😀
Detta veckas nummer fick jag in följande insändare i min lokaltidning Tidningen Årsta/Enskede. På samma tema – asyl till Snowden – har Ung Pirats ordförande Gustav Nipe skrivit i Aftonbladet (blogginlägg här), Piratpartiets partiledare Anna Troberg på SVT Debatt, Henrik Alexandersson på sin blogg (även här, här, här och här) och Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström på sin blogg (även här och här).
Edward Snowden är en hjälte. Han riskerade allt – ett välbetalt jobb, en hög status, och hela hans liv – för att avslöja massövervakningen som bedrivs av amerikanska NSA och allierade, däribland FRA.
Snowden har gjort en enormt viktig insats för mänskligheten – nu senast genom att vittna inför ett utskott i EU-parlamentet som granskar massövervakningen. I sitt vittnesmål förklarade Snowden hur han som anställd på NSA hade kunnat läsa allt som i princip vilken människa som helst, såväl folkvalda som medborgare, mejlat eller SMS:at. Detta som en följd av det övervakningssamhälle som NSA, FRA och deras partners byggt upp.
Trots att Snowden riskerat sitt liv för att vi i västvärlden ska få reda på sanningen, har västvärlden vänt honom ryggen när han nu söker asyl. Därför har Snowden ironiskt nog tvingats vända sig till halvdiktaturen Ryssland för uppehållstillstånd, som därmed får oförtjänt goodwill för deras sällsynta humanitära gest. Vi i Piratpartiet kräver att Snowden ska få asyl här i Sverige, och arbetar för att göra EU till en fristad för alla whistleblowers.
Insändaren publicerad i Tidningen Årsta/Enskede 15 mars 2014.
Missa inte Christian Engströms strålande tal i EU-parlamentet, där han uppmuntrade sina kolleger att bifalla förslaget om asyl till SNowden. Nu vägrade parlamentet (däribland S, M och FP) göra det, men som någon skrev på Piratpartiets Facebook-sida: ”Det var tamejfan det finaste jag hört sen jag konformerades!”
Jag släpper härmed min upphovsrätt på text jag publicerar på bloggen så långt det går enligt lagen. Du får alltså sprida och ändra det hur mycket du vill, både kommersiellt och icke-kommersiellt. Länkar du till min blogg eller nämner den blir jag mycket glad, men det är på intet sätt ett juridiskt krav. Observera att citat jag publicerar antagligen inte är helt fria, och att bilder jag använder kanske inte är helt fria.
Calandrellas blogg 