Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jäv’

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, , , , piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Min inläggsserie Demokratins slutliga seger, där jag utifrån en fiktiv men möjlig framtid (år 2050) beskriver nollnolltalet som jag ser det ur ett pirat perspektiv, fortsätter nu (efter ett par dagar utomhus och -näts). Här kommer del 3, där den deppiga FRA-frågan som skildrades iförrgår övergår i en betydligt hoppfullare vår: piratvåren 2009.

(Uppdateringen: korrigerade stavfelet ”dominerdade”, tack Jonas!)

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 3.

Det våras för hoppet.

Ett par händelsefyllda år skiljer den stora FRA-debatten från riksdagsvalet 2010. Och allra mest händelsefyllt var 2009. Det var här jag själv blev en medlem i Piratpartiet. Hösten därinnan hade jag börjat blogga, och det var omöjligt att på denna tid blogga politiskt utan att dras in i piratkretsar – Piratpartiet dominerdade dominerade fullständigt inom den politiska bloggosfären, något som bara skulle hålla i sig ett enda år till. Så jag läste om rörelsen. Tidigare, på våren samma år har jag för mig, hade jag sett något enstaka inslag i statstelevisionen där Antipiratbyråns Henrik Pontén, en av rörelsens främsta antagonister inom kulturfrågan, fördömde fildelningen som ”stöld”. Det lät rimligt för en någon som inte alls var insatt. Men nu, i bloggosfärens djupa kunskaper, blev det förändring på den uppfattningen. Ganska snart stod det klart för mig att Piratpartiet inte alls var tjuvar utan istället försvarare av de medborgerliga rättigheterna.

Då jag gick med var min egen inställning att detta var en viktig sak. Något man måste stå upp för som medborgare. Och dessutom en kul grej att engagera sig politiskt för. Men mer än så var det inte. Arbetet för Piratpartiet var ett statement, inte något som på allvar skulle kunna leda till en parlamentarisk etablering. Jag hyste inga illusioner – så såg jag det – om att vi inom överskådlig tid skulle komma in i vare sig EU-parlamentet (som jag knappt visste vad det var) eller riksdagen. Chansen fanns inte. Folk kunde väl aldrig bry sig så mycket om Internet? Medias felaktiga bevakning av frågorna kunde väl inte under några omständigheter på allvar utmanas av vår korrekta verklighetsbeskrivning? De etablerade partiernas fullständiga dominans kunde väl inte utmanas?

Förvisso fick piratfrågorna ökad medial uppmärksamhet i takt med att vintern övergick i vår. Rättegången mot människor anknutna till The Pirate Bay, en av vår tids största trackers och en symbol för den fria fildelningen, rönte en kolossal mängd bevakning i alla medier. Jag själv utförde min dittills mest välbevakade gärning på nätet då jag bloggade live på plats i Stockholms tingsrätt från rättegången, personligen mötte de flesta av tidens drivande krafter- och motkrafter i den pirata utvecklingen och konkurrerade med tidningarnas ymniga live-bevakning. Och nog fick jag ett visst hopp om att den massiva upprördheten över den absurda domen, som till slut kom 17 april, liksom över att domaren i målet var jävig, skulle kunna kanaliseras i en vilja att förbättra situationen politiskt.

The Spectrial, som rättegången kallades till följd av sin lätt farsartade natur, var inte den enda stora pirathändelsen denna vår. 1 april 2009 hade IPRED trätt i kraft. IPRED var ett EU-direktiv som gjorde att påstådda upphovsrättsinnehavare, antagligen med hänvisning till lättförfalskade skärmdumpar som enda bevisning, kunde få ut namnen bakom IP-nummer de påstod hade begått upphovsrättsintrång. Sådan information är givetvis känslig, och ur ett integritetsperspektiv var lagen således förkastlig. Därutöver tillkom en annan aspekt: det faktum att upphovsrättsinnehavare nu fick mer långtgående befogenheter än polisen vad gällde att begära ut namn bakom IP-nummer. Smått skandalöst var det hela, vilket också den folkliga opinionen i stort tyckte. Det skulle komma att ge avtryck.

Så kom den. Den första opinionsmätningen inför valet till EU-parlamentet. 29 april 2009, stort uppslagen i Dagens Nyheter. Den visade på 5,1 procents stöd för Piratpartiet, partiet som i sitt senaste val 2006 fått 0,6 procent. Under de år som följde skulle opinionsmätningar publiceras allt oftare och kommenteras allt mer förutsägbart – och själva fenomenet skulle ifrågasättas; hur viktiga kunde opinionsmätningar egentligen vara? Men denna första opinionsmätning innan EU-valet hade en extrem kraft. Åtminstone internt. Och nog var det första gången media – och därmed folket – på allvar fick upp ögonen för partiet, åtminstone sedan jag själv engagerats i partiet. Vår dåvarande partiledare, grundaren Rick Falkvinge, teknikern från början av denna berättelse, har själv kallat ögonblicket då han fick kännedom om opinionsmätningens resultat för ett av hans livs största, för något som ”ändrade allt”.

Opinionsmätningen följdes av flera. Och artiklarna om Piratpartiet och piratfrågor duggade tätt. Debatten intensifierades, och allt oftare var pirata spörsmål på agendan i intervjuer, och intervjupersonerna själva var allt oftare pirater. I takt med att valet närmade sig ökade stadigt våra siffror i opinionsmätningarna. Och allt fler berömdheter deklarerade sin intention att rösta på Piratpartiet – för den fria kulturen och kunskapen, och för de medborgerliga rättigheter som terrorskräck och storföretag hotade.

På våra egna möten på Café Gråmunken ett stenkast från den riksdag vi nu på allvar trodde vi kunde komma in i dök allt fler intresserade upp. Jag minns särskilt tydligt ett möte som skedde direkt efter domen i Pirate Bay-målet. Ungefär 80 personer dök upp, mångdubbelt fler än det tjog vi varit tidigare. När jag själv kom till lokalen var det redan riktigt trångt, med en kö ner till källaren där vi huserade. I egenskap av protokollskribent fick jag en sittplats där jag kunde skriva på min dator, men ganska snart gav vi upp försöket; alltför många hade anlänt. Så vi tog oss ut på Mynttorget istället och höll mötet där under lösa former utomhus. Det fanns en viss symbolik i att det ökade engagemanget rent fysiskt tryckt oss närmare det folkvalda parlamentet.

Frihetens vårvarma vindar blåste i piratskeppets segel. Men skulle det räcka för att ta oss i hamn – hela vägen in i maktens boningar i EU-parlamentet?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , pirat, , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Följer du denna blogg? Oavsett om du gör det, svara gärna på enkäten om det till höger!

Rick Falkvinge anställde sig själv! ropar DN skadeglatt (och Nyheter24), till synes i ett led i smutskastningskampanjen av Piratpartiet. Ack, vad enkelt det vore om det gick att avfärde det som ett sådant. Ack, vad lätt det vore om gammelmedia återigen hade fel – visst, synd på en rikstäckande tidnings förtroende, men det vore bättre än det här. Ack, vad lätt det vore om artiklarna saknade sanningsgrund och var lösa spekulationer a la Expressen. Ack, vad lätt det vore om artikeln ljög.

Men artikeln ljög inte. Rick Falkvinge krävde 45 000:- i månaden på ett styrelsemöte. Rick Falkvinge gjorde mer än så; Rick deltog i omröstningen om hans lön. Och tog inte tillbaka det direkt, utan försvarade sig mot vad flera medlemmar påpekade. Jag skrev själv ett inlägg i tråden på Piratpartiets forum om det aktuella styrelsemötet, det 1 juli. Inlägget har fortfarande värde:

***********

Jag har inte läst igenom forumtråden jättenoga, på grund av dess längd. Men min egen uppfattning är som följer:

1, jävet) Rick var jävig och bör därför ha låtit bli att rösta i frågan om sin egen lön. Resonemanget ”Jag anser att det vore mycket olämpligt att låta bli att rösta bara för att man är personligen påverkad. Har man fått ett förtroendeuppdrag, så förväntar jag mig att man tar det på största allvar och klarar att hålla isär sina roller, och kan motivera varför man röstade på ett visst sätt i en viss roll.” håller inte; det skulle lika gärna kunna användas för att helt ta bort jävsreglerna i rättegångar och låta folk som Norström (eller än mer jävigt folk) obehindrat döma i mål de är jäviga i; de ska ju kunna ”hålla isär sina roller”! Eftersom Rick själv verkar vara (sedan tidigare: http://rickfalkvinge.se/2009/04/23/friande-tpb-domare-inte-javig/http://rickfalkvinge.se/2009/06/25/tva-rattsskandaler-pa-samma-dag/) av åsikten att folk som är jäviga inte bör uttala sig i frågor som rör dem just på grund av möjligheten att de failar när de ska skilja på sina olika roller är det märkligt att han när det gäller vår styrelse har en rakt motsatt uppfattning.

2, lönen) 45 000:- bör inte jämföras med en hypotetisk IT-chefslön, utan med hur mycket pengar partiet faktiskt har att förfogas över. Den relevanta frågan är om Rick verkligen behöver så mycket pengar från partiet för att kunna utföra sitt uppdrag som partiledare väl. I grund och botten är frågeställningen: skulle delar av dessa pengar kunna användas på något mer effektivt sätt för att gynna vår politik? Om de skulle det, bör lönen inte vara så hög. Om de inte skulle det, är det rätt och riktigt att Rick får 45 000:-. Jag vet faktiskt inte riktigt omd et här var det mest effektiva; kanske var det här det effektivaste, då allt annat lett till att Rick avgått, och det hade definitivt varit dåligt för partiet.

3, hanteringen) Detta har skötts på ett dåligt sätt, anser jag. Om denna såpass kontroversiella fråga tagits upp på forumet eller på annat sätt med medlemmarna i partiet först hade lösningen kanske blivit bättre; det hela hade åtminstone bättre speglat medlemmarnas vilja, och därmed varit mer demokratiskt. Trots attstyrelsen är vald av medlemmarna innebär det inte att ett beslut är demokratiskt bara för att styrelsen fattar det; jämför med FRA-lagen, som knappeligen är demokratiskt infört (och nu menar jag inte mänskliga rättigheten till privatliv-aspekten, utan aspekten att majoriteten helt enkelt är emot lagen) – inga övriga liknelser dras mellan FRA-lagen och Ricks lön.

4, media) Oavsett om lönen är rättfärdigad, oavsett om jävet egentligen inte är något problem, och oavsett om hanteringen skötts demokratiskt, gör beslutet att ge Rick 45 000:- i månaden det lite väl enkelt för media i sin smutskastning. ”PIRATEN ANSTÄLLER SIG SJÄLV – ultrakapitalisten ger sig 45 000:-/månaden” på valfri kvällspress löpsedel är inte bra för partiet…

***********

(Angående sista punkten, media, kan jag inte låta mig utbrista ”Vad var det jag sa?”)

Rent krasst, principiellt, är Ricks beteende inte värre än Norströms (men en gradskillnad finns dock: Ricks beteende hotar demokratin inom ett politiskt parti, medan Norströms agerande hotar rättssäkerheten och demokratin i en stat – således är naturligtvis Norströms agerande mer förkastligt). Norström kan ursäkta sig på precis samma sätt. När vi påpekade detta – när vi bad om en förklaring – tja. Rick ändrade sig inte i alla fall. Rick fortsatte försvara sitt agerande med att det var modigt och bröt mot vad som traditionellt ses som obekvämt – någon vidare ånger för det missförtroende det ingöt i åtminstone vissa av medlemmarna verkade han inte känna.

Nu har Rick kommenterat hela saken på sin blogg. Fortfarande menar han att det inte fanns något principiellt fel med att han röstade i en fråga han var jävig i. Men nu har han ändrat sig. Inte tagit sitt förnuft till fånga, inte förstått jämförelsen med Norström, utan för att han läst aktiebolagslagen och gillar aktiebolagskonstruktionen. Rick skriver också: ”Jag är personligen otroligt imponerad av svärmens kapacitet att laga defekter i en organisation. När något upptäcks som kan fungera bättre, så tar det oftast inte lång tid förrän allt har svängt. I en traditionell organisation hade ledningsskiktet gjort sig onåbara och struntat i vad folk var upprörda över. (”Alla tjänar på om debatten lägger sig.”) Det är att kasta bort kompetens.” Och detta är ganska intressant, med tanke på att han till synes struntade i våra åsikter tills aktiebolagslagen kom fram som argument.

Missförstå mig inte: jag har fortfarande förtroende för Rick. Han har jobbat så hårt med partiet och lyckades göra entré i EU-parlamentet, att en sådan här… incident knappast är nog för att inte längre vilja ha honom som partiledare. Personligen är Rick dessutom trevlig, alldeles oavsett sitt felaktiga agerande i denna fråga. Men det innebär inte att jag inte kritiserar Rick starkt på grund av hans jäv.

Sedan kan jag, i och för sig ganska off topic, inte undvika att kommentera DN:s artikel om hur Frankrikes kulturminister Frédéric Mitterrand sett till att unga nu kan gå gratis på franska muséer. De angivna motiveringen har jag inget emot i sig – det är viktigt att ge unga med dålig ekonomi chans att få uppleva kultur. Nå, det extremt LOL:iga i denna nyhet kan inte till fullo förstås om en inte känner till ett annat lagförslag Mitterrand jobbat hårt för, ett annat lagförslag som helt klart rör ekonomiskt svaga ungdomar chans att få uppleva kultur… HADOPI-lagen (se bakgrund och följ utvecklingen på Le domaine d’Anais).

HADOPI-lagen är ett extremt slag mot den illegala fildelningen, och till på köpet slås rättssäkerheten, Internets frihet och yttrandefriheten sönder. Nå, oavsett det uppenbara avskyvärda i att HADOPI-lagen avskaffar en stor del av demokratin, flera mänskliga rättigheter, är den ju riktad mot illegal fildelning. Mot fildelningen. Ser det ironiska? Tja, om det är något som skulle säkerställa att unga med dålig ejkonomi får tillgång till kultur är det – legalisering av fildelningen. Inte hetsjakt på fildelare.

Nå, Ricks jäv handlade ju det hela om. Vad skriver bloggarna om det? Isak Gerson (pp) ogillar jävet oavsett om Rick lyckades skila på sin roll som privatperson och sin roll som styrelseledamot, Kent Persson (M) är av uppfattningen att vi alla gör fel ibland, David Hylander uppmärksammar apropå deras artikel om jävet hur bra Nyheter24 är på att länka, Pezster anser det vara osmart gjort av Rick, Mattias Andersson hojtar ”partiet framför allt!” och Osmidigt hoppas att Rick ska be styrelsen göra en omvotering i frågan utan honom (bra förslag, men går det?).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, Internet, , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Inte jäv, var vad hovrätten kom fram till i sin utredning av Tomas Norström, där utredaren (eller utredningsledaren?) själv var vän med målsägandeadvokaterna i The Pirate Bay-målet. Jag anser beslutet vara felaktigt – varför berättar jag nedan – men däremot inte en enorm rättsskandal, som vissa andra dock tycker. Eller, tja, en rättsskandal är det nog (milt sagt en dålig nyhet), men det är inte som att rättssamhället i staten Sverige står och faller med hovrättens bedömning av jävet, som dock kan uttydas av vissas kommentarer.

Det är ungefär som med FRA-lagen; FRA-lagen innebär inte att Sverige är en diktatur nu. Den innebär dock att Sverige blivit mindre demokratiskt, och tagit ett steg på (den tack och lov ganska långa) vägen mot en diktatur, då staten struntat i en mänsklig rättighet och hoppat över betänkande av grundlagen (hmm… betänkt har de kanske gjort, men då mest i stil med ”Jaså, sjätte paragrafen i regeringsformen lyder ‘Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad […] mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.’. Vem bryr sig?”). En domare har dömt under jäv i tingsrätten i (åtminstone) ett fall. Rättssäkerheten är inte kollapsad. Dock har vägen mot en totalt urholkad rättssäkerhet blivit ett steg kortare (och ett gigantiskt kliv kortare i och med IPRED).

Nå, en liknelse är vad jag tänkte använda för att belysa på vilket sätt detta är jäv (och att vår jävsanklagelse inte alls grundas på att vi ogillar domen, som DN-ledarskribenten Hanne Kjöller – ledaren hittar jag inte på nätet – verkar fått för sig). Tack till Nonicoclolasos s0m genom sitt inlägg gav mig inspiration och motivation till liknelsen – trots att vi har rakt motsatta uppfattningar i frågan. Here we go:

Tänk dig att det finns en lag som förbjuder mord. En domare ogillar mord och är med i Svenska föreningen mot ord. Svenska föreningen mot mord är i sin tur dotterorganisation till en internationell organisation mot mord, och alla som är medlemmar i Svenska föreningen mot mord bör hålla med moderföreningen i dess åsikter enligt moderföreningens ordförande. Tänk dig att moderföreningen tycker att alla som säljer eller ger bort något som överhuvudtaget kan användas till mord (alltså inte bara rena vapen utan även stekpannor, knivar etc) bör dömas till hårda straff. I dagsläget är det dock inte olagligt att sälja eller ger bort något som kan användas till mord.

Tänk dig sedan att några personer som ger bort föremål som kan användas till mord står åtalade för medhjälp till mord. Målsägandens advokater är dessutom också med i Svenska föreningen mot mord och umgås därmed ofta privat med domaren. Domaren blir domare i fallet med personerna som ger bort föremål som kan användas till mord. Är verkligen domaren ojävig i det fallet?

Precis så som ovanstående liknelse är det i TPB-fallet, fast det hela handlar om upphovsrättsintrång och inte mord, och det domaren vill ska vara olagligt men som inte är det är att sälja eller ge bort något som kan användas till upphovsrättsintrång (t.ex. fildelningsnätverk och Internetåtkomst) – och det är också huruvida det bör klassificeras som medhjälp eller ej rättegången handlar om.

Summar summarum: solklart jäv. Dåligt att hovrätten dömde som den gjorde, men Sverige är fortfarande ett rättssamhälle och ingen polisstat eller diktatur (måhända dock på väg dit).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argumentation, argument, TPB, The Pirate Bay, jäv, domare, Internet, rättssäkerhet, rätten, domstolar, rättsväsendet, demokrati, diktatur, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, hovrätten, polisstat, FRA-lagen, FRA

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

I dagens Dagens Nyheter finns mycket piratrelaterat att läsa. Först har vi Håkan Boström, på Signerat-plats, som menar att jävet inte alls är så självklart. ”[…] det är vikigt att frågan huruvida domaren varit jävig hålls isär från bedömningen av själva domen. Det i mångas ögon hårda straffet mot piraterna bevisar i sig inget i jävsfrågan.” Mycket sant.

”SFU är ingen intresseorganisation utan ägnar sig åt upplysning och information. Detsamma gäller, med vissa frågetecken, SFIR.” Svenska Föreningen för Upphovsrätt – tja, redan i namnet tas ställning för upphovsrätten, varför föreningen knappast enbart är av informationskaraktär. Enligt flera etablerade media har SFIR uttalat sitt stöd för hårdare upphovsrättslagstiftning. Och vad gäller att SFU bara är information och diskussion – eh, Piratbyrån är hårdraget samma sak.

”Att specialister är med i föreningar i syfte att följa med utvecklingen på sitt område är både naturligt och viktigt.” Att vara med i Piratpartiet eller Piratbyrån är också ett sätt att följa med i utvecklingen på upphovsrättsområdet… Fallet hade varit annorlunda om Norström (domaren) varit med även i dessa båda föreningar. Då hade ”jag bara betraktar och lär om utvecklingen” låtit trovärdigare. Nu när han enbart varit med i upphovsrättspositiva föreningar där många av målsäganden var medlemmar är situtationen helt annan

”Det är hur som helst bra att frågan nu prövas sakligt. Ett blogg- och mediedrev kan, i en rättsstat, inte vara skäl nog för att en domare ska anses jävig.” Naturligtvis sant. Precis som vissa bolags önskan om att behålla en affärsmodell inte bör stå före majoriteten av folkets åsikter och rättigheter. Eller… Hur var det nu… Nej, men ärligt talat bör varken domaren fällas på grund av ett drev eller bolagens önskan om att behålla en affärsmodell stå i vägen för folkets åsikter och rättigheter i en demokrati. Även Norah4you kommenterar texten, och även om jag inte riktigt hänger med i förklaringen om varför argumenten är felaktiga är hänvisningen till lagtexten i slutet bra.

I slutet av pappers-DN finns varje dag en sektion som kallas Skriv i DN. Där publiceras insändare inskickade av läsare. Ibland väljer de att enbart ta in insändare i någon viss fråga. Idag var frågan fildelning. Många kloka och några mindre kloka insändare finns. Om jag går igenom dem en efter en:

  • Grundprincipen får inte frångås, skriver Tom Everitt. ”Vi har å ena sidan Internet där människor vill ha möjligheten att kommunicera fritt med varandra utan övervakning. Å den andra kretörer som, med all rätt, vill ha ekonomisk ersättning för sina verk.” Everitt drar sedan den slutsats nog alla (möjligtvis förutom skivbolag) skulle dra. Mycket bra, men jag håller inte med om att kreatörer har en rätt att få ekonomisk ersättning för sina verk, inte ens om de nyttjas. Om den principen – folk ska få ekonomisk ersättning när deras arbete utnyttjas – skulle gälla fullt ut skulle samhället drabbas enormt: tänk att folk som upptäcker sällsynta fåglar skulle få betalt när andra nyttjar upptäckten och ser fågeln, folk som kommer på någon ny metod att göra något på får betalt varje gång metoden nyttjas, banbrytande schackspelare får betalt när folk härmar deras spelstil och därmed drar nytta av deras arbete – ja, det är svårt att komma på nya spelstilar och det kräver en hel del arbete, filosofer med nya resonemang skulle få rätt att kräva betalning av de som nyttjar deras arbete genom att sprida tankarna, kockar skulle få ersättning varje gång någon inspirerades av hans matlagning eller kanske till och med använder samma recept.
  • [Obetitlad kort insändare], skriver Mikael Steinwall. ”[Efter TPB-domen] demonstrerade många unga för rätten att få tanka hem sin musik gratis på nätet. Det är både sorgligt och en smula komiskt att just det engagemanget är så starkt.” Nej. Jag menar inte att det finns någon rätt att få musik gratis på nätet. Däremot menar jag att ingen har rätt att ta betalt av folk som nyttar ens arbete, eftersom det skulle vara så samhällsvådligt praktiserat fullt ut (se ovan). Folk har (moralisk) rätt att få betalt i två fall: då de kommer överrens om att nyttjaren ska betala för något innan ett arbete utförs, eller då de säljer materiella ting och någon vill nyttja tinget.
  • Nöjesindustrin måste ta smällen, skriver Johan Lans. ”Fildelning av upphovsrättsskyddat material är inte ett sådant brott [som är tillräckligt för övervakning] och ska inte behandlas som ett.” ”[Bredbandsavgifter skulle struntas i av många.] Nöjesindustrin måste alltså ta smällen. Alla branscher förändras och det är bara att anpassa sig. Vi kan inte låta någon inkräkta på vår integritet, vår frihet och vår tekniska utveckling.” Väl sagt.
  • Fildelning är framtiden, skriver Camilla Karlsson. Insändaren är väldigt lång, men den menar att Sverige bör vara först med den nya tekniken, för att den är bra… typ. Tja, jag menar också att tekniken är jättebra – plötsligt kan alla ta del av hela världen kultur och kunskap!
  • [Obetitlad utropsteckensinsändare], skriver Mats Eriksson. ”Det är märkligt att rätten att stjäla andras skyddade material eller att delta i häleri eller förenkla för pedofiler och terrorister genom att slåss för ett laglöst internet anses vara så viktigt.” Okej, för det första: kopiering är inte stöld. Om jag kopierar din cykel eller härmar sig på något sätt; visst, kalla mig tjuv, men om du vill hålla dig till korrekt språkbruk och bli respekterad i debatten bör du inte använda ord som om de hade en annan betydelse än de har. Angående deltagande i häleri: jag antar att det är medhjälp till upphovsrättsbrott du åsyftar… Eftersom upphovsrättsbrott inte är stöld fallet det. Vad gäller att förenkla för pedofiler och terrorister: de kommer ändå kunna vara anonyma. Men vad gäller pedofilwebbplatser gör jag faktiskt ett undantag i informationsfriheten: jag tycker att det är bra om de webbplatserna censureras. Angående att kopiering inte är stöld: lyssna på denna sång som förklarar varför:
  • En dom med (o)önskad effekt, skriver Alve Högman och Tobias Åkerlund. Även om de inte verkar hålla med oss (Piratpartiet) om att icke-kommersiell spridning, nyttjande och ändring av upphovsrättsskyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse bör vara legalt, menar de att branschen varit dålig. Det finns uppenbarligen en betalningsvilja, sedan folk betalar för anonymiseringstjänster för att kunna fortsätta få kultur, menar de. Jag håller med, även om många som nyttjar anonymiseringstjänster säkerligen inte gör det för att fortsätta kunna dela kultur, utan för att inte riskera att få sitt privatliv röjt av en medieindustri.
  • Samma regler på som utanför Internet, skriver Anders Magnusson. ”Det finns inte en chans att FRA skulle  få tillåtelse att öppna all post som skickas i Sverige för att se om något brev eventuellt har skickats av en terrorist. Men det är helt okej på internet.”, påbörjas insändaren, som sedan även jämför IPRED med möjlligheten för branschorganisationer afk att samla fingeravtryck och dylikt. Insändaren avslutas med ”Samma regler bör gälla på och utanför internet!”, vilket Rick redan skrivit och vilket jag håller med om.
  • [Obetitlad kort insändare], skriver Mattias Nilsson. ”Fildelare hävdar att olagligt nedladdad musik bör ses som reklam för konserter. Bör också olagligt nedladdade filmer ser som reklam för biografer?” Tja, bör och bör, ses och ses… Det är ett vetenskapligt faktum att många som fildelar illegalt betalar mer för kultur än andra. Anledningar som givits är att illegal fildelning blir ett sätt för folk att upptäcka nya filmer och ny musik… Säkra på att anledningen stämmer kan vi förstås inte vara, men det låter rimligt.
  • Fildelning borde vara en bisak, skriver L Ljung. Ljung menar att det finns många andra frågor än fildelning som är viktiga för ungdomar och (underförstått) att de inte bör rösta på enfrågepartiet Piratpartiet. ”Jag hörde efter rättegången en ung man säga: ‘om vi [Piratpartiet] kommer in i EU-parlamentet är det enbart fildelningens problematik vi skall driva’.”, står i insändaren. Det låter märkligt att någon sagt det. Fildelningen är faktiskt mest en bisak för oss; det viktiga är att upprätthålla skyddet för mänskliga rättigheter även på Internet, och fildelningen anges ofta som anledning för att inskräka just de mänskliga rättigheterna på Internet.
  • Piraterna tar ansvar för viktiga frågor, skriver Ylva Lindberg. Lindberg tar upp den kraftiga medlemsökningen, och avslutar insändaren med ”Det finns starka skäl att rösta på Piratpartiet i valet till EU-parlamentet även om man avskyr fildelning. […] De kan göra skillnad i EU.” Förstås håller jag med skribenten, men tyvärr skrivs inte vilka dessa starka skäl är. Det starkaste skälet är att vi är det enda parti som verkligen bryr sig om mänskliga rättigheter.

Medlemsökning, var det tal om ja. Just nu har vi trettioniotusenåttahundrasjuttio medlemmar, att  jämföra med Centerpartiets fyrtiotretusentvåhundraelva medlemmar. Om tretusentrehundrafyrtioett nya medlemmar är vi ikapp dem. Gå med du också. Idag. Nu. Just nu. Klicka på länken, välj vilken förening, fyll i dina uppgifter, välj om du ska vara aktiv eller passiv eller funktionär, fyll i lösenord och klart! Och rösta i valet till EU-parlamentet. För mänskliga rättigheter. På Piratpartiet.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Det är mycket som händer i piratosfären nu.

Domaren i målet mot grundarna av The Pirate Bay och Carl Lundström anklagas för jävighet – och anklagelsen är knappast ogrundad. Tack vare Sveriges Radios grävande känner vi till att han sitter i samma styrelse som Monice Wadstedt, samt medlem i två diskussionsorganisationer (båda positiva till upphovsrätten och en enligt flera gammelmedia för en starkare dito) om immaterialrätt (ett varmt tack vill jag för övrigt rikta till de på SR som tog reda på detta – folk som avslöjar odemokratiska företeelser förtjänar mycket beröm, självfallet oavsett om de är etablerade eller icke-etablerade media).

Tankarna går till den av regeringen särskilt tillsatta utredaren av upphovsrätten, professor Jan Rosén, som också är med i – ordförande i – Svenska föreningen för upphovsrätt. Now, Svenska föreningen för upphovsrätt kanske inte är totalt för en starkare upphovsrätt, men då detta ämne är så känsligt är även ställningstagandet att upphovsrätten bör bevaras jäv, enligt min åsikt. (Naturligtvis borde domaren ha diskvalificerats om han istället för Svenska föreningen för upphovsrätt varit med i Piratpartiet.)

I Europeiska Unionen har EU-parlamentet, med röstsiffrorna 377 för förslaget mot 178 mot det (37 avstod), röstat igenom förlängda så kallade ”närstående rättigheter” – det vill säga de rättigheter uppföraren av ett verk samt inspelaren (oftast ett skivbolag) får till inspelningen (även om det att förslaget gick igenomär mycket dåligt och tråkigt riktar jag ett varmt tack till de svenska EU-parlamentarikerna som röstade mot förslaget). Tänk dig att någon skulle spela in Mozart. Då skulle personen och skivbolaget få ensamrätt till användning av den inspelningen i femtio år. Enligt förslaget som röstats igenom i EU-parlamentet kommer inspelningen nu vara skyddad i sjuttio år.

Detta är galet. Antingen är upphovsrätten ett led något slags rätt till betalning för sitt arbete när det nyttjas, och i så fall bör alla som gör ett arbete få betalt så fort det nyttjas, vilket skulle vara orimligt (tänk att folk som upptäcker sällsynta fåglar skulle få betalt när andra nyttjar upptäckten och ser fågeln, folk som kommer på någon ny metod att göra något på får betalt varje gång metoden nyttjas, banbrytande schackspelare får betalt när folk härmar deras spelstil och därmed drar nytta av deras arbete – ja, det är svårt att komma på nya spelstilar och det kräver en hel del arbete, filosofer med nya resonemang skulle få rätt att kräva betalning av de som nyttjar deras arbete genom att sprida tankarna, kockar skulle få ersättning varje gång någon inspirerades av hans matlagning eller kanske till och med använder samma recept) med alla sina konsekvenser.

Eller så ser vi upphovsrätten som intet annat än ett sätt att se till att samhället får tillgång till så mycket kultur som möjligt – det är så jag ser upphovsrätten, för att någon annan utgångspunkt vore orimlig att genomföra. Och isåfall kan vi konstatera att samhället inte får mer tillgång till kultur av denna förlängning – snarare tvärtom. Kulturen ”låses in” och kan inte kommas åt om en inte vill betala, och kan inte heller byggas vidare på. I sjuttio år från skapandet. Skapandet kommer inte heller gynnas – som den svenska EU-parlamentarikern Fjellner så träffsäkert uttryckte det, (fritt ur minnet:) ”vilken 25-åring skulle avstå från att spela in något för att hen har ensamrätt på det tills 95 års ålder isället för 75 års ålder?”

Men någon måste väl gynnas? Annars hade väl förslaget inte kommit över huvud taget? Ja, det finns några som gynnas mycket. Väldigt mycket. Skivbolagen. Mitt ovanstående resonemang förklaras väldigt pedagogiskt och väl i en YouTube-film producerad av The Open Rights Group betitlad ”How copyright extension in sound recordings actually works”. Se och lär.

I gammelmedia – etablerade media – mer specifikt DN, har våra frågor kommit upp till debatt, två gånger idag. Dels har Fredrik Strage skrivit en rolig satirkrönika om hur vi kan hämnas på artister vars musik vi ogillar genom att ladda ner det gång på gång på gång och sedan radera det. Inte för att jag förvånas; hade upphhovsrätten som den ser ut idag upprätthållits hade Strages Youtubiana varit stört omöjlig (listan i sig är nog inte illegal, men helt klart är det illegalt att ladda upp videoklippen till YouTube, och hade upphovsrätten upprätthållts hade alla videoklipp tagits bort) I slutet ger han oss som liksom honom nu börjat inse hur omoralisk illegal fildelning är ett råd på hur vi kan gottgöra för våra synder: skicka in alla filer du laddat ned till skivbolagen, en och en, i alfabetisk ordning för att de inte ska hamna i oordning – ungefär samma idé (fast i en lite större skala) hade Allt under en grå himmel för ett par veckor sedan!

ironistart:Ve och fasa! Strage har nyttjat Allt under en grå himmels arbete för att ta fram idéen utan att betala honom! Hur ska vi bloggare som kommer på idéer få betalt! Hjälp! Folk kommer sluta blogga! Vi måste därför inskränka folks mänskliga rättigheter och börja införa censur för att få stopp på detta! Kosta vad det kosta vill!:ironislut

Roger Wallis, professorn som vittnade i The Pirate Bay-rättegången (jag träffade honom; han är ganska trevlig), har lyckats få in en krönika i Dagens Nyheter. Han menar att Student Bay borde lösas genom att införa en skolornas och universitetens Bonus-licens-lik licens för Student Bay. Jag är skeptisk. Problemet är att Student Bay inte kommer betala licensen (jag tror inte det i alla fall); de som inte skulle betala skulle i alla fall fortfarande göra något brottsligt, och det vore dåligt. Om vi betraktar upphovsrätten som att den ska ge samhället tillgång till kultur och kunskap (vilket vi i rimlighetens namn bör göra, per resonemanget jag framförde ovan) bör den inte få stå i vägen för vad Student Bay gör, nämligen just det som är syftet med upphovsrätten: att ge samhället tillgång till kultur och kunskap.

”Men om det skulle visa sig att läromedelförfattare nu inte kommer kunna försörja sig på grund av Student Bay och kvaliteten på läromedel därför blir miserabel, då kommer det ju vara dåligt för samhällets tillgång till kultur och kunskap, eller hur?” kan invändas. För det första tror jag inte att så kommer ske. Böcker är bekvämare än skärmar att läsa på, och har många andra fördelar. Men om scenariot skulle inträffa: ja, det är sant. Samhällets tillgång till kultur och kunskap skulle skadas.

Lösningen vore dock inte att åter kriminalisera Student Bays (och dylikas) verksamhet genom att återställa upphovsrätten till hur den ser ut i skrivande stund. Lösningen vore att från statens sida bekosta läromedelsskrivande. Jag ser inget stort problem med det; redan idag bekostar staten utbildning i form av utlärande av skolanställda lärare; varför inte då även bekosta utbildning i form av läromedelsskrivande?

Samma sak gäller egentligen kulturen. Om piratkopiering skulle vara kulturens död (här tror jag än mindre på det, eftersom det är musikindustrin som basunerar ut det och de har ropat varg för många gånger: discon, kassetinspelning, dvd-inspelning, självspelanden pianon…) skulle staten kunna bekosta sådant som gillar av många. Hur det skulle se ut i detalj vet jag inte, men några månatliga undersökningar där ett visst antal personer frågas ut om vad de exempelvis lyssnar på mest som sedan skulle sammanställas till en lista över vad som lyssnas på mest och där alla artister på listan skulle få statsbidrag vore en idé (har du flera är det givetvis bara att kommentera).

Som Metro (och jag) uppmärksammade för ett par dagar sedan har några torrentsajter stängt ned till följd av domslutet mot TPB+Lundström. Nu har Antipiratbyrån skickat brev till många torrentsajter i vilket de kräver (i praktiken) omedelbar nedstängning – annars blir det rättegång. Många sajter har redan stängs ned. DN publicerar brevet Antipiratbyrån skickade ut – ”ord för ord” som de stoltserar ut.

Läste du den där meningen utan att reagera nämnvärt? Tyckte att det var väl inget konstigt att media, den fria pressen, gör sådant, för läsarna? Kanske du inte ens reflekterade över det? Då har du den inställning som (vad jag tror) även den eller de på DN som publicerade mejlet. Vid närmare analys är vad DN gjorde dock brottsligt.

Brevet var helt klart tillräckligt långt för att uppnå vad som kallas verkshöjd (verkshöjd innebär att något för att ha upphovsrätt måste vara ”eget” på något sätt – således är inte enstaka ord eller meningar, eller för den delen simpla smilies upphovsrättsskyddade, men gränsen går någonstans vid ett stycke/en mer avancerad smilie). Publicering på webben räknas som offentliggörande. DN hade inte fått tillåtelse – vad jag vet. Det är förstås möjligt att de kontaktat Antipiratbyrån och fått det, men jag ser det som ganska osannolikt. Även om DN begått upphovsrättsintrång har jag dock en känsla av att Antipiratbyrån inte kommer skicka några kravbrev eller åtala DN. APB är nog… mycket måna om att inte stöta sig med det mest lästa (?) mediet i Sverige.

Lotta Gröning har skrivit en krönika i Aftonbladet som glädjande nog inte helt tar upphovsrättsindustrins parti. Att rättegången bör göras om har Gröning naturligtvis rätt i, likaså att lagstiftningen inte anses legitim av en stor del av befolkningen. Det är på slutet våra åsikter går isär. ” Men i stället för att tjabbla om nedladdning är stöld eller inte borde vi koncentrera oss på att hitta lösningar på problemet. Det räcker inte med att säga att kulturen är till för alla och ska delas av alla om kulturarbetarna inte får betalt. Vi tar tacksamt emot idéer som löser problemet med upphovsrätten.”, skriver Gröning. För det första: nedladdning är inte stöld, ty nedladdning är kopiering, och jag tror inte någon menar att härmande är stöld (bortsett från vissa multionationella skivbolag). För det andra: kulturarbetarna har ingen rätt att få betalt; argumentation bakom min åsikt finns ovan (däremot kan det vara om kulturarbetarna inte får betalt om det har en negativ inverkan på kulturskapandet). Men ja, idéer på hur kulturarbetare ska tjäna pengar i en tid med ny teknik är förstås bara bra. Webbplatsen xtremeCreator skapades just för att ge kreatörer hjälp med den nya tekniken och dess alla möjligheter.

Två sista noteringar: JO kommer inte granska jävet av domaren i TPB-rättegången, rapporterar DN. Detta på grund av att målet hursomhelst överklagats till hovrätten. Hmm. Nåja, är hovrätten ojävig så får de ändå en rättvis prövning, om än på högre ort. Skulle hovrätten inte ta upp fallet, dock, bör rättegången självfallet tas om i tingsrätten. Och den andra noteringen är något en familjemedlem (som jag nästan övertygat att rösta på Piratpartiet) noterar: i nya mätningen av Synovate/DN ökar småpartierna med en procent. I brödtexten anges också den förklaring min röstberättigade familjemedlem först hade: ”[SD får x procent stöd.] Stödet för de övriga småpartierna ökar också något, och störst bland dem är Piratpartiet som ligger på cirka 1 procent. I valet 2006 fick Piratpartiet 0,6 procent.” (min fetstil)Denna mätning genomfördes 7-22 april. Domen mot The Pirate Bay, som mer än fördubblade vårt medlemsantal och gav oss stor uppmärksamhet i media och därmed antaglligen betydligt fler väljare än tidigare. Största delen av undersökningen ägde dock rum innan domen tillkännagavs, varför vår ökning antagligen är större än vad mätningen visar. Det skall bli trevligt att se på framtida undersökningar!

Trött på möjligheten för privata intressen att frånta folk som vill dela med sig av kultur möjligheten att göra det? Rösta på Piratpartiet i valet till EU-parlamentet i maj/juni. (PP) vill legalisera allt icke-kommersiellt spridande, nyttjande och ändrande av kultur, så att vi kan nyttja Internets fantastiska möjlighet till kulturspridning fullt ut. Gå med i partiet redan idag. Medlemssiffror är något som riksdagspartierna bryr sig om!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »