Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘informationspolitik’

Vill du reformera upphovsrätten, så att t.ex. icke-kommersiell fildelning blir lagligt? Då har du nu en gyllene chans!

EU har nämligen just nu en enkät som alla medborgare får fylla i, som handlar om just upphovsrätten. Tanken är att EU senare utifrån enkätens resultat ska föreslå en reform av upphovsrätten. Kanske till det bättre, kanske till det sämre – det beror mycket på svaren som kommer in på enkäten!

Du kan svara senast nu på onsdag 5 mars. För att svara, gå in på youcan.fixcopyright.eu och följ instruktionerna! Vidare hjälp att svara på enkäten finns på Amelia Andersdotters blogg: dels en utmärkt svarsguide, dels Amelias egna svar. Lycka till!

Gå in och svara omedelbums!

XKCD har förstått hur upphovsrätten bör se ut! Bidra gärna till att EU gör detsamma. :)

XKCD har förstått hur upphovsrätten bör se ut! Bidra gärna till att EU gör detsamma. 🙂

Briljant teckning av XKCD – föredömligt publicerad under den fria licensen CC-BY-NC 2.5.

Mina egna svar

Jag svarade inte alls på alla frågor, och hade rätt korta svar. Detta för att jag helt enkelt inte orkade mer – och det är 1000 gånger bättre att skicka in ett kortfattat, bra svar än att ge upp i försöket att skapa ett perfekt! De svar där jag inte bara markerat ”Yes” eller ”No” i enlighet med svarsguiden, utan faktiskt skrivit något själv, följer här nedan.

1. Yes. I’ve tried to watch YouTube videos which are ”not available in my country”.

4. The copyright must be reformed, such that a single digital market is created in the E.U. The Internet and the human culture is borderless – therefore, the rules governing the Internet and the human culture ought to be that, too.

8. Icke-kommersiell spridning av upphovsrättsskyddat material måste legaliseras.

En undersökning från Harvard 2004 visar att nedladdad musik inte affekterar skivförsäljningen. (http://www.news.harvard.edu/gazette/2004/04.15/09-filesharing.html )

En undersökning från det EU-finansierade projektet Music Lessons där bland annat forskare på KTH och Göteborgs universitet deltagit 2005 visar att musikförsäljningen inte påverkas negativt – till viss del faktiskt positivt – av fildelningen. (http://ec.europa.eu/avpolicy/docs/other_actions/col_2008/ngo/kth_en.pdf )

En undersökning från Göteborgs Universitet 2007 visar att nedladdad film inte minskar antalet biobesök, utan tvärtom ökar det (http://www.som.gu.se/digitalAssets/1275/1275053_2007_morgondagens_publik… )

En undersökning från holländska staten 2009 visar att piratkopieringen är bra för musikindustrins, och framförallt i stort för samhällets ekonomi, samt att en nedladdad fil absolut inte innebär ett förlorat inköp. ( http://www.ez.nl/pv_obj_cache/pv_obj_id_A426D60BC3C67FD783781FB4C9C200AF… )

En undersökning från norska Handelshögskolan 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. (http://www.scribd.com/doc/37406039/Thesis-Bjerkoe-Sorbo )

11. No. Free linking is vital to the function of the Internet. Under no circumstances should it be illegal to link to another place on the web – such a ban would be as ridicoulous as prohibiting the act of giving people directions, since links basically are the digital version of giving directions.

12. No. Absolutely not – if something is published online, net users must be able to view it without risking committing a (possibly completely unconscious) copyright violation.

20. No. They should be a lot shorter.

21. Yes. Absolutely – for example, the Freedom of Panorama does not apply in all european states, which is a problem when documenting architecture and urban landscapes.

22. Yes. All European exceptions should apply in all Eurpean countries. A clause about ‘fair use’ is most needed in the European copyright: it should for example be allowed to ”quote” images just as it is allowed to quote text in Sweden (due to the Swedish ”citaträtt”).

23. Yes. A clause about ‘fair use’ is most needed in the European copyright: it should for example be allowed to ”quote” images just as it is allowed to quote text in Sweden (due to the Swedish ”citaträtt”).

All non-commercial distribution of copyrighted material – such as file-sharing – must be allowed, as long as the moral rights of the authors are preserved. A lot of scientfic studies prove that file-sharing is not a threat, but rather an opportunity, for creators of culture.

24. Yes. Absolutely – as a rule, all non-commercial distribution of copyrighted material should be allowed.

25. Fair use would be good.

26. Yes. All exceptions must be the same across the European Union.

36. Ja. Programvaran har varit svårhanterlig, eftersom man inte använt fri och öppen programvara.

64. Yes. It must be easy to copy and distribute files. Distribution of culture is not a problem but rather something amazing.

67. Yes. Transparency is good.

77. Nej. För mycket vikt läggs vid upphovsrättsinnehavarnas snäva särintressen, och alldeles för lite vid användarnas.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPP, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , ,, ,, , , , , , , , ,

Read Full Post »

I förrgår (tisdag 5 december) publicerade min lokaltidning Mitt i Söderort nedanstående insändare. Win! Inspiration till insändaren hittade jag hos Henrik Alexandersson. Övrigt läsvärt i ämnet är detta.

Insändare20131203

Offentlighetsprincipen är en av de viktigaste grunderna för Sveriges demokrati. Tanken med denna bestämmelse är att vi alla – såväl medborgare som journalister – ska ha fri tillgång till i princip all information om statens beslutsfattande. Detta är absolut nödvändigt för att vi i valen ska kunna ställa politiker till svars för deras agerande i maktens korridorer.

Tyvärr har Regeringen de senaste åren visat en häpnadsväckande brist på respekt för offentlighetsprincipen. Riksdagens konstitutionsutskott konstaterade för ett år sedan att det endast under perioden 2009-2012 genomförts hela 69 ändringar av sekretesslagen. I mars i år fick Regeringskansliet själva kritik av JO för att bryta mot offentlighetsprincipen.

Det senaste angreppet på offentlighetsprincipen kom alldeles nyligen. Den 21 november röstade sex av Riksdagens åtta partier för att alla dokument som kan ”skada” Sveriges internationella samarbeten ska hemligstämplas. Resultatet av denna gummiparagraf blir att information kan mörkas på extremt vaga grunder, som en enkel önskan från andra stater. Insynen begränsas. Makten stänger dörrarna om sig.

För oss i Piratpartiet är det självklart att medborgarna ska ha inblick i de folkvaldas göranden och låtanden. År 2014 ställer vi upp i valen till EU-parlamentet och Riksdagen. Om vi får folkets förtroende kommer vi arbeta för att återställa den offentlighetsprincip som är så viktig för vår demokratis funktion.

Leo Rudberg, 18, Piratpartiet

*

Dagens stora nyhet är annars att Sveriges myndighet FRA övervakat ryska ledare för USA:s räkning, och att NSA övervakar hundratals miljoner mobiler. Där har andra medlemmar i Piratpartiet skrivit väl: Anna Troberg, Christian EngströmAnders Lindbäck, Erik Einarsson, samt Henrik Brändén.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratinsändareMitt i SöderortMitt ifrihetöppenhetinsynoffentlighetoffentlighetsprincipengrundlaggrundlagen,,  lagstiftningpirataktivismaktivismvalEU-valet 2014riksdagsvalet 2014EUEuropeiska Unionen

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Motion: En rättighets- och kunskapsbaserad språkpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och optimistiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min  första motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj), som också skickats in till Ung Pirats förbundskongress (som äger rum i Uppsala 5-7 april). Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

Vill du också skriva en motion? Läs här! Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

En rättighets- och kunskapsbaserad språkpolitik

En del av Sápmi, där samiskan äntligen - efter många år av förtryck - erkänts officiellt. Men utmaningar återstår innan samiskan bevarats för framtiden. Foto: Alexandre Buisse (Nattfodd), CC-BY-SA 3.0.

En del av Sápmi, där samiskan äntligen – efter många år av förtryck – erkänts officiellt. Men utmaningar återstår innan samiskan bevarats för framtiden.
Foto: Alexandre Buisse (Nattfodd), CC-BY-SA 3.0.

Låt människor tala fritt!

Piratpartiet har traditionellt drivit frågor om mänskliga och medborgerliga
rättigheter som haft en tydlig koppling till nätfrågor. Medan dessa givetvis varit och förblir mycket viktiga att lyfta, måste vi även ta ställning i relaterade frågor även utanför nätet; sålunda breddar vi oss.

En sådan ny fråga är språk. ”Men vadå? Folk får väl tala vilket språk de vill?” är antagligen er spontana reaktion (för jag kände samma sak för bara några veckor sedan). Sedan dess har jag satt mig in i modern språkvetenskaplig forskning, framför allt Kenneth Hyltenstams lingvistiska standardverk Sveriges sju inhemska språk. Här tecknas en skrämmande bild av Sveriges språkpolitiska historia, ett ämne som kan tyckas kuriöst som i själva verket är av mycket stor vikt. Detta av ett par skäl:
  1. Dels för att det – precis som det är en rättighet att få tala svenska i domstol, i skolan, i kontakt med myndigheter o.s.v. – faktiskt är eller borde vara en individuell rättighet att även använda andra inhemska språk än det majorieten talar i sin kontakt med det officiella Sverige. Historiskt har denna rättighet kränkts på fruktansvärda sätt, t.ex. genom förbud mot att tala samiska i skolan. Sådana förbud är givetvis inget annat än inskränkningar i yttrandefriheten.
  2. Dels för att minoritetsspråken innebär att en mycket viktig skatt av kultur och kunskap finns bevarad, delvis i form av språken i sig (alltså ordförråd, grammatik och dylikt), delvis i form av material producerat på dessa språk (alltså böcker, musik, poesi, historiska dokument och d€ylikt), tack vare att Sveriges minoritetsspråk finns kvar. Tyvärr står dock dessa minoritetsspråk, och därmed dessa skatter, faktiskt inför ett reellt hot.

Det reella hotet består t.ex. i att vissa lokala särpräglade dialekter av samiskan talas av endast några tusen (!) människor, vilket tyder på att språket tyvärr – om det inte får något framöver – kommer dö ut. Samiskan är följdriktigt också upptaget på UNESCO:s förteckning över hotade språk. Insatser har visserligen gjorts i god riktning de senaste decennierna, t.ex. genom att erkänna de inhemska minoritetsspråken som officiella minoritetsspråk och därmed även ge utökade rättigheter för talarna av dessa språk. Men ett stort hot finns fortfarande kvar mot kunskaps- och kulturarvet.

Alla språktalares rättigheter är inte heller idag ordentligt tillgodosedda, eftersom kommuner och andra lokala myndigheter bryter mot den goda språklagstiftningen som Sverige har. Detta påtalar t.ex. Stockholms länsstyrelses och Sametingets gemensamma rapport ”Nationella minoriteter” från år 2012. (Denna rapport torde vara den mest trovärdiga källan på området idag, då Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget har det officiella uppdraget från regeringen att granska uppföljningen av Sveriges minoritetslagstiftning.) Även skolsystemet misslyckas med att leva upp till lagens krav, vilket konstateras i en rapport från Skolinspektionen (”I marginalen”, 2012). Det finns alltså mycket att göra för språkliga rättigheter inom främst kommunpolitik.

Vad gäller aktivt arbete för språkbevarande – som inte främst handlar om att tillgodose individers rättigheter utan om att värna ett viktigt kulturarv – återstår mycket att göra. Detta gäller t.ex. samiskan, där kanske mest arbete för språkbevarande ändå skett på senare år. Sametinget tar i sin rapport ”De samiska språken i Sverige 2012” (också den skriven på uppdrag av regeringen) upp behovet av att bl.a. åtgärda de motstridiga regelverken gällande förskolans språkarbete och av ökade sändningar på minoritetsspråk i public service. Språkrådet har i en rapport föreslagit en rad nya sätt att använda ny teknik för språkbevarande, vilket vi som teknikoptimister borde stödja helhjärtat.

Kravet för att ett språk ska klassificeras som minoritetsspråk i Sverige att det ”av hävd” (i praktiken minst 100 år) ska ha talats inom landets gränser. Därmed är meänkieli, yiddisch, samiska, finska och romani officiellt erkända som minoritetsspråk i Sverige. Märkligt nog är dock teckenspråket inte erkänt som minoritetsspråk, trots att språkvetare anser att det väl fyller kriteriet för minoritetsspråk (t.ex. just den extremt kunniga och vetenskapligt respekterade forskaren Hyltenstam samt Språknämnden, Sveriges officiella organ för språkvård och språkpolitik).

(Vill du ha en mycket längre artikel, som är mycket väl källbelagd med hänvisningar till myndighetsrapporter, forskare o.s.v. får du gärna läsa min språkvetenskapliga uppsats Rätten att tala – en introduktion till Sveriges språkpolitik.)

Flera grundläggande piratprinciper – såväl värnandet om individers rättigheter gentemot staten som bevarandet av kultur och kunskap, samt åsikten att vetenskap bör ligga till grund för politiska beslut – för att Piratpartiet bör anta en språkpolitik, som utgår just från detta: rättigheter, kultur, kunskap och vetenskap.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

  1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att de officiella minoritetsspråkens talares medborgerlia rättigheter att nyttja sitt eget språk i kontakt med myndigheter (t.ex. skola och rättsväsende) ska respekteras i lagar och regler och i praktiken. Sverige måste leva upp till internationella åtaganden inom språkpolitikens område. Då myndigheter inte lever upp till lagens krav eller internationella åtaganden måste kraftiga åtgärder vidtas, t.ex. i form av ökade resurser till språkarbete på lokal nivå om nödvändigt.”
  2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att anslag till bevarande av hotade minoritetsspråk i Sverige ska ökas/nyinföras. T.ex bör public service i högre utsträckning skapa material på minoritetsspråken. I arbetet för att bevara minoritetsspråk bör ny teknik nyttjas mer.”
  3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att teckenspråket ska upptas som ett officiellt minoritetsspråk. På sikt bör även flera andra språk komma på fråga för ett officiellt erkännande.”
  4. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att lagstiftning, regelverk och arbete för att främja minoritetsspråk måste bygga på en stabil vetenskaplig grund.”

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng Pirat, , , , , , , , , , styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, språk, rätten till språk, minoritetsspråk, språkpolitik, minoritetsspråkspolitik, minoritet, minoriteter, identitet, kommunikation, kunskap, kultur, fri kultur, språkfrihet, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, språklagen, samiska, Sametinget, samisk kutlur, samisk historia, finska, sverigefinska, meänkieli, dialekt, dialekter, varietet, varieteter, romani, romani chib, yiddisch, teckenspråk, teckenspråket, svenskt teckenspråk, rättighet, rättigheterUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokrati, toleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap, ,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Wikimedia Sveriges årsmöte 2013. De som står upp på bilden utgör den nya styrelsen, som vi valde för 10 (sic!) minuter sedan. Leve det!

Wikimedia Sveriges årsmöte 2013. De som står upp på bilden utgör den nya styrelsen, som vi valde för 10 (sic!) minuter sedan. Leve det!

Just nu pågår Wikimedia Sveriges årsmöte! Fantastiskt trevligt att träffa alla gamla och nya vänner, få höra om allt underbart som skett under året i föreningen och att överhuvudtaget få delta på ett årsmöte (för mig som föreningsbyråkrat).

Men vad är Wikimedia Sverige?

Wikimedia Sverige är en ideell förening som arbetar för att främja utvecklingen av, spridningen av och förståelsen för fri kunskap. Konkret handlar det om att gynna den fria encyklopedin Wikipedia, den fria mediedatabasen Wikimedia Commons, den fria ordboken Wiktionary och massor av andra liknande projekt, som formellt drivs av Wikimedia Foundation men uteslutande utvecklas och skapas av dess användare. Svärmen – massor av o-organiserade ideella entusiaster över hela världen – samarbetar på nätet i dessa projekt för att helt informellt göra världen till en bättre plats, utan någon förenings inblandning.

Men ibland behövs hjälp, när juridiken står i vägen, när etablerade kunskapsinstitutioner som museer, skolor, universitet och bibliotek inte själva inser vikten av att de bidrar eller när enskilda entusiaster inte har resurser nog att ordna större projekt. Då kliver Wikimedia Sverige in!

Så vad hände på årsmötet?

Vi fick höra om vad styrelsen (inklusive dess underbara – och fotokunniga – ordförande), de anställda och framför allt massor av ideella eldsjälar (som förstås ofta ingår i styrelsen) gjort under året för utvecklandet och spridningen av fri kultur och kunskap. Och det är inte lite! Här kommer ett axplock av mina favorit-resultat från 2012:

  • Finansieringen av 14 så kallade Gemenskapens projekt där de ideella o-organiserade människorna på t.ex. Wikipedia fått söka om pengar till bra grejer. Bland annat har Wikimedia Sverige bidragit till arrangemanget av fotosafaris där nämnda ideella eldsjälar träffas för att tillsammans fotografera ett visst område och sedan sprida bilderna till näts, teknologi för inscanning av gamla böcker till Wikisource
  • Samarbetsavtal mellan Centralmuseernas samarbetsråd och Wikimedia Sverige, för att engagera museer i spridningen av den fria kunskapen. De har ofta varit bakbundna av lagstiftning – eller kanske snarare av en förlegad tolkning av lagstiftning – som gjort att de inte trott sig kunna sprida sitt material som de vill. Men Wikimedia Sverige har nu tagit fram en handbok, Kulturskatter på nätet, som förklarar för museer, arkiv och bibliotek hur de kan digitalisera sina samlingar – något de måste göra för att överleva. Tävlingen Upp till bevis, lanserad i samband med boken, ledde till att bl.a. Kungliga biblioteket och Nordiska museet laddat upp bilder fritt för allmänheten att använda, remixa och sprida. Och så sent som i tisdags berättade Livrustkammaren, Skolklosters slott och Hallwylska muset att deras 40 000 bilder läggs upp fritt på nätet (efter att Wikimedia Sverige i samarbete med dem ordnat en fashionabel fotosafari). Vi arbetar  också på att fotografera och sprida offentlig konst. Bara det faktum att årsmötet idag hålls på Arkitekturmuseet är mycket talande för de fantastiska framgångarna. Leve det!
  • Hundratals Quality Images och flera Featured Pictures till Wikimedia Commons tack vare att man skapat en högklassig teknikpool alla fått låna ur. Vill du fota, filma eller ta upp ljud från något (t.ex. en stor demonstration, en föreningsaktivitet, en fågelguidning eller egentligen vad som helst) som är relevant för Wikipedia, Commons eller något annat av våra projekt? Låna gratis från vårt helt nya kontor på Hantverkargatan i Stockholm!

Dessutom har vi fått en riktigt ordentlig organisation, med en rejäl ökning av antalet anställda, goda kontakter etablerade med många myndigheter (t.ex. två EU-projekt genomförda), samt en fungerande, effektiv ekonomi med massor av bidrag från allehanda håll. Sådant märks inte så mycket utåt – men indirekt är det givetvis avgörande för föreningens framtida fantastiska funktion för frihet för kunskap och kultur! Ett stort tack till alla er som engagerat er med det här! Jag lovar att framöver engagera mig mer i Wikimedia Sverige, när miljö- och medborgarrättskampen inte är lika akut.

”Vad har tejp, grafit och en grafentransistor med Wikimedia Sverige att göra?” Jo, denna bild har donerats av Nobelmuseet tack vare föreningens arbete! Vad denna bild har med fri kunskap att göra? Klicka här för att läsa Nobelmuseets vetenskapliga, vackra och verkligen underbara motivering!

Men framtiden då? Vad händer 2013 och framöver?

Extremt mycket coola grejer! Vi ska bland annat:

  • Påverka politiska partier så att de inser vikten av fri kunskap och kultur och god lagstiftning gällande detta, t.ex. gällande flygfotografering
  • Se till att ännu fler museer, bibliotek och arkiv släpper sina samlingar (som ofta är sammanställda medelst skattemedel) fritt för folket
  • Informera och engagera ämnesexperter, t.ex. universitetens forskare, så att de börjar bidra till Wikipedia

Och givetvis oerhört mycket mer! Konkreta mål för 2013 finns givetvis, antagna under årsmötet.

Det låter fantastiskt! Hur kan jag hjälpa till?

Det finns flera sätt!

  1. Gå med i föreningen! Det kostar bara 100 kronor, men ger dig fri tillgång till teknikpoolen (för sådant som främjar fri kunskap), ett fint nyhetsbrev månatligen samt – viktigast – kunskapen om att du stödjer fri kunskap.
  2. Engagera dig ideellt! Föreningen drivs ju förstås främst på ideell basis, så det finns mycket att göra om du vill bidra med tid, ork och energi! Oerhört kul.
  3. Skänk pengar! Det kan du också göra. Det är inte lika kul.

Årsmötet är över om någon timme. Då börjar verksamhetsåret. En ny styrelse under Mattias Blomgrens ledning är vald. En verksamhetsplan är antagen. En strategi har anammats. Nu kör vi! 

Riksdag och regering - några av de vi måste påverka för den fria kunskapens skull. Dessutom är detta fotografi ett lysande exempel på en bild som möjliggjorts tack vare Wikimedia Sveriges arbete - japp, såhär bra bilder har teknikpoolen skapat! Mer konkret har mästerfotografen Arild Vågen lånat en kamera, tagit bilden och släppt den fritt på Wikimedia Commons under den fria licensen CC-BY-SA 3.0. Vackert!

Riksdag och regering – några av de vi måste påverka för den fria kunskapens skull. Dessutom är detta fotografi ett lysande exempel på en bild som möjliggjorts tack vare Wikimedia Sveriges arbete – japp, såhär bra bilder har teknikpoolen skapat! Mer konkret har mästerfotografen Arild Vågen lånat en kamera, tagit bilden och släppt den frittWikimedia Commons under den fria licensen CC-BY-SA 3.0. Vackert!

Låt oss tillsammans se till att 2013 blir ett fantastiskt år för den fria kunskapen!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, , , , piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Här är sjunde delen av mitt tal Demokratins slutliga seger som blickar tillbaka på verklighetens nollnolltal och de delar av tiotalet som hittills utspelat sig, från ett fiktivt år 2050. Talet är tänkt att rikta sig till det framtida Piratpartiet i en möjlig utopi där de mänskliga rättigheterna  äntligen, efter alla dessa år av kamp, respekteras till fullo.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 7.

Dystra utsikter

Christian Engström, en av den lilla skaran ACTA-kritiker i EU-parlamentet tillika Piratpartiets första EU-parlamentariker. Foto: Axel Pettersson, CC-BY-SA 3.0

Christian Engström, en av den lilla skaran ACTA-kritiker i EU-parlamentet tillika Piratpartiets första EU-parlamentariker.
Foto: Axel Pettersson, CC-BY-SA 3.0.

Det vi själva gjorde, vad gällde ACTA, var givetvis att försöka ta reda på allt. Karl Sigfrid, dåvarande riksdagsledamot för Moderaterna, som för övrigt mobbades av sin egen statsminister och riksdagsgrupp i samband med FRA-omröstningen och blev uppskriven som ja-röstare, var en av de första att i Sverige varna för ACTA. Motståndet växte rätt långsamt och var rätt magert. Kanske var det inte så konstigt. Tänk er själva att stå i år 2008 och försöka övertyga någon att det kan finnas någon som helst sanningshalt i rykten om en ny attack mot nätet: [förställer rösten som ivrig konspirationsteoretiker] ”Jo men asså! Det är ett internationellt handelsavtal mot varumärkesförfalskning! Fast egentligen är det mot Internet! Och tullen kommer få läsa dina mejl! Och det är jättehemligt och folket och media får inget veta! Och amerikanska skivindustrin sitter med och förhandlar! Men allt är fullständigt sekretessbelagt! Och EU, EU är med och deras fiskeministrar bestämde om det!”

Det där sista stämde faktiskt också: att EU skulle delta i ACTA klubbades märkligt nog på EU:s ministerråd för jordbruk och fiskeri. Vilket var absurt. Men de flesta som lyssnade på ens varningar om ACTA torde stänga av vid orden ”internationellt handelsavtal”. Lite som med FRA:s signalbärare och tekniska termer en masse. Vi pirater stod dock inte helt ensamma. Miljöpartiet engagerades i kampen, inte minst deras EU-parlamentariker Carl Schlyter, liksom Vänsterpartiet med bland andra Jens Holm i spetsen. Våren 2009 – ja, den legendariska piratvåren; tyvärr begravdes just det jag nu ska ta upp i allt annat som hände – hade Vänsterpartiet begärt ut förhandlingstexten för ACTA, så långt de nu kommit, från svenska regeringen med hänvisning till vår offentlighetsprincip, som då ansågs som världens starkaste. Regeringen lämnade ut dokumenten. De var överstrukna med svart. Parlamentet och medborgarna fick uppenbarligen under inga omständigheter få reda på sanningen. Den enda information vi faktiskt hade om avtalet kom från osäkra läckor. Det var bisarrt.

Men inte ens stora bolag i väst kunde vänta sig att deras samtal med makthavarna skulle vara för evigt. Till slut släpptes den färdiga ACTA-texten. Den var förvånansvärt försiktig. Formuleringarna talade om att ”främja samarbete” och liknande, och något av det mest konkreta som kom fram på nätfronten var att IPRED, privatpolislagen, skulle cementeras och bli omöjlig att frångå utan att behöva övertyga alla andra avtalets parter om det. Sedan fanns en del annat i upphovsrättens upprätthållande, och upphovsrättens utseende överhuvudtaget, som skulle konserveras på samma sätt. Och klara tveksamheter rörande att begreppet ”kommersiell” skulle kunna bli entydigt med ”omfattande” istället för ”vinstdriven”, som brukligt var, och att teknik för att gå runt kopieringsskydd skulle bli olaglig.

En hel del dåligt för nätet, var det alltså. Men egentligen inget jättechockerande, jämfört med det som redan gjordes i kampen mot fildelning. Troligen hade förhandlarna lyssnat på de upprörda protesterna när de allra värsta förslagen läckte – men knappast av demokratiska skäl, utan av rent taktiska. De förstod att de för att få igenom ACTA måste hålla avtalet på en förhållandevis tillbakadragen nivå. Och länge såg det ut som att de lyckats. Som otaliga medborgarrättsfientliga lagförslag, initiativ och politiska beslut tidigare under decenniet som jag inte ens nämnt här verkade det som att det inte skulle bli någon stor grej av det. För att bara nämna ett urval av det jag inte nämnt tidigare, nämner jag nu svensk lagstiftning om hemlig buggning, SWIFT-avtalet som lämnade ut flygdata till USA, forskningsprojektet för EU-övervakning Indect, annat inom det så kallade Stockholmsprogrammet och rättsövergrepp från Migrationsverket mot flyktingar.

Det verkade uppenbart att ACTA skulle sälla sig till denna digra auktoritära utveckling. Inte undra på att man var dyster som pirat.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , öppenhet, transparens, insyn, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Del numero 6 av mitt tal som blickar tillbaka på det verkliga nollnolltalet ur ett pirat perspektiv från ett påhittat 2050-tal. Talet är tänkt att rikta sig till det framtida Piratpartiet i en utopi där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt så länge eftersträvade mål. Talet kallar jag därför Demokratins slutliga seger.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 6.

Ut i Europa.

Några av de 608 957 tyskar som röstade  på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

Några av de 608 957 tyskar som röstade på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

På denna långa väg vandrade vi inte ensamma. Piratenpartei, ett av de första av nu väldigt många piratpartierna världen över, hade året innan, september 2011, kommit in i delstatsparlamentet i Berlin med 8,9 procent av rösterna. ”Meh, det är bara de där halvknäppa Berlin-liberalerna som röstar flummigt!” hördes från en del håll. Dessa stämmor hade fel. Ett halvår senare lyckades Piratenpartei också komma in i det mer traditionella Saarland, och maj 2012 äntrade partiet ytterligare två delstater. En av dessa var Nordrhein-Westfalen – det är förresten därifrån den där bilden kommer [pekar på bilden] – Nordhrein-Westfalen, som, med sina 18 miljoner invånare, var dubbelt så stort som Sverige sett till befolkningen.

Den insikten, tillsammans med den stora roll i Europas ekonomi och politik Tyskland kom att spela då de ekonomiska kriserna avlöpte varandra, födde en ny insikt: detta var stort. Piratenpartei var större än svenska Piratpartiet någonsin blivit. Och som vissa gammelmedia påpekade: Tyskland hade givit upphov till såväl den konservativa som den gröna rörelsen decennier tidigare, rörelser som sedan spritt sig över världen. Kanske var vår egen roll, det svenska Piratpartiets, egentligen inte alls att gå före parlamentariskt på hemmaplan – utan istället att visa vägen för rörelser utomlands, rörelser som verkade i öppnare och mer lättpåverkade politiska landskap?

Dessa tankar var egentligen inte obehagliga, trots att de reducerat vårt eget piratparti till inspiratör snarare än i sig verksam politisk kraft. En världsvid rörelse var förvisso vad Rick, vår tekniker, planerade att skapa. Ett återkommande mantra i valrörelsen 2009 var att vi skulle förändra ”Sverige, sen Europa och slutligen världen, i den ordningen”. Att det nu istället såg ut att bli ”Europa, sen Tyskland och slutligen världen” istället hade Rick knappast något emot. För vi hade förvisso redan börjat förändra Europa. Den plats i EU-parlamentet vi fick i valet 2009 användes initialt med stort fokus på Telekompaketet, där Christian Engström och Henrik Alexandersson med stor hjälp av diverse likasinnade i andra partier, främst gröna, lyckats göra EU-lag av principen om att ingen medborgare får stängas av från nätet utan föregående rättegång. En sådan självklarhet krävde enorm kamp, opinion från omvärlden och in i det sista nattmangling, alltså att politikerna satt uppe ända in i natten för att förhandla färdigt.

Och det var i EU-parlamentet avgörandet kom. Rättssäkerhetens seger i Telekompaketet – som upphovsrättsfanatikerna tidigare försökt använda för att genomföra repressiv lagstiftning på europeisk nivå – blev inte vår första. December 2011 tillträdde Amelia Andersdotter sin tjänst som EU-parlamentariker för Piratpartiet, så skaran EU-ropeiska pirater fördubblades. Och redan sitt första halvår skulle våra bägge parlamentariker möta en av sina största utmaningar någonsin.

ACTA.

Fyra bokstäver som för oss äldre pirater än idag skälver med de förlegade tankesättens vedervärdiga kraft, med den reaktionära maktposition upphovsrättsindustrin in i det längsta sökte upprätthålla, med de nätfientliga strömningarnas teknikfientliga avsky. ACTA var i grund och botten ett internationellt handelsavtal. Hur kunde det komma sig att något sådant skulle väcka vår vrede? Jo, ACTA gick längre än dess uttalade syfte, att skydda marknaden från varumärkesförfalskade varor. Mycket längre.

Det som initialt påkallade vår uppmärksamhet var läckta formuleringar, om sådant som att tullen skulle få beslagta datorer för att genomsöka dem efter fildelat material. Läckta – för själva avtalstexten var hemligstämplad. Detta var innan avtalstexten var färdigförhandlad, och förhandlingarna – hade man beslutat – skulle ske aktivt dolt för parlamentens, folkets och journalistikens insyn i processen. Vilka fick då förhandla? Människor man trodde, i brist på transparens, skulle kunna företräda så många intressen som möjligt, och därtill en bunt folkvalda för att få med det så kallade allmänintresset?

Nejdå, inte alls. Sådant gick inte riktigt för sig i så här stora avtal. Istället förhandlade odemokratiskt valda byråkrater som företrädde de olika parterna, bland annat USA och EU, tillsammans med amerikanska upphovsrättsindustrin.

Ja, så var det. Vad som skulle kunna bli lagstiftning i flera länder världen över diskuterades alltså bakom stängda dörrar – med storföretag från USA vid förhandlingsbordet, som enda företrädare för det icke-statliga samhället. Byråkrater som inte valts demokratiskt utan bara tillsatts utifrån oklara grunder tillsammans med amerikanska skiv- och filmindustrin i formella överläggningar om kommande lagstiftning – kan en bild av korporativism bli mer tydlig? Det jag hoppas är att ACTA-förhandlingarna var något slags unikum, något extremt. För betänk alla avtal som inte berörde nätet, som inte kunde uppmärksammas av någon rörelse, som om de hölls dolda för folket helt enkelt förblev dolda.

Hur utbredd var egentligen korporativismen i Europa vid denna tid?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , pirataktivism, seger, segrar, val, valvaka, valvakor, demokrati, Tyskland, Europa, Piratenpartei, delstatsval, Nordrhein-Westfahlen, öppenhet, transparens, insyn, , , , , , , , , , , EU, EU-parlamentet, Christian Engström, Amelia Andersdotter, Henrik Alexandersson

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

TL;DR: IFAU-registret öppnar för ändamålsglidning och tillåter medborgarrättskränkande behandling av mycket känsliga personuppgifter om etnisk härkomst genom att undantag ges från Personuppgiftslagen. Stoppa lagen nu – riv upp, gör om, gör rätt! Skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Blogga! Twittra (#IFAU)! Facebooka! Mejla riksdagen! Ring regeringskansliet! Skriv insändare! Kontakta partierna! Visa att Piratpartiet och andra integritetsvänner fortfarande är en demokratisk kraft att räkna med – att vi gemensamt kan försvara våra rättigheter!

Foto: cosmic_spanner, CC-BY-SA 2.0

Foto: Mike Roberts (”cosmic_spanner”), CC-BY-SA 2.0
IFAU-registret innebär att vi går mot dystrare tider… eller?

Dystra tidender om det nya förslaget om IFAU-register sprids över landet – nu handlar det inte om att försvara friheten på Internet, utan om att försvara medborgarna från statlig registrering av medlemskap i fackföreningar och etnicitet. Men invändningar väcks. Är det verkligen så illa som alla tror? Finns reell grund för våra påståenden om massövervakning och medborgarrättskränkning, våra liknelser med FRA?

Det är det jag nu ska undersöka, genom att läsa vad som faktiskt står i regeringens lagrådsremiss. Jag granskar kapitel 2, ”Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering”, det mest intressanta – för det är här den eventuella blivande lagtexten finns. Så here we go!

Analys av lagtexten

Efter ett par inledande stycken som fastställer rätt självklara saker juridiskt, kommer den första intressanta biten här:

Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, om inte annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

I klartext: Personuppgiftslagen ska inte komma här och hindra vår fina nya lag med eventuella integritetsinvändningar. De kör vi över!

Och inte nog med det: regeringen får utan att rådfråga riksdagen frångå personuppgiftslagen gällande IFAU-registret ännu mer genom att skriva förordningar, om man nu skulle ha glömt att ta med någon integritetsvidrig sak i själva lagen. Nå, förordningar får inte se ut hur som helst; det ska i princip vara förtydliganden av riksdagsbeslutad lag. Men som vi vet från ACTA: ”förtydlinganden” kan ofta göra saken värre för medborgerliga rättigheter.

4 § fastställer att IFAU är ansvariga för hur de behandlar sina personuppgifter. Jodu. Men någon oberoende kontrollinstans – inte ens en sådan extremt urvattnad och verkningslös som FRA fick – ser man inte röken av.

I 5 § anges vad uppgifterna får användas för, alltså vilka ändamål de får finnas till för. Ändamålen är kort och gott forskning på arbetsmarknaden. Ett enligt mig inte särskilt viktigt ändamål – och inte alls i stil med den ”terrorism” FRA skulle kunna undanröja. Först var det terrorism, sedan Säpo, sedan allmän brottslighet och nu är vi framme vid forskning som motiv för ingrepp i medborgarnas grundläggande rätt till privatliv.

Sedan börjar det riktigt intressanta för oss:

6 § Personuppgifter som behandlas för de ändamål som anges i 5 § får också behandlas för att fullgöra ett utlämnande av uppgifter som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Detta öppnar upp för att uppgifterna ska kunna lämnas ut till andra och alltså inte enbart användas för forskning. Ett slags ändamålsglidning, med andra ord. Särskilt allvarligt är det där lilla ”eller förordning”, som innebär att regeringen – utan att behöva ens rådfråga riksdagen – genom att skriva nya förordningar kan besluta om hur utlämningar av information från IFAU ska gå till.

Skräckscenario: ett något mer extremt Sverigedemokraterna blir regeringspartner och får igenom en förordning som tvingar IFAU att lämna ut uppgifter om arbetslösa människor av arabiskt ursprung, för att dessa ska kunna kastas ut ur landet.

Vi traskar vidare genom juridikens djungel:

Känsliga personuppgifter

7 § Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering får för de ändamål som anges i 5 § endast behandla sådana känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204) som avslöjar etniskt ursprung eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa.

Av lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor följer att forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen eller sådana uppgifter som avses i 21 § samma lag måste etikprövas.

Eftersom det är av vikt för att förstå lagtexten tar vi en titt i 13 § personuppgiftslagen:

Förbud mot behandling av känsliga personuppgifter

13 § Det är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar
a) ras eller etniskt ursprung,
b) politiska åsikter,
c) religiös eller filosofisk övertygelse, eller
d) medlemskap i fackförening.

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Uppgifter av den art som anges i första och andra styckena betecknas i denna lag som känsliga personuppgifter.

Förbudet i personuppgiftslagen innebär alltså att myndigheter inte tillåts behandla personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung och hälsa. Det är detta förbud som nu ska upphävas för IFAU.

Tanken må vara att uppgifter överlag ska vara anonymiserade – men lagändringen innebär att IFAU likväl får behandla icke-anonymiserade och därmed integritetskränkande uppgifter.

(Etikprövningen ger jag föga för. Den måste rimligen innebära att en ”avvägning” ska göras mellan grundläggande rättigheter och forskningsintresse. Och att göra avvägningar mellan grundläggande rättigheter och något annat fungerar inte; de ska vara absoluta.)

Men vad sägs mer specifikt om själva registren hos IFAU? Kan det var så att det där krävs anonymisering? Vi ska kolla:

Samlingar av personuppgifter
8 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, under förutsättning att uppgifterna inte direkt kan hänföras till en person. Uppgifterna får dock vara försedda med en beteckning som den myndighet uppgifterna kommer från kan hänföra till ett personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning.
9 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §, om uppgifterna är nödvändiga för en viss avgränsad studie, uppföljning eller utvärdering.

Djävulen ligger i detaljerna! 8:an ser ju rätt fin och bra ut initialt – den kräver att uppgifterna måste vara anonymiserade vad gäller IFAU:s kännedom – även om man kan ifrågasätta att koder som gör att uppgifterna kan av-anonymiseras och alltså faktiskt kopplas till en viss person om man har tillgång till andra myndigheters information får finnas där.

Men det är i 9:an det blir riktigt illa: det får hos IFAU ”även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §”. I 8:an avses anonymiserade uppgifter (som dock kan ha kod från annan myndighet); 9:an innebär att även känsliga uppgifter som inte anonymiserats får lagras. Visst, det vanliga svepskälet om begränsningar (i form av att uppgifterna bara får finnas där för särskilda specifika studier eller liknande) finns – men det spelar ingen roll. Det är själva lagringen av uppgifterna som är integritetskränkande i första hand, inte hur länge lagringen sker.

Jag antar att det är dessa stycken som ligger bakom medias påståenden om att de flesta uppgifter skulle vara anonymiserade. Förvisso sant. Men om en enda känslig uppgift angående en oskyldig människa lagras utan att den personen är misstänkt för något brott innebär det ett godtyckligt ingripande i människans privatliv.

Men sen så kommer ett par stycken med en minst sagt lovande rubrik – om begränsningar i registret (och därefter om tillgången). Vilka fantastiska skydd mot integritetskränkningar kommer nu? Ska bara t.ex. misstänkta brottslingar, eller människor som aktivt givit sitt tillstånd, få inkluderas i register enligt 9:an?

Begränsningar i behandlingen av personuppgifter

10 § Personuppgifter som inte direkt kan hänföras till en person och som ingår i samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat får inte behandlas i syfte att röja en persons identitet.

11 § Personuppgifter som endast får behandlas under de förutsättningar som anges i 9 § och som har samlats in för att behandlas inom olika avgränsade studier, uppföljningar eller utvärderingar får inte sambearbetas med varandra.

Första stycket gäller inte för sambearbetning av personuppgifter som är nödvändig för att återupprepa eller följa upp en tidigare genomförd studie, uppföljning eller utvärdering.

Tillgång till personuppgifter
12 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Nejdå. Det hela gäller alltså begränsningar efter att uppgifterna samlats in. Och då spelar det föga roll vilka regler som gäller – privatlivet kränks när uppgifterna väl samlas in. Vad som händer därpå är sekundärt. Så begränsningarna är som förskönande ”läppstift på en ful gris” (där grisen är IFAU-registret och läppstiftet är ”begränsningar” som är meningslösa) – läppstiftet må göra att det avlägset påminner mer om något vackert, men det hindrar inte att det fortfarande är en ful gris.

Sedan, efter en rätt vettig 13 (som bara berör anonymiserade=ej integritetskränkande personuppgifter), kommer ännu ett angrepp på de medborgerliga rättigheterna:

Gallring
14 § Personuppgifter ska gallras så snart uppgifterna inte längre behövs för det ändamål som de behandlas för, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat att gallring ska ske senast vid en viss tidpunkt eller att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

”regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer” kan alltså besluta att vissa ”uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål”. Detta kan gälla de allra värsta av uppgifterna, alltså känsliga uppgifter (etnicitet, hälsa) gällande identifierbara oskyldiga människor. Och lagringen ska kunna ske på obestämd tid. En enkel fråga: Är detta något vi verkligen vill att regeringen ska kunna göra?
Skräckscenario: Något högerextremt parti (det behövs bara en liten, liten radikalisering av SD) blir regeringspartner och får igenom att uppgifter om etnicitet ska lagras för all framtid, så att etniska ”släktträd” kan byggas ännu mer avancerat. Verkligen behändigt att ha om vissa etniska gruppers rättigheter ska kringskäras steg för steg – och SD vill redan idag inleda detta, genom att kriminella utrikes födda (men inte inrikesfödda!) ska kunna utvisas.

*

I sitt svar till något som verkar vara en tidigare text har Datainspektionen en del vettiga synpunkter, men är lite för tillbakadragna i sin ändå tämligen skarpa kritik. Justitiekanslerns utlåtanden har jag inte hittat på nätet – har ni? Lagrådet ska nu få kolla på förslaget och potentiellt granska det mot grundlagen; där hoppas jag givetvis att integritetsaspekterna prövas mot Europakonventionens krav på respekt för privatlivet, som är en del av Sveriges grundlagar och som liknar FN:s deklarations. Och så vill jag helst ha en second opinion av den kunniga folkrättsdoktorn Mark Klamberg (FP) också, angående lagtexten överhuvudtaget; han är jurist, inte jag. Andra människor jag gärna ser input ifrån är Beelzebjörn, Joshen, Jens Holm (V), Mary X Jensen (M), Maria Ferm (MP)och Anna Troberg (PP).

Uppdatering: har nu hittat ett annat yttrande av Datainspektionen… men det verkar inte röra IFAU. Vad är detta? Någon som vet?

Slutsatser

Registreringen av oskyldiga människor grundar sig inte på någon konkret och individuell nytta med att registrera just den människan, och registreringen innebär också (ibland) att känsliga uppgifter (om etnicitet och hälsotillstånd) får lagras – något som tidigare inte tillåtits hos en vanlig, ej brottsbekämpande myndighet. Således innebär registreringen ett godtyckligt ingripande i många människors privatliv. Låt oss kolla på vad en mycket trevligare text,  FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, säger om detta:

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Således kan konstateras följande:

  • IFAU-registret öppnar upp för ändamålsglidning då regeringen får rätt fria händer att bestämma vilka IFAU får lämna ut personuppgifter till.
  • IFAU-registret inskränker den mänskliga rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande genom att samla in identifierbara personuppgifter om helt oskyldiga medborgare.
  • IFAU-registret innebär att uppgifter om etnicitet blir tillgängliga för staten, något som – ur ett historiskt perspektiv – är helt vansinnigt.
  • IFAU-registret riskerar (enligt Datainspektionen och Justitiekanslern) att öppna upp för situationer där det blir praxis att myndigheter ska få egna register, vilket givetvis vore än mer olyckligt för integriteten – ju fler register, desto större intrång.
Med denna juridiska bakgrund uppmanar jag nu er alla: skriv på mot IFAU-registret hos AvaazOch bygg opinion: blogga, blogga, mejla riksdagen (mitt eget mejl publiceras i ett nytt inlägg inom ett par dagar), twittra, Facebooka och skriv insändare (en egenskriven insändare kommer inom några dagar på denna blogg). Alliansen ska inte få komma undan med ytterligare ett svek i frågan om medborgares rätt till privatliv!
Odemokratisk snö?

Kan snön kan vi – övervakningen måste besegras! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Förresten är IFAU-registret inte det enda tveksamma ur integritetssynpunkt nuförtiden. Suck…

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratfrihetlagstiftning,,,storebror,godtyckestorebrorssamhällestorebrorssamhälletövervakningssamhälle,övervakningssamhället1984,,AvaazkampanjkampanjerlagstiftningEuropakonventionenden europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Min inläggsserie Demokratins slutliga seger, där jag utifrån en fiktiv men möjlig framtid (år 2050) beskriver nollnolltalet som jag ser det ur ett pirat perspektiv, fortsätter nu (efter ett par dagar utomhus och -näts). Här kommer del 3, där den deppiga FRA-frågan som skildrades iförrgår övergår i en betydligt hoppfullare vår: piratvåren 2009.

(Uppdateringen: korrigerade stavfelet ”dominerdade”, tack Jonas!)

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 3.

Det våras för hoppet.

Ett par händelsefyllda år skiljer den stora FRA-debatten från riksdagsvalet 2010. Och allra mest händelsefyllt var 2009. Det var här jag själv blev en medlem i Piratpartiet. Hösten därinnan hade jag börjat blogga, och det var omöjligt att på denna tid blogga politiskt utan att dras in i piratkretsar – Piratpartiet dominerdade dominerade fullständigt inom den politiska bloggosfären, något som bara skulle hålla i sig ett enda år till. Så jag läste om rörelsen. Tidigare, på våren samma år har jag för mig, hade jag sett något enstaka inslag i statstelevisionen där Antipiratbyråns Henrik Pontén, en av rörelsens främsta antagonister inom kulturfrågan, fördömde fildelningen som ”stöld”. Det lät rimligt för en någon som inte alls var insatt. Men nu, i bloggosfärens djupa kunskaper, blev det förändring på den uppfattningen. Ganska snart stod det klart för mig att Piratpartiet inte alls var tjuvar utan istället försvarare av de medborgerliga rättigheterna.

Då jag gick med var min egen inställning att detta var en viktig sak. Något man måste stå upp för som medborgare. Och dessutom en kul grej att engagera sig politiskt för. Men mer än så var det inte. Arbetet för Piratpartiet var ett statement, inte något som på allvar skulle kunna leda till en parlamentarisk etablering. Jag hyste inga illusioner – så såg jag det – om att vi inom överskådlig tid skulle komma in i vare sig EU-parlamentet (som jag knappt visste vad det var) eller riksdagen. Chansen fanns inte. Folk kunde väl aldrig bry sig så mycket om Internet? Medias felaktiga bevakning av frågorna kunde väl inte under några omständigheter på allvar utmanas av vår korrekta verklighetsbeskrivning? De etablerade partiernas fullständiga dominans kunde väl inte utmanas?

Förvisso fick piratfrågorna ökad medial uppmärksamhet i takt med att vintern övergick i vår. Rättegången mot människor anknutna till The Pirate Bay, en av vår tids största trackers och en symbol för den fria fildelningen, rönte en kolossal mängd bevakning i alla medier. Jag själv utförde min dittills mest välbevakade gärning på nätet då jag bloggade live på plats i Stockholms tingsrätt från rättegången, personligen mötte de flesta av tidens drivande krafter- och motkrafter i den pirata utvecklingen och konkurrerade med tidningarnas ymniga live-bevakning. Och nog fick jag ett visst hopp om att den massiva upprördheten över den absurda domen, som till slut kom 17 april, liksom över att domaren i målet var jävig, skulle kunna kanaliseras i en vilja att förbättra situationen politiskt.

The Spectrial, som rättegången kallades till följd av sin lätt farsartade natur, var inte den enda stora pirathändelsen denna vår. 1 april 2009 hade IPRED trätt i kraft. IPRED var ett EU-direktiv som gjorde att påstådda upphovsrättsinnehavare, antagligen med hänvisning till lättförfalskade skärmdumpar som enda bevisning, kunde få ut namnen bakom IP-nummer de påstod hade begått upphovsrättsintrång. Sådan information är givetvis känslig, och ur ett integritetsperspektiv var lagen således förkastlig. Därutöver tillkom en annan aspekt: det faktum att upphovsrättsinnehavare nu fick mer långtgående befogenheter än polisen vad gällde att begära ut namn bakom IP-nummer. Smått skandalöst var det hela, vilket också den folkliga opinionen i stort tyckte. Det skulle komma att ge avtryck.

Så kom den. Den första opinionsmätningen inför valet till EU-parlamentet. 29 april 2009, stort uppslagen i Dagens Nyheter. Den visade på 5,1 procents stöd för Piratpartiet, partiet som i sitt senaste val 2006 fått 0,6 procent. Under de år som följde skulle opinionsmätningar publiceras allt oftare och kommenteras allt mer förutsägbart – och själva fenomenet skulle ifrågasättas; hur viktiga kunde opinionsmätningar egentligen vara? Men denna första opinionsmätning innan EU-valet hade en extrem kraft. Åtminstone internt. Och nog var det första gången media – och därmed folket – på allvar fick upp ögonen för partiet, åtminstone sedan jag själv engagerats i partiet. Vår dåvarande partiledare, grundaren Rick Falkvinge, teknikern från början av denna berättelse, har själv kallat ögonblicket då han fick kännedom om opinionsmätningens resultat för ett av hans livs största, för något som ”ändrade allt”.

Opinionsmätningen följdes av flera. Och artiklarna om Piratpartiet och piratfrågor duggade tätt. Debatten intensifierades, och allt oftare var pirata spörsmål på agendan i intervjuer, och intervjupersonerna själva var allt oftare pirater. I takt med att valet närmade sig ökade stadigt våra siffror i opinionsmätningarna. Och allt fler berömdheter deklarerade sin intention att rösta på Piratpartiet – för den fria kulturen och kunskapen, och för de medborgerliga rättigheter som terrorskräck och storföretag hotade.

På våra egna möten på Café Gråmunken ett stenkast från den riksdag vi nu på allvar trodde vi kunde komma in i dök allt fler intresserade upp. Jag minns särskilt tydligt ett möte som skedde direkt efter domen i Pirate Bay-målet. Ungefär 80 personer dök upp, mångdubbelt fler än det tjog vi varit tidigare. När jag själv kom till lokalen var det redan riktigt trångt, med en kö ner till källaren där vi huserade. I egenskap av protokollskribent fick jag en sittplats där jag kunde skriva på min dator, men ganska snart gav vi upp försöket; alltför många hade anlänt. Så vi tog oss ut på Mynttorget istället och höll mötet där under lösa former utomhus. Det fanns en viss symbolik i att det ökade engagemanget rent fysiskt tryckt oss närmare det folkvalda parlamentet.

Frihetens vårvarma vindar blåste i piratskeppets segel. Men skulle det räcka för att ta oss i hamn – hela vägen in i maktens boningar i EU-parlamentet?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , pirat, , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Too Long; Didn’t Read-version: Regeringen föreslår ännu mer övervakning. Nu måste vi väcka protesterna. Så blogga, mejla riksdagen, twittra, Facebooka, skriv insändare – och skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Tillsammans kan vi stoppa detta!

Odemokratisk snö?

Övervakningen kan stoppas! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Det fanns en gång ett litet land som styrdes av en hyfsat demokratisk regering. Regeringen var tillsatt i allmänna val som gått korrekt till, men hade några problem. Regeringen förstod inte riktigt vad demokrati innebär. Demokrati innebär inte endast att medborgarna vart fjärde år får chansen att avskeda makthavarna och anställa nya. Demokrati innebär också minoritetsskydd, maktdelning, transparens och – kanske framför allt – en grundmurad respekt för människans fundamentala fri- och rättigheter.

Regeringen förstod kort sagt inte riktigt det här med mänskliga rättigheter.

Visst var respekten för mänskliga rättigheter på det stora taget ganska bra i landet.

  • Visst fanns det varken tortyr, dödsstraff eller andra kroppsstraff i landet.
  • Visst garanterade staten nästan alla sina invånare ett slags miniminivå av välfärd på pappret.
  • Visst talade de fina ord om rättigheter på nätet.
  • Visst var yttrande-, tanke- och tryckfriheten mycket långtgående.
  • Visst var polismakten i det stora hela demokratisk.
  • Visst var rättsväsendet överlag oberoende och kompetent.
  • Visst var maktmissbruk mycket sällsynt.
  • Visst var offentlighetsprincipen väldigt välutvecklad.
  • Visst förekom ekonomisk korruption nästan inte alls.
  • Visst förespråkades mänskliga rättigheter gentemot omvärlden.

Men samtidigt skedde ändå inskränkningar i människans grundläggande rättigheter.

slår ett nytt förslag från regeringen ner som en komet i landets politiska landskap (och som synes även det geografiska): ännu en ny databas med mycket känsliga uppgifter om landets medborgare ska upprättas. Uppgifter om även så känsliga saker som etnicitet och fackföreningsmedlemskap ska registreras i databasen.

Detta kränker naturligtvis nämnda mänskliga rättighet till privatliv (alla har en sådan, så länge de inte är konkret misstänkta för något brott), och det visar på en häpnadsväckande och odemokratisk ignorans om det kraftiga motstånd tidigare övervakningsinitiativ väckt. Därtill innebär det en farlig förenkling för eventuella framtida fascistoida partier som kommer in i regeringen (det har hänt i Grekland, det kan hända här) och vill behandla minoriteter på särskilt vis – mindre rättigheter, utvisningar eller sådant. Helt galet (liksom delar av det parti jag just länkade till…).

Men det allra galnaste är ändå syftet. Låt ta en titt på det påstådda syftet med olika sorters övervakning:

  • Med FRA hävdade man att syftet var att stoppa terrorism och skydda medborgarna. Påståendet var visserligen byggt på felaktig information och därmed värdelöst som argument (kryptering – som gör det möjligt för alla, även terrorister, att kommunicera helt utan att FRA tekniskt kan komma åt dem – gör att FRA-lagen inte alls skyddar mot terrorism) – men säkerheten angavs likväl som officiellt skäl.
  • Med Datalagringsdirektivet hävdade man att syftet var att göra som EU säger för att EU tvingade oss. Påståendet var visserligen byggt på felaktig information och därmed värdelöst som argument (juridiskt bindande lagar och konventioner – som gör det möjligt för ett medlemsland att strunta i direktiv genom att i EU:s egen domstol hänvisa till dem lagarna – gör att Datalagringsdirektivet borde vara frivilligt eller kanske t.o.m. olagligt att införa i EU) – men EU-tvång angavs likväl som officiellt skäl.
  • Med det nya registret är syftet att förbättra regeringens politik. Rakt ut sägs det. Registret ska nämligen användas av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), vars syfte just är att bl.a. utvärdera regeringens politik. Saken verkar klockren: regeringen har slutligen fattat att de misslyckats i arbetsmarknadsfrågor, men de vill inte riktigt erkänna det, så då får IFAU forska på hur politiken kan förbättras. Sådan forskning stödjer jag. Men den borde definitivt kunna ske utan att känsliga register skapas – allt borde kunna anonymiseras, om man vill kunna dra generella slutsatser.

”Visserligen är många av dessa uppgifter avidentifierade”, påstår Sveriges Radio angående de känsliga uppgifterna. Det är givetvis av yttersta vikt hur denna avidentifiering ser ut, hur många av uppgifterna som är avidentifierade, vilka som inte är det och varför de inte är det. Helt avidentifierade register ser jag inget särskilt integritetsproblem med.

Justitiekanslern och Datainspektionen är bägge kritiska till lagförslaget, som verkar ha tagits fram av arbetsmarknadsministern Hillevi Engström. Men det räcker inte – regeringen väljer att helt enkelt köra över dessa tunga remissinstanser. Redan 1 januari nästa år ska det vara lag av det hela. Riksdagsomröstningen lär väl då komma ganska omedelbart efter riksdagens öppnande i september. Då måste riksdagen ha folket i ryggen för att säga nej till denna övervakning! Så mejla riksdagen nu (det finns ett galant verktyg för att få fram deras epostadresser). Jag ska börja knåpa ihop mitt eget mejl och lägger ut det på bloggen kanske imorgon.

Och nu har jag skapat min första namninsamling hos Avaaz (ungefär som den för Peter Sunde): Stop the Swedish IFAU Register! Sprid namninsamlingen vidare på Facebook och Twitter (föreslagen hashtag #IFAU), och skriv under nu!

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , Avaaz, kampanj, kampanjer, lagstiftning, , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Older Posts »