Wikipedia Academy 2010, dag två, del 4: Olof Sundin

Efter Torsten Kälvemarks mycket imponerande (och något förvånande, givet det faktum att han enligt min förutfattade mening verkade som den sista att hylla Wikipedia) föreläsning tackar jag honom personligen för den. Sedan är det paus i några minuter med fika. Jag pratar främst med en Star Trek-fantast (samma som kommenterade en del efter sista fördraget) och en aktiv wikipedian om hur science fiction (som Star Trek) kan förutsäga framtida teknik (som exempelvis iPhones; nu är det bara ”beam me up, Scotty” som saknas :-)). Efter pausen går vi åter in i salen, där Axel presenterar nästa talare: Olof Sundin, forskare och lärare, som ska tala under rubriken ”Återvinningsbar kunskap på Wikipedia: Förändrad källkritik i det nya medielandskapet?”.

Olof inleder, likt flera andra talare, sin föreläsning med att tacka för inbjudan. Han berättar att han även talade på Wikipedia Academy 2008, så uppenbarligen var den inte alltför illa omtyckt då han nu får komma tillbaka. Han har inom projektet EXAKT studerat konsekvenser av källkritik när man arbetar med nya medier, inte minst Wikipedia, i utbildningssystemet. De har varit intresserade av hur gymnaieskolan jobbar med källkritik och vilka konsekvenser deltagarmedier får när man förflyttar sig från kontroll av innehållet i förväg till kontroll av innehållet i efterhand. Större ansvar läggs på elever, bibliotekarier och så vidare – tidigare kunde man förlita sig på att det fanns en viss kvalitet i kurslitteratur.

Det finns nya pedagogiska metoder: tidigare ska elever börja jobba mer i projekt snarare än utifrån en lärobok. Kombinationen av mediets förändring och pedagogikens förändring kan kopplas till varandra, det senare är åtminstone kanske delvis ett resultat av mediets förändring. Därför diskuterar man detta väldigt mycket i skolsystem, och det finns kritik mot att man släpper eleverna att själva hitta material och klippa och klistra. I detta EXAKT-projektet (som inte bara han jobbar med) studeras det, men det han tänkte presentera idag är svaret på frågan ”Hur skapar elever trovvärdighet i sina skolarbeten åt den information de hittar på webben?” Projektet har följt gymnasieelever i projektarbeten med lärare som har en positiv inställning till nya medier (ett val EXAKT-projektet aktivt gjort).

Olof  ska också tala om den andra sidan – hur konstrueras kunskapen i Wikipedia? Olof ska lyfta den diskussionen och sedan koppla ihop de båda. Olof inleder med några citat från skolklassrumstudier där grupparbeten som jobbat med att hitta material följts för att sedan diskutera dem. Detta har en elev sagt:

Ett skolbibliotek är alltid en säker källa i sig, eftersom böckerna tas fram av personer som är utbildade till jobbet, till skillnade från en hemsida där den kanske enda anledningen att skriva någonting är att skapa förvirring.

Resonemanget kallas överförd auktoritet: bakomvarandra person/organisation förs över till själva faktan, det vill säga, egentligen är det förmedlaren som har trovärdighet, inte dokumenten själva. En annan elev har sagt:

Jag tycker WP är väldigt bra om man kan backa upp det med andra källor eller möjligen söka på källorna som WP har angett som källor.

Detta är ett ganska vanligt resonemang när man tar sig an Wikipedia: man hittar en uppgift i exempelvis Wikipedia, gör en Googlesökning, hittar en till källa som säger samma sak. Källkritiken strävar när man gör på det sättet inte efter sanning utan efter ”good enough”. I vardagen gör vi också så – säger flera källor samma sak litar vi på det. Detta är troligen ett tydligt resultat av Googlesökning. Återkommande är även en generalisering utifrån genre eller medier:

Jag väljer ju inte en internetsida som liksom säger något helt annat utifrån en bok, för att jag tycker personligen att böcker är mer pålitliga, eller liksom…

Materiella böcker känns mer trovärdiga, fast å andra sidan kan det tyda på kännedom om publiceringsprocesser som föregår en bok.

Ofta görs också stark åtskillnad mellan fakta och åsikter:

Efter att ha läst denna artikel uppfattar jag det som att Sjöstrand inte har skrivit in några egna åsikter. Det står klar och ren fakta, inget som går emot och inget som är för.

Fakta ses som idealet. Förkärleken för fakta kanske beror på Google/Wikipedia som gör att vi automatiskt söker oss till fakta. Flera skoluppgifter kräver dock vidare analys och tolkningar än rena faktapåståenden; lärare uppfattar det som problem att eleverna är pro fakta snarare än annat. En konsekvens av detta är att om man jobbar med ett självständigt arbete (typ forskning) behövs handledning, då elever ställer frågor som inte kan besvaras med enkla fakta. Komplexa frågor är viktiga, och om det bara var ren fakta skulle det inte krävas fem veckor per arbete. Lärare/bibliotekarier måste bli bättre på handledning.

Elever lyfter ofta fram deltagarmedier som att de representerar åsikter i relation till fakta (vilket är dåligt enligt eleverna, för de är ute efter fakta). Detta beror kanske på att eleverna relaterar till fakta och kompisars bloggar, så genren i sig färgar av sig på innehållet.

Alltså det är ju det, man kanske hittar en trovärdig blogg men det är ju ändå en blogg.

Detta beror nog på ett inlärt beteende att man ska vara försiktig (underförstått med deltagarmedier) – olika lärare skyller på tidigare lärare. En genrekonflikt uppstår vid Wikipedia för eleverna: Wkipedia representerar ju fakta (på grund av uppslagsverkshistorian, pediadelen), men å andra sidan är det ett deltagarmedia. Därför blir Wikipedia svårhanterligt för studenter och lärare, och Wikipedia väcker många frågor. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig.

Olof ska dra ett till citat, om hur de nya medierna skapar nya föreställningar om källkritik:

Denna bok innehåller mycket lärorik och användbar fakta men även här måste man tänka på att den är något år gammal och att faktan kanske inte stämmer in exakt med dagens samhälle.

Publiken skrattar något åt citatet, och Olof förklarar: kriterierna för webbsidors trovärdighet (när uppdaterades den senast? etc) förs över till gamla medier vid källkritik; en bok från 2009 ses som gammal. De etablerade/kommersiella/gamla encyklopedierna söker på olika sätt utnyttja vad Wikipedia gör och bjuder in användare men inte vill släppa de helt fria. Man tar element från Wikipedia precis som Wikipedia tagit element från gamla encyklopedier (exempelvis ”pedia” i namnet). Det finns alltså ett flöde av idéer mellan WP och gamla encyklopedier, tror han. Särskilt danska och norsk encyklopedier har gjort detta, snarare än NE, fast NE har också inspirerats (som jag påpekar med bland annat en blogg).

Elever värdesätter den traditionella publiceringsprocessen. Man litar på vad som är etablerat, med resonemanget att det ju är en expert som skriver det och så vidare. På många sätt är det inte dåligt, men kriterierna är inspirerade från tiden före Wikipedia och andra digitala källor, med författarens ursprung och källornas auktoritet och så vidare. Elever eftersträvar också en form av balans: det står ju i Wikipedia, så det är inte säkert, men så stod det i en artikel också, så då är det trovärdigt, eller i alla fall tillräckligt trovärdigt. Man tenderar att i högre grad värdesätta källor som ger olika syn på saken; de källorna ses av en del som mer trovärdiga. Detta kan jämföras med Wikipedias neutralitetsprincip som leder till att man lyfter fram olika sidor.

Eleverna värdesätter trovärdigheten högre hos källor där skaparna utgår från världens bästa (exempelvis Greenpeace, de vill ju väl, och Rädda Barnen är trovärdigt, de vill gott). När elever argumenterar för Wikipedias trovärdighet menar de att en källa med en mångfald författare är mer trovärdigt, vilket är ett slags wisdom of the crowd metafor – ju fler som arbetat med något, desto trovärdigare är det. En mångfald författare är dock inte unikt för Wikipedia (exempelvis kan en Cern-artiklar ha massor av författare). Elevernas källkritik är mycket kopplad till skolans miljö, som liksom universiteten är kopplad till en tradition av tryckkultur. Skolorna har levt i en symbios med tryckkulturen, och den kulturen man lär sig redan i grundskolan (att värdesätta författare, författares namn).

Den traditionen är tung, även för lärare och bibliotekarier som aktivt strävar efter förändring – de traditionella kriterierna för bra källor sitter djupt rotade. Olof lägger ingen värdering i detta; i många sammanhang är det bra, medan det i många sammanhang är mindre användbart.

Hur annorlunda är då Wikipedia? Det är en stor skillnad mellan ett uppslagsverk/kunskapsbank/mötesplats (uppfattar inte riktigt). Wikipedia talas ofta om som ett uppslagsverk där experter utmanas till förmån för amatörer/vanliga människor, varför många akademiker känner sig hotade. Men inte minst genom verifierbarhetspolicyn finns det ett väldigt tydligt ankare i Wikipedia till en etablerad mediakultur där böcker och artiklar värdesätts väldigt högt. Det finns diskussioner inom Wikipedia där det anses problematiskt att bara referar till International (?), och läser man dokumenten ser man en hiearki av källor som åtminstone delvis kanske kommer från universitetsvärlden.

Detta innebär att Wikipedia inte är fullständigt annorlunda i sättet att se vilken kunskap som är värdefull, med många saker som traditionellt (?) anses värdefulla (exempelvis produktion och vilka röster som kommer till tals), men det här med att källhänvisa till utanför Wikipedia är annorlunda. Olof visar en bild där en man på en skylt kopplar samman homosexuella med mördare, och några tjejer står med en citation needed-skylt och efterfrågar referens. I vetenskapsstudier intresserar man sig för varför vi har förtroende för en viss vetenskapstyp och mindre för andra, och hur vetenskapen produceras. Hur går det till i laboratoriet? Hur fungerar det med vetenskapliga artiklar etcetera?

Bruno Latour visar, enligt Olof, att det fnns tre strategier för att vinna trovärdighet i den akademiska världen: 1. ”bringing in friends” (att ge associationer till akamiker med hög trovärdighet, som att säga ”tack till de och de akademikerna”, att ge ut sina artiklar på av akademiker välanvända förlag och så vidare), 2. att referera till andra texter (som på Wikipedia; gör man inte det är det obelagt, som han med skylten även om ens budskap kanske inte är samma), och slutligen 3. ”being referred to by later texts” (senare ska andra texter referera till en själv). För Wikipedia är särskilt tvåan användbar, men till skillnad från vetenskapliga artiklar, ska man inte referera till andra interna artiklar (vetenskapliga artiklar kan referera till andra vetenskapliga artiklar, men Wikipedia-artiklar kan inte referera till andra Wikipedia-artiklar).

Olof citerar Latour: ”Fact construction is so much a collective process that an isolated person builds only dreams claims and feelings, no facts.” Jag missar något av Olofs fortsatta resonemang. Wikipedia är ett slags kunskapens återvinningscentral, med så många människor som är engagerade för tillgänglighet, gratisprincip och så vidare. Wikipedia bygger på att man återvinner gamla källor, och det bygger på mångas delaktighet, på sådant som tidigare skrivits. Man kanske kan se på WP som ett kunskapslaboratorium; istället för naturvetenskapens laboratorium där det bubblar och man mäter är Wikipedia humanorians laboratorium som kan undersökas.

Kunskapens tillblivelse är på Wikipedia väldigt genomskinlig: man kan se vilka författare som varit inne på en sida, vilken diskussion som gått och massor av andra saker som man inte kan se för andra (icke-Wikipedia) artiklar. En artikel om Palestina kan ha nog så många upphetsade diskussioner på ett redaktionsrum, men det kan man inte ta del av som man får på Wikipedia, utan man får istället lita på trovärdigheten. När man läser Wikipedia kan man tydligare se själva tillblivelsen. Man försöker inom vetenskapen öppna den svarta lådan för att se hur kunskap blir till kunskap, och det kan ses på Wikipedia. Samtidigt refereras kanske forskningslitteratur på Wikipedia, så svarta lådans lock har inte lyfts helt och hållet

Mediet som sådant skapar förutsättningar för källkritik, och traditionella förhållningssätt är väldigt starka, inte minst i skolan. Detta är inte nödvändigtvis dåligt men man kan konstatera att det förändras långsamt. Traditionell källkritik är också väldigt närvarande på själva Wikipedia, vilket kanske inte är dåligt. Det finns ett starkt samband mellan den traditionella världen och Wikipedia-världen, ett ömsesidigt beroende. Främst är Wikipedia beroende av det traditionella, men det traditionella är även  beroende av Wikipedia då det gillar att bli refererat.

Det är oerhört viktigt att det ges utrymme i skolan på alla nivåer. Det finns ett behov att lära sig; det är ganska svårt hur kunskap skapas. Det handar om att utnyttja metadata, diskussioner och referenser i våra bedömningar av artiklar. Sedan är det väldigt kul med Wikipedia som ett laboratorium – framförallt kan man använda det i undervisning för att förklara källkritik, hur kunskap blir till inte bara i Wikipedia, för debatterna finns ju i andra sammanhang också.

Några utmaningar att gå hem med: hur kan man arbeta med att hjälpa studenter att ställa meningsfulla frågor, där Wikipedia är en av flera viktiga källor? Om en lärare klagar på att eleverna bara använder Wikipedia behövs kanske bättre handlednding. Man kan arbeta med en pedagogik som utgår från digitala mediers förutsättningar, och det är väldigt viktigt att förstå dem. Hur kan man använda Wikipedia för att vi alla – inte bara elever – kan utnyttja den fantastiska transparens Wikipedia har för att lära oss hur kunskap blir till kunskap? Det tror jag är en jätteviktig kunskap. Olof Sundin avslutar med att referera till projektexakt.wordpress.com, EXAKT-projektets blogg (där Olof f.ö. bloggat om Wikipedia Academy).

Jag frågar om ifall ”utgå från världens bästa”-trovärdigheten eleverna uppfattar gäller även Wikipedia, då Wikipedias skapare också strävar efter världens bästa. Olof har inte sett det i sina studier men tycker det är intressant. Lennart säger att internlänkning är ett slags interna referenser, fast han påpekar att det inte riktigt är samma sak som källor. Jag berättar att det ibland översätts artiklar mellan olika språkversioner på Wikipedia,  och att det finns en ganska stor diskussion på svenskspråkiga Wikipedia om huruvida de översättningarna bör anges via källor eller ej, något Olof också märkt av. Olof får presentkort på Wikipedia Press från Axel och applåder från publiken.

Olofs presentation byggde, enligt sidan för Wikipedia Academy 2010, på artikeln In search of credibility: Pupils’ information practices in learning environments.

Foto: Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0

Foto (från Wikimedia Commons): Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0. Detta är böcker, varför de lär anses mycket trovärdiga av elever… men kanske de anses för gamla?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Wikipedia Academy, Kungliga Biblioteket, Wikimedia Sverige, Forskningsavdelningen, Wikimedia, Wikimedia Foundation, Wikipedia, Internet, Olof Sundin, möte, möten, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, Internet, media, kunskap, konferens, konferenser, forskning, akademiker, utbildning, källkritik, trovärdighet, källa, källor, Internet, web 2.0, media, medier, medium, information, informationsteknik, IT, teknik, elev, elever, lärare, student, studenter, fakta, objektivitet, EXAKT, EXAKT-projektet, subjektivitet, bok.se, böcker, Forskningsnämnden, vetenskap, kunskap, auktoritet, överförd auktoritet, Internet, deltagarmedier, sociala media, skola, skolor

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikipedia Academy 2010, dag två, del 3: film och Torsten Kälvemark

Idag var jag på den andra och sista dagen av den årligt återkommande tvådagarskonferensen Wikipedia Academy, som i år arrangerades på Kungliga Biblioteket av Wikimedia Sverige och Forskningsavdelningen på Kungliga Biblioteket. Till skillnad från igår var jag där hela dagen, varför mina anteckningar blev mer idag än igår. För att anteckningarna annars skulle vara helt otympliga att läsa, publicerar jag dem i olika delar, efter föreläsare (ungefär). Detta är den andra delen, som dels behandlar en film, dels Torsten Kälvemarks föredrag betitlat ”Wikipedia och universitetens tredje uppgift”. Notera att anteckningarna inte är några exakta nedskrivningar av talen, utan bara försök att sammanfatta essensen av dem.

Arrangörerna berättar att det är överraskningsfilm, så poppa popcorn! Jan berättar kort om Wikimedia Foundation och Wikimedia Sverige, och visar sedan filmen som är en presentation av Wikimedia Foundation för de som missade Sues presentation igår. Följande är filmen:

När vi kollat klart säger Jan att videon är lite gammal; nu finns det 54 anställda och 273 språk. Axel säger att för återkoppling efter konferensen ska Wikimedia Sveriges kontaktuppgifter samlas på Wikipedia Academy-sidan, så man kan hitta de som pratade, deras bloggar och så vidare. Nästa punkt är Torsten Kälvemark, en gammal högskoleverkare som nu pensionär men lika aktiv ändå.

Torsten inleder med att säga att det är trevligt att vara här. Han har två personliga utgångspunkter: han älskar encyklopedier. Han har en och en halv meter franskt hemma, som innehåller otroligt mycket kunskap. Han har även första upplagan av Nordisk familjebok (före Ugglan) och Bonniers lexikon, och ska snart rensa ut, men han älskar encyklopedier. Han har också medarbetat i Nationalencyklopedin och menar att det kanske är därför han älskar Wikipedia så mycket (en mening som förvånar mig mycket; Torsten verkade först som arketypen för Wikipedias hårdaste akademiska kritiker).

När han skrev för Nationalencyklopedin skrev han några artiklar om ryska kyrkor, religion i Jugoslavien 1990 och sådant, ämnen som med åren har förändrats mycket. Torsten är sällan inne på ne.se, så han vet inte vad som harhänt med de artiklarna. Hade han skrivit det på Wikipedia hade han kunnat ändra varje dag, varför Wikipedia för honom är helt överlägset. Som pensionär har han haft hemundervisning med en 8-åring med koncentrationsproblem. När man undervisar honom och andra barnbarn i samma ålder märker han att för de är Wikipedia en helt självklar kunskapskälla, liksom hela pediakonceptet med Star Wars-pedian, Sporepedia och andra encyklopedier.

Redan i 8-9-årsåldern vet man idag alltså att pedia står för kunskap, vilket är otroligt viktigt och en utgångspunkt för vad Torsten ska säga. Han ska berätta om universitetens tredje uppgift, och börjar därför med högskolelagen, andra paragrafen andra stycket, där det bland annat står att universiteten ska ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”. Torsten själv sitter i en fakultetsnämnd vid ett Örebro universitet och hade ett möte där igår (det var därför han inte var med på Wikipedia Academy då). På mötet diskuterades budgeten, och där fanns inget om den tredje uppgiften. Torsten menar att universiteten måste ha planer för att släppa ut forskningen, vilket också är ett egenintresse för universitet.

Torsten har jobbat många år i högskolesektorn, och sett många försök att utföra den tredje uppgiften. Forskningsnämnden var igång 1977-2000, och var bra på många sätt, bland annat för barn och ungdom. Nyttfo kallades en forskningsdatabas på 80-talet, där tanken var att forskare skulle mata in uppgifter som kunde prenumereras på. Det fungerade inte. På 80-talet kom debattböcker. 1998 kom Safariprojektet, återigen ett försök att få forskare att mata in uppgifter, vilket floppade det med. Vetenskapsrådet startade 2001, och sajten forskning.se kom 2002 för att det skulle bli enklare att hitta forskare inom olika områden, men riktar sig mycket till journalister och forskare; det är alltså inte så mycket folkbildning.

Det finns även lokala informationsplattformar. Torsten visar ett citat från forsnkning.se, som menar att ett problem med att tillgängliggöra forskning är det svåra språk forskare använder. Problemläget kan enligt Torsten sammanfattas i fyra punkter:

1. Forskare ska presentera fakta begripligt för allmänheten, men tyvärr finns en tilltagande negativ akademisering. Det finns en ofta teoriexercis i avhandlingar, som ofta är mer eller mindre oläsliga för utomstående. Det är viktigt att få forskare att släppa prestige.
2. Man måste få målgrupper att söka sig till informationskällor.
3. Den alltmer dominerande informationskällan är Google/Wikipedia; det är där den stora allmänheten och åhörarna finns.
4. Forskarna söker sig inte dit där allmänheten (särskilt ungdomar) letar kunskap.

Man glömmer ofta den internationella aspekten i Sverige. Torsten har hittat en nyhetsartikel om hur Wikipedia utvecklas på indiska språk. Eliten i Indien kan engelska och kan läsa engelskspråkiga Wikipeda, men för att nå ut till byar (någon i byn har ofta mobil med Internetanslutning även om bibliotek inte finns) behövs andra språkversioner. Forskare i hela världen bör vara med för att se till att Wikipedia blir en bra kunskapskälla. I ”London Review of Books” har professorn David Runciman skrivit en artikel om fenomenet kokande grodor-liknelsen. Tydligen finns ”kokande groda” inte på Encyclopedia Brittanica, och när Torsten själv sökte efter begreppet på NE kom det upp en text: ”menade du Putte Kock?”.

När det allmänna skratt det sistnämnda orsakat tystnat, fortsätter Torsten sin berättelse. Tyvärr finns begreppet ”kokande groda” inte på svenskspråkiga Wikipedia, men på engelskspråkiga Wikipedia kommer man (om man söker efter ”boiling frog”) till en sida där två forskare berättar om att kokande grodor är en myt (grodor är inte så lättlurade). Detta är ett exempel av många på saker som inte hinns med i NE – ett annat exempel är att man om det är val i Sri Lanka nästa dagen kan få valresultaten på Wikipedia. Torsten berättar vidare att han förra året skrev en debattartikel i Aftonbladdet, där han framförde åsikten att alla forskare borde ställa sig frågan ”hur kan jag själv höga Wikipedias kvalitet?”.

Det stora klagomålet från akademiskt håll gäller tillförlitligheten/kvaliteten hos Wikipedia. Det är dumt, för då borde vi göra något och hjälpa till. Det finns en öppen marknad för kunskap och där ska kunskapsproducenterna finnas. Torstens råd till alla lärosäten är att tillsätta en Wikipediagrupp. Man kan lägga till källor från universitetets rapporter på Wikipedia så universitet får credit, och skulle Torsten själv blivit högskolerektor skulle det vara hans första ämbetsåtgärd. Han citerar professor Axel Bruns vid Queensland University of Technology, som menar att det finns en tendens att begrava huvudet i sanden och hoppas att Wikipedia ska försvinna. Men istället för att vara en försmådd älskare borde akadeim hitta olika sätt att närma sig den här världen.

Torsten menar att man kan involvera sig genom att antingen bli bidragsgivare eller granskare. Man kan ha något slags peer-review på Wikipedia. Det är olika sätt att bidra i akademiska sammanhang för att förbättra WP. Gränserna mellan olika områden som akademi, journalistik och allmänhet luckas upp; idag bidrar var och en till journalistik på nätet. Man måste se vad som händer. Det är ingen idé att klaga, utan akademikerna måste hjälpa till med det här. ”Det var poängen i mitt enkla föredrag, tack.” Publiken applåderar.

En åhörare vill komma med en kommentar, och tackar först för föredraget. Wikipedia sliter sönder gamla maktstrukturer, och mellanhänder är borta nu när alla kan vara på Wikipedia, menar kommentatorn. Lärarnas uppgift är idag inte att göra egna sajter eller eget material, utan att ta in det på Wikipedia, så man kan ha en hel grundskole- och gumnasieutbildning bara genom att söka på Wikipedia. Lennart räcker upp handen och säger att en vanlig fråga är: hur ska vi få tid och pengar till det här? Svaret från Torsten lyder att forskare är anställda att informera om sin forskning; det ingår i ens uppgift. För att återgå till hans möte igår behöver man inte ge ut så mycket avhandlingar via print-on-demand; man kan istället lägga ut det på nätet.

Universiteten har en tredje uppgift, och det är en avvägning hur mycket en ska lägga på den för olika budgeter. Det ligger hursomhelst inom universitetens ramar. Första kommentatorn återkommer med en till kommentar: hen drar en parallell till ”survival of the fittest”-teorin, och menar att den som först anpassar sig (till den moderna utvecklingen med Wikipedia, underförstått) bland utbildningsvärlden får en konkurrensfördel av det. Torsten säger att när han gjorde värnplikten gjorde han det på FRA, och då var en jättestor dator lika kraftig som en liten dator idag. ”The times are a changing. Tack.” Återigen applåderar salen.

UPPDATERING: Torsten har en blogg, kallad Tidens tecken. Läs!

Foto: Holger Gröschl, CC-BY-SA 2.0

Foto (från Wikimedia Commons): Holger Gröschl, CC-BY-SA 2.0. En groda. Kan nog inte kokas.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Wikipedia Academy, Kungliga Biblioteket, Wikimedia Sverige, Forskningsavdelningen, Wikimedia, Wikimedia Foundation, Wikipedia, Internet, Torsten Kälvemark, möte, möten, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, Internet, media, kunskap, konferens, konferenser, forskning, akademiker, Jutta Haider, pirat, teknik, teknikutveckling, Internet, web 2.0, tekniksociologi, encyklopedi, encyklopedier, information, informationsteknik, IT, uppslagsverk, högskola, högskolor, högskolelagen, universitet, kokande groda, den kokande grodan, kokande grodor, den tredje uppgiften, Vetenskapsrådet, Safariprojektet, forskning.se, Nyttfo, Forskningsnämnden, vetenskap, kunskap, historia, utbildning, vetenskapshistoria

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikipedia Academy 2010, dag två, del 2: Jutta Haider

Idag var jag på den andra och sista dagen av den årligt återkommande tvådagarskonferensen Wikipedia Academy, som i år arrangerades på Kungliga Biblioteket av Wikimedia Sverige och Forskningsavdelningen på Kungliga Biblioteket. Till skillnad från igår var jag där hela dagen, varför mina anteckningar blev mer idag än igår. För att anteckningarna annars skulle vara helt otympliga att läsa, publicerar jag dem i olika delar, efter föreläsare (ungefär). Detta är den andra delen, som behandlar Jutta Haiders föredrag med titeln ”Wikipedia: ett upplysningsprojekt och en digital heterotopi?”. Notera att anteckningarna inte är några exakta nedskrivningar av talen, utan bara försök att sammanfatta essensen av dem. Observera: nästkommande delar i mina anteckningar från Wikipedia Academy publiceras först imorgon. Jag orkar tyvärr inte publicera dem idag; jag är för trött.

Axel presenterar Jutta Haider, forskare och lärare i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet. Hon undersöker hur människor använder olika sociala medieer för att berätta om klimatvänligt liv. Jutta tackar Axel och presenterar sig. Efter diverse mikrofonkrångel berättar Jutta mer om sitt projekt om grönt twittrande och bloggande, som hon tycker är mycket spännande, och uppmanar publiken att mejla Jutta om vi hittar sådant. Juttas presentation är i PDF-format eftersom hon försökte använda OpenOffice politiskt korrekt, vilket failade. Hon vill tacka Wikimedia Sverige, särskilt Jan för att fixat detta och bjudit in henne. Föreläsningen ska knuta an till vad vi hört om innan, kontinuitet.

När Jutta stötte på Wikipedia första gången blev hon mycket fascinerad, kan man göra sådär? Får man göra så? Hon tyckte också det var spännande att det lyftes fram som något väldigt nytt, trots att namnet (”pedia” kommer från encyclopedia, engelska ordet för encyklopedi) antyder en tradition, och när man tittar närmare på det har Wikipedia en viss traditon. Hon vill sammanföra dessa två linjer, det nya och det gamla, och ett sätt är att använda begreppet heterotopi. Först ska hon dock prata om Wikipedia som upplysningsprojekt, sedan går hon över till hetertopi, sedan ska hon berätta om hur går det ihop att Wikipedia är heterotopi/upplysningsprojekt, både och (något om frågetecken sägs också, men jag hänger inte riktigt med nog att korrekt referera det).

Encyklopedin är det största utrycket förr upplysningsprojektet, då tron på vetenskapen förändrades, idéen om hur tillgänglig kunskapen ska vara förändrades och demokratisering tog plats. Encyklopedin uttrycker en kunskapssyn grundad på rationalitet och förnuft. Den flyttade synen på vad kunskap är: från att ha betraktats som gudsgivet till att ses som skapat avv människan och något som utvecklas och blir bättre. Särskilt upplysningstiden på 1700-talet förändrade synen på vad ett uppslagsverk bör vara och kan göra. Det största uppslagsverket var det franska Encyclopédie, ett jättestort projekt som löpte över 17 år. Artiklarna var skrivna av dåtidens experter, mest framstående vetenskapsmän (ej -kvinnor), exempelvis Voltaire.

Sedan dess har encyklopedier fortsatt utvecklats. Det finns två olika vägar/linjer/sätt/uttryck och massor av exempel efter den franska: ”expertvägen” (som började med Encyclopédie) och ”maskinvägen”. Expertvägen bad tidens vetenskapsmän skriva utifrån expertis om ett område, och innehöll alltså den mest trovärdiga, sanna informationen om ett ämne. Maskinvägen försöker beräkna fram, utifrån stora databaser, vad som är trovärdigt/bäst/pålitligt. Försöker man få in Wikipedia i den kategoriseringen blir det svårt. Wikipedia är lite speciellt, på något sätt expertvägen trots att skrivs av amatörer eftersom kunskap hämtas från utomstående experter. Det finns också många teknikgrejer (som skulle tyda på teknikvägen), botar och så vidare, och tekniska processer som sker i bakgrunden. Det är intressant att försöka placera in Wikipedia där.

Otto Neurath ville i början av 1900-talet skapa en internationell encyklopedi. Han var väldigt aktiv, och idéen var att skapa en 26 volymer tjock encyklopedi och inkludera allt om allting. Han ville få dåtidens mest framstående vetenskapsmän, bland andra Einstein, att skriva. För varje ämne skulle det inte vara en artikel utan en bok. Det blev två volymer, och sen dog Neurath i exil. Det var det senaste stora försöket att börja det hela från början.

Paul Otlet var en belgare som ville skapa ”Universal book of knowledge”. Han valde teknikvägen, och var också aktiv i början 1900-talet. Otlet skulle skapa en universal encyklopedi av kunskap, och influerades av modernistisk (? – jag kan ha hört fel) tid där industrin/tekniken skapade nya information/dokument. Man visste inte riktigt hur de nya dokumenten skulle sparas, sökas i, kunna användas och – vilket är intressantast för oss – samlas. Otlet hade en idé om hur man skulle göra det, alltså få nytta av samlingarna. Med hjälp av den monografiska principen skulle man kunna få ut, extrahera, fakta ur all typ av material/dokument, oavsett format, sedan skulle faktan stå för sig själv utan synbara människor inblandade.

Otlet tänkte sig typ fabriker som samlar in fakta och sedan kommer det ut fakta ur fabriken (symboliskt). Hur skulle det se ut, hur tänkte han icke-symboliskt, på riktigt? Antagligen tänkte han sig stora anläggningar med kvinnor vid maskiner, som klipper och bladar och sådant. Väldig intressant och spännande idé, anser Jutta. Otlet var grundaren av dokumentaristiska (? – kan ha hört fel) rörelsen, nämns ibland med [namn på person jag inte uppfattar]. Wolfram Alfa är nutidens fortsättning av det. Det är dock inte så industriellt; det är inte så många människor som måste sitta där och jobba.

När man söker efter ”age of enlightment” på Wolfram Alfa får man tydligt spaltad kunskap, med referenser till vad som hamnat i kunskapsbasen. Det är bortkopplat från människor och baseras på beräkning. Det man får är siffror, namn och tidsangivelser, vilket är jättebra i vissa fall för att få rena fakta, men kanske inte så bra för just det här uppslaget (age of enlightment). I Wikipedias artikel ”upplysningstiden” är det annorlunda. Där är det människor som skriver och gör, ”ni” säger Jutta (Jutta gör inte så mycket själv). Jutta visar diskussionssidan och historiken, som båda intygar att det faktiskt är människor som sitter och jobbar. Allt sparas för alltid. Det försvinner inte. Wikipedia är ingen faktabas, det är verkligen människor.

Men vi jobbar enligt vissa riktlinjer, och främst tre viktiga för hennes syfte: 1) ingen originalforskning (det handlar om andrahandskunskap som redan finns; experterna kommer in i bilden), 2) verifierbarhet (experterna kommer in här också; man stöder sig på det som finns någon annanstans men inte i detta sammanhang/i denna kollektionen), och 3) NPOV (som innebär en perspektivisering/objektivisering av kunskapen, som är mycket i tradition med hur man såg på kunskap under uplysningen). Allt finns kvar och det finns människor som skriver och gör och diskuterar och kopierar och klistrar in.

Ett intressant sätt att titta på det är att se Wikipedia som en mötesplats. Det skapar minne för vår kultur, ett ”global memory place”. Det är inte symboliskt, utan det är en plats som finns på riktigt. Detta har diskuterats av Pentzold, C., i artikeln ”Fixing the floating gap: the online encyclopedia Wikipedia as a global memory place”. Man kan också se Wikipedia som ett heterotopi. ”Heterotopi” betyder ordagrant ”andra platser” och är ett begrepp från en föreläsning av Foucault om ”different spaces” på 60-talet. Det är ett rum som finns på riktigt, ”ett rum där nya relationer mellan redan existerande platser formas”, exempel vis kyrkogård, teater, museum och bibliotek. Kan även innehålla platser som inte finns egentligen (?).

Jutti pratar också om ackumulation (det vill säg att det samlas ihop på ett ställe) – heterotopin är ett arkiv där alla tiders platser och alla tiders smak finns bortkopplat från den egna kontexten och egna tiden. (Arkiv var inte uttalat en heterotopi av Foucalt men det passar mycket bra på definitionen.) Det är alltid intressant att ha Wikipedia i åtanke, och Jutti har med citatet ”heretopier of time that accumulates oindefinitely” (poetiskt). Man överföra det till Wikipedia, med diskussionsfunktionen och vilka kunskaper som möts. I arkiven finns allt kvar: platser, personer och händelser förs ihop, kanske inte alltid i versioner av artikeln som syns men som finns kvar någon annanstans.

Wikipedia är ett kontinuerligt växande och rörligt arkiv som arkiverar alla sorters kulturella praktiker, vilket skiljer det från tidigare encyklopedier. Wikipedia är inte bara ett minne för kulturen utan också ett minne för sig själv. Wikipedia är som namnet säger en fortsättning på idéer från upplysningstiden, vilket yttrar sig i kunskapssynen (verifierbarhet, neutralitet och dylikt); Jutti drar Jimbo Wales citat  ”Imagine a world in which every single person on the planet is given free access to the sum of all human knowledge.” (detta är inspirerat av upplysningsideal om tillgänglighet – då skulle inte verkligen alla ha tillgång, men åtminstone många, och tillgänglighetstankarna började då).

På Wikipedia finns många versioner av kunskap. Det blir alltid bättre och bättre kunskap som syns men många versioner av kunskap är kvar. Det är ett arkiv, men ingen maskin utan människor som sitter och arbetar. Det har rumsliga drag i sig och är en arkiv/plats/rum där folk träffas och möts och där arkiv skapas både av kulturen och av sig själv, där det finns platser/händelser/personer/artiklar bredvid varandra som annars inte existerar i samma rum. Alla dessa tre gör det till något nytt, knutet till vår tid, ”det är det som gör det så spännande, och nu sluter jag, tack”, avslutar Jutta. Folk applåderar. Jutta säger att hon glömde nämna en artikel hon skrivit med Olof Sundin som kommer i en redovisningsversion på svenska snart.

En åhörare frågar om maskinvägen/expertvägen, och menar att maskinvägen kanske bara är själva söksystemet, men det är väl skilt från själva faktan? Jutta säger att frågan är om faktan extraheras från olika källor automatiskt, eller skrivs av människor. Åhöraren menar att det är en skillnad mellan sökningen och informationssamlingen. Jutta säger att maskinvägen och expertvägen har olika syn på vad som gäller som kunskap. Lars (inte Ilshammar, utan annan åhörare) menar att traditionella encyklopedier som  Nordisk familjebok är tänkt att sammanfatta tidningar. På Wikipedia är det mer vad som finns på nätet som skummas och görs till en encyklopedi. Existerar Wikipedia utan resten av webben och Google? Utgör inte google och Wikipedia tillsammans encyklopedin?

Jutta tycker att det är intressant att skilja industrialiseringsvägen/databasvägen och den andra vägen och säger något jag inte uppfattar riktigt. Jutta tror att det finns två vägar man kan se som samsas i Wikipedia. Åhöraren berättar om världen i småskrifter i Uppsala, ett projekt med småskrifter. Tanken var att skapa en liten skrift per populärt ämne som skulle spridas i massupplaga, men det har lagts ner länge sen. Jutta tycker att det låter fantastiskt kul. Axel bryter eftersom vi håller på att dra över schemat, och folk applåderar igen när Jutta får presentkort på Wikipedia Press.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Wikipedia Academy, Kungliga Biblioteket, Wikimedia Sverige, Forskningsavdelningen, Wikimedia, Wikimedia Foundation, Wikipedia, Internet, möte, möten, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, Internet, media, kunskap, konferens, konferenser, forskning, akademiker, Jutta Haider, pirat, teknik, teknikutveckling, Internet, web 2.0, tekniksociologi, encyklopedi, encyklopedier, information, informationsteknik, IT, uppslagsverk, upplysningen, wolfram alpha, Otto Neurath, Paul Otlet, Encyclopédie, heterotopi, heterotopier, Michel Foucault, vetenskap, historia

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikipedia Academy 2010, dag två, del 1: Lars Ilshammar

Idag var jag på den andra och sista dagen av den årligt återkommande tvådagarskonferensen Wikipedia Academy, som i år arrangerades på Kungliga Biblioteket av Wikimedia Sverige och Forskningsavdelningen på Kungliga Biblioteket. Till skillnad från igår var jag där hela dagen, varför mina anteckningar blev mer idag än igår. För att anteckningarna annars skulle vara helt otympliga att läsa, publicerar jag dem i olika delar, efter föreläsare (ungefär). Detta är den första delen, som behandlar ankomsten till konferensen samt Lars Ilshammars inledning. Notera att anteckningarna inte är några exakta nedskrivningar av talen, utan bara försök att sammanfatta essensen i inläggen.

Imorse möttes jag av en luft med den smått hiskeliga temperaturen -7,2 grader när jag steg ut genom ytterdörren, för att åka till Kungliga Biblioteket och närvara på den andra dagen av Wikipedia Academy. Framme var jag strax före klockan nio vid Kungliga Bibliotekets portar, som skulle öppnas exakt klockan nio. Tålmodigt väntade jag, några andra konferensdeltagare och några andra KB-besökare och/eller -anställda på att få komma in, och nio fick vi det. Jag sysselsatte mig med diverse twittrande, då jag upptäckt att hashtagen #wpa2010 skapats för ändamålet. Själva referatet tänkte jag dock inte twittra ut, utan bara anteckna i ett StarOffice-dokument (f.ö. är StarOffice den konstigaste ordbehandlingsprogramvaran jag sett, men jag får nöja mig med det). Nedan följer refereratet, som är skrivet i presens (eftersom det krävde minst tankeförmåga och därmed gick snabbast).

Klockan 9.25 börjar Axel prata. Han hälsar oss välkomna, säger att vi har ett späckat schema för dagen och presenterar sedan dagens första talare, Lars Ilshammar, som är institutionschef på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och ledamot i KB:s expertgrupp för samordnad digitalisering. Lars säger att det är kul att se oss här, och börjar direkt med en bakgrund av Wikipeidas historia. Internet föddes för några decennier sedan, och Wikipedia representerar andra vågen av nätet (som kallas web 2.0). Alla uppkopplade har en relation till Wikipedia, men det finns ett digitalt utanförskap. De flesta använder Wikipedia nästan varje dag, och gör det reflexmässigt utan att tänka mycket på saken.

Wikipedia har alltså ”avmärkvärdigserats” och flutit ihop med vardagen. Det är vad som brukar hända med nya medium/tekniker, när de mognat och passerat stadiet av extatisk upphetsning. Lars har vänner som har problem med Wikipedia, antingen på grund av att de stöts bort av idéen på ett uppslagsverk som vem som helst kan ändra (det uppfattas som ett hot av de som förlorar på kunskapens frihet) eller på grund av att personer skrivit biografier och vägrar ändra dem efter de behandlade människornas önskemål. Vad är att föredra? Stängt och fixerat (det traditionella sättet), eller att det är öppet för förändring och diskussion? Kritik mot Wikipedia-redigering finns och är delvis berättigad, men man bör undvika att göra bisak till huvudsak och bli nyttiga idioter för öppenhetens motståndare. Wikipedias brister bör behandlas, men inte göras till argument mot mediet i sig.

Wikipedia har funnits i nio år. Är det långt eller kort? Det verkar långt när utvecklingen går så fort (2001 var länge sedan) men man ska samtidigt komma ihåg att nya medier aldrig finner sin form på en gång. Tekniken sprids ofta snabbt, medan vanor/normer/teknikanvändning förändras långsammare. Många framtider är alltid möjliga att inträffa, men det som faktiskt sedan inträffar är sällan varken de bästa eller de sämsta scenariona vi tror på – slutet är bortom vår horisont. Enligt en akademisk, generell teori av tekniksociologer konkurrerar olika medier mellan olika användargrupper; en skola beskriver hur olika grupper tolkar nya uppfinningar på olika sätt.

Samma teknik får olika mening för olika grupper. Kännetecknande för en grupp är att den har en gemensam tekniksyn och bygger in mening i tekniken. Det finns inget givet sätt på förhand att designa eller använda en teknik; den har s.k. tolkningsflexibilitet. Vad teknik är bestäms av dess sammanhang och genom flexibiliteten uppstår nya problem och möjligheter. Den akademiska modellen säger att teknik stabiliseras när de olika grupperna kommer fram till gemensam uppfattning om tekniken, då sker en ”stängning” – tolkningsflexibiliteten upphör och utvecklingsprocessen saktar av. Kvar är gemensam uppfattning om vad tekniken är.

Men den är inte slutgiltig, den här stängningen: det händer om och om igen, så tekniken är inte fixerad för evigt. Enligt en radikal version av modellen omtolkas användbarheten hela tiden. Detta teknosociologiska perspektiv, med dessa uttryck, är användbart på den kameleontiska datortekniken, som förändrats så mycket. Man kan applicera det på webben, och kanske på web 2.0-fenomenet. Man kan också se tillbaka: hade tryckpressen fått sin slutgiltiga roll 1500? Var dagspressen färdigutvecklad 1800? Nej, inte alls. Poängen är att osäkerhet om teknikutveckling är normalt, medan tväsäkerhet är osunt. Dagens tid påminner om förra sekelskriftets industrialisering.

Man kan hämta kraft i att osäkerhet är sunt och i begrepp som tolkningsflexibilitet; sådan kunskap kan hämtas för vägledning när vi inte vet vart vi är på väg. ”Vi är inte på början på slutet, utan slutet på början.” Början har varit bra såhär långt, för att använda slitna ord. Tack ska ni ha. Applåder hörs runtom i salen. Axel överräcker ett presentkort på Wikipedia Press-böcker till Lars som tack, och visst teknikkrångel uppstår när nästa talare förbereds. Nu sitter f.ö. cirka 34 personer  i salen.

Foto: MatthiasKabel, CC-BY-SA 3.0

Foto (från Wikimedia Commons): MatthiasKabel, CC-BY-SA 3.0. Tryckpress anno 1811 – knappast färdigutvecklad/-använd/-etablerad den heller, trots att den var 300 år efter exemplets tryckpress.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Wikipedia Academy, Kungliga Biblioteket, Wikimedia Sverige, Forskningsavdelningen, Wikimedia, Wikimedia Foundation, Wikipedia, Internet, möte, möten, fri, fritt material, fri kunskap, Internet, media, kunskap, konferens, konferenser, forskning, akademiker, Lars Ilshammar, pirat, teknik, teknikutveckling, Internet, web 2.0, tekniksociologi, pirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikipedia Academy 2010: första dagen

Idag hade jag ledigt från skolan för att gå på konferensen Wikipedia Academy. För er som inte känner till Wikipedia Academy är det en årlig konferens som syftar till att utveckla forskningens roll i förhållande till Wikipedia, och vice versa. Målgruppen är visserligen främst akademiker, men eftersom jag är en mångårig skribent på Wikipedia besökte jag alltså konferensen ändå. Wikipedia Academy är en tvådagarskonferens; jag ska dit imorgon också. Årets svenska upplaga hålls på Kungliga Biblioteket, av KB:s forskningsavdelning i samarbete med Wikimedia Sverige, en stödförening för Wikipedia och dess systerprojekt.

Wikipedia är som de allra flesta av mina läsare lär veta en encyklopedi på Internet. Som något färre av min läsarskara kanske känner till, kan vem som helst bidra till (det vill säga skriva på) Wikipedia – faktum är att Wikipedia till 100 procent skapas av dess egna användare. Vidare finns inget kommersiellt intresse bakom Wikipedia, och sajten har inga annonser. Alla som skriver på Wikipedia gör det oavlönat och frivilligt. Wikipedia drivs av stiftelsen Wikimedia Foundation, som har en del anställda – inte för att skriva artiklar, utan för att främst handha servrarna rent tekniskt (sådant kan inte svärmen göra själv…). Wikimedia Foundation driver även några andra s.k. Wikimedia-projekt i samma anda, bl.a. Wiktionary (ordbok), Wikiquote (citat) och Wikimedia Commons (mediadatabas).

Jag förde anteckningar från konferensens första halvdag (jag behövde tyvärr gå vid lunch), och de följer nedan. Konferensens tid för registrering idag (jag har förstått att ”tid för registrering” är konferensspråk för ”de sista praktiska detaljerna ordnas medan folk strömmar till och anmäler sin närvaro”) var 09.00-09.30. Det blev dock vissa förseningar; konferensen började inte förrän strax efter halv tio. Enligt uppgift från arrangör var 58 anmälda för att delta idag, men flera skulle antingen bara närvara på antingen för- eller eftermiddagen. Än fler var anmälda till morgondagens evenemang. Tydligt dök inte alla anmälda upp i början; det var ”bara” 22 personer i salen när jag räknade. Sue Gardner anlände, Wikimedia Foundations ”executive director”.

Efter att ljudet och tekniken fixats började någon som presenterade sig som Isabel prata (och här byter jag tempus till det presens jag antecknade i). Hon berättar att hon är Pelle Snickars (en medievetare som är skapare till Mediehistoriskt arkiv, Efter The Pirate Bay och Citizen Schein) högra och vänstra hand, och att de båda arbetar på avdelningen för forskningsverksamhet på Kungliga Biblioteket (nio stycken jobbar på avdelningen, Snickars är chef, och de sysslar främst med humanoria som filmvetenskap, religion, historik; Isabel arbetar själv på en avhandling om morfologi inom språkvetenskap). Forskningsavdelningen ska stå för en stor del av KB:s verksamhet.

Isabel säger att de är glada över samarbetet med Wikimedia Sverige och ser fram emot framtida samarbete, och hoppas att konferensen ska ge upphov till inspiration och kreativitet. Hon presenterar också Ana, en av arrangörerna från KB:s sida. En del av dagens konferens ska hålla i två andra rum och vägen pekas ut. Fika kommer finnas till höger. ”Hoppas ni ska få en riktigt spännande dag här hos oss. Varmt välkomna än en gång.”, avslutar Isabel. Sue Gardner presenteras, och går fram för att hålla ett öppningsanförande.

Sue börjar med att säga att hon inte kan svenska, så hon vet inte vad som sades. Skratt utbryter. Sue berättar att hon är executive director för Wikimedia Foundation. Hon har en presentation av och videofilm med wikimedianer (det vill säga folk som skriver på Wikimedia-projekten, till exempel Wikipedia), och kollar ljudet – det fungerar. Sue ska bara prata engelska, och pratar ganska fort, vilket åhörarna tycker är okej (jag håller med och hänger överlag med bra, men missar en del grejer på grund av engelskan). Två tredjedel av de närvarande har redigerat Wikipedia tidigare (enligt handuppräckning), och några är med i Wikimedia Sverige (däribland undertecknad). Sex stycken har varit med på internationella konferenser om Wikipedia.

I sitt arbete får Sue träffa massor av wikipedianer face-to-face och ska presentera rörelsen genom videor från Wikimania (en årlig internationell konferens för Wikimedia-projektens deltagare). Hon tycker att det är ”incredibly charming” att träffa så många wikimedianer. Sedan startar Sue en PowerPoint-presentation (tekniskt sett använder hon dock OpenOffice, inte Microsoft), och börjar med ett citat från Charles Van Doren 1962, en redaktör för uppslagsverket Encyclopedia Brittanica: ”The ideal encyclopedia should be radical. It should stop being safe.” Sue har ofta sagt att Wikipedia är ”credible” (typ trovärdig), men på senare tid har hon kommit fram till att vi tillgängliggör ocensurerad information till alla på jordklotet, vilket faktiskt är (men inte borde vara) radikalt.

Efter att ha berättat att hon tänker ha en frågestund på slutet, visar Sue sitt favoritdiagram: antalet globala unika besökare av alla Wikipedia-projekt, i jämförelse med kända tidningar och sådant. Wikipedia är mycket, mycket större. Just på grund av storleken hävdar Sue att Wikipedia är  ”the best venue for making information available to people”, varför folk som sprider information borde använda WP. När Sue en gång pratade med en anställd på tv-stationen PBS sade den anställda att PBS skulle kunna dirigera trafik till Wikipedia, men det behövs knappast, för PBS är (som framgår av statistiken) mycket mindre.

Sue visar mer statistik, bland annat en karta som visar hur mycket Wikipedia används i olika delar av världen (antagligen per capita). Mest används uppslagsverket i rikare delen av världen (toppländerna är Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Kanada). Sue är stolt, för hon är från Kanada, det land där Wikipedia används mest. Visare berättar Sue att det finns 273 språkversion av Wikipedia; detta med flera språkversioner är tydligen rätt okänt hos engelsktalande, för när Sue berättar det för folk brukar de inte känna till det, och sedan tro att de icke-engelska språkversionerna bara är översatta kopior av engelskspråkiga Wikipedia. Så är det ju inte; Sue tycker det är intressant med de kulturella skillnader som finns de olika språkversionerna emellan.

Presentationen fortsätter, och Sue säger att Wikipedia är den femte mest besökta sajten i världen, sjua i Sverige (”lovely country”). 408 miljoner läser Wikipedia i månaden (1,7 miljoner i Sverige). 0 dollar läggs på reklam, och det kostar 0 dollar att använda Wikipedia. För närvarande har Wikimedia Sverige och Wikimedia Foundation en insamlingskampanj på sajterna. Sue tror att anledningen till att folk gillar att donera pengar till Wikipedia är frivilligheten. Wikimedia Foundation har för övrigt 54 anställda, bland andra Sue och James (som är med Sue på resan och sitter i publiken). Det är jämförelsevis få; Google har 10000-tals, liksom Facebook och Yahoo, sajter som alla är ungefär lika stora som Wikipedia.

Det finns 100 000 aktiva Wikipediaredigerare (”editors”, som alltså inte betyder ”redaktör” i den vanliga svenska betydelsen utan helt enkelt åsyftar någon som redigerar det vill säga ändrar Wikipedia). Om Wikimedia Foundation givit 1 dollar per ord till alla Wikipediaredigerare (vilket Sue, som har bakgrund inom journalistik, menar är standard) skulle det kosta 700 000 000 dollar om året. Detta visar på hur det mesta arbetet är ideellt och osynligt i siffror över antal anställda. På Wikimania i Gdansk i år gjordes massor av videofilmer med voluntärer, slumpmässiga wikipedianer, som inte valdes ut på något särskilt vis utan bara var folk som dök upp där.

Sue visar en sådan film, och det börjar med massor av människor som säger sina användarnamn (alltså nicknames), vilket är ganska kul. Wikimedianerna är från hela världen, och vissa har helt vanliga namn (som ”Hanna”) som nicknames, medan andra har betydligt märkligare (själv heter jag Calandrella även på Wikimediaprojekten). Sue gläds av sådana filmer; hon har statistik på den genomsnittliga wikipedianen som är 25 år, oftast man och graduate från något land med god tekniktillgång, men verkar föredra att folk kan tala för sig själva. Nästa film visar massor av dessa människor kommentarer om Wikimediaprojekten, och här är brottsstycken ur filmen (inga exakta citat, men fångar andan av vad wikimedianerna säger):

”Share knowledge.” ”I like the purpouse: free knowledge for everyone (and not only on the Internet).” ”What you know is as important as what we know.” ”You give education to the whole world.” ”I’m happy to help others.” ”Working together with so many different people is amazing.” Jimbo Wales, Wikipedias grundare, säger att det bästa är att det finns så mycket ”sweet people”. Sue säger att videofilmerna är introducerande, så att man ska kunna höra vad andra redigerare tycker. Det finns mer ”introductory material” som Sue visar, i form av ett litet häfte på engelska; snart kommer det finnas en svensk version gjord av Wikimedia Sverige. Wikimedia Foundation har nu närmligen börjat göra ”outreach material” för att nå folk som funderar på att börja redigera.

Sedan visar Sue en annan introductory-film (med typ samma människor som i den förra) för att visa hur enkelt det är att redigera: ”Just click edit, then save.” ”You can change things, and it’s not hard.” ”People don’t see the edit button.” ”Click and see what happens.” [någon klickar i filmen på en knapp med texten ”redigera”] ”When you start an article it may look ugly.” ”You’ve made a controbution to the whole world.” [någon klickar ”spara”] ”I don’t have superpowers, you could totally edit too.” ”I push the button and save the text, exciting.” ”You just change Wikipedia.” ”Everybody can contribute.” ”In editing you’ll find new lovers.” ”I do it like something in my free time.” ”You’re not writing your article your own.”

”Editing is great.” ”I thought maybe this is where I would fit in, and I did”. Sue säger att det är de människorna som skapat Wikipedia, människor som är altruistiska, underbara och ”earnest”. Sedan visas ett nytt citat: ”Wikipedia flourished because it was a shrine to altruism – a place for shy, learned people to deposit their trawls”. Upphovet är Nicholson Baker, från artikeln ”The Charms of Wikipedia”. Ett annat citat, av Cass Sunstein, är ”Wikipedia works because those who know the truth are usually more numerous and commited than those who believe in a falsehood.”

Poängen med citaten är alltså att Wikipedia fungerar för att människan är god snarare än ond. Ett annat citat (mycket välkänt i Wikipediakretsar) är ”Wikipedia can’t work in theory, it just works in practise.” Sue säger att det fungerar eftersom de flesta vill vara hjälpsamma. Daniel Pink har sagt ”Wikipedia represents a belief in the supremacy of reason and goodness of other.” Sue berättar att när Jimbo Wales (Wikipedias grundare) till en början beskrev Wikipedia för andra, tyckte folk att idéen var galen. Då drog Jimbo en liknelse med en restaurang: ”Imagine I started a restaurant without anyone knowing what it was.”, och menade att folk då skulle säga att restaurangen skulle behöva knivar, varför folk skulle döda varandra med dem.

”But we have restaurants, and we have Wikipedia.” – storyns poäng är alltså att även fast restauranger kan användas för ont – även fast Wikipedia kan användas för ont – används dem inte till det, för människor är generellt sett goda. Hur kan då Sverige hjälpa? frågar Sue retoriskt. Sverige hjälper faktiskt redan. Vi har tre gånger så stor andel redigerare per capita än genomsnittet, antagligen på grund av tillgång till teknologi, utbildning etc. Några snabba sätt att hjälpa Wikipedia: donera (pengar alltså), skriva artiklar (något sue anser kvinnor bör göra oftare), uppmuntra andra att skriva artiklar (främst systrar och kvinnliga vänner, för att stärka könsbalansen).

Vidare kan man anordna aktiviteter och tävlingar syftade att förbättra Wikipedias innehåll, och ingå samarbeten med GLAM-organisationer, det vill säga gallerier, bibliotek, arkiv och museum, för att få dem att släppa sitt material under en fri licens. Ett exempel på det sistnämnda är Wikimedia Sveriges nyliga samarbete med Nordiska Museet; Sue tycker att det arbetet är väldigt viktigt. Skolor kan också använda Wikipedia för att lära ut källkritik (till exempel är det vanligt i Tyskland), och universitet kan ge studenter i uppgift att som del av kurser skriva artiklar på Wikipedia, något som blir allt vanligare och är något som fungerar väl eftersom studenter.

Anledningen till det sistnämnda menar Sue är att studenter – som är naturliga redigerare – gillar att skriva artiklar till Wikipedia; om man skrev en uppsats för ett universitet för något decennium sedan skulle enbart en professor läsa det, men om man skriver för Wikipedia läser väldigt många fler det. Lärare gillar också att arbeta med elever på Wikipedia eftersom man lär sig samarbete och sådant, och eleverna lär sig från andra människor på Wikipedia, inte bara från läraren. Sue är klar med sitt föredrag och folk kan ställa frågor; Jan kan hjälpa folk med frågor om Wikimedia Sverige. Det är ett tag tyst i publiken, men sedan ställer Lars en fråga.

Lars frågar om könsbalansen, om det finns några tecken på förändring som Sue har sett? Sue säger att enligt en 18 månader gammal undersökning är 87 (? – jag hörde inte riktigt) procent av redigerarna män. Att fler män än kvinnor började redigera Wikipedia för tio år sedan när det grundades anser Sue inte vara märkligt, eftersom det helt enkelt var fler män än kvinnor på webben (kvinnor gillar teknik mindre). Varför det inte har förändrats i takt med att Intenernets könsbalans i stort förändrats vet inte Sue. Men hon menar att Wikimedia Foundation inte gjort särskilt mycket ”outreach” – när man bedriver ”outreach” är diversiteten större hos de engagerade.

Oavsett outreach-arbete lär dock kärnan i Wikipedia-communityt förbli manlig och ung (som idag). Anekdotiskt kan berättar att det i Wikimedia Sverige är exakt samma andel medlemmar som är män/kvinnor som på Wikipedia i stort. F.ö. tycker Sue det är intressant att ”Feminism history in Sweden” är en artikel som inte finns på engelskspråkiga Wikipedia, trots att det finns sådana artiklar för flera andra länder. Sedan frågar någon från KB om raderingen av nya artiklar; enligt ett häfte från Wikimedia Sverige raderas två tredjedelar av alla nyskapade artiklar, och den KB-anställda undrar av vem och varför.

Sue menar att det pågår ett krig mellan s.k. inklusionister och s.k. deletionister på Wikipedia; delentionister har väldigt höga standarder för kvaliteten på Wikipedias artiklar, medan inklusionisters vision är mycket mer inkluderande (de anser det vara okej om artiklar är lite dåligt eftersom Wikipedia är ett konstant fortlöpande arbete och borde vara en samling av all mänsklig kunskap). Tyskspråkiga Wikipedia har till exempel fler deletionister än Wikipedia i stort; som exempel raderades artikeln där om Sue själv på grund av att hon inte var uppmärksammad nog att ”förtjäna” en artikel i en encyklopedi.

Enligt Sues syn på saken finns det goda argument på båda sidor i deletionism/inklusionism-debatten. Till exempel har deletionister en poäng när det gäller artiklar om personer, eftersom sådana artiklar om de är dåliga/felaktiga kan få negativa konsekvenser i den verkliga världen. Artikelraderingsprocessen går till genom att en artikel nomineras till sidan Wikipedia:Articles for Deletion, där diskussion om den encyklopediska relevansen förs. Lennart nämner s.k. speedy deletion (snabbradering) av totalt irrelevant material som helt klart inte platsar i en encyklopedi, som vandalism och din mamma-skämt.

En annan fråga från publiken gäller vem som är juridiskt ansvarig för material på Wikipedia. Sue säger att det enligt amerikansk lag är okej att ha plattformar där innehåll publiceras utan att ansvara för det; detta gäller Wikipedia likväl som Youtube och Facebook etc, och utan sådan lagstiftning skulle sådana sajter inte fungera (sidospår från mig själv: just sådan lagstiftning är vad som också gäller i Sverige, eller åtminstone borde gälla, apropå Pirate Bay-rättegången). Jag själv frågar Sue om hur hon upptäckte Wikipedia, och Sue berättar att hon ursprungligen var journalist på tv-stationen CBC.

2003 hade de ett ”senior editorial emergency meeeting” om unga journalister som använde Wikipedia som källa. Sues första redigering var i artikeln om CBC (vilket bröt mot Wikipedias riktlinjer gällande neutralitet, något Sue då inte var medveten om), och hon hade Wikipedia-redigering senare som en hobby. När Sue berättat klart har ingen några fler frågor, och Sue går och sätter sig till ljudet av applåder. Presentationen visar THANK YOU For being here, and for helping making the Wikipedia project amazing. Jan introducerar Axel, som ska berätta om Wikimedia Sverige.

Axel är medlem sedan ett par år i Wikimedia Sverige, och ska prata svenska ”so you probably wont understand anything” (till Sue, följt av skratt). Efter lite tekniska problem återupptar Axel presentationen. Han sitter i Wikimedia Sveriges styrelse sedan i somras. De flesta i salen visar sig känna till Wikimedia Sverige, något färre gjorde det före Wikipedia Academy och ett par av åhörarna är medlemmar. Wikimedia Sveriges syfte är att sprida kunskap genom att hjälpa Wikimediaprojekten. Vi jobbar genom att ordna konferenser, samla in pengar, träffa folk genom att delta i mässor, besöka skolor och bibliotek  och där berätta om Wikipedia och systerprojekten.

Wikimedia Sverige har en webbplats där vi berättar om oss själva. Det är inte enbart möjligt att vara medlem som privatperson, utan också organisationer kan bli medlemmar (efter att två organisationer blivit medlemmar har vi utvecklat en rutin för det). Evenemangen vi deltar på har vi en lång lista för där vi diskuterar om det är en bra idé – vi har tyvärr för få medlemmar/pengar för att delta på allt. Vi har en blogg, där främst Lennart och Jan skriver (det senaste inlägget, som Axel visar, är det om moderata riksdagsledamöter som plagierade Wikipedia i en motion utan att hänvisa till Wikipedia; motionen källhänvisar nu till Wikipedia. På bloggen kan man läsa om aktuella saker. Vi har också ett Twitter-konto där Jan berättar om aktiviteter.

Vi deltar också årligen på bok- och biblioteksmässan i Göteborg, där vi söker samarbete med förlag, berättar om oss själva och besvarar frågor. Axel visade bilder på oss från senaste bokmässan. Bok- och biblioteksmässan är dessutom ett bra tillfälle att fotografera personer vars artiklar på Wikipedia inte har några bilder. Vidare samarbetar Wikimedia Sverge med olika arkiv och museer för att frigöra det material som finns; ett av de första var Regionarkivet i Göteborg, då bilder laddades upp på Commons och sedan även blev en bok. Vi har även fått Bonnier att släppa författarbilder fria, vilket är bra, för de är än bättre än bilden från bokmässan i författarartiklar.

Senaste samarbetet är med Nordiska museet (som Sue nämnde), och Axel berättaar vad Commons är (det vill säga en mediadatabas tillika ett annat Wikimediaprojekt). Wikimedia Sverige sponsrar också wikipedianer och andra wikimedianer som gör fotosafaris, som en i somras i Skåne (tidigare har det varit en del fotosafaris i Bergslagen). Vill man bli medlem i Wikimedia Sverige kan man tala med oss under dagen så kan det lösas. Axel erbjuder sig svara på frågor, och när någon frågar om kostnaden för medlemskapet berättar han att det kostar 100:- att vara medlem. Organisationsmedlemskap kostar 1000:-, och organisationerna som är med är Regionarkivet och Arbetarrörelsens arkiv. Publiken applåderar när Axel talat klart.

Jan presenterar en ny punkt på schemat, en workshop, som går ut på att lära folk att redigera själva. Deltagarna delas upp; de med laptops gåt till en särskild sal, de utan till en annan. I ett intilliggande rum finns frukt och pepparkakor att fika. Laptopmänniskorna (bl.a. mig) går upp till laptoprummet. Tre wikipedianer leder workshopen, och deltagarna uppmanas navigerar till filen med instruktioner. Alla nya skribenter börjar med att skapa användarkonto, men som sägs behövs det egentligen inte; utan konto lagras istället ip-numret, varför man får mer anonymitet genom att skapa ett konto.

Jan visar hur man skapar ett konto och förklarar reglerna (man ska helst ej ha samma namn som ett företag och användarnamnet ska inte vara förvillande, typ samma som någon annan människa man inte är; de förstnämnda reglerna håller kanske på att luckras upp i och med att museer och arkiv redigerar). Epost behöver man inte skriva i, men det är bra av olika anledningar. När folk väl skapat ett konto och loggat in får de en första övning: sök upp en artikel om ett ämne de kan väl, exempelvis deras hemort, och kolla om de kan förbättra den. De flesta deltagare verkar dock klart nöjda med hemortsartiklarna, och jag föreslår att de kan söka på deras forskningsämne (om de är forskare). Därefter beslutar jag mig för att prata lite med Sue Gardner innan hon åker; Wikimedia Foundations executive director besöker sällan Stockholm.

Jag går därför tillbaka till den stora konferenssalen, där jag tack och lov märker att Sue och James är kvar. Jag hälsar på dem och presenterar mig, och blir tillfrågad hur jag gick med i Wikipedia när jag berättar att jag är 15 år. Sedan berättar jag också om hur jag blev administratör (administratörsskap är en glorifierad städroll på Wikipedia som helt enkelt innebär möjlighet att stoppa och ta bort vandalism med andra verktyg än de andra användare har; till exempel kan enbart administratörer radera artiklar). Sue berättade om en annan, 12-årig wikipedian som lärt sig från sin förälder som var en aktiv wikipedian, och hur den unga wikipedianen idag också är mycket aktiv.

Vi diskuterar en del rent allmänt om Wikipedia, med ett par andra wikipedianer som är kvar i salen, bland annat rörande kvalitet vs öppenhet-striden (ska Wikipedia främst vara ett uppslagsverk som alla kan redigera, eller ska Wikipedia främst vara ett tillförlitligt uppslagvsverk?) – dessa höjda krav bl.a. tyskspråkiga Wikipedia har kan skrämma bort nya användare (t.ex. hade jag kanske  skrämts bort om min första – oencyklopediska – artikel om en Pokémonfigur raderats rakt av). Sue betonar vikten av att vara snäll i kommunikationen med nybörjare på Wikipedia, eftersom de – särskilt kvinnor – lätt avskräcks från redigering annars enligt en undersökning, antingen för att de blir rädda att göra fel eller blir arga på Wikipedia.

När vi pratat klart är även workshopen klar (tack till Lars som hämtade ner mina prylar!), och det är dags för lunch (som intas på egen hand). Själv måste jag dock bege mig till min skola, för vi ska åka till gymnasiemässan i Älvsjö.  Men jag kommer tillbaka till konferensen imorgon, och lär rapportera därifrån även då.

Foto: National Library of Sweden/Ulf Lundin, CC-BY 3.0

Foto: National Library of Sweden/Ulf Lundin, CC-BY 3.0. Från Wikimedia Commons. Så här grönt och varmt var det dock inte idag…

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Wikipedia Academy, Kungliga Biblioteket, Wikimedia Sverige, Forskningsavdelningen, Wikimedia, politik, Wikimedia Foundation, Wikipedia, Internet, möte, möten, fri, fritt material, fri kunskap, Internet, media, fria bilder, bildarkiv, Sue Gardner, kunskap, konferens, konferenser, forskning, akademiker, pirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Medborgarrättsoffer i antiterrorkamp måste upphöra

USA:s då nyvalda president Barack Obama lovade i januari 2009 att Guantanamo Bay, lägret där människor misstänkta (men inte dömda) för terrorbrott placerats, i vissa fall torterats och hållits frihetsberövade, skulle stängas. Detta var oerhört glädjande för medborgarrättsaktivister världen över. Bush-eran, med sitt ”är ni inte med oss är ni med terroristerna”-resonemang som misstänkliggjorde all kritik av de amerikanska metoderna för terrorbekämpning, var tydligen över, och USA skulle nu bli det politiska föregångsland gällande individens rättigheter staten i mångt och mycket var en gång i tiden.  Jubel och glädje!

Nu har det gått mer än ett och ett halvt år sedan det avlagda löftet. Guantanamo Bay detention camp är fortfarande öppet – visserligen till synes rensat på människorättskränkninggar i form av tortyr, men i vilket fall fortfarande bedrivande människorättskränkningar i form av bestraffning av människor utan rättegång. Att människor på goda grunder misstänkta för brott en kortare tid kan hållas fängslade utan rättegång är inte märkligt, men att i flera år hållas i en sådan situation av staten är föga bättre än att bli kidnappad av brottslingar. Den enda skillnaden är att de vanliga kidnapparna saknar politiskt stöd, medan statens kidnappningspolitik förespråkas av både många politiker och mycket vanligt folk – populistiska resonemang om ”trygghet” går ofta hem.

Detta verkar i vilket fall president Obama själv uppfatta situationen som, när han meddelar att Khalid Shaykh Muhammad, en f.d. Guantanamofånge misstänkt för terrorbrott, inte lär få någon rättegång den närmsta tiden. Obama menar nämligen att det politiska motståndet (som främst ska bero på bristen på säkerhet en sådan rättegång anses kunna medföra, och på hur mycket rättegången skulle kosta)  i USA är för starkt, både vad gäller en civil rättegång och en militärdito (den senare lär ha en del rättssäkerhetsproblem i vilket fall). Ett visst motstånd inom USA mot sådan brist på rättssäkerhet finns dock; en ”letter to the editor” i Washington Post argumenterar för att Muhammad och de andra misstänkta för 9/11-attentatet bör få en vanlig rättegång.

Anledningen till varför rättegångar mot Guantanamofångar och andra misstänkta terrorister ska hållas, säkerhetsrisker och ekonomiska kostnader till trots, är mycket enkel: i en rättsstat ska alla människor ha rätt till en rättvis rättegång före straff. Obamaadministrationen, som som sagt verkade väldigt lovande i starten av sin mandatperiod, vågar dock inte stå för denna grundläggande demokratiska princip när det kommer till kritan; enbart en Guantanamofånge har fått en rättegång i USAhittills under Obama, om jag förstår en välskriven och läsvärd Washington Post-artikel som är källa till flera uppgifter i detta inlägg rätt. Obamas försvar är dels den politiska situationen (som nu blir än värre på grund av republikanernas framgångar – och Tea Party-rörelsen har mage att säga sig gilla frihet!), men även annat.

Den andra delen av försvaret är att USA:s agerande faktiskt är förenligt med krigets lagar. Det kanske det är; jag vet inte, för jag är ingen jurist. Men däremot är det ganska solklart att agerandet inte är förenligt med mänskliga rättigheter. (Nu ska jag inte bara kritisera saker och ting: lovvärt är att 67 fångar under Obama skickats till andra fängelser, förhoppningsvis utan samma hemska historia av tortyr som Guantanamo har. Och Obamas intentioner verkar uppenbarligen goda; den tyngsta kritiken bör istället riktas mot de lokalpolitiker som argumenterar mot rättegångar i områden där de bor, på grund av säkerheten, och de kongressledamöter som inte stödjer förslag om nedläggning av Guantanamo.)

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Ovanstående stycken är artiklarna 10 och 11  i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter. De lämnar inte utrymme för tolkningar; det är en mänsklig rättighet att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats i en rättssäker rättegång. Sedan en knappast ”betraktas som oskyldig” av staten om en som Mohammed hålls inspärrad i sju år, har Khalid Shaykh Muhammads och andra Guantanamofångars mänskliga rättigheter kränkts. För vår säkerhets och trygghets skull. Jag vet inte hur det är med er, men personligen skulle jag känna mig betydligt tryggare om jag visste att världens främsta supermakt har en president som inte tolererar några kränkningar av mänskliga rättigheter.

En bieffekt av rättegångar till misstänkta Guantanamofångar är möjligheten till upprättelse för offren och deras anhöriga. Som det är nu finns helt klart möjligheten att fel människa gripits, att den verkliga mördaren (eller åtminstone mordplaneraren) fortfarande lever i frihet ute i samhället, medan en oskyldig människa hålls inspärrad i brottslingens ställe. En rättvis rättegång skulle ta bort alla sådana tvivel – visst, en friande dom skulle säkerligen uppröra flera av offren som var övertygade om den misstänktas skuld, men detta gäller för alla brott – varför skulle terrorism vara ett undantag?

Nej, nu måste det bli slut på den kollektiva säkerhets terrorism har givit upphov till i västvärlden. Jag förnekar inte att det är hemskt att terrorismen tagit tusentals liv, och att det ärr rätt att försöka stoppa framtida terrorism. Men det rör sig ändå om klart opropotionerliga metoder; det är inte rätt att riva upp våra allra mest grundläggande värderingar för ett problem vars antal dödsfall orsakade av det är i samma storleksskala som trafikorsakade dödsfall (ingen politiker skulle ju föreslå att förbjuda fordonstrafik, de hundratals liv som enligt Vägverket förloras i trafiken årligen till trots; om fordonstrafik har värde nog att ”uppväga” de förlorade liv som respekten för den innebär, borde våra mänskliga rättigheter definitivt ”uppväga” de skador respekten för dem kan innebära).

Tyvärr gäller inte detta enbart USA. Här i Sverige har vi tack och lov själva inte använt tortyr, men vi har utvisat människor som skulle gå sådan behandling till mötes. Även om (mig veterligt) ingen misstänkt hållits i förvar särskilt länge utan rättegång, finns vissa problem med respekten för rättssäkerhet: (minst) en domare har dömt i fall han var jävig i, IPRED ger upphovsrättsinnehavare mer långtgående befogenheter än Polisen att utreda brott, och häromveckan utsattes några då misstänkta människor för vedervärdig behandling av säkerhetspolisen då de felaktigt misstänktes för terrorbrott.

Den största bristen i svenska statens respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter ligger dock varken inom tortyrens eller rättssäkerhetens område, utan inom den personliga integritetens. Riksdag och Alliansregering har beslutat ge den länge grundlagsbrytande institutionen Försvarets Radioantalt rätt att massövervaka Sveriges befolknings elektroniska kommunikation via FRA-lagen. Som om detta upprivande av både brevhemlighet, källskydd och tystnadsplikt inte var nog, har nu Alliansregimen (med stöd av Socialdemokraterna) föreslagit införande av datalagringsdirektivet i Sverige, vilket innebär att information av typen om vem som med hjälp av elektronisk teknik pratat med vem vid vilken tidpunkt och på vilken plats ska lagras i ett halvår för staten.

Det är lätt att haka upp sig på tekniska detaljer när det gäller elektronisk övervakning, tänka att ”vadå, jag använder ju inte den tekniken” och att folk som vill ha privatliv helt enkelt får göra likadant, men det tar bort fokus från det verkliga problemet. För övervakningen handlar inte om teknik. Det handlar om mellanmänskliga relationer, och värdet av att i fred från övervakning få utveckla sådana. Detta är lätt att inse genom att jämföra dagens situation med gårdagens – tänk om 70-talets ungdomar avlyssnats via mikrofoner under caféborden? Tänk om en del av 1900-talets människors pappersbrev ångats upp, registrerats och gåtts igenom? Tänk om televerket godtyckligt spelat in och sökt igenom mängder av telefonsamtal? Och då är vi ändå betydligt säkrare idag än under slutet av 1900-talet.

Det är dags att stänga igen Guantanamo Bay, Försvarets Radioanstalt, NSA:s avlyssningsapparatur och all annan verksamhet som i skyddet av mänskliga rättigheters namn kränker mänskliga rättigheter, och lägga pengarna vi sparar på sådant som faktiskt räddar liv. Det inrättas ett mer bestående skydd för demokratiska principer genom en uppdaterad författning  skyddad av författningsdomstol. Datalagringsdirektivet kastas i papperskorgen, och detsamma gäller Sveriges EU-medlemskap om EU inte accepterar att vi vägrar kränka våra egna medborgare. För det är just vad en regering som gör anspråk på liberalism och demokratisk legitimitet bör se som sin främsta uppgift: att inte kränka sina egna medborgare. Resten är sekundärt.

I Sverige idag finns det bara ett stort parti som anser detta. Det är varken  Sossarna eller Alliansen, som alla vill inskränka medborgarrätten, och inte hellerMiljöpartiet och Vänsterpartiet, som samarbetar aktivt formellt med S partiets medborgarrättsåsikter till trots. Sverigedemokraterna är rasister och hatar således medborgarrätt. Feministiskt Initiativ prioriterar feminismen. Det enda parti som prioriterar medborgarrätten är Piratpartiet.

Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0, http://creativecommons.org/licenses/by-nc/2.0/deed.en

Foto från flickr, av lewishamdreamer, och licensierad under cc-by-nc 2.0. Bilden visar en protest mot Guantanamo, och jag har ändrat bilden något (eftersom identiteten på personerna på bilden är helt irrelevant i sammanhanget). Förhoppningsvis kan denna pose bara ses på demonstrationer idag; förhoppningsvis utsätts varken Guantanamofångar eller andra för att tvingas på sig sådana här dräkter.

Datalagring i media
DN: S: Lagringstiden i kortaste laget
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver
DN: Så dyr blir datalagringen
SvD: E-posttrafik ska lagras i ett halvår
SvD: En medborgarrättslig katastrof
SvD: Det har varit en strid inom regeringen
SvD: Läsarna kritiska till datalagring
SvD Brännpunkt: Dyrt för mindre företag att lagra data
SVT Rapport: Lagringsförslag går längre än EU-direktiv
SVT Rapport: Regeringen tävlar i medborgarförakt
SVT Debatt: Falkvinge: EU är på väg att bli det nya Sovjet
SR Ekot: Data- och telefontrafik ska sparas i ett halvår
TV4: Piratpartiet kritiskt mot förslaget
Aftonbladet: Regeringen vill lagra trafikuppgifter
Expressen: Ny lag: Dina surfvanor sparas i sex månader
Expressen: Falkvinge: Regeringen sätter spårsändare på oss
Expressen: Varning för Ask
GP: Ask går ett steg längre än EU
Sydsvenskan: Din e-post ska lagras i ett halvår
IDG.se: Regeringsbeslut om datalagringsdirektivet
Nyheter24: E-post ska lagras i sex månader
Nyheter24: Det är skandal
Politikerbloggen: Nödvändigt och effektivt redskap
Politikerbloggen: Riv upp datalagringsdirektivet
Second Opinion: Datalagringsdirektivet kräver övervakningsskatt
UNT: Nyspråk om integriteten

Hax, Jens Holm, Farmor Gun, Piratpartiet, Motpol, Germund, Lake, Fredriksson, Stenskott, Kulturbloggen, Polisstaten, Stenudd, Kolsjö, Leffe45, Bloggis, Sanningsministeriet, Demokraturen, Ipse Cogita!, Grenfeldt, Studio Hisingen, WhatsUpSthlm, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, Cowchasers, Från ett påhittat paradis, Bergström, Källström, Suckerpunch, A lot of Nothing, l-hs, Alliansfritt Sverige, Kaka på väg, Nej till datalagring, En pirats blog, Futuriteter, Täng, Rouhivuori, Sanningsministeriet, Magnihasa, Johannes, Törnebohm, Sverige är inte världens navel, Word Up, Från utomlands, Dyspné, Vinden viskar mitt namn, Reflekterat, Marknadsliberalen, Jinge, Moberg, Ung Vänster, Med örat mot rälsen, Aftonbladets ledarblogg, Åhh!-sikt, Bengt H, Ung Vänster, Berliners blogg, Rejdnells blandning, Henrik Brändén, Stockholm enligt Ankersjö, Enligt min humla, Rick Falkvinge, opassande, Enligt min Humla, Scaber Nestor, Lars-Ericks blogg

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, Försvarets Radioanstalt, FRA-lagen, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, datalagring, datalagringsdirektivet, EU, Europeiska Unionen, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, IPRED, utvisning, utvisningar, Khalid Shaykh Muhammad, 9/11, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, Aliiansen, Alliansregeringen, Socialdemokraterna, rätten till liv, rättegång, rättegångar, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Rädda tusentals liv genom att lägga ned FRA och inte datalagra

Före valet ville få etablerade politiker (utom V och MP) lyfta medborgarrätten som en valfråga, eftersom de inte ville att Piratpartiet skulle upprepa sitt resultat från EU-parlamentsvalet 2009. Inom Piratpartiet – och för all del inom V och MP också – försökte vi  verkligen trycka på om dessa frågor, och påpekade att datalagringsdirektivet låg färdigskrivet hos regeringen, vars främsta anledning till att vänta med det var att de inte ville ha privatlivsdebatt mitt i valrörelsen. Nå, de etablerade övervakningsivrarna lyckades, och valet blev ett misslyckande för de medborgerliga rättigheterna, i och med att regimen som drivit igenom upprivande av brevhemligheten och införande massövervakning via FRA och kullkastande av principen att polisen (inte företag) ska lösa brott via IPRED i praktiken omvaldes av svenska folket.

Det är lätt att säga ”vad var det vi sa?”. Igår kom nämligen Datlagringsdirektivet som ett registrerat brev på posten. Det innebär kort sagt att uppgifter om vem som elektroniskt pratade med vem vid vilken tidpunkt på vilken plats ska registreras åt staten. Som synes i länkväggen nedan (kopierad från Oscar Swartz) har väldigt mycket  skrivits om detta, både i gammel- respektive nymedia. Det finns ett par guldkorn jag vill att alla ska läsa: Rick Falkvinges debattinlägg på SVT Debatt, som ovanligt skickligt känslomässigt drar jämförelse med den historiska situationen i Öst- och Västtyskland. Det nya stjärnskottet på pirathimlen Henrik Brändéns inlägg som är ett fulländat prov på klassisk politisk retorik- och skrivförmåga, med sin pedagogiska förklaring av vad detta inneburit för den äldre generationen om deras uttrycksmedel registrerats istället. Uppdatering: Enligt min Humlas how-to-guide för att bygga en polisstat är kanske det mest läsvärda nyligen publicerade i Sveriges politiska diskussion. Läs!

Vad det kostar, ja, det verkar synnerligen oklart. Som det ser ut nu föreslås det att operatörerna själva ska betala för lagringen de tvingas utföra, men att polisen ska behöva betala en avgift varje gång de begär ut uppgifter. Detta innebär att lagringen antingen kommer kosta mycket mer än vad operatörerna får in från polisen (vilket leder till dyrare produkter för kunderna), eller att polisen betalar så pass mycket att operatörernas kostnad vägs upp (och polisens pengar är ju skattebetalarnas pengar, vilket isåfall innebär att något slags övervakningsskatt måste införas). En kombination är naturligtvis möjlig: bara något dyrare priser än idag, och bara något högre skatt. Hursomhelst kommer medborgare på ett eller annat sätt själva få betala för övervakningen av sig själva.

Intressant nog betalar medborgarna redan för övervakning. FRA fick i år (om jag förstått Regeringskansliets dokument korrekt) 694 961 000 kronor av skattebetalarna. Nästa år ska beloppet öka till 723 343 000 kronor. Det är inte litet pengar det. Vad är syftet med FRA? Tja, FRA ska ju upptäcka terrorism och liknande, och själva poängen med att upptäcka hot är att rädda liv (eller, som en klassisk liberal skulle säga, upprätthålla den mänskliga rättigheten till liv). Att rädda liv är ett lovvärt syfte, det ifrågasätter jag inte. Däremot ifrågasätter jag effektiviteten av att rädda liv medelst övervakning. För det första kan en konstatera att ytterst få personer dött av terrorism i Sverige de senaste åren, om några.

För det andra kan vi konstatera att det visserligen är möjligt  att rädda liv via övervakning, men att det är ganska svårt (så länge övervakningen används mot brottslighet). Problemet är att det är tämligen enkelt att kringgå de flesta övervakningssystem; kryptering kan skydde en både från FRA-lagen och datalagring. Och om några glada datornördar kan kryptera tillräckligt bra för att FRA inte ska kunna övervaka dem (vilket datornördarna kan), kan definitivt brottslingar det också, och det till en tämligen låg kostnad. Således räddar övervakningen knappast särskilt mycket liv; någon exakt statistik går nog tyvärr inte att få tag på, eftersom övervakning ofta är omgärdad av mycket sekretess.

För det tredje är det så, att även om några liv räddas av FRA och datalagring, lär livräddandet vara mycket ineffektivt. Låt säga att FRA och datalagring gemensamt kan rädda 100 liv om året (det är nog en ganska hög siffra, givet det faktum att siffran 0,06 procent högre uppklarandedrag kastas runt i debatten om övervakning, och Sverige är väldigt odrabbat av terrorism och sådant). Då kommer de 700 miljonerna (ungefär genomsnittet av vad FRA fick i år och planeras få nästa år) rädda 100 liv. Det innebär att varje liv kostar 7 miljoner att rädda. Visst kan en invända att liv är ovärderliga, men det finns extremt mycket billigare sätt att rädda liv på.

Detta mycket billigare sätt är, helt enkelt, välgörenhet. Filosofen Peter SInger, som skrivit boken Det liv du kan rädda som handlar om just välgörenhet, uppskattar i sina beräkningar den mest effektiva välgörenheten till att kosta cirka 200-3500 dollar (och den högre summan inberäknar vissa icke-livräddande insatser) per räddat liv. Låt säga siffran 1000 dollar per räddat liv för välgörenhet om svenska staten väljer den mest effektiva sorten (och att räkna på vad som är effektivast har vi horder av byråkrater  som kan göra). Isåfall kostar varje räddat liv genom välgörenhet cirka 8000 kronor (en dollar är som bekant cirka 8 kr). Med litet räknande kommer en fram till att FRA:s årsbudget skulle kunna rädda mer än 80 000 liv om den istället gick till välgörenhet.

80 000 liv! Vilket i praktiken möjligt terrorattentat kan någonsin döda så många? (Och nu har jag inte ens tagit med datalagringskostnaderna i beräkningen.) Okej, FRA sysslar med annat än att förhindra terrorism, men eftersom FRA har brutit mot grundlagen, sysslat med massiv datalagring innan ens datalagringsdirektivet fanns och tack vare att denna information kommer från trovärdiga källor (FRA:s f.d. överdirektör respektive SvT Rapport) förverkat allt förtroende borde kvasimyndigheten stängas ned för gott. Eventuellt nödvändiga delar av verksamheten (det finns säkert sådana) kan flyttas till andra, mer pålitliga institutioner.

Låt säga att kostnaderna för dem icke-kontroversiella delarna av FRA:s verksamhet uppgår till hälften av FRA:s årsbudget. Då kan vi fortfarande rädda 40 000 liv på att stänga FRA (på ett ungefär; siffrorna är inte exakta, och beror på hur stor del av FRA:s verksamhet som bör vara kvar, och den exakta kostnaden för att rädda ett liv, men även exempelvis ”bara” 1000 liv om året – om mer än 90 procent av FRA:s verksamhet flyttas till någon annan institution istället för att bara skrotas – är mer än det magra antal liv som lär räddas idag). För att inte tala om hur rätten till privatliv skyddat från godtyckligt ingripande då inte längre skulle kränkas i massiv omfattning av staten.

Ack, om Alliansen skulle ta sitt förnuft till fånga! Ack, om de skulle prioritera verkligt livräddande verksamhet framför medborgarrättskränkande sådan! Nu gör de tyvärr inte det. (Och de har mage att skylla på EU… om EU kräver av Sverige att kränka sina medborgares rättigheter, vilket de gör, bör vi lämna projektet, eller åtminstone vägra kränka medborgarnas rättigheter och förändra direktivet.) Så i brist på klokhet hos den nuvarande regeringen återstår bara att göra följande:

1. Stöd kampen för medborgarrätt. Ring, skicka brev till eller mejla dina riksdagsledamöter (riksdagen kan stoppa denna galenskap). Gå i protest ur ditt parti om det är något av Alliansen eller S, alternativt sök påverka partiet inifrån. Gå med i något medborgarrättsvänligt parti om du idag inte är partimedlem, primärt Piratpartiet, men MP och V är inte så dåliga heller. Framförallt: låt Alliansen och Socialdemokraterna (de vill ha utökad datalagring, och sossen Bodström var aktiv i genomdrivandet av direktivet på EU-nivå) komma ihåg detta frihetssvek (och de frihetssvek de gjorde sig skyldiga till förra mandatperioden) när du går och röstar om fyra år (förutsatt att du har rösträtt). Men om verkligen vill stödja Alliansen, rösta på någon av deras medborgarrättsvänliga politiker.

2. Donera själv till välgörenhet. Eftersom du lär ha Internetuppkoppling och bo i i-landet Sverige när du läser detta, lär du också ha åtminstone ett par hundralappar varje månad du kan göra litet vad du vill med (som varken går till mat eller hyra, dvs). Skänk dem till välgörenhet. Rädda en medmänniskas liv.

DN: S: Lagringstiden i kortaste laget
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver
SvD: E-posttrafik ska lagras i ett halvår
SvD: En medborgarrättslig katastrof
SvD: Det har varit en strid inom regeringen
SvD: Läsarna kritiska till datalagring
SvD Brännpunkt: Dyrt för mindre företag att lagra data
SVT Rapport: Lagringsförslag går längre än EU-direktiv
SVT Rapport: Regeringen tävlar i medborgarförakt
SVT Debatt: Falkvinge: EU är på väg att bli det nya Sovjet
SR Ekot: Data- och telefontrafik ska sparas i ett halvår
TV4: Piratpartiet kritiskt mot förslaget
Aftonbladet: Regeringen vill lagra trafikuppgifter
Expressen: Ny lag: Dina surfvanor sparas i sex månader
Expressen: Falkvinge: Regeringen sätter spårsändare på oss
Expressen: Varning för Ask
GP: Ask går ett steg längre än EU
Sydsvenskan: Din e-post ska lagras i ett halvår
IDG.se: Regeringsbeslut om datalagringsdirektivet
Nyheter24: E-post ska lagras i sex månader
Nyheter24: Det är skandal
Politikerbloggen: Nödvändigt och effektivt redskap
Politikerbloggen: Riv upp datalagringsdirektivet
Second Opinion: Datalagringsdirektivet kräver övervakningsskatt
UNT: Nyspråk om integriteten

Hax, Jens Holm, Farmor Gun, Piratpartiet, Motpol, Germund, Lake, Fredriksson, Stenskott, Kulturbloggen, Polisstaten, Stenudd, Kolsjö, Leffe45, Bloggis, Sanningsministeriet, Demokraturen, Ipse Cogita!, Grenfeldt, Studio Hisingen, WhatsUpSthlm, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, Cowchasers, Från ett påhittat paradis, Bergström, Källström, Suckerpunch, A lot of Nothing, l-hs, Alliansfritt Sverige, Kaka på väg, Nej till datalagring, En pirats blog, Futuriteter, Täng, Rouhivuori, Sanningsministeriet, Magnihasa, Johannes, Törnebohm, Sverige är inte världens navel, Word Up, Från utomlands, Dyspné, Vinden viskar mitt namn, Reflekterat, Marknadsliberalen, Jinge, Moberg, Ung Vänster, Med örat mot rälsen, Aftonbladets ledarblogg, Åhh!-sikt, Bengt H, Ung Vänster, Berliners blogg, Rejdnells blandning, Henrik Brändén, Stockholm enligt Ankersjö, Enligt min humla, Rick Falkvinge, opassande, Enligt min Humla

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, Försvarets Radioanstalt, FRA-lagen, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, datalagring, datalagringsdirektivet, EU, Europeiska Unionen, registrering, välgörenhet, Det liv du kan rädda, Peter Singer, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Att hänvisa borde inte vara olagligt…

…och frågan är om hänvisning faktiskt är olagligt rent juridiskt. Jag har inte i detalj granskat domen från Hudiksvalls tingsrätt som idag meddelades i ett mål rörande en person som länkat till Canal Plus onlinestreaming av hockeymatcher, men det låter helt uppåt väggarna att länkning – som bara är hänvisning – skulle kunna vara olagligt. Om länkning till upphovsrättsskyddat material utan tillåtelse kan vara olagligt innebär det nämligen att det skulle kunna vara olagligt att länka till exempelvis nyhetssajter; deras material är upphovsrättsskyddat. Betydligt bättre och tydligare skriver Piratpartiet i ett pressmeddelande, och Skivad Lime i ett blogginlägg.

Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, teknik, dator, datorer, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, Internet, länk, länkar, länkning, juridik, Canal Plus, Hudiksvalls tingsrätt, Piratpartiet, (PP), nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Kampen mot terrorism åsidosätter grundläggande principer

Sedan tidigare vet vi att säkerhetshetsen (kriget mot terrorismen), som främst drivs av USA, inte skyr användning av godtycklig massövervakning av oskyldiga människor för att nå sina syften (i USA har de Patriot Act, i Sverige har vi FRA-lagen). Det kom därför inte som en alltför stor överraskning när det häromveckan uppdagades att USA ägnat sig åt av lokala myndigheter okänd och troligen olaglig övervakning vid sin ambassad i Norge. Sedan fick vi veta att stormakten i väst ägnat sig åt något liknande även i Danmark och Sverige (vilket tekniskt sätt avslöjades redan 2007, av DN) – något som antagligen är olagligt. Justitieministern, UD, Säpo, den förra statsministern (vars trovärdighet klart kan ifrågasättas) och Stockholmspolisen hävdar sig inte känt till att övervakningen pågått, vilket kan vara lögn enligt insatta (även om meningarna går isär).

Vad som händer nu? USA kommer eventuellt fortsätta övervaka, fast saken skall utredas, möjligen även av Säpo själva (tillstånd för några kameror har ambassaden haft sedan år 2008, men om DN-artikeln från 2007 stämmer bröt ambassaden innan dess mot lagen, och efter dess om de övervakat mer än med de kameror ambassaden fått tillstånd för; oavsett lagligheten är det kan kameraövervakningen dock vara ett brott mot mänskliga rättigheter). Tyvärr kommer eventuella skyldiga amerikansk ambassadpersonal inte kunna straffas, på grund av diplomatimmunitet, enligt en till synes korrekt artikel på SvD Brännpunkt. Däremot kan regeringen vidta andra åtgärder mot  USA för att visa på hur allvarligt Sverige ser på saken. Att både Lars Ohly (V) och Maria Ferm (MP) KU-anmält övervakningen bådar gott för chansen att få reda på vad som egentligen är sant och vad som inte är det i denna härva. Tyvärr är det oklart om Beatrice Ask kommer bry sig särskilt mycket, med tanke på hennes tidigare uppfattning om individens rättigheter (IPRED, uthängning av brottsmisstänkta et cetera).

Men det är fel att bara kritisera USA. Utöver den massövervakning Försvarets Radioanstalt på uppdrag av riksdag och regering bedriver (som river upp både källskydd – enligt Journalistförbundet – och brevhemligheten) ägnar sig svenska Säpo åt än värre angrepp mot enskilda individer. Efter terrorhotet mot Göteborg häromveckan greps några människor misstänkta för att vara inblandade. Det har jag inget emot; att polisen griper misstänkta är rätt och riktigt. Däremot var metoderna rent vidriga. En av de misstänkta kan ha gripits av misstag, vilket föranlett en polisanmälan mot gripandet. Det har även berättats om att gripanden skett brutalt i närvaro av barn, och att förhör med småbarn skett på ett olämpligt sätt. Och nu har utredningen lagts ned, vilket en professor menar visar på att det är inkompetent skött.

Som ett tredje bevis på säkerhetsinstitutionernas brist på respekt för grundläggande principer kan nämnas att det i somras avslöjades att Säpo länge brutit mot svensk lagstiftning. Åtalet lades ned på grund av (eller åtminstone trots) Säpos inkompetens. I rest my case.

UPPDATERING: Rasmus Fleicher skriver intressant i frågan om den möjlighet som finns att en annan underrättelsetjänst planterat desinformation i syfte att testa Säpo. Sådana ”konspirationsteorier” – som har uppbackning av en professor i rättsvetenskap – som presenteras som just teorier och inte fakta bör inte avfärdas rakt av, utan kan faktiskt stämma. Och enligt Göteborgs-Posten (underbar, viktig och seriös journalistik f.ö. – tyvärr inte så vanligt idag) låstes ett par helt oskyldiga människor (som bokstavligt talat råkade vara på fel plats vid fel tidpunkt) in i ett par timmar av polisen utan information om varför. Visserligen har polisen bett om ursäkt, men i alla fall… Nå, glädjande är att en utredning av gripandena inletts – hoppas för de tidigare misstänktas skull, och för rättssäkerhetens, att den sker på ett rättvist sätt.

Det nuvarande snöovädrets oväntade möjligheter till förhinder av övervakning lär tyvärr inte stoppa sådana medborgarrättsinskränkningar som USA, Säpo och svenska staten gjort och gör sig skyldiga till. Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, rättsäkerhet, Säpo, Säkerhetspolisen, Göteborg, USA, ambassad, ambassader, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-ohly-v-ku-anmaler-regeringen_5640929.svd

Read Full Post »