Motion: En rättighets- och kunskapsbaserad språkpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och optimistiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min  första motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj), som också skickats in till Ung Pirats förbundskongress (som äger rum i Uppsala 5-7 april). Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

Vill du också skriva en motion? Läs här! Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

En rättighets- och kunskapsbaserad språkpolitik

En del av Sápmi, där samiskan äntligen – efter många år av förtryck – erkänts officiellt. Men utmaningar återstår innan samiskan bevarats för framtiden.
Foto: Alexandre Buisse (Nattfodd), CC-BY-SA 3.0.

Låt människor tala fritt!

Piratpartiet har traditionellt drivit frågor om mänskliga och medborgerliga
rättigheter som haft en tydlig koppling till nätfrågor. Medan dessa givetvis varit och förblir mycket viktiga att lyfta, måste vi även ta ställning i relaterade frågor även utanför nätet; sålunda breddar vi oss.

En sådan ny fråga är språk. ”Men vadå? Folk får väl tala vilket språk de vill?” är antagligen er spontana reaktion (för jag kände samma sak för bara några veckor sedan). Sedan dess har jag satt mig in i modern språkvetenskaplig forskning, framför allt Kenneth Hyltenstams lingvistiska standardverk Sveriges sju inhemska språk. Här tecknas en skrämmande bild av Sveriges språkpolitiska historia, ett ämne som kan tyckas kuriöst som i själva verket är av mycket stor vikt. Detta av ett par skäl:

1. Dels för att det – precis som det är en rättighet att få tala svenska i domstol, i skolan, i kontakt med myndigheter o.s.v. – faktiskt är eller borde vara en individuell rättighet att även använda andra inhemska språk än det majorieten talar i sin kontakt med det officiella Sverige. Historiskt har denna rättighet kränkts på fruktansvärda sätt, t.ex. genom förbud mot att tala samiska i skolan. Sådana förbud är givetvis inget annat än inskränkningar i yttrandefriheten.
2. Dels för att minoritetsspråken innebär att en mycket viktig skatt av kultur och kunskap finns bevarad, delvis i form av språken i sig (alltså ordförråd, grammatik och dylikt), delvis i form av material producerat på dessa språk (alltså böcker, musik, poesi, historiska dokument och d€ylikt), tack vare att Sveriges minoritetsspråk finns kvar. Tyvärr står dock dessa minoritetsspråk, och därmed dessa skatter, faktiskt inför ett reellt hot.

Det reella hotet består t.ex. i att vissa lokala särpräglade dialekter av samiskan talas av endast några tusen (!) människor, vilket tyder på att språket tyvärr – om det inte får något framöver – kommer dö ut. Samiskan är följdriktigt också upptaget på UNESCO:s förteckning över hotade språk. Insatser har visserligen gjorts i god riktning de senaste decennierna, t.ex. genom att erkänna de inhemska minoritetsspråken som officiella minoritetsspråk och därmed även ge utökade rättigheter för talarna av dessa språk. Men ett stort hot finns fortfarande kvar mot kunskaps- och kulturarvet.

Alla språktalares rättigheter är inte heller idag ordentligt tillgodosedda, eftersom kommuner och andra lokala myndigheter bryter mot den goda språklagstiftningen som Sverige har. Detta påtalar t.ex. Stockholms länsstyrelses och Sametingets gemensamma rapport ”Nationella minoriteter” från år 2012. (Denna rapport torde vara den mest trovärdiga källan på området idag, då Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget har det officiella uppdraget från regeringen att granska uppföljningen av Sveriges minoritetslagstiftning.) Även skolsystemet misslyckas med att leva upp till lagens krav, vilket konstateras i en rapport från Skolinspektionen (”I marginalen”, 2012). Det finns alltså mycket att göra för språkliga rättigheter inom främst kommunpolitik.

Vad gäller aktivt arbete för språkbevarande – som inte främst handlar om att tillgodose individers rättigheter utan om att värna ett viktigt kulturarv – återstår mycket att göra. Detta gäller t.ex. samiskan, där kanske mest arbete för språkbevarande ändå skett på senare år. Sametinget tar i sin rapport ”De samiska språken i Sverige 2012” (också den skriven på uppdrag av regeringen) upp behovet av att bl.a. åtgärda de motstridiga regelverken gällande förskolans språkarbete och av ökade sändningar på minoritetsspråk i public service. Språkrådet har i en rapport föreslagit en rad nya sätt att använda ny teknik för språkbevarande, vilket vi som teknikoptimister borde stödja helhjärtat.

Kravet för att ett språk ska klassificeras som minoritetsspråk i Sverige att det ”av hävd” (i praktiken minst 100 år) ska ha talats inom landets gränser. Därmed är meänkieli, yiddisch, samiska, finska och romani officiellt erkända som minoritetsspråk i Sverige. Märkligt nog är dock teckenspråket inte erkänt som minoritetsspråk, trots att språkvetare anser att det väl fyller kriteriet för minoritetsspråk (t.ex. just den extremt kunniga och vetenskapligt respekterade forskaren Hyltenstam samt Språknämnden, Sveriges officiella organ för språkvård och språkpolitik).

(Vill du ha en mycket längre artikel, som är mycket väl källbelagd med hänvisningar till myndighetsrapporter, forskare o.s.v. får du gärna läsa min språkvetenskapliga uppsats Rätten att tala – en introduktion till Sveriges språkpolitik.)

Flera grundläggande piratprinciper – såväl värnandet om individers rättigheter gentemot staten som bevarandet av kultur och kunskap, samt åsikten att vetenskap bör ligga till grund för politiska beslut – för att Piratpartiet bör anta en språkpolitik, som utgår just från detta: rättigheter, kultur, kunskap och vetenskap.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att de officiella minoritetsspråkens talares medborgerlia rättigheter att nyttja sitt eget språk i kontakt med myndigheter (t.ex. skola och rättsväsende) ska respekteras i lagar och regler och i praktiken. Sverige måste leva upp till internationella åtaganden inom språkpolitikens område. Då myndigheter inte lever upp till lagens krav eller internationella åtaganden måste kraftiga åtgärder vidtas, t.ex. i form av ökade resurser till språkarbete på lokal nivå om nödvändigt.”
2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att anslag till bevarande av hotade minoritetsspråk i Sverige ska ökas/nyinföras. T.ex bör public service i högre utsträckning skapa material på minoritetsspråken. I arbetet för att bevara minoritetsspråk bör ny teknik nyttjas mer.”
3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att teckenspråket ska upptas som ett officiellt minoritetsspråk. På sikt bör även flera andra språk komma på fråga för ett officiellt erkännande.”
4. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att lagstiftning, regelverk och arbete för att främja minoritetsspråk måste bygga på en stabil vetenskaplig grund.”

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, Ung Pirats förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, språk, rätten till språk, minoritetsspråk, språkpolitik, minoritetsspråkspolitik, minoritet, minoriteter, identitet, kommunikation, kunskap, kultur, fri kultur, språkfrihet, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, språklagen, samiska, Sametinget, samisk kutlur, samisk historia, finska, sverigefinska, meänkieli, dialekt, dialekter, varietet, varieteter, romani, romani chib, yiddisch, teckenspråk, teckenspråket, svenskt teckenspråk, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, mångfald, jämlikhet, humanism, hat, kärlek, historia, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, privatliv, integritet, personlig integritet, välfärd, teknik, teknologi, teknisk utveckling, teknologisk utveckling, IT, informationsteknik, informationspolitik, information

Annons

Read Full Post »

Befria kunskapen!

Wikimedia Sveriges årsmöte 2013. De som står upp på bilden utgör den nya styrelsen, som vi valde för 10 (sic!) minuter sedan. Leve det!

Just nu pågår Wikimedia Sveriges årsmöte! Fantastiskt trevligt att träffa alla gamla och nya vänner, få höra om allt underbart som skett under året i föreningen och att överhuvudtaget få delta på ett årsmöte (för mig som föreningsbyråkrat).

Men vad är Wikimedia Sverige?

Wikimedia Sverige är en ideell förening som arbetar för att främja utvecklingen av, spridningen av och förståelsen för fri kunskap. Konkret handlar det om att gynna den fria encyklopedin Wikipedia, den fria mediedatabasen Wikimedia Commons, den fria ordboken Wiktionary och massor av andra liknande projekt, som formellt drivs av Wikimedia Foundation men uteslutande utvecklas och skapas av dess användare. Svärmen – massor av o-organiserade ideella entusiaster över hela världen – samarbetar på nätet i dessa projekt för att helt informellt göra världen till en bättre plats, utan någon förenings inblandning.

Men ibland behövs hjälp, när juridiken står i vägen, när etablerade kunskapsinstitutioner som museer, skolor, universitet och bibliotek inte själva inser vikten av att de bidrar eller när enskilda entusiaster inte har resurser nog att ordna större projekt. Då kliver Wikimedia Sverige in!

Så vad hände på årsmötet?

Vi fick höra om vad styrelsen (inklusive dess underbara – och fotokunniga – ordförande), de anställda och framför allt massor av ideella eldsjälar (som förstås ofta ingår i styrelsen) gjort under året för utvecklandet och spridningen av fri kultur och kunskap. Och det är inte lite! Här kommer ett axplock av mina favorit-resultat från 2012:

• Finansieringen av 14 så kallade Gemenskapens projekt där de ideella o-organiserade människorna på t.ex. Wikipedia fått söka om pengar till bra grejer. Bland annat har Wikimedia Sverige bidragit till arrangemanget av fotosafaris där nämnda ideella eldsjälar träffas för att tillsammans fotografera ett visst område och sedan sprida bilderna till näts, teknologi för inscanning av gamla böcker till Wikisource
• Samarbetsavtal mellan Centralmuseernas samarbetsråd och Wikimedia Sverige, för att engagera museer i spridningen av den fria kunskapen. De har ofta varit bakbundna av lagstiftning – eller kanske snarare av en förlegad tolkning av lagstiftning – som gjort att de inte trott sig kunna sprida sitt material som de vill. Men Wikimedia Sverige har nu tagit fram en handbok, Kulturskatter på nätet, som förklarar för museer, arkiv och bibliotek hur de kan digitalisera sina samlingar – något de måste göra för att överleva. Tävlingen Upp till bevis, lanserad i samband med boken, ledde till att bl.a. Kungliga biblioteket och Nordiska museet laddat upp bilder fritt för allmänheten att använda, remixa och sprida. Och så sent som i tisdags berättade Livrustkammaren, Skolklosters slott och Hallwylska muset att deras 40 000 bilder läggs upp fritt på nätet (efter att Wikimedia Sverige i samarbete med dem ordnat en fashionabel fotosafari). Vi arbetar  också på att fotografera och sprida offentlig konst. Bara det faktum att årsmötet idag hålls på Arkitekturmuseet är mycket talande för de fantastiska framgångarna. Leve det!
• Hundratals Quality Images och flera Featured Pictures till Wikimedia Commons tack vare att man skapat en högklassig teknikpool alla fått låna ur. Vill du fota, filma eller ta upp ljud från något (t.ex. en stor demonstration, en föreningsaktivitet, en fågelguidning eller egentligen vad som helst) som är relevant för Wikipedia, Commons eller något annat av våra projekt? Låna gratis från vårt helt nya kontor på Hantverkargatan i Stockholm!

Dessutom har vi fått en riktigt ordentlig organisation, med en rejäl ökning av antalet anställda, goda kontakter etablerade med många myndigheter (t.ex. två EU-projekt genomförda), samt en fungerande, effektiv ekonomi med massor av bidrag från allehanda håll. Sådant märks inte så mycket utåt – men indirekt är det givetvis avgörande för föreningens framtida fantastiska funktion för frihet för kunskap och kultur! Ett stort tack till alla er som engagerat er med det här! Jag lovar att framöver engagera mig mer i Wikimedia Sverige, när miljö- och medborgarrättskampen inte är lika akut.

”Vad har tejp, grafit och en grafentransistor med Wikimedia Sverige att göra?” Jo, denna bild har donerats av Nobelmuseet tack vare föreningens arbete! Vad denna bild har med fri kunskap att göra? Klicka här för att läsa Nobelmuseets vetenskapliga, vackra och verkligen underbara motivering!

Men framtiden då? Vad händer 2013 och framöver?

Extremt mycket coola grejer! Vi ska bland annat:

• Påverka politiska partier så att de inser vikten av fri kunskap och kultur och god lagstiftning gällande detta, t.ex. gällande flygfotografering
• Se till att ännu fler museer, bibliotek och arkiv släpper sina samlingar (som ofta är sammanställda medelst skattemedel) fritt för folket
• Informera och engagera ämnesexperter, t.ex. universitetens forskare, så att de börjar bidra till Wikipedia

Och givetvis oerhört mycket mer! Konkreta mål för 2013 finns givetvis, antagna under årsmötet.

Det låter fantastiskt! Hur kan jag hjälpa till?

Det finns flera sätt!

1. Gå med i föreningen! Det kostar bara 100 kronor, men ger dig fri tillgång till teknikpoolen (för sådant som främjar fri kunskap), ett fint nyhetsbrev månatligen samt – viktigast – kunskapen om att du stödjer fri kunskap.
2. Engagera dig ideellt! Föreningen drivs ju förstås främst på ideell basis, så det finns mycket att göra om du vill bidra med tid, ork och energi! Oerhört kul.
3. Skänk pengar! Det kan du också göra. Det är inte lika kul.

Årsmötet är över om någon timme. Då börjar verksamhetsåret. En ny styrelse under Mattias Blomgrens ledning är vald. En verksamhetsplan är antagen. En strategi har anammats. Nu kör vi! 

Riksdag och regering – några av de vi måste påverka för den fria kunskapens skull. Dessutom är detta fotografi ett lysande exempel på en bild som möjliggjorts tack vare Wikimedia Sveriges arbete – japp, såhär bra bilder har teknikpoolen skapat! Mer konkret har mästerfotografen Arild Vågen lånat en kamera, tagit bilden och släppt den fritt på Wikimedia Commons under den fria licensen CC-BY-SA 3.0. Vackert!

Låt oss tillsammans se till att 2013 blir ett fantastiskt år för den fria kunskapen!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Wikimedia Sverige, Wikimedia, Wikipedia, Internet, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, kunskap, web 2.0, media, medier, medium, information, informationsteknik, IT, fakta, Internet, deltagarmedier, deltagarkultur, engagemang, deltagande, kultur, samarbete, vision, visioner, ABM, GLAM, arkiv, bibliotek, museum, museer, årsmöte, årsmöten, fri kultur, juridik, upphovsrätt, immaterialrätt, Kulturskatter på nätet, Livrustkammaren, Hallwylska museet, Centralmuseerna, Centralmuseernas samarbetsråd, Nobelmuseet, Gemenskapens projekt, förening, föreningar, ideell förening, ideella föreningar, föreningsliv, föreningsbyråkrati, donation, donationer, teknik, teknologi, informationspolitik, teknikpool, teknikpoolen, kultur, kulturpolitik, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, framtid, framtiden, flygfoto, flygfotografering, flygfotolag, flygfotolagen, Internet, nät, nätet, webb, webben, vetenskap, vetenskapen

Read Full Post »

150 demonstrerade för demokrati – i nästan total medietystnad

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, informationspolitik, budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, The Pirate Bay, Pirate Bay, TPB, Pirate Bay, rättsväsende, rätten, rätt, korruption, hot, hotbrev, näthat, näthot, juridik, jäv, inkompetens, rättssäkerhet, yttrandefrihet, demonstrationer, demonstration, manifestationer, manifestation, Medborgarplatsen, aktivism, pirataktivism, media, gammelmedia, journalistik, tidning, tidningar, Dagens Nyheter, DN, Lars Epstein

Read Full Post »

IFAU-registret hotar mänskliga rättigheter enligt lagtexten

TL;DR: IFAU-registret öppnar för ändamålsglidning och tillåter medborgarrättskränkande behandling av mycket känsliga personuppgifter om etnisk härkomst genom att undantag ges från Personuppgiftslagen. Stoppa lagen nu – riv upp, gör om, gör rätt! Skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Blogga! Twittra (#IFAU)! Facebooka! Mejla riksdagen! Ring regeringskansliet! Skriv insändare! Kontakta partierna! Visa att Piratpartiet och andra integritetsvänner fortfarande är en demokratisk kraft att räkna med – att vi gemensamt kan försvara våra rättigheter!

Foto: Mike Roberts (”cosmic_spanner”), CC-BY-SA 2.0
IFAU-registret innebär att vi går mot dystrare tider… eller?

Dystra tidender om det nya förslaget om IFAU-register sprids över landet – nu handlar det inte om att försvara friheten på Internet, utan om att försvara medborgarna från statlig registrering av medlemskap i fackföreningar och etnicitet. Men invändningar väcks. Är det verkligen så illa som alla tror? Finns reell grund för våra påståenden om massövervakning och medborgarrättskränkning, våra liknelser med FRA?

Det är det jag nu ska undersöka, genom att läsa vad som faktiskt står i regeringens lagrådsremiss. Jag granskar kapitel 2, ”Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering”, det mest intressanta – för det är här den eventuella blivande lagtexten finns. Så here we go!

Analys av lagtexten

Efter ett par inledande stycken som fastställer rätt självklara saker juridiskt, kommer den första intressanta biten här:

Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, om inte annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

I klartext: Personuppgiftslagen ska inte komma här och hindra vår fina nya lag med eventuella integritetsinvändningar. De kör vi över!

Och inte nog med det: regeringen får utan att rådfråga riksdagen frångå personuppgiftslagen gällande IFAU-registret ännu mer genom att skriva förordningar, om man nu skulle ha glömt att ta med någon integritetsvidrig sak i själva lagen. Nå, förordningar får inte se ut hur som helst; det ska i princip vara förtydliganden av riksdagsbeslutad lag. Men som vi vet från ACTA: ”förtydlinganden” kan ofta göra saken värre för medborgerliga rättigheter.

4 § fastställer att IFAU är ansvariga för hur de behandlar sina personuppgifter. Jodu. Men någon oberoende kontrollinstans – inte ens en sådan extremt urvattnad och verkningslös som FRA fick – ser man inte röken av.

I 5 § anges vad uppgifterna får användas för, alltså vilka ändamål de får finnas till för. Ändamålen är kort och gott forskning på arbetsmarknaden. Ett enligt mig inte särskilt viktigt ändamål – och inte alls i stil med den ”terrorism” FRA skulle kunna undanröja. Först var det terrorism, sedan Säpo, sedan allmän brottslighet och nu är vi framme vid forskning som motiv för ingrepp i medborgarnas grundläggande rätt till privatliv.

Sedan börjar det riktigt intressanta för oss:

6 § Personuppgifter som behandlas för de ändamål som anges i 5 § får också behandlas för att fullgöra ett utlämnande av uppgifter som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Detta öppnar upp för att uppgifterna ska kunna lämnas ut till andra och alltså inte enbart användas för forskning. Ett slags ändamålsglidning, med andra ord. Särskilt allvarligt är det där lilla ”eller förordning”, som innebär att regeringen – utan att behöva ens rådfråga riksdagen – genom att skriva nya förordningar kan besluta om hur utlämningar av information från IFAU ska gå till.

Skräckscenario: ett något mer extremt Sverigedemokraterna blir regeringspartner och får igenom en förordning som tvingar IFAU att lämna ut uppgifter om arbetslösa människor av arabiskt ursprung, för att dessa ska kunna kastas ut ur landet.

Vi traskar vidare genom juridikens djungel:

Känsliga personuppgifter

7 § Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering får för de ändamål som anges i 5 § endast behandla sådana känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204) som avslöjar etniskt ursprung eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa.

Av lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor följer att forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen eller sådana uppgifter som avses i 21 § samma lag måste etikprövas.

Eftersom det är av vikt för att förstå lagtexten tar vi en titt i 13 § personuppgiftslagen:

Förbud mot behandling av känsliga personuppgifter

13 § Det är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar
a) ras eller etniskt ursprung,
b) politiska åsikter,
c) religiös eller filosofisk övertygelse, eller
d) medlemskap i fackförening.

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Uppgifter av den art som anges i första och andra styckena betecknas i denna lag som känsliga personuppgifter.

Förbudet i personuppgiftslagen innebär alltså att myndigheter inte tillåts behandla personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung och hälsa. Det är detta förbud som nu ska upphävas för IFAU.

Tanken må vara att uppgifter överlag ska vara anonymiserade – men lagändringen innebär att IFAU likväl får behandla icke-anonymiserade och därmed integritetskränkande uppgifter.

(Etikprövningen ger jag föga för. Den måste rimligen innebära att en ”avvägning” ska göras mellan grundläggande rättigheter och forskningsintresse. Och att göra avvägningar mellan grundläggande rättigheter och något annat fungerar inte; de ska vara absoluta.)

Men vad sägs mer specifikt om själva registren hos IFAU? Kan det var så att det där krävs anonymisering? Vi ska kolla:

Samlingar av personuppgifter
8 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, under förutsättning att uppgifterna inte direkt kan hänföras till en person. Uppgifterna får dock vara försedda med en beteckning som den myndighet uppgifterna kommer från kan hänföra till ett personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning.
9 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §, om uppgifterna är nödvändiga för en viss avgränsad studie, uppföljning eller utvärdering.

Djävulen ligger i detaljerna! 8:an ser ju rätt fin och bra ut initialt – den kräver att uppgifterna måste vara anonymiserade vad gäller IFAU:s kännedom – även om man kan ifrågasätta att koder som gör att uppgifterna kan av-anonymiseras och alltså faktiskt kopplas till en viss person om man har tillgång till andra myndigheters information får finnas där.

Men det är i 9:an det blir riktigt illa: det får hos IFAU ”även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §”. I 8:an avses anonymiserade uppgifter (som dock kan ha kod från annan myndighet); 9:an innebär att även känsliga uppgifter som inte anonymiserats får lagras. Visst, det vanliga svepskälet om begränsningar (i form av att uppgifterna bara får finnas där för särskilda specifika studier eller liknande) finns – men det spelar ingen roll. Det är själva lagringen av uppgifterna som är integritetskränkande i första hand, inte hur länge lagringen sker.

Jag antar att det är dessa stycken som ligger bakom medias påståenden om att de flesta uppgifter skulle vara anonymiserade. Förvisso sant. Men om en enda känslig uppgift angående en oskyldig människa lagras utan att den personen är misstänkt för något brott innebär det ett godtyckligt ingripande i människans privatliv.

Men sen så kommer ett par stycken med en minst sagt lovande rubrik – om begränsningar i registret (och därefter om tillgången). Vilka fantastiska skydd mot integritetskränkningar kommer nu? Ska bara t.ex. misstänkta brottslingar, eller människor som aktivt givit sitt tillstånd, få inkluderas i register enligt 9:an?

Begränsningar i behandlingen av personuppgifter

10 § Personuppgifter som inte direkt kan hänföras till en person och som ingår i samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat får inte behandlas i syfte att röja en persons identitet.

11 § Personuppgifter som endast får behandlas under de förutsättningar som anges i 9 § och som har samlats in för att behandlas inom olika avgränsade studier, uppföljningar eller utvärderingar får inte sambearbetas med varandra.

Första stycket gäller inte för sambearbetning av personuppgifter som är nödvändig för att återupprepa eller följa upp en tidigare genomförd studie, uppföljning eller utvärdering.

Tillgång till personuppgifter
12 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Nejdå. Det hela gäller alltså begränsningar efter att uppgifterna samlats in. Och då spelar det föga roll vilka regler som gäller – privatlivet kränks när uppgifterna väl samlas in. Vad som händer därpå är sekundärt. Så begränsningarna är som förskönande ”läppstift på en ful gris” (där grisen är IFAU-registret och läppstiftet är ”begränsningar” som är meningslösa) – läppstiftet må göra att det avlägset påminner mer om något vackert, men det hindrar inte att det fortfarande är en ful gris.

Sedan, efter en rätt vettig 13 (som bara berör anonymiserade=ej integritetskränkande personuppgifter), kommer ännu ett angrepp på de medborgerliga rättigheterna:

Gallring
14 § Personuppgifter ska gallras så snart uppgifterna inte längre behövs för det ändamål som de behandlas för, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat att gallring ska ske senast vid en viss tidpunkt eller att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

”regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer” kan alltså besluta att vissa ”uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål”. Detta kan gälla de allra värsta av uppgifterna, alltså känsliga uppgifter (etnicitet, hälsa) gällande identifierbara oskyldiga människor. Och lagringen ska kunna ske på obestämd tid. En enkel fråga: Är detta något vi verkligen vill att regeringen ska kunna göra?
Skräckscenario: Något högerextremt parti (det behövs bara en liten, liten radikalisering av SD) blir regeringspartner och får igenom att uppgifter om etnicitet ska lagras för all framtid, så att etniska ”släktträd” kan byggas ännu mer avancerat. Verkligen behändigt att ha om vissa etniska gruppers rättigheter ska kringskäras steg för steg – och SD vill redan idag inleda detta, genom att kriminella utrikes födda (men inte inrikesfödda!) ska kunna utvisas.

*

I sitt svar till något som verkar vara en tidigare text har Datainspektionen en del vettiga synpunkter, men är lite för tillbakadragna i sin ändå tämligen skarpa kritik. Justitiekanslerns utlåtanden har jag inte hittat på nätet – har ni? Lagrådet ska nu få kolla på förslaget och potentiellt granska det mot grundlagen; där hoppas jag givetvis att integritetsaspekterna prövas mot Europakonventionens krav på respekt för privatlivet, som är en del av Sveriges grundlagar och som liknar FN:s deklarations. Och så vill jag helst ha en second opinion av den kunniga folkrättsdoktorn Mark Klamberg (FP) också, angående lagtexten överhuvudtaget; han är jurist, inte jag. Andra människor jag gärna ser input ifrån är Beelzebjörn, Joshen, Jens Holm (V), Mary X Jensen (M), Maria Ferm (MP)och Anna Troberg (PP).

Uppdatering: har nu hittat ett annat yttrande av Datainspektionen… men det verkar inte röra IFAU. Vad är detta? Någon som vet?

Slutsatser

Registreringen av oskyldiga människor grundar sig inte på någon konkret och individuell nytta med att registrera just den människan, och registreringen innebär också (ibland) att känsliga uppgifter (om etnicitet och hälsotillstånd) får lagras – något som tidigare inte tillåtits hos en vanlig, ej brottsbekämpande myndighet. Således innebär registreringen ett godtyckligt ingripande i många människors privatliv. Låt oss kolla på vad en mycket trevligare text,  FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, säger om detta:

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Således kan konstateras följande:

• IFAU-registret öppnar upp för ändamålsglidning då regeringen får rätt fria händer att bestämma vilka IFAU får lämna ut personuppgifter till.
• IFAU-registret inskränker den mänskliga rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande genom att samla in identifierbara personuppgifter om helt oskyldiga medborgare.
• IFAU-registret innebär att uppgifter om etnicitet blir tillgängliga för staten, något som – ur ett historiskt perspektiv – är helt vansinnigt.
• IFAU-registret riskerar (enligt Datainspektionen och Justitiekanslern) att öppna upp för situationer där det blir praxis att myndigheter ska få egna register, vilket givetvis vore än mer olyckligt för integriteten – ju fler register, desto större intrång.

Med denna juridiska bakgrund uppmanar jag nu er alla: skriv på mot IFAU-registret hos Avaaz! Och bygg opinion: blogga, blogga, mejla riksdagen (mitt eget mejl publiceras i ett nytt inlägg inom ett par dagar), twittra, Facebooka och skriv insändare (en egenskriven insändare kommer inom några dagar på denna blogg). Alliansen ska inte få komma undan med ytterligare ett svek i frågan om medborgares rätt till privatliv!

Kan snön kan vi – övervakningen måste besegras! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Förresten är IFAU-registret inte det enda tveksamma ur integritetssynpunkt nuförtiden. Suck…

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, frihet, lagstiftning,demokrati, teknik, teknologi, lagstiftning, informationspolitik, medborgarrätt,mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv,integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror,godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle,övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen,nyhet, nyheter, datalagring, register, regeringen, IFAU, arbetsmarknad,arbetsmarknadspolitik, forskningspolitik, forskning, databas, databaser, Hillevi Engström, Engström, Moderaterna, M, Avaaz, kampanj, kampanjer, lagstiftning, medborgarinflytande, protest, protester, lag, lagrådsremiss, lagrådsremisser, lagar, remiss, lagar, remisser, juridik, lag, ändamålsglidning, lag, sluttande plan, fack, facket, fackförening, facket, fackföreningar, hälsa, känsliga uppgifter, etnicitet, härkomst, ursprung, folkgrupp, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Stoppa regeringens nya övervakning! Skriv under hos Avaaz!

Too Long; Didn’t Read-version: Regeringen föreslår ännu mer övervakning. Nu måste vi väcka protesterna. Så blogga, mejla riksdagen, twittra, Facebooka, skriv insändare – och skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Tillsammans kan vi stoppa detta!

Övervakningen kan stoppas! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Det fanns en gång ett litet land som styrdes av en hyfsat demokratisk regering. Regeringen var tillsatt i allmänna val som gått korrekt till, men hade några problem. Regeringen förstod inte riktigt vad demokrati innebär. Demokrati innebär inte endast att medborgarna vart fjärde år får chansen att avskeda makthavarna och anställa nya. Demokrati innebär också minoritetsskydd, maktdelning, transparens och – kanske framför allt – en grundmurad respekt för människans fundamentala fri- och rättigheter.

Regeringen förstod kort sagt inte riktigt det här med mänskliga rättigheter.

Visst var respekten för mänskliga rättigheter på det stora taget ganska bra i landet.

• Visst fanns det varken tortyr, dödsstraff eller andra kroppsstraff i landet.
• Visst garanterade staten nästan alla sina invånare ett slags miniminivå av välfärd på pappret.
• Visst talade de fina ord om rättigheter på nätet.
• Visst var yttrande-, tanke- och tryckfriheten mycket långtgående.
• Visst var polismakten i det stora hela demokratisk.
• Visst var rättsväsendet överlag oberoende och kompetent.
• Visst var maktmissbruk mycket sällsynt.
• Visst var offentlighetsprincipen väldigt välutvecklad.
• Visst förekom ekonomisk korruption nästan inte alls.
• Visst förespråkades mänskliga rättigheter gentemot omvärlden.

Men samtidigt skedde ändå inskränkningar i människans grundläggande rättigheter.

• Samtidigt utvisades människor till tortyr, potentiella dödsstraff och allmänt auktoritära förhållanden.
• Samtidigt fick medborgare från andra EU-länder inte tillträde till det offentligas allra mest grundläggande välfärd under de kalla nätterna i Stockholm.
• Samtidigt inskränktes den mänskliga rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande på Internet med FRA-lagen och Datlagringsdirektivet.
• Samtidigt fanns lagstiftning som förbjöd vissa politiska (visserligen vedervärdiga) yttranden.
• Samtidigt lades ett åtal ner mot säkerhetspoliser som antagligen begått brott mot integritetslagstiftning – för att de varit för inkompetenta för att kunna hållas ansvariga.
• Samtidigt fanns politiska domare i rättegångar som var farliga för rättssäkerheten genom att de ofta somnade under förhandlingar eller lät sina åsikter färga sina domslut.
• Samtidigt fick hälften av landets myndigheter underkänt i en granskning av förmågan att leva upp till offentlighetsprincipen.
• Samtidigt fanns brister i regelverket gällande korruption.
• Samtidigt tyckte regeringen uppenbarligen att landets egna jobb var viktigare än andra länders medborgares liv och rättigheter.

Då slår ett nytt förslag från regeringen ner som en komet i landets politiska landskap (och som synes även det geografiska): ännu en ny databas med mycket känsliga uppgifter om landets medborgare ska upprättas. Uppgifter om även så känsliga saker som etnicitet och fackföreningsmedlemskap ska registreras i databasen.

Detta kränker naturligtvis nämnda mänskliga rättighet till privatliv (alla har en sådan, så länge de inte är konkret misstänkta för något brott), och det visar på en häpnadsväckande och odemokratisk ignorans om det kraftiga motstånd tidigare övervakningsinitiativ väckt. Därtill innebär det en farlig förenkling för eventuella framtida fascistoida partier som kommer in i regeringen (det har hänt i Grekland, det kan hända här) och vill behandla minoriteter på särskilt vis – mindre rättigheter, utvisningar eller sådant. Helt galet (liksom delar av det parti jag just länkade till…).

Men det allra galnaste är ändå syftet. Låt ta en titt på det påstådda syftet med olika sorters övervakning:

• Med FRA hävdade man att syftet var att stoppa terrorism och skydda medborgarna. Påståendet var visserligen byggt på felaktig information och därmed värdelöst som argument (kryptering – som gör det möjligt för alla, även terrorister, att kommunicera helt utan att FRA tekniskt kan komma åt dem – gör att FRA-lagen inte alls skyddar mot terrorism) – men säkerheten angavs likväl som officiellt skäl.
• Med Datalagringsdirektivet hävdade man att syftet var att göra som EU säger för att EU tvingade oss. Påståendet var visserligen byggt på felaktig information och därmed värdelöst som argument (juridiskt bindande lagar och konventioner – som gör det möjligt för ett medlemsland att strunta i direktiv genom att i EU:s egen domstol hänvisa till dem lagarna – gör att Datalagringsdirektivet borde vara frivilligt eller kanske t.o.m. olagligt att införa i EU) – men EU-tvång angavs likväl som officiellt skäl.
• Med det nya registret är syftet att förbättra regeringens politik. Rakt ut sägs det. Registret ska nämligen användas av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), vars syfte just är att bl.a. utvärdera regeringens politik. Saken verkar klockren: regeringen har slutligen fattat att de misslyckats i arbetsmarknadsfrågor, men de vill inte riktigt erkänna det, så då får IFAU forska på hur politiken kan förbättras. Sådan forskning stödjer jag. Men den borde definitivt kunna ske utan att känsliga register skapas – allt borde kunna anonymiseras, om man vill kunna dra generella slutsatser.

”Visserligen är många av dessa uppgifter avidentifierade”, påstår Sveriges Radio angående de känsliga uppgifterna. Det är givetvis av yttersta vikt hur denna avidentifiering ser ut, hur många av uppgifterna som är avidentifierade, vilka som inte är det och varför de inte är det. Helt avidentifierade register ser jag inget särskilt integritetsproblem med.

Justitiekanslern och Datainspektionen är bägge kritiska till lagförslaget, som verkar ha tagits fram av arbetsmarknadsministern Hillevi Engström. Men det räcker inte – regeringen väljer att helt enkelt köra över dessa tunga remissinstanser. Redan 1 januari nästa år ska det vara lag av det hela. Riksdagsomröstningen lär väl då komma ganska omedelbart efter riksdagens öppnande i september. Då måste riksdagen ha folket i ryggen för att säga nej till denna övervakning! Så mejla riksdagen nu (det finns ett galant verktyg för att få fram deras epostadresser). Jag ska börja knåpa ihop mitt eget mejl och lägger ut det på bloggen kanske imorgon.

Och nu har jag skapat min första namninsamling hos Avaaz (ungefär som den för Peter Sunde): Stop the Swedish IFAU Register! Sprid namninsamlingen vidare på Facebook och Twitter (föreslagen hashtag #IFAU), och skriv under nu!

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, frihet, lagstiftning, demokrati, teknik, teknologi, lagstiftning, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, datalagring, register, regeringen, IFAU, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, forskningspolitik, forskning, databas, databaser, Hillevi Engström, Engström, Moderaterna, M, Avaaz, kampanj, kampanjer, lagstiftning, medborgarinflytande, protest, protester, lag, lagar

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister

Sjung med nu, alla Internauter!
Med blommor och blad, vi firar denna dag,
vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Det är över. ACTA har äntligen fallit. Äntligen. Internet jublar över hela världen. Glädjen vill aldrig ta slut. Folk firar fantastiskt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många gläds. De mänskliga rättigheterna, Läkare utan Gränser och själva demokratin har segrat. EU-parlamentet fullkomligen badar i blommor (skicka du med!). Men den globala rättvisan och människans grundläggande frihet har många antagonister, och de är starka. De kommer återvända. De farliga förslagen är inte borta för evigt. Kanske CETA kommer att bli det nya ACTA, kanske inte. Oavsett vilket kommer det komma auktoritära förslag igen. Vi måste kämpa igen. Vi måste mejla, ringa, blogga, twittra, facebooka, demonstrera, diskutera, informera och namninsamla (eh) på nytt. Vi måste ånyo segra.

Men inte nu. Nu gläds vi. Nu firar vi. Nu ler vi som lallande kufar från klockan 12:50 den fjärde juli, USA:s självständighetsdag tillika Europas nya självständighetsdag visavi amerikanska storföretag, och framåt för en tid. Först sedan, då feststämningen oundvikligen trappas ned, då segern över ACTA blir ett lyckligt minne snarare än ett lyckligt nu, fortsätter den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna, den där vi kanske aldrig når en slutlig seger. Jag har dock tillåtit mig att drömma. De sommardagar som gått sedan den fjärde juli, den historiska dagen – historiska i det att inte bara ett av de största hoten mot de människor som har de allra sämst, de sjuka och fattiga i tredje världen, nu undanröjts, utan även då vår kunskap om verkligheten vi lever i utökats markant tack vare CERN:s upptäckt av Higgsbosonen (och de bägge händelserna har större koppling än den tidsmässiga) – har jag tillåtit mig att drömma.

Så jag drömmer mig bort. Till en annan tid, till ett annat liv. En värld där de mänskliga rättigheterna och demokratin faktiskt segrat. En värld där fiendskapen gentemot dem upphört. En värld där visionerna kan lämna “don’t be evil” bakom sig och istället bli “be good”.

En värld som genomgått en universell, medmänsklig och frihetlig metamorfos.

Kära läsare, nu ska jag berätta om världen som den sett ut det senaste decenniet, med distansperspektiv från en fiktiv men möjlig framtid. Syftet är historiskt och visionärt. Året är 2050. Jag är 54 år, medlem i Piratpartiet sedan 13 års ålder. Talet/”keynoten/berättelsen utförs och riktar sig till Piratpartiets medlemmar i Sverige.

Bilderna utgör bakgrund samtidigt som jag talar (klicka på dem för att läsa mer om ämnet). Rubrikerna ingår inte i talet utan finns med för att förenkla läsandet. Talet, som i sin helhet går under namnet Demokratins slutliga seger, är rätt långt, varför jag delat upp det i 10-12 delar som publiceras de närmsta dagarna på denna blogg. Att det blev långt är inte så märkligt – jag har ägnat en ledig vecka åt att sammanfatta den pirata utvecklingen under ett helt årtionde. Då blir det långt.

Berättelsen kan börja.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget…
Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.
”Cicero Denounces Catiline”, målning av Cesare Maccari.

Kära pirater, medborgare och vänner, jag ska nu berätta om världen som den såg ut i det tredje årtusendets begynnelse. En tid då piratrörelsen grydde, och då den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna som pågått i olika former ända sedan civilisationens allra första dagar tog sig nya former med den befriande teknikutvecklingens hjälp. En tid då kulturen och kunskapen genomgick en av världshistoriens allra mest omvälvande renässanser och spreds till större delar av mänskligheten än någonsin tidigare. En tid då de gamla strukturernas auktoritära drag och människofientliga delar försvann i och med födelsen av den inte perfekta men långt mer utvecklade, mänskliga och frihetliga värld vi lever i idag.

Del 1 – preludium.

Tekniker, terrorister och kontraterrorister.

Iscensättning på demonstration av den hemska tortyr – den terror – USA utförde.
Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0

Allt började för vår del med en ensam tekniker. Teknikern var upprörd över den drakoniska lagstiftningen som riktade sig mot spridning av kultur, detta världsvida fenomen som funnits sedan tidsåldern före själva civilisationen, då den tänkande människan var ung och inledde nyttjandet av sin nya mentala egenskap med att dela med sig av sina tankar till andra tänkare, klädda i fiktionens väv.

Teknikern tog, sin teknikerroll trogen, tekniken till sin hjälp i sin mission. Missionen var lika enkel som tudelad. Politikerna måste rulla tillbaka kulturens begränsningar till situationen som den var innan monopol och gynnade särintressen skadat denna ädla form av mellanmänsklig kommunikation, och politikerna måste rulla tillbaka frihetens begränsningar till situationen som den var innan överdriven rädsla för terrorister och allehanda andra våldsverkare skadat denna grundläggande mänskliga rättighet.

Så teknikern grundade en webbplats. piratpartiet.se. Ja, detta hände sig på den tiden när nationell, administrativ gränsdragning fortfarande ansågs fundamental nog att motivera åtskillnad i adresser på det globala nätet. Teknikern använde även verktyget IRC, då blott en tämligen obskyr kommunikationsform i den breda allmänhetens ögon. Och ur webbplatsen teknikern byggt växte något större fram. En parlamentarisk organisation, redo att delta i val. Som kuriosa kan berättas att partiet lyckades samla 1500 namn för formell registrering för att få ställa upp i val – men att myndigheten i fråga vägrade acceptera namnen, eftersom de inte samlats in AFK! [plats för skratt för den så nätburna 2050-talspubliken]

15 februari 2006 godkändes så partiet efter att nämnda fadäs korrigerats hos valmyndigheten. Piratpartiet var fött. Det första valet blev förvisso dock inte det maffiga inträde i folkets församling som det kunnat bli. 0,6 procents röster. Så få blev det. Och på grund av den spärr mot småpartier som fanns i Sverige krävdes 4 procent för att få komma in i riksdagen alls. Så Piratpartiet fick inte ens de futtiga två av 349 platser de varit berättigade till i ett proportionellt, mer demokratiskt, valsystem. Saker såg nog rätt dåliga ut på piratfronten.

Men låt oss backa bandet ett halvsekel, till 11 september 2001. Om något kan sättas som startpunkten för de kraftiga inskränkningar i mänskliga rättigheter som skedde under nollnolltalet är det detta. Ni har alla läst om det i historieböckerna. Terrorister med illvilliga, frihetsföraktande motiv mördade tusentals människor som ett hot mot den amerikanska staten. Tragedin var fullständig. Amerikas och hela världens folk lamslogs av sorg.

Den amerikanska staten reagerade illa, mycket illa. Inte bara från sorg, utan även från ilska och skräck. Istället för försoningens väg gick man vedergällningens, den vedergällning som ett decennium senare skulle leda till att presidenten gav order till sin elitstyrka att döda en obeväpnad man, något Amnesty International ifrågasatte – detsamma Amnesty som nuförtiden mest för en föga agerande men nogsamt vakande tillvaro, riktad mot alla stater runtom i världen för att försäkra oss om att ingen någonsin ska kunna bryta mot de mänskliga rättigheter de enhälligt lovat följa. Vid seklets inledning var emellertid Amnesty en livaktig och mycket viktig organisation.

Tillbaka till 2001. Det skedde trots allt betydligt värre saker i den amerikanska statens namn än mordet på en massmördare. Amerikas dåvarande president, George W. Bush, i efterhand allmänt erkänd som en av landets sämsta ledare, lyckades skickligt spela på amerikanska folkets skräck gentemot terrorn. Han var nog själv rätt rädd. Men detta är paradoxalt – skräcken för terrorn, alltså skräcken för skräcken, gjorde att skräckslagna åtgärder mot skräck vidtogs. Bara det att som stat bli rädd och anpassa sina handlingar efter terrorn innebar på sätt och vis terrorn på sätt och vis redan segrat; skräcken, terrorn, hade satt sig i samhället och påverkat dess agerande.

Men värre skulle det bli. Presidenten höll ett tal, där han yttrade sina famösa ord: ”Either you are with us, or you are with the terrorists.” Denna inte bara nyansfattiga utan fullkomligt nyanslösa världsbild passade de Förenta Staternas dåvarande ledning som hand i handske. Amerika inledde sin kamp mot terrorismen, och med det strikt svartvita yttrandet som grund kunde all kritik avfärdas som något som hjälpte terroristerna. Få protesterade. Många var förvisso genuint rädda och uppfattade nog åtgärderna som nödvändiga.

Vilka var då åtgärderna? Patriot Act och liknande projekt ökade radikalt övervakningen av människors privata kommunikation, såväl i som utanför USA. Absurda nya säkerhetsrutiner vid flygplatser kränkte passagerarna och gjorde flyget till en etter värre upplevelse än den redan var. Misstänkta människor fångades, ofta på mycket lösa grunder, och fördes till Guantanamo, ett slags fängelse där människor satt utan rättegång i åratal.

Tortyr användes, såväl genom de så kallade ”extraordinary renditions” som CIA utförde, i vilka människor utvisades till diktaturer där de torterades, men även direkt av USA själva, på fängelset Abu Ghraib i Irak – där det fortfarande är oklart hur inblandade ledning var – och även på Guantanamo. På Guantanamo är det klarlagt att tortyren var sanktionerad från allra högsta ort, från Bushregeringen själv.

En av tortyrformerna som användes var waterboarding, skendränkning, som gör att offret upplever en extremt trovärdig, obehaglig och fruktansvärd känsla av att drunkna. Den amerikanska regeringen vidhöll bestämt att skendränkning inte var tortyr, och kallade det istället för ”förstärkta förhörsmetoder”. Hela saken påminde till stora delar om 1984, en roman av den samhällskritiska författaren George Orwell som myntat begreppet nyspråk för påhittade nya begrepp som skapas för regimens syften.

Guantanamo har idag inte använts på snart 38 år, sedan president Obamas lyckade omval med påföljande nedstängning år 2012. Utvecklingen går framåt.

*

Nästa inlägg i artikelserien publiceras imorgon. Lämna gärna en kommentar om hur ni uppfattar detta försök till historieskrivning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, piratrörelsen, tal, Piratpartiet, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism, EU-kommisionen, frihet från tortyr, Bush, George Bush, Bushadministrationen, parti, partier, (PP), Riksdagen, blommor, CETA, Kanada, seger, segrar, Patriot Act, Sverige, nyhet, nyheter, 1984, George Orwell, Orwell, nyspråk, blomster, blomsterregn

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

ACTA – sluttamp, debatt och mitt mejl i sista minuten

EU-parlamentets debattsal i Strasbourg. Där gick debattens vågor passande varma denna sommardag, då ett vedervärdigt avtal debatteras där.
Foto: JLogan, Public Domain.

Nu hettar det till.

Kampen mot ACTA – det där handelsavtalet som hotar människors liv eftersom det berövar dem tillgång till medicin enligt Läkare utan gränser, och som hotar människors mänskliga rättigheter enligt diverse vetenskapliga rapporter – är snart, förhoppningsvis, över, med sitt frihetliga och humanistiska mål (ett stopp för ACTA) uppfyllt.

Det folkvalda EU-parlamentet ska rösta om ACTA imorgon, onsdag 4 juli. Två alternativ finns då på bordet:

1. Stoppa ACTA. (Heja!)
2. Skjut upp beslutet om ACTA tills Europeiska Unionens domstol tagit ställning till huruvida ACTA kränker juridiskt fastställda mänskliga rättigheter.

Ingen parlamentariker kan alltså säga ja till ACTA imorgon. Ingen.

#2 ser ju rätt bra ut. Det är väl rättssäkert och fint om domstolen får pröva lagstiftningen? Visst – men prövningen är inte det enda det hänger på. Ponera att domstolen finner att den stämmer överens med EU:s lagstiftningen. Då är ACTA juridiskt legitimt – men det säger inget om huruvida ACTA är politiskt legitimt. För att ta en jämförelse: det fjärde jobbskatteavdraget, eller RUT-avdraget, eller budgeten för 2011, var politiska förslag (som nu genomförts) som solklart var juridiskt legitima – men det är inte det debatten om förslagen handlade, utan om huruvida de var politiskt legitima.

Om ett förslag inte är politiskt legitimt, då spelar det ingen roll att det är juridiskt legitimt (det gäller till exempel RUT-avdraget; ingen har ju kritiserat det inte skulle vara legitimt juridiskt, alltså olagligt; kritiken har riktat sig mot att det av vissa inte anses politiskt legitimt). Då ska den politiska, folkvalda församlingen EU-parlamentet ändå inte införa förslaget.

Huruvida ACTA är juridiskt legitimt vet jag inte – det är oklart. Men givet det enorma folkliga motståndet – 2,8 miljoner medborgare har skrivit under en namninsamling och EU-parlamentet får mejl som sällan eller aldrig förr från upprörda medborgare – de hemska konsekvenser avtalet får för fattiga, sjuka människor i tredje världen enligt Läkare utan Gränser, och den risk för inskränkning av mänskliga rättigheter som vetenskapliga rapporter fastslagit är ACTA inte alls politiskt legitimt. Därför bör ACTA stoppas.

Rick Falkvinge skriver mycket mer om processen som återstår gällande ACTA. Det är riktigt läsvärt för alla ACTA-intresserade. Och Henrik Alexandersson skriver mer politiskt om fulspelet och inkonsekvensen hos ACTA:s förespråkare.

Nå, ungefär 15:20 idag (jag såg först då Henrik Alexanderssons bägge blogginlägg med exakta starttiden; Farmor Gun tipsade ursprungligen, stort tack!) bänkade jag mig framför datorn och såg en live-sändning där den officiella debatten i EU-parlamentet om ACTA utspelade sig och utsändes. Den tolkades live av tolkar på alla EU:s officiella språk, och tolkarna gjorde ett fantastiskt jobb så vitt jag kunde bedöma. Det gjorde dock inte teknikerna – sändningen hackade närmast konstant, så på många talare urskiljde jag ungefär varannan stavelse…

En del talare lyckades jag dock höra bättre, och eftersom sändningen nu inte finns uppe på EU-parlamentets webbplats längre kommer här några reflektioner från den tre timmar långa debatten. Först ska jag dock länka till referaten hos några skickliga åhöraresom mer seriöst lyckades live-blogga allt (?) från debatten: Henrik Alexandersson, Piratpartiets assistent i EU-parlamentet, liksom ACTA-bloggen, Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyters blogg om ACTA. Själv twittrade jag bara lite grann.

• Jag kom in vid slutet (?) av kommissionärens De Guchts anförande. Intressant nog påstod han att han själv haft engagemang för  medborgerliga rättigheter i sin tidigare politiska gärning. Det kan nog stämma – sorgligt många av de nya tidernas medborgarrättsfientliga makthavare har nog varit medborgarrättsförespråkare i sina respektive politiska barndomar. Delvis kan det väl ha med Internets intåg att göra, som gjort att dessa politiker helt enkelt inte inser hur medborgarrättsfientlig deras politik är – de förstår inte bättre, bokstavligt talat, eftersom de inte förstår Internet särskilt väl.
• Liten parentes som utvecklar ovanstående resonemang: detta ovan har nog mycket med maktens korrumperande effekt också – se bara på Viktor Orbán, Ungerns nuvarande president. Han var en gång grundare av det liberala Fidesz, ett rätt gott parti på 80-talet. Orbán verkade personligen för införandet av demokratiska val och mot de sovjetiska trupperna, något som knappast var riskfritt på denna tid. Han blev parlamentsledamot 1990 och 1993 ledare för Fidesz. 1994 kom så det avgörande steget, då Orbán förvandlade Fidesz från ett liberalt parti till ett konservativt högerparti. Sedan dess verkar det ha gått utför. Och nu, när Orbán har makten, genomför han en rad av odemokratiska reformer, bland annat riktade mot yttrandefriheten, och den mycket allvarliga situationen för landets romska medborgare har heller inte alls förbättrats av Fidesz. Orbán är alltså ett förstklassigt exempel på att det näppeligen bara är brist på förståelse för den nya tekniken som gör att politiker sviker sina ideal och blir deras fiender – det kan istället helt enkelt (vilket är en mycket sorglig sanning om den stämmer) vara så att människan är dömd att frestas att söka och sedan korrumperas av makten. Slut på parentesen.
• Det florerar tyvärr en del missförstånd, sakfel och överdrifter i debatten – och jag är ledsen att behöva säga att det inte minst finns hos motståndarsidan. Talare #10, Niccolo Rinaldi (ALDE), sa: ”Kommissionen har inte reagerat på våra invändningar, men medborgarna har sparkat bakut. Med Acta hade kanske inte Wikipedia fått finnas.” Detta påstående finns det helt enkelt ingen grund för i ACTA-texten. Mellanhandsansvaret för Internetoperatörer berörs visserligen i diffusa ordalag, ovärdiga ett avtal eftersom det finns sådant stort tolkningsutrymme – men mellanhandsansvaret hos webbplatser berörs, mig veterligt, inte alls. Visst, man kan mena att om det förra luckras upp kommer även det senare göra det småningom – men det är intellektuellt ohederligt att låtsas som att debatten handlar om något som (tack och lov) ännu inte är aktuellt. Hedrande för Rinaldi är dock att han lägger in ett ”kanske”, för att markera oklarheten. Och visst, ACTA i stort är oklart. Men att säga att Wikipedia – ett projekt jag själv arbetat rätt intensivt på i perioder sedan 2006 – fått stänga ned är överdrivet. Jag undrar om Rinaldi blandar ihop ACTA med de amerikanska lagförslagen från i vintras, SOPA/PIPA, som nu är lagda på is – de, som var ett slags extrem-ACTA, hotade förvisso Wikipedia.
• En annan sådan överdrift är Beliér (GREENS/FA, ”Belier” på ACTA-bloggen) under #19 i HAX sammanställning som påstår: ”ACTA kränker grundläggande rättigheter och privatlivets helg.” Det första stämmer – det har rapporter slagit fast. Men utan att ha läst rapporterna, vari skulle integritetsdilemmat ligga? Förvisso finns stora problem vad gäller privatlivet i lagstiftningen som genomförts, genomförs och kommer genomföras inom ramen för såväl enskilda medlemsländers statsmakter som EU – SWIFT-avtalet, Datalagringsdirektivet, IPRED, massövervakningslagen FRA-lagen, PNR etc – men ACTA tillhör inte dessa. ACTA hotar liv och grundläggande rättigheter, men inte den grundläggande rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande.
• Jan Phillipp Albrecht (Greens) – du pirat!  Trots sitt mandat för tyska Die Grunen är det självklart att ledamoten hör hemma i Piratenpartei, med sitt brinnande engagemang för medborgerliga rättigheter även på nätet (kolla bara på människans aktivitet i dagens debatt). Inte för att det spelar någon roll – jag tror till och med denna situation, med Albrecht som miljöpartist, kan vara bättre än Albrecht som piratpartist. Av tre skäl: 1) Albrecht blev vald 2009 och då kom ingen piratpartist in, däremot många gröna. Hade han varit pirat ursprungligen hade parlamentet inte haft Albrecht som ledamot. Illa! 2) I nuläget bör Albrecht inte byta parti, för möjligheten att påverka de gröna inifrån är rimligtvis mycket större än möjligheten att påverka de gröna utifrån. Piraterna behöver ju inte påverkas inifrån, men däremot finns det fortfarande en del gröna som inte helt köper piraternas politik. 3) Piratenpartei kommer troligen i vilket fall komma in i EU-parlamentet 2014, antagligen med flera mandat (de ligger på 6-7 procent nu och spärren verkar vara på 5 procent i Tyskland för EU-parlamentsval; får man 5 procent borde man få 5 platser). Då är det utmärkt om det där redan finns icke-pirater som agerar pirat i sin politiska verksamhet. Och nu menar jag visserligen att humanitära hänsyn (=läkemedelstillgång i detta fall) är piratpolitik, men inte traditionell sådan; och då är det ypperligt att Albrecht även tar ställning för humanitära hänsyn (”Vi måste till exempel förstå utvecklingsländers problem med detta, till exempel när det gäller tillgång till generiska läkemedel.” var vad han sa om hur ett ACTA han kunde acceptera skulle se ut).
• Många ledamöter överlag verkar faktiskt ha fattat dessa frågor. Okej, överdrifter, vissa sakfel och sådant florerade, men det har det ärligt talat gjort en del hos medborgarna också. Och det är det viktiga här: de folkvalda har tagit till sig av medborgarnas åsikter. Och faktiskt satt sig in i frågorna (om än med nämnda problematik för en del av ledamöterna).
• De bästa ledamöterna jag själv lyckades notera var utöver piratpartisterna och Albrecht dessa:
  Niccolo Rinaldi (ALDE – tar upp 2 miljoner anti-signaturer och sa ”Internet är en kollektiv nyttighet.” och ”ACTA ligger inte i linje med medborgarnas rättigheter”!),
  Helmut Scholz (GUE/NGL – ”ACTA utgör ett hot mot […] dataskyddsfrågor.” Pratar om nättillgång också.
  Sandrine Bélier (GREENS/FA – retoriska guldkorn som ”Kommer detta parlament leva upp till medborgarnas förväntningar?” ”Imorgon är det medborgarnas lobby som måste vinna.” ”Vi måste säga ajdö till ACTA och goddag till demokratin.” ”Because it hurts fundamental freedoms and hurts the sharing of knowledge, we must reject ACTA.”),
  Marietje Schaake (ALDE – bjöd på debattens kanske bästa inlägg, verkar det som – jag missade det naturligtvis – och hon sa också på Twitter ”Citizens of Europe, please know that MEP Gallo claims to defend you, though she doesnt want us to vote according to the street…”),
  Laurence J.A.J. Stassen (grupplös) är bra, mycket bra, om yttrandefrihet och ACTA som ett potentiellt verktyg för Storebror,
  Carl Schlyter  (Greens – givetvis excellent, ”vår” – Sveriges – Albrecht, tog upp generiska läkemedel glädjande nog)
• Ovanstående var dem jag själv lyckades höra rätt väl (i den riktigt knackiga sändningen) och säkert saknas många vettiga röster. Orkar inte leta upp dem i referaten. Så jag kopierar Rick Falkvinges tweet istället: Thanks to @kaatje36@glynmoody@MarietjeD66@Engstrom_PP@jerezim@teirdes@Anon* @mmasnick@Asher_Wolf &more for getting us this far. #ACTA
• Detta med parlamentarikernas vettighet är riktigt kul. Och förvånande. Sådant här brukar inte ske. Men så är det kanske som Amelia Andersdotter säger – detta är första gången vi ser en paneuropeisk debatt om en enskild sakfråga inom politiken.
• Som jag skrev på Twitter angående Fjellners starka (och retoriskt rätt skickliga, och taktiskt rätt smart att tala engelska kanske) försvar för att skjuta upp ACTA: ”Fjellner has falied to notice the difference between #Kyoto och #ACTA: Kyoto is necessary and liked by the people of the world, ACTA is not.”
• ”Jag hoppas att ni kommer rösta i den europeiska ekonomins intresse och inte ge efter för tryck från gatan.” blir väl dagens mest talande citat, från franska nedröstade ACTA-rapportören för sitt utskott Marielle Gallo (EPP). Odemokratiskt så det smäller av det. Vi ska ju ha demokrati. Idealet vore direktdemokrati – en medborgare, en röst, i varje fråga. Nu går det inte av praktiska skäl. Därför har vi parlamentarisk demokrati. I en sådan situation där medborgarna knappast kan sätta sig in i alla 1000-tals EU-ärenden när de ska rösta innan ärendena ens uppkommit är det således av yttersta vikt att parlamentet lyssnar på medborgarna då dessa engagerar sig även under mandatperioderna, inte enbart vidvalen. ACTA är kanske den fråga som engagerat flest medborgare, och som en MEP sa, kanske ”99,9 procent” av medborgarmejlen har varit negativa till ACTA. Gallo var f.ö. även den som sa att medborgarnas protester inte bara var ”desinformationskampanjer”, utan även ”en mild form av terrorism”. MEP:en fortsätter sin (gudskelov till synes ensamma) kamp mot medborgarinflytande.
• Mer Gallo: hon låtsades inte förstå kritiken angående generika (billiga läkemedel) i tredje världen. Har hon lyssnat alls på Läkare utan Gränser? Hon påstår nämligen (i tidigare sammanhang) att hon lyssnat på alla intressenter. Då är väl Läkare utan Gränser och de hundratusentals fattiga de representerar väl i allra högsta grad relevanta att lyssna på.
• Synd att så få nämnde läkemedelstillgång. Synd att ingen – vad jag hörde – nämnde att Läkare utan Gränser, denna tunga organisation, just på grund av problem med läkemedelstillgång gällande ACTA (”Det är att förhandla bort liv” sa den svenske generalsekreteraren för organisationen; läs mer på engelskspråkiga Wikipedia, väl källbelagt för verifiering av uppgifterna och vidare studier av Läkare utan Gränsers åsikter).

Sedan så har jag mejlat EU-parlamentarikerna (dessa antagligen tiotusentals, kanske hundratusentals, mejl nämndes ofta i debatten; de har utan tvekan givit enormt resultat) idag. Det kan du också göra. Det är mycket enkelt: mejla EU-parlamentarikerna för att visa ditt missnöje med ACTA. Var artig, håll dig kort. That’s it. Vill du skicka till alla över 750 EU-parlamentariker i ett hög är det smidigast att helt enkelt skicka ditt mejl till europarl-all@falkvinge.net, så skickas det automatiskt vidare till alla parlamentarikers mejladresser. Mycket enkelt. Vill du istället få fram en mejllista sorterad efter t.ex. partigrupp eller land de representerar, kan du enkelt använda ett mycket fiffigt verktyg denna länk går till. Och än mer effektivt är att ringa till EU-parlamentariker (ja, en i taget då…) med detta verktyg.

Här kommer mitt mejl. Fokuserar på läkemedelstillgången, för att liv riskeras enligt Läkare utan Gränser är mycket mer konkret än rapporters kommentarer om grundläggande rättigheter:

Dear Members of Parliament,

I am writing to you in a matter of utmost importance. The issue in question is ACTA, the Anti-Counterfeiting Trade Agreement. This is a proposal which according to Médecins Sans Frontières seriously endangers the access to essential medicine in the developing countries, thus risking the lifes of millions of poor and sick in these parts of the world.

Dear MEPs, we, the people of Europe, are in an advance. We have superior development, technology and resources compared to the rest of the world. This gives us an enormous moral responsibility to help these less developed countries and save the lifes of the humans living there. Instead of this necessary help, we would, if ACTA is passed, actively destroy the possibilities for millions of poor people who are in need of cheap, available medicine.

But we have a choice. Or rather, you have a choice. You – the democratically elected representants of the people of Europe – have a choice. You can choose whether to endanger lifes by adapting ACTA (or making it possible to adapt it in the future, by postponing the decision until a time when the democratic people pressure is less active) – or to stop this dangerous development by rejecting the agreement.

But this is not only an issue of saving lifes. This is also an issue of democracy. Will you listen to the American corporations that in secret were free to work on the ACTA text during the negotiations? Or will you instead listen to the literally millions – at least 2.8 millions of signators to the petition of Avaaz – of citizens in Europe and the world who oppose this undemocratically produced agreement?

I have faith in the democratic way. And thus, I have faith in that you will do what is right.

Please, reject ACTA. This is indeed an issue of life and death.

Sincerely,
Leo Rudberg,
citizen of Sweden,
the European Union,
Europe,
and the world

Hittills har främsta socialdemokrater svarat, något överraskande.

Carl Schlyter (MP – Greens), Christian Engström (PP – Greens) och Mikael Gustafsson (V – GUE/NGL). En trio EU-parlamentariker som arbetat mot ACTA, på en demonstration mot – just det – ACTA. Schlyter stod också för ett mycket bra inlägg i dagens debatt.
Foto: Christian Engström, CC-BY 3.0.

Skicka ditt mejl nu. Det räcker med en enda mening, ett enda ”Hi, would you please vote against ACTA. Cheers, a citizen of Europe” för att det ska bidra till parlamentarikernas insikt om att folket är med dem i att säga nej till ACTA imorgon.

Det är nu det gäller. För att parafrasera det gamla barnprogrammet Kommisarie Gadget: Go, mänskliga rättigheter, go!

Oh, och för Guds skull, missa inte Moderaterna som på sin blogg framför åsikten att parlamentet ska ”rösta ja till ACTA”. Stor komik. Särskilt inte med tanke på att ingen ledamot kan rösta ja.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, Marielle Gallo, Gallo, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarförakt, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, Union pour un Mouvement Populaire, UMP, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism, debatt, debatter, referat, diskussioner, diskussion, EU-kommisionen, Karel de Gucht, de Gucht, Amelia Andersdotter, Andersdotter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

#exile6e – en första videohälsning från Amelia Andersdotter (PP) & co i Bryssel

Nu hade jag egentligen inte tänkt blogga mer idag, givet de tvenne inlägg jag redan skrivit under dagen. Men så såg jag ett så fantastiskt videoklipp att piratnerven i mig vaknade och jag bara måste dela med mig av det. Facebook nöjde jag mig inte med – nej, politiska verk av denna kvalitet förtjänar bättre spridning än så. Och så kommer det sig att ni alltså nu får detta tredje inlägg från mig för idag…

Jag ska fatta mig kort, för det lider mot natt (eller är natt) och jag är ganska trött. Videoklippet kommer från Amelia Andersdotters kontor i Bryssel, där Andersdotter tjänstgör som folkvald EU-parlamentariker för Piratpartiet sedan december förra året (Lissabonfördraget gav Sverige ett par extra platser, av vilka Piratpartiet i enlighet med röstandet 2009 fick en; men av någon anledning tog det två och ett halvt år att fixa så att parlamentarikerna kunde tillträda…).

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till Andersdotters kompetens då jag såg intervjun/gruppdiskussionen från SVT Forum (?) – som nu verkar nedtaget från webben – där hon pratade om science ficton och på frågan vad hon ville ändra i EU sa att hon ville uppsöka byggnadens arkitekt och tala med henom… Mina farhågor kom dock glädjande nog på skam då Utskottet för industri, forskning och energi (ITRE) röstade emot ACTA, antagligen delvis tack vare det arbete som Andersdotter – som ledamot i utskottet – utfört. Läsvärd är i sammanhanget även hennes chatt med DN:s läsare.

Sedan hyste jag ånyo farhågor då jag fick reda på detta med att presentera arbetet i parlamentet genom en serie videoklipp på YouTube; men här var det videoklippet självt, så skickligt och informativt gjort, som dels stärkte min tilltro till Amelia Andersdotter och dels gjorde att jag verkligen gillar detta nya pedagogiska grepp och med glädje ser fram emot nästa klipp i webbserien från Andersdotters kontor, som de valt att kalla #exile6e. Detta är ett nytt, innovativt och spännande sätt att leva upp till ett av de kärnvärden vi pirater står för – den demokratiska insynen i politiken.

Namnet är udda, men serien är fantastisk, och nu, utan vidare krusiduller, får ni här själva videoklippet – det första avsnittet av den första säsongen av #exile6e. Det handlar till stor del om arbetet mot ACTA, det avtal som kritiserats av Läkare utan Gränser för att “förhandla bort människors liv” och av vetenskapliga rapporter för att hota inskränka Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna för EU:s medborgare. Varmaste beröm till Amelia Andersdotter med kontor som arbetar så väl därnere! Jag önskar dem all lycka.

Åh, och glöm nu inte att själva mejla EU-parlamentarikerna om ACTA, precis som Martin Persson och Marcus Fridholm gjort (medan farmorgun särskilt diskuterat med en speciell EU-parlamentariker, Marielle Gallo, vars odemokratiska inställning behandlades i förra inlägget). Skriv artigt. Vill du skicka till alla över 750 EU-parlamentariker i ett hög är det smidigast att helt enkelt skicka ditt mejl till europarl-all@falkvinge.net, så skickas det automatiskt vidare till alla parlamentarikers mejladresser. Vill du istället få fram en mejllista sorterad efter t.ex. partigrupp eller land de representerar, kan du enkelt använda ett mycket fiffigt verktyg denna länk går till. Och än bättre är att ringa med detta verktyg och skicka papperspost (här finns adresser) till EU-parlamentarikerna också. (Mer information om allt detta i mitt förra inlägg.) Dessa är de bästa sätten vi som medborgare har att konkret hjälpa våra parlamentariker, Amelia Andersdotter och Christian Engström, i deras arbete för mänskliga rättigheter.

Pusha gärna videoklippet!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, #exile6e, Amelia Andersdotter, Andersdotter, ITRE, utskott, film, videoklipp, video, YouTube, Internet, kommunikation, IT, kultur, öppenhet, transparens, insyn, Piratpartiet, Bryssel, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarinflytande, protest, protester, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, pirataktivism

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

, #exile6e

Read Full Post »

Farlig devalvering av terrorismbegreppet – men ACTA är huvudsaken

terrorism, våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas

Detta – Nationalencyklopedins definition av begreppet ”terrorism” – är ett ganska märkligt sätt att inleda ett blogginlägg på. Men det beror på att ämnet för detta blogginlägg i sig är just märkligt. Märkligt, eftersom det detta blogginlägg berör är den nyliga intervjun där en folkvald politiker kallar medborgares fredliga protester mot ett nytt avtal för ”en mild form av terrorism”. Nej, förresten, ett sådant uttalande är inte märkligt; ”märkligt” är ett alldeles för svagt ord. Detta bör istället betraktas som fullständigt absurt.

Politikern jag talar om är Marielle Gallo, EU-parlamentariker för det konservativa franska partiet Union pour un Mouvement Populaire. Och intervjun jag talar om publicerades på den franskspråkiga webbplatsen PC INpact. Gallo talar om de rätt massiva protesterna mot det medborgarrättsfientliga och av Läkare utan Gränser kritiserade handelsavtalet ACTA, protester som började i vintras. Såhär lyder den relevanta intervjufrågan (i fetstil) och Gallos svar – allt översatt av den ideella organisationen EDRI (European Digital Rights) med tillåtelse från PC INpact – där hon nämner terrorism:

Intervjufrågan: One can hope that lawyers can define notions in a more clear way. When you speak of a campaign of misinformation, I have a naive question: whose campaign, for what?

Gallos svar: Listen, you must be aware that Anonymous turned up in the Polish parliamentary assembly. It isn’t just a question of misinformation. It is a soft form of terrorism that scares people. They are afraid. This is a fantasy. ACTA has become a fantasy. And that is relayed by the whole Internet network. I have great relations with Jérémie Zimmermann, but I don’t punch with his weight.

Marielle Gallo, folkvald politiker som kallar folket terrorister.
Foto: Christian Engström.

Så Gallo menar alltså att de tämligen massiva folkliga protester mot ACTA som skett runtom i Europa sedan i vintras – inte minst i Polen och Tyskland – är att klassificera som ”en mild form av terrorism”. Protesterna har delvis varit stora demonstrationer i ett hundratal europeiska städer, inledningsvis tämligen spontana sådana under vintern om jag inte missminner mig, sedan mer samordnade sammankomster den 4 februari (då enskilda demonstrationer samlade 10 000-tals människor i Europa, medan kanske 1 000 personer deltog på demonstrationen i Stockholm, imponerande givet att termometern visade någonstans från -10 till -15 grader). Dessa demonstrationer har överlag varit helt fredliga. Vidare har protesterna också i hög grad tagit sig uttryck i tusentals (tiotusentals?) mejl skickade till EU-parlamentarikerna för att påverka dem, och i 2,8 (då den lämnades in knappt 2,5) miljoner underskrifter på en namninsamling mot ACTA. Den sammanlagda kritiken mot ACTA har gjort att maktbalansen i EU-parlamentet skiftat helt, från massiv (90 procent eller något sådant har jag hört) övervikt för ACTA:s förespråkare, till hyfsat jämnt skägg, troligen viss övervikt för motståndarna.

Jag medger att en del av agerandet som utförs av människor som kallar sig ”Anonymous”, ibland i nätfrihetens namn, är odemokratiskt – det handlar om nedstängningar av ens antagonisters webbplatser, vilket faktiskt är lika illa som statlig censur. Men censur är inte våldshandlingar; det är således inte terrorism. Och i vilket fall har den allra största delen av protesterna, även den största delen av protesterna som sker med Anonymous symbol Guy Fawkes-masken (t.ex. den gång då något dussin polska parlamentsledamöter helt enkelt tog på sig masken för att visa sin avsky mot ACTA), varit helt fredliga och demokratiska. Sådant engagemang hos folket är inget folkvalda bör rycka på axlarna åt (Gallo bjuder i intervjun även på den föga demokratiska one-linern ”Our task is to represent the citizens, but because they are busy with other things, our task is to think for them!”), och än mindre utmåla som ”terrorism”.

För terrorismen – den äkta terrorismen – är fruktansvärd. Oavsett om den söker sitt stöd i högerextrema, separatistiska, islamistiska, kristna, anarkistiska eller vilka andra strömningar, rörelser eller ideologier i samhället som helst, måste terrorismen bekämpas. Våldet som politisk metod kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle. Att bekämpa terrorism är förvisso en viktig statlig uppgift.

Just därför är det så hemskt att kampen mot terrorn missbrukas. Diktaturer har ända sedan George Bushs så famösa, simplistiska och irrationella uttalande 2001 (”Either you are with us or you are with the terrorists”) utnyttjat västvärldens rädsla för terrorism för att (felaktigt) utmåla regimkritiker och oppositionella som terrorister – och denna metod har nu uppenbarligen anammats av demokratiskt folkvalda politiker, om än en så länge i mycket begränsad utsträckning. Västvärlden själv har överreagerat mot terrorn och lagt oproportionerligt stora resurser på bekämpning av det förhållandevis lilla problem terrorism tack och lov ändå är. Många demokratier har svikit sina ideal om mänskliga rättigheter och demokrati i kampen mot terrorismen – vilket är paradoxalt då det enda syfte som förenar all terrorism, oavsett ideologi, är just föraktet mot demokratins ideal; genom att bekämpa terrorister på ett odemokratiskt sätt går man alltså terroristerna till mötes.

Att i detta läge, då terrorbekämpningen redan gått överstyr, så felaktigt missbruka begreppet ”terrorism” och kalla egna upprörda och fredliga medborgare för terrorister är alldeles vanvettigt. Det torde vi alla kunna enas om. (Till Gallos försvar bör nämnas att hon i ett senare uttalande inte direkt backat från sin formulering om ”en mild form av terrorism”, men åtminstone nu påstår att hon är glad över debatten som ägt rum…) Men när det gäller hur yttrandet ska ses på ett större plan är det lite mer öppet för tolkning; här framför Rick Falkvinge i sitt inlägg ett par åtminstone någorlunda plausibla reflektioner.

Gallo har föga respekt för demokratin; det kommer inte som någon enorm överraskning. Det är märkligt och synd att hennes uttalande inte rönt större uppmärksamhet i media. Men egentligen är inte detta det viktiga – Gallo har knappast stöd hos särskilt många makthavare, tack och lov – utan det viktiga är istället det ACTA Gallo så ivrigt och befängt försvarat. Jag tror inte Gallo är ond – hon vill säkerligen väl och tror sig göra samhället en tjänst – men ACTA har konsekvenser som inte kan beskrivas som annat än just onda. Enligt Läkare utan Gränser, som kritiserat ACTA starkt, handlar avtalet om inget mindre än att ”förhandla bort människors liv”, då avtalet om det går igenom kommer försvåra fattiga människors tillgång till livsviktiga mediciner. Och enligt vetenskapliga rapporter hotar ACTA även fundamentala rättigheter för Europas medborgare som fastslås i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Vi har nästan en vecka på oss att stoppa detta livsfarliga avtal. 4 juli röstar EU-parlamentet om saken. Röstar de nej, är ACTA kört. Över. Borta. Och som sagt – EU:s medborgare har lyckats ändra maktbalansen från 90/10 till ACTA:s fördel, till ungefärliga 50/50 i nuläget. Ingen vet säkert hur omröstningen kommer gå. Men alla vet säkert att om vi, medborgare i Europas länder och annorstädes, fortsätter trycka på för fattigas liv och för mänskliga rättigheter – då kan vi faktiskt stoppa avtalet.

Det just du kan göra är mycket enkelt: mejla EU-parlamentarikerna för att visa ditt missnöje med ACTA. Var artig, håll dig kort. That’s it. Vill du skicka till alla över 750 EU-parlamentariker i ett hög är det smidigast att helt enkelt skicka ditt mejl till europarl-all@falkvinge.net, så skickas det automatiskt vidare till alla parlamentarikers mejladresser. Mycket enkelt. Vill du istället få fram en mejllista sorterad efter t.ex. partigrupp eller land de representerar, kan du enkelt använda ett mycket fiffigt verktyg denna länk går till. Och än mer effektivt är att ringa till EU-parlamentariker (ja, en i taget då…) med detta verktyg, eller att skicka papperspost till dem (här finns adresser).

Skrämmande terrorister i Gallos ögon – vanliga svenska demonstranter i andras.
Foto: Christian Engström.

ACTA hotar människors liv och rättigheter, och dess främsta förespråkare verkar ha föga till övers för sådana grundläggande värden som folkligt engagemang i en demokrati. Mejla EU-parlamentarikerna idag, så kan vi tillsammans stoppa avtalet.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, Marielle Gallo, Gallo, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarförakt, terorrism, språk, språkbruk, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, Polen, Anonymous, Union pour un Mouvement Populaire, UMP, yttrandefrihet, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Hur du kan hjälpa till att stoppa ACTA

ACTA är ett jobbigt namn på ett jobbigt avtal.

Om det internationella avtalet går igenom – om EU säger ja till det, liksom Sverige och alla andra medlemsländer – kommer det till exempel innebära detta:

• Tillgången till billiga mediciner för fattiga i utvecklingsländer minskas vilket högst reellt kan hota människors liv – något som gjort att Läkare utan Gränser protesterar mot ACTA, så kraftigt att organisationens generalsekreterare till DN sagt: ”Man förhandlar bort männi­skors liv, det är vad det handlar om.”
• De i Europakonventionen skyddade fundamentala mänskliga rättigheterna kan inskränkas. Den slutsatsen drar olika vetenskapliga studier. För hänvisning till källor, se del 1 och del 2 av EU-parlamentariken Carl Schlyters medarbetares granskning av regeringens felaktiga påståenden angående ACTA.
• En process där företagens lobbyister får sitta med vid förhandlingsbordet medan medborgare och folkvalda saknar insyn accepteras som ett helt okej sätt att ta fram ny lagstiftning. Det är nämligen just så ACTA-processen länge gick till – medan amerikanska storföretags representanter hade full insyn, fick parlamentariker när de begärde ut information enbart ut censurerade papper. Knappast särskilt förenligt med grundlagens tankar om offentlighetsprincip och liknande.
• Dagens restriktiva upphovsrättspolitik a la privatpolislagen IPRED (som ger t.ex. skivbolag större befogenheter än polisen i vissa sammanhang) cementeras och blir så gott som omöjlig att ändra demokratiskt, eftersom det är väldigt svårt att riva upp internationella avtal när man väl ingått dem.

ACTA hotar liv, mänskliga rättigheter och den demokratiska processen. Att avtalet måste stoppas är givet detta tämligen självklart.

Mot denna bakgrund är det mycket glädjande att se att tre olika utskott i EU-parlamentet alla idag rekommenderat parlamentet att säga nej till ACTA (DN:s artikel är fyllig, men från tiden då det tredje ännu ej röstat). Här ska framförallt  Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotter och Christian Engström, samt Miljöpartiets Carl Schlyter, ha en eloge för sitt arbete för medborgarrätten. ACTA-bloggen, som drivs i Schlyters regi, har skrivit väldigt mycket om dagens utskottsbeslut – mest läsvärd är deras intressanta analys av Industriutskottets (ITRE) och Rättsliga utskottets (JURI) omröstningar. Piratpartiets grundare Rick Falkvinge (som igår uppmanade folk att mejla parlamentarikerna inför dagens omröstningar) har också skrivit väl om hur dagens beslut innebär viktiga delsegrar – men att allt vad gäller ACTA hänger på hur EU-parlamentet som helhet röstar i början av juli.

Men innan den dess ska två andra utskott ge sina rekommendationer till parlamentet: utskottet DEVE röstar 4 juni, och INTA röstar 21 juni. (Fullständiga schemat finns här.) DEVE borde rimligtvis säga nej till avtalet – utskottet behandlar nämligen utveckling av världens fattiga länder, och utökade begränsningar i läkemedelsdistributionen är precis vad som inte behövs för dessa länder. INTA kommer nog bli en riktig rysare, särskilt som det är det utskottet som formellt är huvudansvariga för ACTA i EU-parlamentet. Detta vore nästan spännande som någon långfilm, om det inte vore för att det på allvar handlar ompolitiker och företag som vill inskränka människors tillgång till livsviktiga mediciner, och deras mänskliga rättigheter.

Så protestera mot ACTA! Vi vet sedan tidigare att folkligt engagemang kan ge fantastiska resultat – de enorma protesterna runtom i Europa i vintras ledde bl.a. till att polska folkvalda parlamentsledamöter tog på sig Guy Fawkes-masker, det som blivit den politiska Internet-generationens främsta symbol, i parlamentet, och till att alltfler länder deklarerade sin ovilja att gå med på avtalet. Om vi nu kan återuppliva detta engagemang i bara ett fåtal veckor till, och visa våra folkvalda att de har folkets stöd om de väljer medicindistribution och medborgarrätt framför vissa särintressens vinster, då har vi en god chans att vinna denna kamp för mänskliga rättigheter.

Såhär protesterar du:

1. Mejla EU-parlamentarikerna. Man kan få fram egna listor på mejladresser efter land, utskott och lite sånt på det här coola verktyget. Mejla helst alla parlamentariker från alla länder, det blir mest effektivt. Det mejl jag skickar lyder såhär (ni får gärna kopiera det, jag har själv kopierat en del från Rick Falkvinge):

Rubrik: Please reject the ACTA agreement

Dear MEP,

As a citizen of Europe, I am gravely concerned about the Anti-Counterfeiting Trade Agreement, on which the European Parliament will vote in the beginning of July (and before that, DEVE will vote June 4, och INTA will vote June 21).

This agreement, which has legislative effects but has been negotiated with corporate stakeholders outside of democratic transparency and accountability, appears to have severe curtailing effects on the distribution of medicine to the people of  the world’s poor nations, as well as restricting the fundamental human rights of European citizens on the Internet. Furthermore, the agreement would prevent the European Parliament and the parliaments of Member States from making very necessary future adjustments to key IPR concepts as we transition further into a digitally-framed economy.

Accordingly, I urge you to vote along lines that withhold the European Parliament’s consent to the ACTA agreement.

Sincerely,
[ditt namn]
Sweden

2. Demonstrera mot ACTA. I Sverige planeras en demonstration på Götaplatsen i Göteborg 14:00 den 9 juni – gå gärna med i Facebook-eventet.  Och bilda gärna en egen demonstration i din egen stad, om du precis som jag inte bor i Göteborg! Även om det inte skulle komma jättemånga, är varje liten protest en chans att få uppmärksamhet i media, vilket kan sprida detta ytterligare. I Stockholm, t.ex., lyckades vi i vintras få över 1000 demonstranter i 10 minusgrader! Detta visar på en mycket god potential.

3. Sprid information till dina vänner. På Facebook, på Twitter, på Google Plus, via mejl, via chatter, på cafébord, i skolan och på jobbet – ja, alla de sammanhang där du vistas – finns säkerligen mängder av människor du känner som inte känner till ACTA. Det är synd. Jag tror nämligen att de allra flesta skulle protestera om de bara fick reda på hur illa ACTA är. Så upplys dem! Dela demonstrationseventet! Länka till tidningsartiklarna och blogginlägg!

4. Sprid information till flera. Försök gärna nå ut till människor du inte känner – skriv på Newsmill, skicka in debattartiklar till SvT Debatt, lokaltidningar och dagspress, och skriv insändare som bara sjutton! Här kommer ett förslag på hur en kort insändare, lämplig för t.ex. din lokala tidning eller Metro, skulle kunna se ut, om man vill fokusera på läkemedelsaspekten (sen kan man gärna skriva fler, med andra aspekter!):

Rubrik: ACTA hotar människors liv

Tänk dig att du bor i ett fattigt land, drabbat av HIV. Du insjuknar själv i smittan. Men du kan inte få någon medicin. Det har EU sett till.

Det här är en skrämmande situation som enligt Läkare utan Gränser kan bli verklig för tusentals människor i tredje världen, om det så kallade ACTA-avtalet går igenom. ACTA är ett avtal som sätter vissa företags vinster framför människors självklara rätt till livsnödvändig vård. I juli kommer EU-parlamentet rösta om ifall EU ska gå med i detta hemska avtal eller inte.

Världens fattiga har det redan idag väldigt svårt att överleva. Det vore  hemskt om EU skulle besluta sig för att anta ACTA, och därmed lagstifta in ytterligare ett problem i deras liv. Medmänsklighet, empati och humanism måste istället prägla hur EU behandlar fattiga människor. Därför måste ACTA stoppas.

[Ditt namn, eventuellt parti/organisation]

5. Skicka papperspost till EU-parlamentarikerna (här finns adresser).

Medielänkar baserat på ACTA-bloggens länkar: Pressmeddelande från Carl Schlyter,  Laquadrature du net, ACTA-twitterflöde, HAX (och igen), DN, SVD, Aftonbladet, pressmeddelande från Piratpartiet (och ett från innan omröstningarna),

Bilderna i detta inlägg är fotograferade av EU-parlamentarikern Christian Engström för Piratpartiet själv, och är från demonstrationen i Stockholm i vintras då tusen stockholmare – och tiotusentals européer, kanske så många som 100 000 totalt – begav sig ut på gatorna i kamp för friheten, de medborgerliga rättigheterna och medicintillgången, i protest mot ACTA. Jag gillar särskilt den här nedre bilden. Detta – att en ganska gammal människa tar på sig en mask som symboliseras med dagens kanske största politiska ungdomsrörelse, driven av nätgenerationen – visar hur normer gällande ålder eller andra godtyckliga egenskaper inte har minsta betydelse för engagemang för mänskliga rättigheter.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, teknik, teknologi, yttrandefrihet, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter,  informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, , medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, Läkare utan Gränser, vård, sjukvård, läkemedel, medicin, fattigdom, generika, patent, hälsa, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, EU, transparens, EU-parlamentet, JURI, ITRE, LIBE, DEVE, INTA, Piratpartiet, PP, Miljöpartiet, MP, Christian Engström, Amelia Andersdotter, Carl Schlyter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »