Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

I en debattartikel i SvD skriver ett par kulturskapare om Centerpartiets mycket troliga nya partiledare Annie Lööfs något liberala inställning i upphovsrättsfrågan. Lööf ska tydligen i en intervju ha, samtidigt som hon sagt sig värna äganderätten på Internet, drivit tesen att fildelning för privat bruk bör legaliseras – en åsikt hon även framförde i hennes nu uppmärksammade svar på SvT:s valpejl. Now, varande medlem i Piratpartiet och ivrig anhängare av storskalig upphovsrättsreform till allmänhetens godo, är det förstås glädjande att en politiker från ett traditionellt mer fildelningskritiskt parti tycker så; och glädjen minskar inte av det faktum att politikern ifråga med största sannolikhet inte kommer förvägras posten som Centerpartiets partiledare.

Emellertid finns en något förvirrande del i Lööfs uttalande (som jag tyvärr inte tagit del av direkt; jag hittar nämligen inte intervjun på webben), förvirrande uppenbarligen även för de kulturskapare vilka jag i sakfrågan debatten rör sig om inte håller med: Lööf menar på att nedladdning av kultur från Internet är att betrakta som ”konsumtion”. Nu är det visserligen så att debatt om enskilda ords betydelse ofta är meningslös (det är viktigt att ha ett gemensamt språkbruk i diskursen för diskursens egna fortlevnad såsom varande relevant, men då är det oftast konstruktivast att helt enkelt komma överens om en definition, inte jiddra om vad ordet borde betyda), men i detta fall kan jag inte annat än reagera på ordvalet.

Enligt ordboken och gängse språkuppfattning betyder nämligen ”konsumtion” förbrukning. En mer missvisande term är svår att hitta för att beskriva fildelning; själva det som fildelningen bygger på, dess själ om en så vill, är det faktum att filerna, precis som allt immateriellt, kan kopieras och nyttjas av flera samtidigt, utan att originalet skadas på minsta vis. Det är på denna grund all min upphovsrättskritik bygger, och om du som läser detta inte delar den grundläggande uppfattningen är det nog omöjligt för oss att komma överens. Här följer därför en liten pedagogisk film om saken, som förklarar den på ett sätt jag medelst ordens hjälp inte är kapabel till:

Detta synsätt på kopieringen – förståelsen för att det handlar om just kopiering som inte är stöld utan tvärtom raka motsatsen till stöld – leder oundvikligen till slutsatsen att upphovsrätten inte alls är en del av äganderätten; äganderätten säger ju att jag inte får stjäla något från dig eftersom du då inte kan använda det, men om jag kan använda vad det nu är som är ditt utan att förhindra dig från att använda det, är det inte alls ett brott mot äganderätten. Konkret exempel: du bygger ett jättefint hus på din tomt. Om jag går in och sätter mig på verandan, kan du inte samtidigt sätta dig där, och därmed kränker jag din äganderätt; du förhindras att använda det du äger. Om jag däremot bygger ett eget precis likadant hus kan jag sätta mig på verandan i min kopia av huset hur mycket jag vill utan att du hindras från att använda ditt eget hus. Din äganderätt kränkes inte alls.

Och när detta väl etablerats, är det inte långt till slutsatsen att upphovsrätten inte bara är något annat än äganderätten, utan att den faktiskt är en inskränkning i äganderätten. Därmed är det helt irrelevant att tala om att äganderätten ska gälla även på Internet när det gäller immateriella saker som kultur; det är omöjligt, eller åtminstone väldigt svårt, att via Internet stjäla en film fysiskt. Vad som är möjligt  är att kopiera en film, men det lämnar originalet helt oskadat och förhindrar inte skaparen från att använda filmen; därmed är det ur moraliskt äganderättsperspektiv helt okej.

Så, tillbaka till debattartikeln som förorsakade detta mitt argumenterande inlägg. Utöver den rättighetsbaserade argumentationen – som redan tillbakavisats här ovan – framlägger artikelns författare en mer utilitaristisk syn på fildelningen. Resonemanget går så här: kultur är viktigt för samhället. För att skapa kultur krävs finansiering. Fildelningen försvårar finansieringen av kulturen. Därför är fildelning dåligt för samhället.

Jag, liksom resten av Piratpartiet, instämmer till fullo i kulturens betydelse för samhället: vi älskar kultur. Punkt två och tre är vi mer skeptiska till. För det första skapar redan idag de allra flesta kulturskapare sin kultur obetalt och av ingen annan anledning än att de gillar att skapa kultur. Att försörja sig på kulturskapandet har i alla tider varit svårt, och är något som snarast är ett privilegium för de allra mest framgångsrika. Men människan har i alla tider skapat kultur ändå; människan är en skapande varelse. Inte minst visas detta tydligt med Internet och de oerhörda mängder bloggare, musiker, filmare, serietecknare och så vidare som sprider sin egenskapade kultur via allehanda nya kanaler. Alla dessa skulle knappast nått ut utan fildelningen och andra nya tekniska framsteg.

För det andra inverkar fildelningen inte nödvändigtvis negativt på betalviljan. Här handlar det om enkel fakta, och inte om värderingar. Därför presenterar jag här några studier som stödjer min tes:

  • En undersökning från Harvard 2004 (om jag förstått årtalet rätt) visar att nedladdad musik inte affekterar skivförsäljningen. Källa, Harvards webbplats.
  • En undersökning från det EU-finansierade projektet Music Lessons där bland annat forskare på KTH och Göteborgs universitet deltagit 2005 visar att musikförsäljningen inte påverkas negativt – till viss del faktiskt positivt – av fildelningen. Källor: SvD, Expressen, Aftonbladet.
  • En undersökning från SOM-institutet 2006 visar att nedladdad film inte drar ner på biobesöken. Faktum är att fildelare går dubbelt så mycket på bio som andra (även om detta dels kan tillskrivas det faktum att fler unga går på bio, och fler unga fildelar). Källa, SvD.
  • En undersökning från Göteborgs Universitet 2007 visar att nedladdad film inte minskar antalet biobesök, utan tvärtom ökar det. Källor: IDG, själva undersökningen, SvD.
  • En undersökning från holländska staten 2009 visar att piratkopieringen är bra för musikindustrins, och framförallt i stort för samhällets ekonomi, samt att en nedladdad fil absolut inte innebär ett förlorat inköp. Källor: IDG, Metro, SvT, själva undersökningen.
  • En undersökning från norska Handelshögskolan 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Nyhetskanalen.
  • En undersökning från den brittiska tankesmedjan Demos 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Metro, IDG, Mailonline.
  • En nyhetsartikel vars research är gjord av en medborgare och inte en journalist (?) visar på siffror som visar att exemplarförsäljning gått ned de senaste åren (vilket missgynnat skivbolag och i viss grad artister), medan inkomster från live-uppträdanden ökat (vilket gynnat artister), och att artister generellt tjänar mer nu än förr. Källa: TimesOnlineLabs.

Sammanfattningsvis finns det alltså ur ett rättighetsbaserat perspektiv ingen anledning till dagens hårda upphovsrätt. Inte heller är det säkert att den gynnar kulturskaparna, då den kan bidra till att folk betalar för exemplar (och därmed ger mer pengar till mellanhänder) istället för att betala mer direkt till kulturskaparen (via konserter, donationer och dylikt; även biobesök kan höra hit i någon mån).  Kulturdelning – som ju är vad fildelning handlar om – är i grunden positivt för samhället, och konsekvenserna av att försöka begränsa den blir alltför oönskade för att vara acceptabla.

Därför bör upphovsrätten reformeras.

Uppdatering: nu skriver DN om en ny enhet polisen skapat för att ta hand om fildelningsfall. Jag undrar stilla om det inte finns andra, värre brott som sådana specialresurser bör läggas på.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Västvärlden har länge sökt framstå som världens naturliga ledstjärna. Civilisationens hemvist, de demokratiska principernas högborg och upplysningens försvarare. Bekämparen av förtryck, tortyr och andra hemskheter. Upprätthållaren av upplysningens frihetsideal. I mångt och mycket stämmer bilden som målats upp; de västerländska staterna är förvisso demokratier med tämligen god respekt för mänskliga rättigheter. Men på senare tid har denna beskrivning av västvärlden kommit på skam. Kriget mot terrorismen med bristande respekt för den egna befolkningens rättigheter och deltagandet i diverse krig med bristande respekt för lokalbefolkningens rättigheter är välkända.

Denna västvärldens människorättsliga försumlighet har även yttrat sig i förhållandet till diktaturer världen över. Västvärlden har sett mellan fingrarna på övergrepp mot mänskliga rättigheter begångna av diktaturer, och till och med kunnat tänka sig att sälja verktyg som förenklar just sådana övergrepp och likande. Nu framkommer att en sådan relation mellan Storbritannien och USA å ena sidan och Libyen å den andra verkar haft en större omfattning än tidigare trott. Enligt  dokument funna i f.d. säkerhetschefen och utrikesministern Mussa Kussas kontor ska USA ha skickat misstänkta till Libyen för ”enhanced interrogation”. Begreppet är troligen en eufemism för tortyr, och oavsett om USA ville att de misstänkta skulle torteras, var de antagligen väl medvetna om risken för tortyr som ett sådant drag medförde.

Storbritannien ska ha hjälpt den libyska regimen tillfångata dess kritiker . Huruvida Storbritannien ska ha överlämnat oppositionella eller blott information om oppositionella är oklart; TT – eller åtminstone DN och SvD som hänvisar till TT – hävdar det förstnämnda, medan The Independent, som verkar vara TT:s källa, blott hävdar det sistnämnda. I vilket fall är varje hjälp till en diktatur syftad att förenkla för diktaturen att få tag på sina kritiker förkastlig. Brittiska statstjänsteman ska även ha hjälpt Gaddafi med hans tal i syfte att bättre på omvärldens bild av Libyen; medan detta inte är lika illa som tidigare uppräknade aktiviteter, bör naturligtvis ingen demokrati någonsin hjälpa en diktatur med dess propaganda.

Eftersom fakta behövs för ställningstaganden, krävs för ett helt säkert ställningstagande helt säker fakta. I detta fall finns tyvärr enbart osäker fakta, varför ställningstagande får formuleras som om-satser: om uppgifterna stämmer, är USA:s och Storbritanniens agerande grovt förkastligt. I detta fall finns föga om något som tyder på att dokumenten skulle vara fabricerade (de tidningar, bland annat The Independent, samt Human Rights Watch, som tydligen gemensamt hittat dokumenten, skulle förlora stort i trovärdighet om en sådan arbetsmetod som fabricering framkom; f.ö. litar jag på Human Rights Watch). Medan varken Storbritannien eller USA har bekräftat dokumentens autenticitet, har de inte heller förnekat dem; följande uttalande från en talesperson för CIA antyder snarast att de stämmer:

It can’t come as a surprise that the Central Intelligence Agency works with foreign governments to help protect our country from terrorism and other deadly threats.

Det kanske inte kan komma som någon överraskning att CIA samarbetar med andra stater för att bekämpa terrorism, nej. Där håller jag helt med talespersonen Jennifer Youngblood. Det som däremot kan komma som en överraskning är om CIA uppsåtligt skickat människor misstänkta för terrorism för att förhöras i ett land välkänt för sin användning av tortyr. Det är ingen trevlig överraskning, men stämmer den, visar det hur långt från sin egenuppmålade bild som frihetens försvarare USA kommit.

Foto: www.kremlin.ru (CC-BY 3.0)
Foto: http://www.kremlin.ru (CC-BY 3.0)

Foto: www.kremlin.ru (CC-BY 3.0detaljer).
Som synes har inte bara USA och Storbritannien haft ett tvivelaktigt förhållningssätt till Gaddafi.

Några andra som gärna skapat en bild av sig själva som befriare och demokrater är rebellrörelsen i Libyen. Medan det naturligtvis är bra att den gamla diktaturregimen störtats, tyder mycket på att rebellerna inte alls har lika stor respekt för mänskliga rättigheter som de påstår sig ha. Anklagelser om övergrepp begångna av rebellsidan, som godtyckliga arresteringar och tortyr, kommer från Amnesty med fler. Jag kan förstå den hämndkänsla som driver rebellerna och svårigheten i att omvandla det hat mot regimen som drivit revolutionen till respekt och tolerans för alla människor. Men detta är blott en orsak till det felaktiga agerandet och på intet sätt en hållbar ursäkt.

Som Abdelshafi Hassem, en av de rebellerna som verkar ha en genuin respekt för deras fienders och brottsmisstänktas rättigheter och som själv hållits fångad av Gaddafiregimen, säger:

Jag blev torterad med elsladdar, vakterna kallade mig råtta och pissade i mitt dricksvatten. Nu måste vi visa att vi inte är lika dåliga som de, att vi kan behandla de brottsliga elementen enligt de lagar och regler som finns i ett civiliserat samhälle. Om vi misslyckas med det har hela den här kampen varit förgäves.

UPPDATERING: Anders Karlsson länkar i en kommentar nedan länkat till en mycket pedagogisk och, som det verkar, mycket insatt artikel på svt.se om varför väst inte hjälper syriska oppositionen som de hjälpt den libyska av Bo Inge Andersson, utrikeskommentator på SvT. Jag rekommenderar alla intresserade av situationen i Syrien, och västs förhållande till diktaturer i stort, att läsa den.

Uppdatering 2: SvD har idag, 5 september, skrivit om att en av den libyska revolutionens ledare, Abdel Hakim, tidigare ansetts vara en terrorist på grund av sin aktivitet inom den islamska rebellorganisation LIFG, och därför torterats av USA innan utlämning till den libyska regim han opponerat sig mot, den libyska regim som gjort sig kända för sin bristande människorättsrespekt. Oavsett om Hakim är en terrorist eller ej, oavsett hur demokratisk eller inte LIFG är, har alla människor en rätt att slippa tortyr. Därför bör USA mycket riktigt, som rebellerna efterfrågar, be om ursäkt och försäkra att de aldrig mer kommer svika de frihetens ideal landet bygger på.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »