Motion: En human och rättssäker flyktingpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och demokratiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-ekonomi-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min andra motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj): nu om migrationspolitik. Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

(Vill du också skriva en motion? Läs här!)

Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt! Vill du också skriva under motionen En human och rättssäker migrationspolitik? Skicka namn och lokalavdelning av Piratpartiet till mig, i kommentarsfältet nedan, på leo.rudberg@gmail.com eller per 076-250 82 30. Gör du det innan söndag kväll 22:00 lägger jag till dig som undertecknare när jag skickar in motionen!

En human och rättssäker migrationspolitik

Vår gränslösa värld.

Svensk politik handlar sällan om liv och död. Politiker vill sällan tala om mänskliga rättigheter och rättsstatens principer – och om de talar om dem utgår dem från att Sverige är den humanistiska, frihetliga utopin på Jorden.

Så är förstås inte fallet. Det vet vi i Piratpartiet, och vi har länge och väl därför motarbetat t.ex. FRA och IPRED, med sina ingrepp i rätten till privatliv respektive rättssäkerhet. Sedan 2012 har vi därtill tagit ställning i vad som är den viktigaste frågan just nu rörande mänskliga rättigheter: migrationspolitiken.

Våra åsikter i detta fält från höstmötet 2012 är bra. (De finns att läsa under rubriken ”En värld där människor rör sig”, s. 13 i Sakpolitik antagen tom höstmötet 2012.) Men de antagna åsikterna är få och räcker inte för att helt och hållet leva upp till våra pirata ideal, och de ger tyvärr inga heltäckande svar på frågorna om migration vi kan få i valrörelserna 2014.

(Det här ska ses som självkritik, inget annat; det var jag själv som skrev den största motionen om migrationspolitik 2012, och på grund av tidsbrist hann jag tyvärr bara få med det allra viktigaste.)

Vår migrationspolitik behöver alltså kompletteras med fler åsikter för att nå upp till visionen om en värld där de mänskliga rättigheterna respekteras, där rättsstatens principer upprätthålls och där politiken alldeles självklart väljer livet före döden. Att uppnå denna vision borde vara högprioriterat för ett så frihetligt, demokratiskt och humanistiskt parti som Piratpartiet.

Det vi måste ta ställning för är följande (en siffra för varje yrkande):

En rättssäker och human asylprocess

1. Migrationsverket klassificerar idag vissa asylansökningar som ”uppenbart ogrundade asylansökningar”. Sådan klassifikation innebär att asylansökan överhuvudtaget inte behandlas på ett rättssäkert sätt, vilket innebär en enorm svårighet för den asylsökande och ett brott mot vederbörandes rätt till rättssäkerhet och rätt att söka asyl. Därför måste denna klassifikation avskaffas – alla asylansökningar måste behandlas rättssäkert.

2. Sverige har världsrekord i domar mot sig i FN:s tortyrkommitté för brott mot FN:s tortyrkonvention i form av utvisningar av flyktingar till tortyr. Europadomstolen – som vaktar Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna – har upprepade gånger fällt Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna, då Sverige beslutat att utvisa människor till länder där deras grundläggande rättigheter skulle ha kränkts. Det hör till saken att Europakonventionen sedan flera år tillbaka måste följas enligt svensk grundlag; brott mot Europakonventionen utgör alltså även brott mot Sveriges grundlag. Det är för mig alldeles uppenbart att Sverige måste följa sina internationella åtaganden rörande respekt för mänskliga rättigheter rent ideologiskt och principiellt. Dessutom: hur ihåligt låter inte annars Sveriges fördömande av andra (värre) länders brott mot mänskliga rättigheter?

3. Asylsökande bör i normalfallet ses som tillförlitliga i frågor om deras egen situation. Att förvänta sig av flyktingar att de kan hålla reda på exakta datum och andra omständigheter om sin flykt är varken rättssäkert eller humant. Upprepade gånger har just sådana misstag lett till utvisningar, då Migrationsverket ansett personer som t.ex.

4. En förutsättning för en rättssäker domstolsprocess är att alla parter kan kommunicera ordentligt med varandra. Trots det har förhandlingar fortsatt även i situationer där tolkningen inte fungerat. Detta är förödande för rättssäkerheten och måste stoppas. Alla nödvändiga resurser till kvalificerad tolkning måste tillsättas, och om det är omöjligt att få tag på effektiv tolkning måste den asylsökande beviljas tillstånd att stanna. Givetvis bör även alla nödvändiga resurser till advokater för flyktingar tillsättas.

5. Asylsökande från länder som enligt kvalificerade bedömare (t.ex. Human Rights Watch och Amnesty International) kränker mänskliga rättigheter – däribland samtliga diktaturer – bör omedelbart ges uppehållstillstånd utan vidare prövning. Detsamma gäller flyktingar från naturkatastrofer och länder med erkänt mycket dåliga levnadsförhållanden. Ett undantag för grovt kriminella, internationellt efterlysta brottslingar kan eventuellt göras. Flera länder, som Saudiarabien, Syrien och Kina, bör helt enkelt ingen någonsin utvisas till oavsett omständigheterna och att bemöda sig om en närmre granskning i varje enskilt fall är därför helt onödigt.

6. Om vidare prövning behövs eftersom personen inte kommer från ett av de många länderna som omedelbart beviljar asyl måste prövningen ske individuellt. Inga hänsyn får tas till politiska försök till ”volymbegränsningar”, eftersom sådana kollektivistiska hänsyn per definition inskränker den individuellas rättigheter.

7. Migrationsverket har upprepade gånger bevisat sin inkompetens enligt ovan: tolkningen har brustit, bedömningarna av trovärdighet har brustit och beslut har i allmänhet fattats som strider mot Sveriges internationella åtaganden, mot svensk grundlag och mot mänskliga rättigheter. (För enskilda fall hänvisar jag till denna juridiska utredning, till fallet Ganna, till fallet Karim, och till fallet Syrien).

Det här är helt oacceptabelt. Allt förtroende för Migrationsverket torde vara förbrukat – precis som för FRA, då vi fått veta att även FRA upprepade gånger brutit mot lagen. Att föreslå nedstängning av Migrationsverket (á la nedstängning av FRA) vore kanske väl drastiskt, och det kan tänkas att Migrationsverket (till skillnad från FRA) fyller flera viktiga samhällsfunktioner.

Jag föreslår därför istället inhibition i samtliga utvisningsärenden. Detta innebär att ingen utvisning överhuvudtaget ska verkställas förrän en kompetent, laglydig och folkrättsrespekterande myndighet tagit över ärendena – och kan sådant övertagande inte ske, bör Migrationsverket läggas ned helt och hållet och inhibitionen därmed bli en fullständig amnesti.

8. Idag tvångsutvisar Sverige många asylsökanden till andra europeiska länder. Detta sker inom ramen för den s.k. Dublinförordningen, som stadgar att den som söker asyl i Europa måste göra det i det första land vederbörande anlänt till. I praktiken innebär det att många flyktingar utvisas till Medelhavsländerna. Dessa länder (och säkerligen de flesta andra europeiska länder) har enorma brister i sin asylprocess – ofta t.o.m. större än Sveriges stora brister. Det är oförenligt med rätten att söka asyl att utvisa människor till länder där denna rätt inte respekteras, och därför bör Sverige överhuvudtaget inte utvisa asylsökanden till andra länder (åtminstone inte i nuläget då situationen ser ut som den gör).

Sverige har redan valt att kringgå Dublinförordningen genom att sluta utvisa asylsökanden till Grekland, eftersom det nazistiska Gyllene gryning (som har politiskt stöd av 50 procent av poliskåren enligt en opinionsundersökning) – ofta utan att den grekiska polisen bryr sig – misshandlar flyktingar. Kan vi göra ett undantag för Dublinförordningen kan vi göra ett undantag för alla andra länder som har en nästan lika vedervärdig flyktingpolitik, vilket är i princip hela Europa.

9. Skulden bör inte primärt läggas på Migrationsverket – medan en del beslut onekligen uppkommit på grund av enskilda byråkraters inkompetens, ligger det stora problemet i lagstiftningen. Detta juridiska systemfel går under namnet Utlänningslagen. T.ex. innebär Utlänningslagen att folk för ett år sedan skulle utvisas till våldets Syrien. Hur? Jo, Utlänningslagen säger (i detta sammanhang) endast att folk ska få stanna på grund av ”väpnad konflikt”. Assads styrkor var alldeles för överlägsna rebellernas för att det skulle kallas ”väpnad konflikt” – det var mer av ett massmord. Utlänningslagen säger att folk ska utvisas till massmord.

Detta går klockrent i strid med alla internationella åtaganden (därmed förklaras Sveriges oerhört många brott mot t.ex. Tortyrkonventionen och Europakonventionen). Utlänningslagen bör alltså ändras, så att alla ingen ska utvisas till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter. Ett första steg kan vara att som MP föreslår ändra formuleringen ”synnerligen ömmande skäl” till ”särskilt ömmande skäl” och tillämpa denna nya formulering i fall som Syrien.

Ett rättssäkert och humant liv för flyktingar i Sverige

10. Alla barn har rätt till skolgång. Tack vare MP:s och Regeringens överenskommelse får de nu denna rätt erkänd. För att den ska respekteras i praktiken krävs att poliser inte letar papperslösa vid skolor.

12. Alla ska ha lika rätt till sjukvård, har Piratpartiet tidigare ställning för. För att rätten ska respekteras i praktiken krävs att poliser inte letar papperslösa vid skolor.

13. Flyktingförläggningar drabbas ibland av vandalism. Dessa brott torde vara rasistiskt motiverade, och drabbar några av samhällets allra mest utsatta: flyktingar. Därför måste anslag ges så att vandalismen kan utredas ordentligt.

14. Tiggeri måste vara lagligt. Sociala problem försvinner inte för att man försöker lagstifta bort dem. Dessutom tyder mycket på att hänsynslösa, föga rättighetsrespekterande kommersiella ligor utgör en mycket liten orsak bakom tiggeriet i Sverige. Sådana ligor bör givetvis motarbetas – för de begår brott mot redan befintlig lagstiftning. Behov finns ej av ny lagstiftning mot tiggeri.

15. Rasprofilering som statlig metod är helt oacceptabelt.

16. Fördomar och rasism är ett allvarligt problem. Detta bör motarbetas på ett flertal sätt från offentligt håll. Många konstruktiva förslag finns i en statlig utredning av Bengt Westerberg, ”Främlingsfienden inom oss”. Piratpartiet bör generellt ställa sig positiv till förslag som syftar till att motarbeta fördomar och rasism så länge dessa förslag på intet sätt utgör inskränkningar i yttrandefriheten.

Grundpremissen för sådana åtgärder måste vara att alla människor i första hand betraktas som individer, inte som representanter för godtyckliga grupper, att identiteter som ”svensk” måste vara flexibla för alla som vill identifiera sig med dem och att människor mycket väl kan och får ha flera identiteter samtidigt.

17. Inga barn eller deras närstående bör tvångsutvisas, eftersom våldsingripanden från statens sida mot barnfamiljer näppeligen ligger i barnets bästa och Sverige bör följa Barnkonventionen som slår fast att barnets bästa skall vägleda varje myndighetsbeslut.

En rättssäker och human flyktingpolitik på EU-nivå

18. Samma principer som bör gälla för flyktingpolitiken i Sverige bör givetvis gälla för EU. Arbete för att stoppa Fästning Europa, Stockholmsprogrammets migrationsbegränsande delar och så vidare måste prioriteras i EU:s institutioner, däribland EU-parlamentet. Förändrar vi Sveriges migrationspolitik kan vi göra en hel del. Förändrar vi EU:s kommer vi ännu längre.

En rättssäker och human politik för flyktingar utanför Sverige
19. Att ta sig till Europa idag är fullkomligt vidrigt. (Läs det här för en inblick i hur det går till.) Gränspassager bör öppnas upp för sökanden efter försvunna flyktingar.

20. I praktiken saknar många flyktingar överhuvudtaget lagliga möjligheter att ta sig till Sverige och söka asyl här. Detta måste förändras. Visumsystemet måste anpassas för att möjliggöra asylsökandes flykt. Asylsökande bör också kunna ske via svenska ambassader och per korrespondens (utanför Sveriges gränser). Den som tagit sig till Sverige och vill lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd, t.ex. som arbetskraftsinvandrare istället för flykting, måste kunna göra det på plats i Sverige. (Se bl.a. fallet Jean för de vidriga konsekvenserna av regeln att ny asylansökan måste ske i hemlandet.)

21. Det statliga biståndet bör fördubblas. Det finns väldigt många utgiftsposter i statens budget som är betydligt mindre viktiga än att rädda liv. Dessutom innebär denna åsikt att vi enkelt besvarar SD:s argument ”vi vill hjälpa till på plats istället för i Sverige” – vi vill isåfall förstås hjälpa till både på plats och i Sverige.

En rättssäker och human flyktingpolitik inför valen

22. Migrationspolitiken har genom REVA snabbt blivit en av Sveriges största politiska frågor. Migrationsministerns avgång har aldrig varit närmre, och vår justitieminister har på nytt bekräftat sin inkompetens rörande rättsstatens grundläggande principer. Den mest delade texten i svensk mediehistoria, ”Bästa Beatrice Ask”, är just kritisk till justitieministern och REVA. Många Alliansväljare och socialdemokrater – och kanske någon miljöpartist (som ogillar överenskommelsen med Alliansen) och vänsterpartist (som ogillar V:s motstånd mot arbetskraftsinvandring) – torde söka ett nytt frihetligt, humanistiskt parti.

Här har Piratpartiet ett guldläge. Ett starkt migrationspolitiskt ställningstagande utåt i debatten fyller flera värdefulla funktioner. Dels lanserar vi oss som det självklara alternativet till SD, som övertrumfar dem på SD:s egna största politiska område. Dels får vi en chans att peka på hur Regeringen och S (och i någon mån MP) bryr sig föga om mänskliga rättigheter i praktiken. Dels kan vi inskärpa hur allvarligt vi tagit breddningen, och hur vi på riktigt nu står upp för mänskliga rättigheter överallt – inte bara på nätet.

Migrationspolitiken bör därför bli ett av våra fokusområden under 2013 och i valrörelserna 2014. Vi bör då resonera på alla fronter: visa för liberaler hur Sveriges migrationspolitik nu kränker den grundläggande individuella liberala rätten till asyl, visa för socialister/socialdemokrater hur Sveriges internationella solidaritet får sig en törn av att utvisa världens fattigaste, visa för ekologister hur de som drabbas av de miljökatastrofer vi orsakar genom klimatförändringar kastas tillbaka till de problem vi är ansvariga för och visa för konservativa hur samhällsgemenskapen drabbas av rasism och hur dödsutvisningar inte ligger i linje med kristen etik.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

1. medlemsmötet antar ställningstagandet: Klassifikationen ”uppenbart ogrundade asylansökningar” måste avskaffas.
   Motivering: Sådan klassifikation innebär att asylansökan överhuvudtaget inte behandlas på ett rättssäkert sätt, vilket innebär en enorm svårighet för den asylsökande och ett brott mot vederbörandes rätt till rättssäkerhet och rätt att söka asyl.
2. medlemsmötet antar ställningstagandet: Sverige måste respektera sina internationella åtaganden vad gäller att skydda mänskliga rättigheter.
   Motivering: Sverige gör det inte idag. Internationella åtagandena är visserligen inte alltid särskilt långtgående och vi bör förstås sträva längre. Hursomhelst bör vi inte bryta mot dem, även om vi bör gå längre än dem vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter.
3. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden bör i normalfallet anses trovärdiga. Motstridiga uppgifter från flyktingar bör anses fullt förståeliga givet flyktingarnas situation, varför sådant inte ska få undergräva flyktingarnas trovärdighet i myndigheternas och rättsväsendets perspektiv.
   Motivering: Den här åsikten är en välbehövlig precisering av det svepande ”asylprocessen måste vara rättssäker” som Piratpartiet tidigare redan ställt sig bakom.
4. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden måste få tillgång till kompetent tolkning och kompetenta advokater.
   Motivering: Den här åsikten är en välbehövlig precisering av det svepande ”asylprocessen måste vara rättssäker” som Piratpartiet tidigare redan ställt sig bakom.
5. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden från länder som kränker mänskliga rättigheter (däribland samtliga diktaturer), naturkatastrofer och mycket dåliga levnadsförhållanden bör omedelbart få stanna utan vidare prövning, förutsatt att de inte är internationellt efterlysta för grov brottslighet.
   Motivering: Eftersom ingen någonsin ska utvisas till diktaturer o.s.v. är det slöseri med resurser att pröva asylfrågan vidare i dessa fall.
6. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden från länder som varken kränker mänskliga rättigheter eller är drabbade av naturkatastrofer eller mycket dåliga levnadsförhållanden måste få en individuell, rättssäker prövning, helt utan hänsyn till eventuella önskningar om ”volymförändringar” eller dylikt.
   Motivering: Detta är en förutsättning för en rättssäker prövning.
7. medlemsmötet antar ställningstagandet: Inhibition bör ske i samtliga utvisningsärenden tills Sverige fått en kompetent, laglydig och folkrättssrespekterande instans som kan avgöra dessa. Om ingen sådan instans skapas bör inhibitionen bli en amnesti för alla.
   Motivering: Detta är enda sättet att omedelbart stoppa de folkrättsvidriga utvisningar vi vet sker idag med dagens utvisning.
8. medlemsmötet antar ställningstagandet: Ingen flykting som söker asyl i Sverige bör utvisas utan att få sin asylansökan prövad här.
   Motivering: Andra länder har ofta än mer usla asylsystem än Sverige har.
9. medlemsmötet antar ställningstagandet: Utlänningslagen måste ändras. Ett första steg vore att ändra ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter”.
   Motivering: Det är inte primärt byråkraterna utan politikerna som gjort fel. Felet ligger i lagen, inte i dess uttolkare. Därför behöver lagen ändras. Och just denna konkreta ändring skulle – med en bred tolkning av ”särskilt ömmande omständigheter” – kunna innebära att i princip allt vi står för vad gäller utvisningar blir lag utan vidare.
10. medlemsmötet antar ställningstagandet: Barns rätt till skolgång måste garanteras. Polisen bör inte få jaga papperslösa vid skolor.
    Motivering: Det första behöver knappast motiveras (det står i Barnkonventionen och är en allmänt vedertagen humanistisk princip). Det sista är en förutsättning för att det första ska fungera i praktiken.
11. medlemsmötet antar ställningstagandet: Rätten till sjukvård måste garanteras i praktiken. Polisen bör inte få jaga papperslösa vid sjukhus.
    Motivering: Piratpartiet har redan antagit det första som sin åsikt. Det andra är en förutsättning för att det första ska kunna genomföras.
12. medlemsmötet antar ställningstagandet: Att motverka och klara upp vandalism mot flyktingförläggningar och andra hatbrott mot flyktingar bör prioriteras (bl.a. ekonomiskt) av Polisen.
    Motivering: Detta eftersom dessa brott drabbar en av samhällets mest utsatta grupper.
13. medlemsmötet antar ställningstagandet: Tiggeri måste förbli lagligt.
    Motivering: Sociala problem som misär kan inte kriminaliseras bort; jämför skadereduktion inom t.ex. drogpolitiken.
14. medlemsmötet antar ställningstagandet: Rasprofilering som statlig metod är helt oacceptabelt.
    Motivering: Rasism är fel.
15. medlemsmötet antar ställningstagandet: Rasism och fördomar måste motarbetas mer kraftfullt av det offentliga – givetvis ständigt med respekt för yttrande- och åsiktsfriheten. Flera bra förslag rörande exempelvis ökad utbildning inom skolor och Forum för levande historia finns i rapporten ”Främlingsfienden inom oss”. Grundpremissen för sådana åtgärder måste vara att alla människor i första hand betraktas som individer, inte som representanter för godtyckliga grupper, att identiteter som ”svensk” måste vara flexibla för alla som vill identifiera sig med dem och att människor mycket väl kan och får ha flera identiteter samtidigt.
    Motivering: Rent ideologiskt står Piratpartiet för mångfald, öppenhet och frihet. Detta måste omsättas i praktiken genom statliga åtgärder.
16. medlemsmötet antar ställningstagandet: Inga barn eller deras närstående bör tvångsutvisas. Ett undantag utgörs av grovt kriminella närstående som inte är svenska medborgare.
    Motivering: Sådana tvångsutvisningar strider mot barns rättigheter enligt Barnkonventionen då de näppeligen är i barnets bästa. Undantaget behövs för att grovt kriminella inte ska kunna hänvisa till närstående barn då de döms till utvisning ur landet som straff för sin grova kriminalitet.
17. medlemsmötet antar ställningstagandet: Sverige måste driva på för en human, rättssäker och människorättsrespekterande migrationspolitik inom EU. Varje EU-land måste tillåtas ha en mer frihetlig flyktingpolitik än resten av EU.
    Motivering: Framgång på EU-nivå ger ännu större positiv effekt för mänskliga rättigheter än bara framgång i Sverige. Den sista meningen utgår från subsidiaritetsprincipen och syftar dessutom till att möjliggöra positiva exempel/föregångare.
18. medlemsmötet antar ställningstagandet: Gränspassager bör öppna upp för sökande efter försvunna flyktingar.
    Motivering: Konsekvenserna av att detta inte gäller är vidriga.
19. medlemsmötet antar ställningstagandet: Alla flyktingar måste ha lagliga möjligheter att söka asyl i Sverige. Visumsystemet måste anpassas för att möjliggöra asylsökandes flykt. Asylsökande bör också kunna ske via svenska ambassader och per korrespondens (utanför Sveriges gränser). Den som tagit sig till Sverige och vill lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd, t.ex. som arbetskraftsinvandrare istället för flykting, måste kunna göra det på plats i Sverige.
    Motivering: Idag ser situationen inte ut så, vilket har förödande mänskliga konsekvenser och kränker människors rätt till asyl.
20. medlemsmötet antar ställningstagandet: Det statliga biståndet bör fördubblas.
    Motivering: Få statliga utgifter är viktigare än att rädda liv.
21. medlemsmötet antar ställningstagandet: Medlemsmötet bör deklarera migrationspolitiken som en fokusfråga för Piratpartiet år 2013. Ledning och styrelse uppdras att inför valen 2014 lyfta fram migrationsfrågor i extern kommunikation, t.ex. i paritets officiella valmaterial och partiledarens TV-debatter.
    Motivering: Många Alliansväljare, socialdemokrater och miljöpartister är förbannade på REVA och söker ett frihetligt, humanistiskt alternativ. Låt oss bli det alternativet.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, Ung Pirats förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, minoritet, minoriteter, identitet, kommunikation, kunskap, kultur, fri kultur, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, mångfald, jämlikhet, humanism, hat, kärlek, historia, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, välfärd, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Annons

Read Full Post »

Regeringens flyktingpolitik är antiliberal

”Nästa höst går vi till val i en fri demokrati. Det är privilegium.” Så kan en av den svenska retorikens främsta mästare, Olof Palme, parafraseras. Och vad är väl ett bättre sätt att förvalta detta privilegium än att bedriva valrörelse för frihetlig humanism? I Palmes anda har jag följaktligen skrivit en debattartikel om Sveriges migrationspolitik, varför den är dålig och hur den bör förbättras.

Debattartikeln är publicerad på Newsmill, samt här nedan (versionen nedan är något uppdaterad, med nya länkar till artiklar som inte skapats när jag skrev artikeln till Newsmill för några dagar sedan). Sprid gärna.

Riksdagen, som bär ansvaret för Sveriges migrationspolitik.
Foto: Janwikifoto (http://politik.in2pic.com), CC-BY-SA 3.0.

Inget annat land i världen har dömts så många gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention som Sverige, för att ha utvisat flyktingar till tortyr. Och det är inte bara här Sveriges flyktingpolitik fått skoningslös kritik internationellt. Europadomstolen – som vaktar Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna – har upprepade gånger fällt Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna, Sverige beslutat att utvisa människor till länder där deras grundläggande rättigheter skulle ha kränkts. Det hör till saken att Europakonventionen sedan flera år tillbaka måste följas enligt svensk grundlag; brott mot Europakonventionen utgör alltså även brott mot Sveriges grundlag.

Ansvaret ligger givetvis inte i första hand hos de enskilda byråkrater på Migrationsverket eller Polisen som beslutar om eller genomför dessa folkrättsvidriga utvisningar. Skulden ligger istället hos de politiker som skrivit Utlänningslagen, som ligger till grund för utvisningsbesluten. Då statistiken rörande Sveriges brott mot sina internationella åtaganden inom FN och Europa betraktas enligt ovan, är det uppenbart att Utlänningslagen är oförenlig med såväl dessa åtaganden som Sveriges egen grundlag.

Vilka politiker bär ansvaret? Utlänningslagen instiftades under socialdemokratisk regering 2005. Sedan dess har samma lagstiftning upprätthållits av Alliansregeringen. Redan under 2009 och 2010, då Alliansen regerat flera år, var det uppenbart att Utlänningslagen är oförenlig med FN:s tortyrkonvention, i och med de 8 brott Sverige begick mot konventionen under denna tid (enligt Folkpartiets egen information). Trots detta har ingen förbättring av flyktingpolitiken skett, bortsett från vård och skola till papperslösa som i praktiken kan ha svårigheter att nyttja dessa rättigheter av rädsla för fullt lagliga polisingripanden.

I stället har asylpolitiken faktiskt hårdnat under Alliansen. Tidskriften Fokus skildrar väl hur Regeringen, främst i form av justitieminister Beatrice Ask, systematiskt skärpt sina riktlinjer till Polisen. År efter år har pressen på poliserna att genomföra utvisningar effektivare ökat från Alliansens håll. Liknande skrivningar kan också hittas i överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet, som fastslår att försöket att ”öka effektiviteten i […] det tvångsvisa utvisandet ska fortsätta”. Det här gör man alltså i ett läge där man är fullt medveten om att tvångsutvisningarna ofta sker i strid med Sveriges internationella åtaganden och grundlag, på grund av Migrationsverkets snäva tolkningar av den i praktiken folkrättsvidriga Utlänningslagen.

Allt detta är häpnadsväckande. Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna kallar sig liberala – men bryter samtidigt mot den grundläggande liberala rätten till asyl. Kristdemokraterna påstår sig ta de svaga samhällsgruppernas parti i kristen, medmänsklig anda – men kastar samtidigt med våld ut de i samhället som allra mest behöver vårt skydd. Sedan när blev det frihetlig politik att skicka människor in i förtryck, tortyr och döden? Hur kan det vara värdigt kristen etik att utvisa en regimkritisk pastor till en torterande regim?

Samtidigt får oppositionens roll inte glömmas bort. Miljöpartiet skrev under på att det tvångsvisa utvisandet ska effektiviseras år 2005. De verkar tveka, nu när Moderaterna vägrar gå med på de förbättringar av asylskälet ”synnerligen ömmande skäl” som överenskommelsen 2011 talade om (Moderaterna vägrar ändra ”synnerligen” till ”särskilt”, för då skulle fler flyktingar få stanna).

Skulle Miljöpartiet kunna upprätta en mer humanistisk, blocköverskridande uppgörelse vore mycket vunnet. En sådan uppgörelse skulle potentiellt kunna innefatta de själva, Vänsterpartiet, Folkpartiet (vars tidigare yttrade åsikter såväl som förslaget till nytt partiprogram och LUF:s principfasthet bäddar för en genuint liberal politik för flyktingar i framtiden), Centerpartiet (där enstaka inflytelserika företrädare talat väl om en amnesti för papperslösa), Kristdemokraterna (som kritiserat REVA) samt enstaka frihetliga sossar och moderater. (Socialdemokraterna som parti är föga att hoppas på, för de ligger bakom mycket av det inhumana i dagens migrationspolitik).

Vad Moderaterna anbelangar framgår det med all önskvärd tydlighet av Tobias Billströms nyliga yttrande att han hyser en rasistisk ideologi bakom den inte längre så rumsrena ytan, varför förtroendet för honom som migrationsminister borde vara förbrukat för all framtid. Billström är inte heller ensam om sin rasism som moderat; flera kommunalråd i partiet har backat upp honom. I sammanhanget bör inte glömmas de andra moderata klavertrampen i migrationspolitiken: Asks ovilja att överhuvudtaget erkänna några fel från regeringens håll rörande REVA-projektet, Reinfeldts ökända yttrande om ”etniska svenskar mitt i livet” och partisekreterarens smickrande ord om SD.

Tyvärr verkar möjligheterna till en mer human migrationspolitik med nuvarande sammansättning på Regering och Riksdag vara tämligen begränsade. En blocköverskridande överenskommelse under Miljöpartiets ledning framstår som en vacker tanke mer än som ett praktiskt realiserbart projekt – för Folkpartiet och andra verkar pragmatismen och ”regeringsdugligheten” inom Alliansen gå före ideologi inom migrationspolitikens område.

Därför behöver sammansättningen i Riksdagen förändras. Sverige måste byta kurs, från Alliansens diaboliska utvisningspolitik, mot en gedigen, human och frihetlig asylrätt. Denna rätt ska inte endast gälla de politiska flyktingar vi måste ta emot enligt internationellt åtaganden, utan även de människor som flytt från klimatkatastrofer och andra mycket dåliga levnadsförhållanden. Vi i Piratpartiet är stolta över att driva detta krav, och kommer göra vad vi kan för att uppnå en verklig respekt för asylrätten om vi får svenska folkets förtroende i valen 2014.

Men egentligen borde detta inte vara en fråga om partipolitik. Inom migrationspolitiken bör alla goda krafter – pirater och antipirater, liberaler och socialister, socialdemokrater och centerpartister, konservativa och progressiva – enas. Tillsammans måste vi stå upp för asylrätten och demokratin. Det är en fråga om liv och död.

Pusha gärna inlägget!

Ungefär samma budskap som min debattartikel – fast mer konstnärligt uttryckt, i musikalisk form.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Rasistiska Billströms politik är rättsosäker och olaglig

Det viktigaste först: demonstrera på söndag 15:00 på Sergels torg mot regeringens inhumana, rättighetsfientliga och olagliga politik. Kan du inte delta fysiskt? Skriv på den nya namninsamlingen från Ingen människa är illegal!

Denna graf skapades i samband med Sverigedemokraternas järnrörsskandal.
Skrämmande väl passar den även på ledande moderater.

”Inga rasister på våra gator!” Detta gamla slagord har alltid gjort mig illa till mods. Jag hatar rasism, men det är ju åsikterna vi ska åt, inte människorna. Rasister ska ha samma rätt som alla vi andra att vandra på gator och torg. Rörelsefriheten får inte inskränkas för andra än regelrätta brottslingar. Detta borde vara självklart för alla antirasister. Det är ju grundstenen i en frihetlig migrationspolitik.

Aldrig trodde jag väl då, när jag upprört mig över skanderande aktivister som verkar sakna respekt för grundläggande rörelsefrihet, att jag en dag skulle behöva skandera: Inga rasister i vår regering! Idag är den dagen kommen. Genom sitt utseendemässiga särskiljande av människor i moral och omoral – i goda och onda; i vi och de; i rätt och fel – har migrationsminister Tobias Billström avslöjat sig som rasist.

Till skillnad från rasisterna på gatorna (som har en självklar rätt att vandra på gatorna) finns det ingen rätt för rasisten i regeringen att vara statsråd. Tvärtom. Varje politiskt uppdrag är ett privilegium, som personen förtjänar baserat på ett förtroende som i grund och botten ska ligga hos folket. Just Billström är inte folkvald direkt, men han är vald av Reinfeldt, som är vald av Riksdagen, som är vald av folket. Saknar en minister folkets förtroende bör hen i varje välfungerande demokrati avgå.

Reinfeldt har talat i tämligen skarpa ordalag till Billström. Men någon avgång har inte skett. Varför? En möjlighet kan vara att Regeringen egentligen gläds åt möjligheten att smyglocka röster från SD, samtidigt som statsministern vill hålla sig personligen borta från rasistanklagelser. (Isåfall måste Riksdagen ta sitt ansvar genom en misstroendeförklaring.) Men det är inte så lätt att undvika rasistanklagelserna för Reinfeldt. Alliansfritt Sverige har sammanställt en gedigen lista på yttranden som stinker av främlingsfientliga jargonger från en tid vi önskar var över.

Som Jonas Hassen Khemiris vän klokt sade (och Khemiri refererade i en föreläsning på Kulturhuset) efter den fantastiska spridningen av ”Bästa Beatrice Ask”: Det blåser humanistiska vindar genom landet, men de återspeglas inte i landets politik. På detta tema bör ni läsa Qaisar Mahmoods debattartikel i Svenska Dagbladet – en text lika viktig som Khemiris.

Tobias Billström. Hur länge ska denna rasistiska politiker få stanna i Regeringen?
Foto: Pavel Flato.

”Är inte flyktingpolitiken redan generös?”

Det jag skrev om Billström borde varje god demokrat som tror på alla människors lika värde kunna skriva under på. (Rasism är fel är en föga kontroversiell åsikt.) Något som inte är lika uppenbart för många är att utvisningarna måste stoppas. ”Varför då? Är inte svensk flyktingpolitik generös? Ska inte lagar och regler följas?” blir den spontana reaktionen ofta.

För att besvara dessa – högst berättigade – frågor, går jag nedan igenom invändningarna, med utgångspunkt i Sanna Raymans artikel ”Politik kan inte byggas på enskildas öden” om REVA och Sveriges migrationspolitik i Svenska Dagbladet häromdagen (som delvis ekas i SvD:s ledare idag). Raymans artikel lyfter just sådana frågor som många ställer sig. Eftersom svaren egentligen är mycket lättfattliga då en noggrannare analys av politiken görs, kommer här en lättfattlig genomgång. Först citerar jag Rayman, sedan kommer mitt svar. Trevlig läsning!

[Att sökandet av papperslösa inte lär öka är säkert e]n lättnad för många, säkert. Men inte för alla. När polisen i Malmö nyligen nystade upp en bordellhärva (Metro 14/3) fick gränspolisen upp spåret genom just en av de hårt kritiserade inre utlänningskontrollerna. Uppemot fem tjejer har sålts som sexslavar i en människohandel för sexuella ändamål som pågått i åratal (Metro 14/3).

Givetvis är utnyttjandet av papperslösa vidrigt. Ingen har mig veterligt sagt att livet som papperslös är en dans på rosor. Det är just därför en amnesti behövs. Med en flyktingamnesti skulle bordeller, slavlöner och vidriga arbetsvillkor genast försvåras i sin verksamhet – eftersom offren plötsligt inte behöver frukta Polisen, utan istället kan få hjälp av Polisen undan brotten de drabbas av.

Det folk reagerar på är inte att Polisen utreder brott mot papperslösa – det folk reagerar på är att Polisen vill kasta ut papperslösa. (Att vara papperslös är rent juridiskt inte straffbart. Polisen kan förstås utvisa papperslösa, men de kan inte fällas för brott i domstol bara för att de gömt sig.) Dessa bägge polisiära ingripanden är av helt olika slag och måste hållas isär i debatten, något Rayman misslyckas med.

Men därifrån till lämpligheten i att vår största dagstidning trycker liknelser mellan poliser eller migrationsverksanställda och nazistförbrytaren Adolf Eichmann är steget mycket långt. Ändå gjordes denna gräsliga jämförelse i DN häromdagen (9/3).

Här måste jag hålla med Rayman lite grann. Felet ligger inte främst hos Polisen och Migrationsverket, som faktiskt följer Utlänningslagen. Felet ligger hos politikerna, som beslutat om Utlänningslagen och därmed om de utvisningar som verkställs. Ansvaret vilar tungt – över Moderaterna, över hela Alliansen, över Socialdemokraterna och över Miljöpartiet. Läs mer om det här.

Vad gäller liknelsen med Nazityskland är utvisningarna i sig förstås inte lika illa som själva Förintelsen. Men utvisningarna i dag är lika illa som utvisningarna på 30-talet till Förintelsen från Sverige. Döden är lika fruktansvärd, oavsett om flyktingen skickas från Sverige på 1930-talet till ett tyskt koncentrationsläger, eller från Sverige på 2010-talet till ett saudiskt dödsstraff.

Debatten byggs ständigt kring enskilda exempel och öden, vilket försvårar en diskussion om principer och regelverk. Vilka kontroller ska vi göra? Några alls? Vem ska få stanna? Varför inte? För varje nytt öde levererar Miljöpartiet nya tolkningar av befintliga regler.

Även om Rayman överdriver lyfter hon en viktig poäng. Hela medie-Sverige stormar när 90-åriga Ganna ska utvisas, och kultureliten träder fram mot rasismen och de godtyckliga kontrollerna i REVA. Det många missar är att dessa enskilda fall är ett utslag för en hel politik. En helhetssyn behövs! Mer om hur en sådan bör se ut nedan.

Enskilda fall och öden kommer att gripa och uppröra oss, det ligger ofrånkomligen i den reglerade migrationens natur. Det innebär inte att vi kan strunta i att bygga vår migrationspolitik – och effektueringen av den – på rättsstatens grundläggande principer och regler.

Helt rätt. Vad Rayman missar är att utvisningarna bryter mot rättsstatens grundläggande principer och regler. Sverige har världsrekord i brott mot FN:s Tortyrkonvention (enligt FN:s Tortyrkommittés domslut). Upprepade gånger har Sverige dömts i Europadomstolen för brott mot Europakonventionen, då utvisningar skett i strid med de mänskliga rättigheterna. Europakonventionen måste följas enligt svensk grundlag.

Sveriges migrationspolitik strider mot våra internationella åtaganden, vår grundlag och vår skyldighet att respektera mänskliga rättigheter – rättstatens allra mest grundläggande principer. Detta måste få ett slut. Här behövs en helhetssyn: REVA är inte det stora problemet. Det stora problemet är Utlänningslagen, som i praktiken lett till dessa brott mot folkrätten, grundlagen och mänskliga rättigheter. Dessutom får vi inte glömma de potentiella flyktingar som i sina hemländer dödas av regimers vapen som Sverige sålt.

Det är inte bara så att Utlänningslagen kastar ut människor ur landet till tortyr och förtryck, och vapenexporten dödar flyktingar innan de ens hunnit fly. Ett annat mycket stort problem är visum. På grund av en formalitet – byråkratiskt larvig, men dödlig – får man inte resa till Sverige om man avser att stanna i landet en längre tid. För att kunna komma hit och ansöka om laglig rätt att stanna i landet måste man bryta mot lagen. Denna absurda regel uppmärksammas nu senast i och med de tolkar i Afghanistan som givetvis borde få stanna här men helt enkelt inte kan ta sig hit på grund av visumreglerna. Men regelverket drabbar naturligtvis alla från hela världen som söker skydd.

Kommer riksdagspolitikerna fixa det? Troligen inte. Därför behövs ett nytt parti i Riksdagen. Ett parti som rakryggat står för sina löften och inte avviker från grundläggande principer i kompromisser. Ett parti som har en humanistisk, frihetlig syn på människan och samhället. Ett parti som tar det här med mänskliga rättigheter, demokratins fundamenta och rättstatens principer på allra högsta allvar.

Kort sagt: Piratpartiet behövs i Riksdagen.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Människor dör på grund av REVA – och vapenexporten

REVA och migrationspolitik har länge varit på tapeteten – och utvisningarna är förstås ett folkrättsvidrigt, människorättsvidrigt och moraliskt vidrigt problem, som drabbar alla de utsatta människor som lyckas fly från förtryck till Sverige.

Det här inlägget handlar om alla de andra – de som inte lyckats fly. De som kanske skulle ha kunnat få ett bra liv här – om inte en kula från regimens vapen träffat dem. Även deras lidande bär svenska staten en skuld för – genom att man beväpnar deras diktatorer. Regeringen, Socialdemokraterna och andra ansvariga måste ta sitt ansvar för flyktingpolitiken, såväl i Sverige som i utlandet.

Newsmill har publicerat en ny debattartikel av mig, i egenskap av Ung Pirat och piratpartist, idag: ”Sälj inte vapen till diktaturer”. Debattartikeln skrev jag redan innan helgen, då jag förfärades över Tolgfors odemokratiska hopp mellan ett arbete i demokratins tjänst – och ett arbete i vapenindustrins tjänst. Nu, då slutförhandlingarna inleds om ett globalt vapenavtal (läs Svenska kyrkans fantastiska debattartikel om detta!), är min text än mer relevant – särskilt då Billströms rasistiska uttalande återigen aktualiserar frågan om att Moderaterna inte tycker att alla är lika värda, att vissa människor är värda mindre inte bara än andra människor, utan även svensk vapenindustris särintresse av vinst.

Demonstranter i Bahrain häromdagen. Risken är stor att flera av dessa har barn, föräldrar eller syskon som mördats med svenska vapen.

Den arabiska våren skälvde världen. En hel mänsklighet såg med förvåning, glädje och hopp hur miljontals människor svepte av sig diktaturens bojor och kämpade mot regimens förtryck. En nästan enig omvärld – inte minst Sverige – fördömde diktaturernas våldsmetoder. Samtidigt beväpnade Sverige de regimer man sade sig motarbeta.

När Saudiarabien gick in i Bahrain – ett land där den arabiska våren slogs ned allt för fort, våldsamt och effektivt för att hinna uppmärksammas i medierna, till skillnad från exempelvis Syrien – och mördade obeväpnade demokratiaktivister kan de svenska vapen Sverige sålt till Saudiarabien ha använts.

Raoul Wallenberg – humanist.

Beväpnandet av diktaturer är en skamfläck på Sveriges tradition av frihet, demokrati och medmänsklighet mot omvärlden. Det är inget annat än ett hån mot minnet av Raoul Wallenberg, Dag Hammarsköld och andra svenska diplomater som i historien vigt och stundtals givit sina liv i kampen för att sprida de humanistiska ideal Sverige så länge sagt sig värna.

Det här har skett med bred parlamentarisk förankring hos såväl Alliansens partier, kanske främst Moderaterna, som Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. En politisk enighet har funnits och finns fortfarande om att Sveriges tillväxt är viktigare än diktaturers demokratisering. Majoriteten av Sveriges politiker stödjer vapenexporten till diktaturer, vilket ur ideologiskt perspektiv är svårförståeligt.

Sedan när är det frihetlig liberalism att hjälpa rättighetskränkande, auktoritära styren, Alliansregering? Sedan när är det medmänsklig solidaritet att beväpna folkens massmördande diktatorer, socialdemokrater? (Att Sverigedemokraternas tal om att ”hjälpa flyktingar på plats” inte är något annat än en skicklig, illvillig retorik i syfte att maskera sitt inhumana, irrationella invandringsmotstånd är däremot föga förvånande.)

Samtidigt som de flesta politikerna vägrar ta sitt ansvar visar flera opinionsundersökningar att en stor majoritet av Sveriges medborgare vill sluta sälja vapen till sådana länder. För ett år sedan släppte Sifos en undersökning där överväldigande 78 procent ville sätta stopp för vapenexporten till diktaturer. Av resten är de flesta osäkra; endast 13 procent säger ja till vapenexporten. Samtidigt vill 87 procent av riksdagsledamöterna att denna vapenexport ska fortsätta.

Vapenexporten till diktaturer saknar inte bara folklig förankring, utan rimmar även mycket illa med de internationella åtaganden Sverige tagit på sig angående mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Men de flesta politiker har givit jobb och ekonomi överhanden över dessa eviga och universella värderingar. Humanismens grundpelare har utan vidare till tomma ord på värdelösa dokument – ord som politikerna gärna talar vackert om, men som när det kommer till krittan blir helt värdelösa.

Tobias Billström – antihumanist. Foto: Pavel Flato.

FN:s tidlösa deklaration över mänskliga rättigheter från 1948 påminner oss: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. […] Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” Om Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna fått bestämma hade texten nog istället lytt:  ”Svenska jobb är viktigare än arabiska liv.”

Det var det första grundläggande felet i svensk vapenpolitik. Det andra felet är hemlighetsmakeriet. Insynen är extremt begränsad i vapenexporten, för allmänhet, media och till och med för de politiker som själva beslutat om reglerna för vapenexporten. Vissa utvalda ledamöter i Riksdagen får visserligen bevaka vapenexporten – men om de rapporterar något för omvärlden, t.ex. om att reglerna brutits (som de bevisligen gjorts de senaste åren), hotas de av långa fängelsestraff.

Skandalen som avslöjades förra året av Sveriges Radios prisbelönta journalister på Kaliber, då det uppdagades att Sverige hemlighållit hjälpen till en ny vapenfabrik i Saudiarabien, måste ses mot bakgrund av denna tradition av urusel transparens i svensk vapenexport. När allt annat i vapenexporten redan är så hemlighållet som det redan var – fullt i enlighet med politikernas beslut – måste det ha framstått som rent naturligt för tjänstemännen att hemlighålla ytterligare en del av exporten.

Den bristande insynen är inte bara ett problem för de enskilda grävande journalister som ihärdigt arbetar i sanningens tjänst – det är ett problem som rör hela det svenska samhället på djupet, eftersom det underminerar själva demokratin. Om folket inte får veta vad politikernas beslut innebär – hur ska vi då kunna utkräva demokratiskt ansvar när vi röstar?

Som för att lägga grädde till det odemokratiska moset möttes vi igår av nyheten att Sveriges förra försvarsminister Sten Tolgfors, ökänd för sina lögner om Saudiskandalen, nu fått ett nytt jobb. Trevligt för honom – men vidrigt för Sveriges anseende som rättstat. Tolgfors får nämligen ingen okontroversiell anställning av typen kassör på ICA, utan har blir lobbyist åt vapenindustrin.

Det är inte värdigt en fungerande demokrati med maktdelning och åtskiljnad mellan stat och särintressen att den människa som tidigare hade ansvar för komplexa och mycket viktiga frågor om Sveriges vapenexport nu ska jobba för ett bolag verksamt inom den sfären – och säkerligen (om än kanske inte avsiktligt) därmed låta privata företag få nytta av svenska statshemligheter. Därför kräver vi i Piratpartiet en karenstid för ministrar, så att de inte utan vidare kan hoppa mellan staten och dess uppdragstagare.

Vi i Piratpartiet kräver att all vapenexport till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter omedelbart upphör. Annan vapenexport har vi inte tagit ställning till, mer än att eventuell sådan måste ske med god demokratisk insyn. Dessa humanistiska ställningstaganden kontrasterar tydligt mot Regeringens, Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik, som sätter kortsiktig ekonomi före respekt för rättigheter. Deras politik saknar demokratiskt stöd hos Sveriges befolkning, varför en förändring av politiken från Regeringens och övriga partiers håll omedelbart måste ske – om inte annat av rent demokratiska skäl.

Hösten 2014 får svenska folket vid valurnorna annars ställa sig frågan: ska svenska jobb verkligen vara viktigare än arabiska liv?

Charlie Chaplin påminner oss: en bättre värld är möjlig. Om Allianspartierna tar sin ideologi på allvar. Om Miljöpartiet mäktar med en bättre migrationsöverenskommelse. Om Socialdemokraterna står upp för solidariteten.

Om svenska folket väljer mer humanistiska politiker.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, Exportkontrollrådet, Arms Trade Treaty, ATT, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Diktaturens hantlangare

REVA igen. Jag kommer fortsätta skriva om det tills detta brott mot humanitet, frihet och tolerans är avskaffat.

Dagens Nyheters reportage (i kursiv stil) kontrasteras nedan med Regeringens och Miljöpartiets ramöverenskommelse för migrationspolitiken (i byråkratstil). Man kan även kontrastera med Sveriges Radios liknande reportage.

Sedan följer mitt öppna brev till diktaturens hantlangare.

När verklighet möter politik

– Jag kan inte åka tillbaka till Afghanistan. Talibanerna bombade min familjs hus på grund av att jag jobbat som tolk för amerikanerna på Bagrams flygbas. Min pappa dog i attacken. Nu är de ute efter mig, sade Sohrab till poliserna i bilen på väg till stationen.

Poliserna svarade att de bara gjorde sitt jobb.

De som beviljas uppehållstillstånd ska så snabbt som möjligt kunna påbörja 
etableringsprocessen i Sverige medan de som fått ett avvisnings- 
eller utvisningsbeslut som vunnit laga kraft är skyldiga att lämna landet.

Det intensifierade arbetet med att leta reda på och avvisa papperslösa är inget som poliserna har hittat på själva. Upptrappningen är en konsekvens av regeringens – framför allt Moderaternas – inställning: det ska vara svårt att leva i Sverige som papperslös.

Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa
återvändandet ska fortsätta.

”Jag vill inte dö. Snälla räkna mig som en människa och låt mig stanna i ert underbara land.”

Det kom inga svar. Svenska myndigheter hade bestämt sig. Sohrab skulle ut ur landet.

Till diktaturernas hantlangare

Migrationsverket och Polisen, ni bär det slutgiltiga ansvaret. Era händer är färgade av skuld, blod och tårar. Skulden för att Maxims pappa ska skickas tillbaka till Europas sista diktatur och separeras från sin familj, kanske för alltid. Blodet från pastor Jean, vars berättelse om hemlandets förföljelser ni inte trodde på, som torterades av regimen när han med våld utvisats ur Sverige. Tårarna över Karim, som ni beslutade att skicka tillbaka till Uganda, trots att han som homosexuell enligt en ny lag ska mördas av Ugandas rättsväsende.

Ni skulle kunna hänvisa till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige måste följa enligt vår grundlag). Ni skulle kunna hänvisa till FN:s bindande Tortyrkonvention. Ni skulle kunna hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det gör ni inte. Trots att ni kan trotsa vad ni blir tillsagda genom att hänvisa till dessa juridiskt tunga dokument gör ni det inte. Ni ”följer bara order”.

Men ansvaret ligger inte främst hos orderlydande privatpersoner som behöver jobb i ett Sverige där arbetslösheten är utbredd. Ansvaret ligger främst hos era ordergivare. De folkvalda politikerna.

Miljöpartiet, vägen till helvetet är kantad med goda avsikter. Och nog hade ni de bästa av avsikter när ni skrev under formuleringarna här ovan – och ni fick ju faktiskt igenom resultat från avsikterna: vård och skolgång till papperslösa. Men vad är vården värd när man inte kan besöka doktorn av rädsla för att på väg dit utvisas till ett land som helt saknar kvalificerad vård? Vad är skolan värd när barnen behöver frukta att deras klasskamrater eller lärare ska få dem utvisade ur landet? Vad är någon samhällsservice värd, när du varje dag, varje timme, varje sekund känner rädslan över att din medmänniska förått dig?

Jag vet att ingen ny försämring skett. Jag har läst alla era redogörelser om hur lagen inte ändrats på något sätt till det värre. Jag betvivlar inte era påståenden. Men de är usla argument när ni genom era underskrifter likväl legitimerat ett redan existerande system som dödar. Kanske trodde ni att Migrationsverket skulle börja följa grundlagen, Europakonventionen och Sveriges internationella konventioner (istället för att tolka Utlänningslagen så att den strider mot mänskliga rättigheter), att det ”tvångsvisa utvisandet” bara skulle ske till, typ, Norge och andra demokratier. Men så blev det inte.

Vad händer om ni river upp överenskommelsen? Vem kommer bestämma framtidens migrationspolitik?

Kan ni i Miljöpartiet gå samman med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och några sant socialistiska sossar och några faktiskt frihetliga moderater för en bred och bättre överenskommelse – med amnesti, inhibition i samtliga asylärenden tills Migrationsverket ersatts av en kompetent laglydig myndighet och en förbättring av Utlänningslagen? Har ni den förmågan, modet och viljan?

Eller lyckas Regeringen förbli enad och med hjälp av Socialdemokraterna istället dra tillbaka de förbättringar som skett? Tusentals barn kastas då ur den skola de egentligen har (juridisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals människor kommer lida eller dö av de sjukdomar de egentligen har (läkeretisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals kommer drabbas. För att inte tala om utvisningarna, som fortgår, effektiviseras och verkställs.

Kristdemokraterna, vad hände med den kristna etiken? Hur gick det till då kärleksbudet och de tio budorden fick ge vika för ”ekonomiska hänsynstaganden”, ”volymkontroll” eller upprätthållandet av en orättfärdig, grundlagsvidrig och folkrättsstridig lag? När ersattes ”vänd andra kinden till” med ”skicka pastorer till tortyr”? Ni låtsas verka i andan av pacifisten Jesus – en av de mest humanistiska tänkarna som vandrat på denna jord, åtminstone för sin tid – men i själva verket skickar ni människor till de mest helvetiska förhållanden som finns i detta liv: dödsstraffets Uganda, våldets Kongo, krigets Afghanistan.

Ni har reagerat mot rasismen. Det är bra. Men ni måste också reagera mot dödsutvisningarna.

Centerpartiet, hos er anar jag en glimt i Alliansmörkret. Ett par inflytelserika centerpartister i Stockholm försvarar väl det arv av öppenhet, liberalism och humanitet partiet i någon mån förvaltat. Men det räcker inte. Det räcker inte alls. Inte när en framträdande riksdagsledamot talar om ”svart arbetskraft” och personer ”utan asylskäl” – och helt förbiser det faktum att Migrationsverket upprepade gånger brutit mot såväl Tortyrkonventionen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed brutit mot svensk grundlag. Att personer ”utan asylskäl” visst har asylskäl – men inte blir trodda.

Tilltron till den inkompetenta, kriminella myndigheten Migrationsverket förefaller överlag fortfarande förvånande hög i partierna. Skulle förtroendet för Skatteverket förbli högt och utan åtgärder om Skatteverket plötsligt började trippelbeskatta människor eller strunta i att ta in skatt alls (vilket är skattepolitikens motsvarighet till migrationspolitikens folkrättsvidriga utvisningar)? Och skulle man inte reagera om Skatteverket bröt mot grundlagen med hänvisning till vanlig lag – och omedelbart ändra den vanliga lagen så den överensstämmer med grundlagen?

”Ja”, svarar CUF, som vet vad Centerpartiet egentligen borde handla om.

Folkpartiet, även om er hyser jag visst hopp. Integrationsminister Ullenhag har till skillnad från Ask varit tydlig med rasprofileringens rättsvidrighet från början (till skillnad från Ask, som först bara talade om ”personliga upplevelser” och fortfarande inte sagt något om att förbjuda, kritisera, eller ens utreda Polisens maktmissbruk). Demokratiminister Ohlsson verkar faktiskt ta detta med demokrati på allvar.

Men migrationspolitiken då? Det är bra att stå upp för demokrati och tolerans. Men ni måste också stå upp för asylrätten. För en liberal är rörelsefriheten – särskilt rätten att fly förtryck – en av de mest grundläggande rättigheterna, erkänd i FN:s deklaration från 1948. Vad har hänt? Är ”Folkpartiet liberalerna” bara en fin stämpel? Borde ni – som er rättspolitiska talesperson verkar vilja – byta namn till ”Folkpartiet batongliberalerna”?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas ni tar ert ansvar som liberala politiker för de liberala rättigheterna. Jag hoppas ni slutar skicka människor in i döden. All heder åt LUF som arbetar för detta och andra klassiskt liberala principer.

Moderaterna, ni är dödspolitikens främsta parti. Er justitieminister kan inget om rättsstatens grundläggande principer. Er migrationsminister betraktar migranter som döda volymer, inte som levande människor. Er statsminister vägrar förklara varför Sverige nödvändigtvis ska ha världsrekord för brott mot FN:s tortyrkommitté och säger istället att det inte är hans ”ansvar att säga om det är rätt eller fel” när Polisen utför hans regerings order.

Ni kan inte ens er egen politik – eller ideologi. Ni kallar er liberaler men kränker liberala rättigheter på löpande band. Ni kallar er konservativa men vägrar alla svenskar som en del av samhällsgemenskapen. Ni kallar er ett arbetsparti men bryr er inte ett skvatt om de som arbetar hårdast, värst och farligast: de papperslösa.

Nyss i ”Agenda” pratade er partiledare Reinfeldt om en ”mycket generös asylpolitik”, och han påstod att Polisen ”följer de lagar och regler” som finns. ”mycket generös” är en tolkningsfråga, men jag förstår inte hur ni tänker när ni menar att Karim behandlats ”mycket generöst” då han utvisats till Uganda.

Er statsminister ljuger: Polisen följer inte alls lagarna och reglerna, eftersom Polisen, Migrationsverket och själva Utlänningslagen bryter mot Europakonventionen och FN:s tortyrkonvention. Vidare säger Reinfeldt att ”Polisen avbryter nu dessa regler”, om rasprofileringen. Det stämmer inte. Polisen lämnade tunnelbanan av strikta effektivitetsskäl.

Även här finns en liten, liten strimma av framtidstro, tanken på att Moderaterna inte för evigt är förlorade i ett morbidt sammelsurium av inkompetenta ekonomiska beräkningar och total brist på förståelse för människor. Fria Moderata Studentförbundet har briljerat i de demokratiska principer ni som parti förkastat (dock ej på Stockholmsnivå). Om ni ska ha någon chans att behålla er makt, Moderaterna, när humanistiska vindar nu blåser över folket (”väljarbasen”): gör som dessa kloka studenter uppmanar er.

Ert ungdomsförbund MUF har dock lyst med sin frånvaro i debatten – vart tog rättighetsliberalerna som stod på tvärpolitiska barrikader mot FRA för bara fyra år sedan vägen? FRA är illa. FRA är massövervakning. FRA är inte tillnärmelsevis lika antiliberalt, auktoritärt och antihumanistiskt som utvisningarna. MUF, gör er röst hörda!

Socialdemokraterna, även ni bär ansvar för migrationspolitiken. Ja, inte de bra delarna, med skolgång och sjukvård åt papperslösa – det vägrade ni gå med på när ni hade makten. Istället var det ni själva som skrev den utlänningslag som enligt Migrationsverkets (någorlunda) legitima tolkning strider mot grundlagen. Att Migrationsverket då väljer att sätta utlänningslag före grundlag är märkligt och inget ni bär skuld i – men ni bär den högsta skuld i att lagen ser ut som den gör.

Vad hände med den internationella solidariteten Palme förde fram? Våra egna Hanoi-bombningar sker runtom i världen, just nu, utan att vi reagerar. Palmes berömda uppräkning av platser där ”våldet triumferat” kan fyllas än mer under det tredje årtusendet: Irak, Afghanistan, Syrien, Kongo, Burma. Och Palme talade vidare: ”Eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.”

Ska domen i framtiden falla över 2010-talets socialdemokrater, som var regimerna behjälpliga med utvisningar av demokratiaktivister, HBTQ-personer och andra föremål för diktaturernas förföljelse och som struntade i att hjälpa försvunna barn? Eller ska Socialdemokraterna i det tredje årtusendet uppleva sin nya renässans, då den globala medkänslan, solidariteten med alla och värnandet om det stabila samhället på allvar återupprättas som socialdemokratiska honnörsord?

Ni väljer. Inte jag.

Svenska folket, ni har valt dessa politiker. Ni hade nog ingen tanke på allt detta – på Maxims pappa, Jean eller Karim; på Europakonventionen, mänskliga rättigheter eller medmänsklig humanitet; på asyl, migration eller tvångsutvisningar – vid valurnorna för snart tre år sedan. Men idag vet ni bättre. Ni vet hur det är att som svensk med papper diskrimineras. Ni vet hur det är att som svensk utan papper vänta på döden. Ni vet hur det är att uppleva migrationspolitiken i praktiken.

Nästa år går vi till val i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Använd det väl.

Det var Khemiri. Och ovan var det Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Brevet till dem postar jag personligen. Vill du hänga på kommer en adresslista här imorgon (tyvärr inte ikväll; även bloggare måste göra skolarbete).

Jag själv då? Har jag inget ansvar för migrationspolitiken? Själv är jag med i Piratpartiet. Vi står upp för en human, rättssäker migrationspolitik, där asylrätten går från fina ord på internationella papper, till fin praktik av internationella rättigheter. Själv är jag dessutom 17 år, så jag har aldrig fått rösta. Men nästa år får jag rösta, i EU-val och riksdagsval.

Då får vi välja mellan dödspolitiken eller den humana politiken. Ha det gärna i åtanke 2014.

Pusha gärna detta inlägg

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt

Read Full Post »

Recension: ”Palme” av Kristina Lindström och Maud Lycander

Min första filmrecension på bloggen kommer här, efter att jag ikväll såg ”Palme” på biografen Victoria i Stockholm.

Palme

Lindström, Kristin; Lycander, Maud et al

Olof Palme.
Foto: ”Oiving” på Wikimedia Commons, CC-BY-SA 3.0

Palme tillhör det förflutna. Ett Sverige där den socialdemokratiska dominansen var grundlagd sedan årtionden, där en valförlust kom som en chock. För mig själv har Olof Palme framstått närmast som en mytologisk gestalt i den svenska politiken. Det är inte så märkligt. 9 år skiljer oss från varandra. Och efter Palmes liv har fokuset hamnat på hans död. Det är sorgligt att en av Sveriges främsta politikers gärning ska få mindre uppmärksamhet än en tarvlig mördares.

Men nu håller det på att vända. I och med Henrik Berggrens så hyllade biografi över Palme – som jag tyvärr ännu inte har läst – har en förnyad våg av intresse för människan Palme svept över Sverige. Som ett resultat av detta har den nya dokumentären Palme kommit ut, som gjort förvånansvärt väl i från sig på svenska biografer, för att vara just dokumentär. Det förtjänar den – filmen kombinerar skickligt intervjuer med allehanda framträdande gestalter som ännu är i livet, med inspelningar från Palmes egen tid (vilket givetvis behjälps av Palmes lysande retorik).

Vem var då Palme? Dokumentären sätter naturligt nog ljuset mycket på Palmes överklassbakgrund, som många i vänstern hånade honom för. Ett sådant klassperspektiv är visserligen intressant, men för någon som likt jag själv inte är socialist utan istället pirat, blir Palmes gärningar ur ett humanistiskt perspektiv mer spännande.

Olof Palme förklarade i ett gammalt intervjuklipp sig vara demokratisk socialist, en ideologisk tillhörighet formad av hur han sett såväl fattigdomen och orättvisan den ohejdade kapitalismen i USA ställt till med, som det förtryck och den ofrihet kommunistiska diktaturer förslavat sina folk under. Följaktligen kritiserade han såväl Sovjets övergrepp, som USA:s bombningar av civila i Vietnamn. Just detta med Vietnam, det jultal Palme höll i radio 1972, framstår som den absoluta höjden av hans modiga retorik. De ord Olof Palme yttrande tillhör de främsta en svensk statsminister uttalat:

Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

Inte endast i fråga om Vietnamn var Palme en ovanligt uttalad västledare. Han tog även, tidigare en de flesta, en mycket stark ställning mot apartheid-systemet i Sydafrika, något som får översvallande beröm av självaste Desmond Tutu i filmen. Tutu går så långt som till att påstå att Palme antagligen bidrog till att det nya sydafrikanska ledarskapet inte började ägna sig åt omvänd rasism, utan istället valde den försoningens väg som apartheidbekämparna med Mandela i spetsen blivit så berömda för. Kanske låg Palmes främsta gärning just där.

Men Palmes politik hade också en mörk sida. Allra värst var nog IB. Åsiktsregistrering av tiotusentals svenska medborgare i statens och socialdemokratins regi, fullkomligen i strid med demokratisk lagstiftning och grundläggande respekt för mänskliga rättigheter, var ett faktum som för de initierade tydligen ska ha setts som ganska naturligt. Trots Jan Guillos och Peter Bratts modiga avslöjande och den uppenbara sanningen i deras påståenden, valde dock Palme att ljuga riksdagen, pressen och svenska folket rätt upp i ansiktet. Hans trovärdighet som ideologisk demokrat och hederlig politiker får sig onekligen en rejäl törn.

Klipp visas också i filmen från Palmes officiella statsbesök i Kuba, där kommunistisk diktatur nyligen införts. Här får vi se Palme ta emot folkets jubel och samtala med Fidel Castro, som en första västledare att besöka landet. Ingenstans i filmen ifrågasätts det uppenbara hyckleri som ligger i att tala om sig själv som ”demokratisk socialist” som avskyr förtryck utförd i kommunismens namn, för att sedan besöka, och därmed ge legitimitet åt, just en förtryckande kommuniststat. Märkligt.

Geijer-affären – som ju också är bioaktuell nu med Call girl – ges blott 1 minuts tid på skärmen, där det nämns att Palme och andra högt uppsatta socialdemokrater troligen höll varandra om ryggen, men att ingen fortfarande riktigt vet vad som händer. That’s it. Man hade önskat att en dokumentär som gör anspråk på att skilja Palmes hela liv skulle gräva djupare än så. Som vanligt hade jag själv gärna sett en dubbelt så lång film, men det är kanske inte kommersiellt gångbart.

Porträttet av Palme blir sammantaget ändå mångsidigt, där såväl de framstående delarna av hans internationella engagemang som hans klart dubbelmoraliska politiska agerande framkommer. Därtill skildras mängder av aspekter som jag själv inte tagit upp i denna mer politiska recension, från Palmes stundtals frånvarande, stundtals engagerade familjeliv till hans märkliga inhopp i Norrmalmstorgsdramat, som man inte riktigt förstår vad en statsminister överhuvudtaget hade att göra i.

Olof Palme var en komplex ledare, och hans livsverk framstår som ett lysande exempel både på hur man ska och inte ska göra inom olika områden. Mest relevant framstår idag hans antirasistiska pathos som; i ett Europa där nazister ånyo sitter i ett folkvalt parlament, där våldsamma högerextrema grupperingar misshandlar människor med rasistiska motiv, och där allt överhuvudtaget ter sig skrämmande likt 30-talet behövs mer sådant engagemang. Regissörerna verkar hålla med, då de avslutar filmen med ett citat angående detta från Palme själv. Jag följer deras exempel:

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla – okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blåsa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

*

Kristina Lindström, Maud Lycander et al: Palme
St Paul Film AB, 2012
103 minuter

Andra recensioner/artiklar: SvD – DN – DN – DN – GP – Sydsvenskan – Expressen

Tidigare recensioner…

1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar
2. ”Sociala medier” av Paul Ronge – spännande intervjusamling med olika personer verksamma inom sociala medier

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Palme, Olof Palme, recension, parti, partier, S, Socialdemokraterna, 1900-talet, historia, ideologi, ideologier, socialism, demokratisk socialism, diktatur, demokrati, Hanoi, IB, Informationsbyrån, jultalet 1972, IB-affären, åsiktsregister, åsiktsregistrering, Vietnamn, USA, Kuba, Sydafrika, Kalla kriget, Kristina Lindström, Maud Lycander, apartheid, rasism, fördom, fördomar, antirasism, rätten till liv, krig, fred, insyn, öppenhet, transparens, medborgarrätt,mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv,integritet,kultur, dokumentär, dokumentärer

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Recension: ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring

För första gången publicerar jag på denna blogg en litterär recension. Framöver kommer jag försöka skriva sådana recensioner över alla böcker jag läser, åtminstone alla facklitterära. Värdefulla inspirationskällar är Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner. Har du tips på böcker inom områdena idéhistoria, mänskliga rättigheter, djurrätt och filosofi – som helst inte ska kräva en universitetsutbildning för att vara förståeliga ;-), men som inte alls måste vara helt lättsmälta – får du gärna skriva dem i kommentarerna, så kanske det blir ett inlägg småningom!

Denna min första recension behandlar en bok som jag började läsa i skolan under höst- eller vårterminen, för flera månader sedan, men sedan la ifrån mig; så lånade jag med den lagom till sommarlovet, fick körtelfeber 5 juni och tillbringade någon vecka med att läsa ut den. Och nog passar just detta verk ypperligt att bli denna bloggs första behandlade litterära alster, givet ämnet…

*

De mänskliga rättigheternas väg

– genom historien och litteraturen

Bring, Ove

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas
främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk.
Därtill omslagsbild till ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring.

”Anakronism!” Åt det hållet lät min historielärares reaktion då jag under mitt gångna, första läsår på gymnasiet ville undersöka situationen för mänskliga rättigheter under Antiken. Det gick inte, fick jag höra. Mänskliga rättigheter existerade inte som begrepp under denna den europeiska civilisationens vagga. Tanken på medfödda rättigheter är något som kommit först med naturrätten under 1700-talets upplysning, och de första människorättsförespråkarna var det århundradets västerländska tänkare som John Locke och hans gelikar.

Nu ska jag inte dra för stora växlar på vad en gymnasielärare påstått, men nog är hens reaktion talande för hur historieskrivningen i väst ofta behandlat de mänskliga rättigheterna: som ett fenomen skapat i väst, av väst, för hela världen att följa. Politiskt borde förstås det geografiska ursprunget vara irrelevant när det gäller idéers giltighet, men felaktig historieskrivning hos inskränkt självbelåtna västerlänningar eller för delen hos sådana som skriker ”imperalism!” om varje försök att upprätthålla mänskliga rättigheter universellt skapar ett samhälleligt behov av att nyansera bilden. Eller snarare lägga till mängder av bilder, så det hela blir ett brokigt men ändå sammanhängande kollage av historiska skeenden.

Just detta gör folkrättsprofessorn Ove Bring i sitt nya praktverk De mänskliga rättigheternas väg. Bring inleder inte sin historiska redogörelse på 1700-talet, eller ens i den europeiska antika tidsålder som genom sin medeltida renässans banade vägen för Upplysningens tankar om naturrätt. Nej, denna uppenbart mycket pålästa och kunniga forskare börjar istället många årtusenden och mil bortom traditionell idéhistoria, i området där sumererna bodde ett par tusen år före vår tideräkning, så tidigt att uppfinnandet av dess namn – Mesopotamien, ”landet mellan floderna” – fortfarande låg i framtiden.

Visst – en poäng har såväl min historielärare (som sedermera själv nyanserat bilden, för övrigt) som övriga förespråkare av den traditionella synen: ”mänskliga rättigheter” som begrepp och idé, som rättigheter varje människa innehar i egenskap av att just vara människa, existerade näppeligen på denna tid. Påståenden om motsatsen kan således enkelt avfärdas som just anakronistiska. Men Ove Bring driver inte tesen att de mänskliga rättigheterna som sådana uppkom i tvåflodslandet. Istället syftar stora delar av hans historieskrivning till att täcka uppkomsten av såväl den idémässiga grunden för som de juridiska ramarna som behövs för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Följdaktligen betecknas rättsväsendets utveckling, nedskrivna lagar och  Talionsprincipen som framgångar för de mänskliga rättigheterna, trots att uppkomsten av rättigheterna i sig ännu låg många år in i framtiden.

Om något ska sättas som själva startpunkten historiskt för dessa fundamentala rättigheter, denna den humanistiska traditionens kärna och utgångspunkt, är det enligt Bring den cylinder som Kyros den store lät skapa på 500-talet f. Kr i vad som motsvarar dagens Iran (dåtida Persien). Texten som finns på cylindern utgör delvis självbelåten propaganda för Kyros sagolika segrar i krig, men de delar som inte utgör förantik PR-satsning är av största vikt i vårt eget perspektiv. Cylindern talar nämligen om att medborgarna i de riken Kyros övertagit i strid ska behandlas väl, att tidigare deporterade folkslag ska tillåtas att återvända hem (och ett av dem, judarna, fick t.o.m. logistisk hjälp av kungen), att statsmakten gentemot alla medborgare ska undvika bruk av våld och att religionsfrihet ska råda.

Underförstått är en princip om att alla människor, oavsett vilket land de tillhörde  innan Kyros erövringar eller vilket folkslag eller religion de bekänner sig till, har ett slags grundläggande rättigheter gentemot staten. Allt detta har gjort att många historiker, inte bara Bring själv, kallat Kyros cylinder för intet mindre än det allra första (kända) dokumentet om mänskliga rättigheter i världshistorien. Rimligen fanns tankarna tidigare hos hela världens folk, men faktumet att en tämligen okänd persisk kung var den första historiska makthavare som erkände principen om människors lika rättigheter är smått enastående.

Sedan fortsätter Ove Bring sin berättelse med att skildra vad som hänt sedan dess. Kyros insats blev tyvärr inte bestående, utan de mänskliga rättigheterna har i olika tider och länder fått återupptäckas/-finnas (beroende på filosofisk ståndpunkt) gång på gång. Detta skildrar Bring mycket väl. För varje idéhistoriskt intresserad tänkare, van vid den initialt beskrivna enkla men fördomsfulla sagan om hur de mänskliga rättigheterna kom med Upplysningen, blir den vindlande historien en oerhört intressant ögonöppnare. Givetvis får vi bekanta oss med Locke, Montesquieu och Voltaire, men även mer okända tänkare som haft betydelse för de mänskliga rättigheternas utveckling tas upp, som omslagets bägge figurer Akbar och Roosevelt, och antikens Antifon, medeltidens Las Casas och moderna dagars Orwell för att bara nämna några ur myllret av några hundra namn genom den långa boken.

Lång, ja. De mänskliga rättigheternas väg är just en väldigt lång historia, och således blir även De mänskliga rättigheternas en väldig lång bok. Bruk av tillmälet ”tegelsten” vore att ta i, men förvisso är detta ingen lättviktspocket anpassad till hängmattan. Det märks också på tilltalet: en grundläggande – något mer än grund men inte nödvändigtvis grundlig – allmänbildning (grundskola + Sofies värld  eller någon annan nybörjarbok i idéhistoria) behövs för att hänga med i de ofta komplexa skeenden Bring så minutiöst beskriver.

Här kan jag för övrigt hålla med en del andra kritiker om att det ofta vore mer intressant att få reda på Brings tolkningar och analys snarare än ytterligare ett uppslag detaljinformation om deklarationers exakta utveckling och juridiska status. Men det ofta akademiska anslaget till trots är det inte alls någon jobbig bok att läsa; så fort jag tagit mig igenom den första femtondelen av boken där mänsklighetens allra äldsta och för mig allra mest obekanta civilisationer avhandlats gick resten mycket lätt att läsa. De mänskliga rättigheternas väg är facklitteratur, men Bring lyckas göra det mesta möjliga av det faktum min gymnasiehistorieboks författare konstaterar: ”Den mest spännande historien som finns är den verkliga.”

När det gäller historieskrivningen har jag föga kritik, vilket ju delvis kan bero på att jag (med ett gymnasieår, lite dagspolitiska diskussioner och Sofies värld som främsta kunskapskällor om MR) är föga insatt i ämnet – min bedömning av Brings kompetens baseras främst på hans digra källförteckning, hans vettiga bedömningar inom ämnen jag kan en del om och hans akademiska och förtroendeingivande språkbruk – men jag håller nog med de kritiker som menar att arbetarrörelsen är märkligt frånvarande i boken, att Bring har kanske överdriven slagsida åt liberalismens tänkare.

Å andra sidan skriver Bring förvisso mycket om sociala rättigheter, men då ur ett mer geopolitiskt än ideologiskt perspektiv (väst har traditionellt primärt förespråkat de politiska – negativa – rättigheterna, syd har överlag fokuserat på de sociala – positiva – rättigheterna i internationella diskussioner), och slagsidan mot liberalismen är inte märklig då mänskliga rättigheter den historiska bakgrunden till trots är ett fenomen som i dess utveckling ofta varit sammankopplad med just liberalismen. Likväl har socialismen betytt extremt mycket för t.ex. utvecklingen av rösträtt och demonstrationsfrihet (vilken i sig skildras alldeles för knapphändigt); fler socialister hade varit glädjande. I en så omfångsrik och i vissa delar överdrivet detaljerad bok kan platsbrist näppeligen anges som skäl att utesluta viktiga aspekter hos ämnet.

Och just det innebär för övrigt också att jag själv anser miljö- respektive djurrättsperspektivens frånvaro vara klart tvivelaktiga. Vad miljöfrågor anbelangar vill jag citera Johan Norberg, en liberal rättighetsförkämpe: ”Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad.” Med andra ord: det vanliga ointresset hos vissa förmenta liberaler för de skador storföretag orsakar genom miljöfarliga utsläpp, eller den inställning vissa sådana har om att utsläppen i själva verket i sig skulle vara en rättighet, är inte alls kompatibelt med liberalismens grund.

Rättighetskränkningar måste stoppas, oavsett om de sker genom att en diktator använder en pistol för att skada en oppositionell eller om en fabrik använder klimatförändrande avgaser för att (visserligen knappast avsiktligt) skada fattiga. I det senare fallet bör straffet nog inte ska vara fängelse, eftersom något konkret våldsbrott mot en enskild person näppeligen kan bevisas eller pekas ut, utan istället bör principen ”förorenaren betalar” (Polluter pays principle) gälla, för att på något vis bestraffa och väga upp de rättighetskränkande miljöbrott företag gör sig skyldiga till. Detta till trots nämns inget alls om de mänskliga rättigheternas miljödimension i boken.

Vad djurrätten anbelangar är kritiken mot min kritik om dess frånvaro självklar: boken heter De mänskliga rättigheternas väg, inte De kännande varelsernas rättigheternas väg! Förvisso sant. Likväl menar jag att icke-mänskliga djurs rättigheter varken är mer eller mindre än en utveckling av de mänskliga rättigheterna, som ständigt utvidgats som begrepp. Från början, och även hos många av naturrättstankars pionjärer, var det inte alls självklart att vissa människor (månde det vara kvinnor, mörkhyade, barn, religiöst avvikande eller HBT-personer) skulle tillerkännas samma rättigheter som normens folk.

Likväl tar Bring med dessa tidiga och outvecklade rättighetstankar för att visa hur de ”mänskliga rättigheterna” såg ut innan de helt och fullt blev dagens mänskliga rättigheter. Vore det då inte logiskt att, när man börjar lite för ”tidigt”, också avsluta lite ”senare” än med blott de mänskliga rättigheterna – nämligen med idéer om alla djurs rättigheter? I min mening är många av de mänskliga rättigheterna egentligen inte enbart mänskliga utan snarare ”kännande rättigheter”, som borde tillkomma varje varelse som har förmåga att uppleva smärta/tillfredsställelse i vid bemärkelse. Däri ingår givetvis många djurarter, men även potentiella utomjordinar eller hypotetiska artificiellt skapade medvetanden. Just på grund av det verkligt universella anslaget hos definitionen av rättighetsbärare hos denna princip torde den vara den första som på riktigt kan täcka all tänkbar framtida utveckling; den potentiellt första fullständiga rättighetsdeklarationen.

Argumentera ägnar Bring sig också åt, utöver själva historieskrivningen. I själva verket är en tredjedel av verket ägnat åt samtiden och dess människorättsrelaterade dilemman och frågeställningar. Mycket läggs på att beskriva frivilligorganisationer som Amnesty International och deras för de mänskliga rättigheterna oerhört viktiga arbete – givetvis anstår det varje humanistiskt sinnad människa att om inte aktivt stödja deras arbete via eget engagemang åtminstone deklarera sitt principiella stöd genom medlemskap. Men det Bring kanske allra främst fokuserar på är kulturrelativismen som ett potentiellt hot mot tanken på universella rättigheter – här visar han, med mycket gott stöd av sin omfattande historieskrivning, hur mänskliga rättigheter ju inte alls är någon idé ”vi västerlänningar tvingar på resten av världen” (som det ibland kan låta från rättigheternas fiender) utan istället är tankegods som är lika universellt giltigt som det är universellt framarbetat; just denna tes framstår som det främsta syftet med boken på ett politiskt/filosofiskt plan.

Ove Bring tar vidare upp och polemiserar mot de inskränkningar i mänskliga rättigheter som följt i antiterrorkampens spår alltsedan den elfte september. Fokuset ligger till stora delar på amerikanskt administrerad tortyr, vilket givetvis är en av de viktigaste aspekterna i sammanhanget att belysa: Bring visar övertygande hur den politiska ledningen försökte med alla tänkbara juridiskt och moraliskt förkastliga trix och knep undvika de internationella konventionernas klara förbud mot tortyr. Men nu har Bushadministrationen en gång fallit och de kvarvarande delarna av USA:s terrorkamp, som allvarliga rättssäkerhetsproblem i behandling av t.ex. Guantanamofångar, mordmisstänkta och Bradley Manning, belyses tyvärr nästan inte alls.

Internt svenska MR-dilemman är heller inget Ove Bring talar mycket om; övervakningssamhället knackar på dörren men det är uppenbarligen enligt Brings syn inget större problem. Det kan kanske förstås utifrån det så enorma historiska perspektivet; vad är väl massövervakningen och diverse smärre begränsningar i yttrandefriheten mot tortyr, dödsstraff, krig och de andra hemskheter under de gångna årtusenden som boken behandlar? Likväl saknas även asylpolitiken, den för de mänskliga rättigheternas upprätthållande så viktiga transparensen, nämndemannaväsendet och andra områden där Sverige brister i boken, medan Muhammedkarikatyrerna (som förvisso är en viktig yttrandefrihetsfråga) ges oproportionerligt stor vikt.

Högerextremismen, som är ett av Europas största potentiella hinder för en fortsatt frihetlig utveckling, nämns knappt alls. Det grekiska ”Gyllene gryning” hade visserligen inte fått sitt stora genombrott då Brings verk publicerades för bibliotek och bokhandlar – ni vet, de som X – men mängder av andra fascistartade eller rent ut fascistiska partier, rörelser och lagstiftning har det senaste decenniet kraftigt växt i Europa. Exemplen är tyvärr lika legio som vedervärdiga; fascismen reser sig från historiens sophög.

Lagar som förbjuder ”homosexuell propaganda” har antagits i Litauen och  Ryssland, i Ungern har det fascistiska Jobbik understundom med stöd av odemokratiska Fidesz spätt på det redan kraftiga hatet mot romer som yttrat sig i arbetsläger och i vissa fall mord, i Nederländerna vill det nyspråkligt benämnda ”Frihetspartiet” inskränka yttrande- och arkitetursfriheten för en utsatt  minoritet, och över hela Europa inklusive Sverige byggs Fästning Europa upp, där världens allra mest utsatta – fattiga, förtryckta, förföljda – inte ska beviljas ofta livsnödvändig asyl. Ändock nämns allt detta med mycket få upplysningar, trots att denna växande rörelse utgör ett av den moderna tidens största hot mot de mänskliga rättigheterna.

Fantastisk är boken likväl; språket, det seriösa men ändå mycket intresseväckande anslaget Bring valt liksom de vindlande och ofta obekanta stigarna genom historien Bring väljer och pedagogiskt som en äkta reseledare beskriver gör att hans idéhistoriska berättelse förtjänar det omdömet. Bristerna som likväl finns är i själva verket just brister och inte i egentlig mening svagheter; det finns (i dubbel bemärkelse) bokstavligt talat brist på en hel del viktiga ämnesområden som borde tagits upp, samtidigt som det som faktiskt tas upp behandlas på ett föredömligt vis.

De mänskliga rättigheternas väg väcker ett idéhistoriskt intresse och ger en mycket god kunskap i ämnet på lagom vetenskaplig nivå, samtidigt som läsaren inspireras till att fortsätta bevandra den historiska väg som människor strövat längs – än hastigt och än tillbaka men överlag ändå framåt –  ända sedan kung Kyros enastående cylinder med ett tydligt mål i fjärran: att uppnå en värld där varje människa ses som lika värd sin nästa och i sanning respekteras för sina oinskränkbara rättigheter. Vägen hittills har varit lång och brokig och historiens förkämpar, det förflutnas vägbyggare, förtjänar det högsta beröm, men i en värld med dödsstraff och diktaturer likväl som demokratiskt antagen övervakning, utvisning och uppblossande fascism är det av yttersta vikt att orka fortsätta vandra. I det läget är De mänskliga rättigheternas väg en fantastisk brakmåltid till förfriskning, för att ge oss alla energi och vägvisning nog att ständigt fortsätta.

Färden på de mänskliga rättigheternas väg är förvisso långt ifrån över.

*

Ove Bring: De mänskliga rättigheternas väg
ATLANTIS, 2011
720 sidor
ISBN: 800-41-87-6874-60

Andra recensioner: Svenska Dagbladet – Dagens Nyheter – Expressen – Göteborgs-Posten – liv&rätt – fib – Borås Tidning – Helsingborgs Dagblad

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, argument, argumentation, pirat, pirat, medborgarrätt, människorätt, MR, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, lagstiftning, maktmissbruk, demokrati, De mänskliga rättigheternas väg, litteratur, recension, bok, böcker, facklitteratur, idéhistoria, tortyr, döddsstraff, filosofi, moralfilosofi, etik, moral, demokrati, rättighet, rättigheter, rättighetsetik, deontologi, Ove Bring, Bring, naturrätt, naturrätten, liberalism, liberalismen, Upplysningen, USA, kriget mot terrorismen, kulturrelativism, kulturrelativismen, frihet från tortyr, personlig integritet, invandring, rätten till liv, rättssäkerhet, religionsfrihet, yttrandefrihet, frihet, rättsstat, rättsstaten, tolerans, upplysning, djurrätt, fascism, ideologi, ideologier, kännande rättigheter, socialism, sociala rättigheter, politiska rättigheter, negativa rättigheter, positiva rättigheter, miljö, klimatet, Polluter pays principle, Förorenaren betalar, diktatur, juridik, folkrätt, FN, Förenta Nationerna, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, deklaration, konvention, demonstrationsfrihet, rösträtt, kultur, vetenskap

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »