Gatumusik kommer förbjudas i Göteborg (inte helt, men till stor del), imorgon, alltså första juli, rapporterar DN, Sveriges Radio, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, Göteborgs-Posten och Expressen. Detta är enligt min mening helt uppåt väggarna. De flesta anser nog lite musik vara ett trevligt inslag i staden; personligen gillar jag det. Varför bör företags anställdas intressen gå före medborgarnas?
Om någon anställd är trött på att höra samma låt timme in, timme ut, kan väl den anställda gå ut och be gatumusikanten byta låt, eller möjligtvis sätta sig lite längre bort? Att som gatumusikant någon gång i timmen flytta sig några meter längre bort, och dessutom växla låtar, torde inte vara särskilt jobbigt, och de anställda får lugn och ro. Alla nöjda.
Men en sådan lösning har uppenbarligen inte politikerna och de anställda som drivit på politikerna tänkt på. De har bara löst saker och ting genom förbud. Vad blir nästa sak att förbjuda, för att det kan vara irriterande? Att sjunga högt? Att skratta? Att ha en viss klädsel? Jag får 1984-vibbar (där allt som inte ansågs ”rätt beteende” av regimen räckte för att en skulle ”försvinna” och ”övertygas” – det vill säga, spärras in på en myndighet och torteras tills en höll med regimen helt och hållet).
En annan aspekt på det hela är yttrandefriheten. Låt se vad FN:s deklaration över mänskliga rättigheter säger i frågan (min kursivering):
Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
En annan relevant artikel i FN:s deklaration (återigen min kursivering):
Artikel 29
1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
3. Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
Musik är i sig information, och om inte annat ett uttrycksmedel för att sprida idéer (musikens budskap), varför den skyddas av artikel 19. Begränsningar i artikel 19 får enbart göras om de är tillbörliga och med syftet att trygga andras rättigheter och friheter, alternativt för att tillgodose en demokratis berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd. Hotar gatumusikanter andras fri- och rättigheter? Nej (det är ingen rättghet att slippa höra musik; vissa näringsidkare har vsserligen kallat musiken för ”tortyr”, och mycket riktigt är det en mänsklig rättighet att slippa ”tortyr eller annan grym, omänsklig behandling”, men det är en överdrft att hävda att musiklyssnande åsyftades med den formuleringen…). Moralen i samhället? Nej. Den allmänna ordningen? Nej. Den allmänna välfärden? Nej.
Således har gatumusikanter uttryckligt stöd för sin verksamhet i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, och således är ett förbud en otillåten inskränkning i en mänsklig rättighet (yttrandefriheten). Inte för att staten verkar bry sig om sådant särsklt mycket längre… Denna fråga kan till en början tyckas trivial, men den rör något så viktigt som yttrandefriheten. Nu hade det varit riktigt bra om det funnits någon piratpartist med i det organ som beslutade om detta förbud. Gå med i Piratpartet, för medborgarrätt (som yttrandefrihet), ett fritt Internet och en reformerad immaterialrätt. Och skriv på namninsamlingen mot detta yttrandefrihetsvidriga förbud (även om effektiviteten kan ifrågasättas är underskrift av en namninsamling knappast kontraproduktivt, i bästa fall produktivt).
Andra bloggar: Kulturbloggen tycker också att det i ett demokratiskt samhälle inte går att förbjuda musik, Svensson är inne på det här med att sociala problem inte kan lösas av förbud, Lasse online anser inte detta förbud vara hens bild av Göteborg, Thord Daniel Hedengren jämför med att förbjuda kvällstidningsrubriker för att de stör henom, Yami och pandorna menar att det offentliga rummet tillhör alla och inte bara företagarna, Attila ger fler exempel på vad som skulle kunna förbjudas i lugn och ro-argumentets namn, och I hell-mans värld ifrågasätter det lämpliga i att bosätta sig i en storstad om en ogillar gatumusik.
Tango för enbenta förkastar att detta skulle vara en struntsak, utan skriver att detta är ”ett utmärkt exempel på rådande samhällsvärderingar. Det som görs av fri vilja, på ideell basis helt utan geschäftsambitioner, är ingenting värt och måste bort.”, Daniel Scythe drar parallellen till Internetkontroll, Vrakgods & Strandfynd vill diskriminera och bara låta viss musik spelas (sådan som hen inte tycker är oväsen), och Varför inte? stödjer Göteborgs musiker. Själv har jag hittat flera intressanta bloggar jag ska börja följa nu.
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, gatumusik, gatumusikant, gatumusikanter, gatumusiksförbud, mänskliga rättigheter, förbud, Göteborg, yttrandefrihet, kultur, fri kultur, musik, medborgarrätt
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)