Jag kommer snart tillbaka

Detta blir sista inlägget på cirkus en vecka. Jag skall nämligen resa till Tyskland. ”Orsakar inte det massor av koldioxidutsläpp? Är det inte du som anser att vi måste ta krafttag mot klimatförändringarna?” kanske du undrar. Jovisst, vi behöver motarbeta dem. Och just därför reser jag tåg dit. Det läpper ut mycket mindre koldioxid än bilar, och ofantligt mycket mindre än flyg. Därför valde jag och de jag reser med det färdmedlet. I morgon blir det således till att gå upp klockan sex. Mycket tidigt. Jag lär vara trött. Nåväl, jag har chans att vila ut sedan på semestern :-). Vi ses!

Fotnot: Detta inlägg blev kort. Hyfsat kort. Men jag varken känner för eller kan, enligt vad jag tror, skriva längre i detta ämne, och jag ville ändå lämna ett avsked, så att ni inte tror att jag utan förvarning lagt av med bloggandet.

Read Full Post »

Postkodslotteriet – detta så kallade ”välgörenhetslotteri”

På tv4 visas för närvarande (eller har nyligen visats) ett reklaminslag för lotteriet Postkodslotteriet. Detta lotteri har även ett helt eget program tillägnat sig (Postkodsmiljonären). I Postkodsmiljonären får en delvis se folk som sitter i den så kallade Heta stolen och svarar på frågor om allt från svenska fåglar till gamla brittiska rockgrupper och delvis personer som deltager i Postkodslotteriet och vinner. Frågesportsdelen finner jag synnerligen underhållande och lärorik. Förvisso är det programmet något jag försöker kolla på varje gång det sänds, vilket är fredags- och lördagskvällar.

Däremot gillar jag inte klippen från när folk blir tilldelade sina stora summor pengar. Jag har ingete mot lotterier generellt sett, men jag tycker ändå inte att filmklipp från sådana ska ta tid från intressanta program – reklampauserna är fullt tillräckliga. Medan Postkodsmiljonären startar klockan halv åtta och slutar klockan åtta enligt tv-tabellerna, är själva frågesportstiden betydligt mindre. Totalt är det kanske (jag har inte räknat, men det vore ganska intressant att företaga sig; om jag minns det och har den tekniska möjligheten att göra det nästa gång jag kollar på programmet ska jag försöka genomföra ett sådant test; eventuella resultat publicerar jag naturligtvis här på bloggen) en kvarts programtid. En kvart. Och programmet håller på en halvtimme. Det anser jag vara att fylla ut tiden så mycket som möjligt. Då vore det bättre, anser jag, med ett program på en kvart utan paus vare sig för lotterivinnarvisningar eller reklam.

Eller ja, reklam och reklam. Klippen från Postkodslotteriet är, anser jag, lika mycket reklam som det som sänds i reklampauserna. Nåja. Detta var bara reklamaspekten. jag tänker även ta upp varför jag tycker att Postkodslotteriet är särskilt dåligt, trots att jag generellt sett inte ogillar lotterier så starkt. Och nu kommer det:

Postkodslotteriet sänder reklam i reklampauserna, för att återkomma till vad jag började detta inlägg med. Där visas diverse sympatiska personer som stödjer postkodslotteriet (jag minns inte exakt, men jag tror att bland andra Jan Eliasson (en person som jag verkligen beundrar) gör det). De talar om hur Postkodslotteriet bidrar till en bättre värld, att alla bör hjälpa till och att det inte alls finns någon ”motsättning mellan det kommersiella och det ideella” (som de uttrycker det; citatet är fritt ur minnet). Lotteriet ifråga skänker nämligen pengar till hjälporganisationer såsom Rädda barnen. Det är naturligtvis bra, men framförallt är det (tror jag) ett säljknep.

Och vad är då dåligt med det? Alla företag har väl sina säljknep? Ja, det har dem. Men detta anser jag vara lite extra dåligt. Om de nu vill skänka pengar till välgörenhet, så undrar jag: varför skänker de inte hela sin vinst till hjälporganisationerna? Då skulle ju ännu fler barn få lära sig läsa, eller vad det är de talar om i reklamen. Så varför?

Missförstå mig rätt. Det hjälporganisatonerna gör anser jag inte vara dåligt. Inte alls. Men om folk vill skänka pengar till välgörenhet, är det betydligt smartare att direkt skänka de till hjälporganisationer, och inte skicka dem mellan ett företag.

Fotnot: Jag själv skänker faktiskt 20 procent av min månatliga inkomst till välgörenhet.

Read Full Post »

Obligatoriska prov inte bra vid migration

Jag läste häromdagen på dn.se att personer som ansöker om tyskt medborgarskap nuförtiden måste fylla i ett prov. Ett prov vars frågor rör kultur, lagar och dylikt. Ett prov vars frågor (och framförallt svar, då) säkerligen ger god och nyttig kunskap för nya medborgare i Tyskland. Men ändock. Ett prov, utantillkunskap, avgör huruvida en får bli medborgare i ett land eller ej. Jag tycker att det är mycket konstigt.

Tänk att du flyr på grund av dina åsikter från ett land där du just utsatts för tortyr, och det enda du vill är att få komma i säkerhet. Du ansöker om ett medborgarskap i Tyskland, en demokratisk stat, och hoppas att ditt lidande nu äntligen skall vara över. Då får du veta att du måste plugga inför ett prov, när du knappt kan tyska språket! Tänk om någon blir så nervös att den skriver fel? Och bara på grund av det får vederbörande åka tillbaka till sitt hemland personen just flytt? Eller tänk om du har minnessvärigheter?

Jag gjorde testet på dn.se. Jag fick ungefär 15 rätt, vill jag minnas. Ganska bra med tanke på att jag rätt ofta läser nyheterna och är hyfsat allmänbildad. Naturligtvis får folk som verkligen genomför provet på riktigt öva innan. Men ändå. Det finns betydligt viktigare saker att satsa pengar på från tyska statens håll än att säkerställa att ”nya tyskar” vet hur många delstater det finns i Tyskland. Såklart är det bra att ha kännedom om Förintelsen, något som tack och lov tyska regeringen på intet sätt försöker tona ner eller hemlighålla, vad det verkar som. Men det bör ändå inte avgöra om någon beviljas att bli medborgare eller ej. Förresten kan jag nämna att jag snart skall åka till Tyskland. Bara en liten inflikning om mina egna göromål i massan av ord som beskriver mina åsikter.

Samtidigt har Migrationsverket (den svenska myndigheten) på sin webbplats ett frivilligt test som en kan fylla i. Ifrågavarande test ger en indikation på huruvida ens medborgarskapsansökan skulle beviljas eller ej. Detta är bättre, tycker jag. Det är inte obligatoriskt. Det handlar inte om kunskaper. Egentligen har det inte alls särskilt mycket att göra med det tyska provet att göra. Men det är ändå på något sätt relaterat, varför jag skrev in detta i detta blogginlägg.

Read Full Post »

Bra reklam=dålig reklam

Jag ogillar reklam. Jag ogillar den. Den indoktrinerar folk att köpa något och gynnar kommersiella intressen. Generellt sett ogillar jag reklam. Jag ogillar generaliseringar också. Därför vill jag poängtera att det finns undantag. Reklam för Wikipedia eller Rädda Barnen tycker jag faktiskt är bra. Reklam för (produkter av) multinationella storföretag såsom McDonalds tycker jag inte om. Nåväl. Nu när jag klarlagt min grundläggande syn på reklam kan jag komma till min poäng. Anledningen till varför blogginläggets titel är en mycket ologisk hypotes.

Vilken reklam tror du att du minns bäst? Vilken tror du får dig mest intresserad av vad det nu är som reklamen är för? Bra eller dåligt gjord reklam? Reklam som du gillar, eller reklam som du stör dig otroligt på, eller reklam som du varken gillar eller ogillar? Jag tror faktiskt att reklam en inte får en särskilt bestämd uppfattning om är mest påverkande. Du påverkas mer om du inte märker att du påverkas. Däremot tror jag inte att en blir mer positiv till företaget/produkten som reklamen görs för, om reklamen ifråga är dålig. Och då menar jag inte typ lite medkänslaskapande dålig eller komiskt dålig (det vill säga: reklam som involverar någon som hela tiden råkar illa ut, men som en ändå känner medlidande för, eller tycker är så där halvrolig). Nej, jag menar reklam du irriterar dig på, reklam som du bara inte orkar med. Den tror jag faktiskt inte ger så stort intryck. Förvisso gör dåligheten att du blir emdveten om reklamen och att den bara är där för att indoktrinera, vilket får dig att bli mer misstänksam. Detta antar och hoppas jag. Mina hypoteser är inte alls baserade på någon vetenskaplig forskning, vad jag vet, utan bara mitt sunda förnuft och vad jag lärt mig av andra.

Men den bra reklamen då? Den där du sjunger med i bakgrundsmusiken, den som gör att du känner dig trygg, den som glädjer dig, den som får dig att skratta och som du bär i minnet? Den tror jag faktiskt är rätt dålig, ur en person som inte vill påverkas av reklam. Om du exempelvis sympatiserar med stackars Lasse som det bara går dåligt för (för att använda mitt tidigare exempel på vad jag inte menade med dålig reklam) tänker du bort att Lasse egentligen är en skådespelare och att reklamen producerats av ett företag med enda syfte att få dig att köpa företagets produkter (om det nu är företag; är det Rädda barnen eller Wikipedia det handlar om tycker jag att sådan här reklam är bra reklam).

Det finns mången exempel på reklam jag gillar. Ett aktuellt sådant är ”Born to be cheap”-kampanjen som Tele2 bedriver just nu. Den finns på reklampelare, i tidningen och, naturligtvis, på tv:n. Jag antar att den även finns på webbplatser (utöver Tele2:s sådana; att den finns på tele2.se är självskrivet); jag gick faktiskt in på några webbplatser jag vet har reklam för att hitta den och kunna länka till webbplatsen som exempel, men hittade den inte (jag gick till och med in på Aftonbladets webbplats). Nåväl, videon i sig finns på youTube och diverse bloggar. Av upphovsrättsskäl klistrar jag inte in videon här. Det finns faktiskt på en webbsida på tele2:s webbplats! Reklamen i sig handlar om ett får, Frank, som är ensam och utesluten eftersom han är ett får. Han söker lycka i livet och finner till slut det hos sina gelikar, på Tele2. Poängen är ordvitsen ”cheap” och ”cheep”.

Andra nymedia som skriver om tele2:s nuvarande ”Born to be cheap”-kampanj:

• worldoffredrik
• ollie
• ernst

Gammalmedielänkar:

• Fåraktigt, Tele2, Resumé. Artikeln handlar bland annat om skapandet av reklamen.
• Fåret Frank i Tele2s nya reklamkoncept, Dagens Media. Artikeln innehåller mest frågor och svar.

Detta blev första inlägget på några dagar. Det blev riktigt långt också, för att vara på denna blogg. Det var intressant och roligt att skriva. Jag hoppas att du fann lika mycket nöje i att läsa det!

Read Full Post »

”Intressanta nyheter” svenskspråkiga WordPress 7:e största inlägg!

Mitt inlägg ”Intressanta nyheter” är faktiskt det sjätte mest populära idag på svenskspråkiga WordPress – det har i alla fall placering nummer 7 på listan. Det tycker jag är ganska coolt.

Read Full Post »

Kommentarer om dagens intressanta nyheter

Nedan listar jag några av de dagsaktuella nyheter/debattinlägg jag finner intressanta:

• ”Ni män borde skratta åt oss kvinnor”, Dn.se. Intressant debattinlägg om patriarkatet inom tv-branchen.
• ”Obama: Trupperna ska hem”, Dn.se. Så hoppingivande att jag skulel skriva ett enskilt blogginlägg enbart om det om jag haft ork. Barack Obama, denna USA:s tillträdande president, lovar att stänga Guantanamo. Äntligen! Och Obama lovar att dra tillbaka de amerikanska styrkorna i Irak. Äntligen! Obama lovar att avsluta tortyren i USA. Äntligen!
• ”Mjuka golv ger glada grisar”, Dn.se. Förhoppningsvis införs denna nya metod på alla grisuppfödningsplatser i världen.
• ”Stängt webbhotell stoppade spam”, Dn.se. SvD tog upp denna intressanta nyhet redan för tre dagar sedan, och jag skrev då ett inlägg om det.
• ”Nationalencyklopedin blir delvis gratis”, Dn.se. Ne.se hade dock redan 25 oktober i år genomfört denna ändring. Hursomhelst är detta ytterligare ett exempel på hur gammelmedia försöker bli nymedia.
• ”Europa satsar på tåg”, Svd.se. Bra för miljön!

Read Full Post »

Dataterminaler

Jag såg nyss ett ganska roligt klipp på YouTube. Titeln är ”SVT: Nymodigheten dataterminaler”, och klippet är faktiskt upplagt av Sveriges television. Uppenbarligen försöker gammelmedierna utnyttja nymedier som YouTube. SVT har lagt upp många videoklipp. Det finns redan många klipp på SVT Play, varför detta uppenbarligen är åtminstone delvis något som görs för att synas. För att etablera sig i nymedievärlden.

Det vore riktigt bra om SVT, bara för att få goodwill och vara snälla, släppte dessa klipp fria. Och nu menar jag inte fria som i den nya betydelsen ”gratis”, utan fri som i frihet. Frihet att sprida, ändra och använda, även kommersiellt. Isåfall skulle klippen kunna läggas upp på Commons och användas i Wikipediaartiklar. SVT skulle definitivt få uppmärksamhet på det viset.

Har du, som läser detta, något gammalt videoklipp eller några fotografier du kan tänka dig att dela fritt, som är encyklopediska? Isåfall: ladda gärna upp dem till Wikimedia Commons!

Read Full Post »

Skrota förslaget Förbifart Stockholm!

Förbifart Stockholm är en planerad väg/ett vägprojekt, vars sträcka skall vara runt Stockholm. Syftet är bland andra att ”minska trängseln på infartslederna”. Forskning visar dock att nya vägar bara är en tillfällig lösning på trafikproblem i form av trängsel. Efter en hyfsat kort tid kommer helt enkelt fler ha börjat åka bil, eftersom det inte är lika stor trängsel. Snart står en där med ännu en igenproppad väg. Vad bör staten då göra, istället för att bygga en ny väg? Bland annat kan staten höja trängselskatten, använda trängselskattepengarna till förbättring av kollektivtrafiken istället för vägbyggen och även höja bilbränsleskatten.

Inte bara är detta förslag dåligt ur vägsynpunkt; det är förödande för miljön om fler tar bilen. Nu kan en hävda att ”Det har väl Vägverket tänkt på; de måste ha gjort någon utredning om de miljömässiga effekterna”. Mycket riktigt har Vägverket gjort en utredning. Den ”underkänns” (skriver SR) dock av Miljödepartementet, rapporterar på Sveriges Radio, Svenska Dagbladet, och Dagens Nyheter.

Sedan har vi förstås den ekonomiska aspekten. 25 miljarder. Tjugofem tusen miljoner svenska kronor. Det är den beräknade kostnaden till genomförandet av det förslag som går vid namnet Förbifart Stockholm. 25 miljarder. Tänk så mycket annat som de pengarna kunde användas till. Det finns ofantligt mycket som borde förbättras. Kollektivtrafiken. Skolmaten. Äldrehemmen. You name it.

Naturligtvis finns det fördelar med vägen, som med nästan allt här i världen. Kortsiktigt får det bort köar (min åsikt). Det ”[förbättrar] möjligheterna för en gemensam arbets- och bostadsmarknad för hela regionen”, som Vägverket skriver. Myndigheten menar även att ”[Förbifart Stockholm möjliggör] en flerkärnig region med flera centra”.

Bör verkligen ett så uselt förslag gå igenom? Jag hoppas att politikerna beaktar både den vägmässiga, miljömässiga och ekonomiska aspekten.

Read Full Post »

Avancerat språk är bra, men det bör kompletteras av enkelt språk

Personligen gillar jag avancerat språk. Jag behärskar det inte tillnärmelsevis fulländat, men försöker ändå använda det här på bloggen. Det ger ett formellt och professionellt intryck, och framförallt är det vackrare, anser jag. Det är dock viktigt att det är korrekt, och framförallt bör språket vara förståeligt. Många av Sveriges kommuners webbplatser använder ”krångligt” språk med svåra och långa ord, ”tillkrånglade” (anser nog många) fraser och annorlunda uttryck – kort sagt språk som skiljer sig ganska signifikant från talspråk. Att kunna tillgodogöra sig dessa texter är mycket viktigt i ett demokratiskt samhälle, eftersom vissa av de behandlar hur röstning går till och tar upp viktiga lagar (just dessa exempel finns i enkelt språk på riksdagens webbplats, så de var kanske inte så bra exempel, men jag tror att ni förstår vad jag menar, vilket, som sagt, är det viktigaste).

Enbart cirka sju och en halv procent av webbplatserna som tillhör de svenska kommunerna erbjuder lättläst information. Detta är alldeles för få. Som jag skrivit på en annan blogg som svar till ett inlägg vars skrivares åsikt är att besökarna borde få besvara enkäter och dylikt och på det sättet utveckla webbplatsen:

Ett ytterligare steg man kunde ta är att låta besökarna skapa webbplatsen, inte bara ge tips och besvara enkäter. Jag menar alltså att webbplatserna kunde bli wikiliknande; de bör kanske inte bli så möjliga att redigera som MediaWiki-webbplatser (MediaWiki är den wikiteknik som bland annat Wikipedia använder), utan först borde någon granska förslagen på förbättringar/ny information innan den publiceras. Ett exempel är att webbplatser med många sidor på “byråkratiska” skulle kunna skrivas om på enklare språk av besökarna.

Några gammelmedielänkar:

• Svårläst på kommunala webbsidor, Sveriges Radio.
• Få kommuner ger lättläst information, Dagens Nyheter.
• Inga lättlästa kommunwebbsidor, Sveriges Radio.
• Obegripliga kommunsidor, Sveriges Radio.
• Få kommuner har lättlästa hemsidor, Sveriges Radio.

Read Full Post »

Att resa sig för äldre på bussen,

tunnelbanan eller spårvagnen. You name it. På spårvagnen som gick tillbaka från Skansen såg jag en skylt med texten:

DU SOM ÄR UNG OCH FRISK
lämna utan uppmaning
sittplats till äldre personer
FÖR UNGDOM MED
SKOLKORT ÄR DETTA
EN SKYLDIGHET.

Dels är det inte så självklart i sig att resa sig för äldre på ett kollektivt färdmedel, anser jag. Om en är otrött i benen och någon frågar om hen kan få ens sittplats, eftersom hen vill vila sig, bör en naturligtvis vara respektfull och vänlig nog att låta den andra personen få sittplatsen. Dock bör en inte resa sig av den enda anledningen att den andra är (mycket) äldre en än själv, eftersom det generaliserar (många sjuttioåriga personer är pigga, hurtiga och krya, medan många skolungdomar är trötta efter en lång skoldag).

Det som jag riktigt stör mig på är dock skyldighetsgraden i det. Varför skall det vara en skyldighet, bara för att en är ungdom och har skolkort? Står det någonstans i informationen när en köper ett skolkort att detta är en skyldighet? Jag har aldrig hört talas om detta förut, och tror ärligt talat inte att man tar på sig den skyldigheten – juridiskt, avser jag nu – vid köp av skolkort. Och vad händer om en vägrar resa sig för en äldre? Åtalar SL en? Eller får en kliva av spårvagnen? Beslagtas ens skolkort? Jag tror ärligt talat att inget skulle hända.

Till sist är formuleringen ganska rolig, rent språkligt. Om person A är på utflykt med sin skolklass och A:s klasskamrat B är en månad äldre, och både A och B har skolkort samt är ungdomar, har A en skyldighet att resa sig för B – utan att B ens måste påminna. Detta sista bör läsas med glimaten i ögat.

Read Full Post »