Motion: En rättighetsbaserad och vetenskaplig miljöpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och demokratiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-ekonomi-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min tredje motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj): denna handlar om miljöpolitik. Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

(Vill du också skriva en motion? Läs här!)

Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

En rättighetsbaserad och vetenskaplig miljöpolitik

Människan är beroende av naturen. Foto: Tomas Castelazo, CC-BY-SA 3.0.

”Det är lika fel att döda med ett knytnävsslag som med en skorsten.”

Orden är inte mina, utan den liberala debattören Johan Norbergs. Annars har liberaler överlag inte engagerat sig särskilt mycket i miljöpolitik. Eller, mer generellt: rättighetsperspektivet har inte varit med i svensk miljöpolitik. Alls, i princip.

Klassisk rättighetsteori säger att alla bör ha så mycket frihet som möjligt – så länge de inte hindrar andras frihet. (Eller, med andra ord, att folk ska få utöva sina rättigheter så mycket som möjligt – så länge de inte kränker andras rättigheter.) Detta kallas skadeprincipen, och är en allmänt vettig princip som piratrörelsen ofta utgår i från. Bland annat – för att ta ett konkret exempel – har Piratpartiets partiledare Anna Troberg (underförstått) resonerat utifrån skadeprincipen i debatten om näthatet.

Denna skadeprincip och detta rättighetstänkande anser jag att vi bör anamma även i miljöfrågor, vad gäller miljöförstöring (i form av t.ex. utsläpp av växthusgaser och farliga kemikalier). En skillnad gentemot näthatsexemplet är att den miljöförstörande verksamheten i princip aldrig är en grundläggande mänsklig rättighet, medan yttrandefriheten är det; det är alltså redan från början mycket enklare eller mer acceptabelt att genomföra inskränkningar i ”rätten” att förstöra miljön.

Så, kränks någon rättighet av miljöförstöring? Ja! Klimatförändringar hotar miljontals människoliv världen över, i form av torka, översvämningar, naturkatastrofer och mer allmänna förhållanden av lokala klimatförhållanden så att tidigare beboeliga områden förstörs. Dessa människors rätt till liv – den mest fundamentala av de mänskliga rättigheterna – hotas alltså av klimatförändringar. Klimatförändringar orsakas av utsläpp av växthusgaser. Således bör växthusgasutsläppen minska, och åtgärder och förbud som syftar till detta kan motiveras ur ett rättighetsperspektiv utifrån skadeprincipen.

Kränks någon annans rättighet av annan miljöförstörning? Ja! Många kemikalier släpps ut vid viss industriverksamhet. Medan kemikalier givetvis inte i sig är dåligt -världen består av kemikalier – är det ett stort problem att många av kemikalierna som släpps ut är farliga för människors hälsa. Dessutom samverkar de ofta på mycket svårförutsägbara komplexa sätt; kemikalier som i sig inte är farliga kan bli farliga då de kommer i kontakt med varandra (detta kallas cocktaileffekten). En fara vissa kemikalier – miljögifter – utgör för mänskligheten är att den minskar mäns fertilitet. (Se t.ex. Naturskyddsföreningens webbplats för mer information.) Rätten att reproducera sig – och rätten till hälsa – kan helt klart räknas in i rätten till privatliv skyddat från godtyckligt ingripande: den kroppsliga integriteten ska inga storbolag få förstöra genom utsläpp av kemikalier människor inte kan skydda sig ifrån. Således kan åtgärder och förbud som syftar till att stoppa farliga kemikalier motiveras ur ett rättighetsperspektiv.

Det finns mycket mer miljöförstörande verksamhet – givetvis – men denna motion fokuserar av tidsbrist (detta skrivs när 20 minuter är kvar till motionsstopp) på dessa bägge mycket viktiga och i allra högsta grad rättighetskopplade områden.

(Sedan drabbar förstås miljöförstöring även naturen mycket, och personligen anser jag att naturen har ett egenvärde. Men det är en annan fråga: i denna motion resonerar jag endast utifrån människors rättigheter.)

Något bör också här sägas om vetenskap. Den teknikoptimistiska och rationella approach piratrörelsen valt gentemot politiska frågor bör givetvis appliceras även på miljöfrågor. Således måste all vår miljöpolitik vila på en naturvetenskaplig grund. Här finns ett visst dilemma: medan det finns i stort sett fullständig konsensus bland forskare rörande människors påverkan på klimatförändringarna, är kemikalierna – på grund av deras mängd, komplexitet, svårförutsägbarheten i cocktaileffekten och bristen på forskning – betydligt mindre utredda. Här bör försiktighetsprincipen användas, d.v.s. allt vi inte vet om det är farligt eller ej bör behandlas som om det vore farligt. Dock måste försiktighetsprincipen givetvis användas inom rimliga gränser. (Mer utvecklat resonemang om det finns på Breddningsbloggen av Henrik Brändén.)

Därtill är givetvis mer vetenskap i sig något väldigt pirat att förespråka; vi vill ju t.ex. att EU:s jordbrukspengar ska läggas på forskning istället. En del av ökade anslag till forskning bör definitivt läggas på att lösa miljöfrågorna, som är några av vår tids absolut viktigaste frågor.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Det offentliga och offentligt ägda bolag ska aldrig subventionera/bekosta verksamhet som innebär omfattande utsläpp av växthusgaser, t.ex. flygindustrin eller kolkraftsutbyggnad, varken i Sverige eller utomlands.”
   Motivering: Det här ställningstagandet rör endast det offentligas agerande och är alltså på inget sätt en inskränkning i den privata friheten. Samtidigt innebär omfattande utsläpp av växthusgaser en enorm inskränkning i den privata friheten. Det offentliga bör inte utföra enorma inskränkningar i den privata friheten.
2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Mer resurser bör läggas på naturvetenskaplig forskning – såväl grundforskning som teknikutveckling – med målet att få en bättre förståelse för och bättre kunna hantera olika miljöhot.”
   Motivering: Forskning är i sig bra för att det bygger kunskapssamhället. Forskning på miljöhot är dessutom bra för att det hjälper oss att finna vetenskapligt hållbara lösningar på några av vår tids största problem.
3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige ska alltid följa samtliga sina internationella åtaganden i miljöfrågor.”
   Motivering: Dessa åtaganden är ofta inte särskilt långtgående alls och mycket lätta att fylla – men likväl finns risken att Sverige bryter mot dem. Att respektera internationella åtaganden måste vara en absolut miniminivå för miljöarbetet. Dessutom är respekt för internationella åtaganden en fundamental princip för rättsstaten. Tilläggas bör att denna formulering givetvis inte innebär ett förbud för Sverige att gå längre än sina internationella åtaganden.
4. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör radikalt minska sina koldioxidutsläpp (även inkluderat de som indirekt produceras genom efterfrågan från svenska konsumenter på produkter från omvärlden) genom t.ex. punktskatter på miljöfarlig verksamhet.”
   Motivering: Eftersom koldioxidutsläpp innebär inskränkningar i många människors rätt till liv måste de minskas radikalt. Punktskatter torde vara ett tämligen effektivt sätt att nyttja marknadskrafterna för att undvika dessa inskränkningar.
5. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör radikalt minska sina koldioxidutsläpp (även inkluderat de som indirekt produceras genom efterfrågan från svenska konsumenter på produkter från omvärlden) genom att all offentlig verksamhet (t.ex. offentlig upphandling och statlig ägda bolags agerande) bör ske med miljöhänsyn som en mycket viktig faktor.”
   Motvering: Eftersom koldioxidutsläpp innebär inskränkningar i många människors rätt till liv måste de minskas radikalt. Denna motions första yrkande kommer åt de riktigt absurda sakerna, som att svenska staten subventionerar kolkraft (en av världens sämsta energikällor ur klimatsynpunkt) – men det räcker inte. Även då annan verksamhet som inte ger lika omfattande växthusgasutsläpp behandlas offentligt måste miljöhänsyn vägas in; den samlade effekten hos sådan miljöhänsyn om den appliceras genomgående i den offentliga verksamheten skulle bli avsevärd.
6. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör ta ansvar för de negativa konsekvenser Sveriges produktion medfört och medför för människors rättigheter i andra länder genom att ge additionellt (d.v.s. utökat) ”klimatbistånd” eller egentligen ett slags skadestånd till de länder som drabbas av klimatförändringarna.”
   Motivering: Detta är det minsta som kan begäras från en stat som med sin verksamhet i en omfattande utsträckning inskränkt andras rättigheter till liv (genom växthusgasutsläpp). Att sätta en ny stämpel på det vanliga biståndet – utan att öka det ett dugg – vore förstås ett hån och inte på något sätt ett rimligt skadestånd; därför måste ”klimatbiståndet” vara additionellt.
7. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör gå före för att nå det naturvetenskapligt grundade målet om ej mer än 1,5 graders uppvärmning globalt genom att minska sina egna utsläpp av växthusgaser till nära 0-nivå till år 2030.”
   Motivering: Konkreta mål är bra, för att åtgärder ska kunna utvärderas och anpassas till målet. Vad målet exakt bör vara är förstås en fråga för diskussion, men 1,5 graders uppvärmning synes vara det som de flesta forskare menar behövs för att undvika katastrofala konsekvenser (även 2 grader, det tidigare målet, har nu visat sig ge mer katastrofala konsekvenser än vad man tidigare trodde).
8. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Förbud bör införas mot alla de kemikalier som man – då försiktighetsprincipen tillämpas inom rimliga gränser – utifrån naturvetenskaplig forskning kommer fram till utgör ett hot mot människors rätt till kroppslig integritet.”
   Motivering: Helt enkelt för att integritet inte endast handlar om privatliv skyddat från övervakning utan även kroppslig integritet skyddade från skadliga kemikalier.
9. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Klimatarbete måste ske på flera nivåer samtidigt: globalt (t.ex. FN), kontinentalt (t.ex. EU), nationellt (t.ex. Sverige), regionalt (t.ex. länen), lokalt (t.ex. kommuner) och privat (t.ex. företag). Att klimatarbetet misslyckas på en nivå – t.ex. på FN-nivå just nu – är ingen ursäkt för att strunta i att ta sitt ansvar på övriga nivåer; snarare innebär FN:s klimatsystems misslyckande att det är viktigare än någonsin med aktion på t.ex. nationell och lokal nivå. Klimatarbete på alla nivåer måste präglas av insikten om att varje insats är värdefull och behövlig för att långsiktig hållbarhet ska säkras.”
   Motivering: Det är mycket viktig att vi inte går med på påståenden som att ”Sverige släpper bara ut mindre än 1 procent av världens samlade växthusgaser – så vi behöver inte göra någonting” – för varje verksamhet kan reduceras till agenter som släpper ut mindre än 1 procent (USA kan brytas ned i delstater, globala företag kan brytas ned i nationella avdelningar o.s.v.), och om alla agerar som om de därför inte behöver ta något ansvar kommer inget ansvar tas. Konsekvenserna blir då katastrofala.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, Ung Pirats förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, handel, utrikespolitik, handelshinder, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, EU, Europeiska Unionen, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, nyhet, nyheter, juridik, skadeprincipen, skadeprincip, frihet, liberalism, miljö, miljöpolitik, klimatet, biologisk mångfald, natur, naturen, naturförstörelse, naturförstöring, miljöförstörelse, miljöförstöring, världen, värld, växthusgaseffekten, utsläpp, växthusgasutsläpp, växthusgaser, växthusgas, klimatförändringen, klimatförändringarna, klimatförändring, klimatförändringar, klimatpolitik, klimat, naturrätt, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, dödspolitik, liv, död, kemikalie, kemikalier, cocktaileffekten, cocktaileffekt, hälsa, integritet, kroppslig integritet, fysisk integritet, miljögift, miljögifter, vetenskap, naturvetenskap, forskning, bistånd, skadestånd, klimatbistånd

Annons

Read Full Post »

Motion: Avväpna diktaturerna

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och demokratiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-ekonomi-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min tredje motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj): denna handlar om vapenexport. Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

(Vill du också skriva en motion? Läs här!)

Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

Avväpna diktaturerna

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – ett exempel på något riktigt bra FN faktiskt gjort för friheten. I de mänskliga rättigheternas anda bör ett vapenavtal inrättas inom FN.

Vapenexporten till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter måste upphöra. Detta beslutade vi redan på höstmötet 2012 (för utförlig argumentation, se denna debattartikel). Men det finns en lucka i beslutet som måste täppas till.

För det första innebär beslutet inget förbud mot vapenexport till länder som säljer vidare vapen till diktaturer. Den möjligheten omintetgör en del av själva syftet med beslutet. Delvis handlar syftet med förbudet förstås om att det är principiellt fel för Sverige att sälja vapen till diktaturer. Men delvis handlar syftet också om att det faktiskt – på sikt, om andra länder anammar Sveriges politik – kan leda till att diktaturer får svårare att få tag på vapen. Att då tillåta försäljning till länder som kan antas sälja vidare vapnen till diktaturer är förstås mycket kontraproduktivt.

För det andra innebär beslutet inget förbud mot vapenexport till diktaturer globalt. Sveriges bidrag till diktaturers beväpning är i dagsläget inte alls försumbart – men argumentet ”diktaturerna kommer ändå få tag på vapen” har ändå en viss giltighet. Det här argumentet bör inte leda till slutsatsen ”…så därför kan vi i Sverige lika gärna beväpna diktaturerna” (som de flesta av argumentets brukare använder det till), utan istället till slutsatsen ”…så därför måste vi se till att andra länder inte heller beväpnar diktaturerna”. Det här kan ske primärt inom EU och FN.

På FN-nivå är det så absurt – vilket Amnesty International vältaligt påpekat – att handeln med vapen är mindre reglerad än handeln med leksaker. Emellertid håller saker på att hända. En FN-konferens med syftet att skapa ett globalt vapenavtal har just avslutats. Resultaten är ännu oklara (som Amnesty rapporterat), men det verkar som att mänskligheten aldrig varit närmre ett avtal. Hur starkt och långtgående det skulle bli vet vi inte, men det förefaller vara ett historiskt framsteg.

Yrkanden

Mot denna bakgrund yrkar jag att:

1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Det bör inrättas ett förbud mot vapenexport till grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter, samt ett förbud mot vapenexport till länder som sannolikt kan komma att sälja vapnen vidare till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter. Även andra nödvändiga åtgärder för att säkerställa att eventuell export av svenska vapen aldrig leder till att diktaturer eller andra länder eller grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter beväpnas.”
   Motivering: Ett förbud mot vapenexport till diktaturer är föga meningsfullt om Sverige säljer vapen till demokratier som i sin tur säljer dem vidare till diktaturer. Eventuellt räcker inte detta förbud (t.ex. kanske Sverige säljer vapen till demokratier som säljer vapen till demokratier som säljer vapen till diktaturer), och då måste fler åtgärder vidtas. ”eller grupper” är med för att t.ex. terrororganisationer givetvis lika lite bör beväpnas som diktaturer. Ställningstagandet innebär att Piratpartiet fortfarande inte har en åsikt om vapenexport som sådan; det innebär endast att vi har en åsikt om den slags vapenexport som kan leda till att diktaturer beväpnas.
2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”EU bör hindra sina medlemsstater från att exportera vapen till diktaturer och andra länder eller grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter. Medlemsstater bör få anta mer restriktiva förbud för vapenexporten än vad EU som helhet gör.”
   Motivering: På EU-nivå uppnår vi ännu större resultat än om endast Sverige inför ett förbud. Den andra meningen bekräftar subsidiaritetsprincipen och möjliggör att enskilda EU-länder går före och visar vägen (EU brukar som bekant vara ganska trögt när det gäller att värna mänskliga rättigheter).
3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Ett globalt bindande avtal bör inrättas genom FN som förhindrar att vapen hamnar hos diktaturer eller andra länder eller grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter. Detta avtal måste upprätthållas genom något slags kontrollmekanism.”
   Motivering: På FN-nivå uppnår vi ännu större resultat än om endast EU inför ett förbud. Avtalet måste var bindande och upprätthållas, för många FN-beslut brukar inte vara det och därmed blir de i praktiken mycket ineffektiva eller helt meningslösa.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, Ung Pirats förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, vapenexport, vapenhandel, handel, utrikespolitik, handelshinder, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, Exportkontrollrådet, Arms Trade Treaty, EU, Europeiska Unionen, ATT, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, nyhet, nyheter, Amnesty, Amnesty International, juridik

Read Full Post »

Regeringens flyktingpolitik är antiliberal

”Nästa höst går vi till val i en fri demokrati. Det är privilegium.” Så kan en av den svenska retorikens främsta mästare, Olof Palme, parafraseras. Och vad är väl ett bättre sätt att förvalta detta privilegium än att bedriva valrörelse för frihetlig humanism? I Palmes anda har jag följaktligen skrivit en debattartikel om Sveriges migrationspolitik, varför den är dålig och hur den bör förbättras.

Debattartikeln är publicerad på Newsmill, samt här nedan (versionen nedan är något uppdaterad, med nya länkar till artiklar som inte skapats när jag skrev artikeln till Newsmill för några dagar sedan). Sprid gärna.

Riksdagen, som bär ansvaret för Sveriges migrationspolitik.
Foto: Janwikifoto (http://politik.in2pic.com), CC-BY-SA 3.0.

Inget annat land i världen har dömts så många gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention som Sverige, för att ha utvisat flyktingar till tortyr. Och det är inte bara här Sveriges flyktingpolitik fått skoningslös kritik internationellt. Europadomstolen – som vaktar Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna – har upprepade gånger fällt Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna, Sverige beslutat att utvisa människor till länder där deras grundläggande rättigheter skulle ha kränkts. Det hör till saken att Europakonventionen sedan flera år tillbaka måste följas enligt svensk grundlag; brott mot Europakonventionen utgör alltså även brott mot Sveriges grundlag.

Ansvaret ligger givetvis inte i första hand hos de enskilda byråkrater på Migrationsverket eller Polisen som beslutar om eller genomför dessa folkrättsvidriga utvisningar. Skulden ligger istället hos de politiker som skrivit Utlänningslagen, som ligger till grund för utvisningsbesluten. Då statistiken rörande Sveriges brott mot sina internationella åtaganden inom FN och Europa betraktas enligt ovan, är det uppenbart att Utlänningslagen är oförenlig med såväl dessa åtaganden som Sveriges egen grundlag.

Vilka politiker bär ansvaret? Utlänningslagen instiftades under socialdemokratisk regering 2005. Sedan dess har samma lagstiftning upprätthållits av Alliansregeringen. Redan under 2009 och 2010, då Alliansen regerat flera år, var det uppenbart att Utlänningslagen är oförenlig med FN:s tortyrkonvention, i och med de 8 brott Sverige begick mot konventionen under denna tid (enligt Folkpartiets egen information). Trots detta har ingen förbättring av flyktingpolitiken skett, bortsett från vård och skola till papperslösa som i praktiken kan ha svårigheter att nyttja dessa rättigheter av rädsla för fullt lagliga polisingripanden.

I stället har asylpolitiken faktiskt hårdnat under Alliansen. Tidskriften Fokus skildrar väl hur Regeringen, främst i form av justitieminister Beatrice Ask, systematiskt skärpt sina riktlinjer till Polisen. År efter år har pressen på poliserna att genomföra utvisningar effektivare ökat från Alliansens håll. Liknande skrivningar kan också hittas i överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet, som fastslår att försöket att ”öka effektiviteten i […] det tvångsvisa utvisandet ska fortsätta”. Det här gör man alltså i ett läge där man är fullt medveten om att tvångsutvisningarna ofta sker i strid med Sveriges internationella åtaganden och grundlag, på grund av Migrationsverkets snäva tolkningar av den i praktiken folkrättsvidriga Utlänningslagen.

Allt detta är häpnadsväckande. Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna kallar sig liberala – men bryter samtidigt mot den grundläggande liberala rätten till asyl. Kristdemokraterna påstår sig ta de svaga samhällsgruppernas parti i kristen, medmänsklig anda – men kastar samtidigt med våld ut de i samhället som allra mest behöver vårt skydd. Sedan när blev det frihetlig politik att skicka människor in i förtryck, tortyr och döden? Hur kan det vara värdigt kristen etik att utvisa en regimkritisk pastor till en torterande regim?

Samtidigt får oppositionens roll inte glömmas bort. Miljöpartiet skrev under på att det tvångsvisa utvisandet ska effektiviseras år 2005. De verkar tveka, nu när Moderaterna vägrar gå med på de förbättringar av asylskälet ”synnerligen ömmande skäl” som överenskommelsen 2011 talade om (Moderaterna vägrar ändra ”synnerligen” till ”särskilt”, för då skulle fler flyktingar få stanna).

Skulle Miljöpartiet kunna upprätta en mer humanistisk, blocköverskridande uppgörelse vore mycket vunnet. En sådan uppgörelse skulle potentiellt kunna innefatta de själva, Vänsterpartiet, Folkpartiet (vars tidigare yttrade åsikter såväl som förslaget till nytt partiprogram och LUF:s principfasthet bäddar för en genuint liberal politik för flyktingar i framtiden), Centerpartiet (där enstaka inflytelserika företrädare talat väl om en amnesti för papperslösa), Kristdemokraterna (som kritiserat REVA) samt enstaka frihetliga sossar och moderater. (Socialdemokraterna som parti är föga att hoppas på, för de ligger bakom mycket av det inhumana i dagens migrationspolitik).

Vad Moderaterna anbelangar framgår det med all önskvärd tydlighet av Tobias Billströms nyliga yttrande att han hyser en rasistisk ideologi bakom den inte längre så rumsrena ytan, varför förtroendet för honom som migrationsminister borde vara förbrukat för all framtid. Billström är inte heller ensam om sin rasism som moderat; flera kommunalråd i partiet har backat upp honom. I sammanhanget bör inte glömmas de andra moderata klavertrampen i migrationspolitiken: Asks ovilja att överhuvudtaget erkänna några fel från regeringens håll rörande REVA-projektet, Reinfeldts ökända yttrande om ”etniska svenskar mitt i livet” och partisekreterarens smickrande ord om SD.

Tyvärr verkar möjligheterna till en mer human migrationspolitik med nuvarande sammansättning på Regering och Riksdag vara tämligen begränsade. En blocköverskridande överenskommelse under Miljöpartiets ledning framstår som en vacker tanke mer än som ett praktiskt realiserbart projekt – för Folkpartiet och andra verkar pragmatismen och ”regeringsdugligheten” inom Alliansen gå före ideologi inom migrationspolitikens område.

Därför behöver sammansättningen i Riksdagen förändras. Sverige måste byta kurs, från Alliansens diaboliska utvisningspolitik, mot en gedigen, human och frihetlig asylrätt. Denna rätt ska inte endast gälla de politiska flyktingar vi måste ta emot enligt internationellt åtaganden, utan även de människor som flytt från klimatkatastrofer och andra mycket dåliga levnadsförhållanden. Vi i Piratpartiet är stolta över att driva detta krav, och kommer göra vad vi kan för att uppnå en verklig respekt för asylrätten om vi får svenska folkets förtroende i valen 2014.

Men egentligen borde detta inte vara en fråga om partipolitik. Inom migrationspolitiken bör alla goda krafter – pirater och antipirater, liberaler och socialister, socialdemokrater och centerpartister, konservativa och progressiva – enas. Tillsammans måste vi stå upp för asylrätten och demokratin. Det är en fråga om liv och död.

Pusha gärna inlägget!

Ungefär samma budskap som min debattartikel – fast mer konstnärligt uttryckt, i musikalisk form.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Efter Earth Hour: så kan du rädda klimatpolitiken!

Earth Hour är kanske dåligt – vi rika västlänningar manifesterar i ett ytligt jippo mot lamporna, när elen faktiskt är en enormt stor källa till välfärd för tredje världen. Dessutom är det ineffektivt och t.o.m. kontraproduktivt; några släckta lampor stoppar inte klimatförändringarna.

Eller så är Earth Hour kanske bra – en timma på Jorden enas hela mänskligheten i en gemensam aktion för sin planet. Däri ligger symbolvärdet – inte i vilket energislag man valt att använda.

Det spelar faktiskt ingen roll.

Det enda som spelar någon roll är att förlusten av den biologiska mångfalden kostade världen mer än dubbelt så mycket som börskraschen på Wall Street 2008. Det enda som spelar någon roll är att naturkatastrofer förstör för de som idag har det allra sämst på Jorden. Det enda som spelar någon roll är att ofattbara mängder människor kommer dö om växthuseffekten inte stoppas.

Klimatpolitiken är usel – i FN, i EU, i Sverige. Vi måste fixa den. Så hur gör vi då?

Vi startar PUSH Sverige!

PUSH Sverige lanserades så sent som igår kväll under Earth Hour och är en helt ny och fabulöst cool organisation för att rädda klimatet (som smygstartade lite häromdagen med en debattartikel i SvD, som var ganska skrämmande). Kolla filmen!

Är du under 30 år? Gå med i PUSH Sverige! Det är givetvis gratis. Sedan då? Kom på våra event! En särskild spännande sak tycker jag KLIMATSKRIKET! är, då vi den 4 maj träffas utanför Rosenbad för att – surprise! – skrika ut vår ilska över att Regeringen nonchalerar klimatfrågorna. Vill du engagera dig mer aktivt? Flera fantastiska initiativ att hjälpa till med hittar du här!

Är du över 30 år? Gå med i Naturskyddsföreningen eller Jordens vänner! Eller båda! Bägge dessa föreningar arbetar aktivt – varje timme, varje dygn, varje år – för att stoppa klimatförändringarna och rädda världen undan exploatering, miljöförstörelse och torka. Vill du engagera dig just i klimatfrågan bör du dessutom kolla in Föräldravrålet. Din insats behövs!

Nu räddar vi klimatet – tillsammans!

Jorden liknar en vacker tavla. Tyvärr har vi ingen kopia. Originalversionen måste därför behandlas med största försiktighet.

Pusha gärna PUSH Sverige!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, miljö, miljöpolitik, klimatet, biologisk mångfald, natur, naturen, naturförstörelse, naturförstöring, miljöförstörelse, miljöförstöring, Earth Hour, PUSH, PUSH Sverige, Naturskyddsföreningen, Föräldravrålet, Fältbiologerna, samarbete, världen, värld, växthusgaseffekten, utsläpp, växthusgasutsläpp, växthusgaser, växthusgas, klimatförändringen, klimatförändringarna, klimatförändring, klimatförändringar, klimatpolitik, klimat, ideologi, sakpolitik, utrikespolitik, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, nyhet, nyheter, FN, Förenta Nationerna, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, naturrätt, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, dödspolitik, liv, död

Read Full Post »

Rasistiska Billströms politik är rättsosäker och olaglig

Det viktigaste först: demonstrera på söndag 15:00 på Sergels torg mot regeringens inhumana, rättighetsfientliga och olagliga politik. Kan du inte delta fysiskt? Skriv på den nya namninsamlingen från Ingen människa är illegal!

Denna graf skapades i samband med Sverigedemokraternas järnrörsskandal.
Skrämmande väl passar den även på ledande moderater.

”Inga rasister på våra gator!” Detta gamla slagord har alltid gjort mig illa till mods. Jag hatar rasism, men det är ju åsikterna vi ska åt, inte människorna. Rasister ska ha samma rätt som alla vi andra att vandra på gator och torg. Rörelsefriheten får inte inskränkas för andra än regelrätta brottslingar. Detta borde vara självklart för alla antirasister. Det är ju grundstenen i en frihetlig migrationspolitik.

Aldrig trodde jag väl då, när jag upprört mig över skanderande aktivister som verkar sakna respekt för grundläggande rörelsefrihet, att jag en dag skulle behöva skandera: Inga rasister i vår regering! Idag är den dagen kommen. Genom sitt utseendemässiga särskiljande av människor i moral och omoral – i goda och onda; i vi och de; i rätt och fel – har migrationsminister Tobias Billström avslöjat sig som rasist.

Till skillnad från rasisterna på gatorna (som har en självklar rätt att vandra på gatorna) finns det ingen rätt för rasisten i regeringen att vara statsråd. Tvärtom. Varje politiskt uppdrag är ett privilegium, som personen förtjänar baserat på ett förtroende som i grund och botten ska ligga hos folket. Just Billström är inte folkvald direkt, men han är vald av Reinfeldt, som är vald av Riksdagen, som är vald av folket. Saknar en minister folkets förtroende bör hen i varje välfungerande demokrati avgå.

Reinfeldt har talat i tämligen skarpa ordalag till Billström. Men någon avgång har inte skett. Varför? En möjlighet kan vara att Regeringen egentligen gläds åt möjligheten att smyglocka röster från SD, samtidigt som statsministern vill hålla sig personligen borta från rasistanklagelser. (Isåfall måste Riksdagen ta sitt ansvar genom en misstroendeförklaring.) Men det är inte så lätt att undvika rasistanklagelserna för Reinfeldt. Alliansfritt Sverige har sammanställt en gedigen lista på yttranden som stinker av främlingsfientliga jargonger från en tid vi önskar var över.

Som Jonas Hassen Khemiris vän klokt sade (och Khemiri refererade i en föreläsning på Kulturhuset) efter den fantastiska spridningen av ”Bästa Beatrice Ask”: Det blåser humanistiska vindar genom landet, men de återspeglas inte i landets politik. På detta tema bör ni läsa Qaisar Mahmoods debattartikel i Svenska Dagbladet – en text lika viktig som Khemiris.

Tobias Billström. Hur länge ska denna rasistiska politiker få stanna i Regeringen?
Foto: Pavel Flato.

”Är inte flyktingpolitiken redan generös?”

Det jag skrev om Billström borde varje god demokrat som tror på alla människors lika värde kunna skriva under på. (Rasism är fel är en föga kontroversiell åsikt.) Något som inte är lika uppenbart för många är att utvisningarna måste stoppas. ”Varför då? Är inte svensk flyktingpolitik generös? Ska inte lagar och regler följas?” blir den spontana reaktionen ofta.

För att besvara dessa – högst berättigade – frågor, går jag nedan igenom invändningarna, med utgångspunkt i Sanna Raymans artikel ”Politik kan inte byggas på enskildas öden” om REVA och Sveriges migrationspolitik i Svenska Dagbladet häromdagen (som delvis ekas i SvD:s ledare idag). Raymans artikel lyfter just sådana frågor som många ställer sig. Eftersom svaren egentligen är mycket lättfattliga då en noggrannare analys av politiken görs, kommer här en lättfattlig genomgång. Först citerar jag Rayman, sedan kommer mitt svar. Trevlig läsning!

[Att sökandet av papperslösa inte lär öka är säkert e]n lättnad för många, säkert. Men inte för alla. När polisen i Malmö nyligen nystade upp en bordellhärva (Metro 14/3) fick gränspolisen upp spåret genom just en av de hårt kritiserade inre utlänningskontrollerna. Uppemot fem tjejer har sålts som sexslavar i en människohandel för sexuella ändamål som pågått i åratal (Metro 14/3).

Givetvis är utnyttjandet av papperslösa vidrigt. Ingen har mig veterligt sagt att livet som papperslös är en dans på rosor. Det är just därför en amnesti behövs. Med en flyktingamnesti skulle bordeller, slavlöner och vidriga arbetsvillkor genast försvåras i sin verksamhet – eftersom offren plötsligt inte behöver frukta Polisen, utan istället kan få hjälp av Polisen undan brotten de drabbas av.

Det folk reagerar på är inte att Polisen utreder brott mot papperslösa – det folk reagerar på är att Polisen vill kasta ut papperslösa. (Att vara papperslös är rent juridiskt inte straffbart. Polisen kan förstås utvisa papperslösa, men de kan inte fällas för brott i domstol bara för att de gömt sig.) Dessa bägge polisiära ingripanden är av helt olika slag och måste hållas isär i debatten, något Rayman misslyckas med.

Men därifrån till lämpligheten i att vår största dagstidning trycker liknelser mellan poliser eller migrationsverksanställda och nazistförbrytaren Adolf Eichmann är steget mycket långt. Ändå gjordes denna gräsliga jämförelse i DN häromdagen (9/3).

Här måste jag hålla med Rayman lite grann. Felet ligger inte främst hos Polisen och Migrationsverket, som faktiskt följer Utlänningslagen. Felet ligger hos politikerna, som beslutat om Utlänningslagen och därmed om de utvisningar som verkställs. Ansvaret vilar tungt – över Moderaterna, över hela Alliansen, över Socialdemokraterna och över Miljöpartiet. Läs mer om det här.

Vad gäller liknelsen med Nazityskland är utvisningarna i sig förstås inte lika illa som själva Förintelsen. Men utvisningarna i dag är lika illa som utvisningarna på 30-talet till Förintelsen från Sverige. Döden är lika fruktansvärd, oavsett om flyktingen skickas från Sverige på 1930-talet till ett tyskt koncentrationsläger, eller från Sverige på 2010-talet till ett saudiskt dödsstraff.

Debatten byggs ständigt kring enskilda exempel och öden, vilket försvårar en diskussion om principer och regelverk. Vilka kontroller ska vi göra? Några alls? Vem ska få stanna? Varför inte? För varje nytt öde levererar Miljöpartiet nya tolkningar av befintliga regler.

Även om Rayman överdriver lyfter hon en viktig poäng. Hela medie-Sverige stormar när 90-åriga Ganna ska utvisas, och kultureliten träder fram mot rasismen och de godtyckliga kontrollerna i REVA. Det många missar är att dessa enskilda fall är ett utslag för en hel politik. En helhetssyn behövs! Mer om hur en sådan bör se ut nedan.

Enskilda fall och öden kommer att gripa och uppröra oss, det ligger ofrånkomligen i den reglerade migrationens natur. Det innebär inte att vi kan strunta i att bygga vår migrationspolitik – och effektueringen av den – på rättsstatens grundläggande principer och regler.

Helt rätt. Vad Rayman missar är att utvisningarna bryter mot rättsstatens grundläggande principer och regler. Sverige har världsrekord i brott mot FN:s Tortyrkonvention (enligt FN:s Tortyrkommittés domslut). Upprepade gånger har Sverige dömts i Europadomstolen för brott mot Europakonventionen, då utvisningar skett i strid med de mänskliga rättigheterna. Europakonventionen måste följas enligt svensk grundlag.

Sveriges migrationspolitik strider mot våra internationella åtaganden, vår grundlag och vår skyldighet att respektera mänskliga rättigheter – rättstatens allra mest grundläggande principer. Detta måste få ett slut. Här behövs en helhetssyn: REVA är inte det stora problemet. Det stora problemet är Utlänningslagen, som i praktiken lett till dessa brott mot folkrätten, grundlagen och mänskliga rättigheter. Dessutom får vi inte glömma de potentiella flyktingar som i sina hemländer dödas av regimers vapen som Sverige sålt.

Det är inte bara så att Utlänningslagen kastar ut människor ur landet till tortyr och förtryck, och vapenexporten dödar flyktingar innan de ens hunnit fly. Ett annat mycket stort problem är visum. På grund av en formalitet – byråkratiskt larvig, men dödlig – får man inte resa till Sverige om man avser att stanna i landet en längre tid. För att kunna komma hit och ansöka om laglig rätt att stanna i landet måste man bryta mot lagen. Denna absurda regel uppmärksammas nu senast i och med de tolkar i Afghanistan som givetvis borde få stanna här men helt enkelt inte kan ta sig hit på grund av visumreglerna. Men regelverket drabbar naturligtvis alla från hela världen som söker skydd.

Kommer riksdagspolitikerna fixa det? Troligen inte. Därför behövs ett nytt parti i Riksdagen. Ett parti som rakryggat står för sina löften och inte avviker från grundläggande principer i kompromisser. Ett parti som har en humanistisk, frihetlig syn på människan och samhället. Ett parti som tar det här med mänskliga rättigheter, demokratins fundamenta och rättstatens principer på allra högsta allvar.

Kort sagt: Piratpartiet behövs i Riksdagen.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Människor dör på grund av REVA – och vapenexporten

REVA och migrationspolitik har länge varit på tapeteten – och utvisningarna är förstås ett folkrättsvidrigt, människorättsvidrigt och moraliskt vidrigt problem, som drabbar alla de utsatta människor som lyckas fly från förtryck till Sverige.

Det här inlägget handlar om alla de andra – de som inte lyckats fly. De som kanske skulle ha kunnat få ett bra liv här – om inte en kula från regimens vapen träffat dem. Även deras lidande bär svenska staten en skuld för – genom att man beväpnar deras diktatorer. Regeringen, Socialdemokraterna och andra ansvariga måste ta sitt ansvar för flyktingpolitiken, såväl i Sverige som i utlandet.

Newsmill har publicerat en ny debattartikel av mig, i egenskap av Ung Pirat och piratpartist, idag: ”Sälj inte vapen till diktaturer”. Debattartikeln skrev jag redan innan helgen, då jag förfärades över Tolgfors odemokratiska hopp mellan ett arbete i demokratins tjänst – och ett arbete i vapenindustrins tjänst. Nu, då slutförhandlingarna inleds om ett globalt vapenavtal (läs Svenska kyrkans fantastiska debattartikel om detta!), är min text än mer relevant – särskilt då Billströms rasistiska uttalande återigen aktualiserar frågan om att Moderaterna inte tycker att alla är lika värda, att vissa människor är värda mindre inte bara än andra människor, utan även svensk vapenindustris särintresse av vinst.

Demonstranter i Bahrain häromdagen. Risken är stor att flera av dessa har barn, föräldrar eller syskon som mördats med svenska vapen.

Den arabiska våren skälvde världen. En hel mänsklighet såg med förvåning, glädje och hopp hur miljontals människor svepte av sig diktaturens bojor och kämpade mot regimens förtryck. En nästan enig omvärld – inte minst Sverige – fördömde diktaturernas våldsmetoder. Samtidigt beväpnade Sverige de regimer man sade sig motarbeta.

När Saudiarabien gick in i Bahrain – ett land där den arabiska våren slogs ned allt för fort, våldsamt och effektivt för att hinna uppmärksammas i medierna, till skillnad från exempelvis Syrien – och mördade obeväpnade demokratiaktivister kan de svenska vapen Sverige sålt till Saudiarabien ha använts.

Raoul Wallenberg – humanist.

Beväpnandet av diktaturer är en skamfläck på Sveriges tradition av frihet, demokrati och medmänsklighet mot omvärlden. Det är inget annat än ett hån mot minnet av Raoul Wallenberg, Dag Hammarsköld och andra svenska diplomater som i historien vigt och stundtals givit sina liv i kampen för att sprida de humanistiska ideal Sverige så länge sagt sig värna.

Det här har skett med bred parlamentarisk förankring hos såväl Alliansens partier, kanske främst Moderaterna, som Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. En politisk enighet har funnits och finns fortfarande om att Sveriges tillväxt är viktigare än diktaturers demokratisering. Majoriteten av Sveriges politiker stödjer vapenexporten till diktaturer, vilket ur ideologiskt perspektiv är svårförståeligt.

Sedan när är det frihetlig liberalism att hjälpa rättighetskränkande, auktoritära styren, Alliansregering? Sedan när är det medmänsklig solidaritet att beväpna folkens massmördande diktatorer, socialdemokrater? (Att Sverigedemokraternas tal om att ”hjälpa flyktingar på plats” inte är något annat än en skicklig, illvillig retorik i syfte att maskera sitt inhumana, irrationella invandringsmotstånd är däremot föga förvånande.)

Samtidigt som de flesta politikerna vägrar ta sitt ansvar visar flera opinionsundersökningar att en stor majoritet av Sveriges medborgare vill sluta sälja vapen till sådana länder. För ett år sedan släppte Sifos en undersökning där överväldigande 78 procent ville sätta stopp för vapenexporten till diktaturer. Av resten är de flesta osäkra; endast 13 procent säger ja till vapenexporten. Samtidigt vill 87 procent av riksdagsledamöterna att denna vapenexport ska fortsätta.

Vapenexporten till diktaturer saknar inte bara folklig förankring, utan rimmar även mycket illa med de internationella åtaganden Sverige tagit på sig angående mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Men de flesta politiker har givit jobb och ekonomi överhanden över dessa eviga och universella värderingar. Humanismens grundpelare har utan vidare till tomma ord på värdelösa dokument – ord som politikerna gärna talar vackert om, men som när det kommer till krittan blir helt värdelösa.

Tobias Billström – antihumanist. Foto: Pavel Flato.

FN:s tidlösa deklaration över mänskliga rättigheter från 1948 påminner oss: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. […] Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” Om Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna fått bestämma hade texten nog istället lytt:  ”Svenska jobb är viktigare än arabiska liv.”

Det var det första grundläggande felet i svensk vapenpolitik. Det andra felet är hemlighetsmakeriet. Insynen är extremt begränsad i vapenexporten, för allmänhet, media och till och med för de politiker som själva beslutat om reglerna för vapenexporten. Vissa utvalda ledamöter i Riksdagen får visserligen bevaka vapenexporten – men om de rapporterar något för omvärlden, t.ex. om att reglerna brutits (som de bevisligen gjorts de senaste åren), hotas de av långa fängelsestraff.

Skandalen som avslöjades förra året av Sveriges Radios prisbelönta journalister på Kaliber, då det uppdagades att Sverige hemlighållit hjälpen till en ny vapenfabrik i Saudiarabien, måste ses mot bakgrund av denna tradition av urusel transparens i svensk vapenexport. När allt annat i vapenexporten redan är så hemlighållet som det redan var – fullt i enlighet med politikernas beslut – måste det ha framstått som rent naturligt för tjänstemännen att hemlighålla ytterligare en del av exporten.

Den bristande insynen är inte bara ett problem för de enskilda grävande journalister som ihärdigt arbetar i sanningens tjänst – det är ett problem som rör hela det svenska samhället på djupet, eftersom det underminerar själva demokratin. Om folket inte får veta vad politikernas beslut innebär – hur ska vi då kunna utkräva demokratiskt ansvar när vi röstar?

Som för att lägga grädde till det odemokratiska moset möttes vi igår av nyheten att Sveriges förra försvarsminister Sten Tolgfors, ökänd för sina lögner om Saudiskandalen, nu fått ett nytt jobb. Trevligt för honom – men vidrigt för Sveriges anseende som rättstat. Tolgfors får nämligen ingen okontroversiell anställning av typen kassör på ICA, utan har blir lobbyist åt vapenindustrin.

Det är inte värdigt en fungerande demokrati med maktdelning och åtskiljnad mellan stat och särintressen att den människa som tidigare hade ansvar för komplexa och mycket viktiga frågor om Sveriges vapenexport nu ska jobba för ett bolag verksamt inom den sfären – och säkerligen (om än kanske inte avsiktligt) därmed låta privata företag få nytta av svenska statshemligheter. Därför kräver vi i Piratpartiet en karenstid för ministrar, så att de inte utan vidare kan hoppa mellan staten och dess uppdragstagare.

Vi i Piratpartiet kräver att all vapenexport till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter omedelbart upphör. Annan vapenexport har vi inte tagit ställning till, mer än att eventuell sådan måste ske med god demokratisk insyn. Dessa humanistiska ställningstaganden kontrasterar tydligt mot Regeringens, Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik, som sätter kortsiktig ekonomi före respekt för rättigheter. Deras politik saknar demokratiskt stöd hos Sveriges befolkning, varför en förändring av politiken från Regeringens och övriga partiers håll omedelbart måste ske – om inte annat av rent demokratiska skäl.

Hösten 2014 får svenska folket vid valurnorna annars ställa sig frågan: ska svenska jobb verkligen vara viktigare än arabiska liv?

Charlie Chaplin påminner oss: en bättre värld är möjlig. Om Allianspartierna tar sin ideologi på allvar. Om Miljöpartiet mäktar med en bättre migrationsöverenskommelse. Om Socialdemokraterna står upp för solidariteten.

Om svenska folket väljer mer humanistiska politiker.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, Exportkontrollrådet, Arms Trade Treaty, ATT, FN, Förenta Nationerna, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Recension: ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring

För första gången publicerar jag på denna blogg en litterär recension. Framöver kommer jag försöka skriva sådana recensioner över alla böcker jag läser, åtminstone alla facklitterära. Värdefulla inspirationskällar är Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner. Har du tips på böcker inom områdena idéhistoria, mänskliga rättigheter, djurrätt och filosofi – som helst inte ska kräva en universitetsutbildning för att vara förståeliga ;-), men som inte alls måste vara helt lättsmälta – får du gärna skriva dem i kommentarerna, så kanske det blir ett inlägg småningom!

Denna min första recension behandlar en bok som jag började läsa i skolan under höst- eller vårterminen, för flera månader sedan, men sedan la ifrån mig; så lånade jag med den lagom till sommarlovet, fick körtelfeber 5 juni och tillbringade någon vecka med att läsa ut den. Och nog passar just detta verk ypperligt att bli denna bloggs första behandlade litterära alster, givet ämnet…

*

De mänskliga rättigheternas väg

– genom historien och litteraturen

Bring, Ove

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas
främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk.
Därtill omslagsbild till ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring.

”Anakronism!” Åt det hållet lät min historielärares reaktion då jag under mitt gångna, första läsår på gymnasiet ville undersöka situationen för mänskliga rättigheter under Antiken. Det gick inte, fick jag höra. Mänskliga rättigheter existerade inte som begrepp under denna den europeiska civilisationens vagga. Tanken på medfödda rättigheter är något som kommit först med naturrätten under 1700-talets upplysning, och de första människorättsförespråkarna var det århundradets västerländska tänkare som John Locke och hans gelikar.

Nu ska jag inte dra för stora växlar på vad en gymnasielärare påstått, men nog är hens reaktion talande för hur historieskrivningen i väst ofta behandlat de mänskliga rättigheterna: som ett fenomen skapat i väst, av väst, för hela världen att följa. Politiskt borde förstås det geografiska ursprunget vara irrelevant när det gäller idéers giltighet, men felaktig historieskrivning hos inskränkt självbelåtna västerlänningar eller för delen hos sådana som skriker ”imperalism!” om varje försök att upprätthålla mänskliga rättigheter universellt skapar ett samhälleligt behov av att nyansera bilden. Eller snarare lägga till mängder av bilder, så det hela blir ett brokigt men ändå sammanhängande kollage av historiska skeenden.

Just detta gör folkrättsprofessorn Ove Bring i sitt nya praktverk De mänskliga rättigheternas väg. Bring inleder inte sin historiska redogörelse på 1700-talet, eller ens i den europeiska antika tidsålder som genom sin medeltida renässans banade vägen för Upplysningens tankar om naturrätt. Nej, denna uppenbart mycket pålästa och kunniga forskare börjar istället många årtusenden och mil bortom traditionell idéhistoria, i området där sumererna bodde ett par tusen år före vår tideräkning, så tidigt att uppfinnandet av dess namn – Mesopotamien, ”landet mellan floderna” – fortfarande låg i framtiden.

Visst – en poäng har såväl min historielärare (som sedermera själv nyanserat bilden, för övrigt) som övriga förespråkare av den traditionella synen: ”mänskliga rättigheter” som begrepp och idé, som rättigheter varje människa innehar i egenskap av att just vara människa, existerade näppeligen på denna tid. Påståenden om motsatsen kan således enkelt avfärdas som just anakronistiska. Men Ove Bring driver inte tesen att de mänskliga rättigheterna som sådana uppkom i tvåflodslandet. Istället syftar stora delar av hans historieskrivning till att täcka uppkomsten av såväl den idémässiga grunden för som de juridiska ramarna som behövs för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Följdaktligen betecknas rättsväsendets utveckling, nedskrivna lagar och  Talionsprincipen som framgångar för de mänskliga rättigheterna, trots att uppkomsten av rättigheterna i sig ännu låg många år in i framtiden.

Om något ska sättas som själva startpunkten historiskt för dessa fundamentala rättigheter, denna den humanistiska traditionens kärna och utgångspunkt, är det enligt Bring den cylinder som Kyros den store lät skapa på 500-talet f. Kr i vad som motsvarar dagens Iran (dåtida Persien). Texten som finns på cylindern utgör delvis självbelåten propaganda för Kyros sagolika segrar i krig, men de delar som inte utgör förantik PR-satsning är av största vikt i vårt eget perspektiv. Cylindern talar nämligen om att medborgarna i de riken Kyros övertagit i strid ska behandlas väl, att tidigare deporterade folkslag ska tillåtas att återvända hem (och ett av dem, judarna, fick t.o.m. logistisk hjälp av kungen), att statsmakten gentemot alla medborgare ska undvika bruk av våld och att religionsfrihet ska råda.

Underförstått är en princip om att alla människor, oavsett vilket land de tillhörde  innan Kyros erövringar eller vilket folkslag eller religion de bekänner sig till, har ett slags grundläggande rättigheter gentemot staten. Allt detta har gjort att många historiker, inte bara Bring själv, kallat Kyros cylinder för intet mindre än det allra första (kända) dokumentet om mänskliga rättigheter i världshistorien. Rimligen fanns tankarna tidigare hos hela världens folk, men faktumet att en tämligen okänd persisk kung var den första historiska makthavare som erkände principen om människors lika rättigheter är smått enastående.

Sedan fortsätter Ove Bring sin berättelse med att skildra vad som hänt sedan dess. Kyros insats blev tyvärr inte bestående, utan de mänskliga rättigheterna har i olika tider och länder fått återupptäckas/-finnas (beroende på filosofisk ståndpunkt) gång på gång. Detta skildrar Bring mycket väl. För varje idéhistoriskt intresserad tänkare, van vid den initialt beskrivna enkla men fördomsfulla sagan om hur de mänskliga rättigheterna kom med Upplysningen, blir den vindlande historien en oerhört intressant ögonöppnare. Givetvis får vi bekanta oss med Locke, Montesquieu och Voltaire, men även mer okända tänkare som haft betydelse för de mänskliga rättigheternas utveckling tas upp, som omslagets bägge figurer Akbar och Roosevelt, och antikens Antifon, medeltidens Las Casas och moderna dagars Orwell för att bara nämna några ur myllret av några hundra namn genom den långa boken.

Lång, ja. De mänskliga rättigheternas väg är just en väldigt lång historia, och således blir även De mänskliga rättigheternas en väldig lång bok. Bruk av tillmälet ”tegelsten” vore att ta i, men förvisso är detta ingen lättviktspocket anpassad till hängmattan. Det märks också på tilltalet: en grundläggande – något mer än grund men inte nödvändigtvis grundlig – allmänbildning (grundskola + Sofies värld  eller någon annan nybörjarbok i idéhistoria) behövs för att hänga med i de ofta komplexa skeenden Bring så minutiöst beskriver.

Här kan jag för övrigt hålla med en del andra kritiker om att det ofta vore mer intressant att få reda på Brings tolkningar och analys snarare än ytterligare ett uppslag detaljinformation om deklarationers exakta utveckling och juridiska status. Men det ofta akademiska anslaget till trots är det inte alls någon jobbig bok att läsa; så fort jag tagit mig igenom den första femtondelen av boken där mänsklighetens allra äldsta och för mig allra mest obekanta civilisationer avhandlats gick resten mycket lätt att läsa. De mänskliga rättigheternas väg är facklitteratur, men Bring lyckas göra det mesta möjliga av det faktum min gymnasiehistorieboks författare konstaterar: ”Den mest spännande historien som finns är den verkliga.”

När det gäller historieskrivningen har jag föga kritik, vilket ju delvis kan bero på att jag (med ett gymnasieår, lite dagspolitiska diskussioner och Sofies värld som främsta kunskapskällor om MR) är föga insatt i ämnet – min bedömning av Brings kompetens baseras främst på hans digra källförteckning, hans vettiga bedömningar inom ämnen jag kan en del om och hans akademiska och förtroendeingivande språkbruk – men jag håller nog med de kritiker som menar att arbetarrörelsen är märkligt frånvarande i boken, att Bring har kanske överdriven slagsida åt liberalismens tänkare.

Å andra sidan skriver Bring förvisso mycket om sociala rättigheter, men då ur ett mer geopolitiskt än ideologiskt perspektiv (väst har traditionellt primärt förespråkat de politiska – negativa – rättigheterna, syd har överlag fokuserat på de sociala – positiva – rättigheterna i internationella diskussioner), och slagsidan mot liberalismen är inte märklig då mänskliga rättigheter den historiska bakgrunden till trots är ett fenomen som i dess utveckling ofta varit sammankopplad med just liberalismen. Likväl har socialismen betytt extremt mycket för t.ex. utvecklingen av rösträtt och demonstrationsfrihet (vilken i sig skildras alldeles för knapphändigt); fler socialister hade varit glädjande. I en så omfångsrik och i vissa delar överdrivet detaljerad bok kan platsbrist näppeligen anges som skäl att utesluta viktiga aspekter hos ämnet.

Och just det innebär för övrigt också att jag själv anser miljö- respektive djurrättsperspektivens frånvaro vara klart tvivelaktiga. Vad miljöfrågor anbelangar vill jag citera Johan Norberg, en liberal rättighetsförkämpe: ”Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad.” Med andra ord: det vanliga ointresset hos vissa förmenta liberaler för de skador storföretag orsakar genom miljöfarliga utsläpp, eller den inställning vissa sådana har om att utsläppen i själva verket i sig skulle vara en rättighet, är inte alls kompatibelt med liberalismens grund.

Rättighetskränkningar måste stoppas, oavsett om de sker genom att en diktator använder en pistol för att skada en oppositionell eller om en fabrik använder klimatförändrande avgaser för att (visserligen knappast avsiktligt) skada fattiga. I det senare fallet bör straffet nog inte ska vara fängelse, eftersom något konkret våldsbrott mot en enskild person näppeligen kan bevisas eller pekas ut, utan istället bör principen ”förorenaren betalar” (Polluter pays principle) gälla, för att på något vis bestraffa och väga upp de rättighetskränkande miljöbrott företag gör sig skyldiga till. Detta till trots nämns inget alls om de mänskliga rättigheternas miljödimension i boken.

Vad djurrätten anbelangar är kritiken mot min kritik om dess frånvaro självklar: boken heter De mänskliga rättigheternas väg, inte De kännande varelsernas rättigheternas väg! Förvisso sant. Likväl menar jag att icke-mänskliga djurs rättigheter varken är mer eller mindre än en utveckling av de mänskliga rättigheterna, som ständigt utvidgats som begrepp. Från början, och även hos många av naturrättstankars pionjärer, var det inte alls självklart att vissa människor (månde det vara kvinnor, mörkhyade, barn, religiöst avvikande eller HBT-personer) skulle tillerkännas samma rättigheter som normens folk.

Likväl tar Bring med dessa tidiga och outvecklade rättighetstankar för att visa hur de ”mänskliga rättigheterna” såg ut innan de helt och fullt blev dagens mänskliga rättigheter. Vore det då inte logiskt att, när man börjar lite för ”tidigt”, också avsluta lite ”senare” än med blott de mänskliga rättigheterna – nämligen med idéer om alla djurs rättigheter? I min mening är många av de mänskliga rättigheterna egentligen inte enbart mänskliga utan snarare ”kännande rättigheter”, som borde tillkomma varje varelse som har förmåga att uppleva smärta/tillfredsställelse i vid bemärkelse. Däri ingår givetvis många djurarter, men även potentiella utomjordinar eller hypotetiska artificiellt skapade medvetanden. Just på grund av det verkligt universella anslaget hos definitionen av rättighetsbärare hos denna princip torde den vara den första som på riktigt kan täcka all tänkbar framtida utveckling; den potentiellt första fullständiga rättighetsdeklarationen.

Argumentera ägnar Bring sig också åt, utöver själva historieskrivningen. I själva verket är en tredjedel av verket ägnat åt samtiden och dess människorättsrelaterade dilemman och frågeställningar. Mycket läggs på att beskriva frivilligorganisationer som Amnesty International och deras för de mänskliga rättigheterna oerhört viktiga arbete – givetvis anstår det varje humanistiskt sinnad människa att om inte aktivt stödja deras arbete via eget engagemang åtminstone deklarera sitt principiella stöd genom medlemskap. Men det Bring kanske allra främst fokuserar på är kulturrelativismen som ett potentiellt hot mot tanken på universella rättigheter – här visar han, med mycket gott stöd av sin omfattande historieskrivning, hur mänskliga rättigheter ju inte alls är någon idé ”vi västerlänningar tvingar på resten av världen” (som det ibland kan låta från rättigheternas fiender) utan istället är tankegods som är lika universellt giltigt som det är universellt framarbetat; just denna tes framstår som det främsta syftet med boken på ett politiskt/filosofiskt plan.

Ove Bring tar vidare upp och polemiserar mot de inskränkningar i mänskliga rättigheter som följt i antiterrorkampens spår alltsedan den elfte september. Fokuset ligger till stora delar på amerikanskt administrerad tortyr, vilket givetvis är en av de viktigaste aspekterna i sammanhanget att belysa: Bring visar övertygande hur den politiska ledningen försökte med alla tänkbara juridiskt och moraliskt förkastliga trix och knep undvika de internationella konventionernas klara förbud mot tortyr. Men nu har Bushadministrationen en gång fallit och de kvarvarande delarna av USA:s terrorkamp, som allvarliga rättssäkerhetsproblem i behandling av t.ex. Guantanamofångar, mordmisstänkta och Bradley Manning, belyses tyvärr nästan inte alls.

Internt svenska MR-dilemman är heller inget Ove Bring talar mycket om; övervakningssamhället knackar på dörren men det är uppenbarligen enligt Brings syn inget större problem. Det kan kanske förstås utifrån det så enorma historiska perspektivet; vad är väl massövervakningen och diverse smärre begränsningar i yttrandefriheten mot tortyr, dödsstraff, krig och de andra hemskheter under de gångna årtusenden som boken behandlar? Likväl saknas även asylpolitiken, den för de mänskliga rättigheternas upprätthållande så viktiga transparensen, nämndemannaväsendet och andra områden där Sverige brister i boken, medan Muhammedkarikatyrerna (som förvisso är en viktig yttrandefrihetsfråga) ges oproportionerligt stor vikt.

Högerextremismen, som är ett av Europas största potentiella hinder för en fortsatt frihetlig utveckling, nämns knappt alls. Det grekiska ”Gyllene gryning” hade visserligen inte fått sitt stora genombrott då Brings verk publicerades för bibliotek och bokhandlar – ni vet, de som X – men mängder av andra fascistartade eller rent ut fascistiska partier, rörelser och lagstiftning har det senaste decenniet kraftigt växt i Europa. Exemplen är tyvärr lika legio som vedervärdiga; fascismen reser sig från historiens sophög.

Lagar som förbjuder ”homosexuell propaganda” har antagits i Litauen och  Ryssland, i Ungern har det fascistiska Jobbik understundom med stöd av odemokratiska Fidesz spätt på det redan kraftiga hatet mot romer som yttrat sig i arbetsläger och i vissa fall mord, i Nederländerna vill det nyspråkligt benämnda ”Frihetspartiet” inskränka yttrande- och arkitetursfriheten för en utsatt  minoritet, och över hela Europa inklusive Sverige byggs Fästning Europa upp, där världens allra mest utsatta – fattiga, förtryckta, förföljda – inte ska beviljas ofta livsnödvändig asyl. Ändock nämns allt detta med mycket få upplysningar, trots att denna växande rörelse utgör ett av den moderna tidens största hot mot de mänskliga rättigheterna.

Fantastisk är boken likväl; språket, det seriösa men ändå mycket intresseväckande anslaget Bring valt liksom de vindlande och ofta obekanta stigarna genom historien Bring väljer och pedagogiskt som en äkta reseledare beskriver gör att hans idéhistoriska berättelse förtjänar det omdömet. Bristerna som likväl finns är i själva verket just brister och inte i egentlig mening svagheter; det finns (i dubbel bemärkelse) bokstavligt talat brist på en hel del viktiga ämnesområden som borde tagits upp, samtidigt som det som faktiskt tas upp behandlas på ett föredömligt vis.

De mänskliga rättigheternas väg väcker ett idéhistoriskt intresse och ger en mycket god kunskap i ämnet på lagom vetenskaplig nivå, samtidigt som läsaren inspireras till att fortsätta bevandra den historiska väg som människor strövat längs – än hastigt och än tillbaka men överlag ändå framåt –  ända sedan kung Kyros enastående cylinder med ett tydligt mål i fjärran: att uppnå en värld där varje människa ses som lika värd sin nästa och i sanning respekteras för sina oinskränkbara rättigheter. Vägen hittills har varit lång och brokig och historiens förkämpar, det förflutnas vägbyggare, förtjänar det högsta beröm, men i en värld med dödsstraff och diktaturer likväl som demokratiskt antagen övervakning, utvisning och uppblossande fascism är det av yttersta vikt att orka fortsätta vandra. I det läget är De mänskliga rättigheternas väg en fantastisk brakmåltid till förfriskning, för att ge oss alla energi och vägvisning nog att ständigt fortsätta.

Färden på de mänskliga rättigheternas väg är förvisso långt ifrån över.

*

Ove Bring: De mänskliga rättigheternas väg
ATLANTIS, 2011
720 sidor
ISBN: 800-41-87-6874-60

Andra recensioner: Svenska Dagbladet – Dagens Nyheter – Expressen – Göteborgs-Posten – liv&rätt – fib – Borås Tidning – Helsingborgs Dagblad

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, argument, argumentation, pirat, pirat, medborgarrätt, människorätt, MR, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, lagstiftning, maktmissbruk, demokrati, De mänskliga rättigheternas väg, litteratur, recension, bok, böcker, facklitteratur, idéhistoria, tortyr, döddsstraff, filosofi, moralfilosofi, etik, moral, demokrati, rättighet, rättigheter, rättighetsetik, deontologi, Ove Bring, Bring, naturrätt, naturrätten, liberalism, liberalismen, Upplysningen, USA, kriget mot terrorismen, kulturrelativism, kulturrelativismen, frihet från tortyr, personlig integritet, invandring, rätten till liv, rättssäkerhet, religionsfrihet, yttrandefrihet, frihet, rättsstat, rättsstaten, tolerans, upplysning, djurrätt, fascism, ideologi, ideologier, kännande rättigheter, socialism, sociala rättigheter, politiska rättigheter, negativa rättigheter, positiva rättigheter, miljö, klimatet, Polluter pays principle, Förorenaren betalar, diktatur, juridik, folkrätt, FN, Förenta Nationerna, FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, deklaration, konvention, demonstrationsfrihet, rösträtt, kultur, vetenskap

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Hjälp Amnesty stoppa vapenexporten till diktaturer

Totalitära diktaturer är hemska stater som gärna och ofta inskränker deras medborgares mänskliga rättigheter. Ibland går de så långt som att mörda oskyldiga barn. Dessa regimer bör inte utrustas med vapen, helt enkelt eftersom vapens främsta syften just är att åsamka skada, och det är därför fullständigt förkastligt att utrusta stater där misshandel, tortyr och mord av oliktänkande ingår som viktig del i ens modus operandi med just verktyg för misshandel, tortyr och mord. Detta är något 79 procent av svenska folket håller med om. Det är också något jag skrivit om tidigare, då jag sökt övertyga Piratpartiet att driva frågan om att förbjuda vapenexport till diktaturer och människorättsfientliga stater.

Amnesty driver nu en kampanj för att stoppa vapenexporten till diktaturer. Organisationen skriver: Ett starkt vapenhandelsavtal är nödvändigt för att få ett slut på dessa människorättskränkningar. I sommar har vi en historisk möjlighet att förändra situationen, då världens länder samlas i FN för att förhandla fram ett avtal. Men denna möjlighet förutsätter att vi medborgare engagerar oss för mänskliga rättigheter genom att underteckna Amnestys namninsamling.

Så skriv under Amnestys kampanj, och sprid den till andra!

Foto: Rolf Broberg, CC-BY-SA 3.0

Foto: Rolf Broberg, CC-BY-SA 3.0

Carl Fredrik Reuterswärds konstverk Non Violence, icke-våld, som skapades som en reaktion på mordet på John Lennon. Ingen människa borde någonsin mördas. Att minska mördande staters tillgång till vapen torde vara ett tämligen effektivt sätt att minska mördandet på.

Pusha gärna Amnestys kampanj!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, nyheter, sanktioner, Exportkontrollrådet, Amnesty, kampanj, kampanjer, namninsamling, namninsamlingar, Arms Trade Treaty, ATT, FN, Förenta Nationerna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Den här kampanjen kan kanske stoppa Syriens barnamord

Massakern i Syrien fortsätter. För bara ett par dagar sedan mördades en grupp av barn brutalt av regimen. 49 av barnen var under 10 år. Barnamord.

FN:s kraftlösa åtgärder kunde inte hindra detta avskyvärda brott.

Jag skriver inget mer. Detta borde räcka, för att ni ska skriva under Avaaz enorma namninsamling för att övertyga FN om att skicka tusentals observatörer in i Syrien. Jag vet inte om det kommer hjälpa mycket. Men förhoppningsvis har det någon effekt på regimen, att varje sådant här brott dokumenteras och sprids över världen. Kanske är det dags för en militär intervention.

Jag vet inte just nu. Jag vet bara att vi måste göra något för att lösa problemet. Och om Avaaz – en organisation som tidigare drivit mycket kloka och ibland faktiskt framgångsrika kampanjer om t.ex. SOPA/PIPA och klimatet – tror att fler FN-observatörer kan göra situationen det minsta bättre, då är det skäl nog att skriva på.

Så skriv under nu. Och sprid länken på Facebook, Twitter, Pusha den, berätta för vänner och bekanta…

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, medborgarrätt, nyhet, nyheter, rätten till liv, FN, Syrien, mord

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Helt plötsligt har jag inte rent mjöl i påsen

FN har beslutat att religionskritik skall förbjudas (gammelmedia har förvånansvärt nog knappt rapporterat alls, enligt mina efterforskningar – hittar ni någon gammelmedieartikel, kommentera!). Eftersom jag skrivit ett par religionskritiska blogginlägg har jag helt plötsligt inte rent mjöl i påsen. Kombineras detta med att jag surfat på politiskt kontroversiella webbplatser 0ch att jag fotograferat övervakningskameror, tja, finns risk för att jag hamnar i något register någonstans. Nästa gång jag åker till USA kanske jag inte kommer in i landet så enkelt.

Tillbaka till religionskritiken. Det märkliga är att FN inför detta: FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19, lyder nämligen:

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

I ”information och idéer” torde definitivt kritik platsa. Varför har FN då infört detta? Jag vet inte. Men det kommer åtminstone hjälpa diktaturer att fängsla människorättsaktivister. Varje gång kommer det bara vara att inför omvärlden skylla på religionskritik. Inte för att jag förvånas över att FN hjälper diktaturer: i Q6/17,  förslaget som syftar till att omöjliggöra anonymitet på Internet, beskrivs följande som ett problem som Q6/17 skall åtgärda: ”En politisk opponent till en regering publicerar artiklar som framställer regeringen i dåligt ljus. Regeringen, som har en lag mot all opposition, försöker identifiera källan till de negativa artiklarna men dessa har publicerats via en proxyserver. Regeringen kan inte spåra källan och författarens anonymitet skyddas.”

Om Sveriges stat skulle börja betrakta regeringsopposition som ett problem har de alltså FN:s samtycke (förutsatt att dokumentet är äkta). Därför är privatlivet viktigt – det hindrar regeringen från att veta exakt vad vi tycker och tänker. Även om det förstås finns en annan anledning: privatlivet är helt enkelt en mänsklig rättighet, och har därmed ett egenvärde.

Rätten att kritisera, ifrågasätta, göra satir av och skämta med olika åskådningsriktningar – må de vara filosofiska, religiösa eller politiska – är mycket viktig för demokratin. Now, jag tycker inte att det Lars Vilks gjorde var bra. Jag tycker att alla bör visa respekt och hänsyn, även för religioner. Men yttrandefriheten är avsevärt mycket viktigare. Bara för att något bör vara lagligt, behöver det inte betyda att det är bra. Ett annat exempel än Vilks teckningar är att det är lagligt att gå till personangrepp i debatter. Personangrepp är inte bra, men bör vara lagliga (åtminstone till en viss gräns). Ytterligare ett exempel är hävdande att kopiering är stöld: det är inte bra eller konstruktivt att göra det, men självfallet bör folk få göra det.

Här någonstans kommer jag in på vad Piratpartiet tycker i frågan. Om en eller flera piratpartister kommer i i EU-parlamentet, och dylika frågor kommer upp på bordet, kommer (PP) rösta helt med sin partigrupp oavsett? Eller kommer vi rösta för yttrandefriheten och andra mänskliga rättigheter? Jag vill gärna ha svar på detta, och eftersom Christian Engström och Rick Falkvinge är våra största företrädare frågar jag er: kommer Piratpartiet inta någon särskild position i yttrandefrihetsfrågan, eller kommer Piratpartiet som med många andra frågor rösta med partigruppen?

Denna fråga är viktig, anser jag. Om övriga Piratpartiet håller med mig, bör du, kära läsare, rösta på Piratpartiet i EU-valet om två månader. Annars också, för den delen.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argumentation, argument, mänskliga rättigheter, demokrati, rent mjöl, rent mjöl i påsen, yttrandefrihet, religionskritik, religion, FN, Förenta Nationerna, Q6/17, anonymitet, övervakning, privatliv, integritet, personlig integritet, Q6/17, Piratpartiet, EU-valet, EU-valet 2009

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »