Motion: En human och rättssäker flyktingpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och demokratiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-ekonomi-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min andra motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj): nu om migrationspolitik. Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

(Vill du också skriva en motion? Läs här!)

Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt! Vill du också skriva under motionen En human och rättssäker migrationspolitik? Skicka namn och lokalavdelning av Piratpartiet till mig, i kommentarsfältet nedan, på leo.rudberg@gmail.com eller per 076-250 82 30. Gör du det innan söndag kväll 22:00 lägger jag till dig som undertecknare när jag skickar in motionen!

En human och rättssäker migrationspolitik

Vår gränslösa värld.

Svensk politik handlar sällan om liv och död. Politiker vill sällan tala om mänskliga rättigheter och rättsstatens principer – och om de talar om dem utgår dem från att Sverige är den humanistiska, frihetliga utopin på Jorden.

Så är förstås inte fallet. Det vet vi i Piratpartiet, och vi har länge och väl därför motarbetat t.ex. FRA och IPRED, med sina ingrepp i rätten till privatliv respektive rättssäkerhet. Sedan 2012 har vi därtill tagit ställning i vad som är den viktigaste frågan just nu rörande mänskliga rättigheter: migrationspolitiken.

Våra åsikter i detta fält från höstmötet 2012 är bra. (De finns att läsa under rubriken ”En värld där människor rör sig”, s. 13 i Sakpolitik antagen tom höstmötet 2012.) Men de antagna åsikterna är få och räcker inte för att helt och hållet leva upp till våra pirata ideal, och de ger tyvärr inga heltäckande svar på frågorna om migration vi kan få i valrörelserna 2014.

(Det här ska ses som självkritik, inget annat; det var jag själv som skrev den största motionen om migrationspolitik 2012, och på grund av tidsbrist hann jag tyvärr bara få med det allra viktigaste.)

Vår migrationspolitik behöver alltså kompletteras med fler åsikter för att nå upp till visionen om en värld där de mänskliga rättigheterna respekteras, där rättsstatens principer upprätthålls och där politiken alldeles självklart väljer livet före döden. Att uppnå denna vision borde vara högprioriterat för ett så frihetligt, demokratiskt och humanistiskt parti som Piratpartiet.

Det vi måste ta ställning för är följande (en siffra för varje yrkande):

En rättssäker och human asylprocess

1. Migrationsverket klassificerar idag vissa asylansökningar som ”uppenbart ogrundade asylansökningar”. Sådan klassifikation innebär att asylansökan överhuvudtaget inte behandlas på ett rättssäkert sätt, vilket innebär en enorm svårighet för den asylsökande och ett brott mot vederbörandes rätt till rättssäkerhet och rätt att söka asyl. Därför måste denna klassifikation avskaffas – alla asylansökningar måste behandlas rättssäkert.

2. Sverige har världsrekord i domar mot sig i FN:s tortyrkommitté för brott mot FN:s tortyrkonvention i form av utvisningar av flyktingar till tortyr. Europadomstolen – som vaktar Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna – har upprepade gånger fällt Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna, då Sverige beslutat att utvisa människor till länder där deras grundläggande rättigheter skulle ha kränkts. Det hör till saken att Europakonventionen sedan flera år tillbaka måste följas enligt svensk grundlag; brott mot Europakonventionen utgör alltså även brott mot Sveriges grundlag. Det är för mig alldeles uppenbart att Sverige måste följa sina internationella åtaganden rörande respekt för mänskliga rättigheter rent ideologiskt och principiellt. Dessutom: hur ihåligt låter inte annars Sveriges fördömande av andra (värre) länders brott mot mänskliga rättigheter?

3. Asylsökande bör i normalfallet ses som tillförlitliga i frågor om deras egen situation. Att förvänta sig av flyktingar att de kan hålla reda på exakta datum och andra omständigheter om sin flykt är varken rättssäkert eller humant. Upprepade gånger har just sådana misstag lett till utvisningar, då Migrationsverket ansett personer som t.ex.

4. En förutsättning för en rättssäker domstolsprocess är att alla parter kan kommunicera ordentligt med varandra. Trots det har förhandlingar fortsatt även i situationer där tolkningen inte fungerat. Detta är förödande för rättssäkerheten och måste stoppas. Alla nödvändiga resurser till kvalificerad tolkning måste tillsättas, och om det är omöjligt att få tag på effektiv tolkning måste den asylsökande beviljas tillstånd att stanna. Givetvis bör även alla nödvändiga resurser till advokater för flyktingar tillsättas.

5. Asylsökande från länder som enligt kvalificerade bedömare (t.ex. Human Rights Watch och Amnesty International) kränker mänskliga rättigheter – däribland samtliga diktaturer – bör omedelbart ges uppehållstillstånd utan vidare prövning. Detsamma gäller flyktingar från naturkatastrofer och länder med erkänt mycket dåliga levnadsförhållanden. Ett undantag för grovt kriminella, internationellt efterlysta brottslingar kan eventuellt göras. Flera länder, som Saudiarabien, Syrien och Kina, bör helt enkelt ingen någonsin utvisas till oavsett omständigheterna och att bemöda sig om en närmre granskning i varje enskilt fall är därför helt onödigt.

6. Om vidare prövning behövs eftersom personen inte kommer från ett av de många länderna som omedelbart beviljar asyl måste prövningen ske individuellt. Inga hänsyn får tas till politiska försök till ”volymbegränsningar”, eftersom sådana kollektivistiska hänsyn per definition inskränker den individuellas rättigheter.

7. Migrationsverket har upprepade gånger bevisat sin inkompetens enligt ovan: tolkningen har brustit, bedömningarna av trovärdighet har brustit och beslut har i allmänhet fattats som strider mot Sveriges internationella åtaganden, mot svensk grundlag och mot mänskliga rättigheter. (För enskilda fall hänvisar jag till denna juridiska utredning, till fallet Ganna, till fallet Karim, och till fallet Syrien).

Det här är helt oacceptabelt. Allt förtroende för Migrationsverket torde vara förbrukat – precis som för FRA, då vi fått veta att även FRA upprepade gånger brutit mot lagen. Att föreslå nedstängning av Migrationsverket (á la nedstängning av FRA) vore kanske väl drastiskt, och det kan tänkas att Migrationsverket (till skillnad från FRA) fyller flera viktiga samhällsfunktioner.

Jag föreslår därför istället inhibition i samtliga utvisningsärenden. Detta innebär att ingen utvisning överhuvudtaget ska verkställas förrän en kompetent, laglydig och folkrättsrespekterande myndighet tagit över ärendena – och kan sådant övertagande inte ske, bör Migrationsverket läggas ned helt och hållet och inhibitionen därmed bli en fullständig amnesti.

8. Idag tvångsutvisar Sverige många asylsökanden till andra europeiska länder. Detta sker inom ramen för den s.k. Dublinförordningen, som stadgar att den som söker asyl i Europa måste göra det i det första land vederbörande anlänt till. I praktiken innebär det att många flyktingar utvisas till Medelhavsländerna. Dessa länder (och säkerligen de flesta andra europeiska länder) har enorma brister i sin asylprocess – ofta t.o.m. större än Sveriges stora brister. Det är oförenligt med rätten att söka asyl att utvisa människor till länder där denna rätt inte respekteras, och därför bör Sverige överhuvudtaget inte utvisa asylsökanden till andra länder (åtminstone inte i nuläget då situationen ser ut som den gör).

Sverige har redan valt att kringgå Dublinförordningen genom att sluta utvisa asylsökanden till Grekland, eftersom det nazistiska Gyllene gryning (som har politiskt stöd av 50 procent av poliskåren enligt en opinionsundersökning) – ofta utan att den grekiska polisen bryr sig – misshandlar flyktingar. Kan vi göra ett undantag för Dublinförordningen kan vi göra ett undantag för alla andra länder som har en nästan lika vedervärdig flyktingpolitik, vilket är i princip hela Europa.

9. Skulden bör inte primärt läggas på Migrationsverket – medan en del beslut onekligen uppkommit på grund av enskilda byråkraters inkompetens, ligger det stora problemet i lagstiftningen. Detta juridiska systemfel går under namnet Utlänningslagen. T.ex. innebär Utlänningslagen att folk för ett år sedan skulle utvisas till våldets Syrien. Hur? Jo, Utlänningslagen säger (i detta sammanhang) endast att folk ska få stanna på grund av ”väpnad konflikt”. Assads styrkor var alldeles för överlägsna rebellernas för att det skulle kallas ”väpnad konflikt” – det var mer av ett massmord. Utlänningslagen säger att folk ska utvisas till massmord.

Detta går klockrent i strid med alla internationella åtaganden (därmed förklaras Sveriges oerhört många brott mot t.ex. Tortyrkonventionen och Europakonventionen). Utlänningslagen bör alltså ändras, så att alla ingen ska utvisas till stater drabbade av naturkatastrofer, våldsamma konflikter, mycket dåliga levnadsförhållanden eller brist på respekt för mänskliga rättigheter. Ett första steg kan vara att som MP föreslår ändra formuleringen ”synnerligen ömmande skäl” till ”särskilt ömmande skäl” och tillämpa denna nya formulering i fall som Syrien.

Ett rättssäkert och humant liv för flyktingar i Sverige

10. Alla barn har rätt till skolgång. Tack vare MP:s och Regeringens överenskommelse får de nu denna rätt erkänd. För att den ska respekteras i praktiken krävs att poliser inte letar papperslösa vid skolor.

12. Alla ska ha lika rätt till sjukvård, har Piratpartiet tidigare ställning för. För att rätten ska respekteras i praktiken krävs att poliser inte letar papperslösa vid skolor.

13. Flyktingförläggningar drabbas ibland av vandalism. Dessa brott torde vara rasistiskt motiverade, och drabbar några av samhällets allra mest utsatta: flyktingar. Därför måste anslag ges så att vandalismen kan utredas ordentligt.

14. Tiggeri måste vara lagligt. Sociala problem försvinner inte för att man försöker lagstifta bort dem. Dessutom tyder mycket på att hänsynslösa, föga rättighetsrespekterande kommersiella ligor utgör en mycket liten orsak bakom tiggeriet i Sverige. Sådana ligor bör givetvis motarbetas – för de begår brott mot redan befintlig lagstiftning. Behov finns ej av ny lagstiftning mot tiggeri.

15. Rasprofilering som statlig metod är helt oacceptabelt.

16. Fördomar och rasism är ett allvarligt problem. Detta bör motarbetas på ett flertal sätt från offentligt håll. Många konstruktiva förslag finns i en statlig utredning av Bengt Westerberg, ”Främlingsfienden inom oss”. Piratpartiet bör generellt ställa sig positiv till förslag som syftar till att motarbeta fördomar och rasism så länge dessa förslag på intet sätt utgör inskränkningar i yttrandefriheten.

Grundpremissen för sådana åtgärder måste vara att alla människor i första hand betraktas som individer, inte som representanter för godtyckliga grupper, att identiteter som ”svensk” måste vara flexibla för alla som vill identifiera sig med dem och att människor mycket väl kan och får ha flera identiteter samtidigt.

17. Inga barn eller deras närstående bör tvångsutvisas, eftersom våldsingripanden från statens sida mot barnfamiljer näppeligen ligger i barnets bästa och Sverige bör följa Barnkonventionen som slår fast att barnets bästa skall vägleda varje myndighetsbeslut.

En rättssäker och human flyktingpolitik på EU-nivå

18. Samma principer som bör gälla för flyktingpolitiken i Sverige bör givetvis gälla för EU. Arbete för att stoppa Fästning Europa, Stockholmsprogrammets migrationsbegränsande delar och så vidare måste prioriteras i EU:s institutioner, däribland EU-parlamentet. Förändrar vi Sveriges migrationspolitik kan vi göra en hel del. Förändrar vi EU:s kommer vi ännu längre.

En rättssäker och human politik för flyktingar utanför Sverige
19. Att ta sig till Europa idag är fullkomligt vidrigt. (Läs det här för en inblick i hur det går till.) Gränspassager bör öppnas upp för sökanden efter försvunna flyktingar.

20. I praktiken saknar många flyktingar överhuvudtaget lagliga möjligheter att ta sig till Sverige och söka asyl här. Detta måste förändras. Visumsystemet måste anpassas för att möjliggöra asylsökandes flykt. Asylsökande bör också kunna ske via svenska ambassader och per korrespondens (utanför Sveriges gränser). Den som tagit sig till Sverige och vill lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd, t.ex. som arbetskraftsinvandrare istället för flykting, måste kunna göra det på plats i Sverige. (Se bl.a. fallet Jean för de vidriga konsekvenserna av regeln att ny asylansökan måste ske i hemlandet.)

21. Det statliga biståndet bör fördubblas. Det finns väldigt många utgiftsposter i statens budget som är betydligt mindre viktiga än att rädda liv. Dessutom innebär denna åsikt att vi enkelt besvarar SD:s argument ”vi vill hjälpa till på plats istället för i Sverige” – vi vill isåfall förstås hjälpa till både på plats och i Sverige.

En rättssäker och human flyktingpolitik inför valen

22. Migrationspolitiken har genom REVA snabbt blivit en av Sveriges största politiska frågor. Migrationsministerns avgång har aldrig varit närmre, och vår justitieminister har på nytt bekräftat sin inkompetens rörande rättsstatens grundläggande principer. Den mest delade texten i svensk mediehistoria, ”Bästa Beatrice Ask”, är just kritisk till justitieministern och REVA. Många Alliansväljare och socialdemokrater – och kanske någon miljöpartist (som ogillar överenskommelsen med Alliansen) och vänsterpartist (som ogillar V:s motstånd mot arbetskraftsinvandring) – torde söka ett nytt frihetligt, humanistiskt parti.

Här har Piratpartiet ett guldläge. Ett starkt migrationspolitiskt ställningstagande utåt i debatten fyller flera värdefulla funktioner. Dels lanserar vi oss som det självklara alternativet till SD, som övertrumfar dem på SD:s egna största politiska område. Dels får vi en chans att peka på hur Regeringen och S (och i någon mån MP) bryr sig föga om mänskliga rättigheter i praktiken. Dels kan vi inskärpa hur allvarligt vi tagit breddningen, och hur vi på riktigt nu står upp för mänskliga rättigheter överallt – inte bara på nätet.

Migrationspolitiken bör därför bli ett av våra fokusområden under 2013 och i valrörelserna 2014. Vi bör då resonera på alla fronter: visa för liberaler hur Sveriges migrationspolitik nu kränker den grundläggande individuella liberala rätten till asyl, visa för socialister/socialdemokrater hur Sveriges internationella solidaritet får sig en törn av att utvisa världens fattigaste, visa för ekologister hur de som drabbas av de miljökatastrofer vi orsakar genom klimatförändringar kastas tillbaka till de problem vi är ansvariga för och visa för konservativa hur samhällsgemenskapen drabbas av rasism och hur dödsutvisningar inte ligger i linje med kristen etik.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

1. medlemsmötet antar ställningstagandet: Klassifikationen ”uppenbart ogrundade asylansökningar” måste avskaffas.
   Motivering: Sådan klassifikation innebär att asylansökan överhuvudtaget inte behandlas på ett rättssäkert sätt, vilket innebär en enorm svårighet för den asylsökande och ett brott mot vederbörandes rätt till rättssäkerhet och rätt att söka asyl.
2. medlemsmötet antar ställningstagandet: Sverige måste respektera sina internationella åtaganden vad gäller att skydda mänskliga rättigheter.
   Motivering: Sverige gör det inte idag. Internationella åtagandena är visserligen inte alltid särskilt långtgående och vi bör förstås sträva längre. Hursomhelst bör vi inte bryta mot dem, även om vi bör gå längre än dem vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter.
3. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden bör i normalfallet anses trovärdiga. Motstridiga uppgifter från flyktingar bör anses fullt förståeliga givet flyktingarnas situation, varför sådant inte ska få undergräva flyktingarnas trovärdighet i myndigheternas och rättsväsendets perspektiv.
   Motivering: Den här åsikten är en välbehövlig precisering av det svepande ”asylprocessen måste vara rättssäker” som Piratpartiet tidigare redan ställt sig bakom.
4. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden måste få tillgång till kompetent tolkning och kompetenta advokater.
   Motivering: Den här åsikten är en välbehövlig precisering av det svepande ”asylprocessen måste vara rättssäker” som Piratpartiet tidigare redan ställt sig bakom.
5. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden från länder som kränker mänskliga rättigheter (däribland samtliga diktaturer), naturkatastrofer och mycket dåliga levnadsförhållanden bör omedelbart få stanna utan vidare prövning, förutsatt att de inte är internationellt efterlysta för grov brottslighet.
   Motivering: Eftersom ingen någonsin ska utvisas till diktaturer o.s.v. är det slöseri med resurser att pröva asylfrågan vidare i dessa fall.
6. medlemsmötet antar ställningstagandet: Asylsökanden från länder som varken kränker mänskliga rättigheter eller är drabbade av naturkatastrofer eller mycket dåliga levnadsförhållanden måste få en individuell, rättssäker prövning, helt utan hänsyn till eventuella önskningar om ”volymförändringar” eller dylikt.
   Motivering: Detta är en förutsättning för en rättssäker prövning.
7. medlemsmötet antar ställningstagandet: Inhibition bör ske i samtliga utvisningsärenden tills Sverige fått en kompetent, laglydig och folkrättssrespekterande instans som kan avgöra dessa. Om ingen sådan instans skapas bör inhibitionen bli en amnesti för alla.
   Motivering: Detta är enda sättet att omedelbart stoppa de folkrättsvidriga utvisningar vi vet sker idag med dagens utvisning.
8. medlemsmötet antar ställningstagandet: Ingen flykting som söker asyl i Sverige bör utvisas utan att få sin asylansökan prövad här.
   Motivering: Andra länder har ofta än mer usla asylsystem än Sverige har.
9. medlemsmötet antar ställningstagandet: Utlänningslagen måste ändras. Ett första steg vore att ändra ”synnerligen ömmande omständigheter” till ”särskilt ömmande omständigheter”.
   Motivering: Det är inte primärt byråkraterna utan politikerna som gjort fel. Felet ligger i lagen, inte i dess uttolkare. Därför behöver lagen ändras. Och just denna konkreta ändring skulle – med en bred tolkning av ”särskilt ömmande omständigheter” – kunna innebära att i princip allt vi står för vad gäller utvisningar blir lag utan vidare.
10. medlemsmötet antar ställningstagandet: Barns rätt till skolgång måste garanteras. Polisen bör inte få jaga papperslösa vid skolor.
    Motivering: Det första behöver knappast motiveras (det står i Barnkonventionen och är en allmänt vedertagen humanistisk princip). Det sista är en förutsättning för att det första ska fungera i praktiken.
11. medlemsmötet antar ställningstagandet: Rätten till sjukvård måste garanteras i praktiken. Polisen bör inte få jaga papperslösa vid sjukhus.
    Motivering: Piratpartiet har redan antagit det första som sin åsikt. Det andra är en förutsättning för att det första ska kunna genomföras.
12. medlemsmötet antar ställningstagandet: Att motverka och klara upp vandalism mot flyktingförläggningar och andra hatbrott mot flyktingar bör prioriteras (bl.a. ekonomiskt) av Polisen.
    Motivering: Detta eftersom dessa brott drabbar en av samhällets mest utsatta grupper.
13. medlemsmötet antar ställningstagandet: Tiggeri måste förbli lagligt.
    Motivering: Sociala problem som misär kan inte kriminaliseras bort; jämför skadereduktion inom t.ex. drogpolitiken.
14. medlemsmötet antar ställningstagandet: Rasprofilering som statlig metod är helt oacceptabelt.
    Motivering: Rasism är fel.
15. medlemsmötet antar ställningstagandet: Rasism och fördomar måste motarbetas mer kraftfullt av det offentliga – givetvis ständigt med respekt för yttrande- och åsiktsfriheten. Flera bra förslag rörande exempelvis ökad utbildning inom skolor och Forum för levande historia finns i rapporten ”Främlingsfienden inom oss”. Grundpremissen för sådana åtgärder måste vara att alla människor i första hand betraktas som individer, inte som representanter för godtyckliga grupper, att identiteter som ”svensk” måste vara flexibla för alla som vill identifiera sig med dem och att människor mycket väl kan och får ha flera identiteter samtidigt.
    Motivering: Rent ideologiskt står Piratpartiet för mångfald, öppenhet och frihet. Detta måste omsättas i praktiken genom statliga åtgärder.
16. medlemsmötet antar ställningstagandet: Inga barn eller deras närstående bör tvångsutvisas. Ett undantag utgörs av grovt kriminella närstående som inte är svenska medborgare.
    Motivering: Sådana tvångsutvisningar strider mot barns rättigheter enligt Barnkonventionen då de näppeligen är i barnets bästa. Undantaget behövs för att grovt kriminella inte ska kunna hänvisa till närstående barn då de döms till utvisning ur landet som straff för sin grova kriminalitet.
17. medlemsmötet antar ställningstagandet: Sverige måste driva på för en human, rättssäker och människorättsrespekterande migrationspolitik inom EU. Varje EU-land måste tillåtas ha en mer frihetlig flyktingpolitik än resten av EU.
    Motivering: Framgång på EU-nivå ger ännu större positiv effekt för mänskliga rättigheter än bara framgång i Sverige. Den sista meningen utgår från subsidiaritetsprincipen och syftar dessutom till att möjliggöra positiva exempel/föregångare.
18. medlemsmötet antar ställningstagandet: Gränspassager bör öppna upp för sökande efter försvunna flyktingar.
    Motivering: Konsekvenserna av att detta inte gäller är vidriga.
19. medlemsmötet antar ställningstagandet: Alla flyktingar måste ha lagliga möjligheter att söka asyl i Sverige. Visumsystemet måste anpassas för att möjliggöra asylsökandes flykt. Asylsökande bör också kunna ske via svenska ambassader och per korrespondens (utanför Sveriges gränser). Den som tagit sig till Sverige och vill lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd, t.ex. som arbetskraftsinvandrare istället för flykting, måste kunna göra det på plats i Sverige.
    Motivering: Idag ser situationen inte ut så, vilket har förödande mänskliga konsekvenser och kränker människors rätt till asyl.
20. medlemsmötet antar ställningstagandet: Det statliga biståndet bör fördubblas.
    Motivering: Få statliga utgifter är viktigare än att rädda liv.
21. medlemsmötet antar ställningstagandet: Medlemsmötet bör deklarera migrationspolitiken som en fokusfråga för Piratpartiet år 2013. Ledning och styrelse uppdras att inför valen 2014 lyfta fram migrationsfrågor i extern kommunikation, t.ex. i paritets officiella valmaterial och partiledarens TV-debatter.
    Motivering: Många Alliansväljare, socialdemokrater och miljöpartister är förbannade på REVA och söker ett frihetligt, humanistiskt alternativ. Låt oss bli det alternativet.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, Ung Pirats förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, minoritet, minoriteter, identitet, kommunikation, kunskap, kultur, fri kultur, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, mångfald, jämlikhet, humanism, hat, kärlek, historia, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, välfärd, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, papperslös, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, Jonas Hassen Khemiri, Khemiri, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, Beatrice Ask, Ask, justitieminister, musik, låt, låtar, dödspolitik, liv, död, nyheter, spridning, viral spridning, viralt, viral, sociala media, Facebook, Twitter, diskussioner, diskussion, text, Folkpartiet, FP, Centerpartiet, C, Moderaterna, M, Miljöpartiet, MP, Kristdemokraterna, KD, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, parti, partier, partipolitik, ideologi, liberalism, socialism, solidaritet, Palme, Olof Palme, internationell solidaritet, arbetarrörelsen, arbetarparti, BästaBeatrice, Bästa Beatrice Ask, val, valet, val 2014, Riksdagen, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, Agenda, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, Billström, Tobias Billström

Read Full Post »

Motion: En rättighets- och kunskapsbaserad språkpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrätt på Internet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och optimistiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min  första motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj), som också skickats in till Ung Pirats förbundskongress (som äger rum i Uppsala 5-7 april). Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

Vill du också skriva en motion? Läs här! Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

En rättighets- och kunskapsbaserad språkpolitik

En del av Sápmi, där samiskan äntligen – efter många år av förtryck – erkänts officiellt. Men utmaningar återstår innan samiskan bevarats för framtiden.
Foto: Alexandre Buisse (Nattfodd), CC-BY-SA 3.0.

Låt människor tala fritt!

Piratpartiet har traditionellt drivit frågor om mänskliga och medborgerliga
rättigheter som haft en tydlig koppling till nätfrågor. Medan dessa givetvis varit och förblir mycket viktiga att lyfta, måste vi även ta ställning i relaterade frågor även utanför nätet; sålunda breddar vi oss.

En sådan ny fråga är språk. ”Men vadå? Folk får väl tala vilket språk de vill?” är antagligen er spontana reaktion (för jag kände samma sak för bara några veckor sedan). Sedan dess har jag satt mig in i modern språkvetenskaplig forskning, framför allt Kenneth Hyltenstams lingvistiska standardverk Sveriges sju inhemska språk. Här tecknas en skrämmande bild av Sveriges språkpolitiska historia, ett ämne som kan tyckas kuriöst som i själva verket är av mycket stor vikt. Detta av ett par skäl:

1. Dels för att det – precis som det är en rättighet att få tala svenska i domstol, i skolan, i kontakt med myndigheter o.s.v. – faktiskt är eller borde vara en individuell rättighet att även använda andra inhemska språk än det majorieten talar i sin kontakt med det officiella Sverige. Historiskt har denna rättighet kränkts på fruktansvärda sätt, t.ex. genom förbud mot att tala samiska i skolan. Sådana förbud är givetvis inget annat än inskränkningar i yttrandefriheten.
2. Dels för att minoritetsspråken innebär att en mycket viktig skatt av kultur och kunskap finns bevarad, delvis i form av språken i sig (alltså ordförråd, grammatik och dylikt), delvis i form av material producerat på dessa språk (alltså böcker, musik, poesi, historiska dokument och d€ylikt), tack vare att Sveriges minoritetsspråk finns kvar. Tyvärr står dock dessa minoritetsspråk, och därmed dessa skatter, faktiskt inför ett reellt hot.

Det reella hotet består t.ex. i att vissa lokala särpräglade dialekter av samiskan talas av endast några tusen (!) människor, vilket tyder på att språket tyvärr – om det inte får något framöver – kommer dö ut. Samiskan är följdriktigt också upptaget på UNESCO:s förteckning över hotade språk. Insatser har visserligen gjorts i god riktning de senaste decennierna, t.ex. genom att erkänna de inhemska minoritetsspråken som officiella minoritetsspråk och därmed även ge utökade rättigheter för talarna av dessa språk. Men ett stort hot finns fortfarande kvar mot kunskaps- och kulturarvet.

Alla språktalares rättigheter är inte heller idag ordentligt tillgodosedda, eftersom kommuner och andra lokala myndigheter bryter mot den goda språklagstiftningen som Sverige har. Detta påtalar t.ex. Stockholms länsstyrelses och Sametingets gemensamma rapport ”Nationella minoriteter” från år 2012. (Denna rapport torde vara den mest trovärdiga källan på området idag, då Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget har det officiella uppdraget från regeringen att granska uppföljningen av Sveriges minoritetslagstiftning.) Även skolsystemet misslyckas med att leva upp till lagens krav, vilket konstateras i en rapport från Skolinspektionen (”I marginalen”, 2012). Det finns alltså mycket att göra för språkliga rättigheter inom främst kommunpolitik.

Vad gäller aktivt arbete för språkbevarande – som inte främst handlar om att tillgodose individers rättigheter utan om att värna ett viktigt kulturarv – återstår mycket att göra. Detta gäller t.ex. samiskan, där kanske mest arbete för språkbevarande ändå skett på senare år. Sametinget tar i sin rapport ”De samiska språken i Sverige 2012” (också den skriven på uppdrag av regeringen) upp behovet av att bl.a. åtgärda de motstridiga regelverken gällande förskolans språkarbete och av ökade sändningar på minoritetsspråk i public service. Språkrådet har i en rapport föreslagit en rad nya sätt att använda ny teknik för språkbevarande, vilket vi som teknikoptimister borde stödja helhjärtat.

Kravet för att ett språk ska klassificeras som minoritetsspråk i Sverige att det ”av hävd” (i praktiken minst 100 år) ska ha talats inom landets gränser. Därmed är meänkieli, yiddisch, samiska, finska och romani officiellt erkända som minoritetsspråk i Sverige. Märkligt nog är dock teckenspråket inte erkänt som minoritetsspråk, trots att språkvetare anser att det väl fyller kriteriet för minoritetsspråk (t.ex. just den extremt kunniga och vetenskapligt respekterade forskaren Hyltenstam samt Språknämnden, Sveriges officiella organ för språkvård och språkpolitik).

(Vill du ha en mycket längre artikel, som är mycket väl källbelagd med hänvisningar till myndighetsrapporter, forskare o.s.v. får du gärna läsa min språkvetenskapliga uppsats Rätten att tala – en introduktion till Sveriges språkpolitik.)

Flera grundläggande piratprinciper – såväl värnandet om individers rättigheter gentemot staten som bevarandet av kultur och kunskap, samt åsikten att vetenskap bör ligga till grund för politiska beslut – för att Piratpartiet bör anta en språkpolitik, som utgår just från detta: rättigheter, kultur, kunskap och vetenskap.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att de officiella minoritetsspråkens talares medborgerlia rättigheter att nyttja sitt eget språk i kontakt med myndigheter (t.ex. skola och rättsväsende) ska respekteras i lagar och regler och i praktiken. Sverige måste leva upp till internationella åtaganden inom språkpolitikens område. Då myndigheter inte lever upp till lagens krav eller internationella åtaganden måste kraftiga åtgärder vidtas, t.ex. i form av ökade resurser till språkarbete på lokal nivå om nödvändigt.”
2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att anslag till bevarande av hotade minoritetsspråk i Sverige ska ökas/nyinföras. T.ex bör public service i högre utsträckning skapa material på minoritetsspråken. I arbetet för att bevara minoritetsspråk bör ny teknik nyttjas mer.”
3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att teckenspråket ska upptas som ett officiellt minoritetsspråk. På sikt bör även flera andra språk komma på fråga för ett officiellt erkännande.”
4. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Piratpartiet vill att lagstiftning, regelverk och arbete för att främja minoritetsspråk måste bygga på en stabil vetenskaplig grund.”

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, Ung Pirats förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, språk, rätten till språk, minoritetsspråk, språkpolitik, minoritetsspråkspolitik, minoritet, minoriteter, identitet, kommunikation, kunskap, kultur, fri kultur, språkfrihet, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, språklagen, samiska, Sametinget, samisk kutlur, samisk historia, finska, sverigefinska, meänkieli, dialekt, dialekter, varietet, varieteter, romani, romani chib, yiddisch, teckenspråk, teckenspråket, svenskt teckenspråk, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, mångfald, jämlikhet, humanism, hat, kärlek, historia, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, privatliv, integritet, personlig integritet, välfärd, teknik, teknologi, teknisk utveckling, teknologisk utveckling, IT, informationsteknik, informationspolitik, information

Read Full Post »

Jag kandiderar till Ung Pirats styrelse! I: politisk vision

Kandidat till Ung Pirat!

Jag kandiderar till Ung Pirats förbundsstyrelse! Därför kommer jag i en serie inlägg fram till förbundskongressen 5-7 april, då de medlemsvalda kongressombuden får rösta på förslagen till styrelse, berätta lite mer om mig och hur jag ser på Ung Pirat. Alla frågor, medhåll och mothugg mottages tacksamt!

Detta inlägg handlar om min vision.

Vad är min politiska vision för Ung Pirat?

Min vision är att Ung Pirat ska bli Sveriges främsta humanistiska, frihetliga ungdomsförbund. Vi ska vara en aktiv röst i debatten, som såväl gentemot Piratpartiet som resten av samhället går före och visar vägen mot frihet, upplysning och framtidstro. Ideologiskt bör vi i första hand utgå från de mänskliga rättigheterna, från demokratins grundläggande principer och från en tilltro till den vetenskapliga, kulturella och teknologiska potentialen att möta samhällsutmaningar. Kompromisser kan ibland vara acceptabelt inom politiken – men just tack vare att vi är ett ungdomsförbund (och inte ett parti) har vi en möjlighet att lägga pragmatiska hänsyn åt sidan för att istället föra fram piratrörelsens ideal. Vi bör här kritisera alla som bryter mot dessa ideal, oavsett politisk hemvist.

Hur kan visionen appliceras i praktisk politik?

På många sätt! Det viktigaste just nu är att vi når insikt om att våra principer inte bara gäller Internet. Det här arbetet har redan inletts men måste både fördjupas i redan granskade områden och breddas till helt nya områden. Mänskliga rättigheter måste gälla även för flyktingar och världens allra mest utsatta människor, som skadas av svensk vapenexport och migrationspolitik. Rätten till kultur och transparens i staten ska även gälla för minoritetsfolk som förvägras rätten till sitt språk i kommunikation med det offentliga. Mångfald måste även värnas i praktiken i köttsamhället genom en normkritisk skola, en uteslutande HBTQ- och könsneutral lagstiftning och ett aktivt arbete för att digitalisera kulturarvet från våra bibliotek och museer.

Det här var bara några av ett otal exempel på hur Ung Pirats grundläggande idéer i själva verket på intet sätt är bundna till IT, utan istället universella och tillämpliga för i stort sett alla politikens områden. Men vi har resursbrist, och därför måste vi välja vilka områden vi ska prioritera. Jag anser att särskilt migration, miljö och vapenexport borde bli Ung Pirats profilfrågor inför valen 2014. Just dessa bör väljas, eftersom dem alla mycket väl kan formuleras i piratprinciper, enkelt kan kommuniceras till folket (eftersom frågorna är aktuella och eftersom folk ofta redan håller med oss i frågorna, men inte vet att vi överhuvudtaget tycker något i frågorna) och framför allt är de ideologiskt viktigaste just nu. Dessa politiska områden avgörs också delvis av EU, så de är fullt relevanta att driva även inför EU-parlamentsvalet – här bör de definitivt även kompletteras av en demokratiskt grundad EU-kritik.

(Jag har redan lagt flera motioner om sakpolitik till Ung Pirats årsmöte, som den närmsta påsklovsveckan kommer postas för diskussion på denna blogg. Dessa kommer även skickas in till Piratpartiets årsmöte, antagligen med några fler jag helt enkelt inte hann skriva.)

Samtidigt bör givetvis en stor del av vårt fokus förbli på klassiska piratfrågor, som FRA, Datalagringsdirektivet och ACTA:s eventuella ”zombie”-efterföljare. Dessa berör förstås också i allra högsta grad mänskliga rättigheter. Personligen vidhåller jag åsikten att utvisningar till död eller tortyr är värre än godtycklig övervakning av personers privatliv, och eftersom det finns så många andra FRA-debattörer (men så få andra pirata migrationspolitiska debattörer) lär jag personligen därför prioritera migrationspolitik och andra ”utom-nätsliga” frågor.

Har du fyra minuter? Då får du grunden för hela min politiska gärning i världshistoriens främsta tal härovan.

Tack för att du läste! Nästa inlägg handlar om mina tankar om hur Ung Pirat kan utvecklas organisatoriskt (bl.a. inför kampanjen inför valrörelse) och hur jag konkret kan påverka förbundet genom en eventuell styrelseplats. Kommentera gärna vad du läst här nedan!

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Ung Pirat, Piratpartiet, Ung Pirats förbundskongress, förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, piratmöten, styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013, PP, breddning, ideologi, princip, principer, sakpolitik, pirataktivism, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, framtidstro, teknikoptimism, rättsstat, hopp,, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, vision, visioner, utopi, utopier, kunskap, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, mångfald, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, teknik, filosofi, etik, moral, rättighetsfilosofi, deontologi, kontroll, makt, filosofi, fri kultur, juridik, kultur, miljö, klimatet, miljöaktivism, rättssäkerhet, rätten till liv, personlig integritet, migration, mångfald, kandidatur

Read Full Post »

Rätten att tala – en introduktion till Sveriges språkpolitik

Den senaste månaden har jag – utöver Råstasjön och migrationspolitik – i hög grad ägnat åt minoritetsspråkspolitik. Detta har resulterat i att jag lagt en motion till Ung Pirats förbundskongress, som förhoppningsvis går igenom på kongressen i april. Givetvis kommer jag skicka motion även till Piratpartiets vårmöte, och givetvis postar jag snart motionen på denna blogg.

Men innan dess bör en kortare introduktion till Sveriges minoritetsspråkspolitik ges, för att besvara funderingar av typen ”Språk? Vad har det med politik att göra?”. Jag hade själv sådana tankegångar för blott en månad sedan. Nu vet jag bättre. Nu har jag nämligen läst igenom det absoluta språkvetenskapliga standardverket ”Sveriges sju inhemska språk” av professor Kenneth Hyltenstam (den främsta experten inom Sveriges minoritetsspråk), läst Nationalencyklopedins och Språkrådets artiklar om minoritetsspråk och grävt ner mig i diverse halvobskyra myndighetsrapporter.

Resultatet av denna sekundärforskning blev en språkvetenskaplig uppsats i ämnet svenska på gymnasiet, där jag utrett Sveriges språkpolitik det gångna seklet: ”Förtryck, okunskap och en ny vändning – en lingvistisk studie av majoritetssamhällets behandling av Sveriges minoritetsspråk under 1900- respektive 2000-talen ur ett språkpolitiskt perspektiv”. Det är ju ingen universitetsuppsats, men källorna är mycket goda och mina slutsatser på intet sätt kontroversiella. Jag postar uppsatsen här, så att ni andra får en inblick i den historiska och juridiska bakgrunden till Sveriges nuvarande minoritetspolitik inför motionsdiskussionen.

Härmed inleds denna bloggs miniserie Rätten att tala. Trevlig läsning.

Babels torn. Språkförbistringen blev det hårda straff den allsmäktige guden – i abrahimistisk mytologi – skickade över mänskligheten, då människan visat sitt högmod. Att inte kunna förstå varandra är givetvis illa.
Men flerspråkighet i sig är bara positivt. Tänk på all kultur och kunskap som går förlorad då språk dör.

Förtryck, okunskap och en ny vändning

– en lingvistisk studie av majoritetssamhällets behandling av Sveriges minoritetsspråk under 1900- respektive 2000-talen ur ett språkpolitiskt perspektiv

Det svenska majoritetssamhället har det senaste dryga seklet överlag missgynnat Sveriges minoritetsspråk och inskränkt minoriteternas språkliga rättigheter, d.v.s. utövat lingvisticism[1] (Hyltenstam, 1997). Denna negativa behandling, som enligt områdets främsta auktoritet Hyltenstam (1997) skett på alla geografiska nivåer i samhället och från många av samhällets institutioner, har ofta utförts av hänsyn till nationalistiska idéer om enspråkig enhet och grundats på okunskap om den språkliga mångfald som alltid präglat Sverige (Hyltenstam, 1997b). En positiv utveckling för minoritetsspråken har emellertid från det offentliga skett de senaste två årtiondena, troligen grundad på en ökad insikt hos beslutsfattare om minoriteternas särart samt den belysning ämnet sedan 1900-talets slut fått genom bl.a. Europeiska Unionens och Förenta Nationernas uppmärksammande av minoritetsspråk (Laino, 1997:143ff).

Denna positiva utvecklings viktigaste led är det officiella erkännandet av samtliga svenska minoritetsspråk – bortsett från teckenspråket – år 2000, utvidgningen av minoritetsspråklig lagstiftning år 2010 och det positiva språkarbete, bl.a. i form av utvidgade juridiska rättigheter för talare av minoritetsspråk och ökade offentliga resurser till kulturarbete inom de erkända minoritetsspråken, som blivit följden av detta lagstiftande (Språkrådet, 2012; Länsstyrelsen & Sametinget, 2013). Allt detta framgår tydligt av tillgänglig lingvistisk forskning rörande de olika minoritetsspråkens ställning historiskt i Sverige. Hur de gångna 100 årens utveckling skett konkret utifrån de olika minoritetsspråken samt utifrån olika viktiga faktorer rörande språkbevarande kontra språkbyte är fokuset för denna texts diskussion.

Definition av lingvistiska termer

Lika tydlig som ovan nämnda slutsatser om minoritetsspråken, är inte frågan om vilka språk som bör klassificeras som minoritetsspråk, en definitionsfråga om vilken olika uppfattningar förvisso florerar. Sveriges minoritetsspråk definieras i denna text som de språk som enligt språkvetenskapen av hävd talats i Sverige och som inte är svenska, d.v.s. i nuläget samiska, meänkieli, finska, romani, yiddisch samt teckenspråk (Hyltenstam, 1999).

Begreppen ”språk” och ”dialekt” fodrar i sig en definition, då viss begreppsförvirring råder (Hyltenstam, 1999d). Någon enhetlig, lingvistiskt brett accepterad definition av dessa begrepp finns inte (Hyltenstam, 1999c:100-117), varför denna text inte kommer definiera begreppen utan istället utgå från det stöd den större delen av språkvetenskapen ger för bruket av olika termer i olika sammanhang, i enlighet med det lingvistiska standardverket Sveriges sju inhemska språk (Hyltenstam, 1999a).

Såsom hos Hyltenstam (1999c:103f) används begreppet ”varietet” stundtals i denna text i stället för ”språk” eller ”dialekt”, i kontexter då tolkningsmöjligheten – rörande huruvida varieteten är att betrakta som ett språk eller en dialekt – skall betonas.

Samiskans ungefärliga utbredningsområde. Den samiska som talas i område 1 och den samiska som talas i område 9 är mer olika än svenska och
isländska. Samiskan räknas likväl ofta som ett enda språk (där språken i 1
respektive 9 blott är olika dialekter), av historiska och kulturella skäl.
Detta är bara ett exempel på definitionsproblematiken kring språk och dialekter.

Minoritetsspråkens karaktäristika

Med utgångspunkt från ovan nämnda definitioner, skall först en introduktion till respektive minoritetsspråks
karaktäristika ges. I denna introduktion redovisas dels av vilket slag de olika minoritetsspråken är, dels hur dem på var sitt sätt behandlats av majoritetssamhället. Denna introduktion är alltså att betrakta som en väsentlig del av diskussionen rörande majoritetssamhällets behandling av Sveriges minoritetsspråk, som därpå fortsätter med granskning av två faktorer av stor vikt för språkbevarande.

Introduktionen inleds härmed med samiskan, då samiskan intar en särställning bland minoritetsspråken i sin egenskap av det språk som talas av ursprungsbefolkningen.[2] Språket har trots detta behandlats mycket negativt av majoritetssamhället; under 1900-talets tidigare delar drev majoritetssamhället kraftigt på en språkbytesprocess, bl.a. genom enspråkighet i stora delar av den skolundervisning som riktade sig till samer (Hyltenstam, Stroud & Svonni, 1999). Processen har fått till följd att UNESCO idag klassificerar samiska som hotat (Moseley, 2010). På senare år har emellertid samiskans språkbytesprocess i betydande grad motverkats av majoritetssamhällets nya insatser för språkbevarande i form av bl.a. resurser till samhällsservice på samiska inom vissa geografiska områden och erkännande av samers rättigheter att tala samiska i kontakt med myndigheter i dessa områden (Länsstyrelsen & Sametinget, 2012), såväl som av samernas egna språkliga stödarbete, vilket bland annat skett på initiativ av Sametinget (Sametinget, 2003).

Efter samiskan förefaller finskan vara det äldsta minoritetsspråket i Sverige, då finskan och Finland tidigare naturligt ingått i Sverige i århundraden (Laino, 1999:162-168). Finskan är alltså enligt Laimo (1999:180) att betrakta som primärt ett närmigrantspråk i Sverige; såväl då Finland ingick i Sverige som senare har finskspråkiga flyttat mellan dessa områden. Den finska som talas i Sverige är alltjämt i högsta grad levande (den historiska bristen på goda insatser för språkbevarande från det allmänna till trots), och denna svenska varietet – sverigefinska (m.a.o. den varietet av finska som övervägande talas inom Sveriges gränser) – är att betrakta som en tämligen särpräglad varietet av finskan (Laimo, 1999:168ff).

Emellertid finns en viss besläktad varietet i Sverige som grundat på tämligen gott stöd i språkvetenskaplig forskning (Hyltenstam, 1999c) och från offentligt håll inte klassificeras som en dialekt utan som ett eget språk: meänkieli. Meänkieli har, vilket utförligt redovisas av Hyltenstam (1999c), ursprungligen uppkommit som en följd av att gränsdragningen mellan Finland och Sverige för 200 år sedan inneburit att en varietet av finskan, talad i Tornedalen, utvecklats på ett säreget vis och i hög grad influerat av språkkontakt med svenskan. Meänkieli karaktäriseras i denna avhandlings kontext primärt av att inte alls ha betraktats som språk i offentliga sammanhang förrän 1900-talets slut (132:ff), vilket skiljer meänkieli från de flesta andra minoritetsspråk, som visserligen inte erkänts officiellt förrän år 2000 men likväl länge innan dess betraktats som egna språk och inte dialekter. Tidigare sågs meänkieli som blott en dialekt av finländska, föraktad av såväl majoritetssamhället som av många av språkets egna talare (Hyltenstam, 1999c:99f).

Två andra minoritetsspråk av helt andra slag än de nämnda är romani och yiddisch. Romani[3] talas primärt av romer, en transnationell migrantgrupp (Laimo, 1999:180) av vilka de första anlände till Sverige på 1500-talet (Fraurud &Hyltenstam, 1999:244). Då romer är en i hög grad kulturellt särpräglad folkgrupp har de varit tämligen isolerade från majoritetssamhället, men interaktion med detta har varit nödvändigt och skett i viss utsträckning, vilket medfört att de varieteter av romani som talas i Sverige bär inslag av svenska influenser som följd av språkkontakt (Fraurud & Hyltenstam, 1999). Interaktionerna har präglats av diskriminering gentemot romer, vilket enligt Fraurud och Hyltenstam (1999) påverkat romernas språk negativt.

Jiddisch, å sin sida, har talats i mer än två sekler i Sverige (Boyd & Erland Gadelii, 1999:303), och språket har främst brukats av judar. Ursprungsområde för jiddisch är Rhenområdet i Tyskland, men då judar migrerat över stora delar av världen har språket spridits markant rent geografiskt, en slutsats som dras med bakgrund av Boyd och Erland Gadeliis (1999:306f) historiska redogörelse för jiddisch utveckling. Historiskt och långt in i modern tid har antisemitism varit en starkt begränsande faktor för judars liv i Sverige (Boyd & Erland Gadelii, 1999:312ff), något som säkerligen även påverkat jiddisch möjligheter till språkbevarande kontra språkbyte negativt.

Teckenspråk är som teckenspråk det mest säregna av Sveriges minoritetsspråk rent språkligt och intar det en särställning hos minoritetsspråken genom att vara det enda som inte är upptaget på listan över officiellt erkända minoritetsspråk. Teckenspråket har emellertid fått ett visst officiellt erkännande, då Riksdagen 1981 antog ett yttrande som omtalade teckenspråket som det språk döva talar (Bergman & Nilsson, 1999). Detta stöd från offentligt håll innebar att Sverige – som Bergman & Nilsson (1999) påtalar – under denna tid gick i bräschen för den internationella utvecklingen vad teckenspråkets officiella erkännande anbelangar. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att Riksdagen 19 år efter sitt yttrande – det första i sitt slag i hela världen – valde att inte inkludera teckenspråk i sin uppteckning över Sveriges minoritetsspråk. Oavsett officiella erkännanden har ekonomiskt stöd emellertid givits till teckenspråk redan sedan tiden innan erkännandet 1981, och ekonomiskt stöd fortsätter ges än idag (Bergman & Nilsson, 1999). Ett exempel på ett positivt stöd från majoritetssamhället till teckenspråket som Bergman & Nilsson (1999) lyfter fram är undervisningen i skolan, som bedrivits i någon utsträckning sedan år 1808.

Affisch på yiddisch från första världskrigets USA. 80 år senare – efter att förföljelserna av språkets talare blivit fruktansvärda, vidriga och dödliga bortom beskrivning – erkändes språket officiellt av Sverige.

Officiellt erkännande av minoritetsspråken, rättigheter och implementering

Allmänt kan sägas att officiellt erkännande och annan lagstiftning är av stor vikt för det offentligas arbete gentemot minoritetsspråk. 1 april 2000 erkändes officiellt samtliga minoritetsspråk utom teckenspråk i Sverige. Flera rättigheter för dessa språks talare gentemot svenska myndigheter kom att lagstadgas och ett antal geografiska förvaltningsområden inrättades, för samiska, finska respektive meänkieli, där talare av det eller de språk som ingår i deras förvaltningsområde får särskilda rättigheter gentemot sina lokala myndigheter, som i sin tur får statsbidrag för att tillgodose dessa rättigheter.

1 januari 2010 trädde lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft. Då utvidgades förvaltningsområdena för de tre berörda språken, genom statligt påtvingad anslutning av kommuner oberoende av deras egen åsikt i frågan. Därtill har kommuner på eget initiativ blivit en del av förvaltningsområden för de tre språken, genom ansökan hos Regeringen (Sametinget & Länsstyrelsen, 2013).

Arbete har skett och sker alltjämt hos Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm för att på regeringsuppdrag vägleda förvaltningsområdenas myndigheter på lokal och regional nivå – inte minst kommunerna – i det språkpolitiska arbetet, liksom övriga myndigheter. Sametinget och Länsstyrelsen (2013) uppger att kommuner generellt väl utför det arbete de ålagts gentemot det eller de språk de är förvaltningsområde (och därmed får statsbidrag) för, medan kommuner brister i att följa lagens krav gentemot de minoritetsspråk för vilka kommunerna ifråga inte utgör förvaltningsområde. Landsting saknar i många fall de former som förutsätts för en aktiv verksamhet för minoritetsspråken (Sametinget & Länsstyrelsen, 2013).

En del av Sápmi, där samiskan äntligen – efter många år av förtryck – erkänts officiellt. Men utmaningar återstår innan samiskan bevarats för framtiden.
Foto: Alexandre Buisse (Nattfodd), CC-BY-SA 3.0.

Behandlingen av minoritetsspråken inom skolan

Generellt kan sägas att möjligheten att inom skolsystemet lära sig sitt minoritetsspråk – genom undervisning både på och om språket – är av stor vikt för ett minoritetsspråk förmåga till överlevnad (Hyltenstam, 1999). Minoritetsspråkens talares rätt att använda sina språk i skolan har emellertid ofta under stora delar av 1900-talet ignorerats eller t.o.m. med tvång aktivt motverkats. Detta gäller exempelvis samiskan, där utformningen av utbildningen av samiska barn under det gångna århundradets första hälft tydligt fokuserat på det majoritetssamhället uppfattat som sina egna intressen, på bekostnad av samernas önskemål och behov (Hyltenstam, Stroud & Svonni, 1999ff). Som konkret exempel på detta kan nämnas att nomadskolan (föregångaren till dagens sameskola) bedrev undervisning endast på svenska, ej på samiska, trots att målgruppen uteslutande bestod av samer.

Under senare år har skolsituationen emellertid förbättrats, vilket gäller såväl för samiskan som för övriga minoritetsspråk, då ny lagstiftning innebär en rätt för samtliga minoriteters barn att tillskansa sig sitt modersmål genom åtminstone ett par timmars undervisning varje vecka, oavsett antal elever (Språkrådet, 2012). Trots dessa tydliga framsteg inom juridiken brister det svenska skolsystemet i praktiken i själva genomförandet av de plikter det blivit ålagda av staten (Skolinspektionen, 2012). Särskilt brister informationen på kommunal nivå om kommunernas skyldigheter gentemot elever som talar något av de erkända minoritetsspråken. Denna kunskapsbrist – som ofta uttrycks genom inkorrekt informering från kommunernas håll utåt – kvarstår enligt Skolinspektionens senaste undersökning (2012) sedan en tidigare undersökning Skolinspektionen genomförde 2005.

Ett annat stort dilemma Skolinspektionen (2012) tar upp gällande behandlingen av minoritetsspråk i svenska skolsystemet är lärarbristen. Därtill finns strukturella svårigheter i form av en otydlig ansvarsfördelning. Samtidigt som detta tydligt framgår i Skolinspektionens (2012) undersökning, lyfter rapporten även fram flera lokala exempel på kommuner som avviker från mönstret genom att väl utföra sina plikter vad gäller minoritetsspråk.

Källförteckning

• Bergman, B. & Nilsson, A. (1999). Teckenspråket. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 329-351). Lund: Studentlitteratur.
• Boyd, S, & Gadelii, K.E. (1999). Vem tillhör talgemenskapen? Om jiddisch i Sverige. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 299-328). Lund: Studentlitteratur.
• Fraurud, K., & Hyltenstam, K. (1999). Språkkontakt och språkbevarande: romani i Sverige. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 241-298). Lund: Studentlitteratur.
• Hyltenstam, K. (red.) (1999a). Sveriges sju inhemska språk. Lund: Studentlitteratur.
• Hyltenstam, K. (1999b). Inledning: Ideologi, politik och minoritetsspråk. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 11-40). Lund: Studentlitteratur.
• Hyltenstam, K., Stroud, C., & Svonni, M. (1999). Språkbyte, språkbevarande, revitalisering. Samiskans ställning i svenska Sápmi. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 41-97). Lund: Studentlitteratur.
• Hyltenstam, K. (1999c). Begreppen språk och dialekt – om meänkielis utveckling till eget språk. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 98-137). Lund: Studentlitteratur.
• Laino, J. (1999). Språk, genetik och geografi – om kontinuitetsproblematiken och debatten om finska som minoritetsspråk. I K. Hyltenstam (red.) Sveriges sju inhemska språk (s. 138-204). Lund: Studentlitteratur.
• Länsstyrelsen i Stockholms län & Sametinget (2013). Nationella minoriteter – rapport om tillämpning av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk 2012. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/nationella-minoriteter-rapport-2012.pdf (2013-03-13)
• Moseley, C. (red.) (2009). Atlas of the World’s Languages in Danger. Paris: UNESCO Publishing. http://www.unesco.org/culture/languages-atlas/index.php (2013-03-13)
• Sverige. Sametinget (2003). Start för en offensiv samisk språkpolitik. http://www.sametinget.se/1511 (2013-03-13)
• Sverige. Skolinspektionen (2012). I marginalen – En granskning av modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning i de nationella minoritetsspråken. http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/min/kvalgr-min-samf.pdf (2013-03-13)
• Sverige. Språkrådet (2012). Vanliga frågor om minoritetsspråk. http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=2119 (2013-03-13)

---

[1] ”lingivisticism” definieras här som ”språkligt grundat förtryck”.

[2] Samiska definieras här som ett språk med flera geografiskt skilda dialekter, då detta är det gängse synsättet som även kan användas inom språkvetenskapen (Hyltenstam, Stroud & Svonni, 1999:42f). Det bör noteras att ”samiska” åsyftar flera varieteter som  ur lingvistiskt perspektiv enligt Hyltenstam, Stroud och Svonni (1999:42f) mycket väl skulle kunna betecknas som olika språk. Ett identiskt resonemang gäller för romani (Fraurud & Hyltenstam, 1999).

[3] Ett annat namn på språket är ”romani chib”.

Pride-parad med skyltar på olika språk. Språklig mångfald FTW!
Foto: Fæ, CC-BY-SA 3.0.

Språkpolitiken har förbättrats. Men många utmaningar finns kvar att åtgärda. Nästa inlägg i min miniserie ”Rätten att tala” handlar om just dessa och vad Ung Pirat och Piratpartiet kan göra i frågan.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, språk, rätten till språk, minoritetsspråk, språkpolitik, minoritetsspråkspolitik, minoritet, minoriteter, identitet, kommunikation, kunskap, kultur, fri kultur, språkfrihet, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, språklagen, samiska, Sametinget, samisk kutlur, samisk historia, finska, sverigefinska, meänkieli, dialekt, dialekter, varietet, varieteter, romani, romani chib, yiddisch, teckenspråk, teckenspråket, svenskt teckenspråk, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, mångfald, jämlikhet, humanism, hat, kärlek, historia, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, privatliv, integritet, personlig integritet, välfärd, Ung Pirats förbundskongress, förbundskongress, Ung Pirats förbundskongress 2013, förbundskongress, förbundskongresser, årsmöte, årsmöten, vårmöte, Piratpartiets vårmöte, Piratpartiets vårmöte 2013

Read Full Post »

Befria kunskapen!

Wikimedia Sveriges årsmöte 2013. De som står upp på bilden utgör den nya styrelsen, som vi valde för 10 (sic!) minuter sedan. Leve det!

Just nu pågår Wikimedia Sveriges årsmöte! Fantastiskt trevligt att träffa alla gamla och nya vänner, få höra om allt underbart som skett under året i föreningen och att överhuvudtaget få delta på ett årsmöte (för mig som föreningsbyråkrat).

Men vad är Wikimedia Sverige?

Wikimedia Sverige är en ideell förening som arbetar för att främja utvecklingen av, spridningen av och förståelsen för fri kunskap. Konkret handlar det om att gynna den fria encyklopedin Wikipedia, den fria mediedatabasen Wikimedia Commons, den fria ordboken Wiktionary och massor av andra liknande projekt, som formellt drivs av Wikimedia Foundation men uteslutande utvecklas och skapas av dess användare. Svärmen – massor av o-organiserade ideella entusiaster över hela världen – samarbetar på nätet i dessa projekt för att helt informellt göra världen till en bättre plats, utan någon förenings inblandning.

Men ibland behövs hjälp, när juridiken står i vägen, när etablerade kunskapsinstitutioner som museer, skolor, universitet och bibliotek inte själva inser vikten av att de bidrar eller när enskilda entusiaster inte har resurser nog att ordna större projekt. Då kliver Wikimedia Sverige in!

Så vad hände på årsmötet?

Vi fick höra om vad styrelsen (inklusive dess underbara – och fotokunniga – ordförande), de anställda och framför allt massor av ideella eldsjälar (som förstås ofta ingår i styrelsen) gjort under året för utvecklandet och spridningen av fri kultur och kunskap. Och det är inte lite! Här kommer ett axplock av mina favorit-resultat från 2012:

• Finansieringen av 14 så kallade Gemenskapens projekt där de ideella o-organiserade människorna på t.ex. Wikipedia fått söka om pengar till bra grejer. Bland annat har Wikimedia Sverige bidragit till arrangemanget av fotosafaris där nämnda ideella eldsjälar träffas för att tillsammans fotografera ett visst område och sedan sprida bilderna till näts, teknologi för inscanning av gamla böcker till Wikisource
• Samarbetsavtal mellan Centralmuseernas samarbetsråd och Wikimedia Sverige, för att engagera museer i spridningen av den fria kunskapen. De har ofta varit bakbundna av lagstiftning – eller kanske snarare av en förlegad tolkning av lagstiftning – som gjort att de inte trott sig kunna sprida sitt material som de vill. Men Wikimedia Sverige har nu tagit fram en handbok, Kulturskatter på nätet, som förklarar för museer, arkiv och bibliotek hur de kan digitalisera sina samlingar – något de måste göra för att överleva. Tävlingen Upp till bevis, lanserad i samband med boken, ledde till att bl.a. Kungliga biblioteket och Nordiska museet laddat upp bilder fritt för allmänheten att använda, remixa och sprida. Och så sent som i tisdags berättade Livrustkammaren, Skolklosters slott och Hallwylska muset att deras 40 000 bilder läggs upp fritt på nätet (efter att Wikimedia Sverige i samarbete med dem ordnat en fashionabel fotosafari). Vi arbetar  också på att fotografera och sprida offentlig konst. Bara det faktum att årsmötet idag hålls på Arkitekturmuseet är mycket talande för de fantastiska framgångarna. Leve det!
• Hundratals Quality Images och flera Featured Pictures till Wikimedia Commons tack vare att man skapat en högklassig teknikpool alla fått låna ur. Vill du fota, filma eller ta upp ljud från något (t.ex. en stor demonstration, en föreningsaktivitet, en fågelguidning eller egentligen vad som helst) som är relevant för Wikipedia, Commons eller något annat av våra projekt? Låna gratis från vårt helt nya kontor på Hantverkargatan i Stockholm!

Dessutom har vi fått en riktigt ordentlig organisation, med en rejäl ökning av antalet anställda, goda kontakter etablerade med många myndigheter (t.ex. två EU-projekt genomförda), samt en fungerande, effektiv ekonomi med massor av bidrag från allehanda håll. Sådant märks inte så mycket utåt – men indirekt är det givetvis avgörande för föreningens framtida fantastiska funktion för frihet för kunskap och kultur! Ett stort tack till alla er som engagerat er med det här! Jag lovar att framöver engagera mig mer i Wikimedia Sverige, när miljö- och medborgarrättskampen inte är lika akut.

”Vad har tejp, grafit och en grafentransistor med Wikimedia Sverige att göra?” Jo, denna bild har donerats av Nobelmuseet tack vare föreningens arbete! Vad denna bild har med fri kunskap att göra? Klicka här för att läsa Nobelmuseets vetenskapliga, vackra och verkligen underbara motivering!

Men framtiden då? Vad händer 2013 och framöver?

Extremt mycket coola grejer! Vi ska bland annat:

• Påverka politiska partier så att de inser vikten av fri kunskap och kultur och god lagstiftning gällande detta, t.ex. gällande flygfotografering
• Se till att ännu fler museer, bibliotek och arkiv släpper sina samlingar (som ofta är sammanställda medelst skattemedel) fritt för folket
• Informera och engagera ämnesexperter, t.ex. universitetens forskare, så att de börjar bidra till Wikipedia

Och givetvis oerhört mycket mer! Konkreta mål för 2013 finns givetvis, antagna under årsmötet.

Det låter fantastiskt! Hur kan jag hjälpa till?

Det finns flera sätt!

1. Gå med i föreningen! Det kostar bara 100 kronor, men ger dig fri tillgång till teknikpoolen (för sådant som främjar fri kunskap), ett fint nyhetsbrev månatligen samt – viktigast – kunskapen om att du stödjer fri kunskap.
2. Engagera dig ideellt! Föreningen drivs ju förstås främst på ideell basis, så det finns mycket att göra om du vill bidra med tid, ork och energi! Oerhört kul.
3. Skänk pengar! Det kan du också göra. Det är inte lika kul.

Årsmötet är över om någon timme. Då börjar verksamhetsåret. En ny styrelse under Mattias Blomgrens ledning är vald. En verksamhetsplan är antagen. En strategi har anammats. Nu kör vi! 

Riksdag och regering – några av de vi måste påverka för den fria kunskapens skull. Dessutom är detta fotografi ett lysande exempel på en bild som möjliggjorts tack vare Wikimedia Sveriges arbete – japp, såhär bra bilder har teknikpoolen skapat! Mer konkret har mästerfotografen Arild Vågen lånat en kamera, tagit bilden och släppt den fritt på Wikimedia Commons under den fria licensen CC-BY-SA 3.0. Vackert!

Låt oss tillsammans se till att 2013 blir ett fantastiskt år för den fria kunskapen!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Wikimedia Sverige, Wikimedia, Wikipedia, Internet, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, kunskap, web 2.0, media, medier, medium, information, informationsteknik, IT, fakta, Internet, deltagarmedier, deltagarkultur, engagemang, deltagande, kultur, samarbete, vision, visioner, ABM, GLAM, arkiv, bibliotek, museum, museer, årsmöte, årsmöten, fri kultur, juridik, upphovsrätt, immaterialrätt, Kulturskatter på nätet, Livrustkammaren, Hallwylska museet, Centralmuseerna, Centralmuseernas samarbetsråd, Nobelmuseet, Gemenskapens projekt, förening, föreningar, ideell förening, ideella föreningar, föreningsliv, föreningsbyråkrati, donation, donationer, teknik, teknologi, informationspolitik, teknikpool, teknikpoolen, kultur, kulturpolitik, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, framtid, framtiden, flygfoto, flygfotografering, flygfotolag, flygfotolagen, Internet, nät, nätet, webb, webben, vetenskap, vetenskapen

Read Full Post »

150 demonstrerade för demokrati – i nästan total medietystnad

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, informationspolitik, budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, The Pirate Bay, Pirate Bay, TPB, Pirate Bay, rättsväsende, rätten, rätt, korruption, hot, hotbrev, näthat, näthot, juridik, jäv, inkompetens, rättssäkerhet, yttrandefrihet, demonstrationer, demonstration, manifestationer, manifestation, Medborgarplatsen, aktivism, pirataktivism, media, gammelmedia, journalistik, tidning, tidningar, Dagens Nyheter, DN, Lars Epstein

Read Full Post »

Vem bryr sig om hotet mot demokratin?

I svåra tider behöver människan hopp. Jag själv brukar ta min tillflykt till detta djupt humanistiska budskap från ett tidigare årtusende. Tyvärr behövs det fortfarande.

Nu till nutiden.

Det var en gång en demokrati. En liten, liten demokrati på ett litet, litet klot, helt omslutet av den oändliga världsrymden.

I demokratin bodde människor. De klagade ofta. Än var det en sångtävling där andra människor röstat ”fel”; än var det trafiken som fungerade suboptimalt i mötet med stora mängder fruset vatten. Det var ett ganska välmående land, således. Och demokratin – själva landets fundamenta, dess främsta definierande drag -, det togs så givet att några hot aldrig syntes till.

Fram tills en dag. En vinterdag i slutet av februari började för de allra flesta människorna i demokratin helt ordinärt. Men för ett litet, litet fåtal människor – närmare bestämt 14 stycken – var det som om Jorden skälvde.

Livet vändes upp och ned. Allt blev omtumlat. Och så vidare, i en rad metaforer från den elementära omvärldsorentieringens värld, som ändå inte riktigt lyckas ringa in den obönhörliga känslan av att livet kanske aldrig blir sig likt.

”Existensminimum.” ”Livslånga böter.” ”Potentiella fängelsestraff.” Dessa begrepp kändes för de flesta människor i det lilla landet helt främmande. Men nu stod de där – 14 människor, på morgonen i slutet av mars – och behövde själva inse den skrämmande storheten i de ord som på virtuella pappersark lyste framför dem, skickade av en hänsynslös och mäktig lobbygrupp i syfte att kväsa obekväma men rimlgien helt lagliga röster som ifrågasatte deras politiska inflytande.

Men landet var en demokrati. Och de 14 var inga förhärdade förbrytar, laglösa ligister eller samvetslösa skurkar. De var – i brist på en bättre term – ”verklighetens folk”. Bara det att verkligheten nu innefattade sådant som kulturs- och kunskapspridning samt medborgarrättslig aktivism i en form de flesta av 1800-talets ideologer inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

De var – vilket är mer relevant i vår berättelse – styrelseledamöter i ett officiellt, registrerat politiskt parti, med parlamentarisk representantion på kontinental nivå. Människorna representerade, utgjorde, var själva i viss utsträckning en fundamental del i just den demokrati som utgjorde landets väsen. Om landet verkligen var en så välfungerande demorkati som alla trott skulle de givetvis inte stå ensamma i denna stund av frontalangrepp på statsskicket.

Men just där och då – en morgon i slutet av mars, då breven flimrade på näthinnor över hela landet – kändes det nog ganska ensamt.

Om detta varit en verklig saga hade slutet varit självklart och lyckligt. De andra politiska partierna, som hade demokratin att tacka för sin framgång ditintills, skulle givetvis fördöma detta angrepp på några som – åsiktsskiljaktigheter till trots – utgjorde deras demokratiska kollegor. Medierna, som själva i gamla tider drivit på med en brinnande iver för demokratins utveckling, skulle självfallet göra denna frontalattack på styrelseskickets fundamenta till förstasidesstoff och tillägna det spaltmeter av upprörd frustration. Och rättsväsendet, som i maktdelningen utgör en lika viktig roll för det demokratiska samhället som de andra institutionerna, skulle kunna garantera en rättssäker, rimlig och regelenlig prövning av det därmed löjeväckande hotet.

Foto: Tom Small (tsmall på flickr). CC-BY-SA 2.0.

Nu är det ingen saga. Det är oresonlig realitet, där Hollywood inte står för berättelsernas lyckliga slut utan istället för de ursprungliga konflikterna. I verkligheten verkar partierna (bortsett från enstaka undantag) ha nog med sina egna angelägenheter för att orka bry sig om något så futtigt som ingrepp i statsskickets grund. Medierna tar knappt upp det alls, mer än med pliktskyldiga notiser och ett språkbruk som välvilligt går demokratins fiender till mötes (enstaka media inom lokal-, kultur- samt digitalmedia utmärker sig dock). Och rättsväsendets absurda oförmåga att leva upp till medborgarnas legitima krav på respekt för rättsstatens grundläggande principer var själva anledningen till att de 12 styrelseledamöterna inte skrattade, kastade brevet i papperskorgen och gick vidare i sin demokratiska kamp.

Istället måste de oroa sig över och i praktiken välja mellan å ena sidan sin yttrandefrihet – och å andra sin privatekonomi, sin framtid och sina barn.

Vad är det för jävla demokrati vi lever i?

*

Piratpartiet, dess styrelse och i någon mån övriga företrädare har mottagit hot från Rättighetsalliansen, det kommersiella särintresse som tidigare gick under namnet Antipiratbyrån. Då tyckte jag piraters prat om ”maffiametoder” var grovt överdrivet – visst var Antipiratbyrån omoraliska, men något slags grundläggande anständighet upprätthöll de ändå. Nu, emellertid, har man trätt över en gräns. Att hota ett registrerat partis främsta företrädare för helt legal verksamhet, implicit uppbackade av ett korrupt rättssystem, är något som sedan länge lämnat allt vad anständighet heter bakom sig. Syftet är tydligt: yttrandefriheten, budbärarimmuniteten och demokratin ska undergrävas.

Våldsupprätthållandet överlåts visserligen åt staten (i form av rättsväsende och polis), och våldets natur (eventuell inlåsning och exterma bötesbeslopp) är givetvis väsensskilt från maffians metoder. Men så värst överdrivet är det inte längre. För även om hotet är på mycket låg nivå juridiskt och tekniskt, spelar det föga roll när rättsväsendet är så rättsosäkert som det var under Pirate Bay-rättegången med mutad polis och jävig domare.

Till er utanför Piratpartiet: ni behöver verkligen inte gå med i partiet för att visa ert stöd, som andra gjort. Däremot förväntar jag mig att alla som ser sig som vänner av demokratin står upp och protesterar. Bor du i Stockholm? Kom på demonstration för demokratin på lördag 14:00 på Medborgarplatsen. Särskilt andra partier är varmt välkomna, anser jag; detta är inte i första hand ett angrepp på Piratpartiet utan ett angrepp på Sveriges statsskicks funktion i praktiken. Inget ärende är mer gemensamt viktigt än detta.

Till er inom Piratpartiet: om vi vill visa oss värdiga det förtroende vi förväntar oss att medborgare ska räcka över i våra händer krävs en grundläggande anständig nivå – från och gentemot alla sidor. Diskutera gärna potentiella konsekvenser av olika valmöjligheter. Erbjud gärna er hjälp. Och hjälp gärna till – inte minst om du har juridisk kompetens. Men ifrågasätt inte integriteten hos de som mer än de flesta andra genom partiets historia kämpat för demokratin, för medborgarrätten och för kulturen. De är fantastiska människor, entusiastiska eldsjälar och verkliga vänner av vår sak. Att antyda något annat – utan att själv erbjuda sig att ta över deras position – är varken vänligt eller konstruktivt. Och det är givetvis förkastligt bortom ord att ge sig på enskilda personer på den antidemokratiska sidan. Vi kämpar mot en struktur, mot en lagstiftning, mot ett bolag. Inte mot några människor.

Istället måste vi uppamma all den enorma förmåga till samarbete och nätkärlek som finns i vår rörelse. Den behövs nu nu mer än någonsin. Som en vis människa har skrivt: ”We are only as strong as we are united, as weak as we are divided. [The enemy’s] gift for spreading discord and enmity is very great. We can fight it only by showing an equally strong bond of friendship and trust. Differences of habit and language are nothing at all if our aims are identical and our hearts are open.”

Till er i Piratpartiets styrelse: jag stödjer er vilket beslut ni än må ta. I mina ögon är ni alltid hjältar.

*

I svåra tider behöver människan hopp. Jag själv brukar ta min tillflykt till detta djupt humanistiska budskap från ett tidigare årtusende. Tyvärr behövs det fortfarande.

Kanske allra mest just nu.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, informationspolitik, budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, The Pirate Bay, Pirate Bay, TPB, Pirate Bay, rättsväsende, rätten, rätt, korruption, hot, hotbrev, näthat, näthot, juridik, jäv, inkompetens, rättssäkerhet, yttrandefrihet

Read Full Post »

Wikipedia – samarbete bortom språkets barriärer

Nedanstående är krönikeartade reflektioner över Wikipedia, över språk, över samarbete och över arbetet för den fria kunskapen i stort. Dessa har ursprungligen publicerats på den blogg som tillhör Wikimedia Sverige, den ideella svenska förening som arbetar för fri kunskap i allmänhet och Wikimedia-projekt som Wikipedia i synnerhet. Kommentera gärna.

Babels torn. Målning av Pieter Bruegel d.ä.

I begynnelsen, när världen var ung, var mänskligheten enad. Och mänskligheten talade ett och samma språk, och det var som att hela världen låg för deras fötter. Tämligen bokstavligen – de byggde ett torn, som kanske skulle kunna nå upp till himlen. Om nu Gud rättvist ville bestraffa människornas ohälsosamma hybris, eller var rädd att de skulle kunna hota honom i hans allsmäktighet, eller hade någon annan anledning till sina handlingar – det förtäljer inte den bibliska historien. Den konstaterar enbart att Gud ville stoppa bygget, och gjorde detta på ett sätt han fann tillämpligt: Gud splittrade människornas tungomål så att de olika människorna talade olika språk. Språkförbistringen gjorde att människorna inte längre kunde samarbeta, och tornet – som kom att döpas till Babels torn – blev ett slags symbol för språklig diversitet.

Babels torn kan tyckas mycket främmande i dagens moderna värld. Likväl finns åtminstone något korn av sanning i berättelsen, oavsett om språken nu skiljdes åt av en gudomlig varelse (vilket ligger utom vetenskapen) eller uppkom på ett mer naturligt vis (vilket stöds av vetenskapen). Förvisso är det så att språken i årtusenden skiljt olika människor från varandra och förhindrat effektiv kommunikation däremellan. Men nu, i Internet-åldern, med Google Translate och liknande verktyg, blir de gamla problemen alltmer förlegade. Nya öppningar för mellanmänskligt samarbete skapas, bortom språkets ofta betungande barriärer. Detta inlägg ska handla om just sådant samarbete, över ett av de projekt som förenar flest olika språktalare i världen: Wikipedia.

Världens mest mångspråkiga encyklopedi

Att Wikipedia är världens största encyklopedi och dessutom inget mindre än det kanske bästa uppslagsverk mänskligheten producerat, det visste nog du som läser denna blogg redan. Och du visste säkert redan att Wikipedia är flerspråkigt. Men något du kanske inte kände till är att Wikipedia inte bara finns på svenska och de stora världsspråken och några. Wikipedia finns förvisso på mängder av små, lokala språk. Totalt finns hela 285 olika språkversioner av Wikipedia, varav nästan alla, 275 stycken, är aktiva. 275! Jag kan inte tänka mig att något enskilt projekt i mänsklighetens historia har lyckats med konststycket att på ett blott drygt decennium mångfaldiga sig själv på så många olika språk.

Men alla 275 är förstås inte så omfattande som svenskspråkiga Wikipedia, den Wikipedia-upplaga de flesta av denna bloggs läsare torde vara mest vana vid. Språkversionerna varierar enormt i omfång, från den enorma engelskspråkiga Wikipedias närapå 4 000 000 (!) artiklar, till språkversioner som Wikipedia på tetum, med mer blygsamma 658 artiklar och ändå en rätt god potential med tanke på språkets ungefärliga 1 miljon talare. (En parentes i sammanhanget är att svenskspråkiga Wikipedia för ett par år sedan åkte ur topp tio, där vi – givet språkets förhållandevis mycket få antal talare; svenskan placerar sig någonstans runt 50:e plats på listan över världens språk efter antal talare – förvånansvärt länge lyckats ligga kvar.)

Med 275 olika språk finns onekligen en del att välja och vraka på. Men nu är det tyvärr så, att de allra flesta människor inte är polyglotter – de behärskar blott sitt modersmål och kanske något mer språk. Här i Sverige kan väl de flesta svenska och engelska flytande, och skolundervisningen ger alla möjligheten till att lära sig ett tredje språk. Likväl brukar svenska wikipedianer (vad jag känner till) nästan uteslutande skriva på svenskspråkiga och engelskspråkiga Wikipedia, sin förmåga att skriva på någon annan språkversion till trots. Vad beror detta på? Antagligen gammal vana. En ovilja att behöva fräscha upp sina gamla språkkunskaper från högstadiet för att bidra.

Att våga ta steget ut

Naturligtvis är det fullkomligt legitimt att redigera Wikipedia utan att någonsin sätta sin digitala fot i någon annan språkversion överhuvudtaget. Men av egen erfarenhet vet jag att steget ut ur det hemtama, vanliga, vardagliga svenska faktiskt kan vara mycket givande. Jag har dock ännu inte skrivit särskilt mycket på engelskspråkiga Wikipedia, och är kanske det bästa exemplet på en hemmastadd wikipedian som sorgligt nog inte vågat lämna hemspråket. Med detta i baktankarna, eller i alla fall i det undermedvetna, beslöt jag så iförrrgår för att göra slag i saken. Jag skulle lämna svenskspråkiga Wikipedias trygghet. Jag skulle till och med lämna engelskans relativt bekanta marker bakom mig. Jag skulle skriva min första artikel på spanskspråkiga Wikipedia.

Jan Arnald, en mästerlig författare tillika inspiratör för Wikipedia-redigering.
Foto: Sara Arnald, CC-BY-SA 3.0.

Det hela började egentligen inte i några funderingar över människors benägenhet att stanna på fast mark, språkligen. Men nog började det med språket, på sätt och vis. Det började med att jag under min gångna körtelfeber hade riktigt ordentligt tråkigt, var alldeles för sjuk för att redigera Wikipedia och därför sökte min tillflykt i litteraturens värld. Så jag försjönk i Arne Dahls (egentligen Jan Arnalds) underbara dekalog om A-gruppen, en fantastiskt serie om en grupp intellektuellt elitpoliser – tänk Sherlock Holmes gånger 8, och i det moderna Sverige – med oerhört väl utvecklade personligheter, spännande intriger och framför allt en förmåga att bruka det svenska språket jag aldrig sett maken till; Dahl fullkomligen briljerar med sitt språkbruk, han äger det.

Nå, nu ska jag inte komma för långt från ämnet. Så fort jag tillfrisknat började jag undersöka tillståndet på Wikipedias information om Dahl. Det var tämligen skralt. Visserligen hade vi en helt okej artikel om själva författaren på svenska, även om den brast i källhänvisning, men själva böckerna skildrades inte mer än med några meningar i författarens artikel. Mina vidare äventyr för att täcka denna lucka i svenskspråkiga Wikipedias i övrigt i nuläget ganska så fulla karta (kan man få för sig – i själva verket saknar vi ju åtminstone ungefär 88 procent av engelskspråkiga Wikipedias artiklar överhuvudtaget…) ska inte redovisas här, utan där hänvisar jag till min egen Wikipedia-dagbok.

Men inte bara svenskspråkiga Wikipedia saknade information om A-gruppen – spanskspråkiga Wikipedia hade ingen information alls om Arne Dahl/Jan Arnald. Inte en enda artikel! Den slutsatsen nådde jag efter att ha studerat interwikilänkarna i såväl svenskspråkiga som engelskspråkiga Wikipedias artiklar om författaren, och jag tror att jag testade att skriva in http://es.wikipedia.org/wiki/Jan_Arnald (alltså direktadressen till den eventuella artikeln om Jan Arnald på spanskspråkiga) i webbläsarfönstret, utan att få mer information än ”Denna artikel existerar inte.”, på spanska. Jan Arnald hade alltså ingen artikel på spanskspråkiga Wikipedia. Nu är jag ingen mästare på spanska, inte alls. Men jag har precis gått ut första gymnasieåret, och har läst spanska sedan sexan. Och med mitt spanskbetyg A i bakhuvudet, och vetskapen om att jag ändå brukar kunna tillgodogöra mig Wikipedia-artiklar på spanska, och framför allt medveten om att riktlinjen var djärv! är universell på alla Wikipedia-versioner, gjorde jag slag i saken.

Jag började skriva mitt livs första Wikipedia-artikel på spanska.

En artikels födelse

För att inte plåga encyklopedin med mina taffliga nybörjarförsök, och för att om möjligt kunna få språklig respons innan artikeln lades ut i encyklopedin, skapade jag en undersida till min användarsida som jag använde som plats för utkast till artikeln om Jan Arnald. Så började jag skriva. Jag kollade mycket på andra spanskspråkiga författarartiklar – för att få reda på såväl det tillämpliga artikelupplägget som den tillämpliga terminologin – och använde frekvent språkverktyg som Lexin, Google Translate och, allra mest, engelskspråkiga Wiktionary. (Det sistnämnda är alltså också ett wikiprojekt, som Wikipedia, fast med syftet att inte skriva en encyklopedi utan en ordbok med översättningar, etymologi etc. Just översättningar och böjningsformer för verb var vad jag var ute efter i mitt spanskspråkiga arbete, och Wiktionary fungerade som vanligt alldeles utmärkt för detta ändamål.)

Det var inte helt lätt, och tog lite tid, men snart nog hade jag producerat ett första utkast som jag var rätt nöjd med. Då söker jag efter ”Jan Arnald” på spanskspråkiga Wikipedia, och döm om min förvåning då den rätt awesome ”Menade du [närliggande namn]…?”-funktionen föreslår artikeln… Jan Arland?!?! Jag klickar mig in och finner fort en artikel som faktiskt behandlar rätt författare, men med fel namn. Suck! Felstavade namn! Vad ska jag nu göra? Hade jag skapat min artikel förgäves?

Gudskelov (på sätt och vis…) är artikeln om ”Arland” rätt kort, så min egen artikel är betydligt längre och kan i princip fullständigt ersätta den gamla rakt av. Men det orkar jag inte den kvällen. Då orkar jag bara fråga folk på svenskspråkiga Wikipedias IRC-kanal efter någon som kan flytta artikeln på spanskspråkiga Wikipedia (jag kunde inte själv eftersom jag inte var ”bekräftad användare”; för att kunna flytta sidor behöver man vara just en bekräftad användare, vilket man automatiskt blir efter 50 redigeringar – men jag hade inte gjort 50 redigeringar). Och ingen bekräftad användare på spanskspråkiga Wikipedia fanns i svenskspråkiga Wikipedias IRC-kanal.

Sök och du skall finna hjälp på Wikipedia

Så då flyttade jag lite våghalsigt till spanskspråkiga Wikipedias IRC-kanal och hittade många människor som gärna ville hjälpa mig där. Efter att ha uppgivit lite källor (de andra språkversionerna, Arnalds officiella webbplats) på att Arnald inte heter Arland ordnade wikipedianen Cesar Jared snabbt att artikeln blev flyttad. I samband med detta kommer jag också i kontakt med vederbörande över den privata chattfunktionen via IRC. Jag tackar så mycket för hjälpen, förklarar mitt ärende och Cesar Jared erbjuder sig då att kolla igenom mitt utkast till artikeln. Hen korrekturläser inledningen och gör en del förbättringar. En viss svårförståelig mening jag skrivit orsakar huvudbry, men vi lyckas gemensamt lösa saken över IRC.

Dagen därpå beslutar jag mig för att göra slag i saken. Min artikel om Jan Arnald ska in på spanskspråkiga Wikipedia. Så jag öppnar redigeringsrutan på den nu alltså korrekt namngivna artikeln, klistrar in min egen text högst upp ovan den gamla texten och för sedan metodiskt in samtliga uppgifter från gamla texten i min egen text, och passar då också på att delvis modifiera mitt eget språkbruk i enlighet med den gamla texten. Det går finfint.

Sedan, just när jag ska klicka Spara, eller rättare sagt Grabar la página, minns jag vad Cesar Jared frågade om igår över privat IRC: källor, dessa för Wikipedias läsare helt ovärderliga bevis på att man inte fabulerar fritt i artiklarna utan faktiskt har något (vettigt) på fötterna. Mitt utkast innehöll av lättja inga källor, men jag hade lovat att lägga in källorna senare, då jag skulle stöta på fler källor när jag gjorde klart min svenska artikel om A-gruppen-serien. Men så gaskade jag upp mig – nog kunde jag rätt enkelt hitta länkar nog för att källbelägga allt i den ändå inte jättelånga Arnald-artikeln jag skrivit! Så någon timme senare är artikeln fylld med hänvisningar till Arnalds egen webbplats, Arnalds Arne Dahl-webbplats, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Jag är klar. Jag sparar.

Och skapar* min första spanskspråkiga Wikipedia-artikel någonsin.

*I själva verket visade sig artikeln ju redan finnas, så formellt skapade jag den inte – men å andra sidan hade jag skrivit mitt eget utkast från scratch, och den artikel som blev resultatet av min redigering var väsensskild från den gamla.

Traditionella kunskapssamlingar. Föga föränderliga.
Foto: Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0

Historien utan slut

Vore Wikipedia en vanlig encyklopedi, som Nationalencyklopedin, skulle historien så gott som ta slut här. När artikeln väl är publicerad är den ”klar”, och i den traditionella bokformen frusen, åtminstone fram tills tryckningen av nästa upplaga. Skillnaden kunde näppeligen vara större mot Wikipedias arbetssätt. Här har arbetet knappt börjat då jag lagt in mitt eget sjok i artikeln. Och just för att jag skrivit en artikel på ett språk jag inte till fullo behärskar, söker jag aktivt hjälp av andra wikipedianer för att kickstarta den massiva redigeringsprocess som undvikligen följer på varje bidrag till Wikipedia.

Nybörjare som jag är på den spanskspråkiga upplagan känner jag inte till om det finns något centralt be om hjälp-ställe, så jag går in på svenskspråkiga Wikipedias allmänna diskussionsplats Bybrunnen, klickar in mig på interwikilänken till spanskas bybrunn (som inte är en bybrunn utan ett café) och hittar direkt en länk betitlad Ayuda (som betyder hjälp), som uppenbarligen går till en sida där wikipedianer kan göra just vad jag var ute efter – be varandra om hjälp i skapandet av encyklopedin. Jag skapar sålunda ett nytt avsnitt för Arnald-artikeln och förklarar mitt ärende.

Inom två timmar har den för mig tidigare helt okända wikipedianen Camima hörsammat mitt rop på hjälp och hunnit med en rätt ordentlig språklig putsning av ”min” artikel. Jag vet inget alls om Camima, men vi är båda wikipedianer, så då jag mitt i alla goda förbättringar av texten Camima gjort upptäcker en korrigering som verkar bestå i ett missförstånd (den felaktiga uppfattningen att ”Svenska Deckarakademin” skulle vara ett deckarpris när de i själva verket är en institution som delar ut ett deckarpris) tackar jag så varmt för all hjälp och påtalar sedan misstaget på Camimas diskussionssida. En kvart senare hoppar ”nytt meddelande”-rutan upp, och Camima har svarat på min diskussionssida och dessutom redan fixat till formuleringen om Svenska Deckarakademin så den blev än bättre än den ursprungliga.

Senare på kvällen dyker en annan wikipedian upp, Shalbat, och bidrar ännu mer till Jan Arnald-artikelns grammatiska lyft. Shalbat visar sig vara författare till uppåt ett tjog Artículos buenos, det vill säga motsvarigheten till våra Bra artiklar, och denna skickliga författare tar sig alltså ändå tiden att hjälpa en nybörjare med föga kunskap om språket och språkversionen. Jag tackar naturligtvis även Shalbat för hens hjälp. Och så sent som imorse, när jag vaknade upp efter att ha låtit utkastet till detta blogginlägg vila under natten, har ytterligare en spanskspråkig wikipedian, som går under namnet Rondador, bidragit till artikeln, därtill med en uppmuntrande kommentar i redigeringskommentaren.

Vad leder då allt detta fram till?

Jag har inte berättat denna sanna historia om en artikels framväxt för att visa på något som på Wikipedia är extraordinärt eller särskilt speciellt. För det är det inte. Denna process – någon skapar en kort artikel under fel namn, en annan fixar till wikiformateringen, en tredje flyttar artikeln till korrekt titel, en fjärde lägger in en lång utökning med källor men taffligt språk, en fjärde, femte och en sjätte putsar till språkbruket och så vidare i all oändlighet – är hur Wikipedia fungerar. Om någon illasinnad person mot förmodan skulle byta ut hela artikeln om Jan Arnald mot ”Jag är BÄST, hihihi!” kommer den gamla versionen återkomma på i genomsnitt någon minut. ”Wikipedia doesn’t work in theory, only in practice” är en sådan där one-liner som uttrycker just hur Wikipedia faktiskt fungerar, rent konkret, alla abstrakta invändningar till trots. Och anledningen till att Wikipedia fungerar är något stort, och det jag anser vara det allra främsta hos Wikipedia.

Det allra främsta hos Wikipedia, menar jag, är inte de fantastiska artiklar som skapats, inte heller den hjälp encyklopedin givit miljontals studenter, inte ens det underbara mellanmänskligt samarbete detta globala projekt utgör. Det främsta är istället att Wikipedia, mer än någonting annat i mänsklighetens historia, utgör ett bevis på vad vi intuitivt egentligen vet: de flesta människor vill väl. Hade världen sett ut på ett annat sätt än detta hade Wikipedia oundvikligen fallerat; inget såpass öppet projekt skulle kunna fungera om mänskligheten i stort hade onda intentioner, eftersom projektet då skulle tas över av de illvilliga.

Men människor är goda, och Wikipedia fungerar, tack vare insatserna från miljontals fri- och välvilliga människor världen över. En sådan sentens är lätt att uttrycka utan vidare reflektion – det är bara att kolla på statistiken över skribenters aktivitet och geografiska fördelning för att verifiera dess giltighet – men jag har nu, när jag själv, personligen och högst konkret upplevt sanningen bakom dessa ord, fått en annan insikt i detta världsvida projekt, tack vare samarbetet med spanskspråkiga wikipedianer angående den nu rätt fina artikeln om Jan Arnald.

Dessa människor sitter alltså ofta på andra sidan jordklotet, har en bakgrund som antagligen skiljer sig tämligen rejält från min egen och talar ett språk jag knappt behärskar. Likväl lyckas vi på Wikipedia samarbeta utan några nämnvärda svårigheter – tack vare det vi har gemensamt. Det vi har gemensamt, det vi delar med alla wikipedianer världen över, är en vision, en bild av en framtid som är möjlig, en utopi där mänskligheten delar med sig av sin kunskap och vi alla når fullständig upplysning. Eller, för att uttrycka det med de tämligen famösa ord Jimbo Wales, Wikipedias grundare, yttrat:

Imagine a world in which every single person on the planet is given free access to the sum of all human knowledge. That’s what we’re doing.

Tänk dig en värld där varje människa på planeten har fri tillgång till mänsklighetens samlade kunskap. Det är det vi sysslar med.
Foto: code poet, cc-by-nc-sa 2.0

Tillsammans kan vi, genom fritt och öppet samarbete, åstadkomma den värld Wales beskrev så träffande. Vill du också vara med? Surfa in på svenskspråkiga Wikipedia, skapa ett konto och börja redigera. Så förverkligar vi denna vision. Tillsammans.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, pirat, Wikimedia Sverige, Wikimedia, Wikipedia, Internet, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, kunskap, web 2.0, media, medier, medium, information, informationsteknik, IT, fakta, Internet, deltagarmedier, deltagarkultur, engagemang, deltagande, kultur, litteratur, språk, spanska, spanskspråkiga Wikipedia, deckare, kriminallitteratur, Arne Dahl, Jan Arnald, Babels torn, Bibeln, A-gruppen, samarbete, vision, visioner

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Vill minister Erlandsson verkligen avskaffa alla skatter och demokratin?

Skogen håller på att försvinna. Ja, inte träden då – träd finns det som sällan förr i Sverige. Men skogen, som natur-och kulturlandskap, som något mer än eviga, monotona virkesåkrar av identiska träd i byråkratiskt exakta rader, är en bristvara i dagens Sverige. Och det blir allt värre. De hänsynslösa kalhyggena och artfattiga granplantagen breder ut sig alltmer, och naturskogen med alla dess fantastiska skönhetsupplevelser, fördelar för folkhälsan och hotade växt- och djurarter blir alltmer sällsynt i vårt avlånga Ikea-land.

(Till och med den benämningen på Sverige – ”ett iskallt Ikea-land”, som Kent sjunger om – kan anknytas till skogens tillbakagång. Ikea är nämligen skyldiga till skogsskövlingar i det mycket värdefulla naturområde Karelen i Ryssland. Om detta har såväl Uppdrag Granskning som Fältbiologerna talat.)

Glädjande nog har en av Sveriges främsta journalister, vassaste pennor och klokaste kritiker tagit sig an skogsfrågan, som tidigare så negligerats i svensk massmedia. Maciej Zaremba har för Dagens Nyheter skrivit en alldeles fantastisk reportageserie om hur Sveriges landskap håller på att förändras – han kallar sin skapelse Skogen vi ärvde. Artiklarna är rena mästerverk även litterärt – hur lite du än må bry dig om miljö och skog är jag tämligen övertygad om att du kan få ut mycket av läsningen. Man måste ju inte läsa hela – de flesta artiklarna står väl på sina egna ben.

Så här kommer en drös länkar, till alla Zarembas journalistiska guldglimtar:

• ”Sveriges nya miljonprogram.”Maciej Zaremba inleder sin reportageserie med en redogörelse för skogen ur ett kulturellt perspektiv, och med en granskning av ett enskilt, deprimerande fall.
• ”Lagen är en rökridå.” Ni medborgarrättsaktivister, pirater och andra som är intresserade av rättssamhällets principer kommer bli mycket förundrade av denna information om hur rättsliga principer, fundamentala för demokratin, sätts ur spel då avverkning ska ske.
• ”Motorsågsmassaken. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” Rubriken talar för sig själv. Hur en så märklig och hänsynslös brukandeform som kalhyggen permanentats i lagstiftning – det övergår mitt förstånd.
• ”Skogens maffia. Så tog de makten över träden” Här har återigen den rättsligt intresserade mycket extremt intressant att hämta. Men vatusan, ”rättsligt intresserade” – har du något som helst intresse för sättet Sveriges politik bedrivs i praktiken, månde du vara socialdemokrat, moderat, piratpartist eller miljöpartist, är detta absolut måste-läsning.
• ”Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen” Zaremba bevisar sitt journalistiska – och inte okritiskt miljöpolitiska – uppsåt, genom att skopa iväg en del välförtjänt kritik mot miljörörelsen. Jag själv ingår aktivt i just miljörörelsen – jag är styrelseledamot i Fältbiologernas Stockholmsklubb och har närmast varit inskriven i Naturskyddsföreningen sedan jag föddes – men om det Zaremba skriver här stämmer, finns brister även i dessa organisationers ideologi och modus operandi. Jag tror visserligen att mycket av kritiken är tillspetsad, just för att bevisa att Zaremba inte okritiskt går miljörörelsens ärenden; men likväl anstår det varje miljökämpe att läsa och reflektera över denna text.
• ”I rörelsernas Sverige har skogen ingen talan”. Efter det enorma gensvaret från DN-läsare Sverige över sammanfattar här Zaremba vad han uppfattar som svenska folkets åsikt i frågan, samtidigt som han på ett skickligt sätt bemöter den kritik som riktats mot hans skriverier från diverse olika håll. Zaremba har också chattat med sina läsare.

Erlandssons anarkokapitalistiska resonemang

Sveriges skog är hotad. Ett gott alternativ till dagens politik finns – det kallas kontinuitetsskogsbruk eller Lübeckmodellen. Samtidigt vill den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson, öka avverkningarna och kalhyggena. Detta enligt en intervju med DN, publicerad i torsdags. 

Än mer häpnadsväckande än Erlandssons åsikt är hans argumentation för den. Jag citerar ministern från DN-intervjun:

 Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande.

Och ett liknande resonemang för Erlandsson fram i en av Zarembas artiklar:

Av äganderätten följer förfoganderätten.

Detta är ett felaktigt resonemang, av ett par anledningar:

För det första kan konstateras att tanken på ägande över skog och mark är märklig. Ursprungligen var skogen och resten av naturen hela mänsklighetens – man talar om ”Jorden vi ärvde” av en anledning. Vi. Inte ”skogsägarna”. Den svenska så omtalade allemansrätten speglar denna syn på skogen som något som är en allmän egendom, något där konstruerade gränser känns just väldigt konstruerade.

Om Kalle, Ibrahim och Lisa alla bor runt och nyttjar samma skog – varför skulle Kalle få hugga ned den och därmed störa Ibrahims och Lisas närmiljö, bara genom att hänvisa till att hans farfars farfars farfar var ovanligt skicklig på att lägga beslag allra först på olika områden? Nej, det enda rimliga är att betrakta skogen som den gemensamma tillgång denna fantastiska resurs utgör – i någon mån är detta den naturliga motsvarigheten till public domain och fri kultur. Och Sveriges befolkning bör därför i demokratisk mening ha rätt att få sin röst hörd i frågorna, och sin vilja igenom i politiken.

För det andra får Erlandssons resonemang helt extrema och verklighetsfrånvända om de skulle realiseras i praktiken. Jag säger inte att äganderätten som sådan är felaktig – i viss utsträckning är det en reell mänsklig rättighet, viktig att inte inskränka godtyckligt. Men när det gäller mark, och när det gäller de närmast religiöst dogmatiska sätt Erlandsson verkar se på äganderätten, blir det hela smått absurt. Låt se vad påståendena ”med äganderätten kommer förfoganderätten” och ”jag tycker inte jag ska ingripa i någons ägande” skulle leda till om det applicerades på Sverige som samhälle…

• …inget strandskydd skulle existera – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
• …inga naturreservat på privat mark skulle etableras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
• …inga offentliga bidrag till grisnäringen skulle betalas ut, då pengarna till dessa kommer från skatter som samhället tar ut från medborgare i strid med deras förfoganderätt över sina pengar – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”. (Okej, just detta vore faktiskt en god konsekvens, det medger jag. Men då Erlandsson själv är ansvarig för bidragen visar detta på en enormt inkonsekvens.)
• …inga skatter, och därmed ingen offentligt finansierad sjukvård, rättsväsende, skola, gymnasium, äldreomsorg eller någon annan statligt eller kommunalt ordnad samhällsservice alls skulle kunna finansieras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
• …inga allmänna val, ingen riksdag och ingen regering skulle kunna drivas, eftersom de också kräver skattindrivning för sin existens – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.

Nu påstår jag inte att ministern vill genomföra en sådan odemokratisk och anarkokapitalistisk samhällsreform. Jag påstår enbart att ministern har precis lika dåligt omdöme när det gäller att välja argument, som när det gäller skötseln av den skog han istället för att ansvarsfullt rädda gärna vill ansvarslöst avverka.

Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0

Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0

Detta mycket vackra skogsområde tillhör Caldera de Taburiente National Park på ön La Palma, en av de spanska Kanarieöarna. Undras om området blivit nationalpark om Erlandsson varit minister därnere…

Avslutningsvis en liten titt på bloggosfärens allra senaste reaktioner på Zarembas serie. Varghjärta tar upp skogspolitiken som ett exempel på hur Centerpartiet, Per Ankersjös bland bloggar väldigt uppmärksammade utspel på DN debatt till trots, inte driver en trovärdig miljöpolitik. Gabrielles blogg delar min egen upprördhet och påminner om ett annat välskrivet reportage om skogen, publicerat i magasinet Filter i höstas. Staffan Danielsson (C) ser inte alls några problem med avverkningarna utan resonerar utifrån äganderätten (undras hur han skulle besvara mina bägge invändningar mot sådant grundat resonemang?).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, miljö, miljön, argumentation, jorden, pirat, skog, skogen, skogspolitik, Eskil Erlandsson, Centerpartiet, C, ägande, äganderätt, egendom, natur, naturen, rättssäkerhet, lag, lagar, lagstiftning, rättssamhället, miljöbalken, naturvård, Lübeck-modellen, journalistik, tidning, tidningar, Dagens Nyheter, nyhet, nyheter, skogsbruk, kultur, Sverige, Skogen vi ärvde, demokrati, fri kultur, Maciej Zaremba, Zaremba

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Hjälp Wikimedia Sverige befria kulturarvet!

I Sverige gäller upphovsrätten till ett visst verk under en upphovsmänniskas livstid och de 70 påföljande åren – sedan blir verken fria. Detta kan anses vara en orimligt lång tid, visst; och upphovsrätten bör förändras. Men det är ett lagstiftningsarbete som kräver riksdagsinträde innan vi kan ordna det. Vi kan inte ordna det nu, idag.

Vad vi däremot kan ordna nu, idag, det är att se till att det material som faktiskt har befriats från upphovsrätten också kommer allmänheten till godo. I nuläget finns kolossala mängder material som egentligen är fritt, men som i praktiken är oåtkomligt. Denna värdefulla kulturskatt finns nämligen spridd över hundratals institutioner inom den så kallade ABM-sektorn – arkiv, bibliotek och museer (på engelska kallas ABM-sektorn för GLAM: galleries, libraries, archives och museums). Trots att upphovsrätten gått ut, är den lika inlåst och ospridbar som någonsin ett av skivbolagen vaktat nyutgivet verk.

Men detta kan ändras. ABM-/GLAM-sektorn vill inte behålla kulturskatten bakom lås och bom, utan ABM brinner minst lika mycket som vi pirater för ett fritt kulturarv. Problemet är att de ibland inte känner sig riktigt bekväma med offentliggörandet av kulturen. Vem skulle inte göra det? Vi talar om institutioner som funnits sedan långt innan Internets födelse, som nu ska hantera dels en ny för många förvirrande teknik, dels en mycket svårgenomtränglig upphovsrättslagstiftning.

Det är här Wikimedia Sverige kommer in i bilden. Först kan en kortare presentation vara på sin plats: Wikimedia Sverige är en ideell förening som arbetar för att främja spridandet av fri kunskap; ”fri” som i fria licenser och yttrandefrihet, inte nödvändigtvis ”fri” som i gratis. Detta gör Wikimedia Sverige främst genom att stödja de olika Wikimediaprojekten, där Wikipedia, den fria encyklopedin, är den mest berömda. Flera andra Wikimediaprojekt finns: Wikimedia Commons, den fria fildatabasen, Wiktionary, den fria ordboken, och så vidare.

Nå, Wikimedia Sverige arbetar alltså för att främja spridningen av den fria kunskapen och den fria kulturen. Och vi har en situation där mängder av fri kunskap och fri kultur finns inlåsta på ABM-institutioner landet över. Slutsats: Wikimedia Sverige hjälper ABM-institutioner att befria sitt kulturarv!

Detta har föreningen ägnat sig åt ett par år, och lyckade samarbeten är till exempel det med Nordiska museet då museet beslutade sig för att lägga ut sina fria bilder (däribland fotografier tagna av Strindberg!) på Wikimedia Commons. Regionarkivet gjorde samma sak, och Riksantikvarieämbetet lägger upp sina bilder fritt på Flickr.

Dessa initiativ – som bara är några få av mängder av liknande projekt världen över – är utmärkta. Men det är ofta svårt att övertyga institutionerna om att släppa sitt material fritt, framförallt då en sammanställning av grundlig handledning och sakkunskap saknas. Just en sådan sammanställning skapas just nu av Wikimedia Sverige, och kan hittas på denna länk: Projekt GLAM-vitbok. Syftet är att samla all tillgänglig kunskap på området (och det handlar alltså nu om att offentliggöra sådant material som redan är fritt, inte om fortfarande upphovsrättsligt skyddade verk).

Piratpartiet är en stark försvarare av kunskapen och kulturen, och av att bevara och sprida vårt kulturarv. Om du vill göra en insats för dessa värden i praktiken – engagera dig i GLAM-vitboken! Ett möte arrangeras 24 februari i StockholmVi pirater har massor av expertkunskap inom detta område, och har därför mycket att bidra med.

Kopiera och sprid.

Foto: Tom Murphy VII, "Brighterorange" på Wikimedia Commons, CC-BY-SA 3.0.

Foto: Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0. Gamla fria biblioteksböcker som bör tillgängliggöras och spridas!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, pirat, Wikimedia Sverige, Wikimedia, Wikimedia Commons, Wikimedia Foundation, Wikipedia, Internet, fri, fritt material, fri kunskap, fri kultur, Internet, media, kunskap, web 2.0, media, medier, medium, information, informationsteknik, IT, fakta, Internet, deltagarmedier, kunskap, deltagarkultur, engagemang, deltagande, kultur, kulturarv, ABM, arkiv, bibliotek, museum, GLAM, riksantikvarieämbetet, RAÄ, kulturhistoria, Nordiska museet, Regionarkivet, GLAM-vitbok, vitbok

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »