Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

Christian Engström (pp) skriver att det nya året, trots alla kontrollsamhällesmotgående lagarna detta år, kan bli året då yttrandefriheten, integriteten och demokratin segrar. Det kan bli året då Piratpartiet kommer in i EU-parlamentet. Det kan bli året då slutligen några politiker som förstår sig på den nya tekniken får vara med i beslutsfattandet. Det kan bli året då aktivistiskt bloggande övergår till faktisk makt i Europeiska Unionen. Det kan bli året då EU, tack vare Piratpartiet, blir något som främjar integriteten, inte kompromissar om den.

Ändå har jag en känsla av maktlöshet. Och nej, jag är inte pessimist. Jag tror faktiskt att Piratpartiet kan komma in i EU via EU-valet nästa år. Det verkar till och med rimligt, sedan en Sifo-undersökning visat på förvånansvärt goda siffror. Det som inger min känsla av maktlöshet, är två saker. Det första är att politikerna lyssnat så pass lite på medborgarna (som kommunicerat sina åsikter bland annat genom bloggar och e-mail) år 2008. Det andra är mer på ett personligt plan. Jag har faktiskt ingen (större) möjlighet att påverka.

Visst, jag kan fortsätta blogga, kanske gå med i Piratpartiet, men som sagt bryr sig inte politikerna så särskilt mycket om det. De bryr sig bara om röstsiffror. Och där är kruxet. Jag får inte rösta. Jag saknar rösträtt. Detta på grund av min ringa ålder. Jag är bara tretton år, men jag vill ändå kunna ha inflytande över hur detta land och Europeiska Unionen styrs. Det känns så snöpligt att engagera sig inom politik, men sedan ändå inte ha en reell chans att påverka. Bör åldersgränsen för deltagande i politisk omröstning i Sverige sänkas? Nja. Oavsett vad jag tycker om jämlikhet och sådant kan knappast spädbarn tillåtas rösta. Således måste en gräns dras någonstans. Men var? Det är en mycket svår fråga. Det finns knappast någon vetenskaplig gräns där alla personer är mogna att självständigt bedöma argument och åsikter, istället för att enbart rösta som sina föräldrar.

Jag tror inte att de flesta 13-åringar är mogna för det. Många 13-åringar bryr sig inte ett skvatt om politik. De skulle bara rösta som sina föräldrar ber dem, kanske. Åh… Jag vet inte ens vad jag skall tycka i frågan. Det gör mig nästan än mer frustrerad. Att tillämpa en individuell bedömning baserad på åldern är knappast möjligt. Vem skulle stå för den? Vem skulle kunna bedöma huruvida någon annan är mogen att rösta eller ej? Vem skulle kunna göra det utan att favorisera dem som skulle rösta på samma parti som bedömaren? Och dessutom skulle det inte vara ekonomiskt hållbart, att bedömma alla. Och då skulle ändå en gräns behövas, för när någon slipepr bli bedömd. Nej, det är ingen bra idé.

Dessutom kan jag nog inte uttrycka mig särskilt neutralt i denna fråga, eftersom den berör mig så oerhört. Jag anser att en gräns vid 18 års ålder är något för hög. Men det är så omöjligt att sätta en gräns, där någon som är född en dag tidigare än någon annan bedöms mogen att rösta, medan den andra inte gör det.

Några andra bloggare skriver läsvärt om integritet, det nya året och dylikt. Däribland opassande, vars utgångspunkt är huruvida det nya året verkligen kan anses ”gott” (detta på grund av övervakningslagarna), Beneath a Steel Sky, som skriver om ett projekt vid namn Metropolit som kartlade tusentals svenskar, däribland bloggarens pappa, på ett ur ett integritets-, samhällsekonomiskt och effektivt perspektiv mycket tveksamt sätt, och, som jag nämnde i början, Christian Engströms inlägg om en eventuell ”trendvändning” nästa år. Du får gärna tipsa i en kommentar om du vet något annat läsvärt, nytt inlägg i denna fråga.

Sedan vill jag slutligen önska er alla läsare av bloggen, ett riktigt gott (jag är ju optimist) nytt år!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

På sin webbplats har Försvarets Radioanstalt (FRA) en FAQ-sektion. Den är ganska intressant, men innehåller några fel, eller åtminstone tveksamheter.

Finns det situationer när FRA får bryta mot lagen?
Svar: Nej!

Är inte detta en självklarhet? Jag tycker det vore riktigt skrämmande om en statlig myndighet eller motsvarande skulle tillåtas bryta mot lagen… Men egentligen: av vem då? Vem skulle tillåta det? Regeringen? Tja, det regeringen gör måste ha stöd i lagstiftningen… Eller skulle det vara ett slags undantagstillstånd någon gång, vilket skulle innebära att FRA fick bryta mot lagen? Undantagstillståndet skulle då regleras i lagen, så det vore inte lagbrott som isåfall begicks av FRA. Således är denna fråga med tillhörande svar väldigt onödvändig. Tror de att svenska folket är osmarta? Eller har de den frågan där bara för att stärka tilliten till FRA? Eller kanske de inte tänkt på hur självklart det är att de inte får bryta mot lagen? Fast förresten, FRA-lagen bryter kanske mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna… Och det får väl anses vara en lag… Då skulle FRA, när FRA-lagen trätt i kraft, samtidigt bryta mot lagen (deklarationen om mänskliga rättigheter), som de inte gjorde det (det var i enlighet med FRA-lagen). Märkligt egentligen. Att en lag kan röstas igenom utan att följa redan existerande lagar (som inte ändras eller tas bort i och med omröstningen). Antagligen har de (med ”de” avses de som föreslog FRA-lagen) tänkt på det, och FRA-lagen bryter helt enkelt inte mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter… Eller så bryter FRA-lagen mot den, och de struntar i det. Jag vet inte vad som är värst; att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tillåter ett sådant här ingripande i den personliga integriteten med fler demokratiska värderingar, eller att beslutsfattarna inte bryr sig om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dåligt i båda fallen.

Varför kan FRA inte berätta vilka länder man samarbetar med?
Svar: Det är praxis inom underrättelsevärlden att inte avslöja eller bekräfta sina kontakter. Eftersom dessa till sin natur är bilaterala, krävs det också samsyn mellan parterna i denna fråga, det räcker inte med att bara den ena är beredd till större öppenhet.

Istället för att presentera några egentliga anledningar hänvisar FRA till praxis (praxis i sig är inget agrument för att göra det; det är som att hänvisa till varför vi har skolplikt med att ”så har vi alltid gjort”; i politik, som detta nog ändå kan anses vara, krävs bättre argument än så). Dessutom skyller de på sätt och vis ifrån sig på andra länder. För det första: Har FRA frågat dessa länder om det är okej att avslöja uppgifterna? För det andra: Om svaret blev nekande: borde inte FRA ta sig en funderare på om de verkligen bör samarbeta med sådana länder? Okej, om landet ifråga har goda argument så, visst, då är det väl okej, men varför redovisar inte FRA argumenten? Eller åtminstone berättar att de finns, istället för att bara komma med dåliga argument?

Övervakar FRA vanliga svenskars e-post, telefontrafik och surfande med mera?
Svar: Nej!

”Nej, inte än, men 1 januari, då minnsan! Då börjar vi övervaka!” Skämt åsido, men ärligt talat så kan de skriva att de inte övervakar vanliga svenskars e-post och så vidare nu… När FRA-lagen trätt i kraft så tar de helt enkelt bort frågan och svaret, spårlöst. Det är åtminstone en möjlighet. Eller så anser de att den verksamhet de kommer bedriva i och med FRA-lagen inte är ”[övervakning av] vanliga svenskars e-post, telefontrafik och surfande med mera”. Jag skulle gärna vilja få reda på hur de definierar ordet ”övervaka”. Åtminstone i en ganska vanlig betydelse (”kolla på information och på så vis ha uppsikt över”) får nog det FRA kommer sysslas med klassas som just det. Oavsett om det är med flit eller ej komemr övervakning ske av vanliga svenskar. Deras datorer må vara högteknologiska, men det är hövervakat enkelt omöjligt att vara hundra procent säker på att ingen information som inte är relevant på deras spaning efter yttre hot sipprar igenom systemet och läses av en anställd på FRA. Det är omöjligt att vara helt hundra på att ingen av de anställda kommer använda information som de får reda på på den vägen på ett illegalt vis.

Vad händer om FRA inte får spana på kablar?
Svar: FRA kommer att få allt svårare att stödja uppdragsgivare med relevanta underrättelser, till exempel om de direkta hoten mot Sverige. Konsekvensen blir därigenom ett osäkrare Sverige.

Det klassiska argumentet – staten får kränka din personliga integritet om det är för Säkerheten och Tryggheten! Om vi accepterar det argumentet till fullo kan vi lika gärna låta staten övervaka all vå kommunikation, varje steg vi tar, ja allt vi gör. Okej, visst, storheten på kränkningen av integriteten och vinsten i säkerhet och trygghet får förstås vägas mot varandra… Exempelvis anser jag att övervakningskameror på offentliga platser där det sker många brott är okej, eftersom det bevisat (har jag fått för mig, i alla fall) har en effekt på hur många brott som begås, och att kränkingen av den personliga integriteten är så liten… Precis som jag anser att det är okej anser jag att spaning i etern från FRA:s håll, eftersom det brukar vara publikt. Det brukar däremot absolut inte någons e-post vara.

Spanar FRA på inrikestrafik?
Svar: Nej. FRA spanar inte på inrikes kommunikationer. Det är en fråga för polisen. FRA spanar på internationella kommunikationer.

Spanar FRA på trafik till och från Sverige?
Svar: FRA får spana på internationell trafik inklusive trafik till och från Sverige endast om trafiken går i luften någonstans.

Eftersom dessa hänger ihop och kritiseras i sitt sammanhang och på samma sätt listar jag dem direkt efter varandra. Återigen är det förstås enkelt att säga att FRA inte spanar på inrikestrafik – det gör de hursomhelst inte, oavsett vilken (rimlig) definitionen som används, innan FRA-lagen trätt i kraft, vilket den inte gör förrän om lite drygt 26 och en halv timme (de sista timmarna i frihet njuter jag alltså av genom att passa på att kritisera staten :-)). Nåväl. Jag tror att de även menar om de kommer – få – göra det när FRA-lagen införts. Till saken: Jag anser att de är ganska otydliga och missvisande med sina svar. De försöker, verkar det som, att vinkla informationen för att få den att verka som bättre än den är, eller hur jag skall formulera det. Med en strikt definition har de förstås rätt om att de inte kommer kunna/få spana på inrikestrafik. Däremot är det missvisande, eftersom det kan ge intrycket av att de enbart får möjlighet att – exempelvis – läsa din e-post om du e-postar någon i USA. Det är nämligen så att det räcker med att serverna befinner sig utomlands, något de flesta e-posttjänsters servrar gör (åtminstone Hotmails och Gmails, om jag inte missminner mig). Dessutom, tror jag, tar den flesta telefonin vägen genom utlandet. Således är det en ganska stor del – åtminstone hälften, skulle jag gissa på – av svenskars kommunikation som avlyssnas.

Samma sak med nästa svar. Den flesta trafiken går i luften någonstans. Återigen vill de alltså framställa FRA-lagen i bättre dager än den är värd. Dessutom, noterar jag, undviker de att svara direkt på frågan. Vid alla frågor där det – enligt dem – rätta svaret är ”nej” skriver de just ”nej”. Vid frågorna där det – enligt dem – rätta svaret är ”ja” skriver de inte ”ja” direkt, utan använder någon annan formulering. Borde inte myndigheter och myndighetsliknande (som FRA nog ändå får anses vara) försöka vara så klara och tydliga som möjligt? Och inte vinkla information till sin fördel?

Med Piratpartiet vid makten skulle nog inte FRA tillåtas hålla på med denna bristande argumentation. Och FRA-lagen skulle rivas upp, så det skulle inte finnas någon anledning för mig att sitta här och skriva detta inlägg.

Nu har tydligen en ”FRA 2.0” kommit, som skall, om den går igenom i Riksdagen, ersätta ”FRA 1.0” i höst. Tydligen skall vissa nya åtgärder för att skydda den personliga integriteten vidtagits… Men som ni märker om ni läser nedanstående länkar verkar det mest vara tomma ord och sådant som inte har särskild stor betydelse än då.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , .

Några relaterade länkar; de är relaterade på så sätt att de behandlar FRA-lagen och övervakning precis som detta mitt inlägg gör: Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Tankar från rooten, Opassande, Scaber Nestor, Mark Klamberg, Svensson, Snorkig, Fritänk

Read Full Post »

  • 2008 års bästa blogg: Christian Engström (pp)
  • 2008 års händelse: Barack Obamas vinst av valet i USA
  • 2008 års politiker: Fredrik Federley
  • 2008 års Internettjänst: Spotify
  • 2008 års politiska fråga: integritet
  • 2008 års sämsta lagförslag (på delad första plats): FRA-lagen, IPRED och Datalagringsdirektivet (argument hittar ni genom att söka efter lagarnas respektive namn på bloggen)
  • 2008 års bästa parti: Piratpartiet
  • 2008 års bästa film: Into the Wild
  • 2008 års sportevenemang: OS i Kina
  • 2008 års bästa julklapp: En get inom ActionAid
  • 2008 års bästa tidskrift: Filter
  • 2008 års reklam(kampanj): Cheap av Tele2

Ovanstående ämnar jag lista varje år nära nyår. Det som listas ska vara aktuellt – även om det finns ett bättre parti än Piratpartiet är PP det mest aktuella sämsta parti, exempelvis. I kategorier som inte anger ”bästa” eller ”sämsta” finns de mest aktuella och/eller största av sitt slag.

Read Full Post »

Wikimedia Foudnation, den ideella förening som äger Wikimedia-projektens servrar och på det viset driver Wikipedia och dess systerprojekt, har ett tag efterfrågat donationer i en banner högst upp på. Nyligen kom det upp en ny skylt, som lyder: ”Vänligen läs – En personlig vädjan från Wikipedias grundare”- Den länkar till ett meddelande av Jimmy ”Jimbo” Wales (han pratar inte svenska, men svensktalande wikimedianer har översatt det – naturligtvis helt ideellt – du hade kunant vara med om du velat).

Detta uppmärksammas nu på Dn.se, med en artikel betitlad Wikipedia vädjar om donationer. Dessutom har de en enkät i anslutning till artikeln, vars fråga lyder: ”Använder du Wikipedia?”, med svarsalternativen: ”Ja, ofta”, ”Ja, ibland” och ”Nej, aldrig”. 62 procent av svararna svarar svarsalternativt ett, 35 procent svarsalternativ två och, således, resten – fyra procent – det sista svarsalternativet. Trevligt. Dn.se:s artikel är förvånansvärt korrekt. Den enda lilla antydan till att Wikipedia skulle ha en redaktioner eller att någon skulle få betalt för att skriva är ”Den populära webbplatsen drivs i nuläget av en organisation med bara 23 anställda.”. Detta bör dock inte Dn.se klandras för – utan Jimmy Wales. I hans ”personliga vädjan” står faktiskt exakt samma sak. Okej, det klargörs något mer i Jimbos text att Wikipedias material skapas av frivilliga, men det tyckte jag var ganska dåligt.

Hursomhelst ägnas en stor del av Dn.se:s artikel åt Mindpark och dess VD, som tillsammans skänkt totalt 25 000 svenska kronor, vilket jag skrivit om tidigare. ”Inlägget har fått många kommentarer och de flesta är övervägande positiva. Samtidigt tycker en del att pengarna hade kunnat användas till viktigare saker.” skriver Dn.se om Mindparks VD:s blogginlägg. Hmm… Jag tror knappast någon klagar över att Mindpark betalar för Nationalencyklopedin, när de pengarna kunnat gå till annat…

Jardenberg tycker att Wikipedia – och de andra Wikimediawikierna, antar jag – bör ha reklam. Jag tycker inte det. Skulle vi ha reklam skulel Wikipedia bli mycket trögare. Skulle vi ha reklam vore det svårt att undvika att artiklarna om de som har reklamplats på webbplatsen blir vinklade. Skulle vi ha reklam skulle det kanske i framtiden komma fram ett förslag om att låta de bestämma över sina artiklar. Dessutom är Wikipedia ideellt. Det passar helt enkelt inte med reklam.

Read Full Post »

Många artiklar på Wikipedia är dåliga. Detta är naturligt, eftersom Wikipedia är en fri encyklopedi som alla kan redigera, och som alltså saknar redaktion. Ingen granskar artiklar innan de visas för andra. De ideella krafter som hängiver sig åt konsten att förbättra Wikipedia sliter med att förbättra de artiklar som är undermåliga. Men det säger sig självt att det är – så gott som – omöjligt att göra alla artiklar bra. Men vad är då en dålig artikel? Och vilka sätt finns och vilka av dessa är bäst för att minska antalet dåliga artiklar och höja antalet bra artiklar?

Meningarna går i sär ganska kraftigt i dessa frågor. För att besvara den första frågan först, vilket faktiskt är behövt för att ens kunna svara på den andra frågan, får jag således komma med en personlig åsikt snarare än en objektiv sanning (sedan om objektiv sanning verkligen existerar är en annan, betydligt djupare, filosofisk fråga som jag inte går inte på här – skulle en räkna med den filosofiska aspekten hela tiden tror jag att en skulle bli galen och bli likgiltig inför allt). Min åsikt är att en artikels kvalitet – hur bra eller dålig den är – inte kan mätas genom längden på artikeln ifråga. Att fylla ut en text med det som på Wikipedia kallas ”fluff” är inte bra. Det håller de flesta (alla?) med om. Däremot hävdar vissa att en väldigt kort artikel alltid är dålig (även om en lång artikel inte alltid är bra). Detta tycker jag inte håller.

Antalet encyklopedisk relevanta faktabitar spelar roll, absolut, men antalet tecken gör det inte. Därför ogillar jag också föreslaget om ett hinder som omöjliggör skapande av artiklar med färre än x antal byte. En svamlig artikel på 2000 byte utan källa är sämre än en artikel som lyder:

”’Bla”’, [[blä]]iskt [[rock]]band, med medlemmarna [[Gla]], [[Glä]] och [[Gli]], grundades [[1902]]. Bandet har vunnit femtio Grammys och sålt guld i Blä, Blo, Bli och Blö. De har uppträtt på över hundra konserter. Källa: Ne.se.”’

Ovanstående exempel är påhittat. Artikeln skulle vara 239 (eller 241) byte lång. Ganska litet. Antagligen skulle den inte komma in om en gräns infördes (gränsen skulle nog vara på 500 byte eller något sådant). Ändå är den bättre än tusentals existerande artiklar på svenskspråkiga Wikipedia. Detta tack vare dess nio faktabitar, dess mycket trovärdiga källa (och att den överhuvudtaget har källa, alldeles frånsett att den är mycket trovärdig), dess tillräckligt höga språkliga kvalitet och dess åtminstone hyfsat goda wikiformatering. Antalet faktabitar är alltså en aspekt, men enbart en sådan. Källhänvnisning är en annan, källornas antal en tredje och källan eller källornas trovärdighet ytterligare en aspekt. En femte aspekt är den språkliga kvaliteten, och till sist wikiformatering. Huruvida artikeln är illustrerad eller ej påverkar också kvaliteten, men bilder brukar ge mycken byte, varför jag inte tog med en sådan i detta exempel.

Nu när detta blogginläggs första fråga är utredd kommer vi fram till den andra frågan. ”Vilket sätt är bäst för att minska antalet dåliga artiklar och höja antalet bra artiklar?” Uppenbarligen är inte en bytegräns en särskilt bra idé; trots att längden ofta sammanfaller med antalet faktauppgifter, mängden god wikiformatering och att artikeln är illustrerad, är det bara ofta och inte alltid som längden och kvaliteten sammanfaller på något av de visen (förutom vad gäller bilder, som alltid utökar antalet byte; men en enda bild kan inte själv utgöra en artikel). Vad finns det då för sätt? Tja, jag nöjer mig med att länka till en läsvärd essä som listar tio olika sätt: wikipedianen Hannibals tio tankar om kvalitet (som visserligen inriktar sig mot satsning på antalet artiklar och för satsning på kvalitet, men ändå listar konkreta sätt att öka Wikipedias kvalitet på).

Read Full Post »

Här presenterar jag ett argument som åtminstone jag inte läst så mycket om.

Det är tekniskt möjligt, och ganska enkelt, att förfalska skärmdumpar. Det gör att skivbolagen kan skapa falska skärmdumpar som visar på att någon person fildelat. Rätten lär knappast veta särskilt mycket alls om sådant, så de frågar väl någon expert om det är troligt att det påstådda beviset är förfalskat. Han eller hon kommer nog säga att det inte är troligt (jag menar, varför skulle musikbolagen förfalska?), men detta inte på grund av rent tekniska omständigheter, utan tro på att skivbolagen inte förfalskar. Även om skivbolagen inte kommer förfalska, så är det oerhört rättsosäkert att det skulle gå att straffa någon oskyldig så lätt. För den oskyldiga skulle, när den får skadeståndskravet, antagligen bara betala för att det är osäkert om hon eller han skulel vinna i rätten, en rättegång är jobbig och tidskrävande och dessutom kostsam.

Men om detta skulle uppmärksammas, att IPRED indirekt är rättsosäker, skulle ett sådant här ”bevis” knappast hålla i rätten – just eftersom alla skulle veta om att det var så dåligt. Och då skulle IPRED knappt ha någon effekt alls. Den skulle inte fungera. Och det skulle leda till att upphovsrättsinnehavarna skulle ropa för en ny lag, som gör det enklare att jaga kriminella fildelare. Lagen skulle behöva vara ännu mer integritetskränkande. Den skulle nog gå igenom.

Detta lär hursomhelst inte uppmärksammas. Men jag tycker att rättsosäkerheten väger tyngre än att det i framtiden skulle kunna komma en ännu mer odemokratisk lag. Därför vill jag att det uppmärksammas.

Read Full Post »

På Bybrunnen (sidans fulla namn är Wikipedia:Bybrunnen, och sidan är en diskussionsplats där ämnet är Wikipedia i stort) på Wikipedia pågår just nu en diskussion om huruvida folk bör förhindras från att skapa artiklar under x antal tecken. Detta skulle råda bot på problemet med nya korta artiklar, och på sikt förbättra Wikipedia. Nackdelarna överväger dock fördelarna, anser jag.

Wikipedia är en encyklopedi i wikiformat. Wikiformatet är det som gör att Wikipedia skiljer sig från traditionella uppslagsverk såsom Nationalencyklopedin (utöver friheten). Den viktigaste regeln på Wikipedia lyder: Strunta i reglerna. Tanken med regeln (som för sig, utan filosofin bakom den, är ganska lösryckt och humoristisk på grund av sin paradoxalitet) är att reglerna endast finns för att förbättra Wikipedia, och att om reglerna hindrar en från att göra uppslagsverket bättre, bör de struntas blankt i.

Ett annat, mer direkt argument, är att det nog ändå inte hjälper så bra. Om folk märker att det finns en spärr, förstärks deras tro ytterligare om att användarna visst inte kan skapa encyklopedin. De kanske att det är något officiellt redaktionellt meddelande, blir ”skrämda” och lämnar Wikipedia för att aldrig komma tillbaka. Att förlora nya användare är något av det sämsta som kan hända Wikipedia.

Korta koncisa artiklar är ofta bättre än långa fluffiga (typ ”svamliga”). En artikel som lyder  ”Bla (medlemmar: Blä, Bli och Blö), brittiskt rockband, grundat 2000, sålt guld i tio länder. Källa: NE.se” är 111 (!) byte (bevis), men innehåller så många som åtta källbelagda faktauppgifter, något som många artiklar över 2000 byte inte gör (tror jag). Visserligen är artiklarna över 2000 byte som inte innehåller särskilt mycket källbelagd information välformaterade och antagligen hyfsat välskrivna, men att formatera och språkligt förbättra artikeln om bandet Bla är mycket enklare än att komma med fler uppgifter till och lägga till källor i ”2000 byte”-artiklarna jag beskriver ovan.

Däremot är en trevlig skylt som ber en att förlänga artikeln lite, när en klickat på ”Spara” vid skapande av en artikel under, säg, 250 byte vore, om det är tekniskt enkelt, en bra idé (särskilt till oinloggade/icke auto-confirmed). Skylten skulle kunnas tas bort för en själv via finesserna, så att folk som skapar förgreningssidor inte drabbas. Vid omdirigeringsskapande skulle skylten inte visas.

Mycket korta artiklar (här avses med termen ”mycket korta artiklar” artiklar med kanske två eller tre okällbelagda faktauppgifter) håller jag med om är dåligt, absolut. Men att hindra folk från att rent tekniskt kunna skapa korta artiklar är dåligt, av ovan nämnda skäl. Varför är mycket korta artiklar dåliga då?

Jo, om du söker efter ett ämne vet du troligtvis redan lite om det. Vill du veta mer Ecuador, blir du bara besviken om du får upp en artikel där det står ”Ecuador är ett land”. Och ja, visst är det möjligt för dig att lägga till ”Landet ligger i Sydamerika.”, men det är ytterst sällan folk gör det (om de inte redan redigerar på Wikipedia). De flesta mycket korta artiklar är inom obskyra områden, vilket gör de svåra att bara förlänga sådär på rak arm. Visst, översättning från Wikipediaversioner på andra språk går ofta och det är ofta möjligt att leta upp information, men problemet är att de mycket korta artiklarna är så många. Att hävda att sannolikheten för att de med tiden blir utvalda (ett slags kvalitetsnivå på artiklar – som vanligt i Wikipedia är det inte experter som utser utvalda artiklar, utan Wikipediagemenskapen) närmar sig 1 stämmer kanske om en viss artikel kollas på. Däremot kommer det när den artikeln om säg femton år vara utvald tusentals nya stubbar finnas. Men tillbaka till besvikelsen: Den minskar folks gillande av Wikipedia och därmed deras användning av Wikipedia och därmed deras benägenhet att förbättra på Wikipedia. ”Mer seriösa” personer, typ professorer, lär inte vilja börja bidra till något som håller så pass låg kvalitet. Det gör det även lätt för de att fortsätta såga Wikipedia som något som är jättedåligt jämfört med Nationalencyklopedin. Något annat dåligt mycket korta artiklar orsakar är att folk tror att det är okej, eller till och med bra, att skapa mycket korta artiklar, vilket gör att vi får ännu fler mycket korta artiklar.

Read Full Post »

Older Posts »