Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna’

TL;DR: IFAU-registret öppnar för ändamålsglidning och tillåter medborgarrättskränkande behandling av mycket känsliga personuppgifter om etnisk härkomst genom att undantag ges från Personuppgiftslagen. Stoppa lagen nu – riv upp, gör om, gör rätt! Skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Blogga! Twittra (#IFAU)! Facebooka! Mejla riksdagen! Ring regeringskansliet! Skriv insändare! Kontakta partierna! Visa att Piratpartiet och andra integritetsvänner fortfarande är en demokratisk kraft att räkna med – att vi gemensamt kan försvara våra rättigheter!

Foto: cosmic_spanner, CC-BY-SA 2.0

Foto: Mike Roberts (”cosmic_spanner”), CC-BY-SA 2.0
IFAU-registret innebär att vi går mot dystrare tider… eller?

Dystra tidender om det nya förslaget om IFAU-register sprids över landet – nu handlar det inte om att försvara friheten på Internet, utan om att försvara medborgarna från statlig registrering av medlemskap i fackföreningar och etnicitet. Men invändningar väcks. Är det verkligen så illa som alla tror? Finns reell grund för våra påståenden om massövervakning och medborgarrättskränkning, våra liknelser med FRA?

Det är det jag nu ska undersöka, genom att läsa vad som faktiskt står i regeringens lagrådsremiss. Jag granskar kapitel 2, ”Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering”, det mest intressanta – för det är här den eventuella blivande lagtexten finns. Så here we go!

Analys av lagtexten

Efter ett par inledande stycken som fastställer rätt självklara saker juridiskt, kommer den första intressanta biten här:

Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, om inte annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

I klartext: Personuppgiftslagen ska inte komma här och hindra vår fina nya lag med eventuella integritetsinvändningar. De kör vi över!

Och inte nog med det: regeringen får utan att rådfråga riksdagen frångå personuppgiftslagen gällande IFAU-registret ännu mer genom att skriva förordningar, om man nu skulle ha glömt att ta med någon integritetsvidrig sak i själva lagen. Nå, förordningar får inte se ut hur som helst; det ska i princip vara förtydliganden av riksdagsbeslutad lag. Men som vi vet från ACTA: ”förtydlinganden” kan ofta göra saken värre för medborgerliga rättigheter.

4 § fastställer att IFAU är ansvariga för hur de behandlar sina personuppgifter. Jodu. Men någon oberoende kontrollinstans – inte ens en sådan extremt urvattnad och verkningslös som FRA fick – ser man inte röken av.

I 5 § anges vad uppgifterna får användas för, alltså vilka ändamål de får finnas till för. Ändamålen är kort och gott forskning på arbetsmarknaden. Ett enligt mig inte särskilt viktigt ändamål – och inte alls i stil med den ”terrorism” FRA skulle kunna undanröja. Först var det terrorism, sedan Säpo, sedan allmän brottslighet och nu är vi framme vid forskning som motiv för ingrepp i medborgarnas grundläggande rätt till privatliv.

Sedan börjar det riktigt intressanta för oss:

6 § Personuppgifter som behandlas för de ändamål som anges i 5 § får också behandlas för att fullgöra ett utlämnande av uppgifter som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Detta öppnar upp för att uppgifterna ska kunna lämnas ut till andra och alltså inte enbart användas för forskning. Ett slags ändamålsglidning, med andra ord. Särskilt allvarligt är det där lilla ”eller förordning”, som innebär att regeringen – utan att behöva ens rådfråga riksdagen – genom att skriva nya förordningar kan besluta om hur utlämningar av information från IFAU ska gå till.

Skräckscenario: ett något mer extremt Sverigedemokraterna blir regeringspartner och får igenom en förordning som tvingar IFAU att lämna ut uppgifter om arbetslösa människor av arabiskt ursprung, för att dessa ska kunna kastas ut ur landet.

Vi traskar vidare genom juridikens djungel:

Känsliga personuppgifter

7 § Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering får för de ändamål som anges i 5 § endast behandla sådana känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204) som avslöjar etniskt ursprung eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa.

Av lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor följer att forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen eller sådana uppgifter som avses i 21 § samma lag måste etikprövas.

Eftersom det är av vikt för att förstå lagtexten tar vi en titt i 13 § personuppgiftslagen:

Förbud mot behandling av känsliga personuppgifter

13 § Det är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar
a) ras eller etniskt ursprung,
b) politiska åsikter,
c) religiös eller filosofisk övertygelse, eller
d) medlemskap i fackförening.

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Uppgifter av den art som anges i första och andra styckena betecknas i denna lag som känsliga personuppgifter.

Förbudet i personuppgiftslagen innebär alltså att myndigheter inte tillåts behandla personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung och hälsa. Det är detta förbud som nu ska upphävas för IFAU.

Tanken må vara att uppgifter överlag ska vara anonymiserade – men lagändringen innebär att IFAU likväl får behandla icke-anonymiserade och därmed integritetskränkande uppgifter.

(Etikprövningen ger jag föga för. Den måste rimligen innebära att en ”avvägning” ska göras mellan grundläggande rättigheter och forskningsintresse. Och att göra avvägningar mellan grundläggande rättigheter och något annat fungerar inte; de ska vara absoluta.)

Men vad sägs mer specifikt om själva registren hos IFAU? Kan det var så att det där krävs anonymisering? Vi ska kolla:

Samlingar av personuppgifter
8 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, under förutsättning att uppgifterna inte direkt kan hänföras till en person. Uppgifterna får dock vara försedda med en beteckning som den myndighet uppgifterna kommer från kan hänföra till ett personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning.
9 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §, om uppgifterna är nödvändiga för en viss avgränsad studie, uppföljning eller utvärdering.

Djävulen ligger i detaljerna! 8:an ser ju rätt fin och bra ut initialt – den kräver att uppgifterna måste vara anonymiserade vad gäller IFAU:s kännedom – även om man kan ifrågasätta att koder som gör att uppgifterna kan av-anonymiseras och alltså faktiskt kopplas till en viss person om man har tillgång till andra myndigheters information får finnas där.

Men det är i 9:an det blir riktigt illa: det får hos IFAU ”även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §”. I 8:an avses anonymiserade uppgifter (som dock kan ha kod från annan myndighet); 9:an innebär att även känsliga uppgifter som inte anonymiserats får lagras. Visst, det vanliga svepskälet om begränsningar (i form av att uppgifterna bara får finnas där för särskilda specifika studier eller liknande) finns – men det spelar ingen roll. Det är själva lagringen av uppgifterna som är integritetskränkande i första hand, inte hur länge lagringen sker.

Jag antar att det är dessa stycken som ligger bakom medias påståenden om att de flesta uppgifter skulle vara anonymiserade. Förvisso sant. Men om en enda känslig uppgift angående en oskyldig människa lagras utan att den personen är misstänkt för något brott innebär det ett godtyckligt ingripande i människans privatliv.

Men sen så kommer ett par stycken med en minst sagt lovande rubrik – om begränsningar i registret (och därefter om tillgången). Vilka fantastiska skydd mot integritetskränkningar kommer nu? Ska bara t.ex. misstänkta brottslingar, eller människor som aktivt givit sitt tillstånd, få inkluderas i register enligt 9:an?

Begränsningar i behandlingen av personuppgifter

10 § Personuppgifter som inte direkt kan hänföras till en person och som ingår i samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat får inte behandlas i syfte att röja en persons identitet.

11 § Personuppgifter som endast får behandlas under de förutsättningar som anges i 9 § och som har samlats in för att behandlas inom olika avgränsade studier, uppföljningar eller utvärderingar får inte sambearbetas med varandra.

Första stycket gäller inte för sambearbetning av personuppgifter som är nödvändig för att återupprepa eller följa upp en tidigare genomförd studie, uppföljning eller utvärdering.

Tillgång till personuppgifter
12 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Nejdå. Det hela gäller alltså begränsningar efter att uppgifterna samlats in. Och då spelar det föga roll vilka regler som gäller – privatlivet kränks när uppgifterna väl samlas in. Vad som händer därpå är sekundärt. Så begränsningarna är som förskönande ”läppstift på en ful gris” (där grisen är IFAU-registret och läppstiftet är ”begränsningar” som är meningslösa) – läppstiftet må göra att det avlägset påminner mer om något vackert, men det hindrar inte att det fortfarande är en ful gris.

Sedan, efter en rätt vettig 13 (som bara berör anonymiserade=ej integritetskränkande personuppgifter), kommer ännu ett angrepp på de medborgerliga rättigheterna:

Gallring
14 § Personuppgifter ska gallras så snart uppgifterna inte längre behövs för det ändamål som de behandlas för, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat att gallring ska ske senast vid en viss tidpunkt eller att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

”regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer” kan alltså besluta att vissa ”uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål”. Detta kan gälla de allra värsta av uppgifterna, alltså känsliga uppgifter (etnicitet, hälsa) gällande identifierbara oskyldiga människor. Och lagringen ska kunna ske på obestämd tid. En enkel fråga: Är detta något vi verkligen vill att regeringen ska kunna göra?
Skräckscenario: Något högerextremt parti (det behövs bara en liten, liten radikalisering av SD) blir regeringspartner och får igenom att uppgifter om etnicitet ska lagras för all framtid, så att etniska ”släktträd” kan byggas ännu mer avancerat. Verkligen behändigt att ha om vissa etniska gruppers rättigheter ska kringskäras steg för steg – och SD vill redan idag inleda detta, genom att kriminella utrikes födda (men inte inrikesfödda!) ska kunna utvisas.

*

I sitt svar till något som verkar vara en tidigare text har Datainspektionen en del vettiga synpunkter, men är lite för tillbakadragna i sin ändå tämligen skarpa kritik. Justitiekanslerns utlåtanden har jag inte hittat på nätet – har ni? Lagrådet ska nu få kolla på förslaget och potentiellt granska det mot grundlagen; där hoppas jag givetvis att integritetsaspekterna prövas mot Europakonventionens krav på respekt för privatlivet, som är en del av Sveriges grundlagar och som liknar FN:s deklarations. Och så vill jag helst ha en second opinion av den kunniga folkrättsdoktorn Mark Klamberg (FP) också, angående lagtexten överhuvudtaget; han är jurist, inte jag. Andra människor jag gärna ser input ifrån är Beelzebjörn, Joshen, Jens Holm (V), Mary X Jensen (M), Maria Ferm (MP)och Anna Troberg (PP).

Uppdatering: har nu hittat ett annat yttrande av Datainspektionen… men det verkar inte röra IFAU. Vad är detta? Någon som vet?

Slutsatser

Registreringen av oskyldiga människor grundar sig inte på någon konkret och individuell nytta med att registrera just den människan, och registreringen innebär också (ibland) att känsliga uppgifter (om etnicitet och hälsotillstånd) får lagras – något som tidigare inte tillåtits hos en vanlig, ej brottsbekämpande myndighet. Således innebär registreringen ett godtyckligt ingripande i många människors privatliv. Låt oss kolla på vad en mycket trevligare text,  FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, säger om detta:

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Således kan konstateras följande:

  • IFAU-registret öppnar upp för ändamålsglidning då regeringen får rätt fria händer att bestämma vilka IFAU får lämna ut personuppgifter till.
  • IFAU-registret inskränker den mänskliga rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande genom att samla in identifierbara personuppgifter om helt oskyldiga medborgare.
  • IFAU-registret innebär att uppgifter om etnicitet blir tillgängliga för staten, något som – ur ett historiskt perspektiv – är helt vansinnigt.
  • IFAU-registret riskerar (enligt Datainspektionen och Justitiekanslern) att öppna upp för situationer där det blir praxis att myndigheter ska få egna register, vilket givetvis vore än mer olyckligt för integriteten – ju fler register, desto större intrång.
Med denna juridiska bakgrund uppmanar jag nu er alla: skriv på mot IFAU-registret hos AvaazOch bygg opinion: blogga, blogga, mejla riksdagen (mitt eget mejl publiceras i ett nytt inlägg inom ett par dagar), twittra, Facebooka och skriv insändare (en egenskriven insändare kommer inom några dagar på denna blogg). Alliansen ska inte få komma undan med ytterligare ett svek i frågan om medborgares rätt till privatliv!
Odemokratisk snö?

Kan snön kan vi – övervakningen måste besegras! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Förresten är IFAU-registret inte det enda tveksamma ur integritetssynpunkt nuförtiden. Suck…

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratfrihetlagstiftning,,,storebror,godtyckestorebrorssamhällestorebrorssamhälletövervakningssamhälle,övervakningssamhället1984,,AvaazkampanjkampanjerlagstiftningEuropakonventionenden europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Recension: ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring

För första gången publicerar jag på denna blogg en litterär recension. Framöver kommer jag försöka skriva sådana recensioner över alla böcker jag läser, åtminstone alla facklitterära. Värdefulla inspirationskällar är Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner. Har du tips på böcker inom områdena idéhistoria, mänskliga rättigheter, djurrätt och filosofi – som helst inte ska kräva en universitetsutbildning för att vara förståeliga ;-), men som inte alls måste vara helt lättsmälta – får du gärna skriva dem i kommentarerna, så kanske det blir ett inlägg småningom!

Denna min första recension behandlar en bok som jag började läsa i skolan under höst- eller vårterminen, för flera månader sedan, men sedan la ifrån mig; så lånade jag med den lagom till sommarlovet, fick körtelfeber 5 juni och tillbringade någon vecka med att läsa ut den. Och nog passar just detta verk ypperligt att bli denna bloggs första behandlade litterära alster, givet ämnet…

*

De mänskliga rättigheternas väg

– genom historien och litteraturen

Bring, Ove

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk. Därtill omslagsbilden till "De mänskliga rättigheternas väg" av Ove Bring.

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas
främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk.
Därtill omslagsbild till ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring.

”Anakronism!” Åt det hållet lät min historielärares reaktion då jag under mitt gångna, första läsår på gymnasiet ville undersöka situationen för mänskliga rättigheter under Antiken. Det gick inte, fick jag höra. Mänskliga rättigheter existerade inte som begrepp under denna den europeiska civilisationens vagga. Tanken på medfödda rättigheter är något som kommit först med naturrätten under 1700-talets upplysning, och de första människorättsförespråkarna var det århundradets västerländska tänkare som John Locke och hans gelikar.

Nu ska jag inte dra för stora växlar på vad en gymnasielärare påstått, men nog är hens reaktion talande för hur historieskrivningen i väst ofta behandlat de mänskliga rättigheterna: som ett fenomen skapat i väst, av väst, för hela världen att följa. Politiskt borde förstås det geografiska ursprunget vara irrelevant när det gäller idéers giltighet, men felaktig historieskrivning hos inskränkt självbelåtna västerlänningar eller för delen hos sådana som skriker ”imperalism!” om varje försök att upprätthålla mänskliga rättigheter universellt skapar ett samhälleligt behov av att nyansera bilden. Eller snarare lägga till mängder av bilder, så det hela blir ett brokigt men ändå sammanhängande kollage av historiska skeenden.

Just detta gör folkrättsprofessorn Ove Bring i sitt nya praktverk De mänskliga rättigheternas väg. Bring inleder inte sin historiska redogörelse på 1700-talet, eller ens i den europeiska antika tidsålder som genom sin medeltida renässans banade vägen för Upplysningens tankar om naturrätt. Nej, denna uppenbart mycket pålästa och kunniga forskare börjar istället många årtusenden och mil bortom traditionell idéhistoria, i området där sumererna bodde ett par tusen år före vår tideräkning, så tidigt att uppfinnandet av dess namn – Mesopotamien, ”landet mellan floderna” – fortfarande låg i framtiden.

Visst – en poäng har såväl min historielärare (som sedermera själv nyanserat bilden, för övrigt) som övriga förespråkare av den traditionella synen: ”mänskliga rättigheter” som begrepp och idé, som rättigheter varje människa innehar i egenskap av att just vara människa, existerade näppeligen på denna tid. Påståenden om motsatsen kan således enkelt avfärdas som just anakronistiska. Men Ove Bring driver inte tesen att de mänskliga rättigheterna som sådana uppkom i tvåflodslandet. Istället syftar stora delar av hans historieskrivning till att täcka uppkomsten av såväl den idémässiga grunden för som de juridiska ramarna som behövs för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Följdaktligen betecknas rättsväsendets utveckling, nedskrivna lagar och  Talionsprincipen som framgångar för de mänskliga rättigheterna, trots att uppkomsten av rättigheterna i sig ännu låg många år in i framtiden.

Om något ska sättas som själva startpunkten historiskt för dessa fundamentala rättigheter, denna den humanistiska traditionens kärna och utgångspunkt, är det enligt Bring den cylinder som Kyros den store lät skapa på 500-talet f. Kr i vad som motsvarar dagens Iran (dåtida Persien). Texten som finns på cylindern utgör delvis självbelåten propaganda för Kyros sagolika segrar i krig, men de delar som inte utgör förantik PR-satsning är av största vikt i vårt eget perspektiv. Cylindern talar nämligen om att medborgarna i de riken Kyros övertagit i strid ska behandlas väl, att tidigare deporterade folkslag ska tillåtas att återvända hem (och ett av dem, judarna, fick t.o.m. logistisk hjälp av kungen), att statsmakten gentemot alla medborgare ska undvika bruk av våld och att religionsfrihet ska råda.

Underförstått är en princip om att alla människor, oavsett vilket land de tillhörde  innan Kyros erövringar eller vilket folkslag eller religion de bekänner sig till, har ett slags grundläggande rättigheter gentemot staten. Allt detta har gjort att många historiker, inte bara Bring själv, kallat Kyros cylinder för intet mindre än det allra första (kända) dokumentet om mänskliga rättigheter i världshistorien. Rimligen fanns tankarna tidigare hos hela världens folk, men faktumet att en tämligen okänd persisk kung var den första historiska makthavare som erkände principen om människors lika rättigheter är smått enastående.

Sedan fortsätter Ove Bring sin berättelse med att skildra vad som hänt sedan dess. Kyros insats blev tyvärr inte bestående, utan de mänskliga rättigheterna har i olika tider och länder fått återupptäckas/-finnas (beroende på filosofisk ståndpunkt) gång på gång. Detta skildrar Bring mycket väl. För varje idéhistoriskt intresserad tänkare, van vid den initialt beskrivna enkla men fördomsfulla sagan om hur de mänskliga rättigheterna kom med Upplysningen, blir den vindlande historien en oerhört intressant ögonöppnare. Givetvis får vi bekanta oss med Locke, Montesquieu och Voltaire, men även mer okända tänkare som haft betydelse för de mänskliga rättigheternas utveckling tas upp, som omslagets bägge figurer Akbar och Roosevelt, och antikens Antifon, medeltidens Las Casas och moderna dagars Orwell för att bara nämna några ur myllret av några hundra namn genom den långa boken.

Lång, ja. De mänskliga rättigheternas väg är just en väldigt lång historia, och således blir även De mänskliga rättigheternas en väldig lång bok. Bruk av tillmälet ”tegelsten” vore att ta i, men förvisso är detta ingen lättviktspocket anpassad till hängmattan. Det märks också på tilltalet: en grundläggande – något mer än grund men inte nödvändigtvis grundlig – allmänbildning (grundskola + Sofies värld  eller någon annan nybörjarbok i idéhistoria) behövs för att hänga med i de ofta komplexa skeenden Bring så minutiöst beskriver.

Här kan jag för övrigt hålla med en del andra kritiker om att det ofta vore mer intressant att få reda på Brings tolkningar och analys snarare än ytterligare ett uppslag detaljinformation om deklarationers exakta utveckling och juridiska status. Men det ofta akademiska anslaget till trots är det inte alls någon jobbig bok att läsa; så fort jag tagit mig igenom den första femtondelen av boken där mänsklighetens allra äldsta och för mig allra mest obekanta civilisationer avhandlats gick resten mycket lätt att läsa. De mänskliga rättigheternas väg är facklitteratur, men Bring lyckas göra det mesta möjliga av det faktum min gymnasiehistorieboks författare konstaterar: ”Den mest spännande historien som finns är den verkliga.”

När det gäller historieskrivningen har jag föga kritik, vilket ju delvis kan bero på att jag (med ett gymnasieår, lite dagspolitiska diskussioner och Sofies värld som främsta kunskapskällor om MR) är föga insatt i ämnet – min bedömning av Brings kompetens baseras främst på hans digra källförteckning, hans vettiga bedömningar inom ämnen jag kan en del om och hans akademiska och förtroendeingivande språkbruk – men jag håller nog med de kritiker som menar att arbetarrörelsen är märkligt frånvarande i boken, att Bring har kanske överdriven slagsida åt liberalismens tänkare.

Å andra sidan skriver Bring förvisso mycket om sociala rättigheter, men då ur ett mer geopolitiskt än ideologiskt perspektiv (väst har traditionellt primärt förespråkat de politiska – negativa – rättigheterna, syd har överlag fokuserat på de sociala – positiva – rättigheterna i internationella diskussioner), och slagsidan mot liberalismen är inte märklig då mänskliga rättigheter den historiska bakgrunden till trots är ett fenomen som i dess utveckling ofta varit sammankopplad med just liberalismen. Likväl har socialismen betytt extremt mycket för t.ex. utvecklingen av rösträtt och demonstrationsfrihet (vilken i sig skildras alldeles för knapphändigt); fler socialister hade varit glädjande. I en så omfångsrik och i vissa delar överdrivet detaljerad bok kan platsbrist näppeligen anges som skäl att utesluta viktiga aspekter hos ämnet.

Och just det innebär för övrigt också att jag själv anser miljö- respektive djurrättsperspektivens frånvaro vara klart tvivelaktiga. Vad miljöfrågor anbelangar vill jag citera Johan Norberg, en liberal rättighetsförkämpe: ”Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad.” Med andra ord: det vanliga ointresset hos vissa förmenta liberaler för de skador storföretag orsakar genom miljöfarliga utsläpp, eller den inställning vissa sådana har om att utsläppen i själva verket i sig skulle vara en rättighet, är inte alls kompatibelt med liberalismens grund.

Rättighetskränkningar måste stoppas, oavsett om de sker genom att en diktator använder en pistol för att skada en oppositionell eller om en fabrik använder klimatförändrande avgaser för att (visserligen knappast avsiktligt) skada fattiga. I det senare fallet bör straffet nog inte ska vara fängelse, eftersom något konkret våldsbrott mot en enskild person näppeligen kan bevisas eller pekas ut, utan istället bör principen ”förorenaren betalar” (Polluter pays principle) gälla, för att på något vis bestraffa och väga upp de rättighetskränkande miljöbrott företag gör sig skyldiga till. Detta till trots nämns inget alls om de mänskliga rättigheternas miljödimension i boken.

Vad djurrätten anbelangar är kritiken mot min kritik om dess frånvaro självklar: boken heter De mänskliga rättigheternas väg, inte De kännande varelsernas rättigheternas väg! Förvisso sant. Likväl menar jag att icke-mänskliga djurs rättigheter varken är mer eller mindre än en utveckling av de mänskliga rättigheterna, som ständigt utvidgats som begrepp. Från början, och även hos många av naturrättstankars pionjärer, var det inte alls självklart att vissa människor (månde det vara kvinnor, mörkhyade, barn, religiöst avvikande eller HBT-personer) skulle tillerkännas samma rättigheter som normens folk.

Likväl tar Bring med dessa tidiga och outvecklade rättighetstankar för att visa hur de ”mänskliga rättigheterna” såg ut innan de helt och fullt blev dagens mänskliga rättigheter. Vore det då inte logiskt att, när man börjar lite för ”tidigt”, också avsluta lite ”senare” än med blott de mänskliga rättigheterna – nämligen med idéer om alla djurs rättigheter? I min mening är många av de mänskliga rättigheterna egentligen inte enbart mänskliga utan snarare ”kännande rättigheter”, som borde tillkomma varje varelse som har förmåga att uppleva smärta/tillfredsställelse i vid bemärkelse. Däri ingår givetvis många djurarter, men även potentiella utomjordinar eller hypotetiska artificiellt skapade medvetanden. Just på grund av det verkligt universella anslaget hos definitionen av rättighetsbärare hos denna princip torde den vara den första som på riktigt kan täcka all tänkbar framtida utveckling; den potentiellt första fullständiga rättighetsdeklarationen.

Argumentera ägnar Bring sig också åt, utöver själva historieskrivningen. I själva verket är en tredjedel av verket ägnat åt samtiden och dess människorättsrelaterade dilemman och frågeställningar. Mycket läggs på att beskriva frivilligorganisationer som Amnesty International och deras för de mänskliga rättigheterna oerhört viktiga arbete – givetvis anstår det varje humanistiskt sinnad människa att om inte aktivt stödja deras arbete via eget engagemang åtminstone deklarera sitt principiella stöd genom medlemskap. Men det Bring kanske allra främst fokuserar på är kulturrelativismen som ett potentiellt hot mot tanken på universella rättigheter – här visar han, med mycket gott stöd av sin omfattande historieskrivning, hur mänskliga rättigheter ju inte alls är någon idé ”vi västerlänningar tvingar på resten av världen” (som det ibland kan låta från rättigheternas fiender) utan istället är tankegods som är lika universellt giltigt som det är universellt framarbetat; just denna tes framstår som det främsta syftet med boken på ett politiskt/filosofiskt plan.

Ove Bring tar vidare upp och polemiserar mot de inskränkningar i mänskliga rättigheter som följt i antiterrorkampens spår alltsedan den elfte september. Fokuset ligger till stora delar på amerikanskt administrerad tortyr, vilket givetvis är en av de viktigaste aspekterna i sammanhanget att belysa: Bring visar övertygande hur den politiska ledningen försökte med alla tänkbara juridiskt och moraliskt förkastliga trix och knep undvika de internationella konventionernas klara förbud mot tortyr. Men nu har Bushadministrationen en gång fallit och de kvarvarande delarna av USA:s terrorkamp, som allvarliga rättssäkerhetsproblem i behandling av t.ex. Guantanamofångar, mordmisstänkta och Bradley Manning, belyses tyvärr nästan inte alls.

Internt svenska MR-dilemman är heller inget Ove Bring talar mycket om; övervakningssamhället knackar på dörren men det är uppenbarligen enligt Brings syn inget större problem. Det kan kanske förstås utifrån det så enorma historiska perspektivet; vad är väl massövervakningen och diverse smärre begränsningar i yttrandefriheten mot tortyr, dödsstraff, krig och de andra hemskheter under de gångna årtusenden som boken behandlar? Likväl saknas även asylpolitiken, den för de mänskliga rättigheternas upprätthållande så viktiga transparensen, nämndemannaväsendet och andra områden där Sverige brister i boken, medan Muhammedkarikatyrerna (som förvisso är en viktig yttrandefrihetsfråga) ges oproportionerligt stor vikt.

Högerextremismen, som är ett av Europas största potentiella hinder för en fortsatt frihetlig utveckling, nämns knappt alls. Det grekiska ”Gyllene gryning” hade visserligen inte fått sitt stora genombrott då Brings verk publicerades för bibliotek och bokhandlar – ni vet, de som X – men mängder av andra fascistartade eller rent ut fascistiska partier, rörelser och lagstiftning har det senaste decenniet kraftigt växt i Europa. Exemplen är tyvärr lika legio som vedervärdiga; fascismen reser sig från historiens sophög.

Lagar som förbjuder ”homosexuell propaganda” har antagits i Litauen och  Ryssland, i Ungern har det fascistiska Jobbik understundom med stöd av odemokratiska Fidesz spätt på det redan kraftiga hatet mot romer som yttrat sig i arbetsläger och i vissa fall mord, i Nederländerna vill det nyspråkligt benämnda ”Frihetspartiet” inskränka yttrande- och arkitetursfriheten för en utsatt  minoritet, och över hela Europa inklusive Sverige byggs Fästning Europa upp, där världens allra mest utsatta – fattiga, förtryckta, förföljda – inte ska beviljas ofta livsnödvändig asyl. Ändock nämns allt detta med mycket få upplysningar, trots att denna växande rörelse utgör ett av den moderna tidens största hot mot de mänskliga rättigheterna.

Fantastisk är boken likväl; språket, det seriösa men ändå mycket intresseväckande anslaget Bring valt liksom de vindlande och ofta obekanta stigarna genom historien Bring väljer och pedagogiskt som en äkta reseledare beskriver gör att hans idéhistoriska berättelse förtjänar det omdömet. Bristerna som likväl finns är i själva verket just brister och inte i egentlig mening svagheter; det finns (i dubbel bemärkelse) bokstavligt talat brist på en hel del viktiga ämnesområden som borde tagits upp, samtidigt som det som faktiskt tas upp behandlas på ett föredömligt vis.

De mänskliga rättigheternas väg väcker ett idéhistoriskt intresse och ger en mycket god kunskap i ämnet på lagom vetenskaplig nivå, samtidigt som läsaren inspireras till att fortsätta bevandra den historiska väg som människor strövat längs – än hastigt och än tillbaka men överlag ändå framåt –  ända sedan kung Kyros enastående cylinder med ett tydligt mål i fjärran: att uppnå en värld där varje människa ses som lika värd sin nästa och i sanning respekteras för sina oinskränkbara rättigheter. Vägen hittills har varit lång och brokig och historiens förkämpar, det förflutnas vägbyggare, förtjänar det högsta beröm, men i en värld med dödsstraff och diktaturer likväl som demokratiskt antagen övervakning, utvisning och uppblossande fascism är det av yttersta vikt att orka fortsätta vandra. I det läget är De mänskliga rättigheternas väg en fantastisk brakmåltid till förfriskning, för att ge oss alla energi och vägvisning nog att ständigt fortsätta.

Färden på de mänskliga rättigheternas väg är förvisso långt ifrån över.

*

Ove Bring: De mänskliga rättigheternas väg
ATLANTIS, 2011
720 sidor
ISBN: 800-41-87-6874-60

Andra recensioner: Svenska DagbladetDagens NyheterExpressenGöteborgs-Postenliv&rättfibBorås TidningHelsingborgs Dagblad

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, , , , , , argument, argumentation, pirat, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Datalagringsdirektivet är åter aktuellt. Häromdagen sade MP och V sig ha lagt sig för (S) krav på införande av datalagringen, men nu verkar saker och ting annorlunda. Alliannsen verkar också splittrad. Även om det mesta troligen är sätt att få integritetsröster, är det åtminstone glädjande att det finns viss övervakningskritik kvar i de etablerade partierna. Datalagringsdirektivet bör nämligen definitivt inte införas, oavsett vad EU tycker. Och dessutom finns det många sätt vi kan undvika att införa direktivet på annat sätt än att blankt strunta i vad EU tycker. Men först och främst varför är Datalagringsdirektivet dåligt?

För att det kränker en mänsklig rättighet. Datalagringsdirektivet innebär att staten får tillgång till trafikdata, det vill säga uppgifter som när, var och hur du kommunicerat med vem. Mobiltelefoner blir statliga spårsändare, och telefonsamtal loggas. Det är nästan lika illa som FRA-lagen, som överför all trafik (alltså även innehållet) till staten. Men är det inte att ta i att det kränker en mänsklig rättighet? kanske någon menar. Nej, det är det inte. Artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna lyder (min kursivering):

Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Det vi har att göra med är ett förslag som om det genomförs kränker hundratusentals, om inte miljoner, människors mänskliga rättighet till privatliv skyddat från godtyckligt ingripande. Förslaget bör som sådant inte alls införas, oavsett vad EU säger, tycker eller vill. Om det krävs, bör vi gå ur EU för att slippa införa direktivet

Men vi behöver inte ta till så drastiska åtgärder. EU-parlamentariken Carl Schlyter (MP) – insatt på området – har några förslag som vi kan använda:

Det vore fullständigt vettlöst att införa direktivet eftersom kommissionen ska lämna en utvärderi’ng 15 september i år om hur det kan behöva ändras.

Det betyder att det någon gång under 2011 kommer ändras. Om EU insisterar på att det ska vara kvar även efter 2011 skall vi åberopa Lissbonfördragets stadga om mänskliga rättigheter (när det nu finns ska vi använda det för våra syften) och gå till EG-domstolen och få direktivet ogiltigförklarat. EU:s egna datasäkerhetskommittée har dömt ut direktivet.

Går inte heller detta får vi gå till Europadomstolen om mänskliga rättigheter och ifrågasätta det där och be att få böterna för att inte införa det inhiberade.

Om vi trots detta inte kan stoppa det så får vi helt enkelt betala 100 miljoner om året i böter. Det är ändå betydligt billigare än vad datalagringsdirektivet kostar (mellan 170-600 miljoner). Jag betalar hellre 20 kr om året i ”frihetskostnad” på tele/data-räkningen än 100 kr om året för finansiering av ”storebror”.

Tyvärr kan vi nog inte lita på att MP och V verkligen inte kommer rösta ja till Datalagringsdirektivet, att de verkligen kommer följa Schlyters rekommendationer. Enda alternativet för en medborgare som verkligen bryr sig om mänskliga och medborgerliga rättigheter är att rösta på medborgarrättspartiet Piratpartiet. Då är det ajöss med Datalagringsdirektivet, massavlyssningslagen FRA-lagen, privatpolislagen IPRED och det väldigt hemligstämplade ACTA-avtalet, och ett stort JA! till mänskliga rättigheter, demokratiska principer, källskydd och brevhemlighet.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Nyligen publicerade jag en motion till Piratpartiets årsmötesforum. Piratpartiet skall nämligen ha årsmöte 12-25 april i år, och då jag har en del önskemål på smärre förändringar (eller snarare ställningstaganden) i partiets politik ämnar jag skicka in flera motioner. Denna motion går helt enkelt ut på att partiet bör ta ställning för att avskaffa rösträttsåldersgränsen, och kan hittas på Piratpartiets Motioner inför årsmötet-forumdel. Kommentera och diskutera gärna, och rösta naturligtvis gärna för motionen om ni håller med mig under årsmötet. Nedan följer motionen (för vidare argumentation, se ett gammalt blogginlägg):

Motion om avskaffande av rösträttsåldersgräns

Bakgrund:
Piratpartiet är ett parti som bygger på demokrati och principer som normalt förknippas med demokratin, såsom mänskliga rättigheter. Demokrati innebär kort och gott att folket bestämmer. Idag är dock så inte fallet i Sverige. En stor del av Sveriges befolkning vägras rättigheten att vara med och bestämma, i och med att de inte har rösträtt. Denna del av Sveriges befolkning är de som är under 18 år. Detta är mycket odemokratiskt, och därför förkastligt. Vidare är det inte bara en del av grundprincipen i en demokrat att samtliga medborgare får vara med och bestämma; det är även en mänsklig rättighet att få vara med och bestämma i sitt land (artikel 21, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, lyder: ”1. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud. 2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land. 3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga val, vilka skola äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfaranden.”; notera att deklarationen ingenstans gör skillnad på mänskliga rättigheter för människor med olika ålder, utan tvärtom tydligt i artikel 2 anger att följande rättigheter gäller alla människor: ”Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.”).

Yrkande:
Jag yrkar därmed:
– att principprogrammet ändras enligt följande:
Nuvarande lydelse:
Beslutsfattandet och förvaltningen i både Sverige och EU ska präglas av transparens och öppenhet. Svenska representanter i EU ska på alla sätt verka för att EU närmar sig den svenska offentlighetsprincipen.

Demokratins grundvalar ska värnas, både i Sverige och inom EU.
Föreslagen lydelse:
Beslutsfattandet och förvaltningen i både Sverige och EU ska präglas av transparens och öppenhet. Svenska representanter i EU ska på alla sätt verka för att EU närmar sig den svenska offentlighetsprincipen.

Vidare skall demokratin i Sverige innefatta alla medborgare, varför åldersgränsen för rösträtt snarast bör avskaffas. Åldersgränsen är mycket odemokratisk och kränker en stor del av befolkningens mänskliga rättigheter, då det enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 21) är en mänsklig rättighet att ”att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud”.

Demokratins grundvalar ska värnas, både i Sverige och inom EU.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Dagens Nyheter skriver om en skola, Harriton High School, i USA som har delat ut datorer till eleverna, som sedan upptäckt att skolan installerat hemliga webbkameror på dem. Flera av eleverna och deras föräldrar har blivit upprörda, och tar nu saken till domstol. Medan vad skolan gjort förstås är klandervärt, gäller detta på sin höjd vad några hundra elever gör när deras datorer är påslagna. Om övervakningsfunktionen varit påslagen är ingreppet i den personliga integriteten mycket allvarligt, och kränker till och med en mänsklig rättighet, då det är en mänsklig rättighet (artikel 12 i FN:s deklaration) att slippa godtyckliga intrång i privatlivet.

Men, tyvärr, finns det ett betydligt allvarligare och mer omfattande privatlivsingrepp som pågår just i detta nu, som drabbar de största delen av Sveriges befolkning. Detta ingrepp skriver DN inte mycket om, utan tidningen förefaller istället ha gått på lögnerna om att det inte hotar integriteten. Jag talar om FRA-lagen, massavlyssningsproblemet som drevs igenom att Fredrik Reinfeldt (som ursäktats med att det skulle ha införts ”skyddsåtgärder” som en ”domstol” och att kommunikationen ”filtreras” innan den ges till FRA och därmed inte skulle innebära massavlyssning). Mina två huvudpoänger om FRA:

1. Staten har redan tillgång till kommunikationen. Det är sant att vissa hinder finns när den överförs till FRA, men innan den överförs till FRA, har staten (SIUN) tillgång till det helt ofiltrerat. Inget har tagits bort, utan all kommunikation som passerar gränserna finns tillgängligt för staten. Denna tillgång innebär i sig massavlyssning; just FRA behöver inte ha tillgång för att det ska vara dåligt, det räcker med att staten har det.

2. ”Signalspaning i kabel” är bara ett vackert sätt att säga massavlyssning av medborgarnas privata kommunikation på. Att signalspana i kabel innebär nämligen att ta del av all trafik i kablarna, och om all trafik i kablarna tas del av, drabbas förstås mängder av oskyldiga av övervakningen.

3. ”Domstolen” är ingen domstol. Domstolen är ingen riktig domstol, utan en institution som saknar de allra flesta av en riktig domstols rättssäkerhetsgarantier.

För vidare information om FRA-lagen, argument mot den samt svar på vanliga motargument mot argument mot den (såsom ”Det viktigaste är ju att rädda liv!” – det gör FRA-lagen inte – och ”Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för” – det har de visst, då privatlivet skyddat från godtyckliga ingripanden är en mänsklig rättighet och FRA-lagen kan leda till ett sluttande plan), se min insändare om den. Och om du håller med mig om att statens första prioritet är att inte själv kränka mänskliga och medborgerliga rättigheter (såsom rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande, yttrandefriheten och rättssäkerheten), rösta i höst på Piratpartiet; inget riksdagsparti är att lita på i dessa frågor.

Datorn på bilden har inget med inlägget att göra.

Datorn på bilden har inget med inlägget att göra.

Datorn på bilden har inget med inlägget att göra. Foto: Liftarn, Public Domain.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, webbkamera, webbkameror, dator, datorer, skola, skolan, Harriton High School, pirat, , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Idag har SvD en artikel om FRA-lagen samt en grafik som uppges visa hur FRA får tillgång till kommunikationen som övervakas. Men grafiken är felaktig, eller åtminstone grovt missvisande. Först listar jag mina tre huvudpoänger, och sedan en längre insändarlik text (där jag bland annat bemöter ”rent mjöl i påsen”-argumentet och ger en mer detaljerad förklaring till varför FRA-lagen innebär massavlyssning och kränker mänskliga rättigheter).

1. Staten har redan tillgång till kommunikationen. Det är sant att vissa hinder finns när den överförs till FRA, men innan den överförs till FRA, har staten (SIUN) tillgång till det helt ofiltrerat. Inget har tagits bort, utan all kommunikation som passerar gränserna finns tillgängligt för staten. Denna tillgång innebär i sig massavlyssning; just FRA behöver inte ha tillgång för att det ska vara dåligt, det räcker med att staten har det.

2. ”Signalspaning i kabel” är bara ett vackert sätt att säga massavlyssning av medborgarnas privata kommunikation på.

3. ”Domstolen” är ingen domstol. Domstolen är ingen riktig domstol, utan en institution som saknar de allra flesta av en riktig domstols rättssäkerhetsgarantier.

Så, nu till min huvudtext:

För några månader sedan röstade riksdagen (ledda av Moderaterna) igenom en ny lagstiftning vad gäller övervakning av svenska folket: FRA-lagen. Denna lagstiftning innebär att all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga den mesta elektroniska kommunikationen – automatiskt och utan urskiljning överförs till svenska staten. Staten bereder sig alltså tillgång till även vår allra mest privata kommunikation, oavsett våra invändningar. Affärshemligheter, ekonomiska uppgifter, politiska, filosofiska och religiösa uppfattningar, fritidsintressen, kärlekssamtal, rubbet, överförs till staten. Ingen pardon ges.

Detta är ingen väl dold hemlighet. Det står rakt upp och ner i den proposition riksdagens beslut grundar sig på. Tyvärr önskar lagens försvarare inte alls tala klarspråk i denna fråga. De har sådana problem att försvara denna massavlyssning att de hellre än att ens försöka, låtsas om att den inte alls är massavlyssning. De hävdar att de har byggt in massor av fina försvarsmekanismer i lagstiftningen, att människor övervakas enbart efter rättssäkra beslut i domstol. Detta är inget annat än lögn. Det är i och för sig sant att de inrättat en instution bestående av en enda person, som de sedan låtsas vara ”domstol” (märk väl att institutionen saknar så gott som alla rättssäkerhetsgarantier en riktig domstol har), som måste ”godkänna” (i praktiken bara stämpla ”okej” på några papper) avlyssning av ett visst så kallat trafikstråk innan FRA får avlyssna det.

För det första: domstolen är inte alls någon domstol. För det andra: ett ”trafikstråk” innebär inte en enskild individ, utan kan vara ett par hundratusen (!) hushåll. För det tredje, och viktigaste: staten har redan innan FRA får tillgång till kommunikationen tillgång till den. Så fort kablarna kopplas in (vilket alltså inte alls föregås av något ”domstolsbeslut” eller annat, utan inträffade redan 1 december förra året då lagen trädde i kraft) kränkes miljontals oskyldigas privatliv, och brottet mot mänskliga rättigheter är skett. Vad som händer efter att staten fått tillgång till den privata kommunikationen är sekundärt; huruvida den skickas till FRA, USA:s regering eller Rosenbad spelar ingen roll, utan det relevanta är att kablarna faktiskt kopplats in, och staten därmed redan fått tillgång till vår privata kommunikation, och därmed redan kränkt våra mänskliga rättigheter. Huruvida FRA-anställda byråkrater eller ej läser och avlyssnar vår kommunikation spelar ingen roll; det som spelar roll är att staten fått tillgång till den.

När jag ovan nämner brott mot mänskliga rättigheter, överdriver jag inte. Artikel 12 i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter lyder: ”Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.” FRA-lagen innebär flera miljoner inskränkningar i den mänskliga rättigheten att slippa godtyckliga ingripanden i sitt privatliv. Även Europakonventionen har en liknande formulering, som gör att FRA-lagen även bryter mot Europakonventionen. Det är väldigt allvarligt, då Europakonventionen är en del av svensk grundlag, och riksdagen alltså bröt mot grundlagen i och med införandet av FRA-lagen.

Många förespråkare av massavlyssningen hävdar att den som har rent mjöl i påsen intet har att dölja, och intet har att frukta från FRA-lagen. Detta är ett uselt argument (det skulle lika gärna kunna användas för dödsstraffet; ”Varför kämpar du mot dödsstraffet? Är du själv brottsling, va? Har du något att dölja?”) som helt och hållet ignorerar det faktum att den mänskliga rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande har ett egenvärde. Människan har helt enkelt ett grundläggande behov av privatliv, ett behov som enklast visar sig genom det faktum att de allra flesta låser dörren om sig när de besöker toaletten; det betyder inte alls att de ägnar sig åt något brottsligt.

”Men jaha, och?” kanske några fortfarande tänker. ”Och att en mänsklig rättighet och grundlagen kränks? Vad är problemet med det? Det viktigaste är väl att rädda liv?” Resonemanget är felaktigt dels av det faktum att FRA-lagen inte lär rädda några liv (mer om det senare), och dels för att när väl en mänsklig rättighet kränks i säkerhetens namn, när väl grundlagen ignorerats en gång för att möjligtvis uppnå litet temporär säkerhet, kan det ske igen, och igen, och igen. Till sist riskerar vi att stå i en extremt säker diktatur med noll respekt för mänskliga rättigheter; en diktatur som inte bryr sig om fundamentala rättigheter i kampen för trygghet vore trots allt det säkraste samhället vi skulle kunna leva i. Men vill vi verkligen leva i ett sådant samhälle?

Vidare lär inga terrorister eller andra yttre hot alls fångas av FRA-lagen. För det första av den enkla anledningen att Sverige har väldigt hög säkerhet idag; ingen har dött till följd av terrorism på årtionden (om någonsin), och även generellt i Europa och USA torde sjukdomar eller trafikolyckor döda betydligt fler människor än terrorismen (och om vi bara vill rädda så många liv som möjligt är det smartaste att istället för att som nu ge några hundra miljoner extra till FRA skänka dem i bistånd till fattiga utvecklingsländer; betydligt fler liv skulle räddas). För det andra kan terrorister kryptera (dölja på teknisk väg) sin kommunikation väldigt effektivt; idag finns så pass effektiva krypteringsmetoder att inte ens FRA:s superdator i praktiken rår på dem. (Om en terrorist mot förmodan inte skulle kryptera sin kommunikation, skulle den terroristen antagligen ändå inte vara kapabel att genomföra ett terrorattentat; krypteringen lär vara den enklaste delen av terrorismen.) Detta gör att de enda som faktiskt har brevhemlighet i Sverige, antagligen är just dem som det faktiskt vore okej att inskränka privatlivet för. För det tredje får staten enbart tillgång till den kommunikation som passerar Sveriges gränser, och varför i all fridens namn skulle terrorister vara så dumma att de kontaktade någon i Sverige innan de utförde ett attentat här?

FRA-lagen kränker mänskliga rättigheter för miljontals oskyldiga, lär inte höja säkerheten alls och är på det hela taget ett extremt ineffektivt sätt att rädda människors liv att lägga skattepengar på. Det är dags att riva upp detta misslyckande till lagstiftning. Tyvärr är dagens riksdag inte särskilt benägen och göra det, och (S) har sagt sig vilja ha någon form av ”signalspaning i kabel” (vilket alltid innebär massavlyssning); (MP) och (V) verkar i och för bry sig betydligt mer om medborgarrätt än dess samarbetspartner, men vi kan inte vara säkra på att de inte skulle offra medborgarnas privatliv för att regera med sossarna. Den enda möjligheten för en väljare som genuint bryr sig om mänskliga rättigheter i höst som återstår är att rösta på Piratpartiet. Rösta på Piratpartiet, och riksdagen kommer befolkas av människor som faktiskt skyddar sina medborgare, som inte inskränker deras rättigheter. Rösta på Piratpartiet. Rösta för mänskliga rättigheter.

Uppdatering: helt förvånat upptäcker jag att jag är nominerad till det lilla bloggpriset. Rösta om ni vill, på mig eller någon annan.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet dag uppmanar IFPI (skivbolagens lobbyorganisation) politikerna att ta i med hårdare tag mot (den illegala, antar jag) fildelningen; enligt IFPI bör HADOPI-lagsliknande lagar införas i många länder (människor som är misstänkta för illegal fildelning straffas utan rättegång genom avstängning från Internet). Detta är hemskt, eftersom HADOPI-lagen kränker mänskliga rättigheter. Därmed föreslår IFPI att fler stater ska kränka mänskliga rättigheter. Vilka mänskliga rättigheter är det då som IFPI anser vara okej att kränka om det kan öka deras egna (skivbolagens alltså, inte artisternas; se lista över fildelningsstudier som visar att kreatörer faktiskt kan tjäna pengar trots – eller tack vare – fildelning, samt en nylig KTH-undersökning som bekräftar det) inkomster? Låt oss jämföra några artiklar från FN:s deklaration över mänskliga rättigheter med vad IFPI föreslår införa…

Först och främst måste det dock fastslås vad Ifpi egentligen förespråkar. SvD-artikeln är litet otydlig; dels talar den om att illegala fildelare ska stängas av, dels om att varningar bör följas av avstängningar och att HADOPI-lagen är ett föredöme. Det finns en viktig skillnad: rättssäkerheten. Om människor som fildelar kriminellt stängs av är det dåligt (det kränker yttrandefriheten), men om rättegång som vanligt sker är det i alla fall ingen fara för rättssäkerheten.

Om HADOPI-lagen däremot tas efter, kommer det innebära att en person om hen misstänks för illegal fildelning mottar ett antal varningar. Om varningarna av skivbolagen hävdas ignoreras, stängs personen av från Internet. Ingenting behöver tyda på att personen fildelat illegalt; det räcker med blotta misstanken. Detta vore förstås katastrofalt för rättssäkerheten, och inskränka yttrandefriheten. Jag utgår i nedanstående jämförelse av Ifpi:s förslag med FN:s deklaration över  mänskliga rättigheter från att Ifpi vill ha avstängning utan rättegång; journalisten verkar snarast ha missuppfattat Ifpi:s förslag när hen talar om att människor som fildelar kriminellt enligt Ifpi bör stängas av från Internet, då Ifpi ju sägs se HADOPI-lagen som ett föredöme, och j0urnalister ofta missuppfattar sådana här frågor/går på lobbyns felaktiga information.

Nedanstående artiklar kommer alla från FN:s deklaration över mänskliga rättigheter.

Artikel 11

1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.

2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående.

Deklarationen är tydlig: anklagas någon för brott, måste vederbörande få en rättegång innan hen av staten betraktas som skyldig för brottet ifråga. Artikel 11 gör ingen skillnad på brott begångna via Internet, utanför Internet eller annorstädes (var nu det skulle vara…), utan fastställer att ingen får dömas utan rättssäker rättegång. Vad Ifpi föreslår innebär att människor stängs av från Internet utan rättegång, och Ifpi föreslår således att artikel 11 kränks.

Artikel 19
Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Återigen lämnar FN:s  deklaration över mänskliga rättigheter inga utrymmen för tolkningar. Alla – såväl terrorister, operasångare, antipirater som personer misstänkta för illegal fildelnng – har rätt att sprida information utan att staten hindrar dem, och detta oavsett uttrycksmedel – det spelar ingen roll om det som används är en tryckpress, Internet eller stämband. Ifpi vill stänga av folk från Internet, och därmed aktivt hindra folk från att uttrycka sig med varje slags uttrycksmedel. Notera att även om Ifpi skulle ha gillat bara rättssäkra avstängningar (vilket de tyvärr inte verkar göra) skulle de ha velat kränka artikel 19, då artikel 19 innebär att envar – och därmed även dömda upphovsrättsbrottslingar – har rätt att sprida information med vilket medium som helst.

Såsom kränkande minst en mänsklig rättighet (högst troligt två stycken) och varande allmänt Internet- och kulturspridningsfientlig är Ifpi:s förslag extremt förkastligt, och det bör kastas i soptunnan för politiska beslut som aldrig fattades på grund av deras rena förakt för fundamentala rättigheter snarast möjlighet. I dagsläget finns tyvärr bara ett parti i Sverige som prioriterar mänskliga rättigheter och motarbetande av just sådana medborgarrätssvidriga lagförslag som det från Ifpi ovan: Piratpartiet. Om du håller med om att respekt för mänskliga rättigheter är det viktigaste när det gäller lagar, rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet i höst.

Surfare med inskränkt yttrandefrihet.

Surfare med inskränkt yttrandefrihet.

Ovanstående ganska… skrämmande bild, ”Wired freedom”, skapades och lades upp på flickr av cofano, som även släppte den under CC-BY-NC-ND 2.0.

UPPDATERING: Ett Otygs funderingar och betraktelser skriver läsvärt om förslaget.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, , , , , , , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Older Posts »