En bättre värld är möjlig

Vi lever i goda tider. Mänskligheten har aldrig varit så välmående, tekniken aldrig så fulländad, vetenskapen aldrig så allomfattande. Världen närmar sig snarare utopin än dystopin. Den som allra bäst, mest underhållande och med högst trovärdighet förklara detta är professor Hans Rosling, vars verktyg Gapminder så tydligt visar de ofta dolda förändringsprocesserna som alltjämt verkar i vår verklighet. Än tydligare blir det när Rosling, denna mästerretoriker, talar själv. Se bara den här filmen:

Likväl är det svårt att riktigt tro på detta goda, när vårt nyhetsflöde konstant fylls med negativa händelser, från det minimala och milda i form av skattemissbruk till det gränslösa och ofattbara i form av krig. När vi hör om Tillväxtverkets anställda som använder de pengar som kommer från oss alla medborgare inte för att gynna samhället utan för att leva lyxliv, om företag som får tillåtelse att hugga ned en ovärderlig skog, om Storbritanniens beslut att låta ett privat företag med profit som främsta intresse handha statens kärnvapen, om ett par i USA som förvägrades giftermål av den lokala kyrkan med hänvisning till parets hudfärg, om hur situationen för flyktingar till Italien ånyo kan förvärras, om den helt fruktansvärda situationen i Kongo-Kinshasa, om den likaledes fruktansvärda situationen i Syrien – för att bara ta ett axplock från det senaste dygnets svenska nyhetsförmedling – är det inte märkligt att man lätt förlorar framtidstron.

Det får inte ske.

Mänskligheten kan bättre.

Och bättre än någon kan Charlie Chaplin – av alla människor – visa det. Jag låter honom tala för sig själv:

Det där klippet kommer från komedin ”The Great Dictator”, där Chaplin parodiserar Hitler och Nazityskland. Protagonisten, en förtryckt medborgare i diktaturen, kastas i koncentrationsläger men misstas sedan komiskt nog för diktatorn av hans underlydanden (samtidigt som diktatorn själv misstas för medborgaren). Denna rockad gör att det nu blir den gode medborgaren som får hålla den onde diktatorns  ”segertal”, och det är där filmklippet ovan börjar. Protagonisten kastar diktaturens tidigare politik helt åt sidan, och håller istället ett brandtal för demokrati, humanism och frihet. Förvisso det kanske bästa tal jag någonsin hört.

Och det gjorde avtryck. 1940 kom filmen. USA var ännu neutrala gentemot fascismens fasansfulla övergrepp på andra sidan Atlanten. Filmen ”bidrog till opinionen” för amerikansk intervention mot nazismen, enligt Wikipedia.

Så, det där var Chaplin, humanism och antifascism ur ett mer historiskt perspektiv. Visserligen är det häpnadsväckande hur väl filmen passar in i dagens allt mer demokratiserade samhälle – där informationsteknologisk utveckling givit förtryckta folk de frihetens förmåga de behövt för att störta diktatorer i den arabiska våren – med sina tal om vetenskaplig och teknisk utveckling till allas nytta, och hur Chaplins tal hörs omedelbart över hela världen; så är det ju än mer nu när det finns på Internet.

Men när det gäller dagens samhälle finns ändå ett mer modernt, hoppingivande filmklipp jag vill dela med mig av:

Detta är inte en så uppenbar humanist som Charlie Chaplins skapelse, utan istället en sång av Kim Dotcom – den mycket rika entreprenör som ligger bakom MegaUpload och som fick internationell uppmärksamhet då han på ett uppseendeväckande sätt greps av polis. Hans inblandning i MegaUpload borde inte vara kriminell, så det är inget som misskrediterar Dotcom; däremot har han tidigare dömts för ekonomisk brottslighet. Exakt vilken bevekelsegrund som ligger bakom sången är således svårt att veta, men likväl – sångens budskap är spot on och fantastiskt.

Och om även brottslingar kan omvändas till att lägga resurser på aktivism för medborgerliga rättigheter, då är det ett bevis så gott som något på att humanismen har rätt i sin absoluta kärna:

Det finns förvisso godhet i oss alla.

Pusha gärna Chaplins tal!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, framtidstro, teknikoptimism, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, vision, visioner, utopi, utopier, kunskap, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, mångfald, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, Europa, teknik, filosofi, etik, moral, rättighetsfilosofi, deontologi, historia, kultur, media, medier, sociala medier, sociala media, Internet, kommunikation, IT, information, nätet, webb, webben, Occupy, den arabiska våren, demokrati, SOPA, PIPA, ACTA, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, Chaplin, Charlie Chaplin, The Great Dictator, Rosling, Hans Rosling, forskning, Kim Dotcom, Dotcom, Mr President, Anti Counterfeiting Trade Agreement, USA, världen, mänsklighet, lycka, film, filmklipp, YouTube, sång, sånger, musik, nyhet, nyheter, Tillväxtverket, Sverige, Kongo-Kinshasa, kärnvapen, Storbritannien, Syrien, äktenskap, Italien, fascism, maktmissbruk, makt, Nordkalk, Ojnare

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annons

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister

Sjung med nu, alla Internauter!
Med blommor och blad, vi firar denna dag,
vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Det är över. ACTA har äntligen fallit. Äntligen. Internet jublar över hela världen. Glädjen vill aldrig ta slut. Folk firar fantastiskt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många gläds. De mänskliga rättigheterna, Läkare utan Gränser och själva demokratin har segrat. EU-parlamentet fullkomligen badar i blommor (skicka du med!). Men den globala rättvisan och människans grundläggande frihet har många antagonister, och de är starka. De kommer återvända. De farliga förslagen är inte borta för evigt. Kanske CETA kommer att bli det nya ACTA, kanske inte. Oavsett vilket kommer det komma auktoritära förslag igen. Vi måste kämpa igen. Vi måste mejla, ringa, blogga, twittra, facebooka, demonstrera, diskutera, informera och namninsamla (eh) på nytt. Vi måste ånyo segra.

Men inte nu. Nu gläds vi. Nu firar vi. Nu ler vi som lallande kufar från klockan 12:50 den fjärde juli, USA:s självständighetsdag tillika Europas nya självständighetsdag visavi amerikanska storföretag, och framåt för en tid. Först sedan, då feststämningen oundvikligen trappas ned, då segern över ACTA blir ett lyckligt minne snarare än ett lyckligt nu, fortsätter den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna, den där vi kanske aldrig når en slutlig seger. Jag har dock tillåtit mig att drömma. De sommardagar som gått sedan den fjärde juli, den historiska dagen – historiska i det att inte bara ett av de största hoten mot de människor som har de allra sämst, de sjuka och fattiga i tredje världen, nu undanröjts, utan även då vår kunskap om verkligheten vi lever i utökats markant tack vare CERN:s upptäckt av Higgsbosonen (och de bägge händelserna har större koppling än den tidsmässiga) – har jag tillåtit mig att drömma.

Så jag drömmer mig bort. Till en annan tid, till ett annat liv. En värld där de mänskliga rättigheterna och demokratin faktiskt segrat. En värld där fiendskapen gentemot dem upphört. En värld där visionerna kan lämna “don’t be evil” bakom sig och istället bli “be good”.

En värld som genomgått en universell, medmänsklig och frihetlig metamorfos.

Kära läsare, nu ska jag berätta om världen som den sett ut det senaste decenniet, med distansperspektiv från en fiktiv men möjlig framtid. Syftet är historiskt och visionärt. Året är 2050. Jag är 54 år, medlem i Piratpartiet sedan 13 års ålder. Talet/”keynoten/berättelsen utförs och riktar sig till Piratpartiets medlemmar i Sverige.

Bilderna utgör bakgrund samtidigt som jag talar (klicka på dem för att läsa mer om ämnet). Rubrikerna ingår inte i talet utan finns med för att förenkla läsandet. Talet, som i sin helhet går under namnet Demokratins slutliga seger, är rätt långt, varför jag delat upp det i 10-12 delar som publiceras de närmsta dagarna på denna blogg. Att det blev långt är inte så märkligt – jag har ägnat en ledig vecka åt att sammanfatta den pirata utvecklingen under ett helt årtionde. Då blir det långt.

Berättelsen kan börja.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget…
Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.
”Cicero Denounces Catiline”, målning av Cesare Maccari.

Kära pirater, medborgare och vänner, jag ska nu berätta om världen som den såg ut i det tredje årtusendets begynnelse. En tid då piratrörelsen grydde, och då den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna som pågått i olika former ända sedan civilisationens allra första dagar tog sig nya former med den befriande teknikutvecklingens hjälp. En tid då kulturen och kunskapen genomgick en av världshistoriens allra mest omvälvande renässanser och spreds till större delar av mänskligheten än någonsin tidigare. En tid då de gamla strukturernas auktoritära drag och människofientliga delar försvann i och med födelsen av den inte perfekta men långt mer utvecklade, mänskliga och frihetliga värld vi lever i idag.

Del 1 – preludium.

Tekniker, terrorister och kontraterrorister.

Iscensättning på demonstration av den hemska tortyr – den terror – USA utförde.
Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0

Allt började för vår del med en ensam tekniker. Teknikern var upprörd över den drakoniska lagstiftningen som riktade sig mot spridning av kultur, detta världsvida fenomen som funnits sedan tidsåldern före själva civilisationen, då den tänkande människan var ung och inledde nyttjandet av sin nya mentala egenskap med att dela med sig av sina tankar till andra tänkare, klädda i fiktionens väv.

Teknikern tog, sin teknikerroll trogen, tekniken till sin hjälp i sin mission. Missionen var lika enkel som tudelad. Politikerna måste rulla tillbaka kulturens begränsningar till situationen som den var innan monopol och gynnade särintressen skadat denna ädla form av mellanmänsklig kommunikation, och politikerna måste rulla tillbaka frihetens begränsningar till situationen som den var innan överdriven rädsla för terrorister och allehanda andra våldsverkare skadat denna grundläggande mänskliga rättighet.

Så teknikern grundade en webbplats. piratpartiet.se. Ja, detta hände sig på den tiden när nationell, administrativ gränsdragning fortfarande ansågs fundamental nog att motivera åtskillnad i adresser på det globala nätet. Teknikern använde även verktyget IRC, då blott en tämligen obskyr kommunikationsform i den breda allmänhetens ögon. Och ur webbplatsen teknikern byggt växte något större fram. En parlamentarisk organisation, redo att delta i val. Som kuriosa kan berättas att partiet lyckades samla 1500 namn för formell registrering för att få ställa upp i val – men att myndigheten i fråga vägrade acceptera namnen, eftersom de inte samlats in AFK! [plats för skratt för den så nätburna 2050-talspubliken]

15 februari 2006 godkändes så partiet efter att nämnda fadäs korrigerats hos valmyndigheten. Piratpartiet var fött. Det första valet blev förvisso dock inte det maffiga inträde i folkets församling som det kunnat bli. 0,6 procents röster. Så få blev det. Och på grund av den spärr mot småpartier som fanns i Sverige krävdes 4 procent för att få komma in i riksdagen alls. Så Piratpartiet fick inte ens de futtiga två av 349 platser de varit berättigade till i ett proportionellt, mer demokratiskt, valsystem. Saker såg nog rätt dåliga ut på piratfronten.

Men låt oss backa bandet ett halvsekel, till 11 september 2001. Om något kan sättas som startpunkten för de kraftiga inskränkningar i mänskliga rättigheter som skedde under nollnolltalet är det detta. Ni har alla läst om det i historieböckerna. Terrorister med illvilliga, frihetsföraktande motiv mördade tusentals människor som ett hot mot den amerikanska staten. Tragedin var fullständig. Amerikas och hela världens folk lamslogs av sorg.

Den amerikanska staten reagerade illa, mycket illa. Inte bara från sorg, utan även från ilska och skräck. Istället för försoningens väg gick man vedergällningens, den vedergällning som ett decennium senare skulle leda till att presidenten gav order till sin elitstyrka att döda en obeväpnad man, något Amnesty International ifrågasatte – detsamma Amnesty som nuförtiden mest för en föga agerande men nogsamt vakande tillvaro, riktad mot alla stater runtom i världen för att försäkra oss om att ingen någonsin ska kunna bryta mot de mänskliga rättigheter de enhälligt lovat följa. Vid seklets inledning var emellertid Amnesty en livaktig och mycket viktig organisation.

Tillbaka till 2001. Det skedde trots allt betydligt värre saker i den amerikanska statens namn än mordet på en massmördare. Amerikas dåvarande president, George W. Bush, i efterhand allmänt erkänd som en av landets sämsta ledare, lyckades skickligt spela på amerikanska folkets skräck gentemot terrorn. Han var nog själv rätt rädd. Men detta är paradoxalt – skräcken för terrorn, alltså skräcken för skräcken, gjorde att skräckslagna åtgärder mot skräck vidtogs. Bara det att som stat bli rädd och anpassa sina handlingar efter terrorn innebar på sätt och vis terrorn på sätt och vis redan segrat; skräcken, terrorn, hade satt sig i samhället och påverkat dess agerande.

Men värre skulle det bli. Presidenten höll ett tal, där han yttrade sina famösa ord: ”Either you are with us, or you are with the terrorists.” Denna inte bara nyansfattiga utan fullkomligt nyanslösa världsbild passade de Förenta Staternas dåvarande ledning som hand i handske. Amerika inledde sin kamp mot terrorismen, och med det strikt svartvita yttrandet som grund kunde all kritik avfärdas som något som hjälpte terroristerna. Få protesterade. Många var förvisso genuint rädda och uppfattade nog åtgärderna som nödvändiga.

Vilka var då åtgärderna? Patriot Act och liknande projekt ökade radikalt övervakningen av människors privata kommunikation, såväl i som utanför USA. Absurda nya säkerhetsrutiner vid flygplatser kränkte passagerarna och gjorde flyget till en etter värre upplevelse än den redan var. Misstänkta människor fångades, ofta på mycket lösa grunder, och fördes till Guantanamo, ett slags fängelse där människor satt utan rättegång i åratal.

Tortyr användes, såväl genom de så kallade ”extraordinary renditions” som CIA utförde, i vilka människor utvisades till diktaturer där de torterades, men även direkt av USA själva, på fängelset Abu Ghraib i Irak – där det fortfarande är oklart hur inblandade ledning var – och även på Guantanamo. På Guantanamo är det klarlagt att tortyren var sanktionerad från allra högsta ort, från Bushregeringen själv.

En av tortyrformerna som användes var waterboarding, skendränkning, som gör att offret upplever en extremt trovärdig, obehaglig och fruktansvärd känsla av att drunkna. Den amerikanska regeringen vidhöll bestämt att skendränkning inte var tortyr, och kallade det istället för ”förstärkta förhörsmetoder”. Hela saken påminde till stora delar om 1984, en roman av den samhällskritiska författaren George Orwell som myntat begreppet nyspråk för påhittade nya begrepp som skapas för regimens syften.

Guantanamo har idag inte använts på snart 38 år, sedan president Obamas lyckade omval med påföljande nedstängning år 2012. Utvecklingen går framåt.

*

Nästa inlägg i artikelserien publiceras imorgon. Lämna gärna en kommentar om hur ni uppfattar detta försök till historieskrivning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, piratrörelsen, tal, Piratpartiet, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism, EU-kommisionen, frihet från tortyr, Bush, George Bush, Bushadministrationen, parti, partier, (PP), Riksdagen, blommor, CETA, Kanada, seger, segrar, Patriot Act, Sverige, nyhet, nyheter, 1984, George Orwell, Orwell, nyspråk, blomster, blomsterregn

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Ring ett telefonsamtal för yttrandefriheten #ringförHBT

Ukraina går i antidemokratisk riktning. Landets parlament kommer denna vecka diskutera en lag, lag 8711, som skulle förbjuda HBT-människor från att i offentligheten tala om att de är homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Lagen skulle naturligtvis inskränka såväl yttrandefriheten som rätten till ett privatliv (där rätten att tala fritt om sin kärlek ju ingår), och därför måste vi stoppa lagförslaget.

Organisationen AllOut har en idé: vi, världens medborgare, ska ringa våra egna regeringar och förmå dem att sätta press på Ukraina. Ukraina är nämligen väldigt måna om att fördjupa samarbetet med EU-länder, men detta sätter EU stopp för, just på grund av dålig hantering av mänskliga rättigheter. Här i Sverige kan vi dra vårt strå till stacken: ring Regeringskansliet på 08-405 10 00 och be att få tala med den som handhar ärendet med lagen mot yttrandefrihet för HBT-personer i Ukraina. Gör det nu. Tillsammans kan vi sätta press på Sveriges regering, så att den i sin tur genom EU kan sätta press på Ukraina. Ett helt lands HBT-människors yttrandefrihet kan hänga på våra samtal.

Så ring 08-405 10 00, nu!

Och sprid kampanjen på Twitter (hashtag: #ringförHBT) och Facebook (skicka t.ex.  meddelandet ”Ring ett samtal för yttrandefrihet för Ukrainas HBT-personer! http://www.allout.org/en/actions/ukraine_call?akid=751.922923.my84si&rd=1&t=3&utm_campaign=ukraine_call&utm_content=english&utm_medium=email&utm_source=actionkit” som statusuppdatering).

Här är en lämplig inledning till samtalet:

”Hej, jag heter [ditt namn] och ringer angående en lag mot yttrandefrihet om homosexualitet som kan röstas igenom den här veckan i Ukrainas parlament. Kan jag få tala med någon som hanterar den här frågan, om någon sådan finns?”

Här är lämpliga saker att ta upp:

• Sverige ska uttalat arbeta för mänskliga rättigheter i sin utrikespolitik (det är regeringens egen officiella linje), så detta är ett gyllene tillfälle att använda diplomati.
• Lagen bryter mot artikel 10  i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och mot artikel artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
• Att gå genom EU med sin kritik mot Ukraina är absolut bra för att få större genomslag; men då är det viktigt att Sverige verkligen arbetar riktigt hårt för att få till ett så starkt uttalande som möjligt från EU.

That’s it – ring nu. Regeringen har redan börjat vidta åtgärder och uppfatta det som ”protester från alla möjliga håll och kanter” efter att så få som 4 (!) medborgare ringt. Så, om du verkligen bryr sig om yttrandefrihet och HBT-personers rättigheter, ring du med!

*********************************************

Själv ringde jag alldeles nyss. Att som 16-åring ringa Regeringskansliet var nervöst – men så fort jag kommit fram lättade nervositeten. Det var ju (förstås) helt vanliga människor på andra sidan luren! Kul var det; jobbigt var det inte.

Första människan som svarade kopplade mig till Martin Rosén, landshandläggare för Ukraina. Detta var vad han sa:

• Han förstod direkt vad jag ringde om och sa att jag var den fjärde som ringt om det idag (!).
• Regeringen arbetar kontinuerligt gentemot Ukraina i särskilt HBT-frågor och för en löpande dialog.
• Angående just detta har han, tack vare telefonsamtalen, varit i kontakt med Ukrainas ambassad.
• Ambassaden tvivlar starkt på att lagen kommer gå igenom.
• Sverige gör nuförtiden sällan egna uttalanden i sådana här frågor eftersom det mest blir uppmärksammat internt i landet – det ger inte så stor verkan.
• Istället försöker Sverige driva sådant här genom EU, så Martin Rosén har eller kommer vara i kontakt med Bryssel för att kolla om EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton ska göra något yttrande om detta.
• Rosén vet inte just nu de exakta förutsättningarna för lagen, och man kan inte kritisera varje motion parlamentsledamöterna lägger – kritik blir bara aktuellt om lagen sannolikt ska realiseras.
• Om lagen går igenom vore det jätteallvarligt, eftersom den ukrainska staten då – på ett sätt man lätt ser – kommer bryta allehanda konventioner och mänskliga rättigheter.
• Ukraina har sedan 2007 något avtal med EU för fördjupat samarbete på många områden (t.ex. frihandel), som EU dock ej gått med på just på grund av situationen för mänskliga rättigheter i Ukraina.
• För att det avtalet ska skrivas under krävt att Ukraina går åt rätt håll. Tidigare kunde de hänvisa till politiskt kaos, men nu när landet är mycket stabilare går det inte längre, särskilt inte om man då aktivt inför sådana här lagar.
• Hans Linde har skrivit en riksdagsfråga, nummer 587, till Carl Bildt om vad regeringen gör angående HBT, efter misshandeln i samband med Pride i Ukraina tidigare i år. I Bildts redovisas ungefär vad Rosén redan berättat för mig.
• Rosén uppfattar de fyra samtal han fått som att det kommit kritik ”från alla håll och kanter” (hans formulering).

Till detta upprop, #ringförHBT, bjuder jag särskilt in följande bloggare att ansluta sig, från det politiska landskapets alla (nå, alla humanistiska) spektra: Anna Troberg (PP), MinaModerataKarameller (M), Jens Holm (V), Beelzebjörn (partilös), Per Pettersson (LibDem), Maria Ferm (MP), Lena Sommestad (S), Mark Klamberg (FP), Opassande (PP), HBT-sossen (S), Isobel Hadley-Kamptz (partilös), Madeleine Sjöstedt (FP), Farmorgun i Norrtälje (PP), Carl-Johan Rehbinder (LibDem), Lisa Magnusson (partilös) och Marcus Fridholm (PP). Ni är alla särskilt utvalda för att dels representera en så bred politisk uppslutning som möjligt bakom de viktiga värderingarna om yttrandefrihet, dels för att jag är övertygad om att ni alla har en djup övertygelse om HBT-personers rätt till yttrandefrihet. Nu ber jag er om ett telefonsamtal, och ett inlägg. Kopiera allt ovanstående rakt av om ni vill – sprid detta!

Ring nu.

Foto: Ludovic Bertron (laverrue på flickr), CC-BY 2.0.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, utrikespolitik,  Ukraina, nyhet, nyheter, yttrandefrihet,  Europeiska Unionen, EU, Yanukovych, lag 8711, 8711, HBT, HBTQ, AllOut, All Out, tolerans, mångfald, respekt, sexualitet, kärlek, personlig integritet, privatliv, integritet, Regeringen, Regeringskansliet, Sverige, diplomati, Catherine Ashton, Ashton, Martin Rosén, utrikespolitik, telefonsamtal, #ringförHBT, kampanj, kampanjer, protest, protester, pirataktivism

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Vill minister Erlandsson verkligen avskaffa alla skatter och demokratin?

Skogen håller på att försvinna. Ja, inte träden då – träd finns det som sällan förr i Sverige. Men skogen, som natur-och kulturlandskap, som något mer än eviga, monotona virkesåkrar av identiska träd i byråkratiskt exakta rader, är en bristvara i dagens Sverige. Och det blir allt värre. De hänsynslösa kalhyggena och artfattiga granplantagen breder ut sig alltmer, och naturskogen med alla dess fantastiska skönhetsupplevelser, fördelar för folkhälsan och hotade växt- och djurarter blir alltmer sällsynt i vårt avlånga Ikea-land.

(Till och med den benämningen på Sverige – ”ett iskallt Ikea-land”, som Kent sjunger om – kan anknytas till skogens tillbakagång. Ikea är nämligen skyldiga till skogsskövlingar i det mycket värdefulla naturområde Karelen i Ryssland. Om detta har såväl Uppdrag Granskning som Fältbiologerna talat.)

Glädjande nog har en av Sveriges främsta journalister, vassaste pennor och klokaste kritiker tagit sig an skogsfrågan, som tidigare så negligerats i svensk massmedia. Maciej Zaremba har för Dagens Nyheter skrivit en alldeles fantastisk reportageserie om hur Sveriges landskap håller på att förändras – han kallar sin skapelse Skogen vi ärvde. Artiklarna är rena mästerverk även litterärt – hur lite du än må bry dig om miljö och skog är jag tämligen övertygad om att du kan få ut mycket av läsningen. Man måste ju inte läsa hela – de flesta artiklarna står väl på sina egna ben.

Så här kommer en drös länkar, till alla Zarembas journalistiska guldglimtar:

• ”Sveriges nya miljonprogram.”Maciej Zaremba inleder sin reportageserie med en redogörelse för skogen ur ett kulturellt perspektiv, och med en granskning av ett enskilt, deprimerande fall.
• ”Lagen är en rökridå.” Ni medborgarrättsaktivister, pirater och andra som är intresserade av rättssamhällets principer kommer bli mycket förundrade av denna information om hur rättsliga principer, fundamentala för demokratin, sätts ur spel då avverkning ska ske.
• ”Motorsågsmassaken. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” Rubriken talar för sig själv. Hur en så märklig och hänsynslös brukandeform som kalhyggen permanentats i lagstiftning – det övergår mitt förstånd.
• ”Skogens maffia. Så tog de makten över träden” Här har återigen den rättsligt intresserade mycket extremt intressant att hämta. Men vatusan, ”rättsligt intresserade” – har du något som helst intresse för sättet Sveriges politik bedrivs i praktiken, månde du vara socialdemokrat, moderat, piratpartist eller miljöpartist, är detta absolut måste-läsning.
• ”Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen” Zaremba bevisar sitt journalistiska – och inte okritiskt miljöpolitiska – uppsåt, genom att skopa iväg en del välförtjänt kritik mot miljörörelsen. Jag själv ingår aktivt i just miljörörelsen – jag är styrelseledamot i Fältbiologernas Stockholmsklubb och har närmast varit inskriven i Naturskyddsföreningen sedan jag föddes – men om det Zaremba skriver här stämmer, finns brister även i dessa organisationers ideologi och modus operandi. Jag tror visserligen att mycket av kritiken är tillspetsad, just för att bevisa att Zaremba inte okritiskt går miljörörelsens ärenden; men likväl anstår det varje miljökämpe att läsa och reflektera över denna text.
• ”I rörelsernas Sverige har skogen ingen talan”. Efter det enorma gensvaret från DN-läsare Sverige över sammanfattar här Zaremba vad han uppfattar som svenska folkets åsikt i frågan, samtidigt som han på ett skickligt sätt bemöter den kritik som riktats mot hans skriverier från diverse olika håll. Zaremba har också chattat med sina läsare.

Erlandssons anarkokapitalistiska resonemang

Sveriges skog är hotad. Ett gott alternativ till dagens politik finns – det kallas kontinuitetsskogsbruk eller Lübeckmodellen. Samtidigt vill den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson, öka avverkningarna och kalhyggena. Detta enligt en intervju med DN, publicerad i torsdags. 

Än mer häpnadsväckande än Erlandssons åsikt är hans argumentation för den. Jag citerar ministern från DN-intervjun:

 Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande.

Och ett liknande resonemang för Erlandsson fram i en av Zarembas artiklar:

Av äganderätten följer förfoganderätten.

Detta är ett felaktigt resonemang, av ett par anledningar:

För det första kan konstateras att tanken på ägande över skog och mark är märklig. Ursprungligen var skogen och resten av naturen hela mänsklighetens – man talar om ”Jorden vi ärvde” av en anledning. Vi. Inte ”skogsägarna”. Den svenska så omtalade allemansrätten speglar denna syn på skogen som något som är en allmän egendom, något där konstruerade gränser känns just väldigt konstruerade.

Om Kalle, Ibrahim och Lisa alla bor runt och nyttjar samma skog – varför skulle Kalle få hugga ned den och därmed störa Ibrahims och Lisas närmiljö, bara genom att hänvisa till att hans farfars farfars farfar var ovanligt skicklig på att lägga beslag allra först på olika områden? Nej, det enda rimliga är att betrakta skogen som den gemensamma tillgång denna fantastiska resurs utgör – i någon mån är detta den naturliga motsvarigheten till public domain och fri kultur. Och Sveriges befolkning bör därför i demokratisk mening ha rätt att få sin röst hörd i frågorna, och sin vilja igenom i politiken.

För det andra får Erlandssons resonemang helt extrema och verklighetsfrånvända om de skulle realiseras i praktiken. Jag säger inte att äganderätten som sådan är felaktig – i viss utsträckning är det en reell mänsklig rättighet, viktig att inte inskränka godtyckligt. Men när det gäller mark, och när det gäller de närmast religiöst dogmatiska sätt Erlandsson verkar se på äganderätten, blir det hela smått absurt. Låt se vad påståendena ”med äganderätten kommer förfoganderätten” och ”jag tycker inte jag ska ingripa i någons ägande” skulle leda till om det applicerades på Sverige som samhälle…

• …inget strandskydd skulle existera – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
• …inga naturreservat på privat mark skulle etableras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
• …inga offentliga bidrag till grisnäringen skulle betalas ut, då pengarna till dessa kommer från skatter som samhället tar ut från medborgare i strid med deras förfoganderätt över sina pengar – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”. (Okej, just detta vore faktiskt en god konsekvens, det medger jag. Men då Erlandsson själv är ansvarig för bidragen visar detta på en enormt inkonsekvens.)
• …inga skatter, och därmed ingen offentligt finansierad sjukvård, rättsväsende, skola, gymnasium, äldreomsorg eller någon annan statligt eller kommunalt ordnad samhällsservice alls skulle kunna finansieras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
• …inga allmänna val, ingen riksdag och ingen regering skulle kunna drivas, eftersom de också kräver skattindrivning för sin existens – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.

Nu påstår jag inte att ministern vill genomföra en sådan odemokratisk och anarkokapitalistisk samhällsreform. Jag påstår enbart att ministern har precis lika dåligt omdöme när det gäller att välja argument, som när det gäller skötseln av den skog han istället för att ansvarsfullt rädda gärna vill ansvarslöst avverka.

Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0

Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0

Detta mycket vackra skogsområde tillhör Caldera de Taburiente National Park på ön La Palma, en av de spanska Kanarieöarna. Undras om området blivit nationalpark om Erlandsson varit minister därnere…

Avslutningsvis en liten titt på bloggosfärens allra senaste reaktioner på Zarembas serie. Varghjärta tar upp skogspolitiken som ett exempel på hur Centerpartiet, Per Ankersjös bland bloggar väldigt uppmärksammade utspel på DN debatt till trots, inte driver en trovärdig miljöpolitik. Gabrielles blogg delar min egen upprördhet och påminner om ett annat välskrivet reportage om skogen, publicerat i magasinet Filter i höstas. Staffan Danielsson (C) ser inte alls några problem med avverkningarna utan resonerar utifrån äganderätten (undras hur han skulle besvara mina bägge invändningar mot sådant grundat resonemang?).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, miljö, miljön, argumentation, jorden, pirat, skog, skogen, skogspolitik, Eskil Erlandsson, Centerpartiet, C, ägande, äganderätt, egendom, natur, naturen, rättssäkerhet, lag, lagar, lagstiftning, rättssamhället, miljöbalken, naturvård, Lübeck-modellen, journalistik, tidning, tidningar, Dagens Nyheter, nyhet, nyheter, skogsbruk, kultur, Sverige, Skogen vi ärvde, demokrati, fri kultur, Maciej Zaremba, Zaremba

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Heja på Loreen för mänskliga rättigheter!

Eurovision Song Contest pågår för fullt, och Sveriges bidrag, Loreen med hennes låt ”Euphoria”, har tagit sig vidare till morgondagens stora final. Det går så bra för Loreen att hon skriver Eurovision-historia genom att slå alla tidigare rekord vad gäller att vara favorittippad – lägre odds har aldrig givits för en artist inför Eurovisionsschlagerfestivalen!

Det finns många som har anledning att glädjas. Inte bara vi som tycker att det är en riktigt mäktig och glädjande låt som Loreen tävlar med, utan även alla vi som tycker att mänskliga rättigheter och demokrati är rätt bra grejer. Men hur kan det komma sig? Vad har egentligen mänskliga rättigheter med en musiktävling att göra?

Jo, det är som så att Eurovision Song Contest i år går av stapeln i Baku, huvudstaden i Azerbajdzjan. Azerbajdzjan är en diktatur som systematiskt inskränker sina medborgares mänskliga rättigheter. Politiska aktivister, journalister och bloggare fängslas och misshandlas, den påstådda ”rättssäkerheten” är ofta ett rent skämt (Human Rights Watch talar om ”skenrättegångar”) och yttrandefriheten är extremt lidande i landet. Fria och äkta val arrangeras inte i landet, som styrts med järnhand av samma familj i ett par årtionden. I regimens övervakning är för övrigt svenska TeliaSonera inblandat, som idag avslöjats bistå även Turkiets människorättsvidriga avlyssning. Men åter österut. Azerbajdzjan är, kort sagt, en hemsk diktatur ansvarig för många brott mot mänskliga rättigheter.

Så är situationen anno 2011, då Azerbajdzjans bidrag vinner Eurovision Song Contest som det året arrangeras i Tyskland. Enligt tävlingens regler ska vinnaren av årets festival få anordna nästa års upplaga av musiktävlingen, så diktaturen får hålla i tävlingen. Fine. Att införa specialregler för ett visst land vore märkligt, och det är försvarligt att även diktaturer får delta i kulturella sammanhang. Däremot är det ytterst beklagligt att Eurovision Broadcasting Union – och det internationella samfundet i stort – inte tar tillvara på detta gyllene tillfälle att kritisera landets brister vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Och sedan, då de nationella uttagningarna skett, är de flesta artister till synes helt omedvetna om vilket fruktansvärt land de bjudits in till.

Alla utom en. Loreen har tillbringat sin tid i Azerbajdzjan, inte med att lydigt följa regimens fina och välpolerade schema, utan istället med att besöka såväl en kvinnorättsgrupp som aktivister som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta har förvisso givit en hel del medial uppmärksamhet för Azerbajdzjans odemokratiska natur  och regimens brott mot mänskliga rättigheter. Utmärkt – Loreen är sannerligen ett föredöme för hur vi bör förhålla oss till diktaturer. Demokratiaktivisten Turgut Gambar beskriver väl schlagerstjärnan: ”Hon är mycket populär bland demokratirörelser i Azerbajdzjan. Personligen vill jag tacka henne för hennes ställningstagande som en medmänniska och vän av demokratin.”

Hittepåanklagelserna från regimen om att svenska ambassaden skulle ha sökt påverka Loreen bör för övrigt avfärdas som just sådana – om något så har Sverige försatt sitt goda tillfälle att kritisera Azerbajdzjan, varför det påstådda agerandet förefaller mycket osannolikt. Här är för övrigt Sveriges Television särskilt att kritisera för att ha misslyckats i sitt kritiska public service-uppdrg.

Nu är naturligtvis Azerbajdzjans politiska situation en betydligt större fråga än Eurovision Song Contest. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm på DN Debatt föreslår riktade sanktioner från EU gentemot regimen (han ger källor till sina påståenden på sin blogg).

Ett sådant steg skulle knappast lösa alla Azerbajdzjans problem. Men det vore likväl ett steg på den långa väg landet måste gå för att dess invånare en dag ska åtnjuta den demokrati och frihet de har rätt till – så att även Azerbajdzjans folk en dag ska kunna känna sann eufori.

Loreen. Foto: possan på Flickr, CC-BY 2.0.

Foto: possan på flickr, CC-BY 2.0

Uppdatering: Loreen vann! Jippie! Fantastiskt! Tjoho! Ren eufori! Och jag hoppas vad gäller arenan som ska användas år 2013 på Stockholm! Gå gärna med i min Facebook-grupp om ni också vill se Stockholm som värdstad nästa år! Och EU-parlamentet har antagit en bra resolution om mänskliga rättigheter också!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, utrikespolitik,  Syrien, nyhet, nyheter, demonstrationsfrihet, frihet från tortyr, tortyr, demokrati, Azerbajdzjan, sanktioner, Loreen, Eurovision Song Contest, Baku, Eurovision Broadcasting Union, ESC, EBU, musik, kultur, Euphoria, Sverige, yttrandefrihet, television, Sveriges television, SvT, rättssäkerhet, Europeiska Unionen, EU

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Svenska utvisningar till Syrien värre än exporten

Enligt ett avslöjande av Svt har Sverige som enda EU-land motsatt sig kraftigare sanktioner mot Syrien, vad gäller handeln med mobiltelefoni utrustad med övervakningsmöjligheter. Just den handeln är nämligen mycket omfattande i Sveriges fall. Detta har lett till väldigt mycket kritik. Carl Bildt har nu besvarat kritiken med påståendet att svensk teknik som exporteras till Syrien inte hjälper regimen, utan istället hjälper oppositionen genom att möjliggöra kommunikation. Å andra sidan hävdar vissa att den svenska tekniken visst möjliggör övervakning från regimens sida, och att grunden för det officiella svenska ställningstagandet istället är möjligheten för Ericsson att tjäna pengar på det hela.

Nå, jag vet inte vem som har rätt – kanske Bildt faktiskt har rätt denna gång. Något jag däremot vet regeringen har riktigt fel om, och som i alla lägen är betydligt värre än export av teknik, är utvisningen av människor till Syrien.

Sverige utvisar alltså, med statligt våld om så krävs, människor till det Syrien som förtrycker, misshandlar och mördar sin egen befolkning.

Detta är fullständigt oacceptabelt. Samtliga flyktingar från diktaturer – de som lyckats lämna tyranniets fjättrande kedjor bakom sig, de som nu äntligen ser fram emot det liv i fred och frihet som alla människor har rätt till – bör här i Sverige få en fristad. Men det får de inte. Istället skickas de tillbaka till Syrien, i strid med Europakonventionen och därmed svensk grundlag. Ett sådant agerande är avskyvärt, och saknar motsvarighet i sentida svensk historia vad gäller människorättskränkning.

Om du håller med om det oacceptabla i detta, skriv under denna namninsamling, delta i blogguppropet i denna fråga, gå med i Facebook-gruppen Stopp för utvisning av flyktingar till Syrien och kom på demonstrationen vid Slussen i Stockholm imorgon klockan 15.00 till 17.00 som i allmänhet kräver stopp på Sveriges utvisningar.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, rätten till liv, uppror, den arabiska våren, frihet, Sverige, utvisning, Europakonventionen, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, rättsövergrepp, rebellrörelsen, rebellerna, rättssäkerhet, demonstrationsfrihet, demokrati, yttrandefrihet, Syrien, utvisning, utvisningar, Ericsson, Carl Bildt, Bildt,  privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, EU, Europeiska Unionen, sanktioner, teknik, teknologi, övervakningsteknik, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Stoppa de olagliga utvisningarna till Syrien!

Syrien. En diktatur där makthavarna som i alla diktaturer är mest rädda för det folk de förtrycker – för det är dem som har makten att avsätta dem. En diktatur där invånarnas  mänskliga rättigheter tillmäts noll och intet i värde. En diktatur där alla folkets försök till demokratisering slås ned med extremt våld. En diktatur där 10-åriga barn mördats för att de brutit mot ett utegångsförbud. En diktatur där dissidenter frihetsberövas och mördas.

Kort sagt, ett land ingen människa bör tvingas leva i.

Den extraordinära situationen som nu råder i Syrien – där den arabiska vårens frihetliga krafter är i rörelse, men där dessa krafter slås ned brutalt bortom vår förmåga till verkliga förståelse – har lett till att  Arabförbundet, denna vanligen gentemot diktaturer och deras metoder tämligen toleranta organisation, vidtagit den extraordinära åtgärden att, då det besinningslösa våldet inte upphört och landet inte tillåtit externa observatörer som kontrollerar att statsmakten håller freden, får Syrien inte längre få vara med i Arabförbundet. Dessutom talas det om upprättande av en flygförbudszon – allt i syfte att skydda civila.

Kort sagt, den internationella toleransen för övervåldet minskar alltmer.

I detta läge har Sverige en gyllene chans att visa prov på vår visdom och empati. Vi kan visa överlägsenheten i vårt politiska system som utgörs av demokratiskt framtagna lagar när det gäller vidsynthet och öppenhet. Vi kan visa att vi, här i Sverige, vår begränsade möjlighet att hjälpa till på plats till trots, faktiskt gör vad vi kan för att stödja den arabiska våren. Vi kan visa att vi, här i Sverige, inte bara ser demokrati, mänskliga rättigheter och skydd mot övergrepp som fina begrepp i deklarationer, utan något att omsätta i praktisk handling.

Kort sagt, vi kan ta emot flyktingarna från förtryckets Syrien och ge dem en fristad här, i ett demokratiskt land där deras rättigheter accepteras och tillgodoses, där de får stanna hur länge de vill utan att behöva bekymra sig för statsmaktens godtyckliga mord.

Men är det detta vi gör? Är det denna väg vi valt? Nej.

Vi har istället valt förtryckets väg. Tvångets metoder, diktaturens medel. Vi har valt att medelst statligt våld utvisa människor till det Syrien där just de kan bli nästa oppositionell att mördas. Och nästa. Och nästa.

Men det är egentligen inte vi som valt detta.

Vi  – Sveriges medborgare genom Sveriges riksdag – har istället valt att skriva in rätten för flyktingar från konfliktfyllda områden som Syrien att få asyl här i vår själva grundlag. De som är skyldiga till utvisningarna är inte vi. Det är staten, i form av Migrationsverket. Detsamma Migrationsverket som beslutat att utvisa en 16-åring som bott i Sverige i flera år till ett avlägset land där han varken kan språket eller har några släktingar. Detsamma Migrationsverket som gjort sig kända för ett flertal felbedömningar under dess långa, mörka historia.

Migrationsverket bryter mot svensk lag genom att tvinga människor att åka till Syrien, där människor mördas rutinmässigt av staten.

En svensk myndighet bryter mot svensk lagstiftning genom att skicka människor i döden. Detta är ett rättsövergrepp som saknar like i svensk nutidshistoria. Detta är en skamfläck på det svenska samhället, det samhälle som så sent som igår bad om ursäkt för tidigare begångna misstag då människor lämnats hjälplösa, då samhället vänt människor ryggen, då de behövde hjälpen som mest.

”Aldrig mer”, lät det då. Frågan rörde visserligen barnhemsbarn – men grundprincipen är densamma i båda dessa  fall: Sverige har de resurser som behövs för att säkra tillvaron för ett antal människor i nöd, och lagen säger att hjälpen ska ges; men maktutövningen struntar i både lag och reson och begår därmed övergrepp på demokratin och mänskliga rättigheter.

Allvaret i denna fråga gör att jag naturligtvis ansluter mig till det av Beelzebjörn startade uppropet för att stoppa Migrationsverkets illegala utvisningar till Syrien. Väldigt många andra upprörda deltar också i detta upprop. Ännu fler. Och än fler ändå. Gör det du med! Saknar du blogg och inte har lust att skapa den, finns en Facebook-grupp tillägnad saken. Dessutom har Migrationsverket en webbsida för att ställa allmänna frågor till dem, ett ypperligt tillfälle att fråga (respektfullt; hat leder ingenvart) hur utvisningar till Syrien är förenliga med den Europakonvention som utgör en del av Sveriges grundlag. Det finns också ett Twitter-flöde med svenskspråkiga nyheter om situationen i Syrien.

Såsom delaktig i uppropet publicerar jag här dess ursprungstext. Läs det också; ovan har jag inte fått med allt som nämns nedan.

Sverige avvisar flyktingar från Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i  Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.

Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga  demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till  regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig.

Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta  är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning  efterlevs.

Gå med i Facebook-gruppen

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, rätten till liv, uppror, den arabiska våren, frihet, Sverige, utvisning, Europakonventionen, lagstiftning, Bashar al-Assad, Assad, Arabförbundet, Assad, Assad, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, rättsövergrepp, rebellrörelsen, rebellerna, rättssäkerhet, demonstrationsfrihet, demokrati, yttrandefrihet, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Analys av samhällskritik i ”Himmelsöga” av Arne Dahl

De flesta har uppfattningen att en blogg är en regelbundet uppdaterad webbsida. Jag själv har uppfattningen att denna bloggs existens bör fortsätta. Genom deduktiv logik är det enkelt att komma fram till att det enda sättet att verkligen respektera båda dessa uppfattningar är att posta ett nytt inlägg i denna blogg – sådana handlingar har tyvärr utförts sorgligt sällan det senaste året. Men att skriva en episk argumenterande artikel om valfri samhällsrelaterad aspekt på det digra nyhetsflöde som sköljer över oss vore inte så kompatibelt med en tredje relevant uppfattning: mitt nya gymnasium – bra som det är – har orsakat enorm tidsbrist. Alltså måste jag söka en lösning som beaktar alla dessa aspekter; en syntes som sammanför dessa teser; kort sagt, jag måste lösa det så vitt omtalade livspusslet.

Det är inte det enklaste.

Now, någon idealisk lösning har jag inte skapat – just bristen på tid att tänka ut sådana är ju en del av problemet, vilket innebär att detta är ett tämligen prekärt moment 22. En det-får-duga-tills-vidare-lösning får, således, duga tills vidare. Och en sådan lösning presenterar jag nu: jag ska posta mina mer relevanta skolarbeten i bloggen. Mitt första blir en analys av romanen Himmelsöga av Arne Dahl ur ett samhällskritiskt perspektiv – och då denna blogg just har ett samhällskritiskt perspektiv, passar texten sannerligen. (Blir det fler skolarbeten som kan passera in i bloggens kriterier, så annorlunda utbildningsvärldens? Oklart. Det får vi se.) Ett sista påpekande: denna analys är inte uteslutande min egen skapelse: mina kloka och vänliga klasskompisar och föräldrar har givit respons på den, och jag har förändrat texten i enlighet med den responsen.

En viss spoilervarning utfärdas.

Allt som ska vara skrivet har skrivits. Över till analysen.

Brott mot humanismen

Vi lever i en hemsk värld. Vi är omgivna av ondskan, denna otämjda best som ryter till med jämna mellanrum både i tid och rum. Men det finns ett hopp för mänskligheten, en enda chans till en bättre värld: insikten om alla människors lika värde. Det är en sådan verklighet Jan Arnald under sitt pseudonym Arne Dahl målar upp i sin roman Himmelsöga, den avslutande delen av hans dekalog om internationell brottslighet. I Dahls värld – så lik vår egen – personifieras hoppet av A-gruppen, en enhet inom svenska polisen, och Paul Hjelm, en tidigare A-gruppsmedlem som får i uppdrag att leta reda på den spårlöst försvunne mästerspionen Tore Michaelis. Genom sina figurers kommentarer och åsikter, och romanens händelseutveckling, för Dahl fram en mäktig intellektuell humanism och riktar med den som grund kritik mot alla institutioner som motverkar människans sanna kärna: respekten för och gemenskapen med alla, oavsett de ytliga skillnader nationsgränser och fördomar åstadkommer. Himmelsöga är, med andra ord, ett humanismens credo.

Den nyss nämnda mänskliga kärnan – som genomsyrar hela verket – uttrycks som tydligast i Michaelis efterlämnade skrifter, där den går under namnet ”den demokratiska instinkten”, ett begrepp som används synonymt med principen om alla människors lika värde. Utöver att Michaelis i allmänhet framställs som en sympatisk person i beskrivningarna av honom, poängteras även värdet av denna och Michaelis andra ideal genom att protagonisten Paul Hjelm först när han inser detta om ”den demokratiska instinkten” gör sökandet efter Michaelis till en personlig snarare än yrkesmässig angelägenhet. Budskapet, att Michaelis ideal och försök att upprätthålla dessa i en kaotisk värld gör honom till en verkligt skydds- och beundransvärd person, kunde knappast framgå tydligare.

Som framgått tidigare är denna demokratiska instinkt emellertid lika lite självklar i Dahls universum som i vårt eget; godhetens fiender är många och starka. Dahl driver här tesen att övergrepp mot just människors lika värde är det som förenar de onda krafterna. Denna uppfattning motiveras med påståendet att det mesta av världens obefogade våld av alla dess former växer fram ur uppfattade motsättningar mellan olika grupper, grundade på mer eller mindre ytliga skillnader i fråga om religion, etnicitet och politik. Om dessa grupper i stället uppnått den demokratiska instinkten skulle de kunna förbise dessa obetydliga skillnader till förmån för en förståelse av att de alla innerst inne är lika mycket människor och har ett lika stort inneboende värde.

Den kritik som grundas på den demokratiska instinkten riktas naturligtvis i hög grad mot de vars ondska för de flesta i vårt samhälle är odiskutabel – de på internationell nivå betydelsefulla folkmördarna, maffian, talibanerna, diktatorerna och liknande, likväl som illviljans på ett inhemskt plan vanliga manifestationer i form av mördande. Men kritiken begränsar sig inte till dessa; Dahl drar sig inte för att även lyfta fram de hemskheter som begås av dem som av tradition anses som ”goda”, och kritiserar följaktligen även USA liksom dess allierade för de krig och andra illdåd som sker antingen under amerikansk flagg (i form av militären och CIA) eller under amerikanskt beskydd. Detta fokus på USA – som förmodligen grundar sig just i hur USA ofta höjs över anklagelser om ondska – når sin kulmen då det framkommer att en av bokens två huvudsakliga antagonister verkar under skydd av den amerikanska krigsmakten.

I Dahls litterära verk uttrycks även ett slags – likaledes humanistiskt grundad – normkritik. Inneboende i den själva demokratiska instinkten är förmågan att bortse från ytliga skillnader, och särbehandling och fördomar grundade på sådana ytliga skillnader ifrågasätts således. Detta gör Dahl genom att låta karaktärerna bryta fördomar genom sitt agerande och sin personlighet; kloka och högt uppsatta kvinnor och invandrare finns, dessa gruppers status som underordnade i vårt samhälle till trots, och det faktum att typiska kvinnoproblem som ätstörningar även kan drabba män nämns. Djupt befästa attityder i samhället liksom deras konsekvenser berörs, såsom de misogyna normer som leder till omedvetna övergrepp och den sociala press som utgör en orsak till ätstörningar, och en karaktär tänker att detta visar vilket ”sjukt samhälle” vi lever i. Inte bara köns- utan även nationsgränser överskrids: solidaritet med andra länders befolkning framhålls som något viktigt, även om författaren inte backar från att det kan vara svårt i praktiken, liksom fördomsfrihet generellt. Detta sista visas genom hur protagonisterna också har sin beskärda del godtyckliga uppfattningar om olika grupper; bokens hjältar är inte perfekta, utan har sina brister som alla människor.

Ett annat föremål för Dahls vassa humanistiska kritik är byråkratin i samhället, framförallt i Sverige. En del av denna antibyråkrati grundar sig på anklagelser om vanlig, enkel inkompetens: vissa poliser utmålas som lata och bekväma tjänstemän utan eget driv som gör intet mer än vad som krävs av dem (till skillnad från A-gruppen, som ständigt tar sitt uppdrag på yttersta allvar och är redo att gripa in utan order), polisen i stort som en organisation som inte klarar av att hantera dussinbrott (vilket leder till brottsoffer som tar lagen i egna händer) och chefer som vanliga – ofta ineffektiva och karriäristaktiga – människor, ej förtjänta av någon särskild respekt eller lojalitet på grund av den upphöjda position de tilldelats.

En annan, djupare, mer filosofisk kritik mot byråkratin finns även, och Dahl ger här uttryck för uppfattningen att vad som är rätt i sig inte nödvändigt är rätt enligt reglerna, och att en i sådana situationer bör agera efter det förstnämnda snarare än det sistnämnda. Detta manifesteras konkret genom A-gruppens beslut att vanemässigt bryta mot trafikregler, och att till och med begå brott mot egendomslagstiftning då det gynnar deras allmänna syfte, att värna om människors liv och lem. Uppfattningen visas även genom det yttrade föraktet gentemot samvetslösa byråkrater, som hellre följer order än tänker själva och söker rättfärdiga egentligen omoraliska handlingar på ytterst vaga grunder och därmed lurar sig själva. Byråkratins oerhörda förödande makt porträtteras även, då Dahl låter byråkratin spela rollen som A-gruppens slutliga nemesis, den enda de inte lyckas övervinna.

Men låt mig backa bandet något, till A-gruppens lagbrott. Dessa är inte bara ett utslag för regelförakt, utan utgör även en del i den diskussion om brottsbekämpningens gränser som boken deltar i: hur onda medel får staten använda i brottsbekämpningens namn? När blir kampen mot ondskan själv en del av ondskan? Dahl ger inget entydigt svar, men genom en protagonists val att slutligen lämna säkerhetspolisen – utifrån insikten att säkerhetstjänster i sig inte kan vara demokratiska – framträder åsikten att dagens brottsbekämpning åtminstone delvis gått för långt. Samtidigt utmålas mord (denna kränkning av den mest heliga av mänskliga rättigheter) som något acceptabelt, så länge syftet och resultatet är gott; således är Dahl inte uteslutande deontologisk humanist, utan hans åsikter har drag av utilitarism. Dock har även denna utilitarism sina yttre gränser, som skiljer de goda från de onda.

Utifrån detta perspektiv är det högst intressant att granska var Himmelsöga ställer sig i privatliv—övervakning-debatten, där valet mellan utilitarismen och deteontologin ställs på sin spets. Romanen har ett särskilt förhållande till detta område, då just den frågan är vad som givit boken dess namn; ”Himmelsöga” är en metafor för det omfattande övervakningssamhället som växer upp. Dahls syn framstår dock som något ambivalent: å ena sidan berättas om hur extensivt övervakningssamhället blivit, hur oerhört mäktiga dessa övervakningssamhällets verktyg gör makthavarna och hur makthavarna medelst dessa skulle kunna skapa en förtryckande diktatur utan dess historiske like vad gäller kontroll av medborgarna. Å andra sidan lyfts argumentet att människor intet har att frukta av att förlora sina privata hemligheter i ett så pass toleranta samhälle som vårt – att privatlivet, på sätt och vis, spelat ut sin roll – och att övervakningen, som det effektiva verktyg för brottsbekämpningen det är, bör fortsätta användas. Dahls uppfattning är i det stora hela oklart, men klart är i vilket fall att Dahl tycker att övervakningen – dess fördelar till trots – åtminstone i någon mån utgör ett hot mot demokratin.

Om en lämnar det politiska till förmån för en analys på metanivå av Himmelsöga, finner en snabbt att romanen även på ett mer kulturellt och opolitiskt plan är humanistisk. Boken andas intellektualitet, detta humanismens ideal, till följd av dess flitiga bruk av historiska, filosofiska och kulturella referenser och reflektioner (mycket angående musik som av tradition betraktas som mer seriös, så kallad klassisk musik). Även det oupphörligt korrekta och mycket rika språkbruket med dess myriad av metaforer och liknelser bidrar till den intellektualitetens aura som omger verket. Liksom med sina övriga ställningstaganden framför Dahl även detta bildningsideal genom sina karaktärer: de säger sådant som att adrenalinkickar och machostatus vida underträffar bildning och seriositet, och driver tesen att varje agerande kräver bakomliggande tankemöda. Även själva handlingen genomsyras av en vetenskaplig världssyn: inga övernaturliga element finns, och förövarens brott förklaras vara en produkt av förövarens uppväxt, till skillnad från böcker där brottslingen blott porträtteras som omänskligt ”ond”, utan förklaring.

Så har Arne Dahl byggt upp en deckare som utspelar sig i dagens samhälle, och låtit humanismen genomsyra både bokens språkbruk, uppbyggnad och handling. Konstant och mästerligt förfäktar Himmelsöga det som utgör humanismens själva kärna: respekten för alla människors lika värde.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, tolerans, öppenhet, frihet, Himmelsöga, litteratur, kriminallitteratur, litterär analys, bok, böcker, deckare, Arne Dahl, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, USA, terrorism, kriget mot terrorismen, rättsövergrepp, normkritik, fördomar, samhällskritik, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, Sverige, rätten till liv, demokrati, säkerhetspolisen, säkerhet, säkerhetspolis

Read Full Post »

Regeringen föraktar demokratin (eller är inkompetent)

När Wikileaks började läcka information var jag lite besviken på bristen på skandaler. Clinton hade beordrat spionage mot FN, vilket var upprörande, men det var ändå USA – Sverige togs inte upp så mycket. Sedan började läckorna om Sverige droppa in, läckor som visar på oegentligheter – men först idag kom den riktigt stora skandalen. Jag satte mig för att kolla på ett extrainsatt Dokument Inifrån-program på tvåan och förväntade mig en dokumentär om Wikileaks (som utlovats på Dokument Inifråns webbplats), men möts av information om att det extrainsatta programmet ska ta upp hemligt övervakningssamarbete mellan Sverige och USA. What?

Om du inte sett programmet ”De hemliga telegrammen”: se det nu. Det finns på Svt Play. 45 minuter långt, ja, men 45 av de mest inrikespolitiskt omskakande minuterna Sveriges Television producerat gjort om regeringen Reinfeldt. Om du inte orkar: läs Svt:s artikel om det hela istället, som inte är riktigt lika uttömmaande men har med mycket. Eller se allra minst Rapports tämligen kortfattade inslag om det:

Och programmet höll vad som utlovats. Noggrant uppbackad av av Wikileaks offentliggjorda dokument från USA:s ambassad i Stockholm kunde Sveriges Television avslöja att Sverige givit USA information om svenska medborgare. Och detta uppsåtligt undanhållit riksdagen och svenska folket, eftersom verksamheten enligt bedömning kanske inte skulle klara en sådan granskning, särskilt med bakgrund av FRA-debatten. Läs det där igen: svenska regeringen mörklade aktivt politiskt kontroversiella ageranden, för att undvika att folket och riksdagen skulle kritisera dem.

Beatrice Ask slingrar sig (naturligtvis) och påstod först att hon inte ville kommentera ordval i amerikanska dokument, och säger sedan att allt är ett missförstånd, att det påstådda övervakningssamarbetet blandats ihop med något annat. Ask, jag struntar fullkomligt i om det är ett övervakningssamarbete eller något annat som undanhållits riksdagen. Oavsett vilken regeringens verksamhet är, oavsett vad det handlar om, bör den inte skötas informellt med det uttalade syftet att undvika folkets och riksdagens granskning. Att undvika riksdagens granskning kan strida mot självaste Regeringsformen (alltså grundlagen):

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. […]

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare. […] Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning.

6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

Visst, det går att hävda att regeringen möjligen rent juridiskt – eftersom riksdagen genomdrivit urusel, odemokratisk lagstiftning som tillåter regeringen att syssla med sådana här kontroversiella saker utan riksdagens insyn – har gjort rätt. Men det spelar mindre roll. Att regeringen resonerar i termer av att ”detta agerande skulle svenska folket och riksdagen kanske ogilla, alltså döljer vi det” är hemskt, och strider om inte juridiskt mot grundlagen, så i alla fall mot grundlagens anda. Och att riksdagen driver igenom lagstiftning som möjliggör mörkande av ageranden inför folket är också odemokratiskt; jag kritiserar även riksdagen, inte bara regeringen, för det inträffade.

Det finns en minimal möjlighet för att Beatrice Ask faktiskt ändå är demokrat : Ask har faktiskt inte känt till vad hennes tjänstemän diskuterat med USA. Men om ministrars tjänstemän kan diskutera såhär kontroversiella saker dolt för regeringen är regeringen riktigt inkompetent, och tjänstemännen odemokratiska. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som skulle vara värst: att Beatrice Ask själv försökt hemlighålla samarbetet (vilket skulle innebära att hon föraktar demokratin) eller att hennes tjänstemän i hemlighet motarbetat henne (vilket skulle innebär att hon är inkompetent). En riktig skandal är det oavsett.

Och hur reagerar världen när en aktivistorganisation som Wikileaks – i samarbete ansedda tidningarna The New York Times, The Guardian, Der Spiegel, El País och Le Monde – publicerar det här och mängder av liknande avslöjanden av oegentligheter (och hey, en del glädjande saker också)? Jo, man attackerar Wikileaks med alla till buds stående medel, och talar om dödsstraff för journalister och terrorstämpling av en journalistisk organisation för att den bedriver just journalistik som om vi levde i Kina (en jämförelse även Reportrar utan gränser – sin tidigare kritik mot Wikileaks till trots – gör). Tack och lov har just detta inte uttalats av den amerikanska regeringen (som dock är väldigt upprörd), men runtom i världen pågår andra mindre allvarliga (men ändå extremt förkastliga) försök att tysta Wikileaks, som exempelvis att utreda om en viss person har begått ett brott (istället för att utgå från ett känt brott).

Det är dags att samhällets makthavare accepterar Wikileaks – och hela Internets – betydelse för politiken, och inser att det inte längre är möjligt att dölja saker för folket eller de folkvalda. Wikileaks  själva borde snarast hyllas för den demokratiska insyn organisationen ger oss, och alla politiker vars oegentligheter avslöjats bör snarast endera erkänna och be om ursäkt eller avgå. (Detta skrivet utifrån det mest sannolika scenariot att Wikileaks dokument är riktiga, då få makthavare hävdat motsatsen.)

Foto: Janwikifoto, CC-BY-SA 3.0

Foto (från Wikimedia Commons): Janwikifoto, CC-BY-SA 3.0. Justitieminister Beatrice Ask – kriminell antidemokrat eller bara inkompetent?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, Internet, pirat, Wikileaks, läcka, läckor, korrespondens, diplomati, USA, Sverige, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning,, terror, terrorism, insyn, öppenhet, demokrati, regeringen, samarbete, Cablegate, Dokument Inifrån, De hemliga telegrammen, rättssäkerhet, grundlagen, Regeringsformen, avslöjande, avslöjanden, riksdagen, Ask, Beatrice Ask, hemlighet, samarbeten, juridik, lagstiftning, lag, lagar, information, informationsspridning, yttrandefrihet, informationsfrihet, nyhet, nyheter, tidning, tidningar, Reportrar utan gränser, The New York Times, The Guardian, El País, Le Monde, Der Spiegel, journalism, journalistik, Sveriges Television, SvT

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikileaks-donatorer kan terrorstämplas pga SWIFT?

I dagarna har det, vilket knappast undgått någon, kommit ytterligare en på grund av blotta storleken imponerande (”största läckan någonsin” har fått upprepas ett par gånger om Wikileaks nu…) läcka via Wikileaks. Som tidigare har Wikileaks samarbetat med ansedda tidningar världen, med effekten att läckan fått än mer spridning och trovärdighet. Klart verkar vara att tidningarna gått igenom materialet för att undvika direkt skadliga publiceringar; i vilken grad, om någon, Wikileaks själva i enlighet med tidningarnas publicistiska beslut redigerat materialet förefaller oklart. Nå, mycket finns att säga om läckan, och väldigt mycket har sagts (klokast har kanske Roger Fjellström och Copyriot varit).

(Kort kan nämnas att de största skandalerna EMM är det av Clinton beordrade spionaget mot FN, S och USA:s propagandasamarbete, ett tvivelaktigt samarbete mellan Storbritannien och USA och ett faktiskt tämligen tvivelaktigt samarbete mellan Sverige och USA.)

Därför tänkte jag inte återupprepa andras tankegångar . Jag tänker ta mig an en aspekt på saken jag inte tror någon uppmärksammat: SWIFT-avtalet (EDIT: sedan jag började skriva har HAX tagit upp att SWIFT nämns i samband med Sverige i dokumenten men inte mer än så). SWIFT-avtalet är ett dokument som sedan ett par månader godkänts av EU-parlamentet (och resten av EU), och som innebär att USA i kampen mot terrorism får ta del av EU:s medborgares ekonomiska transaktioner. Problemet är att datan skickas ”i bulk” – det är inte bara en specifik misstänkts data som lämnas ut när USA begär det, utan även massor av oskyldiga vars data av tekniska skäl också skickas med. Ett stort problem för privatlivet, att våra transaktioner kan godtyckligt granskas av USA. Nå, vad har då detta med Wikileaks att göra?

Jo, Wikileaks drivs ideellt, men servrar och sådant kostar pengar. Därför är Wikileaks beroende av frivilligas donationer. So far so good. Men i USA finns tal om att terrorstämpla Wikileaks. Och att ge pengar till en terrororganisation torde betraktas som extremt suspekt – möjligen till och med kriminellt – ur sedan 9/11 paranoid-amerikanskt perspektiv. Som en följd av SWIFT-avtalet kan en EU-medborgare aldrig vara säker på att USA inte får information om ens transaktioner. Vilket betyder att vanliga människor som ger pengar till Wikileaks för att de gillar öppenhet riskerar att terrorstämplas själva. För att inte tala om Amnesty, som häromåret gav ett pris till Wikileaks (och visserligen senare kritiserat sajten men ändå varit någorlunda positiv), och Piratpartiet, som erbjöd (och ev. idag ger) serverplats åt sajten.

Är det bara jag som tycker det är fel att de som gillar demokratins principer (som öppenhet) kan behöva oroa sig för att stämplas som terrorister?

Är det bara jag som tycker det är märkligt att landet som grundades på demokratiska ideal (nåja…) idag är ett land ökänt för att motarbeta dem?

Är det bara jag som finner det besynnerligt att ”the land of the brave and home of the free” konstant prioriterar diffus säkerhet över frihet?

Är det bara jag som tycker det här är ett utmärkt argument till varför EU inte bör göra allt USA vill när USA ber EU om något?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, Internet, pirat, Wikileaks, läcka, läckor, korrespondens, diplomati, Clinton, USA, Sverige, Hillary Clinton, spionage, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, SWIFT, SWIFT-avtalet, bankdata, transaktion, transaktioner, donation, donationer, Storbritannien, EU, Europeiska Unionen, terror, terrorism, insyn, öppenhet, Piratpartiet, Amnesty, Nato, Socialdemokraterna, Sossarna, S, Moderaterna, M, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »