Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Television’

Eurovision Song Contest pågår för fullt, och Sveriges bidrag, Loreen med hennes låt ”Euphoria”, har tagit sig vidare till morgondagens stora final. Det går så bra för Loreen att hon skriver Eurovision-historia genom att slå alla tidigare rekord vad gäller att vara favorittippad – lägre odds har aldrig givits för en artist inför Eurovisionsschlagerfestivalen!

Det finns många som har anledning att glädjas. Inte bara vi som tycker att det är en riktigt mäktig och glädjande låt som Loreen tävlar med, utan även alla vi som tycker att mänskliga rättigheter och demokrati är rätt bra grejer. Men hur kan det komma sig? Vad har egentligen mänskliga rättigheter med en musiktävling att göra?

Jo, det är som så att Eurovision Song Contest i år går av stapeln i Baku, huvudstaden i Azerbajdzjan. Azerbajdzjan är en diktatur som systematiskt inskränker sina medborgares mänskliga rättigheter. Politiska aktivister, journalister och bloggare fängslas och misshandlas, den påstådda ”rättssäkerheten” är ofta ett rent skämt (Human Rights Watch talar om ”skenrättegångar”) och yttrandefriheten är extremt lidande i landet. Fria och äkta val arrangeras inte i landet, som styrts med järnhand av samma familj i ett par årtionden. I regimens övervakning är för övrigt svenska TeliaSonera inblandat, som idag avslöjats bistå även Turkiets människorättsvidriga avlyssning. Men åter österut. Azerbajdzjan är, kort sagt, en hemsk diktatur ansvarig för många brott mot mänskliga rättigheter.

Så är situationen anno 2011, då Azerbajdzjans bidrag vinner Eurovision Song Contest som det året arrangeras i Tyskland. Enligt tävlingens regler ska vinnaren av årets festival få anordna nästa års upplaga av musiktävlingen, så diktaturen får hålla i tävlingen. Fine. Att införa specialregler för ett visst land vore märkligt, och det är försvarligt att även diktaturer får delta i kulturella sammanhang. Däremot är det ytterst beklagligt att Eurovision Broadcasting Union – och det internationella samfundet i stort – inte tar tillvara på detta gyllene tillfälle att kritisera landets brister vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Och sedan, då de nationella uttagningarna skett, är de flesta artister till synes helt omedvetna om vilket fruktansvärt land de bjudits in till.

Alla utom en. Loreen har tillbringat sin tid i Azerbajdzjan, inte med att lydigt följa regimens fina och välpolerade schema, utan istället med att besöka såväl en kvinnorättsgrupp som aktivister som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta har förvisso givit en hel del medial uppmärksamhet för Azerbajdzjans odemokratiska natur  och regimens brott mot mänskliga rättigheter. Utmärkt – Loreen är sannerligen ett föredöme för hur vi bör förhålla oss till diktaturer. Demokratiaktivisten Turgut Gambar beskriver väl schlagerstjärnan: ”Hon är mycket populär bland demokratirörelser i Azerbajdzjan. Personligen vill jag tacka henne för hennes ställningstagande som en medmänniska och vän av demokratin.”

Hittepåanklagelserna från regimen om att svenska ambassaden skulle ha sökt påverka Loreen bör för övrigt avfärdas som just sådana – om något så har Sverige försatt sitt goda tillfälle att kritisera Azerbajdzjan, varför det påstådda agerandet förefaller mycket osannolikt. Här är för övrigt Sveriges Television särskilt att kritisera för att ha misslyckats i sitt kritiska public service-uppdrg.

Nu är naturligtvis Azerbajdzjans politiska situation en betydligt större fråga än Eurovision Song Contest. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm på DN Debatt föreslår riktade sanktioner från EU gentemot regimen (han ger källor till sina påståenden på sin blogg).

Ett sådant steg skulle knappast lösa alla Azerbajdzjans problem. Men det vore likväl ett steg på den långa väg landet måste gå för att dess invånare en dag ska åtnjuta den demokrati och frihet de har rätt till – så att även Azerbajdzjans folk en dag ska kunna känna sann eufori.

Loreen. Foto: possan på Flickr, CC-BY 2.0.

Loreen. Foto: possan på Flickr, CC-BY 2.0.

Foto: possan på flickr, CC-BY 2.0

Uppdatering: Loreen vann! Jippie! Fantastiskt! Tjoho! Ren eufori! Och jag hoppas vad gäller arenan som ska användas år 2013 på Stockholm! Gå gärna med i min Facebook-grupp om ni också vill se Stockholm som värdstad nästa år! Och EU-parlamentet har antagit en bra resolution om mänskliga rättigheter också!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Rejta gärna inlägget (en stjärna om du tycker inlägget är jättedåligt, två stjärnor om du tycker det är ganska dåligt osv) och svara gärna på enkäten till höger om huruvida du följer min blogg eller ej.

Rick Falkvinge, Piratpartiets partiledare, är upprörd. Rick är sur på TV4 Nyheterna, som med hjälp av… eh, kreativ redigering satte Piratpartiet i sämre dager än Piratpartiet varit i om den kreativa redigeringen inte ägt rum. Det hela rör sig om att Rick och några fler pirater i intervjuer med TV4 Nyheterna sade, apropå att Rick röstat i en fråga han var solklart jävig i på ett av PP:s styrelsemöten, att de gjort fel, men att de nu förstått att de gjort fel, gjort om och gjort rätt (samma fråga röstades om på ett annat, senare styrelsemöte, och Rick var inte med och röstade då, vilket förstås är bra, men jag hoppas sannerligen att det inte bara berodde på aktiebolagslagen, för att Rick tycker att den är bra för att leda en organisation, och att han därmed bara pragmatiskt ogillade sitt jäviga röstande, men inte brydde sig principiellt…), men att TV4 sedan klippte ner det till ”vi gjorde fel”.

Lite fult gjort av TV4 Nyheterna, förstås. Men i jämförelse med andra, betydligt värre, osjysta angrepp mot Piratpartiet (som Aftonbladets berömda reportage som baserade sig på – att Rick hade stökigt hemma… jo, jätterelevant inför EU-valet, definitivt, Aftonbladet! Tack för att ni har sådan seriös och samhällsförbättrande journalistik! Inte…) är det inget alls, inget värt att ge ”gult kort” för eller hota med att sluta kommunicera med det mediet. Det bör även nämnas i rättvisans namn att sådana här angrepp långt ifrån bara händer mot Piratpartiet – etablerade media verkar närmast reflexmässigt vinkla politiska nyheter och annat; det är en del av deras arbetsmetod.

Arbetsmetoden är förstås förkastlig, och varje  sådant fel kan förstås påpekas i blogginlägg som förklarar hur saken egentligen ligger till. Men gula kort – nej. Fel. Fel, fel, fel. Ricks resonemang haltar. Jag citerar frn hans blogginlägg.

Det finns en tradition bland vissa gammelmedier att de kommer undan med att säga och påstå vad som helst, eftersom ingen ändå kan få ut sin egen version, och är hopplöst beroende av gammelmedierna för att fortsätta kommunicera även efteråt.

Piratpartiet är ingetdera. Vi masskommunicerar själva. Vi publicerar själva. Vi väntar inte på någon enda redaktör. Vår strategi är inte beroende av gammelmedier. När vi ändå samarbetar med gammelmedia, så är det för att båda vinner på det. Det gammelmedie som tror sig kunna komma undan med att behandla pirater oschysst, kommer att märka att vi helt enkelt gör slut med dem, precis som vilken annan dålig relation som helst.

Så det här är ett gult kort till TV4 Nyheterna. Nästa gång kan kortet bli rött i stället.

Sedan kan man ju alltid fråga sig hur det gynnar TV4 Nyheternas varumärke i längden att få ett sådant här rykte bland den delen av befolkningen som kommunicerar bäst, effektivast och i störst skala. Det är inte direkt bra varumärkesvård.

Kom igen, Rick. Du vet bättre än såhär. Ja, vi kommunicerar själva. Piratpartiet har så många kommunikationssätt (piratpartiet.se, bloggar, IRC, e-mail, forumet, Skype…) att det ironiskt nog är problematiskt att nå alla personer inom partiet med information, då alla inte nyttjar samma kommunikationssätt. Nå, på grund av detta är det hursomhelst inte svårt att till exempel skriva ett blogginlägg och förklara hur media vinklade sin nyhet och berätta hur saker och ting egentligen förhåller sig. Problemet?

Folk läser inte bloggar. Ja, en liten, liten del av folket gör det, söker ofta efter andrahandsinformation till vad etablerade media rapporterat, den inblandades egen version av saken, blogginlägg som länkat till media. De får reda på hur det egentligen ligger till. Saken är bara den, att denna lilla, lilla del av folket antagligen redan är sympatisörer till oss, de flesta. De andra, de som det är viktigare att nå, läser inte bloggar. De tar inte del av den kommunikation vi själva för ut. De läser sin Dagens Nyheter, kollar på TV4 Nyheterna och bläddrar i Aftonbladet. Folk är naturligtvis inte dumma i huvudet – de förstås vet att etablerade media överdriver, vinklar och ”rättar till” historier. De vet att media inte publicerar den hela och enda Sannigen med stort S.

Problemet är att de godtar medias version, för att det är den bästa de har. De orkar inte sätta sig och googla efter något  alternativ, de tror och påverkas av artklarna och reportargen även om de tar dem med en nypa salt – och detta gäller även mig, när det gäller annat än det jag intresserar mig mycket för (något jag märkt är att jag varje gång jag får mer inblick i något ämne – må det vara Wikipeda, fågelskådning eller Harry Potter – genast upptäcker många fler fel i medias material om de ämnena, och detta gäller alla ämnen jag intresserar mig för; eftersom medias material om, säg, abstrakt konst – för att ta ett ämne jag knappt kan ett dugg om – knappast kvalitetskontrolleras mer än material inom just mina intresseområden, har jag en känsla av att allt material egentligen innehåller fel, brister, vinklingar eller något sådant).

Och nej, Rick, påståenden om att vi ”kommunicerar bäst, effektivast och i störst skala” är, hur mycket jag än skulle vilja att de var sanna, felaktiga och snarast överdrivet skryt. Det är sant att vi kommunicerar effektivt och bra, tack vare kraften hos The Internets, med varandra. Med de som inte kommunicerar särskilt mycket via The Internets, på samma sätt som vi gör (e-mail och Facebook räknas inte), kommunicerar vi inte särskilt effektivt. De får medias bild, och nöjer sig med den. Och den gruppen människor är också i klar majoritet i befolkningen (även om jag tror att det kommer ändras – de yngre använder The Internets mer på det sättet, och sådant som är populärt bland de yngre har förstås framtiden för sig).

Vår relation med gammelmedia är inte som vilken relation som helst som vi kan göra slut. Gör vi slut med gammelmedia får det bara mer negativa konsekvenser (det gör det än lättare för dem att smutskasta oss, genom att ta en bunt lösa rykten, sammanfoga till en någorlunda läsbar artikel – just det sagt med glimten i ögat, och avsluta de med de berömda, i det fallet faktiskt sanna, för en sensationsjorunalist så vackra, orden: Vi har förgäves sökt en representant för Piratpartiet för en kommentar.). Gör vi slut med gammelmedia blir dessutom deras benägenhet att smutskasta oss än större. Alltså: inte någon bra idé.

Jag önskar förstås att det vore annorlunda. Jag önskar att etablerade media inte var så starka. Jag önskar att fler sökte fler perspektiv på sanningen. Jag önskar att fler tog del av vår kommunikation direkt från oss. Jag önskar att Internets storslagna möjligheter till kommunikation nyttjades av alla, och att Internet blev vad det har potential att bli – en omedelbar kommunikationsväg med vem som helst när som helst hur som helst. Jag önskar att vårt samhälle var ett utopiskt informationssamhälle, där kunskapen delades av alla och alla fick möjlighet att kommentera och kritisera andras versioner av sanningen.

Men det är inte annorlunda. Vi lever inte i det fullvärdiga informationssamhället. Och önska kan en göra bäst en kan – en önskning infaller inte mer för det. Vad vi kan göra är dock att anpassa oss till verkligheten. Bemöta etablerade media med den respekt de många gånger inte förtjänar. Uttrycka oss på ett medietränat sätt för att försvåra den smutskastning vi egentligen inte borde behöva försvåra. Vårda relationen med gammelmedia, och inte se den som något slags ömsesidig relation som ena parten när som helst kan och får bryta utan svåra konsekvenser – för, let’s face it, verkligheten ser inte ut så.

Jag ber Rick att sluta dela ut gula kort i piratrörelsens namn, kort som jag och – baserat på mängden negativa kommentarer i Ricks blogginläggs kommentarsfält – många andra pirater inte står bakom. Gammelmedia är ungefär (notera ”ungefär” – gammelmedia bestämmer ju inte vem som vinner matchen i slutändan, det gör folket; i en fotbollsmatch bestämmer ju inte publiken. Men men, om Rick kör på fotbollsmetaforer är inte jag den som vägrar spela med…) som domaren i en fotbollsmatch; domaren kan döma fel, och baserat på sina egna åsikter, men hur mycket fel domaren än gör kan vi inte utvisa domaren med mindre än att förändra på fotbollssporten – samhället – ganska grundligt (och det skall sägas; med tanke på Internets potential är det knappast särskilt otroligt att samhället – fotbollssporten – en dag förändrats så grundligt att vi dumma domares ord inte blir lag i åskådarnas ögon).

Vi spelar mot den etablerade politiken, och vi spelar med ojusta regler. Domaren hejar på motståndarna, och matchen är svårvunnen. Men det gäller att få med sig publiken, för med publikens hjälp kan vi störta domaren och få segerpokalen. Publikens hjälp får vi dock inte genom att hålla på och försöka utvisa domaren när den begått minsta fel – det genererar bara dess förakt.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Jag kollade på dagens avsnitt av Halal-tv. Det var väldigt intressant. Avsnittets huvudfråga var kostanden för invandringen, samt vad svenskhet är. Att räkna på hur mycket invandrarna kostar tycker jag att, visst, det kan göras. Men jag förstår inte riktigt nyttan av det. Vi kan lika gärna räkna på hur mycket homosexuella kostar samhället, eller hur mycket folk som gillar Idol kostar för samhället. Se där – den gruppen kostar mer än de andra, så de försöker vi minska antalet personer i den gruppen. Eh? Det fungerar inte riktigt.

Men visst. Om nu folk vill räkna på invandringen, så skall det får göras. Dock finns det andra svårigheter. Hur länge är en person en invandrare? När övergår personen till att vara svensk (som de sade i programmet: om en person om invandrar till Sverige är invandrare till den dag då personen får arbete, och sedan räknas som svensk, är det inte alls konstigt om invandringen kostar)? Och vad skall räknas med (lite samma fråga, egentligen)? Alla verkar ge olika svar. Det bästa och enklaste vore nog att se alla som individer, som människor, och behandla de individuellt, inte efter vilka grupper de råkar tillhöra.

Och sedan: Vad är svenskhet? Är det, som Jimmy Åkesson lite vagt verkade antyda/hålla med om, att vara anhängare av kristendomen eller ha någon annan tro (eller inte tro alls) som varit vanlig i Sverige? Är personer som fötts i Sverige men har utländska föräldrar svenskar? Är det möjligt att vara svensk utan att kunna svenska språket? Är en person svensk om personen kallar sig svensk? Det föreligger en stor polarisering mellan ”invandrare” och ”svenskar”, vilket jag tycker är ganska roligt eftersom det inte finns någon solklar definition på ”svensk”; åtminstone verkade Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, inte kunna framföra en glasklar sådan – åtminstone hävdade han att det var ganska subjektivt, och att det var ”svåra frågor”.

Åkesson pratade även om assimilation. Han förespråkar alltså, om jag förstått rätt, att olika kulturer istället för att existera sida vid sida, kanske utbyta några tankar med varandra, bör efterlikna varandra så mycket som möjligt. Jag kan inte se vad som är dåligt med mångkultur. Så länge folk respekterar lagar och demokrati får de väl ha vilken kultur som helst?

För övrigt noterar jag att ingen i detta program reagerade på det okonventionella sättet att hälsa på. Tack och lov. Folk skall få hälsa så som de vill.

Read Full Post »

På tv4 visas för närvarande (eller har nyligen visats) ett reklaminslag för lotteriet Postkodslotteriet. Detta lotteri har även ett helt eget program tillägnat sig (Postkodsmiljonären). I Postkodsmiljonären får en delvis se folk som sitter i den så kallade Heta stolen och svarar på frågor om allt från svenska fåglar till gamla brittiska rockgrupper och delvis personer som deltager i Postkodslotteriet och vinner. Frågesportsdelen finner jag synnerligen underhållande och lärorik. Förvisso är det programmet något jag försöker kolla på varje gång det sänds, vilket är fredags- och lördagskvällar.

Däremot gillar jag inte klippen från när folk blir tilldelade sina stora summor pengar. Jag har ingete mot lotterier generellt sett, men jag tycker ändå inte att filmklipp från sådana ska ta tid från intressanta program – reklampauserna är fullt tillräckliga. Medan Postkodsmiljonären startar klockan halv åtta och slutar klockan åtta enligt tv-tabellerna, är själva frågesportstiden betydligt mindre. Totalt är det kanske (jag har inte räknat, men det vore ganska intressant att företaga sig; om jag minns det och har den tekniska möjligheten att göra det nästa gång jag kollar på programmet ska jag försöka genomföra ett sådant test; eventuella resultat publicerar jag naturligtvis här på bloggen) en kvarts programtid. En kvart. Och programmet håller på en halvtimme. Det anser jag vara att fylla ut tiden så mycket som möjligt. Då vore det bättre, anser jag, med ett program på en kvart utan paus vare sig för lotterivinnarvisningar eller reklam.

Eller ja, reklam och reklam. Klippen från Postkodslotteriet är, anser jag, lika mycket reklam som det som sänds i reklampauserna. Nåja. Detta var bara reklamaspekten. jag tänker även ta upp varför jag tycker att Postkodslotteriet är särskilt dåligt, trots att jag generellt sett inte ogillar lotterier så starkt. Och nu kommer det:

Postkodslotteriet sänder reklam i reklampauserna, för att återkomma till vad jag började detta inlägg med. Där visas diverse sympatiska personer som stödjer postkodslotteriet (jag minns inte exakt, men jag tror att bland andra Jan Eliasson (en person som jag verkligen beundrar) gör det). De talar om hur Postkodslotteriet bidrar till en bättre värld, att alla bör hjälpa till och att det inte alls finns någon ”motsättning mellan det kommersiella och det ideella” (som de uttrycker det; citatet är fritt ur minnet). Lotteriet ifråga skänker nämligen pengar till hjälporganisationer såsom Rädda barnen. Det är naturligtvis bra, men framförallt är det (tror jag) ett säljknep.

Och vad är då dåligt med det? Alla företag har väl sina säljknep? Ja, det har dem. Men detta anser jag vara lite extra dåligt. Om de nu vill skänka pengar till välgörenhet, så undrar jag: varför skänker de inte hela sin vinst till hjälporganisationerna? Då skulle ju ännu fler barn få lära sig läsa, eller vad det är de talar om i reklamen. Så varför?

Missförstå mig rätt. Det hjälporganisatonerna gör anser jag inte vara dåligt. Inte alls. Men om folk vill skänka pengar till välgörenhet, är det betydligt smartare att direkt skänka de till hjälporganisationer, och inte skicka dem mellan ett företag.

Fotnot: Jag själv skänker faktiskt 20 procent av min månatliga inkomst till välgörenhet.

Read Full Post »

Jag ogillar reklam. Jag ogillar den. Den indoktrinerar folk att köpa något och gynnar kommersiella intressen. Generellt sett ogillar jag reklam. Jag ogillar generaliseringar också. Därför vill jag poängtera att det finns undantag. Reklam för Wikipedia eller Rädda Barnen tycker jag faktiskt är bra. Reklam för (produkter av) multinationella storföretag såsom McDonalds tycker jag inte om. Nåväl. Nu när jag klarlagt min grundläggande syn på reklam kan jag komma till min poäng. Anledningen till varför blogginläggets titel är en mycket ologisk hypotes.

Vilken reklam tror du att du minns bäst? Vilken tror du får dig mest intresserad av vad det nu är som reklamen är för? Bra eller dåligt gjord reklam? Reklam som du gillar, eller reklam som du stör dig otroligt på, eller reklam som du varken gillar eller ogillar? Jag tror faktiskt att reklam en inte får en särskilt bestämd uppfattning om är mest påverkande. Du påverkas mer om du inte märker att du påverkas. Däremot tror jag inte att en blir mer positiv till företaget/produkten som reklamen görs för, om reklamen ifråga är dålig. Och då menar jag inte typ lite medkänslaskapande dålig eller komiskt dålig (det vill säga: reklam som involverar någon som hela tiden råkar illa ut, men som en ändå känner medlidande för, eller tycker är så där halvrolig). Nej, jag menar reklam du irriterar dig på, reklam som du bara inte orkar med. Den tror jag faktiskt inte ger så stort intryck. Förvisso gör dåligheten att du blir emdveten om reklamen och att den bara är där för att indoktrinera, vilket får dig att bli mer misstänksam. Detta antar och hoppas jag. Mina hypoteser är inte alls baserade på någon vetenskaplig forskning, vad jag vet, utan bara mitt sunda förnuft och vad jag lärt mig av andra.

Men den bra reklamen då? Den där du sjunger med i bakgrundsmusiken, den som gör att du känner dig trygg, den som glädjer dig, den som får dig att skratta och som du bär i minnet? Den tror jag faktiskt är rätt dålig, ur en person som inte vill påverkas av reklam. Om du exempelvis sympatiserar med stackars Lasse som det bara går dåligt för (för att använda mitt tidigare exempel på vad jag inte menade med dålig reklam) tänker du bort att Lasse egentligen är en skådespelare och att reklamen producerats av ett företag med enda syfte att få dig att köpa företagets produkter (om det nu är företag; är det Rädda barnen eller Wikipedia det handlar om tycker jag att sådan här reklam är bra reklam).

Det finns mången exempel på reklam jag gillar. Ett aktuellt sådant är ”Born to be cheap”-kampanjen som Tele2 bedriver just nu. Den finns på reklampelare, i tidningen och, naturligtvis, på tv:n. Jag antar att den även finns på webbplatser (utöver Tele2:s sådana; att den finns på tele2.se är självskrivet); jag gick faktiskt in på några webbplatser jag vet har reklam för att hitta den och kunna länka till webbplatsen som exempel, men hittade den inte (jag gick till och med in på Aftonbladets webbplats). Nåväl, videon i sig finns på youTube och diverse bloggar. Av upphovsrättsskäl klistrar jag inte in videon här. Det finns faktiskt på en webbsida på tele2:s webbplats! Reklamen i sig handlar om ett får, Frank, som är ensam och utesluten eftersom han är ett får. Han söker lycka i livet och finner till slut det hos sina gelikar, på Tele2. Poängen är ordvitsen ”cheap” och ”cheep”.

Andra nymedia som skriver om tele2:s nuvarande ”Born to be cheap”-kampanj:

Gammalmedielänkar:

Detta blev första inlägget på några dagar. Det blev riktigt långt också, för att vara på denna blogg. Det var intressant och roligt att skriva. Jag hoppas att du fann lika mycket nöje i att läsa det!

Read Full Post »