Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Journalistik’

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, , , , piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Skogen håller på att försvinna. Ja, inte träden då – träd finns det som sällan förr i Sverige. Men skogen, som natur-och kulturlandskap, som något mer än eviga, monotona virkesåkrar av identiska träd i byråkratiskt exakta rader, är en bristvara i dagens Sverige. Och det blir allt värre. De hänsynslösa kalhyggena och artfattiga granplantagen breder ut sig alltmer, och naturskogen med alla dess fantastiska skönhetsupplevelser, fördelar för folkhälsan och hotade växt- och djurarter blir alltmer sällsynt i vårt avlånga Ikea-land.

(Till och med den benämningen på Sverige – ”ett iskallt Ikea-land”, som Kent sjunger om – kan anknytas till skogens tillbakagång. Ikea är nämligen skyldiga till skogsskövlingar i det mycket värdefulla naturområde Karelen i Ryssland. Om detta har såväl Uppdrag Granskning som Fältbiologerna talat.)

Glädjande nog har en av Sveriges främsta journalister, vassaste pennor och klokaste kritiker tagit sig an skogsfrågan, som tidigare så negligerats i svensk massmedia. Maciej Zaremba har för Dagens Nyheter skrivit en alldeles fantastisk reportageserie om hur Sveriges landskap håller på att förändras – han kallar sin skapelse Skogen vi ärvde. Artiklarna är rena mästerverk även litterärt – hur lite du än må bry dig om miljö och skog är jag tämligen övertygad om att du kan få ut mycket av läsningen. Man måste ju inte läsa hela – de flesta artiklarna står väl på sina egna ben.

Så här kommer en drös länkar, till alla Zarembas journalistiska guldglimtar:

  • ”Sveriges nya miljonprogram.”Maciej Zaremba inleder sin reportageserie med en redogörelse för skogen ur ett kulturellt perspektiv, och med en granskning av ett enskilt, deprimerande fall.
  • ”Lagen är en rökridå.” Ni medborgarrättsaktivister, pirater och andra som är intresserade av rättssamhällets principer kommer bli mycket förundrade av denna information om hur rättsliga principer, fundamentala för demokratin, sätts ur spel då avverkning ska ske.
  • ”Motorsågsmassaken. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” Rubriken talar för sig själv. Hur en så märklig och hänsynslös brukandeform som kalhyggen permanentats i lagstiftning – det övergår mitt förstånd.
  • ”Skogens maffia. Så tog de makten över träden” Här har återigen den rättsligt intresserade mycket extremt intressant att hämta. Men vatusan, ”rättsligt intresserade” – har du något som helst intresse för sättet Sveriges politik bedrivs i praktiken, månde du vara socialdemokrat, moderat, piratpartist eller miljöpartist, är detta absolut måste-läsning.
  • ”Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen” Zaremba bevisar sitt journalistiska – och inte okritiskt miljöpolitiska – uppsåt, genom att skopa iväg en del välförtjänt kritik mot miljörörelsen. Jag själv ingår aktivt i just miljörörelsen – jag är styrelseledamot i Fältbiologernas Stockholmsklubb och har närmast varit inskriven i Naturskyddsföreningen sedan jag föddes – men om det Zaremba skriver här stämmer, finns brister även i dessa organisationers ideologi och modus operandi. Jag tror visserligen att mycket av kritiken är tillspetsad, just för att bevisa att Zaremba inte okritiskt går miljörörelsens ärenden; men likväl anstår det varje miljökämpe att läsa och reflektera över denna text.
  • ”I rörelsernas Sverige har skogen ingen talan”. Efter det enorma gensvaret från DN-läsare Sverige över sammanfattar här Zaremba vad han uppfattar som svenska folkets åsikt i frågan, samtidigt som han på ett skickligt sätt bemöter den kritik som riktats mot hans skriverier från diverse olika håll. Zaremba har också chattat med sina läsare.

Erlandssons anarkokapitalistiska resonemang

Sveriges skog är hotad. Ett gott alternativ till dagens politik finns – det kallas kontinuitetsskogsbruk eller Lübeckmodellen. Samtidigt vill den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson, öka avverkningarna och kalhyggena. Detta enligt en intervju med DN, publicerad i torsdags. 

Än mer häpnadsväckande än Erlandssons åsikt är hans argumentation för den. Jag citerar ministern från DN-intervjun:

 Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande.

Och ett liknande resonemang för Erlandsson fram i en av Zarembas artiklar:

Av äganderätten följer förfoganderätten.

Detta är ett felaktigt resonemang, av ett par anledningar:

För det första kan konstateras att tanken på ägande över skog och mark är märklig. Ursprungligen var skogen och resten av naturen hela mänsklighetens – man talar om ”Jorden vi ärvde” av en anledning. Vi. Inte ”skogsägarna”. Den svenska så omtalade allemansrätten speglar denna syn på skogen som något som är en allmän egendom, något där konstruerade gränser känns just väldigt konstruerade.

Om Kalle, Ibrahim och Lisa alla bor runt och nyttjar samma skog – varför skulle Kalle få hugga ned den och därmed störa Ibrahims och Lisas närmiljö, bara genom att hänvisa till att hans farfars farfars farfar var ovanligt skicklig på att lägga beslag allra först på olika områden? Nej, det enda rimliga är att betrakta skogen som den gemensamma tillgång denna fantastiska resurs utgör – i någon mån är detta den naturliga motsvarigheten till public domain och fri kultur. Och Sveriges befolkning bör därför i demokratisk mening ha rätt att få sin röst hörd i frågorna, och sin vilja igenom i politiken.

För det andra får Erlandssons resonemang helt extrema och verklighetsfrånvända om de skulle realiseras i praktiken. Jag säger inte att äganderätten som sådan är felaktig – i viss utsträckning är det en reell mänsklig rättighet, viktig att inte inskränka godtyckligt. Men när det gäller mark, och när det gäller de närmast religiöst dogmatiska sätt Erlandsson verkar se på äganderätten, blir det hela smått absurt. Låt se vad påståendena ”med äganderätten kommer förfoganderätten” och ”jag tycker inte jag ska ingripa i någons ägande” skulle leda till om det applicerades på Sverige som samhälle…

  • …inget strandskydd skulle existera – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
  • …inga naturreservat på privat mark skulle etableras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
  • …inga offentliga bidrag till grisnäringen skulle betalas ut, då pengarna till dessa kommer från skatter som samhället tar ut från medborgare i strid med deras förfoganderätt över sina pengar – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”. (Okej, just detta vore faktiskt en god konsekvens, det medger jag. Men då Erlandsson själv är ansvarig för bidragen visar detta på en enormt inkonsekvens.)
  • …inga skatter, och därmed ingen offentligt finansierad sjukvård, rättsväsende, skola, gymnasium, äldreomsorg eller någon annan statligt eller kommunalt ordnad samhällsservice alls skulle kunna finansieras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
  • …inga allmänna val, ingen riksdag och ingen regering skulle kunna drivas, eftersom de också kräver skattindrivning för sin existens – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.

Nu påstår jag inte att ministern vill genomföra en sådan odemokratisk och anarkokapitalistisk samhällsreform. Jag påstår enbart att ministern har precis lika dåligt omdöme när det gäller att välja argument, som när det gäller skötseln av den skog han istället för att ansvarsfullt rädda gärna vill ansvarslöst avverka.

Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0

Detta mycket vackra skogsområde tillhör Caldera de Taburiente National Park på ön La Palma, en av de spanska Kanarieöarna. Undras om området blivit nationalpark om Erlandsson varit minister därnere…

Avslutningsvis en liten titt på bloggosfärens allra senaste reaktioner på Zarembas serie. Varghjärta tar upp skogspolitiken som ett exempel på hur Centerpartiet, Per Ankersjös bland bloggar väldigt uppmärksammade utspel DN debatt till trots, inte driver en trovärdig miljöpolitik. Gabrielles blogg delar min egen upprördhet och påminner om ett annat välskrivet reportage om skogen, publicerat i magasinet Filter i höstas. Staffan Danielsson (C) ser inte alls några problem med avverkningarna utan resonerar utifrån äganderätten (undras hur han skulle besvara mina bägge invändningar mot sådant grundat resonemang?).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

När Wikileaks började läcka information var jag lite besviken på bristen på skandaler. Clinton hade beordrat spionage mot FN, vilket var upprörande, men det var ändå USA – Sverige togs inte upp så mycket. Sedan började läckorna om Sverige droppa in, läckor som visar på oegentligheter – men först idag kom den riktigt stora skandalen. Jag satte mig för att kolla på ett extrainsatt Dokument Inifrån-program på tvåan och förväntade mig en dokumentär om Wikileaks (som utlovats på Dokument Inifråns webbplats), men möts av information om att det extrainsatta programmet ska ta upp hemligt övervakningssamarbete mellan Sverige och USA. What?

Om du inte sett programmet ”De hemliga telegrammen”: se det nu. Det finns på Svt Play. 45 minuter långt, ja, men 45 av de mest inrikespolitiskt omskakande minuterna Sveriges Television producerat gjort om regeringen Reinfeldt. Om du inte orkar: läs Svt:s artikel om det hela istället, som inte är riktigt lika uttömmaande men har med mycket. Eller se allra minst Rapports tämligen kortfattade inslag om det:

Och programmet höll vad som utlovats. Noggrant uppbackad av av Wikileaks offentliggjorda dokument från USA:s ambassad i Stockholm kunde Sveriges Television avslöja att Sverige givit USA information om svenska medborgare. Och detta uppsåtligt undanhållit riksdagen och svenska folket, eftersom verksamheten enligt bedömning kanske inte skulle klara en sådan granskning, särskilt med bakgrund av FRA-debatten. Läs det där igen: svenska regeringen mörklade aktivt politiskt kontroversiella ageranden, för att undvika att folket och riksdagen skulle kritisera dem.

Beatrice Ask slingrar sig (naturligtvis) och påstod först att hon inte ville kommentera ordval i amerikanska dokument, och säger sedan att allt är ett missförstånd, att det påstådda övervakningssamarbetet blandats ihop med något annat. Ask, jag struntar fullkomligt i om det är ett övervakningssamarbete eller något annat som undanhållits riksdagen. Oavsett vilken regeringens verksamhet är, oavsett vad det handlar om, bör den inte skötas informellt med det uttalade syftet att undvika folkets och riksdagens granskning. Att undvika riksdagens granskning kan strida mot självaste Regeringsformen (alltså grundlagen):

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. […]

4 § Riksdagen är folkets främsta företrädare. […] Riksdagen granskar rikets styrelse och förvaltning.

6 § Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

Visst, det går att hävda att regeringen möjligen rent juridiskt – eftersom riksdagen genomdrivit urusel, odemokratisk lagstiftning som tillåter regeringen att syssla med sådana här kontroversiella saker utan riksdagens insyn – har gjort rätt. Men det spelar mindre roll. Att regeringen resonerar i termer av att ”detta agerande skulle svenska folket och riksdagen kanske ogilla, alltså döljer vi det” är hemskt, och strider om inte juridiskt mot grundlagen, så i alla fall mot grundlagens anda. Och att riksdagen driver igenom lagstiftning som möjliggör mörkande av ageranden inför folket är också odemokratiskt; jag kritiserar även riksdagen, inte bara regeringen, för det inträffade.

Det finns en minimal möjlighet för att Beatrice Ask faktiskt ändå är demokrat : Ask har faktiskt inte känt till vad hennes tjänstemän diskuterat med USA. Men om ministrars tjänstemän kan diskutera såhär kontroversiella saker dolt för regeringen är regeringen riktigt inkompetent, och tjänstemännen odemokratiska. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som skulle vara värst: att Beatrice Ask själv försökt hemlighålla samarbetet (vilket skulle innebära att hon föraktar demokratin) eller att hennes tjänstemän i hemlighet motarbetat henne (vilket skulle innebär att hon är inkompetent). En riktig skandal är det oavsett.

Och hur reagerar världen när en aktivistorganisation som Wikileaks – i samarbete ansedda tidningarna The New York Times, The Guardian, Der Spiegel, El País och Le Monde – publicerar det här och mängder av liknande avslöjanden av oegentligheter (och hey, en del glädjande saker också)? Jo, man attackerar Wikileaks med alla till buds stående medel, och talar om dödsstraff för journalister och terrorstämpling av en journalistisk organisation för att den bedriver just journalistik som om vi levde i Kina (en jämförelse även Reportrar utan gränser – sin tidigare kritik mot Wikileaks till trotsgör). Tack och lov har just detta inte uttalats av den amerikanska regeringen (som dock är väldigt upprörd), men runtom i världen pågår andra mindre allvarliga (men ändå extremt förkastliga) försök att tysta Wikileaks, som exempelvis att utreda om en viss person har begått ett brott (istället för att utgå från ett känt brott).

Det är dags att samhällets makthavare accepterar Wikileaks – och hela Internets – betydelse för politiken, och inser att det inte längre är möjligt att dölja saker för folket eller de folkvalda. Wikileaks  själva borde snarast hyllas för den demokratiska insyn organisationen ger oss, och alla politiker vars oegentligheter avslöjats bör snarast endera erkänna och be om ursäkt eller avgå. (Detta skrivet utifrån det mest sannolika scenariot att Wikileaks dokument är riktiga, då få makthavare hävdat motsatsen.)

Foto: Janwikifoto, CC-BY-SA 3.0

Foto: Janwikifoto, CC-BY-SA 3.0

Foto (från Wikimedia Commons): Janwikifoto, CC-BY-SA 3.0. Justitieminister Beatrice Ask – kriminell antidemokrat eller bara inkompetent?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Jag har läst nyhetsartiklar (eller snarare reportage) där journalisten undersöker Wikipedia. Det är bra och intressant. Ibland skriver dock journalister att undersökningen gått ut på att journalisten uppsåtligen placerat felaktigheter i Wikipedia, för att se hur snabbt de rättades till (och om de ens gjorde det). Hoaxartiklar (det vill säga artiklar som behandlar något som inte existerar; påhittade artiklar, med andra ord) och felaktiga faktauppgifter i artiklar som mest är korrekta är förstås något som jag och alla andra aktiva Wikipediaskribenter ogillar. De är svåra att upptäcka; åtminstone är de betydligt svårare att hitta än vanligt klotter (blankningar av artiklar, skrivande av ”LOL JAG ÄGER” eller dylikt). När en väl hittar de är det förstås svårt att veta helt säkert om artiklarna/uppgifterna verkligen är falska eller ej. Ibland när folk skriver uppsåtliga felaktigheter anger de icke-existerande källor, eller än svårare för de som vill genomskåda hoaxen: källor som existerar, men som inte kan styrka uppgifterna.

Nåväl, tillbaka till det journalistiska arbetet efter denna förklaring om hoaxer och uppsåtliga felaktigheter. Är det verkligen etiskt rätt att som journalist plantera ett fel i produkten (hmmm, dåligt ordval när det gäller Wikipedia – Wikipedia är inte en produkt, utan en fri encyklopedi) för att sedan se om det korrigeras? Jag kan knappast tänka mig att en journalist skulle (alldeles oavsett att det förmodligen är illegalt) försöka bryta sig in i Ne.se:s servrar för att där ändra informationen till felaktigheter, och sedan kolla om de som arbetar på Nationalencyklopedin upptäcker det. Okej, denna jämförelse är inte helt rättvis, eftersom Wikipedia ändå låter läsarna ändra informationen. Men poängen är att det inte är etiskt rätt att ta sönder något som skrivs av tusentals personer helt ideellt på deras fritid, för att sedan kontrollera hur bra dessa personer som har visionen om en värld där alla på planeten har tillgång till mänsklighetens samlade kunskap rättar dessa fel.

Det har även hänt att journalister klottrat medvetet på Wikipedia i undersökningssyfte. Det ahr dock korrigerats väldigt fort, och på sätt och vis är det ju bra – sådana reportage visar för allmänheten att klotterbekämpningen faktiskt fungerar riktigt bra. Men samtidigt är hoaxplacerande och klotter så totalt onödvändigt att genomföra för att testa. Det finns så många exempel på fall där felen korrigerats, eller klottret tagits bort, att det inte behövs. Något annat dåligt med sådana artiklar/reportage är att de uppmuntrar andra att klottra/placera hoaxar i rent testsyfte.

Nej, jag tycker verkligen att tidningarnas redaktioner bör tänka efter både en och två gånger innan de publicerar sådana artiklar.

Read Full Post »