Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘TPB’

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

Demonstration för demokratin. Medborgarna manifesterar på Medborgarplatsen.

För bakgrund, se mitt förra inlägg: ”Vem bryr sig om hotet mot demokratin?”.

Idag var en stor dag. Vi demonstrerade gemensamt på Medborgarplatsen i Stockholm, för yttrandefriheten, för demokratin, för kulturens frihet. Piratpartister – och någon enstaka socialdemokrat – slöt upp från hela landet: huvudstaden självt förstås, men en skånsk delegation kom också liksom några från Norrland samt representanter för nybildade nordska Piratpartiet. Jag är säker på att flera ungdomsförbund ställt sig på barrikaderna för demokratins sak, liksom ett par partier, om vi hunnit kontakta dem angående demonstrationen (som utlystes blott tre dygn i förväg).

Uppåt 200 pirater (jag räknade till 150 vid ett enskilt tillfälle under den två timmar långa demonstrationen; många kom och gick) deltog, vilket får anses som mycket lyckat givet den mycket korta framförhålllningen. Piratpartiets grundare, Piratpartiets partiledare, Piratpartiets bägge EU-parlamentariker, Piratpartiet Stockholms företrädare samt Ung Pirats förbundsordförande talade. Många icke-pirater deltog, för att visa sin stöd för den egentligen inte partipolitiska utan i grunden demokratiska demonstrationen. Vi sände även en empatins och tacksamhetens tanke till Bradley Manning, människan som fängslats utan rättegång i 1 000 dagar idag, och som – om han ens är ansvarig för det – endast är skyldig till avslöjandet av amerikanska krigsbrott. (Mästerfotografen Jonathan Rieder Lundkvist delar som vanligt med sig av sina fantastiska bilder .)

Detta var förvisso kanske en av de största dagarna för demokratin i Sverige under det tredje årtusendet hitintills. Pressmeddelande hade skrivits. Media hade kontaktats. Konflikten var typisk: storbolag hotar de stackars ideella aktivisterna. Det var som upplagt för löpsedelsstoff, stora nyhetsinslag på TV och massanalys över alla nätets nyhetssajter.

En journalist dök upp.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats, och har redan bloggat mycket förtjänstfullt från demonstrationen. Men var var alla andra? Var var Svt:s grävande program, som annars brukar vara så uppmärksamma på minsta avsteg från den rätta ordningen? Var var de (enligt egen uppfattning) frihetsälskande krönikörerna från kvällspressen, som så upprört (och rätmätigt) tar Lars Vilks i försvar inför varje hot? Var var vanliga hederliga journalister, som hyser ett intresse för samtidsaktuella och engagerande frågor som rör demokratin på djupet?

De kom inte. Det måste finnas en anledning. Är det kanske så att piratrörelsen är ute nu? Lika stora som klimatfrågan var 2008-2009, och piratfrågorna var våren 2009, är de nu som bortblåsta ur media. (Klimatet har visserligen pliktskyldigt uppmärksammats en del i samband med Världsbankens rapport, men de stora reportagen har uteblivit. Och piratfrågorna tas knappt alls upp.) Ska verkligen journalistiken vara så kappvändande, så likriktad, så trendmedveten? Är det inte snarare just då journalister vågar ta sig an de mer tidlösa och ouppmärksammade frågorna, som reportrarna på allvar lever upp till sitt yrkes stolta ideal?

Ett konkret exempel kan tas i form av Maciej Zarembas nya reportage om sjukvården, en fråga som knappast varit en het potatis de senaste åren – men som just nu blir en het potatis tack vare Zarembas gedigna, geniala journalistiska hantverk. Det finns en anledning till att det är Zaremba, och inte dussinjournalisterna eller -krönikörerna som ger sin egen personliga bild av varje enskild Twitter-tagg, som når de stora framgångarna och reaktionerna bland folket och på prisutdelningar.

Till sist: en gång i tiden var Aftonbladet en ledande kraft i Sveriges opinionsbildande och samhällskritiska rörelse, en av landets främsta tidningar. Ni har säkert alla hört hur ledningen med berått mod och enastående kreativitet undkom maktens censur genom det fiffiga formknepet att gång på gång byta namn på tidningen, från Aftonbladet till Det andra Aftonbladet till Det tredje Aftonbladet, och så vidare. All heder åt de äkta journalister och chefredaktörer som på så vis drev journalistiken framåt.

Jag är övertygad att 1800-talets Aftonbladet reagerat starkt mot enskilda bolags juridiskt extremt tveksamma utpressning mot ett demokratiskt partis styrelse, särskilt i en specifik situation med specifika frågeställningar där rättsväsendet inte är att lita på.

För att kontrastera kan vi ta en titt på vad (går)dagens Aftonbladet ägande sig åt:

Aftonbladet, 22 februari 2013

Aftonbladet, 22 februari 2013

I rest my case.

*

Stockholm var inte de enda som gick ut på gatorna i demokratins tjänst idag. De underbara Göteborgspiraterna ordnade flygbladsutdelning, där många gamla pirater – precis som jag själv här i huvudstaden – väcktes till liv ur sin piratpolitiska sömn och krävde det enda som kan vara rätt och riktigt. Ung Pirats östra distrikt och Piratpartiet Västmanland fick genom bl.a. Simon Lindgrens viktiga arbete in en debattartikel i VLT. Ung Pirat Skövdes Rickard Wahlander blev t.o.m. intervjuad i Skövde Nyheter.

Och ska jag vara lite snäll mot Aftonbladet publicerade de faktiskt Ung Pirats förbundsordförande Gustavs Nipes debattartikel ”Alla goda krafter måste försvara det fria internet”. Dock endast med en kort hänvisning till nätartikeln i papperstidningen. Jag menar, varför skulle man ge medieutrymme åt demokrati…?

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, princip, principer, , , , piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, Internetoperatörer, Internetoperatör, Internetleverantör, Internetleverantörer, ISP, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Min inläggsserie Demokratins slutliga seger, där jag utifrån en fiktiv men möjlig framtid (år 2050) beskriver nollnolltalet som jag ser det ur ett pirat perspektiv, fortsätter nu (efter ett par dagar utomhus och -näts). Här kommer del 3, där den deppiga FRA-frågan som skildrades iförrgår övergår i en betydligt hoppfullare vår: piratvåren 2009.

(Uppdateringen: korrigerade stavfelet ”dominerdade”, tack Jonas!)

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 3.

Det våras för hoppet.

Ett par händelsefyllda år skiljer den stora FRA-debatten från riksdagsvalet 2010. Och allra mest händelsefyllt var 2009. Det var här jag själv blev en medlem i Piratpartiet. Hösten därinnan hade jag börjat blogga, och det var omöjligt att på denna tid blogga politiskt utan att dras in i piratkretsar – Piratpartiet dominerdade dominerade fullständigt inom den politiska bloggosfären, något som bara skulle hålla i sig ett enda år till. Så jag läste om rörelsen. Tidigare, på våren samma år har jag för mig, hade jag sett något enstaka inslag i statstelevisionen där Antipiratbyråns Henrik Pontén, en av rörelsens främsta antagonister inom kulturfrågan, fördömde fildelningen som ”stöld”. Det lät rimligt för en någon som inte alls var insatt. Men nu, i bloggosfärens djupa kunskaper, blev det förändring på den uppfattningen. Ganska snart stod det klart för mig att Piratpartiet inte alls var tjuvar utan istället försvarare av de medborgerliga rättigheterna.

Då jag gick med var min egen inställning att detta var en viktig sak. Något man måste stå upp för som medborgare. Och dessutom en kul grej att engagera sig politiskt för. Men mer än så var det inte. Arbetet för Piratpartiet var ett statement, inte något som på allvar skulle kunna leda till en parlamentarisk etablering. Jag hyste inga illusioner – så såg jag det – om att vi inom överskådlig tid skulle komma in i vare sig EU-parlamentet (som jag knappt visste vad det var) eller riksdagen. Chansen fanns inte. Folk kunde väl aldrig bry sig så mycket om Internet? Medias felaktiga bevakning av frågorna kunde väl inte under några omständigheter på allvar utmanas av vår korrekta verklighetsbeskrivning? De etablerade partiernas fullständiga dominans kunde väl inte utmanas?

Förvisso fick piratfrågorna ökad medial uppmärksamhet i takt med att vintern övergick i vår. Rättegången mot människor anknutna till The Pirate Bay, en av vår tids största trackers och en symbol för den fria fildelningen, rönte en kolossal mängd bevakning i alla medier. Jag själv utförde min dittills mest välbevakade gärning på nätet då jag bloggade live på plats i Stockholms tingsrätt från rättegången, personligen mötte de flesta av tidens drivande krafter- och motkrafter i den pirata utvecklingen och konkurrerade med tidningarnas ymniga live-bevakning. Och nog fick jag ett visst hopp om att den massiva upprördheten över den absurda domen, som till slut kom 17 april, liksom över att domaren i målet var jävig, skulle kunna kanaliseras i en vilja att förbättra situationen politiskt.

The Spectrial, som rättegången kallades till följd av sin lätt farsartade natur, var inte den enda stora pirathändelsen denna vår. 1 april 2009 hade IPRED trätt i kraft. IPRED var ett EU-direktiv som gjorde att påstådda upphovsrättsinnehavare, antagligen med hänvisning till lättförfalskade skärmdumpar som enda bevisning, kunde få ut namnen bakom IP-nummer de påstod hade begått upphovsrättsintrång. Sådan information är givetvis känslig, och ur ett integritetsperspektiv var lagen således förkastlig. Därutöver tillkom en annan aspekt: det faktum att upphovsrättsinnehavare nu fick mer långtgående befogenheter än polisen vad gällde att begära ut namn bakom IP-nummer. Smått skandalöst var det hela, vilket också den folkliga opinionen i stort tyckte. Det skulle komma att ge avtryck.

Så kom den. Den första opinionsmätningen inför valet till EU-parlamentet. 29 april 2009, stort uppslagen i Dagens Nyheter. Den visade på 5,1 procents stöd för Piratpartiet, partiet som i sitt senaste val 2006 fått 0,6 procent. Under de år som följde skulle opinionsmätningar publiceras allt oftare och kommenteras allt mer förutsägbart – och själva fenomenet skulle ifrågasättas; hur viktiga kunde opinionsmätningar egentligen vara? Men denna första opinionsmätning innan EU-valet hade en extrem kraft. Åtminstone internt. Och nog var det första gången media – och därmed folket – på allvar fick upp ögonen för partiet, åtminstone sedan jag själv engagerats i partiet. Vår dåvarande partiledare, grundaren Rick Falkvinge, teknikern från början av denna berättelse, har själv kallat ögonblicket då han fick kännedom om opinionsmätningens resultat för ett av hans livs största, för något som ”ändrade allt”.

Opinionsmätningen följdes av flera. Och artiklarna om Piratpartiet och piratfrågor duggade tätt. Debatten intensifierades, och allt oftare var pirata spörsmål på agendan i intervjuer, och intervjupersonerna själva var allt oftare pirater. I takt med att valet närmade sig ökade stadigt våra siffror i opinionsmätningarna. Och allt fler berömdheter deklarerade sin intention att rösta på Piratpartiet – för den fria kulturen och kunskapen, och för de medborgerliga rättigheter som terrorskräck och storföretag hotade.

På våra egna möten på Café Gråmunken ett stenkast från den riksdag vi nu på allvar trodde vi kunde komma in i dök allt fler intresserade upp. Jag minns särskilt tydligt ett möte som skedde direkt efter domen i Pirate Bay-målet. Ungefär 80 personer dök upp, mångdubbelt fler än det tjog vi varit tidigare. När jag själv kom till lokalen var det redan riktigt trångt, med en kö ner till källaren där vi huserade. I egenskap av protokollskribent fick jag en sittplats där jag kunde skriva på min dator, men ganska snart gav vi upp försöket; alltför många hade anlänt. Så vi tog oss ut på Mynttorget istället och höll mötet där under lösa former utomhus. Det fanns en viss symbolik i att det ökade engagemanget rent fysiskt tryckt oss närmare det folkvalda parlamentet.

Frihetens vårvarma vindar blåste i piratskeppets segel. Men skulle det räcka för att ta oss i hamn – hela vägen in i maktens boningar i EU-parlamentet?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , pirat, , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Uppdaterng: mer formell rapport från demonstrationen finns på Piratpartiets Stockholmsblogg.

Som det hade utannonserats anordnades idag en demonstration av Piratpartiet på Medborgarplatsen i Stockholm. Ämnet för demonstrationen är det faktum att tingsrätten beordrat en Internetleverantör att, eh, leka polis och aktivt censurera viss trafik – ett faktum som kränker både budbärarimmuniteten, yttrandefriheten och (eftersom tingsrätten låtsades att Peter Sunde inte kontaktat dem i ärendet trots att han visst gjort det) rättssäkerheten. Eller, som det uttrycktes i blogginlägget på Stockholmsbloggen om demonstrationen (attribution: Jan Lindgren):

Tidigare i veckan så beslutade Stockholms tingsrätt sig för att Black Internets (BI) behövde strypa tillgång till vissa verk på The Pirate Bay, nåt som bara kunde göras genom att BI ströp all tillgång till TPB. Detta trots att det inte finns nån direktkontakt mellan BI och TPB.

Detta innebär alltså att tingsrätten har gett BI brottsbekämpande uppgifter trots att det är ett privat företag och har dessutom frångått en grundläggande princip i att den som skickar vidare ett meddelande inte är ansvarig för meddelandets innehåll. Budbärarimmuniteten är alltså hotad i och med tingsrättens beslut.

Tingsrättens beslut har allvarliga konsekvenser för internet då företag kan använda sig av detta för att slå ut konkurrenter eller organisationer vars närvaro online de inte gillar.

Vi har valt att demonstrera för budbärarimmuniteten och gör det imorron lördag på Medborgarplatsen med start 15:00.

Kom dit och visa stöd för budbärarimmuniteten!

Hur det gick? Demonstrationen var överlag lyckad, enligt egen uppfattning. 70-80 deltagare och (stundtals) två poliser närvarade, och lyssnade gjorde nog ett tjugotal till stackars medborgare som fick stå ut med propaganda för medborgarrätt och Internetfrihet :-). Alla var väldigt lugna; ordningsmässigt gick demonstrationen galant. Först var vi bara en liten grupp personer i en cirkel, men sedan, runt klockan tre då demonstrationen faktiskt började, omformerade vi oss till en halvcirkel i vars mitt talaren stod (vi fick då en megafon). Rick talade, naturligtvis, och andra som jag minns just nu som talade är Robert Nyberg, Anders Erkeus, Jonathan Rieder Lundkvist, Daniel Nyström, och Unni Drougge (fast utan megafon) – skriv gärna till fler i kommentarer.

Vad som sades av talarna var bland annat att nedstängningen av The Pirate Bay skadade kreatörerna, då de fick svårare att nå ut med sina verk, att många dumma lagar kommer från EU som är överstatligt, att vi måste samarbeta för att lyckas bekämpa dessa galenskaper, att Internet av etablissemanget ses som något oseriöst snarare än en viktig del av samhället och lika mycket infrastruktur som resten av det, att mellanhänderna (skivbolag) blir onödvändiga på grund av Internet och att det är därför de skyr det så, och att piratrörelsen slutligen inte nödvändigtvis vill se skivbolagen krossade, men däremot tror att de måste förändras och anpassa sig till samtiden. Jag hade ingen möjlighet att föra protokoll på allt som sades (men det hade varit bra om jag haft det), så det är långt ifrån allt som sades; fyll gärna på i en kommentar.

Själv funderade jag på att tala, men det är sannerligen en stor skillnad mellan att skriva något på Internet som läses av ett par hundra personer, och att tala något utanför Intenret som höres av cirka åttio personer. Jag vågade helt enkelt inte säga något i megafon – vilket är synd; rationellt finns ingen anledning för sådan nervositet/scenskräck, men det mänskliga psyket är ofta ganska irrationellt – men det jag hade sagt om jag vågat är något sådant här:

Hej, jag heter Calandrella och är en bloggare. Upphovsrättsindustrin motiverar ofta lagar och lagförslag de gillar med att det är synd om kreatörerna. Upphovsrättsindustrin bryr sig egentligen inte ett dyft om kreatörerna; upphovsrättsindustrins enda, eller åtminstone huvudsakliga, syfte är att tjäna pengar. De bryr sig inte om huruvida kulturen dör eller ej. Än värre: de bryr sig inte om våra medborgerliga rättigheter. Och det är därför som vår yttrandefrihet, våra privatliv, och vår rättssäkerhet gång på gång attackeras och måste försvaras.

Om det skulle krävas att mänskliga rättigheter slopas för att deras affärsmodell ska kunna behållas, skulle de slopa mänskliga rättigheter. Om det skulle krävas att vi slopar det fria  Internet för att behålla deras affärsmodell – och det är nog vad som krävs; fildelningen är egentligen inte deras största problem, utan det största problemet är kreatörer som får möjlighet att sprida sina verk utan de, då Internet gjort de, mellanhänderna, onödiga – skulle de utan tvekan döda det fria Internet. Och det är därför jag inte skulle bli särskilt ledsen om upphovsrättsindustrin i dess nuvarande form gick i graven. Tack.

Nu har jag i alla fall har förmedlat mitt tal, fast i skriftlig, Internetsam form. Strax före klockann fyra avslutades demonstrationen med en uppmaning om att folk skulle gå och ta en öl tillsammans. Då gick jag hem…

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, AFK, Piratpartiet, demonstration, demonstrationer, budbärarimmunitet, budbärarimmuniteten, (PP), Medborgarplatsen, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

The Pirate Bay nere skärmdump

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

*********************************************************************

Själv säger jag det bäst med en bild i detta fall. Men många andra har skrivit klokt och bra om censuren av The Pirate Bay. Och blä, förresten… Jag hade trott att internetleverantörerna själva skulle, på grund av eventuell ekonomisk vinning, skulle hota nätneutraliteten och därmed den mänskliga och medborgerliga rättigheten till yttrandefrihet, och att staten skulle stoppa dem och rädda nätneutraliteten… Nu blir det lite tvärtom: staten inskränker själva nätneutraliteten, när de egentligen bör rädda den! För allvarligt talat, vill verkligen Sveriges befolkning ha ett söndertrasat Internets? Vill verkligen svenska folket bli fråntagna sina medborgerliga och mänskliga rättighet att yttra sig utan att staten hindrar? Jag tror knappast det. Och staten bör göra som befolkningen vill. Men nu gick jag lite off topic; jag skulle ju länka  till välskrivna artiklar om  censuren!

Here we go: Rick Falkvinge (PP) (en av de första att blogga om det), Christian Engström, Pirate MEP, opassande, Dexion, TkJ, Piratpartiet (och igen), Johan Bakke (som undrar var han nu ska distribuera sin musik), Magnus Andersson, Deepedition (som jämför med att förbjuda Stora Enso att sälja papper till någon viss dagstidning för att dagstidningen är inblandad i en rättegång), Törnebohms (som redan saknar sajten), Varför inte? (som tycker synd om artisterna), Beta Alfa, Expressen (som skriver att fildelningskriget trappas upp), Ipse Cogita! (som är trött på Ifpi) samt Annoyances 24×7 (som menar att det fra Internet är dött i Sverige). Även etablerade media har tagit upp saken: DN, IDG och SvD.

Åh, och så började jag skolan (åttonde klass) idag förresten. Min klass är 33 elever, vilket är lite fail; utöver det uppenbara problemet i att en enda lärare nu kommer behöva handha och undervisa 33 mer eller mindre bråkiga tonåringar på en gång sades det till de som började i skolan för ett par år sedan att det aldrig skulle vara mer än 25 personer i varje klass i skolan, just för att det blir lugnare så. Jag är dock inte särskilt förvånad; vår rektor är, hmm, inte direkt känd för att fatta kloka beslut eller ta till sig kritik från elevrådet (när vi i en fråga bad rektorn komma med något argument för en i vårt tycke mycket märkligt och icke konstruktiv regel svarade hon med – tystnad; hon ignorerade frågan) och så.

Nå, det relevanta för bloggen är att jag i och med slutet på sommarlovet nog kommer återgå till mer vanliga rutiner, och därmed få mer tid att blogga (än under sommarlovet, då jag postat inlägg ytterst sporadiskt) – andra saker, som bad, fågelskådning, promenader och LOST-tittande, får jag helt enkelt inte lika mycket tid till, och stora delar av den fritid jag har lägger jag då på att blogga. Jag bävar inför den här tiden om ett år; det kommer vara mitt uppe i valrörelsen. Hektiskt, stressigt och jobbigt, men å andra sidan mycket roligt och konstruktivt. Now, let’s enter that riksdag, shall we?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Först och främst: ledsen att jag inte bloggat de senaste dagarna; jag har helt enkelt varit sjuk. Nu till blogginläggets ämne:

Rydberg skrev igår en artikel i Dagens Nyheter om The Pirate Bay. Upplägget i sig var dåligt; varför kunde inte DN istället ha valt en fildelningsnegativ författare (förslagsvis just Rydberg) och en fildelningspositiv författare (förslagsvis Paolo Coelho, Unni Drougge, Anna Troberg eller Anders Widén)? Det hade dels varit avsevärt mycket intressantare, men främst hade det varit ett bra ställningstagande från en enligt sig själv opartisk tidning att inte bara låta fram ena sidans syn på saken. Nå, oavsett det orättvisa i tillvägagångssättet ämnar jag bemöta artikeln, stycke för stycke (som jag finner relevant att besvara).

– Du har väl hört vad som har hänt? ­Pirate Bay är sålt för 60 miljoner. Till Hans Pandeya. Och nu ska Pirate Bay bli lagligt. Upphovsmännen ska få betalt, säger Alexander Bard.

– Det har jag inte hört. Pandeya. Vem är det? säger jag.

– En affärsman. Det var ju pengarna det handlade om redan från början, eller hur? fortsätter Alexander Bard och ler lurigt.

Även om det är Bards ord verkar Rydberg tillmäta dem vikt och hålla med dem, varför jag bemöter dem. 1) Det är inte sålt till Pandeya, utan till Global Gaming Factory X, ett mjukvaruföretag. 2) TPB är redan lagligt, oavsett vad en jävig domare och några teknikokunniga nämndemän anser. 3) Det handlade inte om pengarna, och pengarna går inte heller till personlig vinning, utan till en fond för projekt som ska stödja Internets frihet, informationsfrihet och yttrandefrihet.

– Jaha, säger jag. Om det här stämmer, så är ju saken klar. Vad gör vi här? Vi kan lika gärna åka hem igen..

Eh, vad? Har Piratpartiet och Piratbyrån lagts ned? Nej. Har upphovsrättslagen ändrats det minsta? Nej. Egentligen, det viktigaste: finns några som fortfarande vill diskutera upphovsrätt: ja! Således: varför skulle de åka hem? Fildelning och nedladdning är inte bara The Pirate Bay, precis som fildelning och nedladdning inte bara var Napster, eller bara Kazaa. ”Problemet” (ur deras ögon) kvarstår. Den fantastiska kulturspridningsmöjligheten, ungefär lika bra som biblioteken, kvarstår. Att något företag säger sig ha Lösningen med stort L genom att legalisera en sajt som redan är legal medan användarna lär fly till andra sajter, tja, det innebär inte att diskussionen är över.

Pontén är kanske den som lidit mest under den för vissas del flera år långa konflikten med ­Pirate Bay.Nyligen lyckades någon ändra hans namn hos Skatteverket till Pirate Pontén. Lustigt? Kanske. Men inte om man måste kontakta varenda tänkbar myndighet för att återta sin egentliga identitet.

Det finns uppemot två miljoner svenskar som fildelar. Såtillvida att det finns minst fem personer i Sverige som är riktiga puckon är det statistiskt sannolikt att minst ett riktigt pucko är fildelare. Är det alla andra fildelares ansvar vad det puckot gör? Det är ungefär som att bli arg på Sveriges hela författarkår för att en enda, eller ett par, författare skulle göra något dumt… Guilt by association hör inte hemma i en seriös debatt.

Seminariet kring upphovsrätten är kanske inte den publiksuccé arrangörerna hoppats på. […]

Men visst har piraterna hittat hit, och visst uppstår det diskussioner, men inga riktigt intensiva, och framför allt inte aggressiva. Något har förändrats.

Ja, Piratpartiet har kommit in i ett lagstiftande parlament, och allt fler ifrågasätter upphovsrätten. Vi behöver inte skrika längre; folk lyssnar på oss ändå. Vad aggressiviteten beträffar bemöter jag den snart.

Sedan min egen konflikt med Pirate Bay och dess anhängare inleddes, har jag själv fått min beskärda del av förolämpningar.

Hotelserna har man besparat mig. Men den dator jag ­föredrar att använda ligger fortfarande inne på Bonniers data­avdelning i väntan på polisens beslut om man ska utreda min anmälan om dataintrång.

Och när jag berättar för alla på nätet om min anmälan, så går en av mina kolleger ut på sin blogg och påstår att jag spottar på mina läsare.

Datorintrånget verkar röra sig om… en dator som krånglar. Se meddelandet Rydberg skickade ut här. Det är fullt normalt att en dator krånglar. Min dator – och detta är sant – gör det hela tiden när jag startar upp Firefox; jag måste vänta i flera minuter innan jag kan börja surfa. Av någon anledning går det problemfritt när jag försöker med IE. *ironi*Vänta ett tag… FF är ju mest nyttjat av folk som gillar fri mjukvara, och de är oftast pirater… AHA! En komplott mot piraterna! Datorintrång! Polisanmälan!”*/ironi* Och vad kollegan beträffar antar jag att det är Anna Troberg, då Troberg tidigare skrivit om Rydberg, men jag kan inte hitta blogginlägget just nu.

Att kunna ladda ned material från nätet, och därmed bestjäla upphovsmannen på förtjänsten, är för vissa en del av yttrandefriheten, en del av den frihet man förknippar med ett fritt internet.

”Att kunna hämta material från biblioteken, och därmed bestäla upphovsmannen på förtjänsten, är för vissa en del av…” Ja, det låter ganska märkligt när en säger det på det sättet, men vad är den stora principiella skillnaden mellan att läsa något gratis via nätet, utan att betala (Rydberg kallar det ”bestjäla på förtjänsten”), och att läsa något gratis via biblioteken, utan att betala? Det är sant att en biblioteksavgift utgår, men den är extremt liten (inget emot vad upphovsrättsinnehavarna kräver av fildelare… 30 miljoner för ett par tiotal låtar kontra ett par kronor för ett par tiotal böcker) och den utgår inte till utländska författare, inte ett rött öre.

För mig är det en ekonomisk katastrof. De mest åtråvärda litterära verken på Pirate Bay är ljudböckerna – förhållandevis dyra i handeln, och därmed extra lockande för Pirate Bay:s
användare.

Men en enda uppladdad ljudbok kan halvera en författares årsinkomst. Och få författare är rika.

Lär dig anpassa dig till samtiden, som varje annan arbetande person får göra. Om ens affärsmodell inte fungerar, förändra den. Andra lyckas. Unni Drougge. Anna Troberg. Anders Widén. Vissa uppger till och med att de tjänar på fildelningen, för att folk hellre har en bok i handen än på skärmen och att gratis på nätet väcker deras intresse för boken! Om filosofer levt på att berätta om sina idéer för andra mot betalning, är det ganska självklart att de skulle få ändra sin affärsmodell om folk plötslligt började berätta idéerna för varandra. Filosofer har inget sådant affärsmodellsskydd eller ensamrätt på sina skapelser. Varför ska kreatörer ha det?

Inne på Röda kvarn upptäcker jag något intressant. En stor hög med vykort, och på vart av ett av dem finns en värdekod. Det är Film2home som bjuder på gratisfilm. Det är bara att ta vykortet, knacka ned koden och trycka på ”Spela filmen nu”.

Denna hög med kort är till synes orörd. Ingen besökare – inte ens piraterna – har brytt sig om den. Själv tar jag en så stor hög kort jag har mage till. Det rör sig om ungefär 25 filmer. Tre hundra ligger kvar i högen. Gratis – men lagligt.

Rydberg, förstår du fortfarande inte att detta främst är en ideologisk fråga, och inte något om att folk vill ha gratis? Dessutom: Film2home lyckas uppenbarligen tjäna pengar på gratis (annars skulle de knappast lagt korten där) – det är alltså ingen omöjlighet. Försök själv!

Jag får ett mejl från JK. Han säger att även han ska tala om Pirate Bay i Almedalen – fast han egentligen tycker att det är jag som borde göra det.

Om justitiekanslern hellre vill att en så uppenbar part i målet (för att använda juridikspråk) ska debattera frågan, tja, blir jag lite skrämd. JK borde väl inte ha några åsikter alls i frågan? Ett av JK:s huvudsyften är, enligt de själva, att granska så att olika myndigheter inte bryter mot lagar eller författningar. I upphovsrättens namn kränks nu allt fler grundläggande rättigheter, och det ser inte lovande ut om granskaren själv gillar upphovsrätten…

En av journalisterna frågar Wadsted: ”Hur känns det att dela taxi med en pirat [Pandeya]?”Hon svarar att han inte är pirat. Även Wadsted har de senaste åren haft problem med Pirate Bay-anhängare, vilket resulterat i två polisanmälningar. Hennes hem skulle brännas upp. Hon själv skulle elimineras.

Nej, Pandeya verkar inte pirat, han verkar om något rätt förvirrad när han menar att alla ska betalt: fildelare, kretörer, rättighetsinnehavare, bredbandsleverantörer, och även när han säger att han gillar upphovsrätten men inte vill kriminalisera två miljoner svenskar. Och Sunde som – om jag inte missminner mig – menade att de sålt sajten till ett för litet pris för att de litade på att upphandlaren skulle sköta den väl… Vad Wadstedts problem beträffar är det förstås mycket synd, men att det finns några idioter i en grupp av två miljoner människor är inte så märkligt och deras hot är knappast något som (varken direkt eller, som i Rydbergs artikel, indirekt) bör användas för att svärta ned piratrörelsens idéer.

Vid ettiden sitter Wadsted och Pandeya vid ett långbord inne i konferenssalen – Wadsted och JK på upphovsmännens sida, och Pandeya på piraternas. Moderatorn är placerad i mitten, och innan diskussionen börjar ber han alla att avhålla sig från personangrepp.

Varför ska JK vara på ”upphovsmännens” sida? Och vadan själva formuleringen om ”upphovsmännens sida”? En pirat kan också vara på kreatörernas sida! En pirat kan vara en kreatör!

Jag gör som jag gjort de senaste månaderna: går ut på nätet och berättar om min vistelse i Almedalen. Det är inte första gången jag tar upp Pirate Bay-frågan, och varje gång jag gjort det har jag fått ilskna meddelanden i retur: Vi vill inte höra att du uttalar dig om Pirate Bay.

Inte den här gången. Det är tyst. Inte ett ord sägs. Inte ett ord om att jag är en kapitalist. Inte ett ord om att jag är sinnessjuk.

Jag tänker: Det måste bero på att de inte har sett det än. Alla pirater är på semester. De är ute och roar sig. Men snart kommer de att höra av sig, och tala om för mig att jag är en skitsnackare, och ett svin, eftersom jag bara tänker på att tjäna pengar.

Det är det här jag väntar på. Men inget händer. Efter några timmar förstår jag: Det är över nu. Det är äntligen över. Jag kan åter börja använda mitt fasta bredband.

Jag skulle aldrig sjunka så lågt i en debatt att jag kallar debattmotståndaren ”svin” eller ”sinnessjuk”. Däremot kan jag kalla vissa handlingar eller åsikter sinnessjuka. Skillnaden är enorm. Det är sinnessjukt, enligt mig, exempelvis att gilla förintelsen. Men, oavsett: naturligtvis finns det vissa som inte kan hålla en god debattnivå, och tar till personangrepp (eller guilt by association, som Rydberg…). Och bara för att det tar några timmar innan Rydbergs text (Vilken text? Har Rydberg en blogg? Kanske något på Newsmill?) inte besvaras betyder det inte att debatten är död. Genom mina månader som bloggare har jag flertalet gånger publicerat blogginlägg som knappt fått någon kommentar alls. Betyder det att debatten om det ämnet är död och begraven för alltid? Naturligtvis inte. Ingen enskild debattartikel kan betyda det. Och vad tusan har Rydbergs fasta bredband med saken att göra?

Jag kan be Bonniers blåsa ut min dator. Det är slut med betalningspåminnelser för varor jag aldrig köpt, och för dem som gett Pirate Bay mer problem än vad jag har gjort är det slut med trakasserier och mordhot.

Och själv kan jag återgå till det som är mitt yrke: skriva böcker. Ja. Det är över.

Eh… skulle det vara piraters fel att du får betalningspåminnelser för varor du aldrig köpt…? Är inte det ett ganska smart (men förstås fult) beteende hos flera företag: att lura på folk grejer och kräva dem på pengar? (Ironiskt nog kräver skvbolagen och bokförlagen folk på pengar för saker de aldrig köpt…) Är Rydberg lite paranoid? Det är ingen gliring, utan fullt allvarligt menat. Trakasserierna och mordhoten är, återigen, inget du kan använda för att svärta ned argumenten.

Förra gången jag hörde av mig till Pirate Bay, var det Peter Sunde jag hade kontakt med. Jag bad honom plocka bort ljudboksversionen av min bok ”Den som vässar vargars tänder”. Sunde bad mig dra åt helvete, precis, som han bad fadern till de mördade Arbogabarnen om samma sak, när denne vädjade om att få barnens obduktionsbilder bortplockade.

Sundes beteende gentemot Rydberg bör, om Rydbergs återgivning stämmer, ses i ljuset av de hundratalss e-mail han gå redan fått från andra upphovsrättsnnehavare som bad honom ta bort torrents. Jag förstår att Sunde blev sur, men däremot anser jag det inte lämpligt att be folk dra åt helvete. Något annat viktigt är att Sunde kanske inte ens har möjligheten att t bort torrents; jag vet inte riktigt hur det fungerar. I alla fall, vad gäller Arbogafallet, läs Sundes berättelse här. För det första var det inte fadern som e-mailade, för det andra var det inte Sunde som svarade, för det tredje visste inte svararen (en moderator) vem det var som skickade e-mailen, och för det fjärde yttrades aldrig orden ”dra åt helvete” utan ”vilket jävla tjat” – vilket, ja, är olämpligt, och om det var möjligt borde torrenten ha plockats bort, anser jag. Men den som borde få mest kritik för handlandet borde vara den som beslöt att förundersökningsprotokollet inte skulle vara hemligstämplat. Oavsett: det har inget att göra med huruvida upphovsrätten är dålig eller ej, utan snarast om moderatorn var lämplig som moderator och om The Pirate Bays regler bör ses öve.r

Han säger att han gillade JK:s inlägg. Pandeya är emot övervakningssamhället, en västerländsk tendens som även börjar sprida sig till Indien.Efter attentaten i Bombay har röster höjts som förespråkar övervakningskameror, och numera måste varje individ legitimera sig även vid ett enkelt köp av en mobiltelefon. Det är nytt i Indien.

Och nu vill man i Sverige övervaka individen, på grund av fildelningen. Pandeyas recept på hur detta hot ska avvärjas är enkelt: fildelningen ska göras laglig. Han gillar inte att över en miljon ungdomar stämplas som brottslingar i och med att de ägnar sig åt illegal fildelning.

Att göra fildelningen laglig är mycket enkelt. Riksdagen fattar ett beslut. Upphovsrättslagen kommer däremot inte ändras någonting genom Pandeyas företags hantering av The Pirate Bay; möjligtvis kommer fildelningen som sker via TPB bli laglig, men det är en helt annan femma. Miljonen ungdomar kommer knappast stanna vid TPB då.

Jag säger till Pandeya att jag tycker illa om Pirate Bay och om det de har stått för hittills. Jag tycker illa om dem, inte bara av ekonomiska skäl, utan även av ideologiska.

Jag tycker illa om det faktum att de från början varit finansierade av Carl Lundström, som en gång i tiden finansierade Bevara Sverige svenskt.

Återigen: guilt by association. Hmm, undrar hur många författare som någonsin uppskattat rasismen? Lär vara en del. Betyder det att alla är författare är onda och Författarföreningen också? Nej, naturligtvis inte.

– En av mina böcker finns på Pirate Bay, säger jag.

Han skrattar.

– Ja, du menar att jag kan ladda ner den där! säger han.

– Får du gärna göra. Jag jagar inte nedladdare. Det är uppladdarna jag vill åt, säger jag.

BitTorrent, den teknik som används för fildelning via The Pirate Bay, inkluderar både upp- och nedladdning. Det är lite poängen; det är därför fildelning går snabbare än nedladdnng. Det är omöjligt att bara ladda ned utan att ladda upp via The Pirate Bay. Varje nedladdare är autmatiskt även en uppladdare av filen hen laddar ned.

– Varför tror du att människor reagerar så negativt på det här? frågar Pandeya.

Jag säger något om att Pirate Bays ideella gloria nu hamnat på sned – kanske till och med rasat av helt. Det var ju pengarna det handlade om från början, eller hur?

Det är ungefär som att säga att Rädda Barnens ideella gloria hamnar på sned om de börjar sälja grejer till folk och använder pengar till välgörenhet. Pengarna Sunde och company får in på affären går till en fond för politiska projekt, inte i de tidigare ägarnas fickor. Alltså är det lika ideellt som någonsin. Det handlar lika mycket om pengarna som Rädda Barnen handlar om pengarna.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://inessant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelning, The Pirate Bay, TPB, Pirate Bay, Hans Pandeya, Global Gaming Factory X, Pandeya, Carina Rydberg, Rydberg, Peter Sunde, Sunde

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Med blandade känslor läste jag dag flera olika nyhetssidor att The Pirate Bay köps upp av ett mjukvaruföretag. Min spontana reaktion var ”Vad tus… Det måste vara en plojgrej för att ge det där företaget gratis reklam.” Men citaten av  Peter Sunde verkade autentiska. Jag surfade in påThe Pirate Bay, och tog mig till ett blogginlägg om saken. Detta är chockerande. Sant är att de säljer TPB. Sant är också att pengarna (åtminstone 30 miljoner) – spekulationer om annat åsido – kommer gå till projekt för att stödja yttrande- och informationsfrihet samt Internets öppenhet. 30 miljoner är väldigt mycket pengar för politkdrivande i dessa ideella piratsammanhang (som en jämförelse fick Piratpartiet som mest några hundratusen på en månad i valrörelsen till upptryckande av kampanjmateral och dylikt).

Vad, mer konkret, kommer pengarna gå till? IPRED-fonden? Nja… så välanvänd lär den inte blir att så mycket pengar behövs till den. Ipredator, så att den blir kostnadsfri för användarna? Tja… det är svårt att tänka sig något annat, egentligen. Annonskampanjer för ett fritt Internet räcker några miljoner inte långt till. Hmm, att sitta här och gissa kan jag ju roa mig med, men det är egentligen bara att konstatera faktum: tills brokep och company inte väljer att avslöja mer vet vi inget.

Jag är inte arg. Jag menar inte, åtminstone inte som särskilt flera kommenatoter till blogginlägget på The Pirate Bay är. Jag hävdar inte att de sålt sina ideal eller något sådant. Nej, tvärtom tror jag att deras ideal kan vara en drivande faktor bakom utförsäljningen. De har säkert något episkt projekt för att rädda Internet på gång, som råkade behöva 30 miljoner, och nu kommer allt bli bra… hoppas jag. Tyvärr verkar det otroligt. Oavsett. Eftersom de sagt att pengarna går till politiska projekt, tror jag inte att de gjort det för egen vinning. Som Sam Sundberg skriver i SvD, kan anledningen lika gärna vara att de helt enkelt tröttnat.

Men, ett faktum som verkar förbisetts en del: detta innebär att The Pirate Bay kan läggas ned vilken minut som helst. Nu när brokep och company släppt kontrollen över det, tja, kontrollerar dem inte det längre. Nog för att mjukvaruföretaget aldrig själva tänkt lägga ned det, men om något gigantiskt skivbolag skulle få för sig att köpa upp det för säg fem gånger pengarna mjukvaruföretaget köpte det för, tr0r jag inte företaget kommer tacka nej. Och när skivbolaget köpt upp det är det jättelätt att lägga ner det, a la oljebolag som köper upp smarta uppfinningar som onödiggör oljan…

Eller än hellre, använda det på något lömskt sätt i deras fildelarjakt. Vad vet jag, kanske gå till domstol, få ut personuppgifterna bakom ett IP-nummer (med hjälp av IPRED), sedan kontakta den personen och säga ”Vi avslöjar dina lösenord om du inte betalar oss några tusen”. Skulle personen mot all förmodan gå till domstol mot skivbolaget för olaga hot, skulle ord stå mot ord och ingen dömas (dessutom, är det olagligt med sådana hotelser?). IP-adresser får skivbolaget lätt tag i om de bestämmer över TPB. Och vad gäller miljonerna till politikprojekt: Vad kommer skivbolaget bry sig om det? Upphovsrättslobbyn verkar ha så stor informell makt i maktens korridorer att en kampanj eller annan inte sänker dem. Att Henrik Pontén på Antipiratbyrån dessutom är positiv till affären gör mig inte mindre orolig.

Och även om mitt ovan beskrivna skräckscenaro inte blir verklighet, blir The Pirate Bay nog helt annorlunda av det här. TPB:s deltagarkultur (eller hur jag ska beskriva  det), där alla involverade kunde byta design hur som helst eller så, där det inte fanns någon som bestämde riktigt över utvecklingen av webbplatsen, kommer naturligtvis gå i graven. Och något allvarligare är att The Pirate Bays status som opinionsbildare kommer fara all världens väg; i värsta fall kommer den agera opinionsbildare  åt andra hållet, det vill säga mot ett fritt Internet, mot stark yttrandefrihet, för en strikt upphovsrätt. Möjligheten till opinionsbildning via TPB:s startsida är så stark, att den kanske är en starkare opinionsbildande kraft än några miljoner kronor.

Summa summarum: TPB kan i och med köpas upp, och läggas ned eller användas till fildelarjakt och/eller opinionsbildning, av några av det fria nätets största fiender, skivbolagen. Trettio miljoner till pro-yttrande-/informationsfrihet och ett fritt Internet kommer troligen inte kompensera detta. The Pirate Bay bör därför inte säljas. Snälla brokep och company, ändra er!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, Internet, Internetfrihet, frihet, The Pirate Bay, mänskliga rättigheter, TPB, Pirate Bay, yttrandefrihet, , , , ,nedläggning, medborgarrätt, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, fildelning, rättssäkerhet, BitTorrent, utpressning

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Inte jäv, var vad hovrätten kom fram till i sin utredning av Tomas Norström, där utredaren (eller utredningsledaren?) själv var vän med målsägandeadvokaterna i The Pirate Bay-målet. Jag anser beslutet vara felaktigt – varför berättar jag nedan – men däremot inte en enorm rättsskandal, som vissa andra dock tycker. Eller, tja, en rättsskandal är det nog (milt sagt en dålig nyhet), men det är inte som att rättssamhället i staten Sverige står och faller med hovrättens bedömning av jävet, som dock kan uttydas av vissas kommentarer.

Det är ungefär som med FRA-lagen; FRA-lagen innebär inte att Sverige är en diktatur nu. Den innebär dock att Sverige blivit mindre demokratiskt, och tagit ett steg på (den tack och lov ganska långa) vägen mot en diktatur, då staten struntat i en mänsklig rättighet och hoppat över betänkande av grundlagen (hmm… betänkt har de kanske gjort, men då mest i stil med ”Jaså, sjätte paragrafen i regeringsformen lyder ‘Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad […] mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.’. Vem bryr sig?”). En domare har dömt under jäv i tingsrätten i (åtminstone) ett fall. Rättssäkerheten är inte kollapsad. Dock har vägen mot en totalt urholkad rättssäkerhet blivit ett steg kortare (och ett gigantiskt kliv kortare i och med IPRED).

Nå, en liknelse är vad jag tänkte använda för att belysa på vilket sätt detta är jäv (och att vår jävsanklagelse inte alls grundas på att vi ogillar domen, som DN-ledarskribenten Hanne Kjöller – ledaren hittar jag inte på nätet – verkar fått för sig). Tack till Nonicoclolasos s0m genom sitt inlägg gav mig inspiration och motivation till liknelsen – trots att vi har rakt motsatta uppfattningar i frågan. Here we go:

Tänk dig att det finns en lag som förbjuder mord. En domare ogillar mord och är med i Svenska föreningen mot ord. Svenska föreningen mot mord är i sin tur dotterorganisation till en internationell organisation mot mord, och alla som är medlemmar i Svenska föreningen mot mord bör hålla med moderföreningen i dess åsikter enligt moderföreningens ordförande. Tänk dig att moderföreningen tycker att alla som säljer eller ger bort något som överhuvudtaget kan användas till mord (alltså inte bara rena vapen utan även stekpannor, knivar etc) bör dömas till hårda straff. I dagsläget är det dock inte olagligt att sälja eller ger bort något som kan användas till mord.

Tänk dig sedan att några personer som ger bort föremål som kan användas till mord står åtalade för medhjälp till mord. Målsägandens advokater är dessutom också med i Svenska föreningen mot mord och umgås därmed ofta privat med domaren. Domaren blir domare i fallet med personerna som ger bort föremål som kan användas till mord. Är verkligen domaren ojävig i det fallet?

Precis så som ovanstående liknelse är det i TPB-fallet, fast det hela handlar om upphovsrättsintrång och inte mord, och det domaren vill ska vara olagligt men som inte är det är att sälja eller ge bort något som kan användas till upphovsrättsintrång (t.ex. fildelningsnätverk och Internetåtkomst) – och det är också huruvida det bör klassificeras som medhjälp eller ej rättegången handlar om.

Summar summarum: solklart jäv. Dåligt att hovrätten dömde som den gjorde, men Sverige är fortfarande ett rättssamhälle och ingen polisstat eller diktatur (måhända dock på väg dit).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argumentation, argument, TPB, The Pirate Bay, jäv, domare, Internet, rättssäkerhet, rätten, domstolar, rättsväsendet, demokrati, diktatur, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, hovrätten, polisstat, FRA-lagen, FRA

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Older Posts »