Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 5 – metamorfos

Här är den femte delen i min tillbakablick på verklighetens nollnolltal från ett påhittat 2050-tal – i form av ett tal till Piratpartiet i en utopi där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt i årtusenden eftersträvade mål…

Demokratins slutliga seger

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

• Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister
• Del 2 – förluster på hemmaplan
• Del 3 – det våras för hoppet
• Del 4 – lycka

Del 5.

Metamorfos.

Gandhi, som tillskrivits detta citat: ”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”

Så då blev det som Gandhi en gång enligt myten ska ha sagt angående etablissemangets reaktion mot nya proteströrelser: ”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.” Först hade vi mycket riktigt befunnit oss i medieskuggan och behövt skrika för att överhuvudtaget kunna göra oss det minsta hörda – de ignorerade oss. Sedan hade politiker och människor i media börjat tala hånfullt om såväl vårt namn – ”hur skulle man kunna rösta på några som kallar sig Pirat-partiet?!” – som vår politik – ”enfrågeparti, enfrågeparti, ENFRÅGEPARTI som bara bryr er om fildelning!” var en tröttsamt vanlig förolämpning som förstås var helfel; vi tog visserligen ställning i få frågor, men vi var inte ett enfråge- utan ett fokusparti, och fildelningen var bara en liten del i försvaret av medborgerliga rättigheter och kulturspridning. Här förlöjligade de oss. Sedan började politiker och industrins representanter faktiskt aktivt försvara sina egna åsikter och visa på påstådda men sällan existerande brister i våra åsikter – de bekämpade oss.

Sedan vann vi.

Men riktigt så enkelt skulle det inte bli. Trots att förutsättningarna såg bra ut. Vi var unga, vi var coola och vi tog upp rent brännande frågor. Det här sista beskrevs på ett sagolikt skickligt sett av Joshen, en av partiets bästa samtidsskildrare. Han liknade situationen med en lägenhetsbyggnad: gammelpartierna var en paranoid pyroman som tände eld i trapphuset för att hålla terroristerna borta medan Piratpartiet var den vettiga och kloka lägenhetsvärden som påpekade vikten av att kunna gå i trapphuset på ett normalt sätt för samhället och individens rättigheter. Elden är ett slags metafor för FRA:s övervakning av Internet, trapphuset är själva Internet. Inlägget är för långt för att jag ska läsa upp det i dess helhet, men sök efter ”det brinner i trapphuset” så hittar ni det.

Men förutsättningarna förändrades. Den opinionsundersökning som publicerades någon dag efter EU-valet, där vi om den besannades skulle komma in i riksdagen, var glömd och begraven bara något halvår senare. Kanske var det just vår stämpel som unga och coola som låg bakom att Piratpartiet och vår politik helt förpassades från medias bevakning och människors medvetanden. De fenomen som snabbast stiger är de som snabbast dalar. ”hajpat”, som fenomenet kallas med ett lätt föråldrat begrepp.

Vi misslyckades. Det måste jag nog medge, med eftertankens distans. Jag själv misslyckades förvisso personligen, jag tog en alldeles för lång vila från politiken efter EU-valet, blev alldeles för nedsänkt av att media flyttade sina strålkastare åt annat håll. Men även som parti misslyckades vi. När media sådär några veckor efter valet till Europaparlamentet i juni 2009 återigen började ignorera oss drabbade det inte bara mig; det drabbade hela partiet. Och vi kom aldrig tillbaka inför nästa val. Det hölls bara 15 månader, ett drygt år, senare. Vi borde kanske ha klarat det. Ändå gjorde vi det inte.

Vi fick 0,65 procent. Inte ens över 1-procents-spärren för statlig valsedelsutdelning. Inte över 2,5-procents-spärren för statligt partistöd. Och absolut inte över 4-procents-spärren för riksdagsinträde. I ett proportionerligt – mer fullständigt demokratiskt – valsystem hade vi fått två platser i riksdagen. Nu fick vi inga. Bara ett resultat som var nästan exakt som det 2006.

Jag besökte vår valvaka i Sundbyberg i Stockholm, i en kanske en knapp tiondel så stor lokal som vid valsegern 2009. En knapp tiondel så mycket media fanns på plats. En knapp tiondel så stort blev valresultatet. När min pappa hämtade mig med bil då det stod klart att vi förlorat, att de främlingsfientliga och delvis rasistiska Sverigedemokraterna kommit in och att den medborgarrättsfientliga Alliansregeringen segrat ånyo var känslan av overklighet sig lik från vår seger 2009. Allt annat var fullständigt annorlunda. Hemskt. Bara hemskt.

Enligt Rick Falkvinge, som fortfarande var partiledare, hade vi fler aktivister än någonsin som utförde en mer massiv valkampanj än inför något annat val. Skon klämde alltså inte, då väl det dryga året från EU-valet gått, vid engagemanget; det förefaller inom partiet ha återuppväckts, även om vi förlorat väldigt många medlemmar. Skon klämde istället vid media. Medan vi själva försvann bort från det politiska landskapet i journalisternas ögon inträdde ett annat parti på scenen. Sverigedemokraterna. Detta kortlivade parti upplevde sin tillfälliga uppgång just 2010. Allt tal om nya partier centrerade oundvikligen på detta främlingsfientliga, delvis rasistiska parti. Som Rick lakoniskt skulle konstatera någon dag efter valet till sina bekantskaper inom media och politik utanför våra pirata kretsar: deras val av parti att fokusera på gjorde att vi fick in ett främlingsfientligt parti i riksdagen istället för ett frihetligt. Onekligen tänkvärt.

En förnyelsens tid tog vid i Piratpartiet. Själv blev jag alldeles för politiskt deprimerad för att orka mer, på mycket länge. Men i partiet tog arbetet raskt vid. Inte bara media var att skylla för vår valförlust – mer engagerade pirater än jag hade kommit till den kloka insikten att det var bristen på heltäckande politik som var vår största akilleshäl. Att komma in i EU-parlamentet var möjligt att göra med endast ett par frågor på agendan – föga uppmuntrande är kanske skälet att valet inte såg som fullt så allvarligt för ens egen plånbok som nationella val, för EU hade rätt liten makt över sådant. En mer positiv tolkning är att folket förstod att man i vilket fall inte kunde driva särskilt många frågor inom ramen för det gigantiska EU-parlamentet som ensam svensk ledamot. Hur det än må vara med den saken tycktes det att ett riksdagsinträde krävde ett betydligt mer omfattande partiprogram.

Så vi breddade oss. Först, då jag var inaktiv, togs ett nytt, mycket bättre principprogram fram, så gott som helt tömt på sakpolitik. Denna skulle istället beslutas om och utvecklas på vår- och höstmöten, som skedde uteslutande digitalt – varken ekonomin eller tekniken räckte än så länge till för att ordna integrerade nätbundna/fysiska träffar.

Och så skedde; vårmötet 2012 blev det första då en rejäl mängd sakpolitiska ställningstaganden togs. Vårt partis anhängare spände sig över hela det fördelningspolitiska spektrat, från den yttersta vänstern till den yttersta högern, men på den frihetlig-auktoritära skalan – som ännu inte fått ordentligt fäste i etablerade kretsar, men som var populär hos oss pirater – låg vi alla nära friheten. Det var utifrån denna gemensamma, frihetliga syn vi skulle utveckla vår politik till fler områden – frågor om medborgarrätt som yttrandefrihet även på nätet och immatieralrättsreform, hur mycket uppmärksammade de då och då än blir och hur viktiga de än är räckte inte för mer än någon halv procents röster i Sverige då 2000-talet begynte.

Anna Troberg, partiets nya och skulle det visa sig minst lika skickliga partiledare som sin föregångare, liksom Henrik Brändén, som med sin socialdemokratiskt etablerade partistrukturella grund i alla dessa år verkat väl för partiet, lanserade april 2012 breddningsbloggen, en plattform där alla kunde delta i utbyte av idéer om vilken väg Piratpartiet kunde vandra. Detta skedde ganska exakt tre år efter den första opinionsmätningen som gav oss 5 procent inför EU-valet, och på längre sikt skulle händelserna komma att få ungefär samma – oerhörda – historiska betydelse.

Överlag visade all debatt på breddningsbloggen vilken riktning partiet skulle ta. Och glädjande nog blev det frihetens, vetenskapens och medmänsklighetens väg som vårt parti valde.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, breddning, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, piratrörelsen, tal, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, Internet, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, seger, segrar, val, valvaka, valvakor, demokrati, riksdagsval, riksdagen, valet 2010, riksdagsvalet 2010, förlust, förluster

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 4 – lycka

Och nästa inlägg i min utopiska tillbakablick på nollnolltalet – i form av ett tal till Piratpartiet ett fiktivt år 2050 där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt i årtusenden eftersträvade mål – kommer här…

Demokratins slutliga seger

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

• Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister
• Del 2 – förluster på hemmaplan
• Del 3 – det våras för hoppet
• Del 4 – lycka

Del 4.

Lycka.

Jag, ivrigt inväntande valresultatet 7 juni 2009. Det är spännande nu… Foto: Hans J.

Svaret på frågan kom naturligt, med tidens gång som jag då uppfattade som så sakta. Valdagen var kommen. 36 timmar innan vallokalerna öppnade hade vi aktivister uppskrivna på att lägga ut valsedlar för partiet i 93 procent av dessa. Slutligen kom vi upp i 99 procent. I detta val gällde nämligen fortfarande den gamla vallagen, den som stipulerade att partier – även sådana som lyckats med de 1500 underskrifter som krävs för officiell registrering – själva måste lägga ut sina valsedlar. Möjligen kunde detta accepteras om det var en strikt ekonomisk fråga, om staten inte ansåg sig ha råd att ordna valsedelsutläggning. Möjligen.

Men det var ingen ekonomisk fråga. De potentiellt uppåt 20 partier – denna mandatperiod var det 8 – som redan hade plats i EU-parlamentet för Sveriges räkning fick sina valsedlar utlagda, helt gratis. Och de som satt i Sveriges eget parlament fick enorma statsstöd – enorma jämfört med vad vi aktivistdrivna småpartier kunde uppbära. Vi fick nämligen inget statsstöd. Och vi fick inga valsedlar eller utdelning heller. Vi fick betala dyrt för sedlarna, och ordna utdelningen själva. Där gick någon femtedel av kampanjpengarna som uteslutande kom från donationer och någon femtedel av aktivisternas samlade ork och tid till att lägga ut valsedlar, en strikt administrativ syssla valmyndigheten rimligtvis borde ha ordnat åt oss.

Jag fick förresten inte rösta. Ja, era historieböcker daterar mycket riktigt 1 januari 2035 till den allmänna rösträttens införande i Sverige. På min tid hette det att allmän rösträtt infördes i 1900-talets begynnelse, men det var minst sagt en sanning med modifikation. Den största grupp som uteslöts från rösträtten under drygt ett hundra år var unga människor, under det decennium som är intressant för oss närmare bestämt alla medborgare som inte fyllt 18 år. Där ingick jag själv. Förvisso var det snöpligt att inte kunna rösta på det parti jag lagt ner en del engagemang på att få in i EU-parlamentet. Att tillbringa några månader med huvudsakligt fokus på en enda dag och en enda händelse, och att sedan inte alls få delta i det allra viktigaste momentet den dagen och den händelsen var störande.

Men nu låter jag bitter. Det är jag inte. Sannerligen inte. För då vi under månader satt upp affischer och givit folk flygblad och opinionsbildat medelst fantastiska nya tekniska verktyg, och utdelningen av valsedlarna till själva lokalernas ställ och bord var klar, och då många av våra frivilliga också personligen funnits på plats utanför vallokalerna för att dela ut valsedlar i folks händer – en mycket trevlig syssla, för övrigt, som ju fortfarande är gammal tradition vårt allt mer digitala politik till trots – ja, efter att vårt slit äntligen var färdigt och det var dags att se om vi fick lön för mödan bänkande vi oss framför statstelevisionens sändning av valkvällens och valnattens spännande rösträkning.

Den 7 juni 2009. Jag minns det nästan som igår. Om jag blundar [jag sluter ögonen och håller dem stängda] kan jag se det framför mig. Jag går in i entrén till lokalen vi i Piratpartiet hyrt för att gemensamt fira eller förtvivla. Vakterna frågar om jag ska alkohol – enbart då måste inträdesavgift betalas. Nej, det ska jag inte; jag är 13 år och har aldrig förstått vuxnas oförmåga att segra eller sörja utan rusningsmedlets hjälp. Så jag fortsätter in i lokalen. Det är stort, enormt stort, och mängder av människor. TV-kamerorna är överallt, liksom mikrofonerna, journalisterna själva. Och naturligtvis: piraterna. Vi, som ska gå till historien som de första av nätbarnens aktivister, som kunskapssamhällets byggare och som en av 2000-talets främsta medborgarrättsrörelser. Men det vet vi inte nu, knappt anar vi det ens. Vi vet ju inte om vi ska komma in i EU-parlamentet. Och misslyckas vi med det, efter all denna uppmärksamhet, efter de lyckosamma vindar i seglen förkastliga rättsprocesser och lagstiftning givit oss i form av upprördhet och engagemang, ja, då är vi i det närmaste körda. Borta.

Men nog tror vi. Nog hoppas vi. Och opinionsmätningarna ger oss fog för hoppet. Vi har varit ända uppåt 8-9 procent de senaste dagarna, och alltid över de behövda 4. Men nu när jag går här i den öppna korridoren och når den gigantiska matsalen, där mer ekonomiskt självständiga pirater betalat för en trerättersmiddag och fortfarande sitter kvar längs borden. En pirat hälsar jag på i vimlet då jag söker nätuppkoppling för min dator. Jag tänker live-blogga om detta, såsom jag under Pirate Bay-rättegången – den som känns som så långt bort; så mycket har ändrats sedan februari – gjorde. Och sharing is caring, vår gamla devis, stämmer även här; jag får tillgång till någon egens inloggning på lokalens trådlösa men stängda nätverk. Så jag surfar in på wordpress.com. Så går jag in i matsalen, får syn på ett par pirater jag känner och en av få lediga stolar, och slår mig ned vid deras bord.Vi hälsar och jag börjar liveblogga rätt fokuserat. Utan att riktigt vara medveten om det fångas jag på bild [sveper ut med handen i riktning mot bakgrundsbilden].

Så ska statstelevisionens vallokalsundersökning, den som baseras på noggrant och statistiskt välgjorda utfrågningar av de som precis röstat runtom vid landets vallokaler, den vars resultat aldrig brukar avvika mer än ytterst litet från själva valresultatet resultatet senare, äntligen presenteras. Vi vet att allt över fem procent kommer räcka, fem procent kommer räcka gott och väl för ett mandat. Även om man förstås högmodigt längtar efter än mer. Statistiken ska nu presenteras och… [jag öppnar ögonen]

Vi får sju procent! BAM! Applåderna, hejaropen och den allmänna glädjeyran fullkomligen exploderar runt omkring mig då människor ser den stora skärmens budskap. Vi gjorde det! Vi lyckades! Vi har kommit in i EU-parlamentet! Till journalisten som efter ett tag slår sig ner vid oss säger jag att det är en seger för demokratin och de medborgerliga rättigheterna (eftersom gammelpartierna struntat i folkets åsikter om medborgarrätt och immaterialrätt och därför trotsat demokratin), och just det, ”Det här är en seger för demokratin”, får för några minuter stå med i kvällstidningens nätupplaga som sedan uppdateras.

Detta är en lyckans kväll. Ska jag finna det minsta att klaga på, det minsta att ångra, är det väl de mer, ja, galna handlingar – involverande diverse lila piratpiskor och vad jag förstår, efter att jag gått, även fontäner – som ledande pirater utför, istället för att passa på att sprida vårt budskap om medborgerliga rättigheter. Men egentligen bekymrar jag mig föga för det. För framför allt är jag glad. Jag är gladare, kanske inte mer starkt men mer ”är jag i en dröm?”-aktigt än någonsin förut i mitt visserligen hittills rätt korta liv. Sedermera fastställs det exakta valresultatet till 7,14 procent, vilket innebär att vi har ett till mandat att vänta om Lissabonfördraget – som vi är kritiska till – går igenom.

Piratpartiet har kommit in i EU-parlamentet. Målet vi kämpat för i ett halvår, och många andra i tre och ett halvt år, är uppfyllt. Vi har visat världen att vi finns, att Piratpartiet kan göra faktisk skillnad, att medborgarnas frihetsvurm kan väckas och förändra på nytt. Allt är väl.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, piratrörelsen, tal, Piratpartiet, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, Internet, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, seger, segrar, lycka, val, valvaka, valvakor, demokrati, piratmöte, piratmöten, rösträtt

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 3 – det våras för hoppet

Min inläggsserie Demokratins slutliga seger, där jag utifrån en fiktiv men möjlig framtid (år 2050) beskriver nollnolltalet som jag ser det ur ett pirat perspektiv, fortsätter nu (efter ett par dagar utomhus och -näts). Här kommer del 3, där den deppiga FRA-frågan som skildrades iförrgår övergår i en betydligt hoppfullare vår: piratvåren 2009.

(Uppdateringen: korrigerade stavfelet ”dominerdade”, tack Jonas!)

Demokratins slutliga seger

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

• Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister
• Del 2 – förluster på hemmaplan
• Del 3 – det våras för hoppet

Del 3.

Det våras för hoppet.

Den pirata rörelsen växer utanför Riksdagen, i dubbel bemärkelse.
Foto: Jonathan Rieder Lundkvist, CC-BY-NC-SA 3.0

Ett par händelsefyllda år skiljer den stora FRA-debatten från riksdagsvalet 2010. Och allra mest händelsefyllt var 2009. Det var här jag själv blev en medlem i Piratpartiet. Hösten därinnan hade jag börjat blogga, och det var omöjligt att på denna tid blogga politiskt utan att dras in i piratkretsar – Piratpartiet dominerdade dominerade fullständigt inom den politiska bloggosfären, något som bara skulle hålla i sig ett enda år till. Så jag läste om rörelsen. Tidigare, på våren samma år har jag för mig, hade jag sett något enstaka inslag i statstelevisionen där Antipiratbyråns Henrik Pontén, en av rörelsens främsta antagonister inom kulturfrågan, fördömde fildelningen som ”stöld”. Det lät rimligt för en någon som inte alls var insatt. Men nu, i bloggosfärens djupa kunskaper, blev det förändring på den uppfattningen. Ganska snart stod det klart för mig att Piratpartiet inte alls var tjuvar utan istället försvarare av de medborgerliga rättigheterna.

Då jag gick med var min egen inställning att detta var en viktig sak. Något man måste stå upp för som medborgare. Och dessutom en kul grej att engagera sig politiskt för. Men mer än så var det inte. Arbetet för Piratpartiet var ett statement, inte något som på allvar skulle kunna leda till en parlamentarisk etablering. Jag hyste inga illusioner – så såg jag det – om att vi inom överskådlig tid skulle komma in i vare sig EU-parlamentet (som jag knappt visste vad det var) eller riksdagen. Chansen fanns inte. Folk kunde väl aldrig bry sig så mycket om Internet? Medias felaktiga bevakning av frågorna kunde väl inte under några omständigheter på allvar utmanas av vår korrekta verklighetsbeskrivning? De etablerade partiernas fullständiga dominans kunde väl inte utmanas?

Förvisso fick piratfrågorna ökad medial uppmärksamhet i takt med att vintern övergick i vår. Rättegången mot människor anknutna till The Pirate Bay, en av vår tids största trackers och en symbol för den fria fildelningen, rönte en kolossal mängd bevakning i alla medier. Jag själv utförde min dittills mest välbevakade gärning på nätet då jag bloggade live på plats i Stockholms tingsrätt från rättegången, personligen mötte de flesta av tidens drivande krafter- och motkrafter i den pirata utvecklingen och konkurrerade med tidningarnas ymniga live-bevakning. Och nog fick jag ett visst hopp om att den massiva upprördheten över den absurda domen, som till slut kom 17 april, liksom över att domaren i målet var jävig, skulle kunna kanaliseras i en vilja att förbättra situationen politiskt.

The Spectrial, som rättegången kallades till följd av sin lätt farsartade natur, var inte den enda stora pirathändelsen denna vår. 1 april 2009 hade IPRED trätt i kraft. IPRED var ett EU-direktiv som gjorde att påstådda upphovsrättsinnehavare, antagligen med hänvisning till lättförfalskade skärmdumpar som enda bevisning, kunde få ut namnen bakom IP-nummer de påstod hade begått upphovsrättsintrång. Sådan information är givetvis känslig, och ur ett integritetsperspektiv var lagen således förkastlig. Därutöver tillkom en annan aspekt: det faktum att upphovsrättsinnehavare nu fick mer långtgående befogenheter än polisen vad gällde att begära ut namn bakom IP-nummer. Smått skandalöst var det hela, vilket också den folkliga opinionen i stort tyckte. Det skulle komma att ge avtryck.

Så kom den. Den första opinionsmätningen inför valet till EU-parlamentet. 29 april 2009, stort uppslagen i Dagens Nyheter. Den visade på 5,1 procents stöd för Piratpartiet, partiet som i sitt senaste val 2006 fått 0,6 procent. Under de år som följde skulle opinionsmätningar publiceras allt oftare och kommenteras allt mer förutsägbart – och själva fenomenet skulle ifrågasättas; hur viktiga kunde opinionsmätningar egentligen vara? Men denna första opinionsmätning innan EU-valet hade en extrem kraft. Åtminstone internt. Och nog var det första gången media – och därmed folket – på allvar fick upp ögonen för partiet, åtminstone sedan jag själv engagerats i partiet. Vår dåvarande partiledare, grundaren Rick Falkvinge, teknikern från början av denna berättelse, har själv kallat ögonblicket då han fick kännedom om opinionsmätningens resultat för ett av hans livs största, för något som ”ändrade allt”.

Opinionsmätningen följdes av flera. Och artiklarna om Piratpartiet och piratfrågor duggade tätt. Debatten intensifierades, och allt oftare var pirata spörsmål på agendan i intervjuer, och intervjupersonerna själva var allt oftare pirater. I takt med att valet närmade sig ökade stadigt våra siffror i opinionsmätningarna. Och allt fler berömdheter deklarerade sin intention att rösta på Piratpartiet – för den fria kulturen och kunskapen, och för de medborgerliga rättigheter som terrorskräck och storföretag hotade.

På våra egna möten på Café Gråmunken ett stenkast från den riksdag vi nu på allvar trodde vi kunde komma in i dök allt fler intresserade upp. Jag minns särskilt tydligt ett möte som skedde direkt efter domen i Pirate Bay-målet. Ungefär 80 personer dök upp, mångdubbelt fler än det tjog vi varit tidigare. När jag själv kom till lokalen var det redan riktigt trångt, med en kö ner till källaren där vi huserade. I egenskap av protokollskribent fick jag en sittplats där jag kunde skriva på min dator, men ganska snart gav vi upp försöket; alltför många hade anlänt. Så vi tog oss ut på Mynttorget istället och höll mötet där under lösa former utomhus. Det fanns en viss symbolik i att det ökade engagemanget rent fysiskt tryckt oss närmare det folkvalda parlamentet.

Frihetens vårvarma vindar blåste i piratskeppets segel. Men skulle det räcka för att ta oss i hamn – hela vägen in i maktens boningar i EU-parlamentet?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, piratrörelsen, tal, Piratpartiet, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, pirat, medborgarrätt, IPRED, IPRED1, rättssäkerhet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagstiftning, informationspolitik, jäv, Tomas Norström, Pirate Bay, The Pirate Bay, TPB, Spectrial, The Spectrial, domare, rättegång, rättssäkerhet, korruption, Internet, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Lite länkande före semestern

UPPDATERING! Stoppa pressarna! Det galna projektet att åka inlines till Bryssel kan jag inte hålla mig från att länka till: länk. Uppdateringen slutar och det ursprungliga inlägget tar vid när det krusiva slutar, alltså här.

Just nu borde jag vara nyligen kommen till Skåne och packa upp min packning inför min en vecka långa vistelse i landskapet. Jag borde vara det. På grund av en oförutsedd incident kommer jag inte åka förrän imorgon. Eftersom jag samlade ihop det mesta jag ska ha med mig till Skåne igår, har jag tid till lite länkande före semestern.

Opassande berättar om internetfenomenet ”bokstavliga musikvideor” (som jag själv upptäckte för ett par veckor sedan via Blog á la Mr Chapel), där kända musikvideor remixats så att originaltexten bytts ut mot en text (med samma melodi) som kort och gott beskriver vad som händer i musikvideon, vilket kan ge ett ganska komiskt resultat, särskilt om det är välgjort (humorn förhöjs säkerligen avsevärt om en sett videofilmen och hört låten innan). Emma funderar på hur det fungerar rent upphovsrättsligt, vilket jag svarade i en kommentar till inlägget:

”Upphovsrätten till musikfilmerna innehas av skaparna, och gäller skaparens/skaparnas livstid och sjuttio år efter (den sista) skaparens död, och de bestämmer över all användning, även sådant remixande. I de allra flesta fall har dock skaparen/skaparna sålt/överlåtit upphovsrätten till skivbolaget (den gäller fortfarande skaparens död+70 år). Samma sak gäller för melodin.

Således är alla dessa bokstavliga musikfilmer upphovsrättsbrott, såtillvida de inte har fått eller köpt uttryckligt tillstånd till remixandet av skivbolaget (och det tror jag knappast de har fått… skivbolagen är ju inte kända för sådant… kostnaden är nog för hög för sådana amatörkreatörer att köpa rättigheterna).” Ännu ett exempel på hur upphovsrätten är i vägen för kreativt skapande… På samma tema – kreativt remixande – finns ett barnprogram (jag har yngre släktingar som jag ibland koller på tv med) kallat ”Små Einsteins” där varje avsnitt bygger på dels ett känt konstverk, och dels ett känt musikstycke, och handlingen kretsar kring dessa. All konst och musik är Public Domain på grund av dess ålder, och även om barnprogram kanske inte är det första en tänker på när en hör ”deltagarkultur” visar det på ett bra sätt nyttan av att kulturen fri… Tänk om även nutida kultur kunde vara fri för sådana initiativ!

Sagor från livbåten är som alltid lika läsvärd, och har nu publicerat en följetång med det fyndiga namnet Val-U á là Livbåten, i minst tre delar (kanske kommer flera?) som analyserar EU-valet mycket klokt: dels själva valresultatet, dels bevakningen av valet, och dels nätpolitiken. När jag ändå är inne på den bloggen, vill jag länka till (det i och för sig inte särskilt förvånande) avslöjandet att Henrik Pontén ljuger på DreamHack. Hehe, men kanske ljuger han inte, utan han kanske menar själv att privatpolislekande (”du är gripen”) är värre, större, än att ”sätta dit någon”? MinaModerataKarameller tar också upp Ponténs vistelse på DreamHack, och menar att han var modig som kom dit, något som jag faktiskt kan hålla med om.

DOOM4 har skrivit ett långt och matigt inlägg om Storbritanniens övervakningsapparat, tydligen del ett i en följetong vars första inlägg har fokus på övervakningskameror. Det är en mycket intressant och lärorik text – visste du till exempel att staden Olean i USA blev första stad med att ha övervakningskameror i brottsbekämpande syfte, år 1968? Jag ser fram emot resten av följetongen!

Karl Sigfrid vill att de femton extrainsatta upphovsrättspoliserna – som SvD, DN och Aftonbladet rapporterar om – inte ska ägna sig åt fildelning utan kommersiella brott mot upphovsrätten, något han förstås har rätt i. Vi i Piratpartiet (och Karl också, om jag förstod honom rätt då vi träffades i anknytning till Wikimedia Sveriges årsmöte) vill ju helt avkriminalisera fildelning av upphovsrättsskyddar material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, och därmed ”göra fildelning lagligt” så att sådana här insatser inte sätts på folk som gör något som allra minst var tionde svensk regelbundet sysslar med.

Upphovsrättskritker beskylls ofta för att inte tänka på dem andra politiska frågorna när de diskuterar upphovsrätt – men vår politik (som ju dock framfröallt handlar om medborgarrätt; immaterialrätt är en bisak) kostar inget att genomföra och påverkar inte de andra områdena. Det gör däremot insatserna mot fildelning. Varför inte ha lagt dessa pengar på poliser ute på gatan? Samhället blir verkligen säkrare och upplevs tryggare (till skillnad från detta: hur många känner sig tryggare i och med att polisen kan komma och utreda huruvida en själv brytt mot upphovsrätten?), och kulturspridningen kan fortgå. Tomas påpekar att Reinfeldt i och med detta helt klart brutit som vallöfte om att inte jaga en hel ungdomsgeneration, även om han enligt en långsökt tolkning (som Reinfeldt själv förklarade) inte gjorde det i och med IPRED – att Reinfeldt skulle gå emot sin egen tolkning vore förkastligt, om än inte otroligt – allt för att framstå som vallöfteshållare! Eller kanske snarast kommer han försöka att inte prata om det alls…

Relaterat är att den rättsosäkra IPRED mycket riktigt hade viss effekt i början, men att internettrafiken (och därmed den illegala fildelningen, kan antas) nu är tillbaka på samma nivå som före IPRED… IPRED hade dock varit dålig även om den varit effektiv; som någon sade när diskussionen var som störst: även om nedmontering av rättssäkerheten gör att ett visst brott blir ovanligare, betyder det inte att det är bra att nedmontera räättssäkerheten/fundamentala demokratiska principer. Draget till sin spets: hade dödsstraff införts på illegal fildelning och totalövervakning för att upptäcka aktiviteten införts hade nog fildelningen också rasat rejält.

Diskussioner om Piratpartiets status som numera etablerat parti har påbörjats. Både grupp i EU-parlamentet och riksdagskandidater har redan börjat diskuteras. Men det jag tänkte pusha för är kommunpolitik. Jag anser att vi bör ställa upp i kommunvalet 2010 (heter det så?) och där driva frågor utfrån vårt principprogram, eller kanske än hellre utifrån en enhetlig kommunpolitisk plattform. Ett utkast till en sådan plattform, skriven av Daniel Nyström, finns redan (mycket välskriven; övervakningskameror, bibliotek och datorkunskap – som tas upp i utkastet – är alla relaterade till vårt principprogram), och kommunpolitik diskuteras för närvarande både i partiets forum och på Mattias Bjärnemalms blogg.

Enligt Min Humla har en totalt opolitisk men mycket trevlig nyhet: han, Josh, har blivit pappa! Drottningssylt har samma nyhet, och presenterar den i egenskap av mamma. Många gratulationer! Detta får avsluta mitt sista blogginlägg på en vecka. Ha det så trevligt, Josh, Drottningen och alla ni andra!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, övervakning, avlyssning, integritet, 1984, personlig integritet, privatliv, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, Bodströmsamhället, Asksamhället, mänskliga rättigheter, säkerhet, trygghet, lögn, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, musik, musikvideo, nternetfenomen, kultur, kulturskapande, remx, remixande, deltagarkultur, kreativitet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, IPRED, IPRED1, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, valanalys, valresultat, nätpolitik, nätet, Henrik Pontén, DreamHack, DreamHack 2009, privatpolis, rättssäkerhet, demokrati, Storbritannien, övervakningskameror, övervakningskamera, vallöfte, vallöften, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, kommunpolitik, kommuner, kommun

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Mycket korta postvaliära funderingar

Nedanstående har jag velat skriva utförligt och väl om de senaste dagarna, men jag har helt enkelt inte orkat. Eftersom jag ändå vill ha bloggen någorlunda uppdaterad och få ut informationen publicerar jag dessa postvaliära funderingar, trots att de är korta.

Såhär efter valet känns allt lite tomt, det finns inget att göra. Då gäller det att hitta konstruktiva saker att göra som att….

Dela ut choklad. I tisdags delade jag ut choklad på min skola för att fira valresultatet, och för att det är väldigt pirat (det är fint att dela med sig, både av kultur och av choklad).

När jag åkte tunnelbana häromdagen i min pirattröja och -keps sade personen som satt framför mig ”grattis” och sade att han röstat pirat, vilket var roligt. Jag gav honom en ”Jag röstar pirat”-knapp.

För några dagar sedan hade Aftonbladet ett reportage. De hade besökt den plats i Sverige som var piratröstartätast och frågat folk om vad  de röstade på och varför. Av de som sade ”Piratpartiet” sade nästan alla att de röstade pirat på grund av integritets – och inte fildelnings – frågan.

Apropå stölden av Picasso-original: Picasso lyckades konkurrera jättebra med kopior – då kan väl dagens kreatörer det också? Ett Picasso-original är värt miljoner. En kopia knappt något alls. Samma tanke har slagit Anais.

Den vallokal jag bor var ovanligt pirattät – en av de pirattätare i Stockholms kommun. Över åtta procent röstade pirat. Jag ser det som en personlig framgång, då jag flertalet gånger affischerat på drygt femtio anslagstavlor i området, ett par gånger delat ut flygblad i området, ofta burit piratkläder, på valdagen lagt flyers i ett hundratal personers brevlådor och slutligen även stått mitt på dagen-passet vid vallokalen och delat ut valsedlar (första passet stod någon annan där). Uppdatering: det verkar som att skolan jag stod vid var föremål för två valdistrikt, varav det ena fick drygt åtta procent, och det andra drygt tolv procent (således väldigt mycket).

HADOPI-lagen föll när Frankrikes författningsdomstol prövade den, vilket är helt korrekt, eftersom lagförslaget – som domstolen fastslår – bryter mot fundamentala demokratiska rättigheter som yttrandefriheten och rätten att bli betraktad som oskyldig tills motsatsen är bevisad. SugBloggen har dock ett intressant perspektiv på det hela. Jag har uppdaterat FRApedia om lagförslaget och för att följa den senaste utvecklingen i Frankrike på svenska, gå till Le domaine d’Anais (vars senaste inlägg med kommentar ger mig anledning att åter uppdatera FRApedias artikel). Sverige bör för övrigt också ha en författningsdomstol – mer om detta senare.

Nu har jag sommarlov och hade skolavslutning igår. Nästa vecka reser jag bort och kommer därför varken kunna blogga nästa vecka eller föra protokoll på nästa möte. Nå, på skolavslutningen var vi i en gudstjänstlokal, sjöng en sång med referenser till en för vissa troende helig skrift, tvingades lyssna på den religösa ledaren som var där och talade i egenskap av relgiös ledare och sjunga om ”Guds godhets rikedom”. Eh, skulle inte skolan vara en neutral plats för inlärning…?

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, Piratpartiet, pirat, sharing is caring, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, integritet, personlig integritet, fildelning, Picasso, piratkopiering, HADOPI-lagen, HADOPI, författningsdomstol, demokratii, mänskliga rättigheter, internet, yttrandefrihet, upphovsrätt, rättssäkerhet, skolavslutning, religion, tro, filosofifi, skolan, skola

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Piratpartimötesprotokoll 10 juni 2009 Östra Real Sthlm

Nedanstående är ett protokoll från mötet på Östra Real i Stockholm idag för Piratpartiet . Som vanligt ber jag om ursäkt för det dåliga språkbruket.

*********************************************************************
Klockan 18.19 kommer jag till mötet, och redan är ett tjugotal pirater här på Östra Real. Någon har tagit med sig två tårtor med piratloggan. Hans J. Ger mig massor av piratbilder han tagit, som han säger att jag får publicera på bloggen (jag kommer nog publicera några av dem). Klockan 18.27 flyttar vi om möblerna lite så att alla sitter i en ring. Plötsligt blir alla mycket lättare att se och prata med, och räkna (just nu är vi 18 personer). Alla som vill får ta av tårtorna. Klockan 18.32 är vi 24 pirater. 18.36 tycker Anna att vi ska äta tårta några minuter först och fira att det gick jättebra i valet, och jag har lyckats lägga in alla Hans J.s bilder på min dator.18.39 är vi 28 pirater, och ”ringen” (eller snarare rektangeln) expanderar hela tiden för att fler ska få plats. 18.42 börjar mötet.

*Alla ska säga ett plus och ett minus angående valarbetet. Jag orkar inte skriva vem sade vad, utan skriver bara punkter utan att ange vem som sade det, kortfattat:

Plus
+många var väldigt engagerade (detta tog flest upp)
+trevligt att dela ut flygblad, få sa ngt negativt, folk var nyfikna, gäller även på valdagen, de flesta andra partirepresentanter som delade ut valsedlar var negativa
+media börjar fatta att vi även bryr oss om integritet och inte enbart fildelning. Media skriver kanske inte att vi bryr oss om medborgarrätt, vilket är synd, men det är meråt det hållet nu än tidigare.
+vi fick 99 procents täckning av vallokalerna
+att folk engagerades som inte tänkte sig gå med i ngt parti eller dela ut flygblad tidigare
+att många lärt känna många trevliga människor bättre
+att vi fick jättemånga ”jag har röstat pirat”-knappar gratis
+bra att folk kommenterade dåliga krönikor och dylikt, överlag har folk haft en god ton i kommentering av etablerade media-artiklar
+PP har nu blivit ett slags etablerat parti och syns på många platser/tidningar
+vi kom in i EU-parlamentet (:-))
+alla medlemmar är trevliga och har humor

Minus
-informationsflödet var ganska dåligt
-att vi inte lyckades så bra att använda det faktum att vi var flera gånger fler än valrörelsen 2006
-vallokalsbokningen, det fanns dubbletter och vissa vallokaler angavs på fel ställe
-vissa kommunledare bokade upp massor av vallokaler själva långt innan valet, vilket gjorde det svårt för folk som bor närmare att ta hand om vallokalerna vilket vore bättre så att kommunledarna slipper åka runt jättemycket, antingen borde vi haft ett annorlunda system eller så borde kommunledarna vänta till precis innan valet, lita på svärmen
-vallokalsbokningen var begränsad, man borde ha kunnat skriva upp sig som back-up
-valnämnden borde informera valförrättare bättre
-vi borde haft ”jag har röstat pirat”-knappar och delat ut tidigare, de är bra för det kan få folk att rösta också
-forumet är fortfarande inte städat
-vi fick bara 6,9 procent i sthlm
-jobbigt att dela ut valsedlar, kanske hellre tvåtimmarspass som många av de andra partierna hade? Står man i fyra timmar är man ändå inte så trevlig. Vill man stå längre än två timmar kan man boka upp flera pass.
-dåligt med lokala aktiviteter utanför centrala sthlm
-folk var inte på alla platser så engagerade att dela ut valsedlar
-ingen har tackat väljarna ännu
-vi måste vårda bättre de 250 000 som röstat på oss så att de röstar på oss senare också
-inte så välorganiserat… detta råder det lite delade meningar om. Vi bör kanske inte ha hiearki, men däremot struktur. Det kommer komma ett community eller något sådant, och Pirateweb kommer uppdateras. Förhoppningsvis kommer folk kunna dela personuppgifter (telefonnummer och sådant) bättre, kanske genom att klicka i ngn ruta vid registrering, ”jag vill att andra ska kunna se mina uppgifter”?
-vi var ganska oförberedda. Vi gjorde rätt mycket på lördagskvällen, dvs fixade med valsedelutdelningen och sådant, vilket var lite sent.
-aktivistsms:en borde fungera bättre, de skickas ut lite sent och så. Folk som har rättighet att skicka sms:n bör tänka i tid på att skicka ut dem.
-vissa tror fortfarande att vår enda fråga är fildelning

Övrigt folk sade under plusminustiden
-/+ det är inte bra att vara otrevlig tillbaka mot folk om de är otrevliga. Är vi otrevliga tillbaka kommer vi inte vinna någonting, men är vi trevliga kanske de fattar att man inte bör vara otrevlig.
-/+ fokus nu blir delvis på att försöka engagera alla fyrtiotusen nya medlemmar vi fått denna vår

*Jan Lindgren och Anna Troberg kommer lämna sina poster i Sthlm, för de har inte tid med det (de har andra poster nationellt). Mejla anna.troberg@piratpartiet.se om ni vill ha någon av deras poster med information om er själva, så kommer vi ha omröstning på forumet sedan. Valet kommer vara antagligen i mitten på augustil, och info kommer då presenteras på sthlmsbloggen. Valperioden kommer vara några dagar, dvs alla kommer ha ett par dagar på sig att rösta. Det viktiga i sthlm är att vi får ledare för varje valkrets.

*En ganska avancerad diskussion om organisationsstrukturen är… Men som Anna säger, vi kan inte ändra hela organisationen på en gång. Vissa vill att det ska vara mer hiearkiskt och mer likt de etablerade partiernas struktur, medan andra vill behålla det så som vi har nu. Alla bör fundera på detta, tycker någon. Vad är fördelarna/nackdelarna med mer struktur?

*Någon som vill vara informationsansvarig (definition och arbetsuppgifter saknas just nu, väldigt svävande den person som har hand om att information ska komma till folk…)? E-maila då anna.troberg@gmail.com. Vi måste ha en vice informationsansvarig, ifall den informationsansvariga blir sjuk eller så.

*I Täby vill kommunen (?) ha betalt för att de tagit ner våra affischer från illegala platser.

*Pride närmar sig, vill ni hjälpa till anna.troberg@gmail.com, det brukar vara jättekul. En lastbil efterfrågas, mejla om du kan fixa det. Syftet är dels att propagera för integritet som är viktigt för HBT-rörelsen och dels att de andra partierna är där (förutom KD…).

*Det är bra om vi får ut information bättre. Nu finns det massor av kanaler, och många vet inte ens hur man kommer till dem… Sthlmsbloggen kommer få sådan information inom kort.

20.07 avslutas mötet.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, AFK, Piratpartiet, möte, möten, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Om gratis är allt – vadan (V)s misslyckande?

Även om de flesta proffskommentatorer verkar förstått att Piratpartiet inte alls bara gillar fildelning utan även – och framförallt – vill skydda rätten till ett privatliv och ha ett friare Internet (det har inte riktigt förståtts att vi kämpar för alla mänskliga rättigheter vi finner hotade och inte bara privatlivsrätten, och att vi vill ha ett mer demokratiskt och öppet EU, och avskaffa patenten, tyvärr) tror åtminstone en sådan att detta handlar om att få se film gratis. Ronnie Sandahl, som proffskommentatorn heter, har verkligen inte förstått någonting av vår människorättsrörelse (medborgarrätt är ett dåligt uttryck… om någon har en bättre ersättning än ”människorätt”, kommentera gärna). Vårt huvudfokus ligger på demokratin och dess grundläggande principer, såsom mänskliga rättigheter (till exempel informationsfrihet och privatliv) – fildelning är en bisak.

[Piratpartiet] är ett parti som struntar i massarbetslöshet och klimatfrågor. Men de vill väldigt gärna se Tom Hanks nya film gratis. Det vill även ungdomarna. Se gratis film.

Om nu ungdomarna vill se gratis film – och ha allting gratis, underförstått – och tycker detta är viktigare än klimat och arbetslöshet, hur kommer det sig att Miljöpartiet (som visserligen sedan någon månad tillbaka delar PP’s åsikt i upphovsrättsfrågan men framförallt fokuserar på klimatfrågan) blev näst största parti i gruppen som är 18-30 år? Framförallt: varför gör inte Vänsterpartiet (och andra, än mer kommunistiska partier) succé? Varför går det tvärtom dåligt för de röda generellt i Europa, de röda vars frågor mycket berör gratis sjukvård och dylikt?

Vidare motargumentation är egentligen onödvändig: om nu Sandahl menar att vi inte alls på riktigtt bryr oss om mänskliga rättigheter, då krävs först ett svar på frågan hur det kommer sig att inget parti som vill ha ännu mer gratis mötte framgång. Svaret på frågan är att Piratpartiets väljare helt enkelt inte tycker att gratis är det viktigaste, utan att mänskliga rättigheter – främst privatlivet – är det viktigaste.

Tack till alla er som röstade pirat i EU-valet. Vill ni göra än mer för partiet kan ni gå med idag, just nu.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, EU-valet, EU-valet 2009,  val, EU, eu-val, rösta, EU-parlamentet, Europaparlamentet, mänskliga rättigheter, demokrati, Europeiska Unionen, personlig integritet, rättssäkerhet, yttrandefrihet, informationsfrihet, frihet, privatliv, integritet, Piratpartiet, (PP), Vänsterpartiet, (V), kommunism, gratis, valanalys, valresultat, fildelning, nedladdning, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, patent, Internet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

En seger för mänskliga rättigheter

Vi lyckades. Vi kom in i EU-parlamentet. Jag skrev om det igår, men denna – för oss, och för mänskliga rättigheter – historiska händelse är värd mer än direktrapportering utan reflektion. Vi fick, enligt Rick, två mandat – en av de två ”observatörer” som Lissabonnfördraget innebär (och detta trots att Lissabonnfördraget inte är helt genomröstat än, om jag förstått saken rätt).

Detta är inte en seger för fildelningen. Det vore ungefär som att säga att Miljöpartiets framgångar är en seger för fildelningen (de bytte till sist åsikt till vår, som ni vet). Våra framgångar är en seger för demokrati och för dess principer, såsom mänskliga rättigheter (till exempel privatlivet). Inte för fildelningen. Hade fildelning varit högprioriterat av oss hade jag aldrig engagerat mig i valrörelsen, utan fortfarande varit MP-sympatisör. Jag bytte parti eftersom demokratin är, tillsammans med grundfundamenten för den, viktigare än miljön. Fildelning är det definitivt inte.

Även om vi så bara får ett mandat – så verkar dock ej fallet vara; Rick rapporterar att vi får två, och han torde veta bäst – är detta en oerhörd framgång. När Telekompaketet diskuteras e-mailade vi EU-parlamentarikerna som galna, för att uppmärksamma dem på vad som hände och engagera dem. Nu kommer detta inte behövas. Inte alls i samma utsträckning, åtminstone.

Nu kommer en av oss sitta i EU-parlamentet, redo att närhelst en sådan viktig fråga kommer upp övertyga de andra och förklara för dem. Fjellner, Ek med fler har understundom engagerat sig i våra frågor, men vår parlamentariker kommer verkligen prioritera dem. Vi kommer att ha en EU-parlamentariker som inte kommer lämna Bryssel  mitt under förhandlingar om huruvida folk ska få berövas sin yttrandefrihet utan domstolsbeslut, utan istället helhjärtat satsa på dem (till skillnad från Fjellner…). Värdet av detta kan inte överskattas.

Tack. Tack alla tiotusentals aktivister som engagerat er i dessa frågor. Utan alla våras sammanlagda arbete skulle Piratpartiet knappt fått några röster alls. Nu kom vi in i parlamentet och fick ett mandat, och det med råge. Kanske till och med två. Vår kamp i valrörelsen är slut. Men nu börjar det verkliga arbetet i Bryssel med att granska nya förslag för att se att de inte innebär ytterligare ett steg till det övervakningssamhälle som, genom att det helt struntar i en mänsklig rättighet, mer liknar en diktatur än en demokrati.

Den sjunde juni 2009 kom ett parti grundat två år tidigare av en IT-tekniker in i världens största folkvalda parlament. Den sjunde juni 2009 kom ett parti vars fokus helt ligger på mänskliga rättigheter in i världens största folkvalda parlament. Den sjunde juni 2009 lyckades vi. Le idag.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, EU-valet, EU-valet 2009,  val, EU, eu-val, rösta, EU-parlamentet, Europaparlamentet, mänskliga rättigheter, demokrati, Europeiska Unionen, diktatur, personlig integritet, rättssäkerhet, yttrandefrihet, informationsfrihet, frihet, privatliv, integritet, Piratpartiet, (PP)

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Live från valvaka: Klart?

Det verkar som att valresultatet är fastslaget. Vi – Piratpartiet – får 7,1 procent. Detta leder till minst ett mandat, kanske två om något av de två extramandat Lissabonnfördraget innebär går till oss, för vi är ändå ganska nära två mandat. Detta får vi se senare. Oavsett vad, är detta en segerför mänskliga rättigheter, demokrati, delad kultur och fri (som i frihet, inte somi gratis) kunskap. Nu ska jag alldeles strax gå hem. Over and out!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, EU-valet, EU-valet 2009,  val, EU, eu-val, rösta, EU-parlamentet, Europaparlamentet, valvaka

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Live från valvaka: ”tack pr-genier”, Ung Pirat-tal och orkester

Daniel Nyström tackade även pr-genierna: Jan Guillou, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Tomas Bodström och Henrik Pontén, till stora applåder.

”Det är lite synd att vi inte fick två mandat, men bara ett mandat var svårt att tänka sig för några månader sedan. Nu kan vi börja fatta beslut. Nu kan vi ägna oss åt annat än enbart utomparlamentariskt arbete.”, sade Ung Pirat Stockholms ordförande.

Sedan höll Robert Nyberg ett kort tal om Ung pirat, och tyckte att detta inte bara var en stor dag för Piratpartiet utan även för Ung Pirat. Våra sympatisörer är främst de unga, och vi har redan det största ungdomsförbundet.

Nu kommer en orkester in för att hylla Christian Engström, och spelar upp en låt han skrivit i sin ungdom. Åtminstone en i orkestern är piratklädd. Nu ska jag snart hem. Hoppas ni uppskattat livebloggandet från valvakan; det var kul att liveblogga hursomhelst. Nostalgi från The Spectrial (då jag livebloggade jättemycket)…

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, EU-valet, EU-valet 2009,  val, EU, eu-val, rösta, EU-parlamentet, Europaparlamentet, valvaka

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »