”Sociala medier” av Paul Ronge

En ny litterär recension – tack till Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner för inspiration. Den här boken fick jag syn på när jag besökte Östermalms bibliotek för någon vecka sedan då jag skulle låna datorer.

*

Sociala medier

– en halv sekund från ord till handling

Ronge, Paul

En social smartphone. Viktig för sociala media, och såväl
omslagsbild för samt tema i Paul Ronges ”Sociala medier”.
Foto: Nick Richards (”nedrichards”), CC-BY-SA 2.0.

Människan har i alla tider varit en social varelse. Vi har umgåtts, samarbetat, talat, berättat, musicerat och överlag levt våra liv ständigt på tvären med de gränser som skiljer olika individer åt. Förvisso är jag liberal och menar på att politiken måste utgå från individen; men politiken är inte allt. I samhället bortom maktens korridorer, juridiska dokument och ignoranta beslutsfattare existerar helt andra värden än dem som måste styra staten. Och det är här gemenskapen kommer in. Kanske kan enstaka individer uppnå lycka i total ensamhet; men de allra, allra flesta av oss tyr sig naturligt till andra människor. Kärleken och vänskap är – i all sin opolitiserade (nåja) enkelhet – mycket värdefullt för oss alla.

Men nog med klyschor och till saken. Sociala medier är en bok om Twitter, Facebook och bloggar (alltså bara traditionella sociala medier på webben; IRC och mejl tas inte upp) publicerad av medievetaren Paul Ronge. Nu skriver jag ”publicerad”, för bokens texter är bara delvis skapade av Ronge själv – boken utgörs av en hel klase intervjuer av massor av mediemänniskor. Och nu skriver jag ”medievetare”, för begrepp som ”PR-expert” har en förmåga att stöta bort mindre kommersiellt och mer etiskt/filosofiskt inriktade läsare (dit jag räknar mig själv). Ronges verk handlar visserligen till viss del om företagande, men då ur ett medieperspektiv (lite vagt påminner det om Magnihasa med vänners behandling av de 95 teserna), och det flummar aldrig in på urtråkiga vinst-/träffmaximeringsmetoder (jag tittar på dig, sökmotoroptimering, och jag tittar surt!).

Nej, istället håller Ronge kvar vid sina intressanta röda trådar: en om gränserna mellan privat/personlig/offentlig och hur de uppluckras eller snarare omvandlas, en om hur de sociala medierna kan användas för att driva och utveckla politik (och, som sagt, näringsliv) och en om underförstådda regler och normer  för uppförande privatpersoner emellan till näts. Det är ganska skickligt, med tanke på att intervjuoffren som snarare känns som -vittnen, -sanningsvittnen om de nya tiderna, har så vitt skilda bakgrunder. En ”medborgarlöns”-arbetande landsbygdsbo här, en riksdagspolitiker där, en forskare inledningsvis och en författare i blivande (och nätmässigt vardande) avslutningsvis.

Författarmängden gör att boken blir rätt varierad efter de medverkande personernas intresseområden. Som mer intresserad av de filosofiska och politiska aspekterna på sociala medier, är jag själv följdaktligen inte så jättenyfiken på intervjuer med olika bolags företrädare. Men Ronge har ett sätt att skriva – han är förvisso en PR-expert 😉 – som går hem, och då inte  på det simpla viset av typ Ipren-mannen (höll på att skriva IPREN-mannen, för att jag skrivit IPRED med versaler så ofta… politikskadad…). Paul Ronge är istället uppenbart intellektuell, och utan att förhäva sig själv och sina egna insatser i mötena med sina kontrahenter lyckas han förmedla sin seriositet. Vilket han säkert har något slags varumärkesbyggande baktanke med. Men det spelar ju ingen roll vilka bevekelsegrunder han har för sin trevliga, intellektuellt attraktiva framtoning – det viktiga är att boken blir bra.

Och det blir den. Allra bäst är den givetvis då de mest intressanta människorna får tala ut. Bland dessa hittar vi Mats Lindberg, en professor i statsvetenskap, som resonerar kritiskt om medieteori utifrån Jürgen Habermas, vars (tydligen) klassiska verk Borgerlig offentlighet på något sätt utgör den intellektuella grund som Paul Ronges snart tre förändringsfyllda decennier år senare lutar sig mot. Svaren från mymlan (Sofia Mirjamsdotter), en av de allra klokaste inom sociala medier i Sverige, är givetvis läsvärda, liksom de hennes tidvise kompanjon Deeped (som skrev ett klokt inlägg så sent som idag) ger kapitlet därpå. Kvällstidningarnas bägge chefredaktörer är närmast definitionsmässigt intressanta i deras roller; så värst mycket nytt kommer de inte med.

Det gör däremot en del andra, som jag inte väntat mig fängslas så av. Hit hör Alex Schulman, som basically erkänner att hans tidigare elaka roll var en konstruerad och till verkligheten föga kopplad persona han lanserade inte för att såra utan för att, tja, få uppmärksamhet och underhålla, verkar det som. Det verkar också som att Schulman – vars betydligt mer seriösa och kärleksfulla senare alster, såväl hans böcker som hans nya blogg, hyllats – uppriktigt ångrar mycket av det han lät sin delvis fiktiva nätsida säga. Men hit hör också Blondinbella/Isabella Löwengrip, som jag tidigare hade trott var någon pseudokunnig utseendefixerad människa med visst sinne för affärer. Nu är jag istället övertygad om att Blondinbella är extremt intelligent, betydligt mer penga- än utseendefixerad och med föga ädla motiv i sitt bloggande. Det har inte med någon egentlig antipati mot Blondinbella som person att göra – hon har gjort en del riktigt bra saker – utan min motvilja handlar istället om min antipati mot den kalla rationalitet som driver många företagare.

Den allra mest skärpta skildraren och skildrade i Ronges samtidsskildring är nog Tindra-Anette Boström. Denna bloggare – en av få integritetsdito jag inte kommit särskilt mycket i kontakt med (jag trodde inte alls tills jag alldeles nyligen, i ett annat sammanhang, upptäckte hennes kommentar på ett inlägg från 2008 – där jag för övrigt luftar rätt tokiga rösträttsåsikter; hur tänkte jag…?) – har på grund av diverse strukturella så kallade problem inte något arbete och går därför på statliga bidrag. Men lite likt sargoth/Piratkatten/Magnihasa verkar Boström inte uppfatta detta som något egentligt dilemma; istället ägnar denna mästertänkare sina dagar åt att sätta sig in i samtidspolitiska frågor av vikt, inte minst medborgarrättsrelaterade sådana. Att läsa Boströms tankar om dessa och om sociala medier är oerhört givande. Så om inte annat, låna boken för att läsa just hennes kapitel!

Frågor, att vrida, vända, bolla med, spinna vidare på, och slutligen kasta ut i bloggformat på den världsvida väv vi kallar nätet, finns det oerhörda mängder av – boken är inte någon instruktionsbok (mer än några tips på bokens sista fem sidor) eller något encyklopediskt verk, utan istället av en intervjubaserad, rätt lättsamt filosofisk natur. Detta inlägg skulle kunna  bli trenne gånger så långt utan att något mer än min tid (jag drar till Stora Karlsö med Fältbiologerna i morgon för semester) begränsar mig. Men jag tror det räcker här. Att jag ska låta recensionen av denna bok få ett värdigt avslut nu. En sista fundering får bli att jag om jag ska nämna någon reell brist saknar vissa initierade tänkare – Rasmus Fleischer, Emma Opassande, sargoth, Rick Falkvinge (och än fler jag knappt känner till finns)- i det digra verket. Men de kan jag å andra sidan följa på nätet.

Sociala medier är en bok som ställer ofta intressanta frågor och presenterar oftare intressanta svar från allra oftast intressanta tänkare rörande sitt ämne som ligger helt rätt i tiden. För om det är någon enda tes alla dessa disparata härolder för de tider som komma skall har gemensamt, är det deras starka övertygelse att sociala mediers betydelse endast kommer öka framöver. Däri instämmer jag. Och för att hålla koll på utvecklingen och kunna följa med i det sociala tågets färd är Ronges verk betydelsefullt (inte minst för de ”framtida forskare” Juholt talat sig så varm om). Och inte bara följa tågets färd – med Sociala medier i ena bakfickan, tvenne fulguider i den andra och Tweetdeck i den tredje kan du själv bli lokförare tillsammans med tusentals andra. Just det är förvisso de sociala mediernas kärna.

*

Paul Ronge: Sociala medier
Optimal förlag, 2010
274 sidor
ISBN: 978-91-7241-202-6

Andra recensioner: Paul Ronge själv – Paul Ronge under arbetsprocessen–Paul Ronge om reaktioner efteråt – Erik Laakso – Doktor Spinn – Jimmy Mannungs blogg – Mimmimariesböcker – Kulturbloggen – Ramona Fransson – Motviktigt – Mikael Hansson – Arbetaren

Pusha gärna inlägget!

Tidigare recensioner…

1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, framtid, framtiden, pirat, De mänskliga rättigheternas väg, litteratur, recension, bok, böcker, facklitteratur, filosofi, kultur, recension, bok, recension, media, medier, sociala medier, sociala media, intervju, intervjuer, Ronge, Paul Ronge, privat, personligt, offentligt, offentlighet, privatliv, netikett, Internet, Twitter, Facebook, blogg, bloggande, bloggosfär, bloggosfären, mikroblogg, mikrobloggar, kommunikation, IT, information, nätet, webb, webben, mediekritik, Habermas, Jürgen Habermas, filosofi, näringsliv, företag, parti, partier

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annons

Read Full Post »

Gammelmedia kan inte få gult kort, tyvärr

Rejta gärna inlägget (en stjärna om du tycker inlägget är jättedåligt, två stjärnor om du tycker det är ganska dåligt osv) och svara gärna på enkäten till höger om huruvida du följer min blogg eller ej.

Rick Falkvinge, Piratpartiets partiledare, är upprörd. Rick är sur på TV4 Nyheterna, som med hjälp av… eh, kreativ redigering satte Piratpartiet i sämre dager än Piratpartiet varit i om den kreativa redigeringen inte ägt rum. Det hela rör sig om att Rick och några fler pirater i intervjuer med TV4 Nyheterna sade, apropå att Rick röstat i en fråga han var solklart jävig i på ett av PP:s styrelsemöten, att de gjort fel, men att de nu förstått att de gjort fel, gjort om och gjort rätt (samma fråga röstades om på ett annat, senare styrelsemöte, och Rick var inte med och röstade då, vilket förstås är bra, men jag hoppas sannerligen att det inte bara berodde på aktiebolagslagen, för att Rick tycker att den är bra för att leda en organisation, och att han därmed bara pragmatiskt ogillade sitt jäviga röstande, men inte brydde sig principiellt…), men att TV4 sedan klippte ner det till ”vi gjorde fel”.

Lite fult gjort av TV4 Nyheterna, förstås. Men i jämförelse med andra, betydligt värre, osjysta angrepp mot Piratpartiet (som Aftonbladets berömda reportage som baserade sig på – att Rick hade stökigt hemma… jo, jätterelevant inför EU-valet, definitivt, Aftonbladet! Tack för att ni har sådan seriös och samhällsförbättrande journalistik! Inte…) är det inget alls, inget värt att ge ”gult kort” för eller hota med att sluta kommunicera med det mediet. Det bör även nämnas i rättvisans namn att sådana här angrepp långt ifrån bara händer mot Piratpartiet – etablerade media verkar närmast reflexmässigt vinkla politiska nyheter och annat; det är en del av deras arbetsmetod.

Arbetsmetoden är förstås förkastlig, och varje  sådant fel kan förstås påpekas i blogginlägg som förklarar hur saken egentligen ligger till. Men gula kort – nej. Fel. Fel, fel, fel. Ricks resonemang haltar. Jag citerar frn hans blogginlägg.

Det finns en tradition bland vissa gammelmedier att de kommer undan med att säga och påstå vad som helst, eftersom ingen ändå kan få ut sin egen version, och är hopplöst beroende av gammelmedierna för att fortsätta kommunicera även efteråt.

Piratpartiet är ingetdera. Vi masskommunicerar själva. Vi publicerar själva. Vi väntar inte på någon enda redaktör. Vår strategi är inte beroende av gammelmedier. När vi ändå samarbetar med gammelmedia, så är det för att båda vinner på det. Det gammelmedie som tror sig kunna komma undan med att behandla pirater oschysst, kommer att märka att vi helt enkelt gör slut med dem, precis som vilken annan dålig relation som helst.

Så det här är ett gult kort till TV4 Nyheterna. Nästa gång kan kortet bli rött i stället.

Sedan kan man ju alltid fråga sig hur det gynnar TV4 Nyheternas varumärke i längden att få ett sådant här rykte bland den delen av befolkningen som kommunicerar bäst, effektivast och i störst skala. Det är inte direkt bra varumärkesvård.

Kom igen, Rick. Du vet bättre än såhär. Ja, vi kommunicerar själva. Piratpartiet har så många kommunikationssätt (piratpartiet.se, bloggar, IRC, e-mail, forumet, Skype…) att det ironiskt nog är problematiskt att nå alla personer inom partiet med information, då alla inte nyttjar samma kommunikationssätt. Nå, på grund av detta är det hursomhelst inte svårt att till exempel skriva ett blogginlägg och förklara hur media vinklade sin nyhet och berätta hur saker och ting egentligen förhåller sig. Problemet?

Folk läser inte bloggar. Ja, en liten, liten del av folket gör det, söker ofta efter andrahandsinformation till vad etablerade media rapporterat, den inblandades egen version av saken, blogginlägg som länkat till media. De får reda på hur det egentligen ligger till. Saken är bara den, att denna lilla, lilla del av folket antagligen redan är sympatisörer till oss, de flesta. De andra, de som det är viktigare att nå, läser inte bloggar. De tar inte del av den kommunikation vi själva för ut. De läser sin Dagens Nyheter, kollar på TV4 Nyheterna och bläddrar i Aftonbladet. Folk är naturligtvis inte dumma i huvudet – de förstås vet att etablerade media överdriver, vinklar och ”rättar till” historier. De vet att media inte publicerar den hela och enda Sannigen med stort S.

Problemet är att de godtar medias version, för att det är den bästa de har. De orkar inte sätta sig och googla efter något  alternativ, de tror och påverkas av artklarna och reportargen även om de tar dem med en nypa salt – och detta gäller även mig, när det gäller annat än det jag intresserar mig mycket för (något jag märkt är att jag varje gång jag får mer inblick i något ämne – må det vara Wikipeda, fågelskådning eller Harry Potter – genast upptäcker många fler fel i medias material om de ämnena, och detta gäller alla ämnen jag intresserar mig för; eftersom medias material om, säg, abstrakt konst – för att ta ett ämne jag knappt kan ett dugg om – knappast kvalitetskontrolleras mer än material inom just mina intresseområden, har jag en känsla av att allt material egentligen innehåller fel, brister, vinklingar eller något sådant).

Och nej, Rick, påståenden om att vi ”kommunicerar bäst, effektivast och i störst skala” är, hur mycket jag än skulle vilja att de var sanna, felaktiga och snarast överdrivet skryt. Det är sant att vi kommunicerar effektivt och bra, tack vare kraften hos The Internets, med varandra. Med de som inte kommunicerar särskilt mycket via The Internets, på samma sätt som vi gör (e-mail och Facebook räknas inte), kommunicerar vi inte särskilt effektivt. De får medias bild, och nöjer sig med den. Och den gruppen människor är också i klar majoritet i befolkningen (även om jag tror att det kommer ändras – de yngre använder The Internets mer på det sättet, och sådant som är populärt bland de yngre har förstås framtiden för sig).

Vår relation med gammelmedia är inte som vilken relation som helst som vi kan göra slut. Gör vi slut med gammelmedia får det bara mer negativa konsekvenser (det gör det än lättare för dem att smutskasta oss, genom att ta en bunt lösa rykten, sammanfoga till en någorlunda läsbar artikel – just det sagt med glimten i ögat, och avsluta de med de berömda, i det fallet faktiskt sanna, för en sensationsjorunalist så vackra, orden: Vi har förgäves sökt en representant för Piratpartiet för en kommentar.). Gör vi slut med gammelmedia blir dessutom deras benägenhet att smutskasta oss än större. Alltså: inte någon bra idé.

Jag önskar förstås att det vore annorlunda. Jag önskar att etablerade media inte var så starka. Jag önskar att fler sökte fler perspektiv på sanningen. Jag önskar att fler tog del av vår kommunikation direkt från oss. Jag önskar att Internets storslagna möjligheter till kommunikation nyttjades av alla, och att Internet blev vad det har potential att bli – en omedelbar kommunikationsväg med vem som helst när som helst hur som helst. Jag önskar att vårt samhälle var ett utopiskt informationssamhälle, där kunskapen delades av alla och alla fick möjlighet att kommentera och kritisera andras versioner av sanningen.

Men det är inte annorlunda. Vi lever inte i det fullvärdiga informationssamhället. Och önska kan en göra bäst en kan – en önskning infaller inte mer för det. Vad vi kan göra är dock att anpassa oss till verkligheten. Bemöta etablerade media med den respekt de många gånger inte förtjänar. Uttrycka oss på ett medietränat sätt för att försvåra den smutskastning vi egentligen inte borde behöva försvåra. Vårda relationen med gammelmedia, och inte se den som något slags ömsesidig relation som ena parten när som helst kan och får bryta utan svåra konsekvenser – för, let’s face it, verkligheten ser inte ut så.

Jag ber Rick att sluta dela ut gula kort i piratrörelsens namn, kort som jag och – baserat på mängden negativa kommentarer i Ricks blogginläggs kommentarsfält – många andra pirater inte står bakom. Gammelmedia är ungefär (notera ”ungefär” – gammelmedia bestämmer ju inte vem som vinner matchen i slutändan, det gör folket; i en fotbollsmatch bestämmer ju inte publiken. Men men, om Rick kör på fotbollsmetaforer är inte jag den som vägrar spela med…) som domaren i en fotbollsmatch; domaren kan döma fel, och baserat på sina egna åsikter, men hur mycket fel domaren än gör kan vi inte utvisa domaren med mindre än att förändra på fotbollssporten – samhället – ganska grundligt (och det skall sägas; med tanke på Internets potential är det knappast särskilt otroligt att samhället – fotbollssporten – en dag förändrats så grundligt att vi dumma domares ord inte blir lag i åskådarnas ögon).

Vi spelar mot den etablerade politiken, och vi spelar med ojusta regler. Domaren hejar på motståndarna, och matchen är svårvunnen. Men det gäller att få med sig publiken, för med publikens hjälp kan vi störta domaren och få segerpokalen. Publikens hjälp får vi dock inte genom att hålla på och försöka utvisa domaren när den begått minsta fel – det genererar bara dess förakt.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat,  Piratpartiet, (PP), TV4, TV4 Nyheterna, media, gammelmedia, etablerade media, Internet, Internets, kommunikation, blogg, bloggar, bloggosfären, bloggosfär, IRC, Skype, nymedia, tidning, tidningar, television, TV, information, informationssamhället, kunskap, kunskapssamhället, IT, informationsteknik

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Calendern: Bloggare=unga modeintresserade tjejer

Presentation av Calendern, satirisk artikelsamling: klicka här.

Alex Schulman (länken leder till högst relevant faktakontrollerad information) skriver i DN om bloggar:

Till exempel: ämnen som fildelning och FRA-frågan har varit hyperaktuella ämnen i bloggosfären under den senaste tiden, men undersökningarna visar att större delen av svenska folket finner dessa ämnen ointressanta. […]

För att sammanfatta: den svenska bloggarenan består av en liten grupp unga tjejer.

Att FRA-lagen på ett tämligen unikt sätt väcker åsikt hos ungefär halva Sveriges befolkning ett helt år efter att lagen klubbats – mycket få andra lagar minns av folk ett år efter att de gått igenom – spelar förstås ingen roll. Det är ändå en irrelevant, liten fråga som ingen bryr sig om. Ingen riktig, verklig människa, i alla fall. Bara bloggarna bryr sig om FRA-lagen.

Och naturligtvis skriver inte bloggarna om något annat är ointressanta saker som mode (vilket förstås rimmar väl med att bloggarna bryr sig om politiska  frågor som FRA-lagen om en tillämpar den ädla dubbeltänkprincipen), och alla bloggare är unga tjejer (eller finniga tonåriga Joltcola-drickande pirata pojkar som vill stjäla och ha allt gratis, men de är så särskilda från vanliga människor att de snarast inte är människor alls).

Sådetså.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://inessant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, pirat, blogg, bloggar, bloggosfären, bloggosfär, Internet, bloggande, nymedia, media

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Intressanta länkar

orsakverkan publicerar dagens skeptips; den återkommande sammanställningen ”skeptips” på orsakverkan är alltid lika intressant, särskilt för icke-religiösa. Där länkas bland annat till Lisa Magnussons artikel i Aftonbladet om att vara principfast. Innan jag kommenterar artikeln vill jag även länka till orsakverkans blogginlägg om vaccinationer; rådet ”uppsök din läkare” är det vettigaste. Vad vet egentligen orsakverkan, jag eller någon annan om huruvida vaccination är bra eller ej? Experterna vet dock (och om de är lättpåverkade nog att ha övertygats  av något slags ”vaccinatonslobby” har vi större problem än vaccin).

Tillbaka till Magnussons artikel: trots att jag ogillar religiösa dogmer, avfärdar jag inte prnciper helt; principen om mänskliga rättigheter och demokrati är absoluta för mig, och okompromissbara, utan någon egentlig anledning – det bara är så. Det mänskliga psyket är uppenbarligen uppbyggt så att den lämnar rum för principfasthet; helt klart har de som tillmäter mänskliga rättigheter historiskt överlevt bättre än de som struntade blankt i andras rättigheter (annars skulle förstås inte så många tillmäta mänskliga rättigheter ett så högt värde). Grunden till alla argument – subjektiva egenvärden; den absoluta grunden är för de allra flesta välbefinnande eller det mer odefinierade ”lycka” – har jag tidigare skrivit om. Skillnaden mellan värdering av mänskliga rättigheter och tro på Gud är att världen blir mer lycklig av respekt för mänskliga rättigheter; inte säkerligen mer lycklig av tro på Gud. Hmm, nu är i och för sig lycka också ett subjektivt egenvärde… :p

Badlands Hyena lockar som vanligt till skratt med sin ytterst välskrivna politiska satir (Hyenan har platsen, tillsammans med Schmolitik, som den bästa svenska politiska satirkällan jag känner till; skillnaden mellan webbplatserna är främst att Schmolitik publicerar fiktiva nyheter och angriper både vänster, höger, pirat och antipirat, medan Badlands Hyenas satir alltid riktas mot höger och antipirat), senast om att pärlplattorna bidrar till galleriernas undergång. I sitt inlägg ”Det finns ingen gratis demokrati” argumenteras på ungefär samma sätt som i flertalet av mina Calendern-artilar (vilket inte är så märkligt, för Badlands Hyena har skrivit så flera gånger tidigare, och Hyenan är främsta inspirationen till Calendern), med en (förstås medveten) misstolkning av begreppet ”fri”.

Le domaine d’Anais, i bloggosfären allmänt känd som den bästa svenskspråkliga förmedlaren av piratnyheter från Frankrike, skriver att vi – Piratpartiet – befinner oss bland vänner nu när vi sitter i den gröna gruppen. Andra nyliga blogginlägg handlar om hur nätets baneman Frédéric Lefebvre enligt ett obekräftat rykte kommer hamna på kulturdepartementet i Frankrike och om skriftmotståndaren Sokrates. Läsvärt, läsvärt!

Mattias Bjärnemalm funderar apropå Kristdemokraternas utspel om kreatörers rätt till frukten av sitt arbete. Detta med naturrätten till arbete har jag skrivit om tidigare. Om en (som de flesta liberaler) annammar principen om att varje individ har rätt till liv, frihet och frukten det – vad individen har skapat – kan en ändå kritisera upphovsrätten. Ett längre väldigt djupt resonemang i frågan kommer i ett snart, framtida, mycket långt inlägg, som jag även ämnar publicera på Newsmill.

Sagor från livbåtens två senaste sagor är som alltid mycket välberättade. I den allra senaste berättar Göran Widham (och jag behövde faktiskt kolla upp det; Widham och Fridholm skriver båda så bra, med samma formatering och språkstil och någorlunda samma åsikter, att jag inte kan utläsa genom blott läsande av ett inlägg vem som skrivit det) om Piratpartiets gruppval och anställning av assistenter; jag håller, åtminstone i stort, med Widham i dessa två frågor. I ett avancerat inlägg, också det av Widham, förklarar Widham varför lagen måste ändras, men att det – enligt hans mening – inte räcker. Beträffande jävet verkar vi ha litet olika uppfattning (min uppfattning går att läsa i ett tidigare inlägg på bloggen).

Xor vill ha mer insyn i Piratpartiet. Det vill jag också. Kommunikationen – att nå ut med information – inom partiet är ganska dålig; lite ironiskt i och med att vi kommunicerar så mycket via Internet. Problemet ligger mycket i att folk använder så många olika kommunikationskanaler: IRC, Skype, forum,  och många bloggar… Till skillnad från Xor har jag dock inte orkat komma på några konkreta förslag om hur öppenheten kan öka (mer än att vi på Stockholmsmötena pratat om att utse någon inforationsansvarig); i ett inlägg presenteras två bra, enkelt genomförbara förslag. Ett av förslagen har stött på kritik (det om att logga IRC-kanalerna); någonstans läste jag att det kanske borde finnas flera kanaler, varav en för de som bara vill prata och inte besluta något eller så, vilket kan vara en god idé.

Farmorgun har som vanligt många länkar, med tänkvärda kommentarer till.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, demokrati, Frankrike, princip, principer, principfasthet, vaccin, vaccionation, subjektivitet, egenvärde, egenvärden, satir, fri, frihet, gratis, Frédéric Lefebvre, Sokrates, Kristdemokraterna, KD, partigrupp, partigrupper, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, assistent, assistentet, insyn, öppenhet, offentlighet, skeptik, skeptiker

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Lite länkande före semestern

UPPDATERING! Stoppa pressarna! Det galna projektet att åka inlines till Bryssel kan jag inte hålla mig från att länka till: länk. Uppdateringen slutar och det ursprungliga inlägget tar vid när det krusiva slutar, alltså här.

Just nu borde jag vara nyligen kommen till Skåne och packa upp min packning inför min en vecka långa vistelse i landskapet. Jag borde vara det. På grund av en oförutsedd incident kommer jag inte åka förrän imorgon. Eftersom jag samlade ihop det mesta jag ska ha med mig till Skåne igår, har jag tid till lite länkande före semestern.

Opassande berättar om internetfenomenet ”bokstavliga musikvideor” (som jag själv upptäckte för ett par veckor sedan via Blog á la Mr Chapel), där kända musikvideor remixats så att originaltexten bytts ut mot en text (med samma melodi) som kort och gott beskriver vad som händer i musikvideon, vilket kan ge ett ganska komiskt resultat, särskilt om det är välgjort (humorn förhöjs säkerligen avsevärt om en sett videofilmen och hört låten innan). Emma funderar på hur det fungerar rent upphovsrättsligt, vilket jag svarade i en kommentar till inlägget:

”Upphovsrätten till musikfilmerna innehas av skaparna, och gäller skaparens/skaparnas livstid och sjuttio år efter (den sista) skaparens död, och de bestämmer över all användning, även sådant remixande. I de allra flesta fall har dock skaparen/skaparna sålt/överlåtit upphovsrätten till skivbolaget (den gäller fortfarande skaparens död+70 år). Samma sak gäller för melodin.

Således är alla dessa bokstavliga musikfilmer upphovsrättsbrott, såtillvida de inte har fått eller köpt uttryckligt tillstånd till remixandet av skivbolaget (och det tror jag knappast de har fått… skivbolagen är ju inte kända för sådant… kostnaden är nog för hög för sådana amatörkreatörer att köpa rättigheterna).” Ännu ett exempel på hur upphovsrätten är i vägen för kreativt skapande… På samma tema – kreativt remixande – finns ett barnprogram (jag har yngre släktingar som jag ibland koller på tv med) kallat ”Små Einsteins” där varje avsnitt bygger på dels ett känt konstverk, och dels ett känt musikstycke, och handlingen kretsar kring dessa. All konst och musik är Public Domain på grund av dess ålder, och även om barnprogram kanske inte är det första en tänker på när en hör ”deltagarkultur” visar det på ett bra sätt nyttan av att kulturen fri… Tänk om även nutida kultur kunde vara fri för sådana initiativ!

Sagor från livbåten är som alltid lika läsvärd, och har nu publicerat en följetång med det fyndiga namnet Val-U á là Livbåten, i minst tre delar (kanske kommer flera?) som analyserar EU-valet mycket klokt: dels själva valresultatet, dels bevakningen av valet, och dels nätpolitiken. När jag ändå är inne på den bloggen, vill jag länka till (det i och för sig inte särskilt förvånande) avslöjandet att Henrik Pontén ljuger på DreamHack. Hehe, men kanske ljuger han inte, utan han kanske menar själv att privatpolislekande (”du är gripen”) är värre, större, än att ”sätta dit någon”? MinaModerataKarameller tar också upp Ponténs vistelse på DreamHack, och menar att han var modig som kom dit, något som jag faktiskt kan hålla med om.

DOOM4 har skrivit ett långt och matigt inlägg om Storbritanniens övervakningsapparat, tydligen del ett i en följetong vars första inlägg har fokus på övervakningskameror. Det är en mycket intressant och lärorik text – visste du till exempel att staden Olean i USA blev första stad med att ha övervakningskameror i brottsbekämpande syfte, år 1968? Jag ser fram emot resten av följetongen!

Karl Sigfrid vill att de femton extrainsatta upphovsrättspoliserna – som SvD, DN och Aftonbladet rapporterar om – inte ska ägna sig åt fildelning utan kommersiella brott mot upphovsrätten, något han förstås har rätt i. Vi i Piratpartiet (och Karl också, om jag förstod honom rätt då vi träffades i anknytning till Wikimedia Sveriges årsmöte) vill ju helt avkriminalisera fildelning av upphovsrättsskyddar material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, och därmed ”göra fildelning lagligt” så att sådana här insatser inte sätts på folk som gör något som allra minst var tionde svensk regelbundet sysslar med.

Upphovsrättskritker beskylls ofta för att inte tänka på dem andra politiska frågorna när de diskuterar upphovsrätt – men vår politik (som ju dock framfröallt handlar om medborgarrätt; immaterialrätt är en bisak) kostar inget att genomföra och påverkar inte de andra områdena. Det gör däremot insatserna mot fildelning. Varför inte ha lagt dessa pengar på poliser ute på gatan? Samhället blir verkligen säkrare och upplevs tryggare (till skillnad från detta: hur många känner sig tryggare i och med att polisen kan komma och utreda huruvida en själv brytt mot upphovsrätten?), och kulturspridningen kan fortgå. Tomas påpekar att Reinfeldt i och med detta helt klart brutit som vallöfte om att inte jaga en hel ungdomsgeneration, även om han enligt en långsökt tolkning (som Reinfeldt själv förklarade) inte gjorde det i och med IPRED – att Reinfeldt skulle gå emot sin egen tolkning vore förkastligt, om än inte otroligt – allt för att framstå som vallöfteshållare! Eller kanske snarast kommer han försöka att inte prata om det alls…

Relaterat är att den rättsosäkra IPRED mycket riktigt hade viss effekt i början, men att internettrafiken (och därmed den illegala fildelningen, kan antas) nu är tillbaka på samma nivå som före IPRED… IPRED hade dock varit dålig även om den varit effektiv; som någon sade när diskussionen var som störst: även om nedmontering av rättssäkerheten gör att ett visst brott blir ovanligare, betyder det inte att det är bra att nedmontera räättssäkerheten/fundamentala demokratiska principer. Draget till sin spets: hade dödsstraff införts på illegal fildelning och totalövervakning för att upptäcka aktiviteten införts hade nog fildelningen också rasat rejält.

Diskussioner om Piratpartiets status som numera etablerat parti har påbörjats. Både grupp i EU-parlamentet och riksdagskandidater har redan börjat diskuteras. Men det jag tänkte pusha för är kommunpolitik. Jag anser att vi bör ställa upp i kommunvalet 2010 (heter det så?) och där driva frågor utfrån vårt principprogram, eller kanske än hellre utifrån en enhetlig kommunpolitisk plattform. Ett utkast till en sådan plattform, skriven av Daniel Nyström, finns redan (mycket välskriven; övervakningskameror, bibliotek och datorkunskap – som tas upp i utkastet – är alla relaterade till vårt principprogram), och kommunpolitik diskuteras för närvarande både i partiets forum och på Mattias Bjärnemalms blogg.

Enligt Min Humla har en totalt opolitisk men mycket trevlig nyhet: han, Josh, har blivit pappa! Drottningssylt har samma nyhet, och presenterar den i egenskap av mamma. Många gratulationer! Detta får avsluta mitt sista blogginlägg på en vecka. Ha det så trevligt, Josh, Drottningen och alla ni andra!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, övervakning, avlyssning, integritet, 1984, personlig integritet, privatliv, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, Bodströmsamhället, Asksamhället, mänskliga rättigheter, säkerhet, trygghet, lögn, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, musik, musikvideo, nternetfenomen, kultur, kulturskapande, remx, remixande, deltagarkultur, kreativitet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, IPRED, IPRED1, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, valanalys, valresultat, nätpolitik, nätet, Henrik Pontén, DreamHack, DreamHack 2009, privatpolis, rättssäkerhet, demokrati, Storbritannien, övervakningskameror, övervakningskamera, vallöfte, vallöften, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, kommunpolitik, kommuner, kommun

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Piratpartiet gillar demokrati – DN tar upp Farmorgun!

I dagens Dagens Nyheter (fjärde inlägget på rad med en sådan början…) uppmärksammas en bloggare. Now det här är intressant, för det är inte någon wannabe-bloggare som är kändis afk som inte tillåter kommentarer, eller någon modebloggare, som uppmärksammas, utan en politisk  bloggare, nämligen ingen annan än vår, bloggosfärens, Farmor Gun i Norrtälje!

Mycket välskriven artikel också, där äntligen någon får komma till tals och visa att vad de flesta politiska bloggarna bryr sig om inte är fildelning eller att allt ska vara gratis (det sistnämnda är det nog väldigt få som tycker), utan mänskliga fri- och rättigheter, även på Internet. Och helt underbart att etablerade media börjat förstå att bloggosfären inte bara består av tonåringar (… för er som inte känner till det:m jag är 13 år) som behöver lära sig hyfs, utan att även kloka människor med livserfarenhet håller till här. Mycket bra jobbat, Farmorgun!

Lars-Erick gratulerar och säger bravo till Farmorgun, vilket jag förstås instämmer i, Scaber Nestor anser att Farmorgun är ett föredöme, även det något som jag håller med om, MinaModerataKarameller menar att det här påvisar att det finns personer från alla samhällesgrupper på Internet, och Farmorgun själv gillar ordet nätmedborgare och tackar alla som kommit med glada tillrop.

Ett stort grattis, tack och bravo Farmor Gun för denna insats! Alla läsare: gå nu in på Farmor Guns blogg och börja följ den, för den är läsvärd.

Nå, rubriken lyder ”Piratpartiet gillar demokrati”. Detta skrev jag för att Farmorgun aldrig tog upp Piratpartiet i DN-intervjun (eller så uteslöt reportern det med flit?) men däremot verkar missnöjd med riksdagen. Det finns ett parti som vill in i riksdagen (och EU-parlamentet, för all del) för att kämpa för fri- och rättigheter och andra demokratiska principer: Piratpartiet. Detta utgår jag från att Farmorgun känner till: jag skriver det här för de som inte känner till det men däremot läst DN-artkeln.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande demokrati, samhälle, politik, Piratpartiet, EU-valet, EU-valet 2009,  bloggar, blogg, pirat, bloggande, mänskliga rättigheter, bloggosfären, bloggosfär, Farmorgun, Farmorgun i Norrtälje, nymedia, gammelmedia, media, Internet, frihet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tidningarna är föga unika, men de behövs

I dagens DN skriver Lars Linder en ganska intressant krönika om förhållandet mellan nymedia – bloggar – och gammelmedia – etablerade media. Föga förvånande instämmer jag inte med Linder på ett flertal punkter (även om han mycket riktigt har en del poänger).

Internet är ett hav utan fasta punkter, eller snarare alldeles för många. Och vad händer? Alla tittar ändå åt precis samma håll.

Ipred seglar förbi. Bloggvärlden skriver om Ipred. Där kommer Piratskeppet. Alla glor. Där dyker Alex Schulman upp, följd av Blondinbella, sedan är det schlagerfestivalen och FRA-­lagen, ständigt nya ruskprickar att följa med blicken tills de sjunker under horisonten.

Detta stämmer inte. Alla behöver inte skriva om exakt samma sak, det är det som är tjusningen med bloggarna. Bloggare behöver inte skriva sådant som säljer – de kan bedriva avancerade filosofiska analyser, de kan kämpa mot kapitalismen, de kan skriva om IPRED, de kan dagboksblogga, de kan skriva om musik – och så vidare. Bloggosfären är enorm. Du är intresserad av fotboll? Fine, sök på Google efter ”fotboll” på bloggar, eller kolla bloggar.se efter bloggar som ofta skriver om fotboll. Du gillar politik? Inga problem, bara att leta upp några politiska bloggar. Och så vidare. Linder, generalisera icke. Jag har aldrig skrivit om Alex Schulman. Anledningen till att det ibland blir bloggb’vningar, då en stor del av bloggosfären skriver om något, är att många blir sura på – eller glada över – en och samma sak, och vill uppmärksamma folk på det.

Är bloggosfären på väg att göra pressen överflödig? Det kan ju se ut så eftersom den ena växer och den andra har problem och vi älskar att dra ut trender till det drastiska slutet.

Det tycker jag inte. Båda behövs. Vissa gillar tidningar, andra gillar bloggar. Många gillar båda. Själva syftet med bloggar är (inte alltid, men oftast) att inte vara neutrala; ofta vill en dock ha neutrala nyheter. Dessutom är reducering av bloggar tilll simpla nyhetsförmedlare dåligt. Ofta är det just åsikter som presenteras, och inte nyheter. Alltså: tidningar står för trovärdiga neutrala nyheter, medan bloggarna står för välskrivna åsikter (som ofta härrör ur nyheter).

Ganska lite av den bloggvärld som syns och hörs består också av originellt material, nyheter och egna berättelser. Den är främst ett åsiktstorg av kommentarer och samtal. Och vad, i detta oändliga informationshav ska man då samtala om? Det alla ser förstås – som oftast det som nyss sagts och stått i de stora medierna.

Här håller jag med Linder, men samtidigt inte. Ja, Linder har rätt i att föga av bloggosfärens material är originellt. Men att dra den underförstådda slutsats Linder drar – att tidningarna är betydligt mer unika – är fel. Tidningarna är knappast unika. Testa att gå in på några stora nyhetssajter och jämföra rubrikerna. SvD.se: Hockey-VM, stresstest, bildskatt på Moderna, journalistpris, svininfluensan, centern. Dn.se: Hockey-Vm, rekordbeslag av kokain, Segerdagen, EU-valet et cetera. Okej, inte exakt samma, men om du jämför alla artiklar på SvD.se med alla på Dn.se lär många vara liknande. De kommer nämligen nästan alla från TT. Det som skiljer Dn.se och SvD.se är 1) urvalet, 2) layout och 3) de egna grejerna. De egna grejerna – avslöjandena, reportagen, intervjuerna – finns visserligen, men är få till antalet, och härmas ofta av andra tidningar om de är stora.

En ny undersökning har just visat att bloggvärlden är förvånansvärt liten, några procent av befolkningen bloggar regelbundet, kanske 10 procent läser regelbundet. Att den alls får genomslags­kraft beror delvis på att den bärs upp av elitgrupper – men också, kanske främst, på att de klassiska medierna gör så stor sak av den.

Jaha? Hur många svenskar har någonsin läst Kapitalet? Eller Staten? Eller överhuvudtaget något filosofiskt verk? Inte särskilt många. Betyder det att filosofernas verk saknar genomslagskraft?

Utan gammelmedier, inga bloggbävningar. Den ena sfären suger näring ur den andra. Det är ingen palatsrevolution, det är den nya mediesymbiosen.

Eh, nej. Vilka uppmärksammade FRA-lagen först? Bloggosfären. Vilka uppmärksammade IPRED först? Bloggosfären. Vilka uppmärksammade Gömda först (Filter undantas… det fick inte genomslag i resten av gammelmedia)? Bloggosfären. Et cetera. Få bloggbävningar har orsakats av gammelmedia. Jag skulle till och med våga drista mig till att säga att bloggbävningar till sin natur inte är kontrollerbara, och därmed inte skapbara.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, bloggar, bloggosfären, nymedia, gammelmedia, media, Internet, tidningar, bloggbävningar, bloggbävning, blogg, bloggosfär, nätet, argument, argumentation, tidining, etablerade media

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »