Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nätet’

Vi lever i goda tider. Mänskligheten har aldrig varit så välmående, tekniken aldrig så fulländad, vetenskapen aldrig så allomfattande. Världen närmar sig snarare utopin än dystopin. Den som allra bäst, mest underhållande och med högst trovärdighet förklara detta är professor Hans Rosling, vars verktyg Gapminder så tydligt visar de ofta dolda förändringsprocesserna som alltjämt verkar i vår verklighet. Än tydligare blir det när Rosling, denna mästerretoriker, talar själv. Se bara den här filmen:

Likväl är det svårt att riktigt tro på detta goda, när vårt nyhetsflöde konstant fylls med negativa händelser, från det minimala och milda i form av skattemissbruk till det gränslösa och ofattbara i form av krig. När vi hör om Tillväxtverkets anställda som använder de pengar som kommer från oss alla medborgare inte för att gynna samhället utan för att leva lyxliv, om företag som får tillåtelse att hugga ned en ovärderlig skog, om Storbritanniens beslut att låta ett privat företag med profit som främsta intresse handha statens kärnvapen, om ett par i USA som förvägrades giftermål av den lokala kyrkan med hänvisning till parets hudfärg, om hur situationen för flyktingar till Italien ånyo kan förvärras, om den helt fruktansvärda situationen i Kongo-Kinshasa, om den likaledes fruktansvärda situationen i Syrien – för att bara ta ett axplock från det senaste dygnets svenska nyhetsförmedling – är det inte märkligt att man lätt förlorar framtidstron.

Det får inte ske.

Mänskligheten kan bättre.

Och bättre än någon kan Charlie Chaplin – av alla människor – visa det. Jag låter honom tala för sig själv:

Det där klippet kommer från komedin ”The Great Dictator”, där Chaplin parodiserar Hitler och Nazityskland. Protagonisten, en förtryckt medborgare i diktaturen, kastas i koncentrationsläger men misstas sedan komiskt nog för diktatorn av hans underlydanden (samtidigt som diktatorn själv misstas för medborgaren). Denna rockad gör att det nu blir den gode medborgaren som får hålla den onde diktatorns  ”segertal”, och det är där filmklippet ovan börjar. Protagonisten kastar diktaturens tidigare politik helt åt sidan, och håller istället ett brandtal för demokrati, humanism och frihet. Förvisso det kanske bästa tal jag någonsin hört.

Och det gjorde avtryck. 1940 kom filmen. USA var ännu neutrala gentemot fascismens fasansfulla övergrepp på andra sidan Atlanten. Filmen ”bidrog till opinionen” för amerikansk intervention mot nazismen, enligt Wikipedia.

Så, det där var Chaplin, humanism och antifascism ur ett mer historiskt perspektiv. Visserligen är det häpnadsväckande hur väl filmen passar in i dagens allt mer demokratiserade samhälle – där informationsteknologisk utveckling givit förtryckta folk de frihetens förmåga de behövt för att störta diktatorer i den arabiska våren – med sina tal om vetenskaplig och teknisk utveckling till allas nytta, och hur Chaplins tal hörs omedelbart över hela världen; så är det ju än mer nu när det finns på Internet.

Men när det gäller dagens samhälle finns ändå ett mer modernt, hoppingivande filmklipp jag vill dela med mig av:

Detta är inte en så uppenbar humanist som Charlie Chaplins skapelse, utan istället en sång av Kim Dotcom – den mycket rika entreprenör som ligger bakom MegaUpload och som fick internationell uppmärksamhet då han på ett uppseendeväckande sätt greps av polis. Hans inblandning i MegaUpload borde inte vara kriminell, så det är inget som misskrediterar Dotcom; däremot har han tidigare dömts för ekonomisk brottslighet. Exakt vilken bevekelsegrund som ligger bakom sången är således svårt att veta, men likväl – sångens budskap är spot on och fantastiskt.

Och om även brottslingar kan omvändas till att lägga resurser på aktivism för medborgerliga rättigheter, då är det ett bevis så gott som något på att humanismen har rätt i sin absoluta kärna:

Det finns förvisso godhet i oss alla.

Pusha gärna Chaplins tal!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, ideologi, princip, principer, , , , piratrörelsen, frihet, framtidstro, teknikoptimism, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, vision, visioner, utopi, utopier, kunskap, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, upplysning, humanism, medmänsklighet, människorätt, mångfald, demokrati, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, Europa, teknik, filosofi, etik, moral, rättighetsfilosofi, deontologi, historia, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

En ny litterär recension – tack till Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner för inspiration. Den här boken fick jag syn på när jag besökte Östermalms bibliotek för någon vecka sedan då jag skulle låna datorer.

*

Sociala medier

– en halv sekund från ord till handling

Ronge, Paul

Foto: Nick Richards ("nedrichards"), CC-BY-SA 2.0

En social smartphone. Viktig för sociala media, och såväl
omslagsbild för samt tema i Paul Ronges ”Sociala medier”.
Foto: Nick Richards (”nedrichards”), CC-BY-SA 2.0.

Människan har i alla tider varit en social varelse. Vi har umgåtts, samarbetat, talat, berättat, musicerat och överlag levt våra liv ständigt på tvären med de gränser som skiljer olika individer åt. Förvisso är jag liberal och menar på att politiken måste utgå från individen; men politiken är inte allt. I samhället bortom maktens korridorer, juridiska dokument och ignoranta beslutsfattare existerar helt andra värden än dem som måste styra staten. Och det är här gemenskapen kommer in. Kanske kan enstaka individer uppnå lycka i total ensamhet; men de allra, allra flesta av oss tyr sig naturligt till andra människor. Kärleken och vänskap är – i all sin opolitiserade (nåja) enkelhet – mycket värdefullt för oss alla.

Men nog med klyschor och till saken. Sociala medier är en bok om Twitter, Facebook och bloggar (alltså bara traditionella sociala medier på webben; IRC och mejl tas inte upp) publicerad av medievetaren Paul Ronge. Nu skriver jag ”publicerad”, för bokens texter är bara delvis skapade av Ronge själv – boken utgörs av en hel klase intervjuer av massor av mediemänniskor. Och nu skriver jag ”medievetare”, för begrepp som ”PR-expert” har en förmåga att stöta bort mindre kommersiellt och mer etiskt/filosofiskt inriktade läsare (dit jag räknar mig själv). Ronges verk handlar visserligen till viss del om företagande, men då ur ett medieperspektiv (lite vagt påminner det om Magnihasa med vänners behandling av de 95 teserna), och det flummar aldrig in på urtråkiga vinst-/träffmaximeringsmetoder (jag tittar på dig, sökmotoroptimering, och jag tittar surt!).

Nej, istället håller Ronge kvar vid sina intressanta röda trådar: en om gränserna mellan privat/personlig/offentlig och hur de uppluckras eller snarare omvandlas, en om hur de sociala medierna kan användas för att driva och utveckla politik (och, som sagt, näringsliv) och en om underförstådda regler och normer  för uppförande privatpersoner emellan till näts. Det är ganska skickligt, med tanke på att intervjuoffren som snarare känns som -vittnen, -sanningsvittnen om de nya tiderna, har så vitt skilda bakgrunder. En ”medborgarlöns”-arbetande landsbygdsbo här, en riksdagspolitiker där, en forskare inledningsvis och en författare i blivande (och nätmässigt vardande) avslutningsvis.

Författarmängden gör att boken blir rätt varierad efter de medverkande personernas intresseområden. Som mer intresserad av de filosofiska och politiska aspekterna på sociala medier, är jag själv följdaktligen inte så jättenyfiken på intervjuer med olika bolags företrädare. Men Ronge har ett sätt att skriva – han är förvisso en PR-expert 😉 – som går hem, och då inte  på det simpla viset av typ Ipren-mannen (höll på att skriva IPREN-mannen, för att jag skrivit IPRED med versaler så ofta… politikskadad…). Paul Ronge är istället uppenbart intellektuell, och utan att förhäva sig själv och sina egna insatser i mötena med sina kontrahenter lyckas han förmedla sin seriositet. Vilket han säkert har något slags varumärkesbyggande baktanke med. Men det spelar ju ingen roll vilka bevekelsegrunder han har för sin trevliga, intellektuellt attraktiva framtoning – det viktiga är att boken blir bra.

Och det blir den. Allra bäst är den givetvis då de mest intressanta människorna får tala ut. Bland dessa hittar vi Mats Lindberg, en professor i statsvetenskap, som resonerar kritiskt om medieteori utifrån Jürgen Habermas, vars (tydligen) klassiska verk Borgerlig offentlighet på något sätt utgör den intellektuella grund som Paul Ronges snart tre förändringsfyllda decennier år senare lutar sig mot. Svaren från mymlan (Sofia Mirjamsdotter), en av de allra klokaste inom sociala medier i Sverige, är givetvis läsvärda, liksom de hennes tidvise kompanjon Deeped (som skrev ett klokt inlägg så sent som idag) ger kapitlet därpå. Kvällstidningarnas bägge chefredaktörer är närmast definitionsmässigt intressanta i deras roller; så värst mycket nytt kommer de inte med.

Det gör däremot en del andra, som jag inte väntat mig fängslas så av. Hit hör Alex Schulman, som basically erkänner att hans tidigare elaka roll var en konstruerad och till verkligheten föga kopplad persona han lanserade inte för att såra utan för att, tja, få uppmärksamhet och underhålla, verkar det som. Det verkar också som att Schulman – vars betydligt mer seriösa och kärleksfulla senare alster, såväl hans böcker som hans nya blogg, hyllats – uppriktigt ångrar mycket av det han lät sin delvis fiktiva nätsida säga. Men hit hör också Blondinbella/Isabella Löwengrip, som jag tidigare hade trott var någon pseudokunnig utseendefixerad människa med visst sinne för affärer. Nu är jag istället övertygad om att Blondinbella är extremt intelligent, betydligt mer penga- än utseendefixerad och med föga ädla motiv i sitt bloggande. Det har inte med någon egentlig antipati mot Blondinbella som person att göra – hon har gjort en del riktigt bra saker – utan min motvilja handlar istället om min antipati mot den kalla rationalitet som driver många företagare.

Den allra mest skärpta skildraren och skildrade i Ronges samtidsskildring är nog Tindra-Anette Boström. Denna bloggare – en av få integritetsdito jag inte kommit särskilt mycket i kontakt med (jag trodde inte alls tills jag alldeles nyligen, i ett annat sammanhang, upptäckte hennes kommentar på ett inlägg från 2008 – där jag för övrigt luftar rätt tokiga rösträttsåsikter; hur tänkte jag…?) – har på grund av diverse strukturella så kallade problem inte något arbete och går därför på statliga bidrag. Men lite likt sargoth/Piratkatten/Magnihasa verkar Boström inte uppfatta detta som något egentligt dilemma; istället ägnar denna mästertänkare sina dagar åt att sätta sig in i samtidspolitiska frågor av vikt, inte minst medborgarrättsrelaterade sådana. Att läsa Boströms tankar om dessa och om sociala medier är oerhört givande. Så om inte annat, låna boken för att läsa just hennes kapitel!

Frågor, att vrida, vända, bolla med, spinna vidare på, och slutligen kasta ut i bloggformat på den världsvida väv vi kallar nätet, finns det oerhörda mängder av – boken är inte någon instruktionsbok (mer än några tips på bokens sista fem sidor) eller något encyklopediskt verk, utan istället av en intervjubaserad, rätt lättsamt filosofisk natur. Detta inlägg skulle kunna  bli trenne gånger så långt utan att något mer än min tid (jag drar till Stora Karlsö med Fältbiologerna i morgon för semester) begränsar mig. Men jag tror det räcker här. Att jag ska låta recensionen av denna bok få ett värdigt avslut nu. En sista fundering får bli att jag om jag ska nämna någon reell brist saknar vissa initierade tänkare – Rasmus Fleischer, Emma Opassande, sargoth, Rick Falkvinge (och än fler jag knappt känner till finns)- i det digra verket. Men de kan jag å andra sidan följa på nätet.

Sociala medier är en bok som ställer ofta intressanta frågor och presenterar oftare intressanta svar från allra oftast intressanta tänkare rörande sitt ämne som ligger helt rätt i tiden. För om det är någon enda tes alla dessa disparata härolder för de tider som komma skall har gemensamt, är det deras starka övertygelse att sociala mediers betydelse endast kommer öka framöver. Däri instämmer jag. Och för att hålla koll på utvecklingen och kunna följa med i det sociala tågets färd är Ronges verk betydelsefullt (inte minst för de ”framtida forskare” Juholt talat sig så varm om). Och inte bara följa tågets färd – med Sociala medier i ena bakfickan, tvenne fulguider i den andra och Tweetdeck i den tredje kan du själv bli lokförare tillsammans med tusentals andra. Just det är förvisso de sociala mediernas kärna.

*

Paul Ronge: Sociala medier
Optimal förlag, 2010
274 sidor
ISBN: 978-91-7241-202-6

Andra recensioner: Paul Ronge själv – Paul Ronge under arbetsprocessenPaul Ronge om reaktioner efteråt – Erik Laakso – Doktor Spinn – Jimmy Mannungs bloggMimmimariesböckerKulturbloggen – Ramona Fransson – MotviktigtMikael Hansson – Arbetaren

Pusha gärna inlägget!

Tidigare recensioner…

  1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Presentation av Calendern, satirisk artikelsamling: klicka här. Nedanstående är alltså satir (för ovanlighetens skull; vanligtvis skriver jag inte satir):

————————————————————————————————-

I Tyskland föreslås förbud av kommersiellt länkande till tidningars webbplatsers artiklar, skriver SvD. Jubel och glädje! (Att förbudet kan minska tidningarnas reklamintäkter spelar förstås ingen roll.)

– Självklart vill alla ha tillgång till gratis och oändligt med information, men om alla får det så finns det ingen som kan betala för skapandet av innehållet, säger juristen Stefan Söder.

Just det. För idag – när Google News och dylika parasiter, bloggar osv lever och frodas på de stackars etablerade tidningarnas förfall – finns ju verkligen knappt några nyhetsartiklar alls, för att det inte finns någon som betalar för skapandet av innehållet. SvD-artikeln som berättar om nyheten finns ju egentligen inte; hur skulle den kunna göra det, så länge folk kommersiellt får länka till den och därmed  ingen betalar för innehållet?

”Intenet kan inte längre vara en upphovsrättsfri zon”, skriver regeringskoalitionen i ett dokument som IHT läst, rapporterar SvD. Just det. För idag finns ju ingen upphovsrätt på Internet. Samma lagar som gäller utanför nätet gäller ju inte alls på nätet, och det är därför folk inte alls kan dömmas till skadestånd på flera miljoner för att ha fildelat några låtar (DN- och SvD-artiklarna som tar upp det skadeståndet har förstås fel, för de finns ju egentligen inte; hur skulle de kunna finnas så länge Google News existerar?).

”Budskapet är att man tröttnat på att andra företag tjänar pengar på deras innehåll på nätet.” Japp. Och därför bör även ordningsvakter skickas ut och övervaka samtliga caféer. Vissa VÅGAR FAKTISKT, hör och häpna, KÖPA TIDNINGAR, LÄGGA UT DEM PÅ SINA FUTTIGA CAFÉBORD OCH ANVÄNDA DEM SOM MERVÄRDE FÖR CAFÉBESÖKAREN – alltså TJÄNAR DE PENGAR PÅ ANDRAS ARBETE! SKANDAL! HEMSKT! Hur ska det gå med papperstidningarna om folk kan gå till caféer och läsa dem istället för att köpa själva, VA? Har caféerna tänkt på det? HAR CAFÈERNA TÄNKT PÅ DET? NEJ! Men jag kan vara behjälplig: papperstidningarna kommer på grund av de NEDRANS CAFÉERNA DÖ UT!

För att inte tala om biblioteken, denna KOMMUNISTISKA hemska idé! Bah! BAH! Hur ska det gå med våra författare om deras verk kan läsas gratis? Har ni tänkt på det, kommunister? Har ni det? HAR NI DET? NEJ! Men jag kan vara behjälplig: författarna KAN INTE LEVA på sitt arbete på grund av de NEDRANS biblioteken! Så egentligen KAN INGEN SKRIVA NGN BOK VÄRD NAMNET! Biblioteken infördes i slutet på 1800-talet. Det betyder, att ingen bok egentligen skrivets på mer än HUNDRA ÅR! INGEN BOK ALLS! Litteraturen ÄR DÖD! VI MÅSTE RÄDDA DEN! STOPPA BIBLIOTEKEN! OCH CAFÉERNA!

Men de verkliga, VERKLIGA bovarna är de snikna, lata, elaka fildelar”wannabies” som vågar köpa tidningar och sedan PRATA OM NYHETERNA MED SINA ”VÄNNER”! Hur ska tidningarna då få betalt, om vännerna kan lyssna gratis på nyheterna? Va? VA? HUR SKA DE DÅ FÅ BETALT?

Nej, situationen är ohållbar. På grund av Google News, bibliotek, vänners samtal osv finns egentligen inte litteratur eller nyhetsrapportering alls. Kulturen är död. Vi måste rädda den. Därför måste vi:

1) avveckla samtliga bibliotek PRONTO!

2) skicka kulturbeskyddande vakter till caféerna, och stänga ner dem som vägrar lyda.

3) förbjuda Google News (förstås).

4) operera in små mikrofoner i alla människor, så att de kan få en tillsägning om de pratar om nyheter. Efter tre tillsägningar, stängs de av från samtalet (precis som HADOPI-lagen som stänger av folk från Internet efter tre varningar för upphovsrättsbrott… HADOPI-lagen har dessutom inget domstolsförfarande innan avstängningen – bra! Rättssäkerheten är inte så viktig om den står  i vägen för kulturen).

Och kulturen kommer åter blomstra, och verklighetens folk kommer leva lyckliga i alla sina dagar.

————————————————————————————————-

Nomineringarna till Stora Bloggpriset pågår för övrigt för närvarnade. Om någon känner för att nominera mig skulle det glädja mig mycket.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , satir, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , länkning, länkande, Google News, Internet, Internets, nätet, media, gammelmedia, etablerade media, tidning, tidningar, nyhet, nyheter, Tyskland, litteratur, bok, böcker, bibliotek, kultur

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Det här är, egentligen, ett ganska litet problem. Läs hellre mitt förra eller förrförra inlägg om den mänskliga rättigheter-kränkande FRA-lagen istället, som demonsteras emot 10 oktober. Har du läst dem inläggen och ändå inte än blivit uttråkad på min blogg för tillfället, läs gärna vidare :-).

För närvande på samhällsorienterade ämnen i min skola (jag går i åttonde klass) sysslar vi med historia, närmare bestämt 1700- och 1800-tal, det vill säga företeelser såsom franska revolutionen, upplysningen och frihetstiden. Det är inte särskilt svårt eller jobbigt, utan tvärtom ganska intressant: upplysningen var ju första gången idéer om medfödda rättigheter hos alla människor började sprida sig bland… tja, alla  människor. (Att denna idéspridning gav upphov till en blodig revolution är synd, ty det går förstås inte att logiskt kränka en mänsklig rättighet – rätten till liv – i syfte att tillerkännas mänskliga rättigheter.) Dessutom fick jag möjlighet att dela ut en känga åt FRA-lagen i texten vi skulle skriva om hur franska revolutionen påverkat synen på mänskliga rättigheter idag.

På dagens lektion skulle jag så börja med en uppgift om Napoleon. Då jag redan gjort flera uppgifter skriftligt, ville läraren gärna att jag skulle berätta om Napoleon på något annat sätt – med en tidslinje, tecknad serie eller dylikt. Läraren hävdade att det borde gå att göra tidslinjer i Microsoft Word (ja… skoldatorerna är inlåst i propiritär programvara… och nej, vi får inte installera andra program, annars skulle jag laddat ner Firefox för länge sedan), och uppmanade mig att googla (vad annars?) efter information om hur en skapade tidslinjer i Word om jag inte visste det (läraren visste det inte). Först försökte jag själv lista ut det genom den (ö)kända trial and error-metoden, men misslyckades totalt.

Så jag beslöt mig för att söka på webben genom att använda Google. (Det är viktigt för att till fullo förstå historien att känna till att min skola har ett trådlöst öppet nätverk, med blockering av vissa icke-skolrelaterade webbplatser.) Om jag inte missminner mig gick det sedan till såhär: Jag knappade in ”word tidslinje” (eller något sådant), klickade ”enter”, upptäckte att det inte var .se-google utan typ brittiska Google, gick till google.se, noterade att det var Gandhis födelsedag, klickade ”enter” och… tada! Googleträffar. En av träffarna, betitlad ”Scary Mary’s blogg: Gör en tidlinje, på webben eller…” verkade lovande. Jag klickade på länken. Gissa vad som hände?

Sidan spärrad av proxy.
Blogspot.com är spärrad av proxyn.

Inte ordagrant avskrivet, men däremot andemeningsmässigt korrekt.

Censur, alltså. Now, jag säger inte att censur generellt är dåligt på skoldatorer (skolan har rätt att ha regler och upprätthålla dem med tekniska hjälpmedel; om skolan inte ville att elever skulle skriva vissa ord med olika pennor, och därför köpte pennor som på något märkligt sätt hindrade en från att skriva vissa ord vore det okej; naturligtvis vore det dock inte okej utanför skolan för penntillverkare att tillverka pennor  som aktivt hindrar en från att skriva vissa ord men kan låta en skriva vissa ord mot en avgift… kanske inte klockren jämförelse, men ni fattar; se Sagor från Livbåtens galanta inlägg om nätneutralitet för vidare resonemang; Internets frihet är hursomhelst allt för viktigt för att förhindras av marknadens nyck), men i detta fall förstår jag inte alls hur spärrlistemakaren/-na tänkt.

Varför blockera blogspot.com? Visst, vissa elever skulle säkert skriva på sina icke-skolrelaterade bloggar via det, men samtidigt kan bloggar vara bra hjälpmedel (bloggar är inga bra källor, men de kan definitivt hjälpa en på andra sätt med skolarbeten, som i detta fall). Ärligt talat: läraren har ju ändå uppsikt över datorn (oftast, i alla fall), så det finns ändå ingen större möjlighet för elever att blogga icke-skolrelaterat. Dessutom går det ändå inte att blockera alla sajter som kan användas för icke-skolrelaterat; Google är inte blockerat, men kan naturligtvis användas för icke-skolrelaterade sökningar. Ett annat exempel på dålig blockering  är blockeringen av YouTube. Jag medger gladeligen att det finns mycket icke-skolrelaterat material, men faktum är att det även finns utmärkt utbildande material.

Alltså: skolor kan visst censurera sina Internetnätverk, men bör iaktta större försiktighet vid urvalsprocessen av vilka webbplatser och -sidor som skall censureras. Annars blir censuren lätt kontraproduktiv; den förhindrar lärande istället för gynnar det. Skolcensur av bloggwebbplatser är, kort sagt, inte rätt väg att bygga kunskapssamhället på. Åh, och förresten: vet någon av er läsare hur det går till att använda tidslinjer i Word (om det nu ens går)?

(Och ja, rubriken är av ordleksartad natur.)

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, skola, skolan, censur, filtrering, blockering, Internetcensur, Internetfiltrering, Internetblockering, yttrandefrihet, yttrandefriheten, , , , nätneutralitet, nätneutraliteten, Internet, Internets, nätet, Blogspot, YouTube, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, informationspolitik

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

UPPDATERING! Stoppa pressarna! Det galna projektet att åka inlines till Bryssel kan jag inte hålla mig från att länka till: länk. Uppdateringen slutar och det ursprungliga inlägget tar vid när det krusiva slutar, alltså här.

Just nu borde jag vara nyligen kommen till Skåne och packa upp min packning inför min en vecka långa vistelse i landskapet. Jag borde vara det. På grund av en oförutsedd incident kommer jag inte åka förrän imorgon. Eftersom jag samlade ihop det mesta jag ska ha med mig till Skåne igår, har jag tid till lite länkande före semestern.

Opassande berättar om internetfenomenet ”bokstavliga musikvideor” (som jag själv upptäckte för ett par veckor sedan via Blog á la Mr Chapel), där kända musikvideor remixats så att originaltexten bytts ut mot en text (med samma melodi) som kort och gott beskriver vad som händer i musikvideon, vilket kan ge ett ganska komiskt resultat, särskilt om det är välgjort (humorn förhöjs säkerligen avsevärt om en sett videofilmen och hört låten innan). Emma funderar på hur det fungerar rent upphovsrättsligt, vilket jag svarade i en kommentar till inlägget:

”Upphovsrätten till musikfilmerna innehas av skaparna, och gäller skaparens/skaparnas livstid och sjuttio år efter (den sista) skaparens död, och de bestämmer över all användning, även sådant remixande. I de allra flesta fall har dock skaparen/skaparna sålt/överlåtit upphovsrätten till skivbolaget (den gäller fortfarande skaparens död+70 år). Samma sak gäller för melodin.

Således är alla dessa bokstavliga musikfilmer upphovsrättsbrott, såtillvida de inte har fått eller köpt uttryckligt tillstånd till remixandet av skivbolaget (och det tror jag knappast de har fått… skivbolagen är ju inte kända för sådant… kostnaden är nog för hög för sådana amatörkreatörer att köpa rättigheterna).” Ännu ett exempel på hur upphovsrätten är i vägen för kreativt skapande… På samma tema – kreativt remixande – finns ett barnprogram (jag har yngre släktingar som jag ibland koller på tv med) kallat ”Små Einsteins” där varje avsnitt bygger på dels ett känt konstverk, och dels ett känt musikstycke, och handlingen kretsar kring dessa. All konst och musik är Public Domain på grund av dess ålder, och även om barnprogram kanske inte är det första en tänker på när en hör ”deltagarkultur” visar det på ett bra sätt nyttan av att kulturen fri… Tänk om även nutida kultur kunde vara fri för sådana initiativ!

Sagor från livbåten är som alltid lika läsvärd, och har nu publicerat en följetång med det fyndiga namnet Val-U á là Livbåten, i minst tre delar (kanske kommer flera?) som analyserar EU-valet mycket klokt: dels själva valresultatet, dels bevakningen av valet, och dels nätpolitiken. När jag ändå är inne på den bloggen, vill jag länka till (det i och för sig inte särskilt förvånande) avslöjandet att Henrik Pontén ljuger på DreamHack. Hehe, men kanske ljuger han inte, utan han kanske menar själv att privatpolislekande (”du är gripen”) är värre, större, än att ”sätta dit någon”? MinaModerataKarameller tar också upp Ponténs vistelse på DreamHack, och menar att han var modig som kom dit, något som jag faktiskt kan hålla med om.

DOOM4 har skrivit ett långt och matigt inlägg om Storbritanniens övervakningsapparat, tydligen del ett i en följetong vars första inlägg har fokus på övervakningskameror. Det är en mycket intressant och lärorik text – visste du till exempel att staden Olean i USA blev första stad med att ha övervakningskameror i brottsbekämpande syfte, år 1968? Jag ser fram emot resten av följetongen!

Karl Sigfrid vill att de femton extrainsatta upphovsrättspoliserna – som SvD, DN och Aftonbladet rapporterar om – inte ska ägna sig åt fildelning utan kommersiella brott mot upphovsrätten, något han förstås har rätt i. Vi i Piratpartiet (och Karl också, om jag förstod honom rätt då vi träffades i anknytning till Wikimedia Sveriges årsmöte) vill ju helt avkriminalisera fildelning av upphovsrättsskyddar material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, och därmed ”göra fildelning lagligt” så att sådana här insatser inte sätts på folk som gör något som allra minst var tionde svensk regelbundet sysslar med.

Upphovsrättskritker beskylls ofta för att inte tänka på dem andra politiska frågorna när de diskuterar upphovsrätt – men vår politik (som ju dock framfröallt handlar om medborgarrätt; immaterialrätt är en bisak) kostar inget att genomföra och påverkar inte de andra områdena. Det gör däremot insatserna mot fildelning. Varför inte ha lagt dessa pengar på poliser ute på gatan? Samhället blir verkligen säkrare och upplevs tryggare (till skillnad från detta: hur många känner sig tryggare i och med att polisen kan komma och utreda huruvida en själv brytt mot upphovsrätten?), och kulturspridningen kan fortgå. Tomas påpekar att Reinfeldt i och med detta helt klart brutit som vallöfte om att inte jaga en hel ungdomsgeneration, även om han enligt en långsökt tolkning (som Reinfeldt själv förklarade) inte gjorde det i och med IPRED – att Reinfeldt skulle gå emot sin egen tolkning vore förkastligt, om än inte otroligt – allt för att framstå som vallöfteshållare! Eller kanske snarast kommer han försöka att inte prata om det alls…

Relaterat är att den rättsosäkra IPRED mycket riktigt hade viss effekt i början, men att internettrafiken (och därmed den illegala fildelningen, kan antas) nu är tillbaka samma nivå som före IPRED… IPRED hade dock varit dålig även om den varit effektiv; som någon sade när diskussionen var som störst: även om nedmontering av rättssäkerheten gör att ett visst brott blir ovanligare, betyder det inte att det är bra att nedmontera räättssäkerheten/fundamentala demokratiska principer. Draget till sin spets: hade dödsstraff införts på illegal fildelning och totalövervakning för att upptäcka aktiviteten införts hade nog fildelningen också rasat rejält.

Diskussioner om Piratpartiets status som numera etablerat parti har påbörjats. Både grupp i EU-parlamentet och riksdagskandidater har redan börjat diskuteras. Men det jag tänkte pusha för är kommunpolitik. Jag anser att vi bör ställa upp i kommunvalet 2010 (heter det så?) och där driva frågor utfrån vårt principprogram, eller kanske än hellre utifrån en enhetlig kommunpolitisk plattform. Ett utkast till en sådan plattform, skriven av Daniel Nyström, finns redan (mycket välskriven; övervakningskameror, bibliotek och datorkunskap – som tas upp i utkastet – är alla relaterade till vårt principprogram), och kommunpolitik diskuteras för närvarande både i partiets forum och på Mattias Bjärnemalms blogg.

Enligt Min Humla har en totalt opolitisk men mycket trevlig nyhet: han, Josh, har blivit pappa! Drottningssylt har samma nyhet, och presenterar den i egenskap av mamma. Många gratulationer! Detta får avsluta mitt sista blogginlägg på en vecka. Ha det så trevligt, Josh, Drottningen och alla ni andra!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, övervakning, avlyssning, integritet, 1984, personlig integritet, privatliv, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, Bodströmsamhället, Asksamhället, mänskliga rättigheter, säkerhet, trygghet, lögn, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, musik, musikvideo, nternetfenomen, kultur, kulturskapande, remx, remixande, deltagarkultur, kreativitet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, IPRED, IPRED1, EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, valanalys, valresultat, nätpolitik, nätet, Henrik Pontén, DreamHack, DreamHack 2009, privatpolis, rättssäkerhet, demokrati, Storbritannien, övervakningskameror, övervakningskamera, vallöfte, vallöften, Reinfeldt, Fredrik Reinfeldt, kommunpolitik, kommuner, kommun

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

I dagens DN skriver Lars Linder en ganska intressant krönika om förhållandet mellan nymedia – bloggar – och gammelmedia – etablerade media. Föga förvånande instämmer jag inte med Linder på ett flertal punkter (även om han mycket riktigt har en del poänger).

Internet är ett hav utan fasta punkter, eller snarare alldeles för många. Och vad händer? Alla tittar ändå åt precis samma håll.

Ipred seglar förbi. Bloggvärlden skriver om Ipred. Där kommer Piratskeppet. Alla glor. Där dyker Alex Schulman upp, följd av Blondinbella, sedan är det schlagerfestivalen och FRA-­lagen, ständigt nya ruskprickar att följa med blicken tills de sjunker under horisonten.

Detta stämmer inte. Alla behöver inte skriva om exakt samma sak, det är det som är tjusningen med bloggarna. Bloggare behöver inte skriva sådant som säljer – de kan bedriva avancerade filosofiska analyser, de kan kämpa mot kapitalismen, de kan skriva om IPRED, de kan dagboksblogga, de kan skriva om musik – och så vidare. Bloggosfären är enorm. Du är intresserad av fotboll? Fine, sök på Google efter ”fotboll” på bloggar, eller kolla bloggar.se efter bloggar som ofta skriver om fotboll. Du gillar politik? Inga problem, bara att leta upp några politiska bloggar. Och så vidare. Linder, generalisera icke. Jag har aldrig skrivit om Alex Schulman. Anledningen till att det ibland blir bloggb’vningar, då en stor del av bloggosfären skriver om något, är att många blir sura på – eller glada över – en och samma sak, och vill uppmärksamma folk på det.

Är bloggosfären på väg att göra pressen överflödig? Det kan ju se ut så eftersom den ena växer och den andra har problem och vi älskar att dra ut trender till det drastiska slutet.

Det tycker jag inte. Båda behövs. Vissa gillar tidningar, andra gillar bloggar. Många gillar båda. Själva syftet med bloggar är (inte alltid, men oftast) att inte vara neutrala; ofta vill en dock ha neutrala nyheter. Dessutom är reducering av bloggar tilll simpla nyhetsförmedlare dåligt. Ofta är det just åsikter som presenteras, och inte nyheter. Alltså: tidningar står för trovärdiga neutrala nyheter, medan bloggarna står för välskrivna åsikter (som ofta härrör ur nyheter).

Ganska lite av den bloggvärld som syns och hörs består också av originellt material, nyheter och egna berättelser. Den är främst ett åsiktstorg av kommentarer och samtal. Och vad, i detta oändliga informationshav ska man då samtala om? Det alla ser förstås – som oftast det som nyss sagts och stått i de stora medierna.

Här håller jag med Linder, men samtidigt inte. Ja, Linder har rätt i att föga av bloggosfärens material är originellt. Men att dra den underförstådda slutsats Linder drar – att tidningarna är betydligt mer unika – är fel. Tidningarna är knappast unika. Testa att gå in på några stora nyhetssajter och jämföra rubrikerna. SvD.se: Hockey-VM, stresstest, bildskatt på Moderna, journalistpris, svininfluensan, centern. Dn.se: Hockey-Vm, rekordbeslag av kokain, Segerdagen, EU-valet et cetera. Okej, inte exakt samma, men om du jämför alla artiklar på SvD.se med alla på Dn.se lär många vara liknande. De kommer nämligen nästan alla från TT. Det som skiljer Dn.se och SvD.se är 1) urvalet, 2) layout och 3) de egna grejerna. De egna grejerna – avslöjandena, reportagen, intervjuerna – finns visserligen, men är få till antalet, och härmas ofta av andra tidningar om de är stora.

En ny undersökning har just visat att bloggvärlden är förvånansvärt liten, några procent av befolkningen bloggar regelbundet, kanske 10 procent läser regelbundet. Att den alls får genomslags­kraft beror delvis på att den bärs upp av elitgrupper – men också, kanske främst, på att de klassiska medierna gör så stor sak av den.

Jaha? Hur många svenskar har någonsin läst Kapitalet? Eller Staten? Eller överhuvudtaget något filosofiskt verk? Inte särskilt många. Betyder det att filosofernas verk saknar genomslagskraft?

Utan gammelmedier, inga bloggbävningar. Den ena sfären suger näring ur den andra. Det är ingen palatsrevolution, det är den nya mediesymbiosen.

Eh, nej. Vilka uppmärksammade FRA-lagen först? Bloggosfären. Vilka uppmärksammade IPRED först? Bloggosfären. Vilka uppmärksammade Gömda först (Filter undantas… det fick inte genomslag i resten av gammelmedia)? Bloggosfären. Et cetera. Få bloggbävningar har orsakats av gammelmedia. Jag skulle till och med våga drista mig till att säga att bloggbävningar till sin natur inte är kontrollerbara, och därmed inte skapbara.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, bloggar, bloggosfären, nymedia, gammelmedia, media, Internet, tidningar, bloggbävningar, bloggbävning, blogg, bloggosfär, nätet, argument, argumentation, tidining, etablerade media

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »