Jag har bloggat ytterst sporadiskt sedan årsskiftet. Eller tja, faktiskt sedan förra hösten. 19 september mer specifikt.
Anledningarna till denna min nätlitterära försumlighet är flera. För det första hade valet med föregående valrörelse – eller snarare resultaten därav – en grovt nedslående effekt på mig. I den bästa av världar hade ett rasistiskt partis inträde i det lagstiftande parlamentet och det fortsatt medborgarrättsvårdslösa styret av landet väckt ett brinnande engagemang för lika mänskliga rättigheter för alla (om vi bortser från det faktum att valet i en helt perfekt värld hade utfallit annorlunda). Så skedde inte för mig. Istället ersattes hoppfull framtidstro av desperation över den politiska situation Sverige för närvarande befinner sig i.
Foto: the Italian voice, CC-BY 2.0
Foto: the Italian voice (flickr), CC-BY 2.0
Jag arbetade tämligen hårt på sluttampen inför riksdagsvalet med att sprida medborgarrättsfrämjande propaganda. Många arbetade betydligt hårdare. Det gav inte resultat. Nästan helt ignorerade av media stod vi på valkvällen på en pub i Sundbyberg och såg när rapport efter rapport anlände, med samma dystra besked. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Alliansregimen får fortsatt förtroende. Den enda glädjande nyheten var Miljöpartiets uppgång, men vad spelade det för större roll när miljön som politisk fråga svalnat betydligt bara de senaste par åren, dess ständigt ökande vikt till trots?
Denna nedslagenhet – som kändes nästan lika overklig den första tiden som glädjen över resultatet av det redan i piratkretsar legendariska valet våren 2009 upplevts – höll i sig. Och jag reagerade genom att vända mig bort från politiken. Saker och ting blir mycket mindre jobbiga när man får distans till de – allvarligt talat har nämligen tämligen få politiska beslut av Sverige idag praktisk påverkan på vardagen hos en 15-åring, något som är både en källa till glädje och till frustration. Glädje – för om vardagen förändrades reellt som följd av politiken, skulle det knappast vara en förändring av godo. Frustration – för hur ska man då någonsin få de flesta att engagera sig politiskt?
Jag jobbade på i skolan. Skötte mig väl. När så årsskiftet kom återupptog jag även fågelskådningen, som den mörka hösten fått mig att överge. Vårterminen gick i rasande fart, och slutligen stod jag i skolans aula (tack och lov inte i kyrkan – tydligen hade prästen nämligen lagvidrigt välsignat oss i julas, något jag till min egen förskräckelse undlåtit lägga märke till) och fick mitt betyg. 310 poäng. 14 MVG, 3 VG. Grundskolans slut var sorgesamt, då klassen i nian kanske varit min bästa någonsin. Vi tog farväl av varandra. Fortfarande kvarstod dock det sista steget till den högre utbildningen – gymnasiebeskedet. 1 juli fick jag äntligen veta, att jag med minsta möjliga marginal antagits på Kungsholmens gymnasium.
Min nätmässigt politiskt deltagande frånvaro till trots det senaste knappa året har jag hängt med hyfsat i samtidspolitiken. Glatts åt den demokratiseringsvåg som spred sig genom världen i våras. Lättats av uppskjutningen av Datalagringensdirektivet som V och MP lyckades genomdriva. Funderat på kärnkraften sedan vad som hände i Japan. Diskuterat energislag på Naturskyddsföreningens konferens i Eskilstuna. Förfärats åt det förfärande SWIFT-avtalets än mer förfärande uppföljare. Sett Prideparaden passerade förbi, med något tjog pratpartister glatt vandrande gatan fram.
Vilket för mig tillbaka till inläggets början. Hopplösheten. Tidigare år har det (enligt uppgifter från andra) varit betydligt fler pirata deltagare. Överhuvudtaget: knuff.se domineras inte längre av de pirata bloggarna. Den febrila aktiviteten på LIVE! är som bortblåst. Media nämner oss knappt alls längre.
Varför skriver jag då detta? För att dra med andra i hopplösheten? Nej. Utan för att jag inte vill att de som följt min blogg inte skulle tro att jag lämnat politiken helt och hållet (för det har jag verkligen inte!). För att jag, förhoppningsvis, genom att skriva det här inlägget kan trycka undan den mentala spärr mot bloggande som för mig alltid infinner sig efter längre uppehåll, eftersom en känner sig osäker på formen, på vad en bör skriva, på om ens ämne ens är viktigt nog att motivera ”det första blogginlägget”.
Men framförallt skriver jag det här för att jag vet att om var och en av alla som någon gång varit aktiva pirater känner att piratrörelsen är över, att Piratpartiet är dött, att medborgarrättsfientlig politisk segrat, och därför tänker att de lika gärna kan ge upp, ”vad kan just jag, en enda, göra själv?” – så blir just det de uppfattar som sanning sant. Då dör Piratpartiet. Då förlorar piratrörelsen. Om var och en av alla som någon gång varit aktiva pirater å andra sidan tänker att just de enda, just de själva, kan bidra, kan blogga, kan väcka opinion, då kommer den sammanlagda summan av dessa ”enda” personer bli en stor massa, som kan återupprepa succén från 2009.
2014 närmar sig. SUPERVALÅRET, som kvällspressen kommer kalla det. Dubbelvalåret, med val till både EU-parlamentet och riksdagen. Det går inte att börja kampanja 2014 – då har folk redan glömt oss, och det är inte kul att börja om från noll. Redan idag finns uppfattningen att Piratpartiet skulle ha lagts ned. Visst, etablerad media har knappt alls uppmärksammat oss – men vi får ingen uppmärksamhet gratis. Vi måste redan nu skriva debattartiklar, skicka in insändare, blogga, ringa P1, mejla politiker, delta i paneler, närvara på festivaler, skriva under namninsamlingar och så vidare. Med det mycket lilla antalet aktiva som finns idag går det knappast. Pirater, aktivera er!
Foto: code poet, cc-by-nc-sa
Foto: code poet, cc-by-nc-sa 2.0
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, valet 2010
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Calandrellas blogg 
Välkommen tillbaka efter bloggsemestern då 😉
Det var väldigt många som var helt slut efter valrörelsen, och som du säger så hjälpte ju resultatet inte direkt till när det gällde att återhämta krafterna.
Pride däremot, tja förra gången var det valår och vi ville synas så mycket som möjligt, så det var rätt mycket uppmaningar att komma. Jag hade kommit i år också om det inte varit för att min semester var sluut vid det laget.
Du har rätt i att vi inte kan vänta med valrörelsen tills 2014, men samtidigt är det svårt att bedriva för lång valkampanj också, när vi inte har betalda kampanjarbetare utan enbart folk som spenderar sin fritid. Så det gäller att skriva lite insändare och sånt för att visa att vi fortfarande finns, men den riktiga valkampanjen lär nog inte dra igång förrän våren 2014.
Det som är positivt med just det ”jättevalåret” är att EU-valet kommer först. I och för sig lär väl media som vanligt försöka låtsas som att vi inte finns, men enligt den vanliga metoden de har att bjuda in enbart de som redan är representerade till debatterna så borde vi få vara med i debatter kring EU-valet. Sedan gäller det ”helt enkelt” att rida på den vågen och utnyttja det till riksdagsvalet.
Tack för välkomnandet! 🙂
Jo, visst, du har en poäng med Pride. Och jag menar inte att valkampanjen ska starta idag, men att det är bra med en eller annan debattartikel då och då, några blogginlägg och så vidare för att försöka upprätthålla folks uppfattning om Piratpartiet som om inte goda så åtminstone existerande. För att inte tala om det enorma, primära egenvärdet i att faktiskt få politiskt genomslag genom arbetet (om vi t.ex. kan stoppa datalagringen utan ett riksdagsinträde vore det ju kanon).
Ja. Att EU-valet kommer först är fantastiskt, och också att riksdagsvalet är så kort därpå. Vad jag vill minnas var dock inte Junilistan inbjudna till (de flesta?) debatterna 2009 med hänvisning till att enbart riksdagspartierna skulle få vara med. Men jag kan minnas fel. Och förhoppningsvis ändrar sig media om jag minns rätt. Och i vilket fall lär det leda till någon uppmärksamhet.
Jag är otroligt glad att se dig åter i bloggosfären, min vän.
Ett litet lästips: http://infallsvinkel.se/2011/06/kanner-du-nagon-pirat-som-tappat-sugen/
Jag är glad att se dig också! Men det har jag faktiskt gjort – jag har kollat en del på LIVE!, även om mina egna bidrag dit varit högst, eh, blygsamma, och faktiskt läst ditt inlägg. Det bidrog till mitt beslut att åter försöka engagera mig.
WB!
Eller för att avsluta som en Marlvenörd som mig sjäv – ”Avengers Assemble!”
🙂
Thx!
”Avengers Assemble”? Någon måtta på nördskapet får det väl vara, även hos pirater? 😉
Välkommen tillbaks!
Piratpartiet är just nu inne i en nytändning, och vi håller på att förbereda ett eventuellt breddningsarbete. Jag kan rekommendera Anna Trobergs call to action: http://www.annatroberg.com/2011/08/13/jag-behover-hjalp/
Tack!
Vad Annas uppmaning anbelangar, har jag länge funderat på en hel del sakpolitiska frågor som borde vara pirata, men som vi som parti knappt aldrig pratar om. Jag ska nog skriva nån inläggsserie på det temat. Tack för länken!
MItt tips för att undvika att tappa sugen: Häng inte upp inte all din energi på ett mål som ligger långt i framtiden.
Strunta i att vinna val, fokusera istället på ”hur kan jag få mest gjort just nu”, ”hur sparkar vi bäst motståndarnas röv just nu”. Låt varje liten seger bli ett självändamål, en triumf. Då kommer den stora segern automatiskt, då vinner vi val.
Fokusera på nästa steg, inte på resans mål. Då ordnar sig allt zen. 🙂
Ja, bra tips. Som det känns nu har jag accepterat att situationen ser ut som den gör, med bristande uppmärksamhet för och engagemang inom piratfrågor. Då är det ju bara att köra på – strunta i val och sånt som bara gör en dyster, fokusera på att delta i debatten istället.
Välkommen tillbaka. Du har varit saknad.
Tack!
[…] förnyelsens tid tog vid i Piratpartiet. Själv blev jag alldeles för politiskt deprimerad för att orka mer, på mycket länge. Men i partiet tog […]