Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘europaparlamentet’

Det kommer gå bra för Piratpartiet i EU-valet den 25 maj. Om detta är jag fullständigt övertygad. Vi kommer behålla minst ett mandat, och Piratpartiet kommer kunna fortsätta sitt fantastiska arbete nere i Bryssel för att försvara de mänskliga rättigheterna på och utanför Internet.

Varför är jag så säker på detta? Jo, det finns flera anledningar:

  • Vi har ett bättre utgångsläge än någonsin. Vår budget är mycket större än något tidigare val, vi har många fler heltidsarbetande pirater än något tidigare val och vi får fler inbjudningar till debatter, utfrågningar i media (även om det inte är perfekt) och bokbord än något tidigare val. Förutsättningarna är således mycket bättre än något tidigare val.
  • Vi fick 3 % i februari – och våra frågor har bara växt sedan dess. I SKOP:s opinionsundersökning som ägde rum mellan 9 februari och 5 mars fick Piratpartiet nära tre procent. Sedan dess har vi ökat enormt i medieuppmärksamhet, inte minst tack vare EU-domstolens domslut mot det dyra, ineffektiva och auktoritära datalagringsdirektivet – där regeringen vägrar ge upp utan istället ägnar sig åt odemokratiskt fulspel.
  • Spelbolagen vet något vi inte vet – och de tror på oss. För en månad sedan fick den som satsade på att Piratpartiet skulle klara sig kvar i EU-parlamentet 6 gånger pengarna. Igår ändrades plötsligt oddsen – till 1,25 gånger pengarna. De företag vars affärsidé går ut på att förutspå val, har alltså förutspått piratpartistisk seger. Vi vet inte vad de vet – men det bådar gott.

Inget av detta betyder att vi kan stanna på sofflocket. Alla måste ut och kampanja – vår möjlighet att bli omvalda är fullkomligt beroende av detta. Beställ gratis affischer och flygblad, prata med dina vänner och bekanta om Piratpartiet eller skicka en insändare till lokaltidningen. Piratpartiet kommer ingenstans utan din och min personliga insats.

Framåt, pirater!

Jag och en annan glad pirat som affischerade för Piratpartiet längs vägen när vi cyklade till Öland från Stockholm (!) häromveckan. Affischera du också!

Jag och en annan glad pirat som affischerade för Piratpartiet längs vägen när vi cyklade till Öland från Stockholm (!) häromveckan. Affischera du också!

 

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPP, rättighet, rättigheterideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet, människorätt, demokrati, toleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Engström, Christian Engström, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Piratpartiet: Datalagringen minskar inte brottsligheten – utan drabbar oskyldiga

Svenska Dagbladet publicerade nyss en debattartikel från Piratpartiet om datalagringsdirektivet, som replik på en analytiker vid Ekobrottsmyndighetens datalagringshyllande debattartikel i SvD igår. Piratpartiets debattartikel – ytterligare en i vårfloden av piratartiklar i media just nu – undertecknas av mig, EU-parlamentarikern Christian Engström, rättspolitiska talespersonen Torbjörn Wester och EU-kandidaten Anton Nordenfur.

Datalagringsdirektivet är inte alls så effektivt för brottsbekämpning som Johan Dencker menar här på Brännpunkt 23/4. Därtill innebär EU-domstolens dom att datalagringen bryter mot mänskliga rättigheter. Brottsbekämpning får aldrig tillåtas inkräkta på grundläggande fri- och rättigheter.

Läs gärna debattartikeln i SvD. På samma ämne har även skarpa HAX, alltid lika underbara Joshen samt frihetliga Motpol skrivit – mycket läsvärt.

Kampen fortsätter – integriteten ska räddas!

Hänvisningen i SvD till vår replik på svd.se. Det rör på sig!

Hänvisningen i SvD till vår replik på svd.se. Det rör på sig!

Pusha gärna debattartikeln!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPP, rättighet, rättigheterideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet, människorätt, demokrati, toleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Engström, Christian Engström, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Piratpartiet är de enda som konsekvent försvarar mänskliga rättigheter

EU:s dom mot datalagringsdirektivet – som fastslår att massövervakningen bryter mot mänskliga rättigheter – har fått många etablerade politiker att låtsas vara piratpartister. Deras påstådda glädje över denna seger för privatlivet är tyvärr inte trovärdig, om vi tar en snabb titt på hur Sveriges riksdagspartiers agerat gällande datalagringen:

Alliansen röstade för Datalagringsdirektivet. Sverigedemokraterna ville utöka lagringstiderna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick med på att införa datalagringen inför valet 2010 (och skulle ha hållit löftet om det rödgröna samarbetet inte spruckit). Och alltihop startades på initiativ av Socialdemokraterna.

Piratpartiet är tyvärr det enda parti i svensk politik som konsekvent står upp för mänskliga rättigheter.

Piratpartiet har givetvis gått till verbal moteld när de etablerade politikerna dragit lögner och halvsanningar för att felaktigt framstå som integritetens beskyddare. Detta i form av en rad debattartiklar och repliker:

  • Svenska Dagbladet: ”M:s dubbelspel avslöjat av Wikileaks” – Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström motbevisar med hjälp av Wikileaks moderaten Gunnar Hökmarks vilseledande påståenden om Moderaternas integritetspolitik
  • SVT Debatt: ”Väljarna genomskådar dubbelspelet kring datalagringen” – Engström går simultant till kritik mot Centerpartiets Kent Johansson (som startade debatten) och Vänsterpartiets Jens Holm (som ifrågasatte Kent Johanssons artikel) om datalagringen.
  • Expressen: ”Federley säger en sak – C gör en annan” – Engström (igen!) bemöter Fredrick Federley (C), känd från sveket i FRA-debatten, när Federley försökte utmåla sig själv och sitt parti som framstående medborgarrättskämpar.
  • Göteborgs-Posten: ”Läge att stoppa all massövervakning” – Piratpartiets rättspolitiska talesperson Torbjörn Wester och Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe riktar kritik åt alla möjliga politiker som leker integritetsvänner och påpekar att Piratpartiet är enda trovärdiga alternativet. Kuriosa: jag skrev det mesta av artikeln, men står inte som undertecknare eftersom GP endast ville ha två signaturer.

    Rättelse: när vi skrev debattartikeln utgick vi från den uppgörelse V och MP gjorde med S 2010 (som bl.a. Computer Sweden och statsvetaren Ulf Bjereld rapporterade om). Sedan dess har det framkommit att Vänsterpartiet – och eventuellt Miljöpartiet – lämnade överenskommelsen innan valet. Vår kritik står i huvudsak fast; V och MP velar fram och tillbaka, och är inte pålitliga i integritetsfrågor. Men rätt ska vara rätt.

  • Dagens Nyheter: ”Folkpartiet opålitligt om integriteten” – jag själv (här inte som Calandrella utan med mitt namn i köttvärlden, Leo Rudberg), Wester, Nipe och vår EU-kandidat Deeqo Hussein svarar en artikel från Mathias Sundin (FP) med att välkomna honom till Piratpartiet, eftersom hans eget parti driver på övervakningen.
Christian Engström i SvD.

Christian Engström i SvD.

Piratpartiet har därtill yttrat sig mer utifrån vår egen utgångspunkt, utan att replikera på någon annan politiker – dels i gammelmedia, dels i våra bloggar. Här ett urval:

Allt detta har inträffat på en och en halv vecka. Och då har jag gjort ett urval bland alla debattartiklar, repliker och blogginlägg – och dessutom inte tagit med andra sammanhang där Piratpartiet varit med, t.ex. dagens enorma nyhet om Miljöpartiets förbud mot anonyma bloggare, Aftonbladets granskning av partiernas valbudgetar och diverse intervjuer med partiföreträdare i TV4, Sveriges Radio, SVT Forum och Europaportalen.

Piratpartiet levlar upp vårt arbete inför EU-valet. Vi syns mer och mer i media, våra hundratals aktivister blir mer och mer aktiva och vår politik får mer och mer stöd. Jag är fullkomligt övertygad om att vi den 25 maj kommer behålla minst en pirat från Sverige i EU-parlamentet – som får sällskap av ett halvt dussin pirater från övriga Europa.

Du kan hjälpa till att göra den möjligheten till verklighet.

Piratpartiets superselfie på vår EU-valupptakt häromveckan. Undertecknad hittas någonstans i mitten av pirathögen, peppad i topp! :D

Piratpartiets superselfie på vår EU-valupptakt häromveckan. Undertecknad hittas någonstans i mitten av pirathögen, peppad i topp! 😀

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng Pirat, rättighet, rättigheterUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt, demokrati, toleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Engström, Christian Engström, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Ge Snowden asyl i Sverige!

Detta veckas nummer fick jag in följande insändare i min lokaltidning Tidningen Årsta/Enskede. På samma tema – asyl till Snowden – har Ung Pirats ordförande Gustav Nipe skrivit i Aftonbladet (blogginlägg här), Piratpartiets partiledare Anna Troberg på SVT Debatt, Henrik Alexandersson på sin blogg (även här, här, här och här) och Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström på sin blogg (även här och här).

Edward Snowden är en hjälte. Han riskerade allt – ett välbetalt jobb, en hög status, och hela hans liv – för att avslöja massövervakningen som bedrivs av amerikanska NSA och allierade, däribland FRA.

Snowden har gjort en enormt viktig insats för mänskligheten – nu senast genom att vittna inför ett utskott i EU-parlamentet som granskar massövervakningen. I sitt vittnesmål förklarade Snowden hur han som anställd på NSA hade kunnat läsa allt som i princip vilken människa som helst, såväl folkvalda som medborgare, mejlat eller SMS:at. Detta som en följd av det övervakningssamhälle som NSA, FRA och deras partners byggt upp.

Trots att Snowden riskerat sitt liv för att vi i västvärlden ska få reda på sanningen, har västvärlden vänt honom ryggen när han nu söker asyl. Därför har Snowden ironiskt nog tvingats vända sig till halvdiktaturen Ryssland för uppehållstillstånd, som därmed får oförtjänt goodwill för deras sällsynta humanitära gest. Vi i Piratpartiet kräver att Snowden ska få asyl här i Sverige, och arbetar för att göra EU till en fristad för alla whistleblowers.

Insändaren publicerad i Tidningen Årsta/Enskede 15 mars 2014.

Insändaren publicerad i Tidningen Årsta/Enskede 15 mars 2014.

Missa inte Christian Engströms strålande tal i EU-parlamentet, där han uppmuntrade sina kolleger att bifalla förslaget om asyl till SNowden. Nu vägrade parlamentet (däribland S, M och FP) göra det, men som någon skrev på Piratpartiets Facebook-sida: ”Det var tamejfan det finaste jag hört sen jag konformerades!”

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng Piraträttighet, rättigheterUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt, demokrati, toleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , insändareMitt i SöderortMitt i, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Engström, Christian Engström, tal, insyn, transparens, öppenhet, whistleblower, whistleblowers, visselblåsare, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984,

Read Full Post »

Del numero 6 av mitt tal som blickar tillbaka på det verkliga nollnolltalet ur ett pirat perspektiv från ett påhittat 2050-tal. Talet är tänkt att rikta sig till det framtida Piratpartiet i en utopi där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt så länge eftersträvade mål. Talet kallar jag därför Demokratins slutliga seger.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 6.

Ut i Europa.

Några av de 608 957 tyskar som röstade  på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

Några av de 608 957 tyskar som röstade på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

På denna långa väg vandrade vi inte ensamma. Piratenpartei, ett av de första av nu väldigt många piratpartierna världen över, hade året innan, september 2011, kommit in i delstatsparlamentet i Berlin med 8,9 procent av rösterna. ”Meh, det är bara de där halvknäppa Berlin-liberalerna som röstar flummigt!” hördes från en del håll. Dessa stämmor hade fel. Ett halvår senare lyckades Piratenpartei också komma in i det mer traditionella Saarland, och maj 2012 äntrade partiet ytterligare två delstater. En av dessa var Nordrhein-Westfalen – det är förresten därifrån den där bilden kommer [pekar på bilden] – Nordhrein-Westfalen, som, med sina 18 miljoner invånare, var dubbelt så stort som Sverige sett till befolkningen.

Den insikten, tillsammans med den stora roll i Europas ekonomi och politik Tyskland kom att spela då de ekonomiska kriserna avlöpte varandra, födde en ny insikt: detta var stort. Piratenpartei var större än svenska Piratpartiet någonsin blivit. Och som vissa gammelmedia påpekade: Tyskland hade givit upphov till såväl den konservativa som den gröna rörelsen decennier tidigare, rörelser som sedan spritt sig över världen. Kanske var vår egen roll, det svenska Piratpartiets, egentligen inte alls att gå före parlamentariskt på hemmaplan – utan istället att visa vägen för rörelser utomlands, rörelser som verkade i öppnare och mer lättpåverkade politiska landskap?

Dessa tankar var egentligen inte obehagliga, trots att de reducerat vårt eget piratparti till inspiratör snarare än i sig verksam politisk kraft. En världsvid rörelse var förvisso vad Rick, vår tekniker, planerade att skapa. Ett återkommande mantra i valrörelsen 2009 var att vi skulle förändra ”Sverige, sen Europa och slutligen världen, i den ordningen”. Att det nu istället såg ut att bli ”Europa, sen Tyskland och slutligen världen” istället hade Rick knappast något emot. För vi hade förvisso redan börjat förändra Europa. Den plats i EU-parlamentet vi fick i valet 2009 användes initialt med stort fokus på Telekompaketet, där Christian Engström och Henrik Alexandersson med stor hjälp av diverse likasinnade i andra partier, främst gröna, lyckats göra EU-lag av principen om att ingen medborgare får stängas av från nätet utan föregående rättegång. En sådan självklarhet krävde enorm kamp, opinion från omvärlden och in i det sista nattmangling, alltså att politikerna satt uppe ända in i natten för att förhandla färdigt.

Och det var i EU-parlamentet avgörandet kom. Rättssäkerhetens seger i Telekompaketet – som upphovsrättsfanatikerna tidigare försökt använda för att genomföra repressiv lagstiftning på europeisk nivå – blev inte vår första. December 2011 tillträdde Amelia Andersdotter sin tjänst som EU-parlamentariker för Piratpartiet, så skaran EU-ropeiska pirater fördubblades. Och redan sitt första halvår skulle våra bägge parlamentariker möta en av sina största utmaningar någonsin.

ACTA.

Fyra bokstäver som för oss äldre pirater än idag skälver med de förlegade tankesättens vedervärdiga kraft, med den reaktionära maktposition upphovsrättsindustrin in i det längsta sökte upprätthålla, med de nätfientliga strömningarnas teknikfientliga avsky. ACTA var i grund och botten ett internationellt handelsavtal. Hur kunde det komma sig att något sådant skulle väcka vår vrede? Jo, ACTA gick längre än dess uttalade syfte, att skydda marknaden från varumärkesförfalskade varor. Mycket längre.

Det som initialt påkallade vår uppmärksamhet var läckta formuleringar, om sådant som att tullen skulle få beslagta datorer för att genomsöka dem efter fildelat material. Läckta – för själva avtalstexten var hemligstämplad. Detta var innan avtalstexten var färdigförhandlad, och förhandlingarna – hade man beslutat – skulle ske aktivt dolt för parlamentens, folkets och journalistikens insyn i processen. Vilka fick då förhandla? Människor man trodde, i brist på transparens, skulle kunna företräda så många intressen som möjligt, och därtill en bunt folkvalda för att få med det så kallade allmänintresset?

Nejdå, inte alls. Sådant gick inte riktigt för sig i så här stora avtal. Istället förhandlade odemokratiskt valda byråkrater som företrädde de olika parterna, bland annat USA och EU, tillsammans med amerikanska upphovsrättsindustrin.

Ja, så var det. Vad som skulle kunna bli lagstiftning i flera länder världen över diskuterades alltså bakom stängda dörrar – med storföretag från USA vid förhandlingsbordet, som enda företrädare för det icke-statliga samhället. Byråkrater som inte valts demokratiskt utan bara tillsatts utifrån oklara grunder tillsammans med amerikanska skiv- och filmindustrin i formella överläggningar om kommande lagstiftning – kan en bild av korporativism bli mer tydlig? Det jag hoppas är att ACTA-förhandlingarna var något slags unikum, något extremt. För betänk alla avtal som inte berörde nätet, som inte kunde uppmärksammas av någon rörelse, som om de hölls dolda för folket helt enkelt förblev dolda.

Hur utbredd var egentligen korporativismen i Europa vid denna tid?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , pirataktivism, seger, segrar, val, valvaka, valvakor, demokrati, Tyskland, Europa, Piratenpartei, delstatsval, Nordrhein-Westfahlen, öppenhet, transparens, insyn, , , , , , , , , , , EU, EU-parlamentet, Christian Engström, Amelia Andersdotter, Henrik Alexandersson

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Här är den femte delen i min tillbakablick på verklighetens nollnolltal från ett påhittat 2050-tal – i form av ett tal till Piratpartiet i en utopi där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt i årtusenden eftersträvade mål

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 5.

Metamorfos.

Gandhi, som tillskrivits detta citat: "First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win."

Gandhi, som tillskrivits detta citat: ”First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”

Så då blev det som Gandhi en gång enligt myten ska ha sagt angående etablissemangets reaktion mot nya proteströrelser: ”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.” Först hade vi mycket riktigt befunnit oss i medieskuggan och behövt skrika för att överhuvudtaget kunna göra oss det minsta hörda – de ignorerade oss. Sedan hade politiker och människor i media börjat tala hånfullt om såväl vårt namn – ”hur skulle man kunna rösta på några som kallar sig Pirat-partiet?!” – som vår politik – ”enfrågeparti, enfrågeparti, ENFRÅGEPARTI som bara bryr er om fildelning!” var en tröttsamt vanlig förolämpning som förstås var helfel; vi tog visserligen ställning i få frågor, men vi var inte ett enfråge- utan ett fokusparti, och fildelningen var bara en liten del i försvaret av medborgerliga rättigheter och kulturspridning. Här förlöjligade de oss. Sedan började politiker och industrins representanter faktiskt aktivt försvara sina egna åsikter och visa på påstådda men sällan existerande brister i våra åsikter – de bekämpade oss.

Sedan vann vi.

Men riktigt så enkelt skulle det inte bli. Trots att förutsättningarna såg bra ut. Vi var unga, vi var coola och vi tog upp rent brännande frågor. Det här sista beskrevs på ett sagolikt skickligt sett av Joshen, en av partiets bästa samtidsskildrare. Han liknade situationen med en lägenhetsbyggnad: gammelpartierna var en paranoid pyroman som tände eld i trapphuset för att hålla terroristerna borta medan Piratpartiet var den vettiga och kloka lägenhetsvärden som påpekade vikten av att kunna gå i trapphuset på ett normalt sätt för samhället och individens rättigheter. Elden är ett slags metafor för FRA:s övervakning av Internet, trapphuset är själva Internet. Inlägget är för långt för att jag ska läsa upp det i dess helhet, men sök efter ”det brinner i trapphuset” så hittar ni det.

Men förutsättningarna förändrades. Den opinionsundersökning som publicerades någon dag efter EU-valet, där vi om den besannades skulle komma in i riksdagen, var glömd och begraven bara något halvår senare. Kanske var det just vår stämpel som unga och coola som låg bakom att Piratpartiet och vår politik helt förpassades från medias bevakning och människors medvetanden. De fenomen som snabbast stiger är de som snabbast dalar. ”hajpat”, som fenomenet kallas med ett lätt föråldrat begrepp.

Vi misslyckades. Det måste jag nog medge, med eftertankens distans. Jag själv misslyckades förvisso personligen, jag tog en alldeles för lång vila från politiken efter EU-valet, blev alldeles för nedsänkt av att media flyttade sina strålkastare åt annat håll. Men även som parti misslyckades vi. När media sådär några veckor efter valet till Europaparlamentet i juni 2009 återigen började ignorera oss drabbade det inte bara mig; det drabbade hela partiet. Och vi kom aldrig tillbaka inför nästa val. Det hölls bara 15 månader, ett drygt år, senare. Vi borde kanske ha klarat det. Ändå gjorde vi det inte.

Vi fick 0,65 procent. Inte ens över 1-procents-spärren för statlig valsedelsutdelning. Inte över 2,5-procents-spärren för statligt partistöd. Och absolut inte över 4-procents-spärren för riksdagsinträde. I ett proportionerligt – mer fullständigt demokratiskt – valsystem hade vi fått två platser i riksdagen. Nu fick vi inga. Bara ett resultat som var nästan exakt som det 2006.

Jag besökte vår valvaka i Sundbyberg i Stockholm, i en kanske en knapp tiondel så stor lokal som vid valsegern 2009. En knapp tiondel så mycket media fanns på plats. En knapp tiondel så stort blev valresultatet. När min pappa hämtade mig med bil då det stod klart att vi förlorat, att de främlingsfientliga och delvis rasistiska Sverigedemokraterna kommit in och att den medborgarrättsfientliga Alliansregeringen segrat ånyo var känslan av overklighet sig lik från vår seger 2009. Allt annat var fullständigt annorlunda. Hemskt. Bara hemskt.

Enligt Rick Falkvinge, som fortfarande var partiledare, hade vi fler aktivister än någonsin som utförde en mer massiv valkampanj än inför något annat val. Skon klämde alltså inte, då väl det dryga året från EU-valet gått, vid engagemanget; det förefaller inom partiet ha återuppväckts, även om vi förlorat väldigt många medlemmar. Skon klämde istället vid media. Medan vi själva försvann bort från det politiska landskapet i journalisternas ögon inträdde ett annat parti på scenen. Sverigedemokraterna. Detta kortlivade parti upplevde sin tillfälliga uppgång just 2010. Allt tal om nya partier centrerade oundvikligen på detta främlingsfientliga, delvis rasistiska parti. Som Rick lakoniskt skulle konstatera någon dag efter valet till sina bekantskaper inom media och politik utanför våra pirata kretsar: deras val av parti att fokusera på gjorde att vi fick in ett främlingsfientligt parti i riksdagen istället för ett frihetligt. Onekligen tänkvärt.

En förnyelsens tid tog vid i Piratpartiet. Själv blev jag alldeles för politiskt deprimerad för att orka mer, på mycket länge. Men i partiet tog arbetet raskt vid. Inte bara media var att skylla för vår valförlust – mer engagerade pirater än jag hade kommit till den kloka insikten att det var bristen på heltäckande politik som var vår största akilleshäl. Att komma in i EU-parlamentet var möjligt att göra med endast ett par frågor på agendan – föga uppmuntrande är kanske skälet att valet inte såg som fullt så allvarligt för ens egen plånbok som nationella val, för EU hade rätt liten makt över sådant. En mer positiv tolkning är att folket förstod att man i vilket fall inte kunde driva särskilt många frågor inom ramen för det gigantiska EU-parlamentet som ensam svensk ledamot. Hur det än må vara med den saken tycktes det att ett riksdagsinträde krävde ett betydligt mer omfattande partiprogram.

Så vi breddade oss. Först, då jag var inaktiv, togs ett nytt, mycket bättre principprogram fram, så gott som helt tömt på sakpolitik. Denna skulle istället beslutas om och utvecklas på vår- och höstmöten, som skedde uteslutande digitalt – varken ekonomin eller tekniken räckte än så länge till för att ordna integrerade nätbundna/fysiska träffar.

Och så skedde; vårmötet 2012 blev det första då en rejäl mängd sakpolitiska ställningstaganden togs. Vårt partis anhängare spände sig över hela det fördelningspolitiska spektrat, från den yttersta vänstern till den yttersta högern, men på den frihetlig-auktoritära skalan – som ännu inte fått ordentligt fäste i etablerade kretsar, men som var populär hos oss pirater – låg vi alla nära friheten. Det var utifrån denna gemensamma, frihetliga syn vi skulle utveckla vår politik till fler områden – frågor om medborgarrätt som yttrandefrihet även på nätet och immatieralrättsreform, hur mycket uppmärksammade de och än blir och hur viktiga de än är räckte inte för mer än någon halv procents röster i Sverige då 2000-talet begynte.

Anna Troberg, partiets nya och skulle det visa sig minst lika skickliga partiledare som sin föregångare, liksom Henrik Brändén, som med sin socialdemokratiskt etablerade partistrukturella grund i alla dessa år verkat väl för partiet, lanserade april 2012 breddningsbloggen, en plattform där alla kunde delta i utbyte av idéer om vilken väg Piratpartiet kunde vandra. Detta skedde ganska exakt tre år efter den första opinionsmätningen som gav oss 5 procent inför EU-valet, och på längre sikt skulle händelserna komma att få ungefär samma – oerhörda – historiska betydelse.

Överlag visade all debatt på breddningsbloggen vilken riktning partiet skulle ta. Och glädjande nog blev det frihetens, vetenskapens och medmänsklighetens väg som vårt parti valde.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, breddning, ideologi, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, seger, segrar, val, valvaka, valvakor, demokrati, riksdagsval, riksdagen, valet 2010, riksdagsvalet 2010, förlust, förluster

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Och nästa inlägg i min utopiska tillbakablick på nollnolltalet – i form av ett tal till Piratpartiet ett fiktivt år 2050 där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt i årtusenden eftersträvade mål – kommer här…

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 4.

Lycka.

Jag, ivrigt inväntande valresultatet 7 juni 2009. Det är spännande nu... Foto: Hans J.

Jag, ivrigt inväntande valresultatet 7 juni 2009. Det är spännande nu… Foto: Hans J.

Svaret på frågan kom naturligt, med tidens gång som jag då uppfattade som så sakta. Valdagen var kommen. 36 timmar innan vallokalerna öppnade hade vi aktivister uppskrivna på att lägga ut valsedlar för partiet i 93 procent av dessa. Slutligen kom vi upp i 99 procent. I detta val gällde nämligen fortfarande den gamla vallagen, den som stipulerade att partier – även sådana som lyckats med de 1500 underskrifter som krävs för officiell registrering – själva måste lägga ut sina valsedlar. Möjligen kunde detta accepteras om det var en strikt ekonomisk fråga, om staten inte ansåg sig ha råd att ordna valsedelsutläggning. Möjligen.

Men det var ingen ekonomisk fråga. De potentiellt uppåt 20 partier – denna mandatperiod var det 8 – som redan hade plats i EU-parlamentet för Sveriges räkning fick sina valsedlar utlagda, helt gratis. Och de som satt i Sveriges eget parlament fick enorma statsstöd – enorma jämfört med vad vi aktivistdrivna småpartier kunde uppbära. Vi fick nämligen inget statsstöd. Och vi fick inga valsedlar eller utdelning heller. Vi fick betala dyrt för sedlarna, och ordna utdelningen själva. Där gick någon femtedel av kampanjpengarna som uteslutande kom från donationer och någon femtedel av aktivisternas samlade ork och tid till att lägga ut valsedlar, en strikt administrativ syssla valmyndigheten rimligtvis borde ha ordnat åt oss.

Jag fick förresten inte rösta. Ja, era historieböcker daterar mycket riktigt 1 januari 2035 till den allmänna rösträttens införande i Sverige. På min tid hette det att allmän rösträtt infördes i 1900-talets begynnelse, men det var minst sagt en sanning med modifikation. Den största grupp som uteslöts från rösträtten under drygt ett hundra år var unga människor, under det decennium som är intressant för oss närmare bestämt alla medborgare som inte fyllt 18 år. Där ingick jag själv. Förvisso var det snöpligt att inte kunna rösta på det parti jag lagt ner en del engagemang på att få in i EU-parlamentet. Att tillbringa några månader med huvudsakligt fokus på en enda dag och en enda händelse, och att sedan inte alls få delta i det allra viktigaste momentet den dagen och den händelsen var störande.

Men nu låter jag bitter. Det är jag inte. Sannerligen inte. För då vi under månader satt upp affischer och givit folk flygblad och opinionsbildat medelst fantastiska nya tekniska verktyg, och utdelningen av valsedlarna till själva lokalernas ställ och bord var klar, och då många av våra frivilliga också personligen funnits på plats utanför vallokalerna för att dela ut valsedlar i folks händer – en mycket trevlig syssla, för övrigt, som ju fortfarande är gammal tradition vårt allt mer digitala politik till trots – ja, efter att vårt slit äntligen var färdigt och det var dags att se om vi fick lön för mödan bänkande vi oss framför statstelevisionens sändning av valkvällens och valnattens spännande rösträkning.

Den 7 juni 2009. Jag minns det nästan som igår. Om jag blundar [jag sluter ögonen och håller dem stängda] kan jag se det framför mig. Jag går in i entrén till lokalen vi i Piratpartiet hyrt för att gemensamt fira eller förtvivla. Vakterna frågar om jag ska alkohol – enbart då måste inträdesavgift betalas. Nej, det ska jag inte; jag är 13 år och har aldrig förstått vuxnas oförmåga att segra eller sörja utan rusningsmedlets hjälp. Så jag fortsätter in i lokalen. Det är stort, enormt stort, och mängder av människor. TV-kamerorna är överallt, liksom mikrofonerna, journalisterna själva. Och naturligtvis: piraterna. Vi, som ska gå till historien som de första av nätbarnens aktivister, som kunskapssamhällets byggare och som en av 2000-talets främsta medborgarrättsrörelser. Men det vet vi inte nu, knappt anar vi det ens. Vi vet ju inte om vi ska komma in i EU-parlamentet. Och misslyckas vi med det, efter all denna uppmärksamhet, efter de lyckosamma vindar i seglen förkastliga rättsprocesser och lagstiftning givit oss i form av upprördhet och engagemang, ja, då är vi i det närmaste körda. Borta.

Men nog tror vi. Nog hoppas vi. Och opinionsmätningarna ger oss fog för hoppet. Vi har varit ända uppåt 8-9 procent de senaste dagarna, och alltid över de behövda 4. Men nu när jag går här i den öppna korridoren och når den gigantiska matsalen, där mer ekonomiskt självständiga pirater betalat för en trerättersmiddag och fortfarande sitter kvar längs borden. En pirat hälsar jag på i vimlet då jag söker nätuppkoppling för min dator. Jag tänker live-blogga om detta, såsom jag under Pirate Bay-rättegången – den som känns som så långt bort; så mycket har ändrats sedan februari – gjorde. Och sharing is caring, vår gamla devis, stämmer även här; jag får tillgång till någon egens inloggning på lokalens trådlösa men stängda nätverk. Så jag surfar in på wordpress.com. Så går jag in i matsalen, får syn på ett par pirater jag känner och en av få lediga stolar, och slår mig ned vid deras bord.Vi hälsar och jag börjar liveblogga rätt fokuserat. Utan att riktigt vara medveten om det fångas jag på bild [sveper ut med handen i riktning mot bakgrundsbilden].

Så ska statstelevisionens vallokalsundersökning, den som baseras på noggrant och statistiskt välgjorda utfrågningar av de som precis röstat runtom vid landets vallokaler, den vars resultat aldrig brukar avvika mer än ytterst litet från själva valresultatet resultatet senare, äntligen presenteras. Vi vet att allt över fem procent kommer räcka, fem procent kommer räcka gott och väl för ett mandat. Även om man förstås högmodigt längtar efter än mer. Statistiken ska nu presenteras och… [jag öppnar ögonen]

Vi får sju procent! BAM! Applåderna, hejaropen och den allmänna glädjeyran fullkomligen exploderar runt omkring mig då människor ser den stora skärmens budskap. Vi gjorde det! Vi lyckades! Vi har kommit in i EU-parlamentet! Till journalisten som efter ett tag slår sig ner vid oss säger jag att det är en seger för demokratin och de medborgerliga rättigheterna (eftersom gammelpartierna struntat i folkets åsikter om medborgarrätt och immaterialrätt och därför trotsat demokratin), och just det, ”Det här är en seger för demokratin”, får för några minuter stå med i kvällstidningens nätupplaga som sedan uppdateras.

Detta är en lyckans kväll. Ska jag finna det minsta att klaga på, det minsta att ångra, är det väl de mer, ja, galna handlingar – involverande diverse lila piratpiskor och vad jag förstår, efter att jag gått, även fontäner – som ledande pirater utför, istället för att passa på att sprida vårt budskap om medborgerliga rättigheter. Men egentligen bekymrar jag mig föga för det. För framför allt är jag glad. Jag är gladare, kanske inte mer starkt men mer ”är jag i en dröm?”-aktigt än någonsin förut i mitt visserligen hittills rätt korta liv. Sedermera fastställs det exakta valresultatet till 7,14 procent, vilket innebär att vi har ett till mandat att vänta om Lissabonfördraget – som vi är kritiska till – går igenom.

Piratpartiet har kommit in i EU-parlamentet. Målet vi kämpat för i ett halvår, och många andra i tre och ett halvt år, är uppfyllt. Vi har visat världen att vi finns, att Piratpartiet kan göra faktisk skillnad, att medborgarnas frihetsvurm kan väckas och förändra på nytt. Allt är väl.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, seger, segrar, lycka, val, valvaka, valvakor, demokrati, piratmöte, piratmöten, rösträtt

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Min inläggsserie Demokratins slutliga seger, där jag utifrån en fiktiv men möjlig framtid (år 2050) beskriver nollnolltalet som jag ser det ur ett pirat perspektiv, fortsätter nu (efter ett par dagar utomhus och -näts). Här kommer del 3, där den deppiga FRA-frågan som skildrades iförrgår övergår i en betydligt hoppfullare vår: piratvåren 2009.

(Uppdateringen: korrigerade stavfelet ”dominerdade”, tack Jonas!)

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 3.

Det våras för hoppet.

Ett par händelsefyllda år skiljer den stora FRA-debatten från riksdagsvalet 2010. Och allra mest händelsefyllt var 2009. Det var här jag själv blev en medlem i Piratpartiet. Hösten därinnan hade jag börjat blogga, och det var omöjligt att på denna tid blogga politiskt utan att dras in i piratkretsar – Piratpartiet dominerdade dominerade fullständigt inom den politiska bloggosfären, något som bara skulle hålla i sig ett enda år till. Så jag läste om rörelsen. Tidigare, på våren samma år har jag för mig, hade jag sett något enstaka inslag i statstelevisionen där Antipiratbyråns Henrik Pontén, en av rörelsens främsta antagonister inom kulturfrågan, fördömde fildelningen som ”stöld”. Det lät rimligt för en någon som inte alls var insatt. Men nu, i bloggosfärens djupa kunskaper, blev det förändring på den uppfattningen. Ganska snart stod det klart för mig att Piratpartiet inte alls var tjuvar utan istället försvarare av de medborgerliga rättigheterna.

Då jag gick med var min egen inställning att detta var en viktig sak. Något man måste stå upp för som medborgare. Och dessutom en kul grej att engagera sig politiskt för. Men mer än så var det inte. Arbetet för Piratpartiet var ett statement, inte något som på allvar skulle kunna leda till en parlamentarisk etablering. Jag hyste inga illusioner – så såg jag det – om att vi inom överskådlig tid skulle komma in i vare sig EU-parlamentet (som jag knappt visste vad det var) eller riksdagen. Chansen fanns inte. Folk kunde väl aldrig bry sig så mycket om Internet? Medias felaktiga bevakning av frågorna kunde väl inte under några omständigheter på allvar utmanas av vår korrekta verklighetsbeskrivning? De etablerade partiernas fullständiga dominans kunde väl inte utmanas?

Förvisso fick piratfrågorna ökad medial uppmärksamhet i takt med att vintern övergick i vår. Rättegången mot människor anknutna till The Pirate Bay, en av vår tids största trackers och en symbol för den fria fildelningen, rönte en kolossal mängd bevakning i alla medier. Jag själv utförde min dittills mest välbevakade gärning på nätet då jag bloggade live på plats i Stockholms tingsrätt från rättegången, personligen mötte de flesta av tidens drivande krafter- och motkrafter i den pirata utvecklingen och konkurrerade med tidningarnas ymniga live-bevakning. Och nog fick jag ett visst hopp om att den massiva upprördheten över den absurda domen, som till slut kom 17 april, liksom över att domaren i målet var jävig, skulle kunna kanaliseras i en vilja att förbättra situationen politiskt.

The Spectrial, som rättegången kallades till följd av sin lätt farsartade natur, var inte den enda stora pirathändelsen denna vår. 1 april 2009 hade IPRED trätt i kraft. IPRED var ett EU-direktiv som gjorde att påstådda upphovsrättsinnehavare, antagligen med hänvisning till lättförfalskade skärmdumpar som enda bevisning, kunde få ut namnen bakom IP-nummer de påstod hade begått upphovsrättsintrång. Sådan information är givetvis känslig, och ur ett integritetsperspektiv var lagen således förkastlig. Därutöver tillkom en annan aspekt: det faktum att upphovsrättsinnehavare nu fick mer långtgående befogenheter än polisen vad gällde att begära ut namn bakom IP-nummer. Smått skandalöst var det hela, vilket också den folkliga opinionen i stort tyckte. Det skulle komma att ge avtryck.

Så kom den. Den första opinionsmätningen inför valet till EU-parlamentet. 29 april 2009, stort uppslagen i Dagens Nyheter. Den visade på 5,1 procents stöd för Piratpartiet, partiet som i sitt senaste val 2006 fått 0,6 procent. Under de år som följde skulle opinionsmätningar publiceras allt oftare och kommenteras allt mer förutsägbart – och själva fenomenet skulle ifrågasättas; hur viktiga kunde opinionsmätningar egentligen vara? Men denna första opinionsmätning innan EU-valet hade en extrem kraft. Åtminstone internt. Och nog var det första gången media – och därmed folket – på allvar fick upp ögonen för partiet, åtminstone sedan jag själv engagerats i partiet. Vår dåvarande partiledare, grundaren Rick Falkvinge, teknikern från början av denna berättelse, har själv kallat ögonblicket då han fick kännedom om opinionsmätningens resultat för ett av hans livs största, för något som ”ändrade allt”.

Opinionsmätningen följdes av flera. Och artiklarna om Piratpartiet och piratfrågor duggade tätt. Debatten intensifierades, och allt oftare var pirata spörsmål på agendan i intervjuer, och intervjupersonerna själva var allt oftare pirater. I takt med att valet närmade sig ökade stadigt våra siffror i opinionsmätningarna. Och allt fler berömdheter deklarerade sin intention att rösta på Piratpartiet – för den fria kulturen och kunskapen, och för de medborgerliga rättigheter som terrorskräck och storföretag hotade.

På våra egna möten på Café Gråmunken ett stenkast från den riksdag vi nu på allvar trodde vi kunde komma in i dök allt fler intresserade upp. Jag minns särskilt tydligt ett möte som skedde direkt efter domen i Pirate Bay-målet. Ungefär 80 personer dök upp, mångdubbelt fler än det tjog vi varit tidigare. När jag själv kom till lokalen var det redan riktigt trångt, med en kö ner till källaren där vi huserade. I egenskap av protokollskribent fick jag en sittplats där jag kunde skriva på min dator, men ganska snart gav vi upp försöket; alltför många hade anlänt. Så vi tog oss ut på Mynttorget istället och höll mötet där under lösa former utomhus. Det fanns en viss symbolik i att det ökade engagemanget rent fysiskt tryckt oss närmare det folkvalda parlamentet.

Frihetens vårvarma vindar blåste i piratskeppets segel. Men skulle det räcka för att ta oss i hamn – hela vägen in i maktens boningar i EU-parlamentet?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , pirat, , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009, val, EU-val, pirataktivism, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Rejta gärna inlägget, och svara på enkäten till höger.

Dagens Nyheter har idag en intressant artikel om de senaste turerna kring det så kallade Telekompaketet. Nyligen fick vi reda på vilka företrädarna för EU-parlamentet blir i förlikningsprocessen mellan ministerrådet och EU-parlamentet (första mötet är redan på måndag kväll). Inte mindre fem av de sjuttion EU-parlamentarikerna är svenskar. Den stora striden handlar om tillägg 138 (i Frankrike, där nuvarande regimen inte vill veta av något så larvigt som demokratiska principer då de vill införa straff utan föregående rättegång, kallad Bono-paragrafen), och den i sin tur  fokuserar på rättssäkerhetsaspekten. Tillägg 138 säger att länder inte skall få införa avstängning från Internet utan föregående domstolsbeslut (mnisterrådet driver linjen att avstängning från Internet skall få ske utan föregående domstolsbeslut; de som menar sig vara oskyldiga skall dock själva få överklaga occh inleda en domstolsprocess).

Now, det är förstås viktigt. I alla demokratier värda namnet utdelas formella, statliga bestraffningar med en föregående domstolsprövning; det är nödvändigt för rättssäkerheten (tänk dig att en misstänkt misshandlare skulle åka in bakom lås och bom i ett par år, och om den misstänkta skulle protestera skulle den misstänkta själv få överklaga… och under tiden som domstolen handhar ärendet sitter den misstänkta där inspärrad i fängelset trots att den misstänkta kan vara helt oskyldig; jag åsyftar inte tillfälliga anhållanden, som i Sverige kan vara högst ett par dagar, utan långa fängelsestraff). Låt se vad FN:s deklaration över universella mänskliga rättigheter har att säga i frågan:

Art. 11.

1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.

2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående.

Deklarationen talar faktiskt om rätten till föregående domstolsprövning: ”envar […] har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång […]”; med andra ord: innan någon dömts i rättssäker rättegång, är hen att betrakta som oskyldig (och därmed, förstås, inte få något straff; oskyldiga människor ska förstås inte straffas). Således är 138:an bra för mänskliga rättigheten till en rättssäker domstolsprövning, och bör stödjas. Låt oss hålla tummarna för att minst 14 av EU-parlamentarikerna i förlikningsgruppen inser vilka otroliga värden som står på spel. Allt väl med 138:an så långt – så vadan rubriken?

Jo, det 138:an gör – tja, det enda 138:an gör – är att hindra från statlig avstängning från Internet utan föregående domstolsprövning. Så, vadå då? kanske vissa läsare tänker. Det är ju för tusan dess – mycket goda – syfte! What’s the issue? Till er: Läs det där igen. Det enda 138:an gör – är att hindra från avstängning från Internet utan föregående domstolsprövning. Det enda. Min poäng är att den inte hindrar från avstängning från Internet med föregående domstolsprövning. Och det är dåligt. Nej, mer än dåligt: miserabelt. Hemskt. Förkastligt. EU kommer, om 138:an går igenom, tillåta statlig avstängning från Internet.

Jaha, och?, kanske någon läsare menar. Men det är inte ”Jaha, och?”. Det är en kränkning av en mänsklig rättighet, vilket jag kan bevisa med följande logiska resonemang:

1. FN:s deklaration över universella mänskliga rättigheter, artikel 19, lyder (min kursivering): ”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.” Alla har en rätt att yttra sig utan att staten hindrar en (så länge en inte i och med sina yttranden kränker någon annans fri- och rättigheter, som anges längre ned i deklarationen: ”Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.”); den rätten gäller vilket medium som helst.

2. Internet är ett medium.

3. Alla har en rätt att yttra sig utan att staten hindrar en (så länge en inte i och med ens yttranden kränker någon annans fri- och rättigheter); den rätten gäller även Internet.

4. Att hindra en från att yttra sig via Internet (så länge en inte i och med ens yttranden kränker någon annans fri- och rättigheter) är således en kränkning av yttrandefriheten.

5. En kränkning av en mänsklig rättighet är alltid en kränkning av en mänsklig rättighet, oavsett hur många domstolar som “godkänt” den.

6. Således är det en kränkning av en mänsklig rättighet att hindra någon från att yttra sig via Internet ÄVEN med föregående rättegång.

Folk som tycker att det här med okränkbara mänskliga rättigheter såsom de definierats i FN:s deklaration över universella sådana är en utmärkt idé, kan inte rationellt förespråka någon avstängning alls från Internet. Eftersom en del uppenbarligen vill att folk ska kunna stängas av från Internet, är frågan om de
1) gillar mänskliga rättigheter men inte insett det jag nyss spaltade upp i sex punkter,
2) gillar mänskliga rättigheter, visst insett det jag nyss spaltade upp men ändå stödjer Internetavstängning,
3) helt enkelt ogillar mänskliga rättigheter, eller, naturligtvis,
4) att JAG har missförstått något.

Om 1) är fallet är det lite oroväckande att vi har politiker med sämre förmåga till logiskt tänkande än en 13-åring (retoriska knep for the win; eftersom det är sant, både att det är oroväckande och att jag är 13, använder jag mig av det retoriska knepet), om 2) är fallet är det än mer oroväckande att vi har politiker med en stark ideologi som hycklar och inte följer ideologin, och om 3) är fallet är det svordomligt oroväckande; jisses, vissa politiker struntar isåfall i våra mänskliga rättigheter! Det vore i och för sig inte så förvånande…

Men om 4) är fallet, tja, det är det nog mest oroväckande, åtminstone på ett personligt plan. Då pratar jag nämligen totalt och fullkomligt i nattmössan… Måhända talar jag faktiskt i nattmössan? Tala då 0m det! Kommentera! Peka på vilken av mina teser som inte håller och berätta varför! Övertyga mig! Målet med bloggen är förstås delvis att sprida mina egna åsikter och uppfattningar, för att på så vis åsamka det som med ett samlingsnamn skulle kunna kallas samhällsförbättring, men lika viktigt, om inte viktigare, är möjligheten för mig själv att bli övertygad; jag förbättrar ju inte samhället ett dugg om jag går runt och sprider tokiga idéer!

Summa summarum: tillägg 138 är bra, då den försäkrar att inget EU-land kränker den mänskliga rättigheten till rättegång före straffutdelning, men inte tillräcklig, för ingen skall få stängas av från Internet alls (så länge Internetanslutningen inte används för att kränka andras fri- och rättigheter); avstängning från Internet, förutom där Internetanslutningen används för kränkning av andras fri- och rättigheter, är en kränkning av en mänsklig rättighet: yttrandefriheten. Således bör Christian Engström kämpa för något bättre än 138:an.

Förresten vill jag härmed offentligt tacka Anna Troberg för hennes mycket underhållande bok Chefer från helvetet som jag fick ett exemplar av häromdagen (ja… gratis är gott :-)). Chefer från helvetet är skriven ur en anställds perspektiv, och handlar om denna anställdas minst sagt… irriterande… chef och samma chefs  märkliga upptåg. Chefer från helvetet är en mycket välskriven och bitvis rolig bok; tack igen, Anna! (Ni kan förresten köpa boken, och/eller ladda ner den.)

Jag är för övrigt inne i en ganska inaktiv bloggningsperiod just nu, av okänd anledning, men jag lär komma tillbaka till samma aktivitetsnivå jag hade i valrörelsen i våras. Måhända är det mycket svårare att finna motivation i tider då inget klart, tydligt mål finns i en nära framtid; människans hjärna är inte anpassad för mycket långsiktig planering, vilket får mig att betänka anledningen till att jag inte deltog på gårdagens Piratpartiet-möte på Café Gråmunken i Stockholm: jag var global premiär för filmen The Age of Stupid, en miljöfilm som målar upp en möjlig dystopi (hur det går om vi inte vidtar allvarliga åtgärder för att hindra den globala uppvärmningen; och detta, bloggläsare, är även anledningen till att jag inte lägger energi på att övertyga miljöpartister att bli piratpartister; aktivism för miljön vs. aktivism för mänskliga rättigheter är en jämn strid i som jag ser den; jag menar förstås inte att de kämpar mot varandra, bara att de är, ungefär, lika viktiga) och varvar den med autentiska videoklipp från vår tid.

Jag tror knappast den kommer få lika stort genomslag som En obekväm sanning (länk överflödig, men intressant är att jag även såg den på en av de första visningarna, nämligen en förhandsvisning jag fått biljetter till via en släkting som arbetar på en miljöorganisation). Filmen är litet piratrelaterad, i det att den använder ett par klipp från nyhetssändningar och bygger vidare på dem; rexmikultur for the win!

Nåväl, om jag hade fått skriva filmen, hade inledningen varit It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness. It was the age of technology. It was the age of stupid. med ”best of times” och ”age of wisdom” förstås syftandes på teknikens (den miljöfarliga åsyftas förstås) enorma fördelar, de goda sidorna, det enorma uppsvinget för transport och kommunikation, medan ”worst of times” och ”age of foolishness” förstås syftar på den miljöfarliga teknikens nackdelar: den oerhörda inverkan den har på klimatet och den inverkans konsekvenser på mänskligt och icke-mänskligt liv. Hmm, å andra sidan skall inte inledningar behöva långa förklarande texter. Jaja. Se den riktiga filmen istället (trailer) – den lär komma på DVD, om den inte går upp på biografer i stor skala! (Och till er som hävdar att vetenskapen inte är säker på klimatförändringar, se ett videoklipp som bemöter just det argumentet.)

UPPDATERING: Christian Engström skrev, (mig veterligt) ovetandes om mitt blogginlägg (och jag i min tur ovetandes om hans), ett blogginlägg på ungefär samma tema som detta blogginlägg och publicerade det bara någon dryg kvart innan jag publicerade detta blogginlägg; åtminstone är grundåsikten som promotas samma, nämligen att ingen skall få stängas av från Internet (Christian hänvisar dock varken till FN:s deklaration över mänskliga rättigheter eller skriver apropå Telekompaketet, utan använder snarare jämförelser i sn argumentation.)

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , ,, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

orsakverkan publicerar dagens skeptips; den återkommande sammanställningen ”skeptips” på orsakverkan är alltid lika intressant, särskilt för icke-religiösa. Där länkas bland annat till Lisa Magnussons artikel i Aftonbladet om att vara principfast. Innan jag kommenterar artikeln vill jag även länka till orsakverkans blogginlägg om vaccinationer; rådet ”uppsök din läkare” är det vettigaste. Vad vet egentligen orsakverkan, jag eller någon annan om huruvida vaccination är bra eller ej? Experterna vet dock (och om de är lättpåverkade nog att ha övertygats  av något slags ”vaccinatonslobby” har vi större problem än vaccin).

Tillbaka till Magnussons artikel: trots att jag ogillar religiösa dogmer, avfärdar jag inte prnciper helt; principen om mänskliga rättigheter och demokrati är absoluta för mig, och okompromissbara, utan någon egentlig anledning – det bara är så. Det mänskliga psyket är uppenbarligen uppbyggt så att den lämnar rum för principfasthet; helt klart har de som tillmäter mänskliga rättigheter historiskt överlevt bättre än de som struntade blankt i andras rättigheter (annars skulle förstås inte så många tillmäta mänskliga rättigheter ett så högt värde). Grunden till alla argument – subjektiva egenvärden; den absoluta grunden är för de allra flesta välbefinnande eller det mer odefinierade ”lycka” – har jag tidigare skrivit om. Skillnaden mellan värdering av mänskliga rättigheter och tro på Gud är att världen blir mer lycklig av respekt för mänskliga rättigheter; inte säkerligen mer lycklig av tro på Gud. Hmm, nu är i och för sig lycka också ett subjektivt egenvärde… :p

Badlands Hyena lockar som vanligt till skratt med sin ytterst välskrivna politiska satir (Hyenan har platsen, tillsammans med Schmolitik, som den bästa svenska politiska satirkällan jag känner till; skillnaden mellan webbplatserna är främst att Schmolitik publicerar fiktiva nyheter och angriper både vänster, höger, pirat och antipirat, medan Badlands Hyenas satir alltid riktas mot höger och antipirat), senast om att pärlplattorna bidrar till galleriernas undergång. I sitt inlägg ”Det finns ingen gratis demokrati” argumenteras på ungefär samma sätt som i flertalet av mina Calendern-artilar (vilket inte är så märkligt, för Badlands Hyena har skrivit så flera gånger tidigare, och Hyenan är främsta inspirationen till Calendern), med en (förstås medveten) misstolkning av begreppet ”fri”.

Le domaine d’Anais, i bloggosfären allmänt känd som den bästa svenskspråkliga förmedlaren av piratnyheter från Frankrike, skriver att vi – Piratpartiet – befinner oss bland vänner nu när vi sitter i den gröna gruppen. Andra nyliga blogginlägg handlar om hur nätets baneman Frédéric Lefebvre enligt ett obekräftat rykte kommer hamna på kulturdepartementet i Frankrike och om skriftmotståndaren Sokrates. Läsvärt, läsvärt!

Mattias Bjärnemalm funderar apropå Kristdemokraternas utspel om kreatörers rätt till frukten av sitt arbete. Detta med naturrätten till arbete har jag skrivit om tidigare. Om en (som de flesta liberaler) annammar principen om att varje individ har rätt till liv, frihet och frukten det – vad individen har skapat – kan en ändå kritisera upphovsrätten. Ett längre väldigt djupt resonemang i frågan kommer i ett snart, framtida, mycket långt inlägg, som jag även ämnar publicera på Newsmill.

Sagor från livbåtens två senaste sagor är som alltid mycket välberättade. I den allra senaste berättar Göran Widham (och jag behövde faktiskt kolla upp det; Widham och Fridholm skriver båda så bra, med samma formatering och språkstil och någorlunda samma åsikter, att jag inte kan utläsa genom blott läsande av ett inlägg vem som skrivit det) om Piratpartiets gruppval och anställning av assistenter; jag håller, åtminstone i stort, med Widham i dessa två frågor. I ett avancerat inlägg, också det av Widham, förklarar Widham varför lagen måste ändras, men att det – enligt hans mening – inte räcker. Beträffande jävet verkar vi ha litet olika uppfattning (min uppfattning går att läsa i ett tidigare inlägg på bloggen).

Xor vill ha mer insyn i Piratpartiet. Det vill jag också. Kommunikationen – att nå ut med information – inom partiet är ganska dålig; lite ironiskt i och med att vi kommunicerar så mycket via Internet. Problemet ligger mycket i att folk använder så många olika kommunikationskanaler: IRC, Skype, forum,  och många bloggar… Till skillnad från Xor har jag dock inte orkat komma på några konkreta förslag om hur öppenheten kan öka (mer än att vi på Stockholmsmötena pratat om att utse någon inforationsansvarig); i ett inlägg presenteras två bra, enkelt genomförbara förslag. Ett av förslagen har stött på kritik (det om att logga IRC-kanalerna); någonstans läste jag att det kanske borde finnas flera kanaler, varav en för de som bara vill prata och inte besluta något eller så, vilket kan vara en god idé.

Farmorgun har som vanligt många länkar, med tänkvärda kommentarer till.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, demokrati, Frankrike, princip, principer, principfasthet, vaccin, vaccionation, subjektivitet, egenvärde, egenvärden, satir, fri, frihet, gratis, Frédéric Lefebvre, Sokrates, Kristdemokraterna, KD, partigrupp, partigrupper, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, assistent, assistentet, insyn, öppenhet, offentlighet, skeptik, skeptiker

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Older Posts »