Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘natur’

Motion: En rättighetsbaserad och vetenskaplig miljöpolitik

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrättInternet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och demokratiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-ekonomi-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min tredje motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj): denna handlar om miljöpolitik. Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

(Vill du också skriva en motion? Läs här!)

Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

En rättighetsbaserad och vetenskaplig miljöpolitik

Människan är beroende av naturen. Foto: Tomas Castelazo, CC-BY-SA 3.0.

Människan är beroende av naturen. Foto: Tomas Castelazo, CC-BY-SA 3.0.

”Det är lika fel att döda med ett knytnävsslag som med en skorsten.”

Orden är inte mina, utan den liberala debattören Johan Norbergs. Annars har liberaler överlag inte engagerat sig särskilt mycket i miljöpolitik. Eller, mer generellt: rättighetsperspektivet har inte varit med i svensk miljöpolitik. Alls, i princip.

Klassisk rättighetsteori säger att alla bör ha så mycket frihet som möjligt – så länge de inte hindrar andras frihet. (Eller, med andra ord, att folk ska få utöva sina rättigheter så mycket som möjligt – så länge de inte kränker andras rättigheter.) Detta kallas skadeprincipen, och är en allmänt vettig princip som piratrörelsen ofta utgår i från. Bland annat – för att ta ett konkret exempel – har Piratpartiets partiledare Anna Troberg (underförstått) resonerat utifrån skadeprincipen i debatten om näthatet.

Denna skadeprincip och detta rättighetstänkande anser jag att vi bör anamma även i miljöfrågor, vad gäller miljöförstöring (i form av t.ex. utsläpp av växthusgaser och farliga kemikalier). En skillnad gentemot näthatsexemplet är att den miljöförstörande verksamheten i princip aldrig är en grundläggande mänsklig rättighet, medan yttrandefriheten är det; det är alltså redan från början mycket enklare eller mer acceptabelt att genomföra inskränkningar i ”rätten” att förstöra miljön.

Så, kränks någon rättighet av miljöförstöring? Ja! Klimatförändringar hotar miljontals människoliv världen över, i form av torka, översvämningar, naturkatastrofer och mer allmänna förhållanden av lokala klimatförhållanden så att tidigare beboeliga områden förstörs. Dessa människors rätt till liv – den mest fundamentala av de mänskliga rättigheterna – hotas alltså av klimatförändringar. Klimatförändringar orsakas av utsläpp av växthusgaser. Således bör växthusgasutsläppen minska, och åtgärder och förbud som syftar till detta kan motiveras ur ett rättighetsperspektiv utifrån skadeprincipen.

Kränks någon annans rättighet av annan miljöförstörning? Ja! Många kemikalier släpps ut vid viss industriverksamhet. Medan kemikalier givetvis inte i sig är dåligt -världen består av kemikalier – är det ett stort problem att många av kemikalierna som släpps ut är farliga för människors hälsa. Dessutom samverkar de ofta på mycket svårförutsägbara komplexa sätt; kemikalier som i sig inte är farliga kan bli farliga då de kommer i kontakt med varandra (detta kallas cocktaileffekten). En fara vissa kemikalier – miljögifter – utgör för mänskligheten är att den minskar mäns fertilitet. (Se t.ex. Naturskyddsföreningens webbplats för mer information.) Rätten att reproducera sig – och rätten till hälsa – kan helt klart räknas in i rätten till privatliv skyddat från godtyckligt ingripande: den kroppsliga integriteten ska inga storbolag få förstöra genom utsläpp av kemikalier människor inte kan skydda sig ifrån. Således kan åtgärder och förbud som syftar till att stoppa farliga kemikalier motiveras ur ett rättighetsperspektiv.

Det finns mycket mer miljöförstörande verksamhet – givetvis – men denna motion fokuserar av tidsbrist (detta skrivs när 20 minuter är kvar till motionsstopp) på dessa bägge mycket viktiga och i allra högsta grad rättighetskopplade områden.

(Sedan drabbar förstås miljöförstöring även naturen mycket, och personligen anser jag att naturen har ett egenvärde. Men det är en annan fråga: i denna motion resonerar jag endast utifrån människors rättigheter.)

Något bör också här sägas om vetenskap. Den teknikoptimistiska och rationella approach piratrörelsen valt gentemot politiska frågor bör givetvis appliceras även på miljöfrågor. Således måste all vår miljöpolitik vila på en naturvetenskaplig grund. Här finns ett visst dilemma: medan det finns i stort sett fullständig konsensus bland forskare rörande människors påverkan på klimatförändringarna, är kemikalierna – på grund av deras mängd, komplexitet, svårförutsägbarheten i cocktaileffekten och bristen på forskning – betydligt mindre utredda. Här bör försiktighetsprincipen användas, d.v.s. allt vi inte vet om det är farligt eller ej bör behandlas som om det vore farligt. Dock måste försiktighetsprincipen givetvis användas inom rimliga gränser. (Mer utvecklat resonemang om det finns på Breddningsbloggen av Henrik Brändén.)

Därtill är givetvis mer vetenskap i sig något väldigt pirat att förespråka; vi vill ju t.ex. att EU:s jordbrukspengar ska läggas på forskning istället. En del av ökade anslag till forskning bör definitivt läggas på att lösa miljöfrågorna, som är några av vår tids absolut viktigaste frågor.

Yrkanden

Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att:

  1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Det offentliga och offentligt ägda bolag ska aldrig subventionera/bekosta verksamhet som innebär omfattande utsläpp av växthusgaser, t.ex. flygindustrin eller kolkraftsutbyggnad, varken i Sverige eller utomlands.”
    Motivering: Det här ställningstagandet rör endast det offentligas agerande och är alltså på inget sätt en inskränkning i den privata friheten. Samtidigt innebär omfattande utsläpp av växthusgaser en enorm inskränkning i den privata friheten. Det offentliga bör inte utföra enorma inskränkningar i den privata friheten.
  2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Mer resurser bör läggas på naturvetenskaplig forskning – såväl grundforskning som teknikutveckling – med målet att få en bättre förståelse för och bättre kunna hantera olika miljöhot.”
    Motivering: Forskning är i sig bra för att det bygger kunskapssamhället. Forskning på miljöhot är dessutom bra för att det hjälper oss att finna vetenskapligt hållbara lösningar på några av vår tids största problem.
  3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige ska alltid följa samtliga sina internationella åtaganden i miljöfrågor.”
    Motivering: Dessa åtaganden är ofta inte särskilt långtgående alls och mycket lätta att fylla – men likväl finns risken att Sverige bryter mot dem. Att respektera internationella åtaganden måste vara en absolut miniminivå för miljöarbetet. Dessutom är respekt för internationella åtaganden en fundamental princip för rättsstaten. Tilläggas bör att denna formulering givetvis inte innebär ett förbud för Sverige att gå längre än sina internationella åtaganden.
  4. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör radikalt minska sina koldioxidutsläpp (även inkluderat de som indirekt produceras genom efterfrågan från svenska konsumenter på produkter från omvärlden) genom t.ex. punktskatter på miljöfarlig verksamhet.”
    Motivering: Eftersom koldioxidutsläpp innebär inskränkningar i många människors rätt till liv måste de minskas radikalt. Punktskatter torde vara ett tämligen effektivt sätt att nyttja marknadskrafterna för att undvika dessa inskränkningar.
  5. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör radikalt minska sina koldioxidutsläpp (även inkluderat de som indirekt produceras genom efterfrågan från svenska konsumenter på produkter från omvärlden) genom att all offentlig verksamhet (t.ex. offentlig upphandling och statlig ägda bolags agerande) bör ske med miljöhänsyn som en mycket viktig faktor.”
    Motvering: Eftersom koldioxidutsläpp innebär inskränkningar i många människors rätt till liv måste de minskas radikalt. Denna motions första yrkande kommer åt de riktigt absurda sakerna, som att svenska staten subventionerar kolkraft (en av världens sämsta energikällor ur klimatsynpunkt) – men det räcker inte. Även då annan verksamhet som inte ger lika omfattande växthusgasutsläpp behandlas offentligt måste miljöhänsyn vägas in; den samlade effekten hos sådan miljöhänsyn om den appliceras genomgående i den offentliga verksamheten skulle bli avsevärd.
  6. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör ta ansvar för de negativa konsekvenser Sveriges produktion medfört och medför för människors rättigheter i andra länder genom att ge additionellt (d.v.s. utökat) ”klimatbistånd” eller egentligen ett slags skadestånd till de länder som drabbas av klimatförändringarna.”
    Motivering: Detta är det minsta som kan begäras från en stat som med sin verksamhet i en omfattande utsträckning inskränkt andras rättigheter till liv (genom växthusgasutsläpp). Att sätta en ny stämpel på det vanliga biståndet – utan att öka det ett dugg – vore förstås ett hån och inte på något sätt ett rimligt skadestånd; därför måste ”klimatbiståndet” vara additionellt.
  7. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Sverige bör gå före för att nå det naturvetenskapligt grundade målet om ej mer än 1,5 graders uppvärmning globalt genom att minska sina egna utsläpp av växthusgaser till nära 0-nivå till år 2030.”
    Motivering: Konkreta mål är bra, för att åtgärder ska kunna utvärderas och anpassas till målet. Vad målet exakt bör vara är förstås en fråga för diskussion, men 1,5 graders uppvärmning synes vara det som de flesta forskare menar behövs för att undvika katastrofala konsekvenser (även 2 grader, det tidigare målet, har nu visat sig ge mer katastrofala konsekvenser än vad man tidigare trodde).
  8. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Förbud bör införas mot alla de kemikalier som man – då försiktighetsprincipen tillämpas inom rimliga gränser – utifrån naturvetenskaplig forskning kommer fram till utgör ett hot mot människors rätt till kroppslig integritet.”
    Motivering: Helt enkelt för att integritet inte endast handlar om privatliv skyddat från övervakning utan även kroppslig integritet skyddade från skadliga kemikalier.
  9. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Klimatarbete måste ske på flera nivåer samtidigt: globalt (t.ex. FN), kontinentalt (t.ex. EU), nationellt (t.ex. Sverige), regionalt (t.ex. länen), lokalt (t.ex. kommuner) och privat (t.ex. företag). Att klimatarbetet misslyckas på en nivå – t.ex. på FN-nivå just nu – är ingen ursäkt för att strunta i att ta sitt ansvar på övriga nivåer; snarare innebär FN:s klimatsystems misslyckande att det är viktigare än någonsin med aktion på t.ex. nationell och lokal nivå. Klimatarbete på alla nivåer måste präglas av insikten om att varje insats är värdefull och behövlig för att långsiktig hållbarhet ska säkras.”
    Motivering: Det är mycket viktig att vi inte går med på påståenden som att ”Sverige släpper bara ut mindre än 1 procent av världens samlade växthusgaser – så vi behöver inte göra någonting” – för varje verksamhet kan reduceras till agenter som släpper ut mindre än 1 procent (USA kan brytas ned i delstater, globala företag kan brytas ned i nationella avdelningar o.s.v.), och om alla agerar som om de därför inte behöver ta något ansvar kommer inget ansvar tas. Konsekvenserna blir då katastrofala.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, , , , , , , , , , styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, handel, utrikespolitik, handelshinder, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , Ung PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfrihet, hopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt, förnuftetikmoralkontrollmakt, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Långfredag. Som traditionen bjuder i högtids-tider fylls tidningarna och bloggosfären av diverse artiklar som olika sätt knyter an till påsken. Traditioner är traditioner, så jag ska inte vara sämre själv. Sålunda presenterar jag: påskevangelium för Råstasjön!

Råstasjön i all sin prakt! Foto: Maria Thiessen.

Råstasjön i all sin prakt! Foto: Maria Thiessen.

Påsken är här. Långfredagen år 2013 är särskilt sorgsen i Solna. Vår fantastiska fågelsjö är hotad. Men i den mörkaste av tider måste vi alla rikta blicken mot det ljusa i tillvaron. Ett enormt och ständigt ökande antal naturvänner stödjer vår sak. Vid fackeltåget häromdagen gick folket man ur huse för att hylla livet vid Råstasjön. Och via Rädda Råstasjöns Facebook-sida har vi, tack vare att entusiastiska eldsjälar delat våra bilder, gillat våra länkar och kommenterat våra uppdateringar, nått inte mindre än 35 000 (!) personer de senaste två veckorna.

Vi i nätverket Rädda Råstasjön vill sprida det glada budet om Råstasjöns rikedom – ett lyckans påskevangelium – till alla i hela landet. Därför bjuder vi nu in till fågelguidningar söndagen den 14 april. Vintern håller nu i slutet av mars fortfarande vår stad i ett järngrepp. Men Kung Bores regim skälver, och kommer falla lika säkert som diktaturerna under arabiska våren.

Våren är på väg. Om lyckan står oss bi kommer redan guidningarna om två veckor fyllas av vårens vackra vårfåglar. För detta är vår övertygelse: fågellivet skall återvända, och grönskan skall grönska på nytt, och makten som politikerna tog från folket ska tas tillbaka av folket. Och så länge vi kämpar ska Råstasjön aldrig falla!

Inte ett hus ska de bygga. Inte ett träd ska de fälla. Inte en fågel ska dö. Detta är allas vår mission, allas vårt uppdrag, allas vår kamp. Vill du hjälpa till? Kontakta Solnas politiker idag! Så får de komma tillbaka från påskledigheten till inkorgar, telefonsvar och kontor, fyllda av stödet för Råstasjön.

Tillsammans ska vi rädda Råstasjön!

Gråhäger vid Råstasjön. Foto: Johan Lind.

Gråhäger vid Råstasjön. Foto: Johan Lind.

Såhär vacker natur finns vid Råstasjön. Fler fantastiska fåglar från fågelsjön finns på mästerfotografen Johan Linds blogg, i hans bildserie ”Djur vid Råstasjön”: del I, del II, del III, del IV – och så specialinlägg om naturreservat, smådopping och samlingsbilder. En annan mästerfotograf i nätverket Rädda Råstasjön heter Maria Thiessen; hennes underbara skildring av Råstasjön hittar du här. Fackeltåget i söndags – som jag personligen var ansvarig arrangör för – samlade 250 miljöhjältar. Bilder därifrån kan du se här. Dessutom kan du se undertecknad intervjuad i SVT, DN och P4.

Pusha gärna Rädda Råstasjön!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande kampanjkampanjerbiodiversitetbiologisk mångfaldskyddsvärd natur, påskevangelium, evangelium, långfredagen, långfredag, påsken, påsk, fackeltåg

Read Full Post »

Earth Hour är kanske dåligt – vi rika västlänningar manifesterar i ett ytligt jippo mot lamporna, när elen faktiskt är en enormt stor källa till välfärd för tredje världen. Dessutom är det ineffektivt och t.o.m. kontraproduktivt; några släckta lampor stoppar inte klimatförändringarna.

Eller så är Earth Hour kanske bra – en timma på Jorden enas hela mänskligheten i en gemensam aktion för sin planet. Däri ligger symbolvärdet – inte i vilket energislag man valt att använda.

Det spelar faktiskt ingen roll.

Det enda som spelar någon roll är att förlusten av den biologiska mångfalden kostade världen mer än dubbelt så mycket som börskraschen på Wall Street 2008. Det enda som spelar någon roll är att naturkatastrofer förstör för de som idag har det allra sämst på Jorden. Det enda som spelar någon roll är att ofattbara mängder människor kommer om växthuseffekten inte stoppas.

Klimatpolitiken är usel – i FN, i EU, i Sverige. Vi måste fixa den. Så hur gör vi då?

Vi startar PUSH Sverige!

PUSH Sverige lanserades så sent som igår kväll under Earth Hour och är en helt ny och fabulöst cool organisation för att rädda klimatet (som smygstartade lite häromdagen med en debattartikel i SvD, som var ganska skrämmande). Kolla filmen!

Är du under 30 år? Gå med i PUSH Sverige! Det är givetvis gratis. Sedan då? Kom på våra event! En särskild spännande sak tycker jag KLIMATSKRIKET! är, då vi den 4 maj träffas utanför Rosenbad för att – surprise! – skrika ut vår ilska över att Regeringen nonchalerar klimatfrågorna. Vill du engagera dig mer aktivt? Flera fantastiska initiativ att hjälpa till med hittar du här!

Är du över 30 år? Gå med i Naturskyddsföreningen eller Jordens vänner! Eller båda! Bägge dessa föreningar arbetar aktivt – varje timme, varje dygn, varje år – för att stoppa klimatförändringarna och rädda världen undan exploatering, miljöförstörelse och torka. Vill du engagera dig just i klimatfrågan bör du dessutom kolla in Föräldravrålet. Din insats behövs!

Nu räddar vi klimatet – tillsammans!

Jorden liknar en vacker tavla. Tyvärr har vi ingen kopia. Originalversionen måste därför behandlas med största försiktighet.

Jorden liknar en vacker tavla. Tyvärr har vi ingen kopia. Originalversionen måste därför behandlas med största försiktighet.

Pusha gärna PUSH Sverige!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ideologi, sakpolitik, utrikespolitik, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , ideologiprincipprinciperpiratrörelsenfrihethopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap, ,,
, , , , , , , , ,

Read Full Post »

Ojnareskogen är hotad. Detta oerhört värdefulla stycke natur, som jag tidigare skrivit om på denna blogg, är på väg att falla. Högsta Domstolen ska snart behandla ärendet, som överklagats dit av Naturvårdsverket. Men det ansvariga företaget Nordkalk inte vänta. De vill avverka genast, innan eventuellt domstolsbeslut hindrar dem.

En namninsamling  för att rädda Ojnareskogen finns hos Avaaz – skriv under den!

Nå, det företag som utför själva avverkningarna heter Mellanskog. Enligt deras miljöpolicy – och enligt vad de sagt i en intervju – ska de värna naturen där det finns s.k. nyckelbiotoper (mycket värdefulla levnadsmiljöer för djur och växter), och eftersom Ojnareskogen har just nyckelbiotoper vore det inkonsekvent av Mellanskog att hugga ner Ojnare.

Därför har  en mejlaktion startats, som går ut på att alla som tycker det här med naturskydd och att följa landets lagar är en bra grej helt enkelt skickar mejl till Mellanskog där de förklarar sina åsikter. Här nedan kommer mitt mejl och därefter en adresslista till ansvariga på Mellanskog:

Mejlet (kopiera gärna!)

Hej Mellanskog!

Som ni kanske känner till finns det på norra Gotland en mycket värdefull skog vid namn Ojnareskogen. Denna har ert företag nu föresatt er att avverka, trots att Naturvårdsverket vill att området ska bli nationalpark, det finns skyddsvärda nyckelbiotoper på platsen och flera 100-tals hotade arter – varav många inte existerar någon annanstans i hela landet. I enlighet med er goda miljöpolicy ber jag er därför avbryta avverkningen, sluta bidra till denna ekologiska katastrof och därmed leva upp till era vackra ord att skydda miljön.

Det är inte bara så att Ojnareskogen är värdefull ur ekologiskt och etiskt perspektiv – det pågår även en rättstvist om huruvida det kalkbrott som ska ersätta skogen är lagligt eller ej, där företaget Nordkalk är inblandat (det är, antar jag, detta företag som betalar er för avverkningarna). Denna process har nu tagits ända upp till Högsta Domstolen av Naturvårdsverket, och det är sannolikt att skogen visst anses skyddad av gällande miljölagstiftning.

Även om Mellanskog inte skulle bestraffas för sin inblandning i saken (det vet jag inte; jag är inte jurist) skulle det antagligen smolka ned ert rykte som ett ansvarsfullt skogsföretag att ni deltagit i en potentiellt olaglig avverkning, särskilt givet det faktum att över 3500 människor skrivit under mot avverkningarna.

För vidare läsning, vänligen se dessa artiklar om saken i svensk dagspress:

“Protester mot Bungebeslut” – Helagotland
“Nordkalk får bryta i Bunge” – Helagotland
“Kalkbrytning på Gotland tillåts” – SvD
“Kalkbrytning på Gotland tillåts” –Sydsvenskan
“Läsarna delade i frågan om kalbrottet” – Helagotland
“Protesterande kom in på GA-debatt” – Gotlands Allehanda
Östnytt 5 juli SVT
“Nordkalks vinst – deras förlust” – Gotlands Allehanda
“Protesterande tar plats i Ojnareskogen” – Gotlands Allehanda
“Fältbiologer protesterar mot Nordkalksdom” – SR Gotlandsnytt
“Fältbiologerna tar strid för Ojnareskogen” – Supermiljöbloggen
“Så fortsätter protesterna i Ojnareskogen” – Gotlands Allehanda
“Demonstranter slog läger i Ojnareskogen” – Gotlands Allehanda
“Protester mot ja till kalkbrytning” – Gotlands tidningar
“Gotländskt kalkbrott upprör” – SVT Ösnytt
“Uppsalabo vill stoppa skogsavverkning” –  Uppsala Nya Tidning
“Protester mot gotländskt kalkbrott” – Göteborgs-Posten
“Protester mot gotländskt kalkbrott” – SvD 
“Aktionen mot kalkbrytning kommer att fortsätta” – SR Gotlandsnytt
“Kritiken drabbar de anställda” – SR Gotlandsnytt
“Utsattes för en fiskattack” – Gotlands Allehanda
Det pratas om Ojnareskogen i Ring P1 SR
“Fältbiologerna kvar hela sommaren” SVT Östnytt
Vår debattartikel i Gotlands Allehanda “Domen är en skam”
“Vattnet riskerar att bli odrickbart” – Gotlands Allehanda
“Protesterar mot kalkbrottet idag” – Gotlands Tidningar
“Surströmming tjänar inte saken” – Gotlands Allehanda
“Lång protest i skogen vid Ojnare” – Gotlands Tidningar
“Kniptångsmanöver vid brytpunkten” – Gotlands Allehanda
“Glädje och protester när Storugns fick klartecken” – Gotlands Tidningar
“GA-debatten hettade till om Pjäsen-affären, Ojnareskogen och färjepriserna” – Gotlands Allehanda
“Naturvårdsverket besvikna på Nordkalkdomen” – SR Gotlandsnytt 
“Fältbiologer vaktar Ojnareskogen” – SVT Östnytt
“Protester mot gotländskt kalkbrott” – Norran 
“Manifestation mot Nordkalkplaner på Gotland” – Åbo Underrättelser
“De vill rädda Ojnareskogen” – helagotland.se
“Fältbiologer vägrar ge med sig” – SVT Östnytt
“Demonstrationer stoppade inte kalkbrott” – SR Norrbotten
Fältbiologerna har lämnat Storugn” – SR Gotlandsnytt
”Tältaktion ska stoppa avverkningen” – Fria Tidningen
”Stoppa planerna på kalkbrytning” – Fria Tidningen

Vänligaste hälsningar,
Leo Rudberg

Mejladresser

Dessa går till Mellanskogs VD, styrelseledamöter och Gotlandsansvariga. Kopiera och klistra in!

”sture.karlsson@mellanskog.se” <sture.karlsson@mellanskog.se>, ”matts.soderstrom@mellanskog.se” <matts.soderstrom@mellanskog.se>, ”borje.lagerquist@mellanskog.se” <borje.lagerquist@mellanskog.se>, ”karin.perers@mellanskog.se” <karin.perers@mellanskog.se>, ”ulf.agerhill@mellanskog.se” <ulf.agerhill@mellanskog.se>, ”anna.andersson@mellanskog.se” <anna.andersson@mellanskog.se>, ”marie.andre@mellanskog.se” <marie.andre@mellanskog.se>, ”erika.eriksson@mellanskog.se” <erika.eriksson@mellanskog.se>, ”svenerik.hammar@mellanskog.se” <svenerik.hammar@mellanskog.se>, ”pa.hansson@mellanskog.se” <pa.hansson@mellanskog.se>, ”pereric.johansson@mellanskog.se” <pereric.johansson@mellanskog.se>, ”lennart.sandstrom@mellanskog.se” <lennart.sandstrom@mellanskog.se>, ”lars.ohlen@mellanskog.se” <lars.ohlen@mellanskog.se>, ”catarina.lindstens@mellanskog.se” <catarina.lindstens@mellanskog.se>, ”marten.gustavsson@mellanskog.se” <marten.gustavsson@mellanskog.se>, ”lars.olsson@i.lrf.se” <lars.olsson@i.lrf.se>, ”tarras.martinsson@mellanskog.se” <tarras.martinsson@mellanskog.se>, ”gunnar.kotz@mellanskog.se” <gunnar.kotz@mellanskog.se>, ”bert-inge.karlsson@mellanskog.se” <bert-inge.karlsson@mellanskog.se>, ”robin.pettersson@mellanskog.se” <robin.pettersson@mellanskog.se>

Vill du göra ännu mer för Ojnareskogen? Åk dit! Delta på Fältbiologernas läger. Viss reseersättning ges. Annars kan du följa kampen på Tumblr-bloggen Ojnare, och bilder finns hos Olof Åström.

Pusha gärna Avaaz namninsamling!

Här en YouTube-film som illustrerar Mellanskogs märkliga ambivalens:

Och här en film med bilder från Ojnare och det pågående tältlägret.

I brist på fria bilder från Ojnareskogen får en annan fin skog, utanför Oberursel i Tyskland, illustrera inlägget. Foto: Anton Raath (Fugue på flickr), CC-BY-SA 2.0.

I brist på fria bilder från Ojnareskogen får denna skog, en annan fin sådan som ligger utanför Oberursel i Tyskland, illustrera inlägget.
Foto: Anton Raath (Fugue på flickr), CC-BY-SA 2.0.

Uppdatering: även Dagens Nyheter och Xenosidan skriver, och Göran Greider i DN.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Avaazkampanjkampanjer, , Mellanskog, Ojnareskogen, Gotland, biodiversitet, biologisk mångfald, skyddsvärd natur

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Så började då idag mitt deltagande i Djurens Rätts utdelningsutmaning sommaren 2012 i form av mitt Projekt 2500+100, där jag ämnar dela ut 2500 foldrar och 100 affischer (och därutöver påverka Piratpartiet och Fältbiologerna till att anta god djurrättspolitik). Tyvärr har de 50 ”Djur är inte mat”-affischerna – med ett gulligt grismotiv – reducerats till 3, oklart varför. Kanske är de slut? Nå, de gröna ”Djur har rättigheter”-affischerna har jag 50 av (tror jag – jag har inte räknat). Därutöver har jag nio buntar foldrar. Kanske det var platsbrist i boxen?

Nå, efter denna lilla inventering var det dags att ge sig ut. Jag tog min häftpistol, de rätt många häftstift som finns kvar sedan valet 2010, och en bunt med kanske 30 affischer. Så hoppade jag upp på cykeln – prima aktivismredskap sedan 2009 – och gav mig av.

Cykel - check!

Cykel – check!

Mitt första mål var Sandsborgs tunnelbanestation, som har två anslagstavlor – en på var sida om spåret. Eftersom många människor som bor såväl öst som väst om tunnelbanan passerar förbi den östra anslagstavlan, då den ligger vid gångvägen till områdets klart största matbutik, var denna tavla högprioriterad. Därför fick den en av mina så få Gris-affischer. Denna min första uppsatta djurrättsaffisch någonsin kan ni se här nedan.

Medan jag höll på med affischen tilltalades jag plötsligt av ett barn i kanske 12-årsåldern som stod några meter längre bort. Hen frågade varför jag satte upp affischen; ”man kan ju inte leva utan kött!”. Jag förklarade för henom och hens jämnåriga vän att det kan man visst, att jag själv gjort det i tio år (sanning med modifikation – jag orkade inte förklara varför jag äter fisk där och då) och att många andra gör det.

Östra vid Sandsborgs tunnelbanestation - check!

Cykel – check!

Så ledde jag cykeln genom den lilla tunneln där trappan till tunnelbanan ligger, och ut på andra sidan ytterligare fem meter. Där stannade jag vid den västra, något mindre besedda anslagstavlan – denna fick standardaffischen, den bildlösa och lite tråkigare men politiskt kanske viktigare gröna ”Djur har rättigheter”-affischen.

Västra vid Sandsborgs tunnelbanestation - check!

Västra vid Sandsborgs tunnelbanestation – check!

Klar med Sandsborg drog jag vidare, förbi Gamla Enskedes bageri där någon deckarförfattare tydligen brukar hålla till, förbi den gamla pizzerian, och så ner i den enorma tunneln under Nynäsvägen. På andra sidan kom jag ut på platsen där loppmarknader brukar hålla hus, så svängde jag vänster vid Triangelkyrkan och kom fram till korsningen där en av min rundas största anslagstavlor finns uppspikad. Den rätt slitna tavlan var förvånansvärt tom, så jag kunde placera min affisch på ett rätt centralt och fint ställe. Inte skymten av ifrågasättande barn här; istället var det ganska lugnt – inte så märkligt givet de grådaskiga fullständiga molntäcket och de regnskurar som tidigare drabbat oss, innan min avfärd.

Triangelkyrkan/Enskedeskolan - check!

Korsningen Triangelkyrkan/Enskedeskolan – check!

Nästa anslagstavla befann sig bara kanske tvåhundra meter längre ner längs vägen förbi skolan. Denna var mer fullbelamrad, men jag hittade en ledig – av ett träds nedhängande bladverk dock visserligen delvis skymd – plats. Jag valde den, trots dess suboptimala placering. Mina tankar kring affischering har nämligen utvecklats till något slags kodex, ett självuppfunnet (men väldigt sunt förnuft-baserat) etiskt system, jag söker följa. Dessa består helt enkelt i ett slags steg-för-steg-lista över hur man ska hantera affischering. Here goes:

  1. Sätt aldrig din egen affisch över någon annans material om det finns ledig plats.
  2. Om du måste sätta din egen affisch över någon annans plats, välj i första hand att sätta över utgångna grejer (typ ”Kom på festen 20 juli!” när det är 23 juli).
  3. Om det inte finns några utgångna grejer, väljs i första hand att sätta över grejer som finns i flera, identiska exemplar på samma anslagstavla.
  4. Om det inte finns grejer som finns i fler exemplar på samma anslagstavla, välj i första hand att sätta över kommersiella saker.
  5. Om det inte finns kommersiella saker, först är det okej att sätta över ideella, aktuella saker.

Men det är förvisso okej att om det kommer till det femte steget (vilket det gör lite för sällan för att kallas ofta men lite för ofta för att kallas sällan) sätta upp egna affischer som täcker andras material. För anslagsstavlorna tillhör alla, och rättvisan ger vid handen att ”senast får gå före” är det som ger bäst spridning åt så många budskap som möjligt.

Margaretaparken - check!

Margaretaparken – check!

Nå, nu var ju detta med prioriteringsregler och kodex inget problem i detta fall: resan fortsatte.

Nu var det fortsatt raksträcka, men denna gång lite längre distans, till nästa punkt på banan. Som du, kära läsare, kanske förstått by now är dessa anslagstavlor del i en noggrant utmejslad bana. Denna uppkom i embryonal form redan 2006, då jag med familj satte upp ”Ja till trängselskatt”-affischer runtom i Stockholm inför trängselskattsomröstningen. Det utgjorde för övrigt min allra första aktivistiska gärning, utförd vid 10 års ålder. Innan dess tyckte jag politik var urtråkigt.

Nästa stopp på banan var vid busshållplatsen Plantskolevägen. Här tvingades jag ta till prioriteringsreglerna enligt ovan.

Plantskolevägen - check!

Plantskolevägen – check!

Därefter fortsatte jag uppför backen och kom fram vid torget vid Bea, nära Svedmyras tunnelbanestation. Här fanns fordom en anslagstavla – men (vilket jag anade, kanske från någon affischeringsomgång 2010) den har tagits ned nu. Sorgligt.

Jag nöddes fortsatte. Omedelbart kom jag till ett vägval, i dubbel bemärkelse. Jag valde att inte söka mig vidare mot tunnelbanenätets rätt långa sträckning åt sydväst, i förorter jag kan föga av (särskilt affischeringsmöjlighetsmässigt), utan istället att svänga höger (dock ej politiskt!) och cykla nedför Enskedevägen. Innan jag kom till Enskede IP stannade jag vid ett övergångsställe, tog mig över vägen mot vänster och cyklade ut vid Enskedefältet, där jag förr brukade tillbringa en del raster och idrottslektioner för många år sedan. Den skola jag gick i då, Enskedefältets skola, stirrade sommartom ner på mig uppifrån den lilla höjden på min högra sida. Väl medveten om anslagstavlebristen i dessa områden fortsatte jag någon halvannan kilometer, ända bort mot Vårflodsparken. På vägen blåste det väldigt mycket – de 20 graderna till trots var denna molniga dag, där det understundom (men tack och lov mycket sällan) kändes små droppar i luften, inte särskilt inbjudande till cykling.

Då vädrets makter besegrats gick jag av cykeln vid den gamla goda anslagstavlan nära Vårflodsparkens lilla simbassäng med halvmeter högt vatten – denna tavla utgör nog Enskedefältets enda. Uppsättningen var mycket snart avklarad.

Vårflodsparken - check!

Vårflodparken – check!

Så var det med det. Nu ut på de lugna bilgatorna ett kort tag och sedan upp igen på stigen som fortsätter från Vårflodsparken längs med den fotbollsplan av grus som går under det udda namnet Kaninburen. Så höger då man åter kommer ut på asfalten och 100 meter bort till Enskede värdshus. Här finns en stor anslagstavla, vars knallorange:a björkvedsskylt har suttit uppe så länge jag kan minnas. Idag hängde den lite på trekvarten. Nå, det hindrade inte alls mig i mitt syfte!

Enskede värdshus - check!

Enskede värdshus – check!

Sedan framåt, över ett stort övergångsställe på Sockenvägen, upp för en sluttning och så vänster in i det vackra trädgårdsstaden Enskede gård (det begreppet har för övrigt en alldeles utmärkt och vacker Wikipedia-artikel). Här, vid containrarna, mötte jag en äldre släkting till mig, och jag drog iväg till Linde med löfte om att träffas vid hennes hus i närheten. Vid Linde, en station i den så praktiska tvärbanans sträckning mot Alvik, ligger anslagstavlan strax ovan stationen, på andra sidan från Enskede gård sett. Uppsättningen gick väl.

Linde - check!

Linde – check!

Efter hallonplockning-, ätning- och -medtagning fortsatte färden, fast nu mer inriktad på att komma hem och ta några tavlor på vägen. Vid Enskede gård famlar nämligen min gamla trevliga runda ut i intet; jag har ingen direkt naturlig fortsättning och känner inte till några anslagstavlor riktigt i närheten. Tänkbara fortsättningar framöver är mot sydväst, längs med tunnelbanans gröna linje mot Hagsätra; åtminstone vid stationerna torde det finnas anslagstavlor. Delar av området känner jag dessutom ändå till från promenader år 2010 och diverse medicinsk aktivitet. En annan variant vore att fortsätta längs tvärbanan; till Årstaberg har jag åtminstone cyklat, över Årstafältet, men längre har jag aldrig kommit. Det vore en cool heldagsutflykt att försöka nå Alvik.

Jag stannade till vid den nya indiska restaurangen på Bägerstavägen. Klart mest estetiskt tilltalande bilden hittills blev resultatet av detta (och den var ändå inte särdeles estetiskt tilltalande; det är förvisso svårt att plåta anslagstavlor på estetiskt tilltalande sätt…).

Bägerstavägen - check!

Bägerstavägen – check!

Jag fortsatte min cykeltur hemåt via tunneln under Enskede gårds tunnelbanestation för att avverka även denna stations anslagstavla, som tidigare varit så fallfärdig att den bokstavligt talat delvis fallit sönder men som för något år sedan ersatts med en ny (?). Nemas prolemas.

Enskede gårds tunnelbanestation - check!

Enskede gårds tunnelbanestation – check!

Så Trädskoleområdets ej uppnämnda park…

Onämnd park - check!

Onämnd park – check!

Och sedan mot vänster, efter en lång färd österut, när jag egentligen skulle åt höger- jag ville ta Blåsuts anslagstavlor, för även denna tunnelbanestation har tvenne sådana, och välsedda därtill. Den på västra sidan gick bra…

Västra vid Blåsuts tunnelbanestation - check!

Västra vid Blåsuts tunnelbanestation – check!

…liksom östra:

Östra vid Blåsuts tunnelbanestation - check!

Östra vid Blåsuts tunnelbanestation – check!

Alles klar – för idag. Imorgon fortsätter aktivismen. Jag hoppas du själv vill delta i detta projekt och dela ut Djurens Rätts material. Det är djuren värda.

Projekt 2500+100 – statusrapport

Omsorg om djur som denna berberapa är den yttersta bevekelsegrunden för detta projekt.

Omsorg om djur som denna berberapa är den yttersta bevekelsegrunden för detta projekt.
Foto: RedCoat, CC-BY-SA 2.0.

Affischer:

  • Antal affischer uppsatta idag: 13
  • Antal affischer uppsatta, totalt: 13
  • Kvarvarande antal affischer: 87

Foldrar:

  • Antal foldrar utdelade idag: 0
  • Antal foldrar utdelade, totalt: 0
  • Kvarvarande antal foldrar: 2500

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, affisch, affischeringkampanj, djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Paketet, utanför det ICA där mitt lokala Posten nu huserar. (Korporativism?) Paketet var mycket tungt.

Paketet, utanför det ICA där mitt lokala Posten nu huserar. (Korporativism?) Paketet var mycket tungt.

”Jag fick ett brev. Ett riktigt brev med frimärke.” Så sjunger Jocke Berg i Kents ”Duett”. Dessa ord har alltid haft ett slags exotiskt skimmer över sig för mig – som det barn av nittiotalet jag är, får jag sällan riktiga brev. Men så hände det, igår! Jag fick ett riktigt brev!

Nja, det är en sanning med modifikation. Brevet var i själva verket ett paket. Avsändare: Djurens Rätt. Denna anrika organisation kämpar mot djurplågeri i alla dess former och av alla dess syften. Och nu ska jag berätta hur det kommer sig att de skickar paket till mig.

Sedan jag blev semi-vegetarian vid 6 års ålder har jag sakta men säkert uppnått en syn på djur som varelser som inte bör utsättas för smärta. Den senaste tiden har jag också utvecklat den filosofiska grunden. Djurens rättigheter är i själva verket ingen mer än en naturlig utvidgning av begreppet ”mänskliga rättigheter” till att, då det är tillämpligt, även gälla kännande varelser. Rätten att slippa tortyr grundar sig i tortyrens hemskhet. Och tortyr är vedervärdig, oavsett vilken art den torterade tillhör – givetvis förutsatt att tortyroffret kan uppleva smärta.

Djur kan uppleva smärta; således går det emot principer om grundläggande rättigheter att uppsåtligen åsamka lidande hos dem.

Denna tes har jag alltså mer eller mindre burit på i flera år. Men först alldeles nyligen, i samband med Avaaz kampanj (som fortfarande är aktiv) för att stoppa slakten av Afrikas lejon, har jag verkligen fördjupat mig vidare i frågorna. Jag undersökte Djurens Rätt, en organisation jag var bekant med sedan tidigare, och kom fram till att våra åsikter överensstämde – utom eventuellt i frågan om djurförsök.

(Djurförsök för kosmetika är dock helfel – här finns inget moraliskt dilemma alls. Så skriv under namninsamlingen för att kosmetika som testats i djurförsök inte ska få säljas i EU!)

Nu har jag funderat mer på detta med djurförsök, och kommit fram till att de medicinska vinster sådana försök kan leda till likväl inte motiverar tortyr av djuren. Vill vi som samhälle rädda liv (vilket vi givetvis vill) finns andra, mer effektiva metoder att göra det på, som inte alls inkluderar lidande. Ökat bistånd, mer pengar till svenska sjukvården, större forskningsanslag och så vidare kan alla rädda liv, utan att någon kännande varelses grundläggande rättigheter ska behöva kränkas.

7 juli gick jag därför med i Djurens Rätt, och jag har därför gått med i deras utdelningsutmaning för den här sommaren. Det handlar kort och gott om att jag denna sommar ska dela ut material för Djurens Rätt. Materialet beställde jag på Djurens Rätts webbplats. Alla kan beställa material helt gratis (oavsett om de är medlemmar eller ej) där.

Och så kom de med posten! 50 affischer med texten Djur har rättigheter (kan ses på nätet), 50 affischer med texten Djur är inte mat (finns givetvis också på nätet) och 2500 foldrar om hur djur behandlas i livsmedelsindustrin, Djur är inte mat (de finns här)Dessa ämnar jag sätta upp respektive dela ut i Söderort där jag bor under kommande veckor, helst så jag blir klar innan sommarlovet är över. (Fokuset på mat beror på att det enligt min uppfattning är en mycket mer självklar fråga än djurförsöken, och att jag är betydligt mer insatt i de många nackdelarna – och man kan skriva under en namninsamling mot kött på Nobelfesten.) I vilket fall fortsätter jag kanske när jag är klar. Jag kommer blogga om denna djurrättsaktivism, i artikelserien Projekt 2500+100 som härmed inleds, och vem vet – när jag är klar kanske det blir ett Projekt 5000+200?

Utöver materialutdelningen – som dels syftar till att sprida information och förhoppningsvis påverka människor, dels till att jag ska komma ut och få motion denna sommar 😉 – tänker jag också försöka övertyga Piratpartiet om att anta en rättighetsbaserad djurpolitik. Just för att djurens rättigheter är en naturlig utveckling av människors rättigheter, och eftersom Piratpartiet är ett så rättighetsbaserat parti, tror jag det kan lyckas. Inlägg kommer småningom på Breddningsbloggen, och det kommer jag följa upp med en motion till höstmötet. Om ni har någon input på tänkbara pirata vinklar på djurpolitiken, skriv dem gärna i en kommentar!

Vidare tänker jag att även Fältbiologerna bör ta ställning för djurens rättigheter. Att, likt kampanjen för att stoppa avverkningarna av Ojnareskogen, ta hänsyn till ekosystem, arter och biologisk mångfald är bra och givetvis viktigt. Men det räcker inte med sådana övergripande perspektiv. Även de individuella djuren måste tas med i beräkningen, för att ens politik på allvar ska respektera djur och natur. Skalbaggar och träd har förstås inga rättigheter, eftersom de inte kan känna smärta, men däggdjur och fiskar utsätts för många hemskheter i profitens namn. Fältbiologerna är oerhört radikala (i positiv bemärkelse) i många frågor. Om organisationen inte ens har en åsikt i djurrättsfrågan (vilket jag är osäker på, men jag tror faktiskt inte det) är det således mycket märkligt. Känner du till något om synen på detta hos Fältbiologerna som organisation? Kommentera! Här blir det nog också en motion till nästa årsmöte.

Nå, that’s it. Nu skall jag ut och dra igång Projekt 2500+100!

Paketet när jag äntligen lyckats baxa hem det. Och nu ska materialet ut! :-)

Paketet när jag äntligen lyckats baxa hem det. Och nu ska materialet ut! 🙂

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, affisch, affischeringkampanj, valkampanj, , , djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

TL;DR-version: den värdefulla Ojnareskogen ska huggas ned, trots att den har många mycket sällsynta arter och en unik natur för Sverige. Rädda Ojnare genom att skriva under Avaaz namninsamling, som kan få EU-kommissionen att stoppa avverkningen!

Kungsörn, en av de rätt sällsynta organismer som förlorar ett hem om Ojnareskogen förstörs. Foto: Juan Lacruz, CC-BY-SA 3.0.

Kungsörn, en sällsynt organism som förlorar ett hem om Ojnareskogen förstörs.
Foto: Juan Lacruz, CC-BY-SA 3.0.

Ojnareskogen är en vacker plats. Här, på norra Gotland, finns en för Sverige unik natur. Vissa sällsynta arter lever ingenstans i hela landet. Naturvårdsverket vill att platsen ska bli nationalpark, så att det även i övrigt ekologiskt värdefulla området – som också står för en stor del av norra Gotlands dricksvatten – ska bevaras för framtida generationer. Även om man struntar i de rödlistade obskyra småkrypen och andra icke-mänskliga djur kan konstateras att skogen älskas av många människor som vistas där, och potentiellt skulle älskas av ännu fler om den blev nationalpark. Och struntar man i sådana sociala värden och applicerar ett strikt ekonomiskt synsätt är det en ren guldgruva till naturresurs i form av turismintäkter för all överskådlig framtid, för att inte tala om än mer grundläggande ekosystemtjänster i form av rent vatten och koldioxidupptag.

Nu ska Ojnareskogen förstöras.

Det är det finska företaget Nordkalk som vill bryta kalk på platsen. Skogen står i vägen och ska jämnas med marken. Efter en 6 år lång juridisk process fick de rätt i domstol att förstöra naturen och ha sitt kalkbrott. Naturvårdsverket har överklagat till Högsta domstolen, och även begärt inhibition (alltså tillfälligt stopp) för Nordkalks arbete medan HD skulle pröva överklagan. Den begäran avslogs av HD häromdagen. Fältbiologerna, en natur- och miljöorganisation för unga, har genom civil olydnad försökt hindra Nordkalk från att såga ned Ojnareskogen, men de har fått ge upp efter hot om stämning från Nordkalk. Så direktaktionen har blåsts av.

Om beslutet om Nordkalk är korrekt enligt svensk lag vet jag  inte; om det är det – om svensk lag värderar ett företags intäkter och något hundratal jobb i 25 år över oerhört värdefulla arter, människors skönhetsupplevelser och turisminkomster – måste lagen ändras. Däremot står det klart att beslutet att låta Nordkalk förstöra naturen bryter mot EU:s regler för naturskydd, Habitatdirektivet. EU-kommissionen kan alltså gå in och rädda Ojnareskogen. För att det ska ske finns nu en namninsamling uppe hos Avaaz. Skriv på den! Och sprid informationen vidare.

För allmän argumentation rörande varför skog är viktig att bevara, se mitt tidigare inlägg om saken, där jag länkar till Maciej Zarembas utmärkta artikelserie i DN.

Mer info finns hos Fältbiologernas pressmeddelanden, på Föreningen bevara Ojnareskogens webbplats, hos Supermiljöbloggen och hos Gröna tankar & handlingar. Ni kan också följa @ojnare på Twitter. Här nedan finns mer information från gammelmedia:

”Protester mot Bungebeslut” – Helagotland
”Nordkalk får bryta i Bunge” – Helagotland
”Kalkbrytning på Gotland tillåts” – SvD
”Kalkbrytning på Gotland tillåts” –Sydsvenskan
”Läsarna delade i frågan om kalbrottet” – Helagotland
”Protesterande kom in på GA-debatt” – Gotlands Allehanda
Östnytt 5 juli SVT
”Nordkalks vinst – deras förlust” – Gotlands Allehanda
”Protesterande tar plats i Ojnareskogen” – Gotlands Allehanda
”Fältbiologer protesterar mot Nordkalksdom” – SR Gotlandsnytt
”Fältbiologerna tar strid för Ojnareskogen” – Supermiljöbloggen
”Så fortsätter protesterna i Ojnareskogen” – Gotlands Allehanda
”Demonstranter slog läger i Ojnareskogen” – Gotlands Allehanda
”Protester mot ja till kalkbrytning” – Gotlands tidningar
”Gotländskt kalkbrott upprör” – SVT Ösnytt
”Uppsalabo vill stoppa skogsavverkning” –  Uppsala Nya Tidning
”Protester mot gotländskt kalkbrott” – Göteborgs-Posten
”Protester mot gotländskt kalkbrott” – SvD 
”Aktionen mot kalkbrytning kommer att fortsätta” – SR Gotlandsnytt
”Kritiken drabbar de anställda” – SR Gotlandsnytt
”Utsattes för en fiskattack” – Gotlands Allehanda
Det pratas om Ojnareskogen i Ring P1 SR
”Fältbiologerna kvar hela sommaren” SVT Östnytt
Vår debattartikel i Gotlands Allehanda ”Domen är en skam”
”Vattnet riskerar att bli odrickbart” – Gotlands Allehanda
”Protesterar mot kalkbrottet idag” – Gotlands Tidningar
”Surströmming tjänar inte saken” – Gotlands Allehanda
”Lång protest i skogen vid Ojnare” – Gotlands Tidningar
”Kniptångsmanöver vid brytpunkten” – Gotlands Allehanda
”Glädje och protester när Storugns fick klartecken” – Gotlands Tidningar
”GA-debatten hettade till om Pjäsen-affären, Ojnareskogen och färjepriserna” – Gotlands Allehanda
”Naturvårdsverket besvikna på Nordkalkdomen” – SR Gotlandsnytt 
”Fältbiologer vaktar Ojnareskogen” – SVT Östnytt
”Protester mot gotländskt kalkbrott” – Norran 
”Manifestation mot Nordkalkplaner på Gotland” – Åbo Underrättelser
”De vill rädda Ojnareskogen” – helagotland.se
”Fältbiologer vägrar ge med sig” – SVT Östnytt
”Demonstrationer stoppade inte kalkbrott” – SR Norrbotten
Fältbiologerna har lämnat Storugn” – SR Gotlandsnytt

Pusha gärna Avaaz namninsamling!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Avaazkampanjkampanjer

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Ett djurförsök avbildat i Joseph Wright of Derbys 1700-talsmålning An Experiment on a Bird in the Air Pump. Fågeln förlorar gradvis all luft och kvävs till döds, i vetenskapens namn. Här finns inget egentligt moraliskt dilemma; fågeln har rätt till liv och att slippa lidande, och experimentet handlar om enkel nyfikenhet, inte om att rädda människoliv. Till skillnad från de moderna medicinska djurförsök detta inlägg behandlar, som kan rädda människor.

Ett djurförsök avbildat i Joseph Wright of Derbys 1700-talsmålning An Experiment on a Bird in the Air Pump. Fågeln förlorar gradvis all luft och kvävs till döds, i vetenskapens namn. Här finns inget egentligt moraliskt dilemma; fågeln har rätt till liv och att slippa lidande, och experimentet handlar om enkel nyfikenhet, inte om att rädda människoliv. Till skillnad från de moderna medicinska djurförsök detta inlägg behandlar, som kan rädda människor.

Djurförsök i vetenskapligt, medicinskt syfte är en mycket komplex fråga. Å ena sidan är jag böjd att hålla med de som anser att alla kännande varelser har en rätt att slippa lidande. Å andra sidan menar jag att ett människoliv faktiskt är värt mer än andra avancerade djurs, att människans rättigheter (till exempelvis sjukvård) faktiskt har större tyngd och är viktigare att skydda än djurens. Å tredje sidan är det ju så att medan djurförsöken kan aktivt upprätthålla människors rättigheter, är det så att de aktivt inskränker djurens rättigheter.

Med andra ord: det handlar inte om att välja mellan att inskränka djurs rättigheter och att inskränka människors rättigheter; det handlar om att välja mellan att aktivt upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs rättigheter eller att passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inte inskränka djurs rättigheter.

Liknelse med ett rättsligt dilemma

Frågan om djurförsök liknar det klassiska exemplet med terrorismbekämpning:

Ponera att polisen får tag i en terrorist som de med 100 procents säkerhet vet känner till var en enorm bomb finns. Bomben kommer, om terroristen inte berättar var den är, detoneras inom en halvtimme, och antagligen döda hundratals människor. Terroristen vägrar helt att tala med konventionella förhörsmetoder. ”Är då terroristens rätt att slippa tortyr viktigare än hundratals potentiella terroroffers rätt till liv?”, kan man tänka sig, men det är feltänk.

Precis som med djurens rätt att slippa lidande kontra människors rätt till liv handlar det inte om att polisen ska välja mellan att aktivt inskränka terroristens/djurens rätt att slippa lidande eller att aktivt inskränka andra människors rätt till liv; det handlar om att välja mellan att aktivt upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs/terroristens rättigheter eller att passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inte inskränka djurs/terroristens rättigheter. Alltså inte om att döda någon («aktivt inskränka andra människors rätt till liv») ifall man väljer att inte utsätta någon för lidande, utan bara om att strunta i att tortera någon för att rädda någon och därmed låta den potentiellt räddade personen dö («passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs/terroristens rättigheter».

Som piratpartist som anser att varje enskilds människas fundamentala rättigheter aldrig får inskränkas anser jag att det i detta terroristexempel inte spelar någon större roll hur många människor som kan skadas om terroristen håller tyst; tortyr är ändå inte acceptabelt. Likväl är det okej att i nödvärn skjuta en annan människa som hotar en själv eller andra; våld är tillåtet i nödvärn, så länge det inte är ”uppenbart oförsvarligt”. Och här kommer vi till själva huvudfrågan: är tortyr alltid uppenbart oförsvarligt?

”uppenbart”? Även om jag anser att tortyr ärr oförsvarligt, är det verkligen ”uppenbart oförsvarligt”? Någon mer juridiskt kunnig får gärna yttra sig om huruvida polisiär tortyr skulle kunna försvaras i en rättssal med hänvisning till nödvärn – det vet jag inte; jag misstänker att nödvärn kanske inte är tillämpligt då terroristen personligen inte håller på eller är på väg att utföra ett brott; brottet, utplaceringen av bomben, har hen redan begått och hen är personligen nu oskadliggjord även om själva bomben inte är det – men den etiska frågan finns i vilket fall kvar.

Lösningar på terrordilemmat

En lösning som presenteras av Ove Bring i hans mästerverk till facklitteratur De mänskliga rättigheternas väg – spännande, intressant, tankeväckande, gedigen, nyanserad, så pedagogiskt att det inte krävs något mer än grundskoleutbildning för att förstå – är att tortyr förblir förbjudet juridisk, eftersom även om tortyr i just detta specifika terrorexemplet vore försvarligt (det verkar han inte riktigt på det klara med ifall det vore) skulle devalveringen av rätten att slippa tortyr vara potentiellt förödande och kunna leda till ett sluttande plan av allt värre och mindre motiverade kränkningar av rätten skulle inledas. Samtidigt sätter samhället (underförstått) mer eller mindre sin tillit till att den enskilda polisen i denna speciella situation skulle tänka på sitt samvete och faktiskt tortera terroristen för att rädda de hundratals människorna.

Eller så tänker man på det faktum att vi vet att det varje år, närmast rutinmässigt, dör hundratals personer i den svenska trafiken utan att rätten att köra bil inskränkts; den rätten är knappast viktigare än rätten att slippa tortyr. Eller för delen att miljontals människor årligen dör i torka, översvämningar, sjukdomar, hunger och andra mer naturligt framkallade katastrofer runt om i världen utan att dessa ofantliga mängder dödsfall – som så mycket kostnadseffektivera kan hindras jämfört med de jämförelsevis mycket få liv terrorismen tar i Europa – får mängder av resurser östa över sig.

Staten struntar alltså i att rädda människors liv i väldigt många situationer; varför man då inte skulle kunna strunta i det när aktion kräver tortyr, det är svårt att förstå.

So far so good, under omständigheterna, vad gäller bekämpningen av terrorismen. Den frågan har vi klarat av rätt väl ändå. Tortyren är oacceptabel; vill staten nödvändigtvis rädda hundratals liv (vilket förstås är en utmärkt idé) finns det gott om betydligt billigare, enklare och moraliskt helt oproblematiska katastrofer att rädda människor från i fattiga delar av världen. (En del verkar tycka att de fattigas liv inte är lika viktiga i svenska staten. I någon mån har väl Sverige större skyldighet att ta hand om Sveriges invånare, förstås, inte minst för att det är mycket enklare att hjälpa svenskar än andra givet geografiska och politiska förhållanden; men när det gäller att aktivt rädda liv i just det syftet, ja, då kan jag inte se hur Sveriges invånare vore så mycket viktigare.)

Tillbaka till djurförsöken

Men djurförsöken, då, igen. Kan samma linje drivas där? Att djurens rätt att slippa lidande är så fundamental att inget brott mot den rättigheten kan motiveras (bortsett från strikt självförsvar från attackerande djur, då), att all livräddning medicinska djurförsök kan leda till i själva verket på ett moraliskt plan kan ”kvittas ut” mot satsningar på annan livräddning i form av t.ex. distribution av redan utvecklad medicin till fattiga och potentiellt dödssjuka? Ju mer jag tänker på det, desto mer benägen är jag att svara ja – trots att det egentligen inte var min utgångspunkt då jag började skriva denna text.

Men så kommer andra tankar. Cancerpatienter. Barn som föds med de mest hemska av sjukdomar. Människor som lever under de värsta former av smärta. Dödssjuka människor. De som inte har något hopp om livet kvar. Beskedet, det hemska beskedet, att vetenskapen inte kan göra något. Att den understundom så diaboliska naturen får ha sin dödliga gång. Att allt som väntar är smärta och död.

Ska vi strunta i dessa människor? Ska vi strunta i att utveckla metoder för att rädda dem, när vi vet att våra fantastiska forskare skulle kunna hjälpa dem? Ska vi låta dessa människor lida och dö för abstrakta moralfilosofiska resonemangs skull?

Men så, återigen, den andra sidan:

Är det verkligen ”abstrakta” resonemang, att vilja rädda varelser vars existens annars präglas av en i vissa fall extrem och kanske till och med aktivt tilltagande smärta? Kännande, i någon mån medvetna och vad gäller smärtuppfattningen oerhört människolika existenser som inte får känna annat än lidande? Naturligt fria skapelser som vi förslavat för vår egen skull i trånga burar, där vi injicerar dem medel vi vet ofta orsakar vedervärdig pina och död?

Nej, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Och så slutar jag ungefär där jag mentalt började, men nu med mer klarsyn, större överblick: i den så jobbiga, tyvärr tidigare upplevda situationen av att hysa två oförenliga värderingar och fullständigt misslyckas med att förena dem till någon beständig åsikt i en fråga av yttersta vikt.

Samtidigt finns det ett par klara slutsatser som kan dras, utan att själva grundfrågan egentligen kommer närmare ett svar:

  • Om smärtsamma/riskfulla djurförsök ska vara tillåtna får dessa enbart ske om det är nödvändigt för väsentlig forskning. Vilken forskning som är ”väsentlig” kan diskuteras i all evighet, men i denna kontext avser jag med begreppet ”väsentlig forskning” helt enkelt forskning som utgör en betydande del i lösningen för att stoppa plågsamma och/eller farliga sjukdomar. I klartext: läkemedelsföretagen ska inte få plåga råttor för att de ska kunna sälja en effektivare nässpray, utan de mänskliga behoven måste vara större än så, mycket större. Kommersiella hänsyn ska aldrig spela in vid bedömningen av forskningens betydelse.
  • Om smärtsamma/riskfulla djurförsök ska vara tillåtna måste experimenten anpassas för att minimera lidandet och riskerna så långt det är möjligt utan att själva experimentets syfte hindras; ett exempel är enligt Djurens Rätt blodprovstagning via orbitalpunktion, något som tydligen riskerar att skada djurens ögon och vilket – trots alternativa tillvägagångssätt för blodprovstagning – fortsätter att användas vid djurförsök.
  • Överlag bör forskare försöka utveckla likvärdiga metoder som är alternativa till djurförsök och utveckling av sådana metoder bör subventioneras av staten, vilket idag sker i Sverige. En ny statlig utrednings  förslag om ett nytt kompetenscenter, som Jordbruksverket står bakom (deras John Bräutigam har samordnat utredningen) liksom Vetenskapsrådet och SLU, för att sprida kunskap om just sådan utveckling är något konkret som om det genomförs gör att alternativ till djurförsök på allvar får en prioriterad ställning inom forskningen, i linje med EU:s nya försöksdjursdirektiv från 2010 som träder i kraft 1 januari 2013 med dess fokus på ”3R-frågor” (man ska ”replace”, ”reduce” och ”refine” djurförsök, alltså ersätta, minska och förfina dem – ett lovvärt EU-initiativ för ovanlighetens skull!). Utredningen, Uppdrag om alternativa metoder till djurförsök, finns på webben.Vad gäller resurser ger statliga Vetenskapsrådet årligen 13 särskilt avsatta miljoner till forskning på djurförsöksalternativ (näringslivet ger 1 miljon). Vetenskapsrådets ansvariga för djurförsöksfrågor säger att ”[d]e experter som granskat forskningen […] inte haft något att invända mot forskningsprojektens kvalitet eller relevans. Däremot är det svårt att se vad forskningen lett till och i vilken utsträckning den minskat användningen av försöksdjur.” Utökning av de 13 miljonerna till säg 20 miljoner (för att börja satsningen ganska modest=genomförbart) bör alltså kombineras med en inriktning på forskning som i praktiken kan leda till att djurförsök ersätts.
  • Generellt bör mer resurser ges till forskningen så att annan forskning inte blir lidande av statliga satsningar på utveckling av alternativ till djurförsök. Sådan utveckling är givetvis viktig, varför den behöver få resurser; men mängder av annan, till djurförsök helt orelaterad forskning är också oerhört viktig, och eftersom forskningsmedlen är begränsade minskar naturligtvis deras anslag om anslagen till djurförsöksalternativ ökar. Därför bör forskningsmedlen i sin helhet utökas.

Men själv grundfrågan kvarstår. Så hjälp mig, läsare, genom att kommentera inlägget, oavsett din egen åsikt! Hur bör vi egentligen resonera kring detta? Vad är rätt och vad är fel?

Denna råtta, som använts i ett djurförsök, har onekligen vissa fundamentala rättigheter. Men hur viktiga är dem? Var går de etiska gränserna i förhållande till vår förmåga att rädda människoliv?

Denna råtta, som använts i ett djurförsök, har onekligen vissa fundamentala rättigheter. Men hur viktiga är dem? Var går de etiska gränserna i förhållande till vår förmåga att rädda människoliv?

Det är sannerligen inga lätta frågor. Inte så märkligt, egentligen. För frågan om medicinska djurförsök är en av de ganska få komplexa frågor där allt – hänsyn och empati, rätt och fel, ja bokstavligt talat liv och död – ställs på sin spets.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

TL;DR-version: Afrikas lejon är hotade av helt laglig handel med lejonorgan.
Skriv på Avaaz kampanj för att förbjuda denna vidriga handel
.

Författare som kanske funderar på kniviga språkliga spörsmål? Målning av Albert Anker.

Författare som kanske funderar på kniviga språkliga spörsmål?
Målning av Albert Anker.

Hur talar man om ”rädda lejon” i singularis? Hur säger man ”ett skrämt lejon”, om man just vill använda adjektivet ”rädd” och inte ”skrämt”? ”ett rädd lejon”? Nej, de avslutande d:na passar utrum, inte neutrum, och substantivet ”lejon” är neutrum. ”ett rätt lejon”? Det borde vara korrekt enligt konstens (språkets) alla regler – men likväl ger det ett mycket märkligt intryck, då det låter som att den magnifika varelsen skulle vara korrekt. Vilket ju inte är fallet.

Språkvårdare brukar bemöta denna för dylikt sinnade människor aningen jobbiga frågeställning med att fuska sig runt den, det vill säga genom att inte bemöta den alls. Man rekommenderar helt enkelt en annan konstruktion (”ett skrämt lejon”, ”ett fegt lejon”, ”ett räddhågset lejon”, …) och accepterar således att likheten adjektiven ”rädd” och ”rätt” emellan gör att adjektivet ”rädd” blir praktiskt omöjligt att böja i neutrum. Språkrådet, denna ett av de svenska språkets allra främsta auktoriteter, vidhåller att formuleringen ”ett rätt lejon” är rätt (haha), men tillstår att den helt enkelt inte används.

Nu är jag visserligen en språknörd, men egentligen ska detta inlägg inte alls handla om begreppet ”rädda lejon” ur ett språkligt perspektiv (det var bara en inledning som förhoppningsvis kan agera intresseväckande för andra språkligt intresserade människor). Istället ska det handla om faktiska rädda lejon, alltså lejon som är rädda (eller åtminstone har skäl att vara det), och om att rädda lejon, alltså aktiviteten att skydda dessa skyddsvärda djur.

”Men vadå, lejonen om några klarar sig väl alldeles utmärkt utan människors tillsyn?” Så vore det förvisso; om vi lämnade lejonen i fred skulle dessa klara sig lika utmärkt som de klarat sig innan människan blev civiliserad för ett evolutionärt ögonblick sedan. Men nu är det just det människan inte gör; en hel del människor dödar lejon för nöjes skull, och en hel del människor dödar lejon för pengars skull. I efterdyningarna av förbud mot handel med tigerben söker ljusskygga jägare efter ett djur som kan ersätta den så lukrativa tigern som källa till profit från organkommers. Och det är där lejon kommer in i bilden – man skjuter helt enkelt lejon för att sedan sälja deras organ, ofta i andra länder. Människan har blivit mycket farligare för lejonet än vice versa.

Jag har ingen aning om hur djur uppfattar världen. (Ni språk- och/eller biologinördar får helt enkelt acceptera att jag i detta inlägg något okonventionellt/inkorrekt definierar djur som ”icke-mänsklig organism tillhörande djurriket”.) Det kanske är meningslöst att ens försöka klä deras förnimmelser i en språkdräkt våra betydligt mer avancerade hjärnor kan förstå. Men ett vet vi helt säkert: lejon är medvetna.

Lejon har nervceller och kan känna smärta, och lejon har instinkter, drifter, som de rimligen i någon mån ”upplever”; känslan av hunger (eller rädsla, för den delen, om ett lejon nu skulle bli – vad-det-nu-heter) torde av lejon uppfattas som negativ och ett problem. Inte på ett intellektuellt plan, förstås – men på samma sätt som smärtförnimmelser uppfattas som negativa. Den evolutionära anledningen till detta är självklar (om individen uppfattar ett för genernas bevarande och spridning negativt beteende/situation som just negativt kommer individen avhålla sig från detta).

Således har den vetenskapliga grunden för konstaterandet att djur i någon mån kan uppleva primitiva känslor slagits fast. Men nu lämnar jag faktans torra och förment objektiva värld och rör mig in på värderingarnas så topografiskt varierade och ibland omständliga terräng. Vad vi tycker avgörs inte av hur världen ser ut (i hur världen ser ut ingår t.ex. påståendet ”lejon kan uppfatta negativa känslor”) utan av hur världen bör se ut. I det senare ingår för de flesta människor att världen bör ha mindre lidande och att det är fel att tillfoga onödig smärta.

Dessa uppfattningar om lidande är allmängods då det gäller människor. Men varför driver vi dessa uppfattningar? För att skydda människan som helig isolerad upphöjd art med särskild rätt att slippa dålig behandling? Visst, delvis; människan har många rättigheter djuren saknar. Men när det gäller just rätten att slippa lidande är denna föga kopplad till intellektuell kapacitet, eller hur? Annorlunda uttryckt: även människor som är helt oförmögna till utvecklat tänkande (t.ex. människor med grava hjärnskador) har precis samma rätt att  inte utsättas för smärta som de intellektuellt mest begåvade människorna. Följaktligen: Smärtan har egentligen inget med mental förmåga att göra.

Då detta kunnat konstaterats är det lätt att vidga resonemanget bort från människan, till djuren. Om det nu är så att det inte spelar någon roll för rätten att slippa lidande hur bra man är på att tänka – vilket vi just fastslagit – då borde det enda som spelar för rätten att slippa lidande vara i vilken grad man kan uppleva lidande. Då kan vi lätt se att lejon, som vi tidigare konstaterat, med deras avancerade fysiologiska uppbyggnad har samma förmåga till smärta som vi människor. Och med allt detta som grund kan vi komma fram till slutsatsen:

Lejon har ungefär samma rätt att slippa smärta som människor.

(Nu finns en mer teoretisk invändning, om att människan tack vare sin hos de allra flesta individer betydligt mer utvecklade mentala förmåga har en förmåga att minnas smärta och skadas psykiskt på ett sätt som skiljer sig starkt från lejons reaktioner på smärta. Det är visserligen korrekt, men i grund och botten har lejon likväl en smärtförnimmelse att jämföra med människans, varför lejon i vilket fall har en rätt att slippa smärta. Just på grund av sådana här invändningar skriver jag ”ungefär samma rätt att slippa smärta” ovan.)

(Och så en till parentes: faktum är att detta naturrättsliga försvar för djurs rätt att slippa lida egentligen ligger mycket väl i linje med, och bara är en naturlig utveckling av, tanken på att människor har fundamentala rättigheter som inte får inskränkas. Eftersom den sistnämnda tanken i allra högsta grad är piratpolitisk, och eftersom jag funderar på att utifrån den söka införa djurrättspolitik i Piratpartiet och därmed bredda partiet, är detta inlägg etiketterat som ”pirat”, och det hamnar därmed på vår Live!-sajt. Och då har jag inte ens tagit upp aspekten att jakt kan ses som ett slags maktmissbruk – precis som politiker som vad gäller makt står över medborgarna kan missbruka detta maktförhållande, kan människor som vad gäller makt  står över djuren missbruka detta maktförhållande. Och hur demokratiskt är det egentligen att lejonpopulationen inte har något alls att säga till om vad gäller hur lejon ska behandlas? De kan naturligtvis varken tala eller tänka)

Lejon har en rätt att slippa smärta. Det är uppenbart att jakt orsakar smärta, dels direkt då lejonen skjuts, dels på längre sikt då ungar som blir föräldralösa inte förmår överleva själva och kanske svälter ihjäl (en plågsam upplevelse). Således är jakt fel ur ett naturrättsligt, empatiskt perspektiv. Vidare finns även ett starkt värde i att bevara lejonet som art från utrotning, för att säkra mänsklighetens framtida generationers möjlighet att uppleva dessa fascinerande djur.

Således har vi mycket goda skäl att skriva på Avaaz upprop mot organhandeln med lejon, som föreslår lagstiftning mot denna vidriga kommers i Sydafrika och som riktar sig till president Zuma. Sprid också länken vidare på olika nätverk som Facebook!

(Man kan förstås också hävda att lejon har en rätt till liv, alltså inte bara att slippa lidande utan att överhuvudtaget slippa dödas. Jag anser detta, men eftersom den rätten är lite mer svår att leda i bevis har jag inte inkluderat den i ovanstående resonemang. Men förvisso existerar den rätten även hos lejon, och alla andra djur av samma komplexitet.)

Detta är ett litet lejon, som verkligen inte bör utsättas för att vederbörande eller dess föräldrar ska slaktas bara för profitens skull. Om du håller med om detta bör du skriva under Avaaz namninsamling (och gärna donera pengar till organisationen där också) – det är det bästa vi här i Sverige kan göra för att hjälpa dessa fantastiska djur.

För vi måste rädda lejonen.

Pusha gärna kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, lejon, djurrätt, förbud, handel, kommers, miljö, natur, naturen, djur, biologisk mångfald, biodiversitet, The Big Five, jakt, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, Avaaz, kampanj, kampanjer, smärta, medvetande, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Skogen håller på att försvinna. Ja, inte träden då – träd finns det som sällan förr i Sverige. Men skogen, som natur-och kulturlandskap, som något mer än eviga, monotona virkesåkrar av identiska träd i byråkratiskt exakta rader, är en bristvara i dagens Sverige. Och det blir allt värre. De hänsynslösa kalhyggena och artfattiga granplantagen breder ut sig alltmer, och naturskogen med alla dess fantastiska skönhetsupplevelser, fördelar för folkhälsan och hotade växt- och djurarter blir alltmer sällsynt i vårt avlånga Ikea-land.

(Till och med den benämningen på Sverige – ”ett iskallt Ikea-land”, som Kent sjunger om – kan anknytas till skogens tillbakagång. Ikea är nämligen skyldiga till skogsskövlingar i det mycket värdefulla naturområde Karelen i Ryssland. Om detta har såväl Uppdrag Granskning som Fältbiologerna talat.)

Glädjande nog har en av Sveriges främsta journalister, vassaste pennor och klokaste kritiker tagit sig an skogsfrågan, som tidigare så negligerats i svensk massmedia. Maciej Zaremba har för Dagens Nyheter skrivit en alldeles fantastisk reportageserie om hur Sveriges landskap håller på att förändras – han kallar sin skapelse Skogen vi ärvde. Artiklarna är rena mästerverk även litterärt – hur lite du än må bry dig om miljö och skog är jag tämligen övertygad om att du kan få ut mycket av läsningen. Man måste ju inte läsa hela – de flesta artiklarna står väl på sina egna ben.

Så här kommer en drös länkar, till alla Zarembas journalistiska guldglimtar:

  • ”Sveriges nya miljonprogram.”Maciej Zaremba inleder sin reportageserie med en redogörelse för skogen ur ett kulturellt perspektiv, och med en granskning av ett enskilt, deprimerande fall.
  • ”Lagen är en rökridå.” Ni medborgarrättsaktivister, pirater och andra som är intresserade av rättssamhällets principer kommer bli mycket förundrade av denna information om hur rättsliga principer, fundamentala för demokratin, sätts ur spel då avverkning ska ske.
  • ”Motorsågsmassaken. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” Rubriken talar för sig själv. Hur en så märklig och hänsynslös brukandeform som kalhyggen permanentats i lagstiftning – det övergår mitt förstånd.
  • ”Skogens maffia. Så tog de makten över träden” Här har återigen den rättsligt intresserade mycket extremt intressant att hämta. Men vatusan, ”rättsligt intresserade” – har du något som helst intresse för sättet Sveriges politik bedrivs i praktiken, månde du vara socialdemokrat, moderat, piratpartist eller miljöpartist, är detta absolut måste-läsning.
  • ”Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen” Zaremba bevisar sitt journalistiska – och inte okritiskt miljöpolitiska – uppsåt, genom att skopa iväg en del välförtjänt kritik mot miljörörelsen. Jag själv ingår aktivt i just miljörörelsen – jag är styrelseledamot i Fältbiologernas Stockholmsklubb och har närmast varit inskriven i Naturskyddsföreningen sedan jag föddes – men om det Zaremba skriver här stämmer, finns brister även i dessa organisationers ideologi och modus operandi. Jag tror visserligen att mycket av kritiken är tillspetsad, just för att bevisa att Zaremba inte okritiskt går miljörörelsens ärenden; men likväl anstår det varje miljökämpe att läsa och reflektera över denna text.
  • ”I rörelsernas Sverige har skogen ingen talan”. Efter det enorma gensvaret från DN-läsare Sverige över sammanfattar här Zaremba vad han uppfattar som svenska folkets åsikt i frågan, samtidigt som han på ett skickligt sätt bemöter den kritik som riktats mot hans skriverier från diverse olika håll. Zaremba har också chattat med sina läsare.

Erlandssons anarkokapitalistiska resonemang

Sveriges skog är hotad. Ett gott alternativ till dagens politik finns – det kallas kontinuitetsskogsbruk eller Lübeckmodellen. Samtidigt vill den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson, öka avverkningarna och kalhyggena. Detta enligt en intervju med DN, publicerad i torsdags. 

Än mer häpnadsväckande än Erlandssons åsikt är hans argumentation för den. Jag citerar ministern från DN-intervjun:

 Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande.

Och ett liknande resonemang för Erlandsson fram i en av Zarembas artiklar:

Av äganderätten följer förfoganderätten.

Detta är ett felaktigt resonemang, av ett par anledningar:

För det första kan konstateras att tanken på ägande över skog och mark är märklig. Ursprungligen var skogen och resten av naturen hela mänsklighetens – man talar om ”Jorden vi ärvde” av en anledning. Vi. Inte ”skogsägarna”. Den svenska så omtalade allemansrätten speglar denna syn på skogen som något som är en allmän egendom, något där konstruerade gränser känns just väldigt konstruerade.

Om Kalle, Ibrahim och Lisa alla bor runt och nyttjar samma skog – varför skulle Kalle få hugga ned den och därmed störa Ibrahims och Lisas närmiljö, bara genom att hänvisa till att hans farfars farfars farfar var ovanligt skicklig på att lägga beslag allra först på olika områden? Nej, det enda rimliga är att betrakta skogen som den gemensamma tillgång denna fantastiska resurs utgör – i någon mån är detta den naturliga motsvarigheten till public domain och fri kultur. Och Sveriges befolkning bör därför i demokratisk mening ha rätt att få sin röst hörd i frågorna, och sin vilja igenom i politiken.

För det andra får Erlandssons resonemang helt extrema och verklighetsfrånvända om de skulle realiseras i praktiken. Jag säger inte att äganderätten som sådan är felaktig – i viss utsträckning är det en reell mänsklig rättighet, viktig att inte inskränka godtyckligt. Men när det gäller mark, och när det gäller de närmast religiöst dogmatiska sätt Erlandsson verkar se på äganderätten, blir det hela smått absurt. Låt se vad påståendena ”med äganderätten kommer förfoganderätten” och ”jag tycker inte jag ska ingripa i någons ägande” skulle leda till om det applicerades på Sverige som samhälle…

  • …inget strandskydd skulle existera – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
  • …inga naturreservat på privat mark skulle etableras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
  • …inga offentliga bidrag till grisnäringen skulle betalas ut, då pengarna till dessa kommer från skatter som samhället tar ut från medborgare i strid med deras förfoganderätt över sina pengar – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”. (Okej, just detta vore faktiskt en god konsekvens, det medger jag. Men då Erlandsson själv är ansvarig för bidragen visar detta på en enormt inkonsekvens.)
  • …inga skatter, och därmed ingen offentligt finansierad sjukvård, rättsväsende, skola, gymnasium, äldreomsorg eller någon annan statligt eller kommunalt ordnad samhällsservice alls skulle kunna finansieras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
  • …inga allmänna val, ingen riksdag och ingen regering skulle kunna drivas, eftersom de också kräver skattindrivning för sin existens – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.

Nu påstår jag inte att ministern vill genomföra en sådan odemokratisk och anarkokapitalistisk samhällsreform. Jag påstår enbart att ministern har precis lika dåligt omdöme när det gäller att välja argument, som när det gäller skötseln av den skog han istället för att ansvarsfullt rädda gärna vill ansvarslöst avverka.

Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0

Detta mycket vackra skogsområde tillhör Caldera de Taburiente National Park på ön La Palma, en av de spanska Kanarieöarna. Undras om området blivit nationalpark om Erlandsson varit minister därnere…

Avslutningsvis en liten titt på bloggosfärens allra senaste reaktioner på Zarembas serie. Varghjärta tar upp skogspolitiken som ett exempel på hur Centerpartiet, Per Ankersjös bland bloggar väldigt uppmärksammade utspel DN debatt till trots, inte driver en trovärdig miljöpolitik. Gabrielles blogg delar min egen upprördhet och påminner om ett annat välskrivet reportage om skogen, publicerat i magasinet Filter i höstas. Staffan Danielsson (C) ser inte alls några problem med avverkningarna utan resonerar utifrån äganderätten (undras hur han skulle besvara mina bägge invändningar mot sådant grundat resonemang?).

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »