Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Reklam’

Fredagen den 26 november deltog jag på tvådagarskonferensen Wikipedia Academy (arrangören Wikimedia Sverige har nu bloggat om händelsen, liksom Olof Sundin på EXAKT-projektet, Skolbibliotek Öst, Kristina Alexanderson samt Sue Gardner). Några dagar därpå – kanske som en konsekvens av konferensen – skrev 13 nätaktiva, varav flera konferensdeltagare, en debattartikel i SvD om att kulturarvet bör släppas fritt (något Wikimedia Sverige också bloggat om, liksom Mathias Klang och Kristina Alexanderson). Nedan följer fortsättningen på min serie anteckningar från konferensen, som tar vid där det förra inlägget slutade.

Lunchen annonseras för konferensdeltagarna, och liksom igår får alla själva ordna den saken under en schemalagd en timmes uppehåll i föreläsningarna. Flera av deltagarna väljer att gå till Kungliga Bibliotekets egen restaurang, och jag hänger på. Efter att ha stått i en ganska lång kö i den tämligen stora restauranglokalen kommer jag fram till kassan och kan betala ett par smörgåsar och en Coca-Cola (enkelt och smidigt alternativ för vegetarianer, även om jag senare kommer att märka att det fanns ett mer matigt vegetariskt alternativ). Jag sätter mig vid ett bord med fyra andra aktiva wikipedianer, och vårt gemensamma intresse och det faktum att vi alla träffats förr om än inte fysiskt så på Internet gör samtalet enkelt och ledigt.

Vi diskuterar, bland andra saker, den stora donationsbannern med bild på Wikipediagrundaren Jimbo Wales som sedan någon vecka finns högst upp på alla Wikimedia-projekten. Bannern har, åtminstone på svenskspråkiga Wikipedia, blivit föremål för ganska mycket diskussion och en del kritik – att måla ut Jimbo som ”vår gud” är inte särskilt omtyckt av gemenskapen, då det ger en felaktig bild av hur Wikipedia fungerar (egentligen är det ju de tusentals användarna som bidrar till Wikipedia som skapar encyklopedin; Jimbo har ingen särskild kontroll över projektet). En av mina bordsgrannar förklarar att Jimbo själv inte alls önskade den här personfokuserade reklamkampanjen, men att ett test som gjordes när inte så många var inne på sajten innan kampanjen drog igång visade att det var Jimbobannern som genererade flest donationer.

Detta med donationskampanjen är intressant inte bara för att frågan i sig är intressant, utan för att det berör frågan om förankring i gemenskapen. Wikipedias syfte är att vara en neutral encyklopedi som skapas av användarna, och allt är tillåtet på Wikipedia så länge det målet uppnås, när man redigerar. Gott så. Men när det gäller andra beslut – som har bäring mer på organisationen och Wikipedias struktur – är det svårt att veta exakt var gränsen går för ”det här måste tas upp till diskussion inom gemenskapen” och ”diskussion är onödig och försenar bara processen, jag fattar beslutet själv istället”. Vad är okej att göra utan att förankra det först hos gemenskapen?

Ett problem är också att många wikipedianer (när de i förvägs ombeds dela med sig av sina åsikter) struntar i en fråga, och reagerar först efter att beslutet tagits. För att ta exemplet med bannern igen: folk protesterade inte när det föreslogs, trots att processen för att ta fram bannern var helt öppen; folk protesterade först när bannern väl var färdigutformad. Och när bannern väl var färdigutformad fanns det inte tid/ork att skapa en helt ny, varför kritiken inte fick genomslag. Detta med svårigheten i att engagera medlemmar före beslut tas – och att många engagerar sig först när beslut fattats – finns även inom andra organisationer, som exempelvis Piratpartiet.

Innan vi går tillbaka till konferensen pratar vi också lite allmänt om fördelen med fysiska möten (även om digital kommunikation förstås också har sina fördelar och ibland är att föredra); man träffas och utbyter tankar på ett helt annat sätt, och exempelvis skulle vi aldrig diskuterat bannern, kanske, om vi inte varit på konferensen tillsammans. Med den tanken i huvudet rör vi oss så genom Kungliga Biblioteket och återvänder till den föreläsningssal konferensen hålls i. Framme där – och strax efter utsatt tid – presenterar Axel nästa talare, Magnus Eriksson, lärare på Mittuniversitet.

Magnus inleder med att berätta att han är lärare för världens enda Wikipedia-kurs (vad han vet; kursen kallas f.ö. Wikipedia – författande, trovärdighet och teknik), och att hans användarnamn på Wikipedia är Mange01, vilket några i salen enligt handuppräckning känner igen. Annan handuppräckning visar att ett par av de närvarande går Magnus Wikipedia-kurs. Kursen har gjort några pedagogiska experiment: Magnus gav studenter som redovisningsuppgift för att skapa Wikipedia-artiklar, använde Wikipedia (?) som komplement till läromedel och använde en wiki som lärplattform (Magnus berättar att moderna långdistanskurser har en lärplattform och att en wiki kan dels få funktionen). Lärarna utvecklade kursmaterialet på en egen wiki (istället för med hjälp av Word) och tillät studenterna redigera kursmaterial själva (bland annat uppgifter).

Under kursen skapades även material på Wikiversity (som inte riktigt är encyklopediskt) och Magnus försökte förmedla ett källkritiskt förhållningssätt genom att låta studenter skriva artiklar för att de ska få insyn i Wikipedias process. Flera studenter avslutade kursen med att referera den akademiska synen på Wikipedia; Magnus ska presentera det. Men först ska han dra bakgrunden: 2006 höll Magnus ett telekommunikationsprojekt, och lät deltagarna skriva artiklar (telekommunikation var ett väldigt dåligt område på svenskspråkiga Wikipedia) och tipsade om översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Det fanns redan ett Wikipediaprojekt för telekommunikation (såhär såg det ut), som de hijackade för att redovisa slutsatser av projektet (med projektskaparns goda minne – nu ser projektsidan ut såhär). Resultatet var 26 nya artiklar (som vuxit sen dess; studenterna  kan skryta om det i framtiden, att de var först med att skapa den och den artikeln på Wikipedia) och att 35 artiklar utökades. Vanligen skriver man som student artiklar för enskilda läsare; Wikipedia skulle motivera eleverna genom att ge de en större publik. Dessutom kunde de få större återkoppling av Wikipediaförfattare, från klasskamrater och så vidare (och inte bara från kursledaren).

Projektets slutsatser var att Wikipedia-community var mycket positivt (alla var positiva); vissa kom med kloka varningar. Studenterna var ofta positiva men vissa var rädda (någon eller några sade sig inte valt kursen för att skriva på Wikipedia, så att skriva på Wikipedia var inte alltid gillat). Det var en nybörjarkurs, vilket kan inte lämpar sig så väl för Wikipedia; en annan C-kurs gjorde atomfysikarbete på Wikipedia (om jag förstår rätt), och där blev artiklarna mer djupa. Studenterna var osäkra och behövde stöd, så det är viktigt att lärarn har viss erfarenhet av Wikipedia, och det är oerhört viktigt att hålla koll på de olika studenternas användarkonton genom att använda historiken.

Magnus inbillade sig när han använde Wikipedia i telekommunikationsprojektet att det var något unikt, men hösten 2006 fick massor av lärare oberoende av varandra liknaande idéer. Uppenbarligen var Wikipedia moget då (det var då högt i Googlesökningar). Magnus har sedan dess ofta hänvisat till studenter till Wikipedia; för 20 år sedan skulle en lärare kunnat bli rik på en bok, det går inte idag utan man använder överlägsen engelsk kurslitteratur. Därför behövs tidseffektivitet, och läraren förbättrar existerande Wikipedia-artiklar som studenterna kan använda. Läroböcker blir dessutom snabbt inaktuella (Wikipedia är mer aktuellt).

Slutsatser är att kvantitativt går Wikipedia lika långt som grundläggande kurser, men är mer fläckvis på AV-nivå (masternivå). Det finns mycket fel på engelskspråkiga Wikipedia enligt Magnus, så källor/lärare/forskare behövs; det har dock blivit mer trovärdigt sedan 2007. Många studenter är ögontjänare och låtsas inte använda Wikipedia (men gör det i alla fall), vilket är dåligt. Exempelvis hade många studenter samma fel, och det kom varken från Magnus eller läroboken. Då upptäckte Magnus att det kom från Wikipedia, och lite skratt hörs i salen. Lärare och elever bör dubbelkolla artiklar; elever måste ha självförtroende nog att inse att de kan ha mer rätt än Wikipedia-artiklar.

För att utöva källkritik behöver man självförtroende, annars tror man sig inte kunna bedöma trovärdigheten. Källkritik handlar mycket om vad som är mest trovärdigt. När Magnus gick i skolan fick han höra massor av konstiga uttryck när han skulle få lära sig källkritik, vilket var dåligt. Situationen är något bättre idag, men inte mycket. Ibland finns ett värde i upphovsrätt och sådant (typ det är faktiskt dåligt med plagiat). När Magnus sagt att studenter kan använda Wikipedia kastar många in vilken information som helst från Wikipedia, så han måste vara skeptisk. I framtiden kan han trycka ut ett (granskat underförstått) handledningsmaterial att ge till studenter, och uppmana dem att skriva på Wikipedia.

Wikipedia-kursen Magnus har är uppdelad i fyra moment (inte bara källkritik som media framförde). Artiklarna som skapas måste inte vara utvalda (stjärnmärkta); det viktiga är källor. Under avsnitt 1 lär eleverna sig grundläggande wikiterminologi, -författande och riktlinjer. Avsnitt 2 berör trovärdighet, samhällsbetydelse och forskning. Magnus har ett samarbete med en annan mer Wikipedia-skeptisk lärare, så tillsammans kanske de ger en neutral bild. Avsnitt 3 behandlar teknik, administration och utvecklingstrender (man gör en teknisk uppgift som en del tycker är svårt, vilket är det enda tekniskt svåra, under kursen, men alla som försöker klarar det; teknisk kunskap är värdefullt resten av livet).

Avsnitt 4 består av en projektuppgift. Ganska få har slutfört projektuppgiften (trots att den bara är 8 sidor). Tidigare år betonades att man skulle göra massor av eget arbete med intervjuer; i år fick man istället använda källor om man gör det källkritiskt. Många slutför kanske inte uppgiften för att de studerar kursen av personligt intresse, men studenterna brukar slutföra. Kursen är helt nätbaserad och utgår från wiki som kursmiljö. Det är öppet innehåll vilket innebär att det är fritt att kopiera. Wikiformatet är bra för att spåra redigeringar. Wikin har förbättrats av studenterna, bland annat designen, språket och så vidare. Studenterna ger varandra feedback, vilket är bra (under många nätbaserade kurser kommunicerar studenten bara med läraren).

Nackdelen med att använda wikitekniken är att det är mycket arbete att sätta upp kursen, och att det tar lång tid att rätta (Magnus har fått kritik för sistnämnda). Studenterna har dock varit belåtna, och Magnus har inspelat material med kommentarer (som inte släpps av integritetsskäl). Magnus har också quizar i kursen; uppfylls dem uppfylls de kunskaper som behövs för administratörsskap (sedan behövs förtroende också). I början användes Wikiversity för kursen, men det finns många problem (det finns ingen färdig kurs på Wikiversity). De började där och kom ganska långt, men flyttade sedan till en egen kurswiki; de fick inte så mycket hjälp på Wikiversity (det är inte så många aktiva där; Wikipedia äter upp Wikiversity).

Magus drar lite statistik: det var 187 sökande i år (49 stycken 2009), och (nästan) färdiga med kursen blev 6 (år 2009) respektive 12 (2010) deltagare., Könsfördelning av kursdeltagarna var 35 procent kvinnor. 45 procent av deltagarna var studenter (som fyller upp poäng och vill lära sig källkritik), 23 procent var lärare och 13 (?) procent var bibliotekarier. Första året var en ganska stor del erfarna wikipedianer; det minskade i år. Magnus visar också en lista över massor av artiklar som skapats på Wikipedia under kursen. Fördjupningsprojekt om Wikipedia har gjorts av deltagarna: en slutsats som kommit fram är att man skulle kunna göra en tydligare källvärdering i artiklar (typ markera forskningsrapporter som trovärdigare).

Det skulle mallar kunna lösa, och så kan Wikipedia förbättras – matematiska metoder kan dock aldrig ersätta konsensus, men det skulle lyfta Wikipedia. Det finns nämligen matematiska metoder för att värdera vilka källor som är trovärdiga, men systemet kan luras. Kursdeltagarna har utfört lite andra humanvetenskapliga och tekniska projekt också. Ganska många positiva kommentarer gavs från deltagarna. Några slutsatser av kursen: källvärdering är viktigt. Många vill bygga upp en egen wiki. Vi behöver få fler akademiker och andra experter till Wikipedia, något kursen kan vara ett steg till. Magnus drar lite licensinfo, och är sedan klar. Applåder.

Man hinner dock med frågor. Som svar på en fråga (om jag i efterhand minns rätt) hänvisar Magnus till att mer statistik finns på kurswiki.mittuniversitetet.se (den länken leder dock ingenstans; rätt torde kurswiki.miun.se vara). En annan åhörare frågar om drömmar om en egen wiki som Magnus berättat många hyste; Magnus säger att en uppgift som går ut på att man ska fundera på en egen wiki gav mycket inspiration och visade på många hemliga drömmer. Därmed avslutas Magnus föreläsning.

Foto: Andreaze

Foto: Andreaze

Foto (från Wikimedia Commons): Andreaze, släppt till Public Domain (eller så fritt som möjligt). Mittuniversitetet, det universitet Magnus är lärare på och där nämnde Wikipedia-kurs hålls.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Jag har tidigare skrivit om att… Tja, jag citerar mitt inlägg istället för att behöva skriva samma sak igen:

För att kunna kommentera måste en skapa en inloggning. Inget konstigt med det. På “skaffa inloggning”-sidan behöver en dock fylla i vissa obligatoriska uppgifter. Okej. Inte konstigt. Riktigt namn, kanske, så att dn.se kan kontakta en? Visserligen vill jag inte göra mitt namn offentligt på Internet, men att de avkrävde det skulle vara fullt förståeligt, och jag skulel helt enkelt strunta i att skaffa ett konto där. Men nej. Riktigt namn efterfrågas inte. Dock efterfrågas kön. Det är alltså obligatoriskt att fylla i om en är man eller kvinna för att få kommentera på dn.se:s kommentarsfunktion. Även födelseår efterfrågas obligatoriskt. Ursäkta? Var det inte Dagens Nyheter som på din ledarsida förespråkar jämställdhet? Att inte bry sig om kön? Och samtidigt avkräver de den informationen av folk som vill kommentera? Logiskt? Jag anser inte det. Visserligen har många forum könsangivelse obligatoriskt, men att dn.se skulle ha det är… förvånande och upprörande.

Jag skickade, efter att ha fått en kommentar som tipsade om det, ett e-mail till Dn.se:s webbsupport för att få reda på vilka anledningar som fanns till det förfarande jag beskrev. E-mailet löd:

Hej!
I anslutning till vissa nyheter går det att diskutera/kommentera dem. Emellertid måste de som vill kommentera skaffa en inloggning. Det anser jag vara inte alls konstigt eller dåligt. Däremot finns det några obligatoriska fält. Ett av de är kön. Varför skall era läsare som vill kommentera nyheterna på dn.se behöva ange vilket kön de har? Vilken relevans har det i sammanhanget? Flera forum eller forumliknande webbplatser kräver inte angivelse av kön, och med tanke på att Dagens Nyheter på sin ledarsida förespråkar jämlikhet och icke-könsfokuseirng (vill jag minnas) är det ganska konstigt att könsangivelse är ett krav. Jag ber er att göra ifyllande av denna uppgift oobligatorisk, alternativt svara med era argument på detta e-postsmeddelandet.
Vänligen,
en trogen läsare som gillar det allra mesta i Dagens Nyheter och på dn.se

15 dagar senare kom ett svar (som jag läste först idag):

Hej

Tack för din synpunkt. Det är ett generellt formulär som finns för alla som vill registrera sig på DN.se.

DN.se, som är en avdelning i AB Dagens Nyheter, behandlar personuppgifter för besökare med inloggning genom att lagra och bearbeta dem för att kunna fullgöra och tillhandahålla tjänster som kräver inloggning på DN.se. Personuppgifterna kan även komma att användas för information och marknadsföring av Dagens Nyheters egna produkter och tjänster. Personuppgifterna kan användas för att styra marknadsföringserbjudanden till definierade målgrupper på DN.se eller i utskick från DN.se.

mvh
Webbsupport

Det första visste jag redan (att det var generellt), men till sakfrågan: vad jag förstår det som, sker ifyllande av dessa uppgifter enbart i syfte att ”att styra marknadsföringserbjudanden till definierade målgrupper på DN.se eller i utskick från DN.se” – med andra ord, reklamutskick. Tss. De försöker framstå som för jämlikhet, medan de åsikterna i själva verket inte spelar någon större roll när det gäller att tjäna pengar. Eller nu kanske jag är lite för hård. Men ändå. Dålig anledning.

Read Full Post »

På tv4 visas för närvarande (eller har nyligen visats) ett reklaminslag för lotteriet Postkodslotteriet. Detta lotteri har även ett helt eget program tillägnat sig (Postkodsmiljonären). I Postkodsmiljonären får en delvis se folk som sitter i den så kallade Heta stolen och svarar på frågor om allt från svenska fåglar till gamla brittiska rockgrupper och delvis personer som deltager i Postkodslotteriet och vinner. Frågesportsdelen finner jag synnerligen underhållande och lärorik. Förvisso är det programmet något jag försöker kolla på varje gång det sänds, vilket är fredags- och lördagskvällar.

Däremot gillar jag inte klippen från när folk blir tilldelade sina stora summor pengar. Jag har ingete mot lotterier generellt sett, men jag tycker ändå inte att filmklipp från sådana ska ta tid från intressanta program – reklampauserna är fullt tillräckliga. Medan Postkodsmiljonären startar klockan halv åtta och slutar klockan åtta enligt tv-tabellerna, är själva frågesportstiden betydligt mindre. Totalt är det kanske (jag har inte räknat, men det vore ganska intressant att företaga sig; om jag minns det och har den tekniska möjligheten att göra det nästa gång jag kollar på programmet ska jag försöka genomföra ett sådant test; eventuella resultat publicerar jag naturligtvis här på bloggen) en kvarts programtid. En kvart. Och programmet håller på en halvtimme. Det anser jag vara att fylla ut tiden så mycket som möjligt. Då vore det bättre, anser jag, med ett program på en kvart utan paus vare sig för lotterivinnarvisningar eller reklam.

Eller ja, reklam och reklam. Klippen från Postkodslotteriet är, anser jag, lika mycket reklam som det som sänds i reklampauserna. Nåja. Detta var bara reklamaspekten. jag tänker även ta upp varför jag tycker att Postkodslotteriet är särskilt dåligt, trots att jag generellt sett inte ogillar lotterier så starkt. Och nu kommer det:

Postkodslotteriet sänder reklam i reklampauserna, för att återkomma till vad jag började detta inlägg med. Där visas diverse sympatiska personer som stödjer postkodslotteriet (jag minns inte exakt, men jag tror att bland andra Jan Eliasson (en person som jag verkligen beundrar) gör det). De talar om hur Postkodslotteriet bidrar till en bättre värld, att alla bör hjälpa till och att det inte alls finns någon ”motsättning mellan det kommersiella och det ideella” (som de uttrycker det; citatet är fritt ur minnet). Lotteriet ifråga skänker nämligen pengar till hjälporganisationer såsom Rädda barnen. Det är naturligtvis bra, men framförallt är det (tror jag) ett säljknep.

Och vad är då dåligt med det? Alla företag har väl sina säljknep? Ja, det har dem. Men detta anser jag vara lite extra dåligt. Om de nu vill skänka pengar till välgörenhet, så undrar jag: varför skänker de inte hela sin vinst till hjälporganisationerna? Då skulle ju ännu fler barn få lära sig läsa, eller vad det är de talar om i reklamen. Så varför?

Missförstå mig rätt. Det hjälporganisatonerna gör anser jag inte vara dåligt. Inte alls. Men om folk vill skänka pengar till välgörenhet, är det betydligt smartare att direkt skänka de till hjälporganisationer, och inte skicka dem mellan ett företag.

Fotnot: Jag själv skänker faktiskt 20 procent av min månatliga inkomst till välgörenhet.

Read Full Post »

Jag ogillar reklam. Jag ogillar den. Den indoktrinerar folk att köpa något och gynnar kommersiella intressen. Generellt sett ogillar jag reklam. Jag ogillar generaliseringar också. Därför vill jag poängtera att det finns undantag. Reklam för Wikipedia eller Rädda Barnen tycker jag faktiskt är bra. Reklam för (produkter av) multinationella storföretag såsom McDonalds tycker jag inte om. Nåväl. Nu när jag klarlagt min grundläggande syn på reklam kan jag komma till min poäng. Anledningen till varför blogginläggets titel är en mycket ologisk hypotes.

Vilken reklam tror du att du minns bäst? Vilken tror du får dig mest intresserad av vad det nu är som reklamen är för? Bra eller dåligt gjord reklam? Reklam som du gillar, eller reklam som du stör dig otroligt på, eller reklam som du varken gillar eller ogillar? Jag tror faktiskt att reklam en inte får en särskilt bestämd uppfattning om är mest påverkande. Du påverkas mer om du inte märker att du påverkas. Däremot tror jag inte att en blir mer positiv till företaget/produkten som reklamen görs för, om reklamen ifråga är dålig. Och då menar jag inte typ lite medkänslaskapande dålig eller komiskt dålig (det vill säga: reklam som involverar någon som hela tiden råkar illa ut, men som en ändå känner medlidande för, eller tycker är så där halvrolig). Nej, jag menar reklam du irriterar dig på, reklam som du bara inte orkar med. Den tror jag faktiskt inte ger så stort intryck. Förvisso gör dåligheten att du blir emdveten om reklamen och att den bara är där för att indoktrinera, vilket får dig att bli mer misstänksam. Detta antar och hoppas jag. Mina hypoteser är inte alls baserade på någon vetenskaplig forskning, vad jag vet, utan bara mitt sunda förnuft och vad jag lärt mig av andra.

Men den bra reklamen då? Den där du sjunger med i bakgrundsmusiken, den som gör att du känner dig trygg, den som glädjer dig, den som får dig att skratta och som du bär i minnet? Den tror jag faktiskt är rätt dålig, ur en person som inte vill påverkas av reklam. Om du exempelvis sympatiserar med stackars Lasse som det bara går dåligt för (för att använda mitt tidigare exempel på vad jag inte menade med dålig reklam) tänker du bort att Lasse egentligen är en skådespelare och att reklamen producerats av ett företag med enda syfte att få dig att köpa företagets produkter (om det nu är företag; är det Rädda barnen eller Wikipedia det handlar om tycker jag att sådan här reklam är bra reklam).

Det finns mången exempel på reklam jag gillar. Ett aktuellt sådant är ”Born to be cheap”-kampanjen som Tele2 bedriver just nu. Den finns på reklampelare, i tidningen och, naturligtvis, på tv:n. Jag antar att den även finns på webbplatser (utöver Tele2:s sådana; att den finns på tele2.se är självskrivet); jag gick faktiskt in på några webbplatser jag vet har reklam för att hitta den och kunna länka till webbplatsen som exempel, men hittade den inte (jag gick till och med in på Aftonbladets webbplats). Nåväl, videon i sig finns på youTube och diverse bloggar. Av upphovsrättsskäl klistrar jag inte in videon här. Det finns faktiskt på en webbsida på tele2:s webbplats! Reklamen i sig handlar om ett får, Frank, som är ensam och utesluten eftersom han är ett får. Han söker lycka i livet och finner till slut det hos sina gelikar, på Tele2. Poängen är ordvitsen ”cheap” och ”cheep”.

Andra nymedia som skriver om tele2:s nuvarande ”Born to be cheap”-kampanj:

Gammalmedielänkar:

Detta blev första inlägget på några dagar. Det blev riktigt långt också, för att vara på denna blogg. Det var intressant och roligt att skriva. Jag hoppas att du fann lika mycket nöje i att läsa det!

Read Full Post »