Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tankar’

Not till eventuella gammelmedia: jag är med i Piratpartiet, men det betyder inte att detta är något officiellt från Piratpartiet.

Min dikt är min”. Så lyder titeln på en kulturledare rörande upphovsrätten, vars fokus ligger på det faktum att upphovsrätten är en mänsklig rättighet enligt FNB:s deklaration över sådana. Knappast särskilt förvånansvärt håller jag inte med författaren till texten, en poet, på alla punkter. Därför kommer här en genomgång av ledaren, argument för argument, påstående för påstånde (av förklariga skäl tar jag inte med allt, utan det viktigaste):

Förenta nationernas deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 27 (2), antagen av generalförsamlingen den 10 december 1948, fastslår att: ”Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.”

Detta är korrekt. Men enbart en del av sanningen. Vad säger artikel 27 – som rör kultur och upphovsrätt – i sin helhet? Enligt en webbsida på vad som tycks vara någon officiell FN-webbplats lyder artikeln:

  1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
  2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Ett kan tolkas som att alla har rätten att ta del av kultur (”fritt delta i samhället kulturella liv”). Det skulle innebära att fri fildelning är en mänsklig rättighet (eller, mer nogräknat, fritt mottagande av kultur är en rätt – då vore det lite konstigt om det inte vore tillåtet att även sprida det). Del två kan tolkas att ”Var och en har rätt till skydd för de ideella (attributionsrätten och rätten att inte få sitt verk använt i politiskt extrema sammanhang) och materiella (egennrätten till kommersiell användning av verket) intressen […]”. Hänvisning till artikel 27 är alltså inte tillämpligt, eftersom dess innebörd ger stort utrymme för tolkningar. Jag är dock ganska säker på att de som skrev under förklaringen inte ville göra åtkomst till kultur utan betalning/tillåtelse till ett brott mot mänskliga rättigheterna. Ledaren fortsätter:

Det är inte kunskap eller idéer eller innehåll som skyddas av de mänskliga rättigheterna, det är det mänskliga, personliga, konstnärliga uttrycket. Själva formen. Poetens förhållande till sitt verk är personligt på ett djupt och orubbligt sätt, poeten och verket är i själva verket oskiljaktiga.

Men faktum är att idéer, låttexter, kunskap och dikter har något gemensamt: de är tankar. Och att hindra folk från att sprida tankar är förkastligt (möjligtvis med några extrema undantag). Hävdar poeten verkligen äganderätt på sina tankar? För övrigt är många dikter för korta för att uppnå verkshöjd; menar författaren att kravet på verkshöjd ska tas bort?

De tror att texten, när den väl lämnat poetens hjärta, är något materiellt som man kan tillförskansa sig och göra vad man vill med, betalning eller inte.

Nej! Nog för att vissa förespråkar ett totalt avskaffande av upphovsrätten, men de flesta ”fildelningspirater” går nog på (PP)s linje: icke-kommersiell användning/spridning skall alltid vara tillåtet. Och ingen menar att dikter är materiella, utan snarare tvärtom, och det är därför de inte kan anses vara någons egendom.

Det är därför vi poe­ter har så svårt för att sälja våra dikter. Vi säljer i själva verket en del av vår själ. Det är därför vi så sällan höjer våra röster i sådana här debatter. Vi framstår som lallande idioter, det vi har att komma med är så abstrakt, esoteriskt och svårfångat att vi nästan bara kan uttrycka det med poesi, och blir lätt avfärdade.

Jaså? När en filosof förklarar en idé som hen fått, går filosofen också miste om en del av sin själ?

Jag är trött på alla smarta argument och fyndiga liknelser.

Är det inte just smarta argument som är det viktiga i debatter?

Enligt FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna har jag rätt att få mina dikter skyddade, oavsett vilket medium de för tillfället befinner sig i.

Ja, men bara skyddade till en viss del.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Här på bloggen är det premiär för satiren Calandern, en konservativ, miljöistruntandes, AGO-kritisk upphovsrättsförespråkande textsamling.

*****

Tackar, kära läsare, tackar, för visat intresse för min, chefredaktör tillika enda skribent (i protest mot denna så kallade ”deltagarkultur”) på artikelsamlingen Calanderns första text. Ämnet för dagen är ”Hur ska ordskaparna få betalt?”, men först vill jag komma med ett litet klargörande: Namnet ”Calandern” är ett namn som lagts flera timmar av tänkanden åt att komma på. Det är INTE en sammanslagning av ”Calandrella” och ”kalender”; alla som hävdar det kommer direkt åtalas, då jag på textsamlingen Calandern ser på detta som mycket allvarligt förtal.

Stackars Blogge Bloggelito. För några månader sedan publicerade Blogge ett blogginlägg om ett nytt ord han kommit på. Detta ord har sedan spritt sig bland bloggare och tidningar, ja till och med har det upptagits i en kommersiellt utgiven ordlista. Allt utan att Blogge fått något betalt. Detta ord, denna idé som jag på Calandern befarar att Blogge lade ned åtskilliga timmar och mycken möde på, sprids nu vind för våg utan någon form av kontroll. Det är sorgligt hur en stackars ordskapares arbete så fullkomligt stjäls av alla – utom ni läsare av Calandern, förstås.

Och detta är bara ett fall i mängden av innovativa kreativa skapares arbeten som stjäls. Nu åsyftar inte jag på Calandern de stackars artisterna och deras omhändertagande skivbolag – stölden av deras arbete har redan uppmärksammats, och Calendern är tänkt att vara en granskande upptäckande artikelsamling (en förebild är Dagens Nyheter, som med sin oförglömliga insats i att uppdagda källan till det obegripliga FRA-lagsmotståndet förtjänar alla priser som finns på denna jord) – utan istället en yrkesgrupp som ofta hamnar i skymundan i dessa tider med dålig upphovsrätt: filosoferna.

Betänk alla år av mödosamt tänkande som ledde fram till Sokrates meningar! Kom ihåg hur mycken tid Descartes lade ned på sin nu världskända tes! Minns hur Hegel måste ha slitit med att komma fram till sina metafysiska teorier! Allt detta – förlorat. Nu när deras tankar sprids och förädlas av miljontals tjuvar på Internet får deras släktingar – inget. Hur sjukt är inte detta? Om Sokrates istället tillverkat fina smycken, hade hans verk kunnat gå från generation till generation ända tills modern tid – och hans släktingar hade kunnat tjäna på hans arbete. Men som det ser ut nu har släktingarna ingen möjlighet till försäljning av ens Sokrates böcker!

Ja, inte ens den vanliga upphovsrätten gäller för hans släktingar. Och det är ett problem. Men något annat, min poäng i denna artikel, är inte att upphovsrätten är alldeles för kort (ja, den borde vara evig), utan att idéerna inte kan ha någon form av skydd. Sokrates hade ingen möjlighet att stoppa någon annan filosof från att berätta om eller bygga vidare på hans idéer. En grov kränkning på Sokrates geni! Hur skulle Sokrates försörja sig? Hur skulle filosofin kunna skapas?

Svaret är enkelt: de gamla grekerna brukade slavar, så de behövde inte försörja sig. Och på medeltiden fanns en hel del rika släkten vars medlemmar i lugn och ro kunde ägna sig åt att tänka fram intelligenta tankar. Men idag finns det inte. Dessutom finns Internet idag. Förut var det ändå möjligt att hålla kvar sina tankar inom en viss region, men nu sprids de hejvilt över jordklotet. Därför förespråkar jag på artikelsamlingen Calandern ett införande av slaveri – eller åtminstone en tillbakagång till feodalsystemet. Vi måste bevara tänkandet. Tjuvarna har faktiskt, hur märkligt det än låter, rätt på en punkt: upphovsrätten fungerar inte i dagens moderna samhälle. För det gör den inte. Upphovsrätten ska främja kreativt skapande, men enbar inriktning på konst fungerar inte längre. Den måste även innefatta tankar och idéer.

”Men hur ska då detta system fungera i praktiken?”, undrar god läsare av Calandern. Jo, jag på Calendern har tänkt mig införande av total övervakning. Varje tanke observeras och om den inte godkänns omhändertas tjuven. Exakt vilken bestraffning dessa tjuvar förtjänar har jag på Calandern än inte kommit fram till, men slaveri verkar vara en god idé. Ja, vi måste ju faktiskt ha några som kan agera slavar, så det blir alldeles ypperligt. (En slogan – som ni INTE FÅR ANVÄNDA, för då stämmer jag på tidningen Calandern er – är ”frihet för de tänkanden innebär slaveri för tjuvarna”.)

Och den som använder minsta lilla av de idéer som publiceras i Calandern kommer stämmas, om ni inte först frågar om lov (och det får ni vanliga medborgare enbart mot kontant betalning av några hundra miljoner per idé – politiker som vill omsätta Calanderns idéer i praktiken får lov direkt, samt dessutom en kontant betalning på en hög summa pengar), av min på artikelsamlingen Calanderns toppadvokat. Nja, först kommer ni få ett snällt erbjudande om uppgörelse i godo – ibland undrar jag varför jag är så god och barmhärtig – där jag på Calandern inte lr’ver mer än ynka två miljarder, istället för de tio miljarder ni annars krävs på.

För kampen vidare! För en värld med kultur, tänkande och välfärd! Mot tjuvar i alla dess former (The Pirate Bay, The Piratbyrå och Piratpartiet eller vad det nu är för namn – allt är säkert samma ändå)!

*****

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Jag vill poängtera att det jag nedan skriver inte innebär att jag tror på det själv. Jag tror faktiskt inte på det själv. Det enda jag menar är att det är en möjlighet. En skrämmande sådan. En i praktiken inte helt totalt osannolik sådan.

Camilla Lindberg röstade emot FRA-lagen. Hon fick motta flera ”blom”buketter. Hon hyllades av bloggarna. Hon var symbolen för någon som stod upp för sin integritet, sina åsikter.

Men ändå. Lindbergs förfarande innebar i realiteten ingenting, utom att alliansen blev ansedda som att de åtminstone hade någon förnuftig person bland dem.

Är inte detta lite märkligt?

Skulle det kunna vara så att alliansen utarbetat denna strategi tillsammans med Lindberg? I ett försök att göra något bra av situationen?

Låt mig tala klarspråk: Tänk om Lindberg inte röstade nej för att hon ansåg att lagen borde stoppats, utan för att hon blev åtbedd. Att det hela var en listig plan av alliansen för att få någon poäng i denna fråga.

Vad visar på att detta är sant? Tja, bland annat att Lindberg (enligt Metro) godtar den nya, förändrade FRA-lagen som planeras införas i höst.

Som sagt tror jag inte på detta själv. Jag vill bara varna för att helt okritiskt och ohejdat överrösa Lindberg med beröm. Om min konspirationsteori – som ytterst sannolikt är – är fel vill jag naturligtvis säga: Tack Lindberg! Tack för att du stod upp för den personliga integriteten, trots att partipiskan vinade! Du är väl värd allt beröm!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Christian Engström (pp) skriver att det nya året, trots alla kontrollsamhällesmotgående lagarna detta år, kan bli året då yttrandefriheten, integriteten och demokratin segrar. Det kan bli året då Piratpartiet kommer in i EU-parlamentet. Det kan bli året då slutligen några politiker som förstår sig på den nya tekniken får vara med i beslutsfattandet. Det kan bli året då aktivistiskt bloggande övergår till faktisk makt i Europeiska Unionen. Det kan bli året då EU, tack vare Piratpartiet, blir något som främjar integriteten, inte kompromissar om den.

Ändå har jag en känsla av maktlöshet. Och nej, jag är inte pessimist. Jag tror faktiskt att Piratpartiet kan komma in i EU via EU-valet nästa år. Det verkar till och med rimligt, sedan en Sifo-undersökning visat på förvånansvärt goda siffror. Det som inger min känsla av maktlöshet, är två saker. Det första är att politikerna lyssnat så pass lite på medborgarna (som kommunicerat sina åsikter bland annat genom bloggar och e-mail) år 2008. Det andra är mer på ett personligt plan. Jag har faktiskt ingen (större) möjlighet att påverka.

Visst, jag kan fortsätta blogga, kanske gå med i Piratpartiet, men som sagt bryr sig inte politikerna så särskilt mycket om det. De bryr sig bara om röstsiffror. Och där är kruxet. Jag får inte rösta. Jag saknar rösträtt. Detta på grund av min ringa ålder. Jag är bara tretton år, men jag vill ändå kunna ha inflytande över hur detta land och Europeiska Unionen styrs. Det känns så snöpligt att engagera sig inom politik, men sedan ändå inte ha en reell chans att påverka. Bör åldersgränsen för deltagande i politisk omröstning i Sverige sänkas? Nja. Oavsett vad jag tycker om jämlikhet och sådant kan knappast spädbarn tillåtas rösta. Således måste en gräns dras någonstans. Men var? Det är en mycket svår fråga. Det finns knappast någon vetenskaplig gräns där alla personer är mogna att självständigt bedöma argument och åsikter, istället för att enbart rösta som sina föräldrar.

Jag tror inte att de flesta 13-åringar är mogna för det. Många 13-åringar bryr sig inte ett skvatt om politik. De skulle bara rösta som sina föräldrar ber dem, kanske. Åh… Jag vet inte ens vad jag skall tycka i frågan. Det gör mig nästan än mer frustrerad. Att tillämpa en individuell bedömning baserad på åldern är knappast möjligt. Vem skulle stå för den? Vem skulle kunna bedöma huruvida någon annan är mogen att rösta eller ej? Vem skulle kunna göra det utan att favorisera dem som skulle rösta på samma parti som bedömaren? Och dessutom skulle det inte vara ekonomiskt hållbart, att bedömma alla. Och då skulle ändå en gräns behövas, för när någon slipepr bli bedömd. Nej, det är ingen bra idé.

Dessutom kan jag nog inte uttrycka mig särskilt neutralt i denna fråga, eftersom den berör mig så oerhört. Jag anser att en gräns vid 18 års ålder är något för hög. Men det är så omöjligt att sätta en gräns, där någon som är född en dag tidigare än någon annan bedöms mogen att rösta, medan den andra inte gör det.

Några andra bloggare skriver läsvärt om integritet, det nya året och dylikt. Däribland opassande, vars utgångspunkt är huruvida det nya året verkligen kan anses ”gott” (detta på grund av övervakningslagarna), Beneath a Steel Sky, som skriver om ett projekt vid namn Metropolit som kartlade tusentals svenskar, däribland bloggarens pappa, på ett ur ett integritets-, samhällsekonomiskt och effektivt perspektiv mycket tveksamt sätt, och, som jag nämnde i början, Christian Engströms inlägg om en eventuell ”trendvändning” nästa år. Du får gärna tipsa i en kommentar om du vet något annat läsvärt, nytt inlägg i denna fråga.

Sedan vill jag slutligen önska er alla läsare av bloggen, ett riktigt gott (jag är ju optimist) nytt år!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

På sin webbplats har Försvarets Radioanstalt (FRA) en FAQ-sektion. Den är ganska intressant, men innehåller några fel, eller åtminstone tveksamheter.

Finns det situationer när FRA får bryta mot lagen?
Svar: Nej!

Är inte detta en självklarhet? Jag tycker det vore riktigt skrämmande om en statlig myndighet eller motsvarande skulle tillåtas bryta mot lagen… Men egentligen: av vem då? Vem skulle tillåta det? Regeringen? Tja, det regeringen gör måste ha stöd i lagstiftningen… Eller skulle det vara ett slags undantagstillstånd någon gång, vilket skulle innebära att FRA fick bryta mot lagen? Undantagstillståndet skulle då regleras i lagen, så det vore inte lagbrott som isåfall begicks av FRA. Således är denna fråga med tillhörande svar väldigt onödvändig. Tror de att svenska folket är osmarta? Eller har de den frågan där bara för att stärka tilliten till FRA? Eller kanske de inte tänkt på hur självklart det är att de inte får bryta mot lagen? Fast förresten, FRA-lagen bryter kanske mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna… Och det får väl anses vara en lag… Då skulle FRA, när FRA-lagen trätt i kraft, samtidigt bryta mot lagen (deklarationen om mänskliga rättigheter), som de inte gjorde det (det var i enlighet med FRA-lagen). Märkligt egentligen. Att en lag kan röstas igenom utan att följa redan existerande lagar (som inte ändras eller tas bort i och med omröstningen). Antagligen har de (med ”de” avses de som föreslog FRA-lagen) tänkt på det, och FRA-lagen bryter helt enkelt inte mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter… Eller så bryter FRA-lagen mot den, och de struntar i det. Jag vet inte vad som är värst; att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tillåter ett sådant här ingripande i den personliga integriteten med fler demokratiska värderingar, eller att beslutsfattarna inte bryr sig om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dåligt i båda fallen.

Varför kan FRA inte berätta vilka länder man samarbetar med?
Svar: Det är praxis inom underrättelsevärlden att inte avslöja eller bekräfta sina kontakter. Eftersom dessa till sin natur är bilaterala, krävs det också samsyn mellan parterna i denna fråga, det räcker inte med att bara den ena är beredd till större öppenhet.

Istället för att presentera några egentliga anledningar hänvisar FRA till praxis (praxis i sig är inget agrument för att göra det; det är som att hänvisa till varför vi har skolplikt med att ”så har vi alltid gjort”; i politik, som detta nog ändå kan anses vara, krävs bättre argument än så). Dessutom skyller de på sätt och vis ifrån sig på andra länder. För det första: Har FRA frågat dessa länder om det är okej att avslöja uppgifterna? För det andra: Om svaret blev nekande: borde inte FRA ta sig en funderare på om de verkligen bör samarbeta med sådana länder? Okej, om landet ifråga har goda argument så, visst, då är det väl okej, men varför redovisar inte FRA argumenten? Eller åtminstone berättar att de finns, istället för att bara komma med dåliga argument?

Övervakar FRA vanliga svenskars e-post, telefontrafik och surfande med mera?
Svar: Nej!

”Nej, inte än, men 1 januari, då minnsan! Då börjar vi övervaka!” Skämt åsido, men ärligt talat så kan de skriva att de inte övervakar vanliga svenskars e-post och så vidare nu… När FRA-lagen trätt i kraft så tar de helt enkelt bort frågan och svaret, spårlöst. Det är åtminstone en möjlighet. Eller så anser de att den verksamhet de kommer bedriva i och med FRA-lagen inte är ”[övervakning av] vanliga svenskars e-post, telefontrafik och surfande med mera”. Jag skulle gärna vilja få reda på hur de definierar ordet ”övervaka”. Åtminstone i en ganska vanlig betydelse (”kolla på information och på så vis ha uppsikt över”) får nog det FRA kommer sysslas med klassas som just det. Oavsett om det är med flit eller ej komemr övervakning ske av vanliga svenskar. Deras datorer må vara högteknologiska, men det är hövervakat enkelt omöjligt att vara hundra procent säker på att ingen information som inte är relevant på deras spaning efter yttre hot sipprar igenom systemet och läses av en anställd på FRA. Det är omöjligt att vara helt hundra på att ingen av de anställda kommer använda information som de får reda på på den vägen på ett illegalt vis.

Vad händer om FRA inte får spana på kablar?
Svar: FRA kommer att få allt svårare att stödja uppdragsgivare med relevanta underrättelser, till exempel om de direkta hoten mot Sverige. Konsekvensen blir därigenom ett osäkrare Sverige.

Det klassiska argumentet – staten får kränka din personliga integritet om det är för Säkerheten och Tryggheten! Om vi accepterar det argumentet till fullo kan vi lika gärna låta staten övervaka all vå kommunikation, varje steg vi tar, ja allt vi gör. Okej, visst, storheten på kränkningen av integriteten och vinsten i säkerhet och trygghet får förstås vägas mot varandra… Exempelvis anser jag att övervakningskameror på offentliga platser där det sker många brott är okej, eftersom det bevisat (har jag fått för mig, i alla fall) har en effekt på hur många brott som begås, och att kränkingen av den personliga integriteten är så liten… Precis som jag anser att det är okej anser jag att spaning i etern från FRA:s håll, eftersom det brukar vara publikt. Det brukar däremot absolut inte någons e-post vara.

Spanar FRA på inrikestrafik?
Svar: Nej. FRA spanar inte på inrikes kommunikationer. Det är en fråga för polisen. FRA spanar på internationella kommunikationer.

Spanar FRA på trafik till och från Sverige?
Svar: FRA får spana på internationell trafik inklusive trafik till och från Sverige endast om trafiken går i luften någonstans.

Eftersom dessa hänger ihop och kritiseras i sitt sammanhang och på samma sätt listar jag dem direkt efter varandra. Återigen är det förstås enkelt att säga att FRA inte spanar på inrikestrafik – det gör de hursomhelst inte, oavsett vilken (rimlig) definitionen som används, innan FRA-lagen trätt i kraft, vilket den inte gör förrän om lite drygt 26 och en halv timme (de sista timmarna i frihet njuter jag alltså av genom att passa på att kritisera staten :-)). Nåväl. Jag tror att de även menar om de kommer – få – göra det när FRA-lagen införts. Till saken: Jag anser att de är ganska otydliga och missvisande med sina svar. De försöker, verkar det som, att vinkla informationen för att få den att verka som bättre än den är, eller hur jag skall formulera det. Med en strikt definition har de förstås rätt om att de inte kommer kunna/få spana på inrikestrafik. Däremot är det missvisande, eftersom det kan ge intrycket av att de enbart får möjlighet att – exempelvis – läsa din e-post om du e-postar någon i USA. Det är nämligen så att det räcker med att serverna befinner sig utomlands, något de flesta e-posttjänsters servrar gör (åtminstone Hotmails och Gmails, om jag inte missminner mig). Dessutom, tror jag, tar den flesta telefonin vägen genom utlandet. Således är det en ganska stor del – åtminstone hälften, skulle jag gissa på – av svenskars kommunikation som avlyssnas.

Samma sak med nästa svar. Den flesta trafiken går i luften någonstans. Återigen vill de alltså framställa FRA-lagen i bättre dager än den är värd. Dessutom, noterar jag, undviker de att svara direkt på frågan. Vid alla frågor där det – enligt dem – rätta svaret är ”nej” skriver de just ”nej”. Vid frågorna där det – enligt dem – rätta svaret är ”ja” skriver de inte ”ja” direkt, utan använder någon annan formulering. Borde inte myndigheter och myndighetsliknande (som FRA nog ändå får anses vara) försöka vara så klara och tydliga som möjligt? Och inte vinkla information till sin fördel?

Med Piratpartiet vid makten skulle nog inte FRA tillåtas hålla på med denna bristande argumentation. Och FRA-lagen skulle rivas upp, så det skulle inte finnas någon anledning för mig att sitta här och skriva detta inlägg.

Nu har tydligen en ”FRA 2.0” kommit, som skall, om den går igenom i Riksdagen, ersätta ”FRA 1.0” i höst. Tydligen skall vissa nya åtgärder för att skydda den personliga integriteten vidtagits… Men som ni märker om ni läser nedanstående länkar verkar det mest vara tomma ord och sådant som inte har särskild stor betydelse än då.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , .

Några relaterade länkar; de är relaterade på så sätt att de behandlar FRA-lagen och övervakning precis som detta mitt inlägg gör: Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Tankar från rooten, Opassande, Scaber Nestor, Mark Klamberg, Svensson, Snorkig, Fritänk

Read Full Post »

Jag har tidigare skrivit om att… Tja, jag citerar mitt inlägg istället för att behöva skriva samma sak igen:

För att kunna kommentera måste en skapa en inloggning. Inget konstigt med det. På “skaffa inloggning”-sidan behöver en dock fylla i vissa obligatoriska uppgifter. Okej. Inte konstigt. Riktigt namn, kanske, så att dn.se kan kontakta en? Visserligen vill jag inte göra mitt namn offentligt på Internet, men att de avkrävde det skulle vara fullt förståeligt, och jag skulel helt enkelt strunta i att skaffa ett konto där. Men nej. Riktigt namn efterfrågas inte. Dock efterfrågas kön. Det är alltså obligatoriskt att fylla i om en är man eller kvinna för att få kommentera på dn.se:s kommentarsfunktion. Även födelseår efterfrågas obligatoriskt. Ursäkta? Var det inte Dagens Nyheter som på din ledarsida förespråkar jämställdhet? Att inte bry sig om kön? Och samtidigt avkräver de den informationen av folk som vill kommentera? Logiskt? Jag anser inte det. Visserligen har många forum könsangivelse obligatoriskt, men att dn.se skulle ha det är… förvånande och upprörande.

Jag skickade, efter att ha fått en kommentar som tipsade om det, ett e-mail till Dn.se:s webbsupport för att få reda på vilka anledningar som fanns till det förfarande jag beskrev. E-mailet löd:

Hej!
I anslutning till vissa nyheter går det att diskutera/kommentera dem. Emellertid måste de som vill kommentera skaffa en inloggning. Det anser jag vara inte alls konstigt eller dåligt. Däremot finns det några obligatoriska fält. Ett av de är kön. Varför skall era läsare som vill kommentera nyheterna på dn.se behöva ange vilket kön de har? Vilken relevans har det i sammanhanget? Flera forum eller forumliknande webbplatser kräver inte angivelse av kön, och med tanke på att Dagens Nyheter på sin ledarsida förespråkar jämlikhet och icke-könsfokuseirng (vill jag minnas) är det ganska konstigt att könsangivelse är ett krav. Jag ber er att göra ifyllande av denna uppgift oobligatorisk, alternativt svara med era argument på detta e-postsmeddelandet.
Vänligen,
en trogen läsare som gillar det allra mesta i Dagens Nyheter och på dn.se

15 dagar senare kom ett svar (som jag läste först idag):

Hej

Tack för din synpunkt. Det är ett generellt formulär som finns för alla som vill registrera sig på DN.se.

DN.se, som är en avdelning i AB Dagens Nyheter, behandlar personuppgifter för besökare med inloggning genom att lagra och bearbeta dem för att kunna fullgöra och tillhandahålla tjänster som kräver inloggning på DN.se. Personuppgifterna kan även komma att användas för information och marknadsföring av Dagens Nyheters egna produkter och tjänster. Personuppgifterna kan användas för att styra marknadsföringserbjudanden till definierade målgrupper på DN.se eller i utskick från DN.se.

mvh
Webbsupport

Det första visste jag redan (att det var generellt), men till sakfrågan: vad jag förstår det som, sker ifyllande av dessa uppgifter enbart i syfte att ”att styra marknadsföringserbjudanden till definierade målgrupper på DN.se eller i utskick från DN.se” – med andra ord, reklamutskick. Tss. De försöker framstå som för jämlikhet, medan de åsikterna i själva verket inte spelar någon större roll när det gäller att tjäna pengar. Eller nu kanske jag är lite för hård. Men ändå. Dålig anledning.

Read Full Post »

IPRED är ett dåligt lagförslag. Alldeles oavsett vad en tycker om fildelning och upphovsrätt. Det gör upphovsrättsinnehavarna till en instans i rättssamhället. En kan jämföra det med att ICA skulle börja bevaka enskilda kunder som de misstänker har snattat (jämförelse med materiell stöld är ganska vanlig i argumentation för IPRED). Kunna i en domstol få ut personernas namn. ”Göra upp i godo” med dem. Det är inte särskilt rättssäkert. ICA får göra en polisanmälan, och det bör även skivbolagen nöja sig med. Inte göra upp i godo. Vanligt folk kanske inte alls förstår sig på juridik särskilt mycket, och då kan skivbolagen kräva hutlösa summor – nedladdarna betalar det skivbolagen krävt, eftersom de inte vill riskera ännu högre kostnader genom att dessutom behöva betala rättegångskostnader. Och nej, jag laddar inte ned. För det första gilalr jag inte film och musik så mycket. För det andra, vilket är den viktigaste orsaken, är att jag vill vara laglydig. Det är så det fungerar – eller bör fungera – i en demokrati. En får anpassa sig till de lagar som beslutats fram.

Nåväl. Detta var rättsosäkerhetsaspekten på det hela. Nu kommer min åsikt om upphovsrätten. Jag delar den inte helt, men tycker att texten har en bra poäng. Jag har nämligen inte skrivit den själv, utan kopierar från en annan blogg (”Mickes blogg”). Blogginlägget heter ”Intellektuell egendom är stöld (och inte alls intellektuell)”. Eftersom Mickes blogg är Creative Commons-licensierad (CC-BY-SA) är det lagligt för mig att klippa in det här, så länge jag nämner upphovsrättsinnehavaren (Micke) och fortsätter licensiera verket och eventuella modifieringar under samma Creative Commons-länk. Emellertid är jag lite osäker på om huruvida hela min blogg isåfall behöver bli CC. Det vill jag inte. Jag har inte riktigt beslutat mig för om jag skall licensiera den fritt, ha kvar hela min upphovsrätt eller kanske släppa den till Public Domain. Dessutom vill jag inte råka göra fel med CC-materialsanvändning. Därför kopierar jag inte in inlägget, efter att ha tänkt igenom det lite. Jag nöjer mig med att länka: Intellektuell egendom är stöld (och inte alls intellektuell). Läs det.

Även teknik som möjliggör kringgång av kopieringsskydd kommer bli illegal. Detta inkluderar öppen källkod-program, såsom DVD-spelare i Ubuntu. Denna teknik kommer bli illegal. Illegal. För att den kan användas på ett visst sätt. Ett sätt som den inte är ämnad för att användas på. Det är dåligt.

Sedan finns ett annat argument som framförts för IPRED. Det är att Sverige enligt EU för länge sedan borde ha instiftat denna lag. Det stämmer inte. EU-avtalet, eller vad det var, sade att Sverige och de andra medlemsländerna om de ville fick införa lagen. Inte att det var en skyldighet. Detta har jag i alla fall läst på andra, seriösa bloggar, vars korrekthet jag inte tvivlar ett dugg på.

Gammelmedielänkar (från gsmufren.wordpress.com):

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN

Read Full Post »

Older Posts »