Piratpartiet är de enda som konsekvent försvarar mänskliga rättigheter

EU:s dom mot datalagringsdirektivet – som fastslår att massövervakningen bryter mot mänskliga rättigheter – har fått många etablerade politiker att låtsas vara piratpartister. Deras påstådda glädje över denna seger för privatlivet är tyvärr inte trovärdig, om vi tar en snabb titt på hur Sveriges riksdagspartiers agerat gällande datalagringen:

Alliansen röstade för Datalagringsdirektivet. Sverigedemokraterna ville utöka lagringstiderna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick med på att införa datalagringen inför valet 2010 (och skulle ha hållit löftet om det rödgröna samarbetet inte spruckit). Och alltihop startades på initiativ av Socialdemokraterna.

Piratpartiet är tyvärr det enda parti i svensk politik som konsekvent står upp för mänskliga rättigheter.

Piratpartiet har givetvis gått till verbal moteld när de etablerade politikerna dragit lögner och halvsanningar för att felaktigt framstå som integritetens beskyddare. Detta i form av en rad debattartiklar och repliker:

• Svenska Dagbladet: ”M:s dubbelspel avslöjat av Wikileaks” – Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström motbevisar med hjälp av Wikileaks moderaten Gunnar Hökmarks vilseledande påståenden om Moderaternas integritetspolitik
• SVT Debatt: ”Väljarna genomskådar dubbelspelet kring datalagringen” – Engström går simultant till kritik mot Centerpartiets Kent Johansson (som startade debatten) och Vänsterpartiets Jens Holm (som ifrågasatte Kent Johanssons artikel) om datalagringen.
• Expressen: ”Federley säger en sak – C gör en annan” – Engström (igen!) bemöter Fredrick Federley (C), känd från sveket i FRA-debatten, när Federley försökte utmåla sig själv och sitt parti som framstående medborgarrättskämpar.
• Göteborgs-Posten: ”Läge att stoppa all massövervakning” – Piratpartiets rättspolitiska talesperson Torbjörn Wester och Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe riktar kritik åt alla möjliga politiker som leker integritetsvänner och påpekar att Piratpartiet är enda trovärdiga alternativet. Kuriosa: jag skrev det mesta av artikeln, men står inte som undertecknare eftersom GP endast ville ha två signaturer.

  Rättelse: när vi skrev debattartikeln utgick vi från den uppgörelse V och MP gjorde med S 2010 (som bl.a. Computer Sweden och statsvetaren Ulf Bjereld rapporterade om). Sedan dess har det framkommit att Vänsterpartiet – och eventuellt Miljöpartiet – lämnade överenskommelsen innan valet. Vår kritik står i huvudsak fast; V och MP velar fram och tillbaka, och är inte pålitliga i integritetsfrågor. Men rätt ska vara rätt.

• Dagens Nyheter: ”Folkpartiet opålitligt om integriteten” – jag själv (här inte som Calandrella utan med mitt namn i köttvärlden, Leo Rudberg), Wester, Nipe och vår EU-kandidat Deeqo Hussein svarar en artikel från Mathias Sundin (FP) med att välkomna honom till Piratpartiet, eftersom hans eget parti driver på övervakningen.

Christian Engström i SvD.

Piratpartiet har därtill yttrat sig mer utifrån vår egen utgångspunkt, utan att replikera på någon annan politiker – dels i gammelmedia, dels i våra bloggar. Här ett urval:

• Ny Teknik: ”Piratpartiet: Upphäv datalagringen nu!” – välgjord intervju med Engström.
• Nyheter 24: ”Piratpartiet: Riv omedelbart upp datalagringsdirektivet” – Piratpartiets partiledare Anna Troberg, i den första debattartikeln i Sverige om datalagringsdirektivet efter domen.
• Altid.se: ”Sedan i tisdags kränker regeringen de mänskliga rättigheterna medvetet” – av grymt produktive Engström. Fullkomligt fenomenalt.
• Henrik Alexandersson: ”Nu är det dags att sänka FRA-lagen!” – HAX påpekar att Europadomstolens dom förbjuder all massövervakning – således rimligtvis även FRA:s!
• Anna Troberg: ”Utan ansvar och granskning får demokratin stryka på foten” – strålande!
• Christian Engström: ”M och S vill fortsätta kränka mänskliga rättigheter med massövervakning” – självbeskrivande. Och briljant.
• Henrik Alexandersson: ”Nu går vi i strid mot Storebror!” – peppande.

Allt detta har inträffat på en och en halv vecka. Och då har jag gjort ett urval bland alla debattartiklar, repliker och blogginlägg – och dessutom inte tagit med andra sammanhang där Piratpartiet varit med, t.ex. dagens enorma nyhet om Miljöpartiets förbud mot anonyma bloggare, Aftonbladets granskning av partiernas valbudgetar och diverse intervjuer med partiföreträdare i TV4, Sveriges Radio, SVT Forum och Europaportalen.

Piratpartiet levlar upp vårt arbete inför EU-valet. Vi syns mer och mer i media, våra hundratals aktivister blir mer och mer aktiva och vår politik får mer och mer stöd. Jag är fullkomligt övertygad om att vi den 25 maj kommer behålla minst en pirat från Sverige i EU-parlamentet – som får sällskap av ett halvt dussin pirater från övriga Europa.

Du kan hjälpa till att göra den möjligheten till verklighet.

Piratpartiets superselfie på vår EU-valupptakt häromveckan. Undertecknad hittas någonstans i mitten av pirathögen, peppad i topp! 😀

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt, demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende, rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, humanism, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, nyhet, nyheter, rättssäkerhet, aktivism, pirataktivism, godtycke, Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, val, valet, val 2014, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, debatt,  EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Engström, Christian Engström, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, nyhet, nyheter, datalagring, datalagringsdirektivet, DLD, Centerpartiet, C, EU-domstolen, dom, domar, rättsväsende, rättsväsendet, juridik, seger, segrar, domar, M, Moderaterna, S, Socialdemokraterna, FP, Folkpartiet, Troberg, Anna Troberg, Hökmark, Gunnar Hökmark, Federley, Fredrick Federley, Kent Johansson, Johansson, #jagskarösta, #jagharaldrig, #röstaEU25maj, #dinröst

Annons

Read Full Post »

Påskevangelium för Råstasjön

Långfredag. Som traditionen bjuder i högtids-tider fylls tidningarna och bloggosfären av diverse artiklar som på olika sätt knyter an till påsken. Traditioner är traditioner, så jag ska inte vara sämre själv. Sålunda presenterar jag: påskevangelium för Råstasjön!

Råstasjön i all sin prakt! Foto: Maria Thiessen.

Påsken är här. Långfredagen år 2013 är särskilt sorgsen i Solna. Vår fantastiska fågelsjö är hotad. Men i den mörkaste av tider måste vi alla rikta blicken mot det ljusa i tillvaron. Ett enormt och ständigt ökande antal naturvänner stödjer vår sak. Vid fackeltåget häromdagen gick folket man ur huse för att hylla livet vid Råstasjön. Och via Rädda Råstasjöns Facebook-sida har vi, tack vare att entusiastiska eldsjälar delat våra bilder, gillat våra länkar och kommenterat våra uppdateringar, nått inte mindre än 35 000 (!) personer de senaste två veckorna.

Vi i nätverket Rädda Råstasjön vill sprida det glada budet om Råstasjöns rikedom – ett lyckans påskevangelium – till alla i hela landet. Därför bjuder vi nu in till fågelguidningar söndagen den 14 april. Vintern håller nu i slutet av mars fortfarande vår stad i ett järngrepp. Men Kung Bores regim skälver, och kommer falla lika säkert som diktaturerna under arabiska våren.

Våren är på väg. Om lyckan står oss bi kommer redan guidningarna om två veckor fyllas av vårens vackra vårfåglar. För detta är vår övertygelse: fågellivet skall återvända, och grönskan skall grönska på nytt, och makten som politikerna tog från folket ska tas tillbaka av folket. Och så länge vi kämpar ska Råstasjön aldrig falla!

Inte ett hus ska de bygga. Inte ett träd ska de fälla. Inte en fågel ska dö. Detta är allas vår mission, allas vårt uppdrag, allas vår kamp. Vill du hjälpa till? Kontakta Solnas politiker idag! Så får de komma tillbaka från påskledigheten till inkorgar, telefonsvar och kontor, fyllda av stödet för Råstasjön.

Tillsammans ska vi rädda Råstasjön!

Gråhäger vid Råstasjön. Foto: Johan Lind.

Såhär vacker natur finns vid Råstasjön. Fler fantastiska fåglar från fågelsjön finns på mästerfotografen Johan Linds blogg, i hans bildserie ”Djur vid Råstasjön”: del I, del II, del III, del IV – och så specialinlägg om naturreservat, smådopping och samlingsbilder. En annan mästerfotograf i nätverket Rädda Råstasjön heter Maria Thiessen; hennes underbara skildring av Råstasjön hittar du här. Fackeltåget i söndags – som jag personligen var ansvarig arrangör för – samlade 250 miljöhjältar. Bilder därifrån kan du se här. Dessutom kan du se undertecknad intervjuad i SVT, DN och P4.

Pusha gärna Rädda Råstasjön!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, miljö, miljön, argumentation, Råstasjön, Arenastaden, Arenastaden, samråd, Nätverket Rädda Råstasjön, JOK, StOF, Järvafältets Ornitologiska Klubb, Stockholms Ornitologiska Förening, Naturskyddsföreningen, naturvård, Sundbyberg, Järvafältet, gröna kilen, grönområden, grönområde, rekreation, tätortsnära natur, fåglar, fågel, fågelskydd, naturskydd, reservat, naturreservat, bostadspolitik, bostäder, bostad, exploatering, bebyggelse, stadsplanering, S, Socialdemokraterna, Moderaterna, M, C, Centerpartiet, Vänsterpartiet, V, FP, Folkpartiet, lokalpolitik, kommunal politik, kommunpolitik, Sola kommun, Solna stad, Solna, detaljplaner, detaljplan, Del av Arenastaden, jorden, skog, skogen, skogspolitik, natur, naturen, lag, lagar, lagstiftning, miljöbalken, naturvård, nyhet, nyheter, Fältbiologerna, aktion, aktioner, kampanj, kampanjer, namninsamling, namninsamlingar, aktivism, miljöaktivism, mejl, biodiversitet, biologisk mångfald, skyddsvärd natur, påskevangelium, evangelium, långfredagen, långfredag, påsken, påsk, fackeltåg

Read Full Post »

Bästa Jonas Hassen Khemiri: migration och välfärd går hand i hand

Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket.

Och här avbryter ni och säger: Men hur svårt är det att förstå? Alla måste ju följa Lagen. Och vi svarar: Men tänk om Lagen är olaglig?

Och ni säger: Allt handlar om prioriteringar och vi har faktiskt inte oändligt med tillgångar. Och vi svarar: Hur kommer det sig att det alltid finns pengar när resurssvaga ska förföljas, men aldrig pengar när resurssvaga ska försvaras?

*

Dessa fenomenala formuleringar är inte mina. De kommer från Dagens Nyheters viktigaste text på många månader, ”Bästa Beatrice Ask”, och tillhör Jonas Hassen Khemiri, eller kanske snarare alla de som drabbas av rasismen i Sverige idag. Tusentals har redan hyllat den. Själva Ask har givit respons (givetvis mjäkig, efter mjäkiga debattinsatsen igår, men hoppas det blir morgonsoffedebatt utan medieproblem).

”Intressant!”, kanske du tänker. Läs Khemiris text. Den är överlag fantastisk.

Jag håller inte med Khemiri. Inte helt. Om jag fortsätter utdraget ovan till nästa stycke kommer vi till min invändning:

Och ni säger: Men hur ska vi kunna kombinera ett brett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det.

Här nöjer sig Khemiri med bristen på ett ”klockrent svar” och hastar sedan humanistiska idéer. På detta ideologiska plan är vi helt eniga.

Men jag skulle vilja återgå till fotskrapandet och harklandet. Jag skulle vilja vända tillbaka in i pragmatismens tämligen trista och visionslösa – men likväl mycket övertygande – värld av siffror, logik och ekonomi.

Jag skulle vilja hitta det klockrena svaret.

Så klockrent kanske det inte blir. Men om ni nöjer er med  välgrundade, samhällsvetenskapliga och förnuftsbaserade resonemang om hur välfärdsstaten visst lär kunna kombineras med fri migration – snarare än nödvändigtvis Det Klockrena Svaret ™ på varför REVA ekonomiskt är dåligt: läs vidare.

Forskningen: ”migrationens är bra ekonomiskt”

”Krossa REVA!” Det håller forskningen med om. Ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Ekonomer är ense: migration är bra.

Det är ekonomiskt bra för enskilda människor och hela samhällen.

Det är ekonomiskt bra för de människor som migrerar, för andra människor i ursprungslandet och för andra människor i mottagarlandet.

Skulle fri migration införas över hela världen skulle världsekonomin fördubblas.

För att konkretisera: flyr en flykting från Syrien till Sverige kommer det i längden i rent ekonomiska termer gynna flyktingen, gynna Syriens folk och gynna Sveriges folk.

Det här är inte något jag fantiserat hop på min kammare i något vackert hus på Södermalm (jag bor i en miljonprogramförort, om det nu skulle spela någon som helst roll). Det här är vedertagna, vetenskapliga teser, med gediget stöd i den forskning som gjorts på området migration.

För en citatlista som visar hur världsledande, trovärdiga och Nobelprisvinnande ekonomer ser på migration hänvisar jag till Migros sammanställning av trovärdiga ekonomers uttalanden.
För en mer fördjupad genomgång av ekonomisk teori rörande migration hänvisar jag till Johan Norberg och Fredriks Segerfeldts facklitterära verk Migrationens kraft.

Lita inte på mig – läs sanningen själva!

Logiken: ”migration är bra ekonomiskt”

”REVA är en reva i våra hjärtan”. Och inte bara det – REVA är en reva i vår ekonomi!

Det var vetenskapen. Nu till det sunda förnuftet, i form av lite elementär logik.

Utgångspunkt 1: Sverige behöver tillväxt framöver.

Utgångspunkt 2: Tillväxt förutsätter produktion.

Utgångspunkt 3: Produktion förutsätter människor.

Slutsats 1: Sverige behöver människor framöver.

So far so good.

(Bortsett från att någon miljövän kanske reagerar på påståendet att ”Sverige behöver tillväxt”. Märk väl, då, att jag inte specificerar vilken produktion tillväxten ska bestå av. Tillväxt behöver inte vara plastprylar, kolkraft, och massproduktion. Tillväxt kan lika gärna – eller hellre, förstås – vara miljövänligt jordbruk, ekoturism och grön energi.)

Sedan då? Vi låter logiken tåga vidare:

Utgångspunkt 4: Människor kan komma till Sverige på två sätt: genom födsel eller migration.

Utgångspunkt 5: Människor som föds i Sverige kostar generellt pengar i cirka 15-25 år (beroende på utbildningens längd), i form av barnbidrag, studiebidrag, gratis sjukvård, gratis utbildning, subventionerade ungdomsföreningar, och så vidare. Ibland kostar de pengar längre än sin utbildning, i form av socialbidrag och liknande.

Utgångspunkt 6: Människor som migrerar till Sverige kostar generellt inte pengar i 15-25 år, för de har oftast redan en utbildning. Ibland kostar de pengar längre än sin utbildning, i form av socialbidrag och liknande.

Slutsats 2: Människor som migrerar till Sverige innebär på kort sikt en mindre kostnad än människor som föds i Sverige.

Invandraring kostar mindre på kort sikt än barnafödsel.

Här kan vi egentligen stanna. Vi kan nöjt konstatera att ingen politiker inom SD, M, S eller något annat migrationsfientligt parti någonsin skulle föreslå förbud mot barnafödsel. Där är det uppenbart att rätten att föda barn är en mänsklig rättighet. Lika uppenbart borde det vara att rätten att fly från förtryck är en mänsklig rättighet – men det är det inte, för politikerna föder ofta barn, men har sällan flytt från förtryck. (Politikerna saknar tyvärr förmågan att leva sig in i andras situationer, som Khemiri så lysande förklarar.)

Men varför stanna här? Vi fortsätter!

Utgångspunkt 7: I det långa loppet kommer de flesta svenskar bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb o.s.v.).

Slutsats 3: I det långa loppet kommer barn bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb, skatt på konsumtion o.s.v.)

Slutsats 4: I det långa loppet kommer invandrare bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb, skatt på konsumtion o.s.v.)

Slutsats 5: Invandring kostar betydligt mindre på kort sikt än barnafödande, och på lång sikt är både invandring och barnafödande bra för ekonomin.

Så länge man inte menar att ”fritt barnafödande är oförenligt med tillväxt” kan man alltså knappast mena att ”fri migration är oförenligt med tillväxt”.

Ganska klockrent.

(Sen har vi ju dessutom 38 procent av EU:s budget att ösa ur om vi skulle vilja använda de pengarna till lite vettigare saker än bidrag till bönder.)

Humanismen: ”stoppa REVA – låt alla leva!”

Människovärdet är inte förhandlingsbart – men har verkligen MP försökt förhandla bort det? Den frågan behandlade jag i mitt förra inlägg – läs det gärna.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Givetvis är ekonomiska skäl inte alls en primär anledning att kämpa för migrationsfrihet, eller ens en sekundär anledning. I första rummet kommer naturligtvis humanismen, medmänskligheten, friheten, toleransen, mångfalden, kärleken, livet, rättigheterna, och godheten. Allt det där Hassen Khemiri fullkomligt fantastiskt utgår ifrån i sitt fantastiska mästerverk. Sådana ideologiska resonemang har jag också först i ett par tidigare blogginlägg:

• Kärlekens krafter måste enas mot hatets utvisningar (om nödvändigheten i att den frihetliga, humanistiska rörelsen – från vänster till höger, från feminism till jämställdism, från piratism till antipiratism – enas i kampen för livet och asylrätten)
• REVA är vidrigt – men migrationspolitiken vidrigare (om det fokus som behövs på politiker snarare än poliser)
• Demonstrera idag mot REVA i Göteborg, Malmö, Uppsala, Norrköping eller Stockholm (där jag bemöter vanliga invändningar mot och feltolkningar min debattartikel)

Ideologi måste vägleda politiken. Men däremot kan ekonomiska resonemang – som dem ovan – vara bra att ha, vid möte med kalla, cyniska, sifferknaprande politiker (*harkel*många moderater*harkel*).

Det var teorin. Nu till praktiken. Stockholmspolisens tillbakasteg häromveckan var blott ett litet, litet steg på frihetens mycket långa väg. REVA och den inhumana och kostsamma migrationspolitiken måste ju upphöra helt! Hur gör vi då?

• Skriv under och sprid Avaaz namnlista mot REVA.
• Är du stockholmare? Kom på Grön Ungdoms flashmob ikväll 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Kom och kolla på Khemiris föreläsning på Kulturhuset ikväll 19:00. Och kom imorgon torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder).
• Är du göteborgare? Kom isåfall på hearingen om REVA, som bl.a. Ung Pirat Göteborg anordnar. 8 april 18:00 på Hammarkullens Folkets hus, Hammarkulletorget 62 b. Politiker och jurister kommer finnas på plats. Vill du eller din organisation vara med och hjälpa till? Ni är varmt välkomna – skriv det i eventet!
• Är du svensk? Skriv en insändare till din lokaltidning om Sveriges omänskliga migrationspolitik! Väck frågan i ditt parti! Engagera dig i någon förening för flyktingar (t.ex. FARR, Ungdom mot Rasism eller Asylrörelsen Stockholm)!
• Läs på:
  • Läs om hur ordningsvakter tagit till våld mot fredliga anti-REVA-demonstranter.
  • Läs om hur en ohelig allians av Socialdemokraterna och Alliansen tillsammans bär ansvaret för dödspolitiken.
  • Läs om hur EU också bär ansvaret för REVA.
  • Läs om hur EU-kommissionären Cecilia Malmström ljuger journalister rakt upp i ansiktet om REVA, och om hur REVA ser ut i andra europeiska länder.
  • Läs om hur Beatrice Ask personligen och Regeringen kollektivt sett till att Polisen ska prioritera genomförandet av utvisningar på bekostnad av att göra Polisens huvuduppgift, ni vet, att fånga kriminella och stoppa brottslighet. (”Men papperslösa är kriminella!” kanske någon invänder. Det är fel. Juridiskt kan man inte straffas för att stanna i landet utan tillstånd, bara deporteras, så papperslösa är definitionsmässigt inte kriminella.)
  • Läs om hur Ny Demokrati kollapsade. (Kan detsamma kanske hända SD?)
  • Läs om Sveriges migrationspolitik för 100 år sedan.

Alla vi som tycker att alla människor har lika värde och rättigheter måste nu tillsammans stå upp inför valen 2014 – oavsett om vi är vänster, höger, pirat eller feminist eller någon blandning – för frihet, medmänsklighet och demokrati, mot REVA, utvisningar och dödspolitik.

Stoppa REVA – låt alla leva!

Chaplins tidlösa ord fortsätter inspirera. Jag är övertygad om att Chaplin varit en av REVA:s främsta motståndare, om han levt i Sverige idag. Låt oss fortsätta verka i denna humanistiska anda.

Pusha gärna ”Bästa Beatrice Ask”

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Moderaterna, M, Vänsterpartiet, V, Socialdemokraterna, S, Miljöpartiet, MP, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, Feministiskt Initiativ, FI, Rättvisepartiet Socialisterna, migrationspolitiska överenskommelsen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, ekonomi, migrationsekonomi, pengar, kostnad, kostnader, utgift, utgifter, intäkt, intäkter, utveckling, tillväxt, skattepolitik, bidrag, skatter, skatt, solidaritet, välfärd, ekonomipolitik, ekonomisk politik

Read Full Post »

Kärlekens krafter måste enas mot hatets utvisningar

Stoppa REVA – låt alla leva! Det viktigaste först: skriv under namnlistan mot REVA!

Bor du i Stockholm? Kom isåfall på Grön Ungdoms flashmob i övermorgon onsdag 14 mars 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Och kom nu på torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder).

 Bor du i Göteborg? Kom isåfall på hearingen om REVA, som bl.a. Ung Pirat Göteborg anordnar. 8 april 18:00 på Hammarkullens Folkets hus, Hammarkulletorget 62 b. Politiker och jurister kommer finnas på plats. Vill du eller din organisation vara med och hjälpa till? Ni är varmt välkomna – skriv det i eventet!

Uppdatering 13 mars: Läs ”Bäste Beatrice Ask”, en fascinerande, fantastisk och fasansfull text av Jonas Hassen Khemiri riktad till Sveriges justitieminister. Läs den nu. Du kommer inte ånga dig.

Några av oss 2000 som demonstrerade i Stockholm – i klassisk humanistisk anda.
Klicka på bilden eller här för att komma till ett fint bildspel med fler fria bilder.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Historiens vingslag svepte i förrgår över Sverige. Från Malmö i söder till Uppsala i norr gick människor ut i det kalla vintervädret och demonstrerade mot några av vår stats mest djävulska inslag – utvisningarna, REVA och Sveriges olagliga migrationspolitik. Tillsammans stod folket upp för frihet, tolerans och medmänsklighet.

I Stockholm var vi 2000 (SvD, SVD, SVT: text, film). I Malmö var de 1000 (SVT, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Skånskan). I Göteborg var de ”bara” 500 – men detta var å andra sidan deras andra REVA-demonstration på blott en vecka (GP). I Norrköping var de ”välbesökta” (Folkbladet). I Uppsala var de ”flera hundra” (Upsala Nya Tidning).

Kampen är givetvis inte över bara för att de rent rasistiska, folkrättsvidriga kontrollerna i tunnelbanan upphört av rena effektivitetsskäl. Det stora problemet – att flyktingar utvisas från sina liv i Sverige till död i ursprungsländerna – kvarstår.

Döden bryr sig inte om flyktingen fångades i tunnelbanen, på sin arbetsplats eller i ett av Migrationsverkets förvar.

I förr går var en stor dag. Rädda Barnens ungdomsförbund demonstrerade tillsammans med Röda Korsets ungdomsförbund och Ungdom mot Rasism. En tyngre trio har sällan anordnat någon demonstration i Stockholms historia. Anmärkningsvärt är även att alla möjliga partipolitiska organisationer deltog. RKU, Rättivsepartiet Socialisterna`och F! demonstrerade tillsammans med Piratpartiet, LUF och Grön Ungdom.

Har detta hänt förr? Någonsin?

Låt borgarna och sossarna delta!

Jonathan Macznik från LUF höll ett fantastiskt brandtal för friheten. Varför skulle han inte få göra det? Klicka på bilden eller här för att se fler bilder.

Men en del blir inte glada över storheten i att vi äntligen förenas så brett för något vi alla kan stå för. Vissa blir arga. Vissa skrek ”hycklare! hycklare!” så att talen från CUF:s respektive LUF:s representanter knappt hördes.

Jag förstår ilskan över Alliansregeringens politik. Hade Billström (M), Pehrsson (FP) eller Danielsson (C) talat hade jag inte tvekat att kalla dem hycklare. Som regeringsmedlemmar har de all makt i världen att ändra regeringens olagliga, människorättsvidriga och folkrättsfrämmande politik.

Men det har inte CUF och LUF. CUF och LUF är fristående ungdomsförbund. De är inte C och FP. De har ingen makt över regeringen.

Däremot har de inflytande över C och FP. Och CUF och LUF använde sin medverkan igår till att utöva detta inflytande, genom att kräva att sina respektive partier förändrar sin politik.

Detta behövs. Hur ska vi annars få genomslag, om de migrationsvänliga medlemmarna i regeringspartierna alltid utesluts? Hur ska då regeringspartierna äntligen förändras?

”Men de behöver inte förändras – får vi en vänsterregering 2014 löser sig politiken ändå!”, kanske några av er som skrek ”hycklare!” tänker.

För det första håller jag inte principiellt med er: jag tycker det är principiellt fel att utesluta goda människor i en god kamp bara för att deras moderpartier är dåliga.

För det andra håller jag inte pragmatiskt med er: REVA och utvisningarna är inte endast ett resultat av Alliansens politik. REVA och utvisningarna startades och drevs på under socialdemokratisk regering. (Läs den Fokus-artikeln, alla! Och läs Torbjörn Jerlerup.) Och Socialdemokraterna har knappast bett om ursäkt för sin tidigare migrationspolitik, som på många sätt var precis lika vidrig som Alliansens.

Alliansen behöver därmed visst påverkas. Och Socialdemokraterna också, för den delen. Därför kan vi inte heller (som en lite mindre skara ville) vägra Socialdemokratiska studentförbundet, som deltog på demonstrationen, att delta i kampen. De behövs också!

Ska Miljöpartiet få delta?

MP hjärta REVA? En förenklad bild från demonstrationen.

Miljöpartiet är en helt annan femma. Här handlar det inte om ett fristående ungdomsförbund som kritiserat sitt partis politik. Här handlar det om partiet i sig som gått med på en migrationsöverenskommelse med Alliansen. Och här måste man hålla flera tankar i huvudet samtidigt:

1. Överenskommelsen har inneburit många bra saker. Vård och skolgång till papperslösa samt återförenade flyktingfamiljer genom anhöringinvandring är mycket viktigt och gynnar i praktiken många flyktingar.
2. Överenskommelsen har inneburit en riktigt dålig sak. Miljöpartiet har skrivit under på att utvisningarna ska fortsätta och effektiviseras – d.v.s. att REVA ska fortlöpa. Visst – överenskommelsen säger inget om att det ska ske på ett rasistiskt, privatlivskränkande sätt i tunnelbanan. Men återigen: hur avvisningarna sker spelar mindre roll. Det är inte framför allt rasismen och privatlivsintrången som är stötande med REVA; det är framför allt att människor överhuvudtaget utvisas, då utvisningarna går till diktaturer och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter (vilket de gör idag). Och att människor överhuvudtaget utvisas – det har Miljöpartiet skrivit under på.
3. Hade inte överenskommelsen ingåtts vet ingen vad som hänt. Hade Alliansen gjort upp med SD, så politiken blivit ännu sämre? Hade Alliansen gjort upp med S, så politiken fortsatt vara lika illa (utan MP:s förbättringar för papperslösa och anhöriginvandring)? Hade MP lyckats bilda en överenskommelse med V, C, FP och KD istället, så att politiken potentiellt blivit bättre än med dagens överenskommelse?

Vi vet inte. Och jag har ingen aning om vad jag valt om jag haft makten över Miljöpartiets migrationspolitik år 2010.

Men oavsett om MP gjort fel eller inte är det uppenbart att de ha en god vilja. De vill ha migrationsfrihet. De vill inte behöva samarbeta med Alliansen. De har försökt med ett slags ”harm reduction” gentemot migrationspolitiken – det minst sämsta alternativet.

Samtidigt blir det väldigt märkligt när MP stoppar REVA-debatt i riksdagen av formalistiska skäl. Å andra sidan har de begärt en egen debatt, som inte utgår från REVA utan från Schengen. Jag vet inte vad som är mest korrekt; Fokus-artikeln stödjer MP:s tolkning. Det är dock märkligt att de av rent formalistiska skäl inte kan enas om debatten med V.

Tycker man MP gjort rätt bör de förstås få delta.

Tycker man MP gjort fel bör faktiskt MP ändå få delta. Därför att det ger oss möjlighet att påverka dem. Därför att de kan få insikt i de hemska konsekvenserna av deras legitimering av utvisningarna. Därför att de får se hur andra goda krafter resonerar.

Kampen för kärleken fortsätter!

Glädje och engagemang. Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Det finns en enda anledning till att vi trots ”hycklare”-ropen lyckades stå enade igår, från så vitt skilda håll inom politiken. Anledningen stavas humanism. Alltså inte den snäva ”humanism” som ordet definieras i Förbundet Humanisterna (med ateism och sådant inbakat i begreppet), utan den klassiska, tidlösa, grundläggande människosynen humanism.

Människosynen som säger att alla är lika värda. Människosynen som säger att alla har lika rätt till liv, frihet och trygghet. Människosynen som säger att de mänskliga rättigheterna måste sättas före allt – vare sig det är trångsynt nationalism eller ekonomiska överväganden.

Dessa idéer är på ett fundamentalt plan kopplat till att vara människa. Någonstans inom Billström, Ask eller Åkesson – djupt begravt under deras åratal av fördomar, idiotekonomiska överväganden eller uppövade cynism – finns även hos dem en förståelse. Även frihetens fiender har förmågan att förstå det fantastiska hos frihet.

Men de kommer inte göra det av sig själv. De kommer fortsätta utvisa människor till våld, förtryck och död – tills vi sätter stopp. Och det är inte de som har makten. Det är vi som har makten. Vi lever som fria medborgare i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Till skillnad från våra humanistiska fränder i andra länder – eller våra papperslösa medmänniskor på Sveriges gator – kan vi protestera. Vi riskerar inget om vi håller oss inom lagens ramar. Skriv under Avaaz namnlista mot REVA. Stockholmare? Kom på Grön Ungdoms flashmob i övermorgon onsdag 14 mars 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Och kom nu på torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder)

Det finns en gräns där opinionsbildning allena inte räcker. Där lagens ramar blir för snäva. Där den semantiska skillnaden mellan ”lag” och ”rätt” blir så uppenbar att vi måste strunta i den första för att upprätthålla den andra. I en demokrati måste varje sådant brott – varje sådan situation – vara ett extremt undantag.

Ett sådant undantag är utvisningarna. Att skicka människor in i döden är ingen dussingfråga politiskt, viktig som t.ex. upphovsrätt, arbetslöshet eller andra för all del viktiga frågor. Migrationspolitiken är en fråga på liv och död. Att då – i en sann humanistisk, frihetlig och därmed givetvis fredlig anda – bryta mot lagen och riskera böter är inte omoraliskt. Det är i stället en väg till ett bättre samhälle.

”Vägra visa ID”, säger Leif GW, Dror Feiler och många andra. Det här är en mycket mild form av civil olydnad – den är i enlighet med Europakonventionen t.o.m. antagligen laglig. Just denna civila olydnad har vi att tacka för att människor i Stockholm idag kan ta sig till läkare för att bota sina livshotande sjukdomar, utan att hotas till livet av den stat som vill utvisa dem till deras hemländer.

Det är ett steg på vägen. Men vägen är lång. Vi kan inte vandra den ensamma. Alla måste sluta upp. Oavsett om du är pirat eller antipirat, vänster eller höger, liberal eller socialist, feminist eller jämställdist: nu är det dags att stå upp för människors rätt att leva.

Endast gemensamt kan vi krossa hatet, intoleransen och dödspolitiken.

Vår kärlek är alltid starkare än deras hat. Tillsammans är vi starkast!

Jag har länkat detta världshistoriens främsta tal för humanism tidigare. Och jag tänker fortsätta posta det, tills det Chaplin förespråkare är uppnått: en värld där mänskligheten gemensamt arbetar för mänsklighetens bästa, där friheten, medmänskligheten och upplysningen får råda.

Vi kan nå dit.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Göteborg, Norrköping, Uppsala, Möllevångstorget, Malmö, Kungsträdgården, Stockholm, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Moderaterna, M, Vänsterpartiet, V, Socialdemokraterna, S, Miljöpartiet, MP, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, Feministiskt Initiativ, FI, Rättvisepartiet Socialisterna, migrationspolitiska överenskommelsen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism

Read Full Post »

Recension: ”Palme” av Kristina Lindström och Maud Lycander

Min första filmrecension på bloggen kommer här, efter att jag ikväll såg ”Palme” på biografen Victoria i Stockholm.

Palme

Lindström, Kristin; Lycander, Maud et al

Olof Palme.
Foto: ”Oiving” på Wikimedia Commons, CC-BY-SA 3.0

Palme tillhör det förflutna. Ett Sverige där den socialdemokratiska dominansen var grundlagd sedan årtionden, där en valförlust kom som en chock. För mig själv har Olof Palme framstått närmast som en mytologisk gestalt i den svenska politiken. Det är inte så märkligt. 9 år skiljer oss från varandra. Och efter Palmes liv har fokuset hamnat på hans död. Det är sorgligt att en av Sveriges främsta politikers gärning ska få mindre uppmärksamhet än en tarvlig mördares.

Men nu håller det på att vända. I och med Henrik Berggrens så hyllade biografi över Palme – som jag tyvärr ännu inte har läst – har en förnyad våg av intresse för människan Palme svept över Sverige. Som ett resultat av detta har den nya dokumentären Palme kommit ut, som gjort förvånansvärt väl i från sig på svenska biografer, för att vara just dokumentär. Det förtjänar den – filmen kombinerar skickligt intervjuer med allehanda framträdande gestalter som ännu är i livet, med inspelningar från Palmes egen tid (vilket givetvis behjälps av Palmes lysande retorik).

Vem var då Palme? Dokumentären sätter naturligt nog ljuset mycket på Palmes överklassbakgrund, som många i vänstern hånade honom för. Ett sådant klassperspektiv är visserligen intressant, men för någon som likt jag själv inte är socialist utan istället pirat, blir Palmes gärningar ur ett humanistiskt perspektiv mer spännande.

Olof Palme förklarade i ett gammalt intervjuklipp sig vara demokratisk socialist, en ideologisk tillhörighet formad av hur han sett såväl fattigdomen och orättvisan den ohejdade kapitalismen i USA ställt till med, som det förtryck och den ofrihet kommunistiska diktaturer förslavat sina folk under. Följaktligen kritiserade han såväl Sovjets övergrepp, som USA:s bombningar av civila i Vietnamn. Just detta med Vietnam, det jultal Palme höll i radio 1972, framstår som den absoluta höjden av hans modiga retorik. De ord Olof Palme yttrande tillhör de främsta en svensk statsminister uttalat:

Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

Inte endast i fråga om Vietnamn var Palme en ovanligt uttalad västledare. Han tog även, tidigare en de flesta, en mycket stark ställning mot apartheid-systemet i Sydafrika, något som får översvallande beröm av självaste Desmond Tutu i filmen. Tutu går så långt som till att påstå att Palme antagligen bidrog till att det nya sydafrikanska ledarskapet inte började ägna sig åt omvänd rasism, utan istället valde den försoningens väg som apartheidbekämparna med Mandela i spetsen blivit så berömda för. Kanske låg Palmes främsta gärning just där.

Men Palmes politik hade också en mörk sida. Allra värst var nog IB. Åsiktsregistrering av tiotusentals svenska medborgare i statens och socialdemokratins regi, fullkomligen i strid med demokratisk lagstiftning och grundläggande respekt för mänskliga rättigheter, var ett faktum som för de initierade tydligen ska ha setts som ganska naturligt. Trots Jan Guillos och Peter Bratts modiga avslöjande och den uppenbara sanningen i deras påståenden, valde dock Palme att ljuga riksdagen, pressen och svenska folket rätt upp i ansiktet. Hans trovärdighet som ideologisk demokrat och hederlig politiker får sig onekligen en rejäl törn.

Klipp visas också i filmen från Palmes officiella statsbesök i Kuba, där kommunistisk diktatur nyligen införts. Här får vi se Palme ta emot folkets jubel och samtala med Fidel Castro, som en första västledare att besöka landet. Ingenstans i filmen ifrågasätts det uppenbara hyckleri som ligger i att tala om sig själv som ”demokratisk socialist” som avskyr förtryck utförd i kommunismens namn, för att sedan besöka, och därmed ge legitimitet åt, just en förtryckande kommuniststat. Märkligt.

Geijer-affären – som ju också är bioaktuell nu med Call girl – ges blott 1 minuts tid på skärmen, där det nämns att Palme och andra högt uppsatta socialdemokrater troligen höll varandra om ryggen, men att ingen fortfarande riktigt vet vad som händer. That’s it. Man hade önskat att en dokumentär som gör anspråk på att skilja Palmes hela liv skulle gräva djupare än så. Som vanligt hade jag själv gärna sett en dubbelt så lång film, men det är kanske inte kommersiellt gångbart.

Porträttet av Palme blir sammantaget ändå mångsidigt, där såväl de framstående delarna av hans internationella engagemang som hans klart dubbelmoraliska politiska agerande framkommer. Därtill skildras mängder av aspekter som jag själv inte tagit upp i denna mer politiska recension, från Palmes stundtals frånvarande, stundtals engagerade familjeliv till hans märkliga inhopp i Norrmalmstorgsdramat, som man inte riktigt förstår vad en statsminister överhuvudtaget hade att göra i.

Olof Palme var en komplex ledare, och hans livsverk framstår som ett lysande exempel både på hur man ska och inte ska göra inom olika områden. Mest relevant framstår idag hans antirasistiska pathos som; i ett Europa där nazister ånyo sitter i ett folkvalt parlament, där våldsamma högerextrema grupperingar misshandlar människor med rasistiska motiv, och där allt överhuvudtaget ter sig skrämmande likt 30-talet behövs mer sådant engagemang. Regissörerna verkar hålla med, då de avslutar filmen med ett citat angående detta från Palme själv. Jag följer deras exempel:

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla – okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blåsa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

*

Kristina Lindström, Maud Lycander et al: Palme
St Paul Film AB, 2012
103 minuter

Andra recensioner/artiklar: SvD – DN – DN – DN – GP – Sydsvenskan – Expressen

Tidigare recensioner…

1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar
2. ”Sociala medier” av Paul Ronge – spännande intervjusamling med olika personer verksamma inom sociala medier

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Palme, Olof Palme, recension, parti, partier, S, Socialdemokraterna, 1900-talet, historia, ideologi, ideologier, socialism, demokratisk socialism, diktatur, demokrati, Hanoi, IB, Informationsbyrån, jultalet 1972, IB-affären, åsiktsregister, åsiktsregistrering, Vietnamn, USA, Kuba, Sydafrika, Kalla kriget, Kristina Lindström, Maud Lycander, apartheid, rasism, fördom, fördomar, antirasism, rätten till liv, krig, fred, insyn, öppenhet, transparens, medborgarrätt,mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv,integritet,kultur, dokumentär, dokumentärer

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister

Sjung med nu, alla Internauter!
Med blommor och blad, vi firar denna dag,
vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Det är över. ACTA har äntligen fallit. Äntligen. Internet jublar över hela världen. Glädjen vill aldrig ta slut. Folk firar fantastiskt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många gläds. De mänskliga rättigheterna, Läkare utan Gränser och själva demokratin har segrat. EU-parlamentet fullkomligen badar i blommor (skicka du med!). Men den globala rättvisan och människans grundläggande frihet har många antagonister, och de är starka. De kommer återvända. De farliga förslagen är inte borta för evigt. Kanske CETA kommer att bli det nya ACTA, kanske inte. Oavsett vilket kommer det komma auktoritära förslag igen. Vi måste kämpa igen. Vi måste mejla, ringa, blogga, twittra, facebooka, demonstrera, diskutera, informera och namninsamla (eh) på nytt. Vi måste ånyo segra.

Men inte nu. Nu gläds vi. Nu firar vi. Nu ler vi som lallande kufar från klockan 12:50 den fjärde juli, USA:s självständighetsdag tillika Europas nya självständighetsdag visavi amerikanska storföretag, och framåt för en tid. Först sedan, då feststämningen oundvikligen trappas ned, då segern över ACTA blir ett lyckligt minne snarare än ett lyckligt nu, fortsätter den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna, den där vi kanske aldrig når en slutlig seger. Jag har dock tillåtit mig att drömma. De sommardagar som gått sedan den fjärde juli, den historiska dagen – historiska i det att inte bara ett av de största hoten mot de människor som har de allra sämst, de sjuka och fattiga i tredje världen, nu undanröjts, utan även då vår kunskap om verkligheten vi lever i utökats markant tack vare CERN:s upptäckt av Higgsbosonen (och de bägge händelserna har större koppling än den tidsmässiga) – har jag tillåtit mig att drömma.

Så jag drömmer mig bort. Till en annan tid, till ett annat liv. En värld där de mänskliga rättigheterna och demokratin faktiskt segrat. En värld där fiendskapen gentemot dem upphört. En värld där visionerna kan lämna “don’t be evil” bakom sig och istället bli “be good”.

En värld som genomgått en universell, medmänsklig och frihetlig metamorfos.

Kära läsare, nu ska jag berätta om världen som den sett ut det senaste decenniet, med distansperspektiv från en fiktiv men möjlig framtid. Syftet är historiskt och visionärt. Året är 2050. Jag är 54 år, medlem i Piratpartiet sedan 13 års ålder. Talet/”keynoten/berättelsen utförs och riktar sig till Piratpartiets medlemmar i Sverige.

Bilderna utgör bakgrund samtidigt som jag talar (klicka på dem för att läsa mer om ämnet). Rubrikerna ingår inte i talet utan finns med för att förenkla läsandet. Talet, som i sin helhet går under namnet Demokratins slutliga seger, är rätt långt, varför jag delat upp det i 10-12 delar som publiceras de närmsta dagarna på denna blogg. Att det blev långt är inte så märkligt – jag har ägnat en ledig vecka åt att sammanfatta den pirata utvecklingen under ett helt årtionde. Då blir det långt.

Berättelsen kan börja.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget…
Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.
”Cicero Denounces Catiline”, målning av Cesare Maccari.

Kära pirater, medborgare och vänner, jag ska nu berätta om världen som den såg ut i det tredje årtusendets begynnelse. En tid då piratrörelsen grydde, och då den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna som pågått i olika former ända sedan civilisationens allra första dagar tog sig nya former med den befriande teknikutvecklingens hjälp. En tid då kulturen och kunskapen genomgick en av världshistoriens allra mest omvälvande renässanser och spreds till större delar av mänskligheten än någonsin tidigare. En tid då de gamla strukturernas auktoritära drag och människofientliga delar försvann i och med födelsen av den inte perfekta men långt mer utvecklade, mänskliga och frihetliga värld vi lever i idag.

Del 1 – preludium.

Tekniker, terrorister och kontraterrorister.

Iscensättning på demonstration av den hemska tortyr – den terror – USA utförde.
Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0

Allt började för vår del med en ensam tekniker. Teknikern var upprörd över den drakoniska lagstiftningen som riktade sig mot spridning av kultur, detta världsvida fenomen som funnits sedan tidsåldern före själva civilisationen, då den tänkande människan var ung och inledde nyttjandet av sin nya mentala egenskap med att dela med sig av sina tankar till andra tänkare, klädda i fiktionens väv.

Teknikern tog, sin teknikerroll trogen, tekniken till sin hjälp i sin mission. Missionen var lika enkel som tudelad. Politikerna måste rulla tillbaka kulturens begränsningar till situationen som den var innan monopol och gynnade särintressen skadat denna ädla form av mellanmänsklig kommunikation, och politikerna måste rulla tillbaka frihetens begränsningar till situationen som den var innan överdriven rädsla för terrorister och allehanda andra våldsverkare skadat denna grundläggande mänskliga rättighet.

Så teknikern grundade en webbplats. piratpartiet.se. Ja, detta hände sig på den tiden när nationell, administrativ gränsdragning fortfarande ansågs fundamental nog att motivera åtskillnad i adresser på det globala nätet. Teknikern använde även verktyget IRC, då blott en tämligen obskyr kommunikationsform i den breda allmänhetens ögon. Och ur webbplatsen teknikern byggt växte något större fram. En parlamentarisk organisation, redo att delta i val. Som kuriosa kan berättas att partiet lyckades samla 1500 namn för formell registrering för att få ställa upp i val – men att myndigheten i fråga vägrade acceptera namnen, eftersom de inte samlats in AFK! [plats för skratt för den så nätburna 2050-talspubliken]

15 februari 2006 godkändes så partiet efter att nämnda fadäs korrigerats hos valmyndigheten. Piratpartiet var fött. Det första valet blev förvisso dock inte det maffiga inträde i folkets församling som det kunnat bli. 0,6 procents röster. Så få blev det. Och på grund av den spärr mot småpartier som fanns i Sverige krävdes 4 procent för att få komma in i riksdagen alls. Så Piratpartiet fick inte ens de futtiga två av 349 platser de varit berättigade till i ett proportionellt, mer demokratiskt, valsystem. Saker såg nog rätt dåliga ut på piratfronten.

Men låt oss backa bandet ett halvsekel, till 11 september 2001. Om något kan sättas som startpunkten för de kraftiga inskränkningar i mänskliga rättigheter som skedde under nollnolltalet är det detta. Ni har alla läst om det i historieböckerna. Terrorister med illvilliga, frihetsföraktande motiv mördade tusentals människor som ett hot mot den amerikanska staten. Tragedin var fullständig. Amerikas och hela världens folk lamslogs av sorg.

Den amerikanska staten reagerade illa, mycket illa. Inte bara från sorg, utan även från ilska och skräck. Istället för försoningens väg gick man vedergällningens, den vedergällning som ett decennium senare skulle leda till att presidenten gav order till sin elitstyrka att döda en obeväpnad man, något Amnesty International ifrågasatte – detsamma Amnesty som nuförtiden mest för en föga agerande men nogsamt vakande tillvaro, riktad mot alla stater runtom i världen för att försäkra oss om att ingen någonsin ska kunna bryta mot de mänskliga rättigheter de enhälligt lovat följa. Vid seklets inledning var emellertid Amnesty en livaktig och mycket viktig organisation.

Tillbaka till 2001. Det skedde trots allt betydligt värre saker i den amerikanska statens namn än mordet på en massmördare. Amerikas dåvarande president, George W. Bush, i efterhand allmänt erkänd som en av landets sämsta ledare, lyckades skickligt spela på amerikanska folkets skräck gentemot terrorn. Han var nog själv rätt rädd. Men detta är paradoxalt – skräcken för terrorn, alltså skräcken för skräcken, gjorde att skräckslagna åtgärder mot skräck vidtogs. Bara det att som stat bli rädd och anpassa sina handlingar efter terrorn innebar på sätt och vis terrorn på sätt och vis redan segrat; skräcken, terrorn, hade satt sig i samhället och påverkat dess agerande.

Men värre skulle det bli. Presidenten höll ett tal, där han yttrade sina famösa ord: ”Either you are with us, or you are with the terrorists.” Denna inte bara nyansfattiga utan fullkomligt nyanslösa världsbild passade de Förenta Staternas dåvarande ledning som hand i handske. Amerika inledde sin kamp mot terrorismen, och med det strikt svartvita yttrandet som grund kunde all kritik avfärdas som något som hjälpte terroristerna. Få protesterade. Många var förvisso genuint rädda och uppfattade nog åtgärderna som nödvändiga.

Vilka var då åtgärderna? Patriot Act och liknande projekt ökade radikalt övervakningen av människors privata kommunikation, såväl i som utanför USA. Absurda nya säkerhetsrutiner vid flygplatser kränkte passagerarna och gjorde flyget till en etter värre upplevelse än den redan var. Misstänkta människor fångades, ofta på mycket lösa grunder, och fördes till Guantanamo, ett slags fängelse där människor satt utan rättegång i åratal.

Tortyr användes, såväl genom de så kallade ”extraordinary renditions” som CIA utförde, i vilka människor utvisades till diktaturer där de torterades, men även direkt av USA själva, på fängelset Abu Ghraib i Irak – där det fortfarande är oklart hur inblandade ledning var – och även på Guantanamo. På Guantanamo är det klarlagt att tortyren var sanktionerad från allra högsta ort, från Bushregeringen själv.

En av tortyrformerna som användes var waterboarding, skendränkning, som gör att offret upplever en extremt trovärdig, obehaglig och fruktansvärd känsla av att drunkna. Den amerikanska regeringen vidhöll bestämt att skendränkning inte var tortyr, och kallade det istället för ”förstärkta förhörsmetoder”. Hela saken påminde till stora delar om 1984, en roman av den samhällskritiska författaren George Orwell som myntat begreppet nyspråk för påhittade nya begrepp som skapas för regimens syften.

Guantanamo har idag inte använts på snart 38 år, sedan president Obamas lyckade omval med påföljande nedstängning år 2012. Utvecklingen går framåt.

*

Nästa inlägg i artikelserien publiceras imorgon. Lämna gärna en kommentar om hur ni uppfattar detta försök till historieskrivning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, piratrörelsen, tal, Piratpartiet, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism, EU-kommisionen, frihet från tortyr, Bush, George Bush, Bushadministrationen, parti, partier, (PP), Riksdagen, blommor, CETA, Kanada, seger, segrar, Patriot Act, Sverige, nyhet, nyheter, 1984, George Orwell, Orwell, nyspråk, blomster, blomsterregn

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Diskrepans

Saudiarabien. Ett land där människor inte tillåts engagera sig politiskt. Ett land där människor inte tillåts engagera sig fackligt. Ett land där människor inte tillåts organisera sig oberoende från staten överhuvudtaget. Ett land där misstänkta torteras för att erkänna brott de inte begått. Ett land där människor avrättas utan att ens få en rättssäker rättegång. Ett land som sänder egna militära styrkor för att slå ned demokratiska uppror i den arabiska våren. Ett land som, kort sagt, är en hemsk, repressiv, auktoritär, samt våldsam diktatur.

Så ser Saudiarabien ut enligt Amnesty.

Saudiarabien. Ett land som det är helt okej att förhandla med och en viktig moralisk regel att betona i dessa förhandlingar är att vi ska ”fullfölja våra avtal”. (Men att säga upp tidigare regeringars avtal när man har den chansen, då? Nä, det skulle ju kunna ha ”uppfattats som ett väldigt starkt avståndstagande från Saudiarabien som land”. Det vore ju illa!) Ett land man bör handla med för att främja goda relationer och vår egen ekonomi.  Ett land dit man gärna säljer svenska vapen, och med sekretess mot allmänheten dessutom. Ett land där ett bygge av en fabrik för tillverkning av vapen kan få hjälp av svenska tjänstemän. [Hur mycket själva regeringen är involverad i just detta sista är dock oklart.]

Så ser Saudiarabien ut enligt Sveriges regering.

En viss skillnad noteras.

(Nå, för att vara rättvis bör nämnas att Socialdemokraterna också har ett ansvar för detta – vapenfabrikssaken inleddes under socialdemokratisk regim, och Socialdemokraterna vill fortsätta exportera vapen till diktaturer, eller säger åtminstone inte blankt nej. All heder till Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vidare bör nämnas att Folkpartiet faktiskt kräver att Sverige inte ska handla med ”brutala diktaturer ”.)

Andra om detta: Anna Troberg skriver väl om regeringens allmänna brist på respekt för mänskliga rättigheter, Beelzebjörn är upprörd (och ber om ursäkt), den klarsynta Mats Knutson, Sven-Erik Alhem med visst medieperspektiv, emma undrar vad som händer när regeringar begår lagbrott, SSU ger hopp om framtiden för S i alla fall, Ulf Bjereeld visar att det även finns seniora socialdemokrater som håller demokratins fana högt, Alliansfritt Sverige skriver klokt om det oliberala i detta och Svenska Freds är som vanligt kloka. Vidare sörjer Kulturbloggen, Röda Malmö talar om hyckleri, Tommy Rydfeldt gör skäl för epitetet liberal, . Tokmoderaten har dock hemska värderingar om han på allvar menar att det är viktigare att följa ett ingånget avtal än att värna mänskliga rättigheter (vilket är särskilt märkligt då avtalet enligt avtalet självt får rivas upp efter fem år utan att det utgör avtalsbrott – vad gäller ”fullbordandet av samarbetsprogram” får vi väl helt enkelt bryta avtalet, då), och Johan Westerholm tycks mena att vapenaffärer ju trots allt är nödvändiga för vår import från Saudiarabien et al, så vi får leva med det.

Uppdaterat: DN:s huvudledare idag är fantastisk, en riksdagsledamot för FP ger sin syn på saken i tidningen, och ett par centerpartister följer sina ideal i samma tidning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, nyhet, Saudiarabien, FOI, vapenexport, vapen, utrikespolitik, Sten Tolgfors, Fredrik Reinfeldt, Folkpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, handel, avtal, vapenfabrik, ekonomi, regeringen, rätten till liv

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikileaks-donatorer kan terrorstämplas pga SWIFT?

I dagarna har det, vilket knappast undgått någon, kommit ytterligare en på grund av blotta storleken imponerande (”största läckan någonsin” har fått upprepas ett par gånger om Wikileaks nu…) läcka via Wikileaks. Som tidigare har Wikileaks samarbetat med ansedda tidningar världen, med effekten att läckan fått än mer spridning och trovärdighet. Klart verkar vara att tidningarna gått igenom materialet för att undvika direkt skadliga publiceringar; i vilken grad, om någon, Wikileaks själva i enlighet med tidningarnas publicistiska beslut redigerat materialet förefaller oklart. Nå, mycket finns att säga om läckan, och väldigt mycket har sagts (klokast har kanske Roger Fjellström och Copyriot varit).

(Kort kan nämnas att de största skandalerna EMM är det av Clinton beordrade spionaget mot FN, S och USA:s propagandasamarbete, ett tvivelaktigt samarbete mellan Storbritannien och USA och ett faktiskt tämligen tvivelaktigt samarbete mellan Sverige och USA.)

Därför tänkte jag inte återupprepa andras tankegångar . Jag tänker ta mig an en aspekt på saken jag inte tror någon uppmärksammat: SWIFT-avtalet (EDIT: sedan jag började skriva har HAX tagit upp att SWIFT nämns i samband med Sverige i dokumenten men inte mer än så). SWIFT-avtalet är ett dokument som sedan ett par månader godkänts av EU-parlamentet (och resten av EU), och som innebär att USA i kampen mot terrorism får ta del av EU:s medborgares ekonomiska transaktioner. Problemet är att datan skickas ”i bulk” – det är inte bara en specifik misstänkts data som lämnas ut när USA begär det, utan även massor av oskyldiga vars data av tekniska skäl också skickas med. Ett stort problem för privatlivet, att våra transaktioner kan godtyckligt granskas av USA. Nå, vad har då detta med Wikileaks att göra?

Jo, Wikileaks drivs ideellt, men servrar och sådant kostar pengar. Därför är Wikileaks beroende av frivilligas donationer. So far so good. Men i USA finns tal om att terrorstämpla Wikileaks. Och att ge pengar till en terrororganisation torde betraktas som extremt suspekt – möjligen till och med kriminellt – ur sedan 9/11 paranoid-amerikanskt perspektiv. Som en följd av SWIFT-avtalet kan en EU-medborgare aldrig vara säker på att USA inte får information om ens transaktioner. Vilket betyder att vanliga människor som ger pengar till Wikileaks för att de gillar öppenhet riskerar att terrorstämplas själva. För att inte tala om Amnesty, som häromåret gav ett pris till Wikileaks (och visserligen senare kritiserat sajten men ändå varit någorlunda positiv), och Piratpartiet, som erbjöd (och ev. idag ger) serverplats åt sajten.

Är det bara jag som tycker det är fel att de som gillar demokratins principer (som öppenhet) kan behöva oroa sig för att stämplas som terrorister?

Är det bara jag som tycker det är märkligt att landet som grundades på demokratiska ideal (nåja…) idag är ett land ökänt för att motarbeta dem?

Är det bara jag som finner det besynnerligt att ”the land of the brave and home of the free” konstant prioriterar diffus säkerhet över frihet?

Är det bara jag som tycker det här är ett utmärkt argument till varför EU inte bör göra allt USA vill när USA ber EU om något?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, Internet, pirat, Wikileaks, läcka, läckor, korrespondens, diplomati, Clinton, USA, Sverige, Hillary Clinton, spionage, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, SWIFT, SWIFT-avtalet, bankdata, transaktion, transaktioner, donation, donationer, Storbritannien, EU, Europeiska Unionen, terror, terrorism, insyn, öppenhet, Piratpartiet, Amnesty, Nato, Socialdemokraterna, Sossarna, S, Moderaterna, M, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Medborgarrättsoffer i antiterrorkamp måste upphöra

USA:s då nyvalda president Barack Obama lovade i januari 2009 att Guantanamo Bay, lägret där människor misstänkta (men inte dömda) för terrorbrott placerats, i vissa fall torterats och hållits frihetsberövade, skulle stängas. Detta var oerhört glädjande för medborgarrättsaktivister världen över. Bush-eran, med sitt ”är ni inte med oss är ni med terroristerna”-resonemang som misstänkliggjorde all kritik av de amerikanska metoderna för terrorbekämpning, var tydligen över, och USA skulle nu bli det politiska föregångsland gällande individens rättigheter staten i mångt och mycket var en gång i tiden.  Jubel och glädje!

Nu har det gått mer än ett och ett halvt år sedan det avlagda löftet. Guantanamo Bay detention camp är fortfarande öppet – visserligen till synes rensat på människorättskränkninggar i form av tortyr, men i vilket fall fortfarande bedrivande människorättskränkningar i form av bestraffning av människor utan rättegång. Att människor på goda grunder misstänkta för brott en kortare tid kan hållas fängslade utan rättegång är inte märkligt, men att i flera år hållas i en sådan situation av staten är föga bättre än att bli kidnappad av brottslingar. Den enda skillnaden är att de vanliga kidnapparna saknar politiskt stöd, medan statens kidnappningspolitik förespråkas av både många politiker och mycket vanligt folk – populistiska resonemang om ”trygghet” går ofta hem.

Detta verkar i vilket fall president Obama själv uppfatta situationen som, när han meddelar att Khalid Shaykh Muhammad, en f.d. Guantanamofånge misstänkt för terrorbrott, inte lär få någon rättegång den närmsta tiden. Obama menar nämligen att det politiska motståndet (som främst ska bero på bristen på säkerhet en sådan rättegång anses kunna medföra, och på hur mycket rättegången skulle kosta)  i USA är för starkt, både vad gäller en civil rättegång och en militärdito (den senare lär ha en del rättssäkerhetsproblem i vilket fall). Ett visst motstånd inom USA mot sådan brist på rättssäkerhet finns dock; en ”letter to the editor” i Washington Post argumenterar för att Muhammad och de andra misstänkta för 9/11-attentatet bör få en vanlig rättegång.

Anledningen till varför rättegångar mot Guantanamofångar och andra misstänkta terrorister ska hållas, säkerhetsrisker och ekonomiska kostnader till trots, är mycket enkel: i en rättsstat ska alla människor ha rätt till en rättvis rättegång före straff. Obamaadministrationen, som som sagt verkade väldigt lovande i starten av sin mandatperiod, vågar dock inte stå för denna grundläggande demokratiska princip när det kommer till kritan; enbart en Guantanamofånge har fått en rättegång i USAhittills under Obama, om jag förstår en välskriven och läsvärd Washington Post-artikel som är källa till flera uppgifter i detta inlägg rätt. Obamas försvar är dels den politiska situationen (som nu blir än värre på grund av republikanernas framgångar – och Tea Party-rörelsen har mage att säga sig gilla frihet!), men även annat.

Den andra delen av försvaret är att USA:s agerande faktiskt är förenligt med krigets lagar. Det kanske det är; jag vet inte, för jag är ingen jurist. Men däremot är det ganska solklart att agerandet inte är förenligt med mänskliga rättigheter. (Nu ska jag inte bara kritisera saker och ting: lovvärt är att 67 fångar under Obama skickats till andra fängelser, förhoppningsvis utan samma hemska historia av tortyr som Guantanamo har. Och Obamas intentioner verkar uppenbarligen goda; den tyngsta kritiken bör istället riktas mot de lokalpolitiker som argumenterar mot rättegångar i områden där de bor, på grund av säkerheten, och de kongressledamöter som inte stödjer förslag om nedläggning av Guantanamo.)

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Ovanstående stycken är artiklarna 10 och 11  i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter. De lämnar inte utrymme för tolkningar; det är en mänsklig rättighet att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats i en rättssäker rättegång. Sedan en knappast ”betraktas som oskyldig” av staten om en som Mohammed hålls inspärrad i sju år, har Khalid Shaykh Muhammads och andra Guantanamofångars mänskliga rättigheter kränkts. För vår säkerhets och trygghets skull. Jag vet inte hur det är med er, men personligen skulle jag känna mig betydligt tryggare om jag visste att världens främsta supermakt har en president som inte tolererar några kränkningar av mänskliga rättigheter.

En bieffekt av rättegångar till misstänkta Guantanamofångar är möjligheten till upprättelse för offren och deras anhöriga. Som det är nu finns helt klart möjligheten att fel människa gripits, att den verkliga mördaren (eller åtminstone mordplaneraren) fortfarande lever i frihet ute i samhället, medan en oskyldig människa hålls inspärrad i brottslingens ställe. En rättvis rättegång skulle ta bort alla sådana tvivel – visst, en friande dom skulle säkerligen uppröra flera av offren som var övertygade om den misstänktas skuld, men detta gäller för alla brott – varför skulle terrorism vara ett undantag?

Nej, nu måste det bli slut på den kollektiva säkerhets terrorism har givit upphov till i västvärlden. Jag förnekar inte att det är hemskt att terrorismen tagit tusentals liv, och att det ärr rätt att försöka stoppa framtida terrorism. Men det rör sig ändå om klart opropotionerliga metoder; det är inte rätt att riva upp våra allra mest grundläggande värderingar för ett problem vars antal dödsfall orsakade av det är i samma storleksskala som trafikorsakade dödsfall (ingen politiker skulle ju föreslå att förbjuda fordonstrafik, de hundratals liv som enligt Vägverket förloras i trafiken årligen till trots; om fordonstrafik har värde nog att ”uppväga” de förlorade liv som respekten för den innebär, borde våra mänskliga rättigheter definitivt ”uppväga” de skador respekten för dem kan innebära).

Tyvärr gäller inte detta enbart USA. Här i Sverige har vi tack och lov själva inte använt tortyr, men vi har utvisat människor som skulle gå sådan behandling till mötes. Även om (mig veterligt) ingen misstänkt hållits i förvar särskilt länge utan rättegång, finns vissa problem med respekten för rättssäkerhet: (minst) en domare har dömt i fall han var jävig i, IPRED ger upphovsrättsinnehavare mer långtgående befogenheter än Polisen att utreda brott, och häromveckan utsattes några då misstänkta människor för vedervärdig behandling av säkerhetspolisen då de felaktigt misstänktes för terrorbrott.

Den största bristen i svenska statens respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter ligger dock varken inom tortyrens eller rättssäkerhetens område, utan inom den personliga integritetens. Riksdag och Alliansregering har beslutat ge den länge grundlagsbrytande institutionen Försvarets Radioantalt rätt att massövervaka Sveriges befolknings elektroniska kommunikation via FRA-lagen. Som om detta upprivande av både brevhemlighet, källskydd och tystnadsplikt inte var nog, har nu Alliansregimen (med stöd av Socialdemokraterna) föreslagit införande av datalagringsdirektivet i Sverige, vilket innebär att information av typen om vem som med hjälp av elektronisk teknik pratat med vem vid vilken tidpunkt och på vilken plats ska lagras i ett halvår för staten.

Det är lätt att haka upp sig på tekniska detaljer när det gäller elektronisk övervakning, tänka att ”vadå, jag använder ju inte den tekniken” och att folk som vill ha privatliv helt enkelt får göra likadant, men det tar bort fokus från det verkliga problemet. För övervakningen handlar inte om teknik. Det handlar om mellanmänskliga relationer, och värdet av att i fred från övervakning få utveckla sådana. Detta är lätt att inse genom att jämföra dagens situation med gårdagens – tänk om 70-talets ungdomar avlyssnats via mikrofoner under caféborden? Tänk om en del av 1900-talets människors pappersbrev ångats upp, registrerats och gåtts igenom? Tänk om televerket godtyckligt spelat in och sökt igenom mängder av telefonsamtal? Och då är vi ändå betydligt säkrare idag än under slutet av 1900-talet.

Det är dags att stänga igen Guantanamo Bay, Försvarets Radioanstalt, NSA:s avlyssningsapparatur och all annan verksamhet som i skyddet av mänskliga rättigheters namn kränker mänskliga rättigheter, och lägga pengarna vi sparar på sådant som faktiskt räddar liv. Det inrättas ett mer bestående skydd för demokratiska principer genom en uppdaterad författning  skyddad av författningsdomstol. Datalagringsdirektivet kastas i papperskorgen, och detsamma gäller Sveriges EU-medlemskap om EU inte accepterar att vi vägrar kränka våra egna medborgare. För det är just vad en regering som gör anspråk på liberalism och demokratisk legitimitet bör se som sin främsta uppgift: att inte kränka sina egna medborgare. Resten är sekundärt.

I Sverige idag finns det bara ett stort parti som anser detta. Det är varken  Sossarna eller Alliansen, som alla vill inskränka medborgarrätten, och inte hellerMiljöpartiet och Vänsterpartiet, som samarbetar aktivt formellt med S partiets medborgarrättsåsikter till trots. Sverigedemokraterna är rasister och hatar således medborgarrätt. Feministiskt Initiativ prioriterar feminismen. Det enda parti som prioriterar medborgarrätten är Piratpartiet.

Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0, http://creativecommons.org/licenses/by-nc/2.0/deed.en

Foto från flickr, av lewishamdreamer, och licensierad under cc-by-nc 2.0. Bilden visar en protest mot Guantanamo, och jag har ändrat bilden något (eftersom identiteten på personerna på bilden är helt irrelevant i sammanhanget). Förhoppningsvis kan denna pose bara ses på demonstrationer idag; förhoppningsvis utsätts varken Guantanamofångar eller andra för att tvingas på sig sådana här dräkter.

Datalagring i media
DN: S: Lagringstiden i kortaste laget
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver
DN: Så dyr blir datalagringen
SvD: E-posttrafik ska lagras i ett halvår
SvD: En medborgarrättslig katastrof
SvD: Det har varit en strid inom regeringen
SvD: Läsarna kritiska till datalagring
SvD Brännpunkt: Dyrt för mindre företag att lagra data
SVT Rapport: Lagringsförslag går längre än EU-direktiv
SVT Rapport: Regeringen tävlar i medborgarförakt
SVT Debatt: Falkvinge: EU är på väg att bli det nya Sovjet
SR Ekot: Data- och telefontrafik ska sparas i ett halvår
TV4: Piratpartiet kritiskt mot förslaget
Aftonbladet: Regeringen vill lagra trafikuppgifter
Expressen: Ny lag: Dina surfvanor sparas i sex månader
Expressen: Falkvinge: Regeringen sätter spårsändare på oss
Expressen: Varning för Ask
GP: Ask går ett steg längre än EU
Sydsvenskan: Din e-post ska lagras i ett halvår
IDG.se: Regeringsbeslut om datalagringsdirektivet
Nyheter24: E-post ska lagras i sex månader
Nyheter24: Det är skandal
Politikerbloggen: Nödvändigt och effektivt redskap
Politikerbloggen: Riv upp datalagringsdirektivet
Second Opinion: Datalagringsdirektivet kräver övervakningsskatt
UNT: Nyspråk om integriteten

Hax, Jens Holm, Farmor Gun, Piratpartiet, Motpol, Germund, Lake, Fredriksson, Stenskott, Kulturbloggen, Polisstaten, Stenudd, Kolsjö, Leffe45, Bloggis, Sanningsministeriet, Demokraturen, Ipse Cogita!, Grenfeldt, Studio Hisingen, WhatsUpSthlm, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, Cowchasers, Från ett påhittat paradis, Bergström, Källström, Suckerpunch, A lot of Nothing, l-hs, Alliansfritt Sverige, Kaka på väg, Nej till datalagring, En pirats blog, Futuriteter, Täng, Rouhivuori, Sanningsministeriet, Magnihasa, Johannes, Törnebohm, Sverige är inte världens navel, Word Up, Från utomlands, Dyspné, Vinden viskar mitt namn, Reflekterat, Marknadsliberalen, Jinge, Moberg, Ung Vänster, Med örat mot rälsen, Aftonbladets ledarblogg, Åhh!-sikt, Bengt H, Ung Vänster, Berliners blogg, Rejdnells blandning, Henrik Brändén, Stockholm enligt Ankersjö, Enligt min humla, Rick Falkvinge, opassande, Enligt min Humla, Scaber Nestor, Lars-Ericks blogg

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, Försvarets Radioanstalt, FRA-lagen, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, datalagring, datalagringsdirektivet, EU, Europeiska Unionen, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, IPRED, utvisning, utvisningar, Khalid Shaykh Muhammad, 9/11, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, Aliiansen, Alliansregeringen, Socialdemokraterna, rätten till liv, rättegång, rättegångar, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Aktivismrapport 4: 264 brevlådeflyers och tre timmars affischering på en dag

Lördagen (iförrgår) tillbringade jag med flygbladaktivism, om än inte min traditionella sådana. Istället för att dela ut face-to-face delade jag ut flygblad i brevlådor (eller strikt talat i de allra flesta fall brevinkast); det bor i Dalen några tusen människor, och om alla dem får ett flygblad i brevlådan är det, eh, väldigt bra för informationen om Piratpartiet bland Dalens befolkning. Att jag sedan står vid tunnelbanan (som lär användas av ganska stor andel av Dalenborna) en timme om dagen, redo att svara på allehanda frågor och dela ut flygblad till de stackars icke-Dalenbor som inte fått information i brevlådan (eftersom de bor på icke-Dalensidan av t-banan), är knappast negativt, och inte heller affischerna som finns uppsatta på de flesta gårdar.

När jag här skriver ”gårdar” menar jag inte att Dalen skulle vara uppbyggt av massor av herrgårdar; det är snarare tvärtom, då stadsdelen är ganska välbebodd i proportion till dess yta. De flesta hus är flervåningsdito (antingen hyres- eller, framförallt sedan maktskiftet 2006, bostadsrätter). Nå, dessa höghus (och de små wannabe-radhusen – bara ”wannabe” eftersom den boende oftast hyr istället för att själv äga bostaden – som finns mellan dem) är grupperade i ovalaktiga formationer, med allmänna lekplatser, gräsmatta utsmyckning, gångar eller dylikt i mitten. Dessa bostäder med innanför varande område kallas olika ”gårdar” eftersom, tja… jag vet inte riktigt varför, faktiskt, men de kallas i alla fall gårdar. I Dalen finns det 14 sådana gårdar.

Min brevlådeutdelning är väldigt enkelt uppdelat tidsmässigt på grund av detta gårdsystem; det är väldigt tydligt var en gård slutar och en annan börjar, varför jag kan bestämma mig för att ta exempelvis två gårdar om dagen. Som jag märkte när jag började med brevinkastsutdelningen igår tar det mellan drygt tjugo minuter och trekvart per gård, beroende på storlek.  Tyvärr innebär inte detta att alla tusentals Dalenbor får tillgång till PP-information; ganska många har ”Ingen reklam”-skyltar, något jag respekterar (effekten kan nog ha den motsatta om de trots sina skyltar får politisk reklam; det vill säga, istället för att sprida gillande av Piratpartiet sprider den avsky riktad mot partiet).

Jag lägger dock information i ”Ingen reklam men gärna samhällsinformation”-skyltade brevlådor; politisk information torde räknas som samhällsdito. Nåväl, på grund av detta hänsynstagande blir det i genomsnitt ”bara” drygt 70 flyers per gård (naturligtvis fler på större gårdar, färre på mindre). Betänk dock att det i Dalen antagligen är vanligast med (minst) tre personer i varje hushåll; området är populärt bland barnfamiljer. Således kan ett via brevinkastet utdelat flygblad läsas av flera personer, vilket också är bra på andra sätt; om vår information generar diskussion är det naturligtvis optimalt, då folk generellt torde i högre grad minnas diskussion med ens familj och vänner än att bara i enskildhet läsa en lapp och sedan kasta den.

Utöver flygbladsutdelningen i brevlådor igår (som genererade totalt 264 spridda lappar på de fyra gårdarna Rönnbärsgården, Lindgården, Äppelgården och Hasselgården; längst tog klart den sistnämnda, av två anledningar: jag var ensam om att dela ut då – jag fick hjälp av en annan vänlig partimedlem – och gården var den största av dessa fyra) ägnade jag även dagen åt affischering. Och jisses vad jag affischerade; det känns som att jag bara cyklade, cyklade och cyklade, stannade, stannade och stannade, tog upp affisch, tog upp affisch och tog upp affisch, häftade fast, häftade fast, och häftade fast, och sedan fortsatte cykla, cykla och cykla, i en evighet. Ickedestomindre var det en väldigt rolig sysselsättning; dessutom utforskade jag den geografiska näromgivningen mer än någonsin tidigare. Spännande.

Innan jag affischerade gick jag dock ett ärende åt min vänliga familj (själva anledningen till att jag äntligen fick tag i dem där affischerna, om ni minns? de skjutsade mig till kansliet i Aspudden för en vecka sedan) till det lokala ICA:t, och upptäckte att två vänsterpartister stod och delade ut flygblad nere vid Sandsborgs tunnelbanestation. I nyfikenhet om vem som inkräktade på mitt flygbladsterritorium (OBS: skämtsamt skrivet; alla har naturligtvis lika demokratiskt rätt att nyttja sin demonstrations-, mötes- och yttrandefrihet) begav jag mig ner och inledde en konversation. Den trevliga vänsterpartisten gav mig valinformation som jag läste.

Det mesta var helt okej (ingen av just de foldrarna jag fick berörde dock medborgarrätten), utom precis i slutet av en jämställdhetsfolder: (V) föreslår att det skall krävas ett aktivt ja för att misstänkta våldtäktsfall inte ska räknas som våldtäkt, vilket är problematiskt: skall det vara upp till den misstänkta att bevisa att vederbörande fått ett ja? När jag påpekade detta potentiella rättssäkerhetsproblem sade vänsterpartisten att det tvärtemot vad som ofta hävdas faktiskt inte är särskilt vanligt att folk felaktigt anklagar andra för våldtäkt, och att de tyckte att det var ett stort rättssäkerhetsproblem att så få döms för våldtäkt.

Jag höll med i båda fall: det är troligen mycket ovanligt att människor felaktigt misstänks för våldtäkt, och det är ett rättssäkerhetsproblem att våldtagna människor ifrågasätts kraftigt, inte blir trodda och i viss utsträckning själva skuldbeläggs. Men jag vidhöll ändå den demokratiska grundprincipen: i en demokratisk rättsstat skall ingen behöva bevisa sin oskuld (denna princip som även är känd som oskuldspresumtionen). Att, som bloggaren tidigare känd som Blogge Bloggelito antagligen skulle göra, rakt av avfärda förslaget kunde jag dock inte; det är nämligen ett stort problem att så få våldtäktsmän och -kvinnor döm. Dessutom är det alltid svårt att försvara abstrakta principer i en enkel debatt om hur ett samhällsproblem bör lösas.

Nåväl, efter detta begav jag mig åter upp till ICA, men såg där ytterligare vänsterpartister vid ett bokbord (jag tror tunnelbaneaktivisten nämnt något om det). Där började jag prata med en av valarbetarna om privatliv, och jisses vad kunnig människan var! Med resonemang som den mest insatta piratpartist jämfördes FRA-lagen med brevuppsprättning och IPRED avfärdades som rättsosäker då den ju försköt den rättsupprätthållande makten från polis och domstol till privata företag. Mycket imponerad förklarade jag mig glad över att det finns etablerade politiker som verkligen förstått dessa frågor (aktivisten avfärdade det litet lätt med att vederbörandes son var nätverkstekniker eller något sådant, och att hon själv bara var en simpel aktivist)

Jag beklagade mig dock samtidigt över samarbetet med Socialdemokraterna, men tyvärr tror jag inte vi pratade särskilt mycket om datalagringen, den andra anledningen till att båda V och MP inte är att lita på i medborgarrättsfrågor – förlåt: datalagringen är V och MP emot. (Som en bisats kan nämnas att det var väldigt roligt att kunna förklara att jag redan visste vad hon berättade om IPRED – eftersom jag skrivit ett d0kument om saken för hennes parti förra året då jag PRAO:ade på riksdagen!) Nå, jag fick en valtidning av Vänsterpartiet, och de hade ett heluppslag om informationspolitik, mest skrivet av Alice Åström. Den till synes i dessa frågor mycket kunniga Alice Åström hade jag för övrigt hade glädjen att träffa på PRAO:en i oktober förra året, då vi pratade litet om FRA.

Hon förklarade att Vänsterpartiet bara skulle rösta ja till signalspaning i kabel om den kunde ske på ett sätt som garanterade integritetsskydd, något hon trodde var tekniskt omöjligt; vi får hoppas S delar bedömningen och inte med nyspråk låtsas om att ”filtrering” – som ju har sin början i kopiering av all trafik till staten – skulle räcka. Uppslaget i tidningen illustrerades av ett torn av tre byggklossar med bokstäverna F, R och A och ett finger som höll på att välta tornet; vackert! Integritet är tydligen en av deras tre eller fyra viktigaste valfrågor, vilket är bra (synd att de inte tar upp debatten mer)  – men som sagt, så länge de är för datalagringen. Jag upptäcker nu att jag sagt fel – förlåt. V och MP är emot datalagringen enligt deras svar till DN. Frågan är hur det blir om S – med Boström i spetsen – hamnar i regering tillsammans med partierna.

Nåväl, efter att jag pratat klart med vänsterpartisterna gav jag mig ut för att affischera (klockan var då ungefär ett). Först begav jag mig till Skogskyrkogården, där jag tidigare inte heller varit i affischeringssammanhang, och satte upp en affisch. Därefter cyklade jag genom Gamla Enskede och upptäckte en ny tavla och satte dessutom upp på en gammal där min tidigare affisch blivit nedriven; efter Enskede kom jag till Bea vid Svedmyra. Eftersom det vanligtvis är där jag brukar vända och cykla till Enskede Gård på mina affischeringsrundor – och jag nu hade gått om tid och ork – cyklade jag kontratraditionellt typ österut, längs en väg jag aldrig någonsin i hela mitt liv cyklat förut.

Under lång tid upptäckte jag bara en tavla, och just som jag på allvar funderade på att vända upptäckte jag att jag befann mig i Bandhagen, helt oväntat. Jag satte upp en affisch där, och noterade att en annan pirat redan varit där och tejpat upp en affisch (dock ej på anslagstavlan, om en eventuell på tavlan nu inte blivit nedriven) – trevligt! Jag cyklade tillbaka, upptäckte ett par nya tavlor som jag affischerade, och cyklade sedan in på en promenadrunda jag brukade gå i somras. Tyvärr blev det ett misslyckande; först åkte jag nästan vilse några minuter, och när jag väl hittade tillbaka till promenadrundan och följde den tillbaka till BEA i Svedmyra upptäckte jag att jag mindes fel; det fanns inga tavlor alls längs den.

Efter sedvanliga Enskede Gård-biten av min affischeringscykelväg (jag tror inte någon av mina affischer där hade blivit nedrivna, så det gick fort) struntade jag i den sista lilla tavlan i Enskede Gård, vid t-banestationen, och cyklade istället upp mot Globen. Efter ett infall svängde jag av mot en stor rondell, där det tyvärr saknades tavlor. Därifrån cyklade jag till Gullmarsplan, där jag tänkte att det bara måste finnas någon anslagstavla. Det fanns det en, med två sidor; jag satte upp på ena (en bil blockerade andra sidan av tavlan). Vad mer fanns var en rödgrön valstuga, en M-valstuga och en (då stängd) V-valstuga. Efter ett kortare samtal med den rödgröna (i vilket jag kritiserade Socialdemokraterna och datalagringen, felaktigt kritiserade V och MP för datalagringsåsikter de tydligen inte har och hyllade MP och V för deras generella medborgarrättsåsikter) begav jag mig till M:s valstuga.

Där stod tre inaktiva moderater, som jag frågade om partiets åsikt om FRA-lagen. Ingen av dem visste särskilt mycket om det, och då började istället jag berätta om partiets åsikt (okej, det var kanske något ohederligt att spela dum väljare precis i början, men det är inte något som tynger mitt samvete särskilt mycket). Jag berättade bland annat att statsministern drivit igenom denna massövervakningslag så till den milda grad att han mobbat ut Karl Sigfrid eftersom Sigfrid varit kritiskt. De tre M-arbetarna verkade inte helt godta uppgifterna när jag citerade Aktuellt-inslaget, trots att jag förklarade att det kom från SvT (jag berättade även att jag personligen träffat Karl Sigfrid; så svarade han svävande ”jag tror att jag var sjuk då” om hur han röstade om FRA – mötet skedde innan jag riktigt kände till mobbningen han utsatts för).

När jag anklagat Moderaterna för att helt frångått sin ideologi, liberalismen (som, som jag berättade, utgår från individens fri- och rättigheter, varav en är – som den anges i artikel 12 i FN: s deklaration om mänskliga rättigheter ”men det vet du säkert redan”, sade jag till valarbetaren – rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande), sade alla M-aktivisterna att de märkte att jag var insatt i frågan medan de inte var det, och det verkade lite osjyst att de skulle behöva diskutera frågan med mig. Trots min önskan om att få några rejäla, bra motargument i frågan (så jag kunde sluta bry mig om FRA) fick jag alltså nöja mig med detta, och jag inser som sagt själv att alla partipolitiskt aktiva inte kan vara insatta i alla politikens frågor; är en inte insatt i FRA, är det lätt att tro på lögnerna om dess integritetsskydd och behovet av lagstiftningen.

I ett förtvivlat försök att utmåla det andra blocket som värre i medborgarrättsfrågor tog en upp föräldraförsäkningskvoteringen, som han menade kunde ses som en medborgarrättskränkning då den gick in och styrde i vad familjerna borde bestämma om själva. Jag menade dock att det inte var principiellt fel att staten gick in och bestämde om barnuppfostran; till exempel är ju barnaga förbjudet, oavsett hur övertygade föräldrarna är om metodens överlägsenhet som uppfostran. Moderaten menade att det inte gick att jämföra barnageförbud med kvoteringen, men jag vidhöll att medborgarrätten utgår från varje enskild individs rättigheter, det vill säga båda föräldrarnas enskilda rätt att umgås med sitt barn, och barnets rätt att umgås med alla sina föräldrar.

Nå, jag lämnade de lyckligt medborgarrättsligt ignoranta moderaterna därhän, och begav mig vidare på min affischeringsrunda. Efter diverse slumpmässig vilsekörning och problem med att få upp cykeln för en trappa (för att bara inse att det enda trappan ledde till var en privat altan, och att jag behövde gå ned med cykeln, och uppför en annan trappa 15 meter bort) fann jag mig återigen vid Gullmarsplan. Efter massor av vändor, delvis i jakt på ett löst definierat område jag upptäckte vid en dylik affischeringsrunda förra året som hyste många anslagstavlor, nådde jag slutligen Hammarbyhöjden, som jag var en del av nämnda område. Yes! tänkte jag, satte upp en affisch – och märkte att häftstiften därmed tog slut.

Snöpligt kunde jag inte annat än cykla förbi en av anslagstavlorna som hörde till det godtyckligt definierade området, på min väg hemåt. Efter middagen delade jag ut flygblad på de två gårdarna Linn- och Rönnbärsgården (detta blogginlägg skrevs inte riktigt kronologiskt; först delade jag ut på två gårdar igår förmiddag, sedan pratade jag med vänsterpartister i Dalen centrum, sedan cyklade och affischerade jag, sedan diskuterade jag med en rödgrön och moderater vid Gullmarsplan, sedan fortsatte jag affischera, sedan åkte jag hem, sedan delade jag efter maten ut på två gårdar till). Sedan gick jag och la mig.

Foto: Hannes Grobe, CC-BY 3.0

Foto: Hannes Grobe (”Hgrobe”), CC-BY 3.0, Wikimedia Commons. En cykel, som den på bilden, är väldigt praktiskt att ha vid affischering. Många anslagstavlor är inte särskilt lättåtkomliga med bil (och jag är för ung för att få köra); dessutom generar de flesta bilar klimatförändring. Gång – eller gång kombinerad med kollektivtrafik – är i och för sig lika miljövänligt som cykling, men allt tar mycket längre tid och är jobbigare. Det är roligt att cykla!

Detta är en del av min aktivismrapportsserie, där jag i syfte att inspirera, minnas och skriva av mig berättar om all den aktivism jag utför för Piratpartiet fram till valet den 19 september. Nästa del – som berör idag och igår, det vill säga senaste söndagen och idag måndag – publiceras förhoppningsvis ikväll. Tips och råd om nya sorters aktivism mottas tacksamt i kommentarsfältet, liksom all konstruktiv kritik på inlägget.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, brevlådeutdelning, brevlåda, brevlådor, valrörelse, kampanj, valkampanj, Piratpartiet, (PP), riksdagsvalet 2010, val 2010, valet 2010, val, valet, riksdagsval, riksdagsvalet, M, Moderaterna, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, FRA, FRA-lagen, affisch, affischer, affischering, Vänsterpartiet, V, Socialdemokraterna, S, Karl Sigfrid, Sigfrid

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »