Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘objektivitet’

Efter Torsten Kälvemarks mycket imponerande (och något förvånande, givet det faktum att han enligt min förutfattade mening verkade som den sista att hylla Wikipedia) föreläsning tackar jag honom personligen för den. Sedan är det paus i några minuter med fika. Jag pratar främst med en Star Trek-fantast (samma som kommenterade en del efter sista fördraget) och en aktiv wikipedian om hur science fiction (som Star Trek) kan förutsäga framtida teknik (som exempelvis iPhones; nu är det bara ”beam me up, Scotty” som saknas :-)). Efter pausen går vi åter in i salen, där Axel presenterar nästa talare: Olof Sundin, forskare och lärare, som ska tala under rubriken ”Återvinningsbar kunskap på Wikipedia: Förändrad källkritik i det nya medielandskapet?”.

Olof inleder, likt flera andra talare, sin föreläsning med att tacka för inbjudan. Han berättar att han även talade på Wikipedia Academy 2008, så uppenbarligen var den inte alltför illa omtyckt då han nu får komma tillbaka. Han har inom projektet EXAKT studerat konsekvenser av källkritik när man arbetar med nya medier, inte minst Wikipedia, i utbildningssystemet. De har varit intresserade av hur gymnaieskolan jobbar med källkritik och vilka konsekvenser deltagarmedier får när man förflyttar sig från kontroll av innehållet i förväg till kontroll av innehållet i efterhand. Större ansvar läggs på elever, bibliotekarier och så vidare – tidigare kunde man förlita sig på att det fanns en viss kvalitet i kurslitteratur.

Det finns nya pedagogiska metoder: tidigare ska elever börja jobba mer i projekt snarare än utifrån en lärobok. Kombinationen av mediets förändring och pedagogikens förändring kan kopplas till varandra, det senare är åtminstone kanske delvis ett resultat av mediets förändring. Därför diskuterar man detta väldigt mycket i skolsystem, och det finns kritik mot att man släpper eleverna att själva hitta material och klippa och klistra. I detta EXAKT-projektet (som inte bara han jobbar med) studeras det, men det han tänkte presentera idag är svaret på frågan ”Hur skapar elever trovvärdighet i sina skolarbeten åt den information de hittar på webben?” Projektet har följt gymnasieelever i projektarbeten med lärare som har en positiv inställning till nya medier (ett val EXAKT-projektet aktivt gjort).

Olof  ska också tala om den andra sidan – hur konstrueras kunskapen i Wikipedia? Olof ska lyfta den diskussionen och sedan koppla ihop de båda. Olof inleder med några citat från skolklassrumstudier där grupparbeten som jobbat med att hitta material följts för att sedan diskutera dem. Detta har en elev sagt:

Ett skolbibliotek är alltid en säker källa i sig, eftersom böckerna tas fram av personer som är utbildade till jobbet, till skillnade från en hemsida där den kanske enda anledningen att skriva någonting är att skapa förvirring.

Resonemanget kallas överförd auktoritet: bakomvarandra person/organisation förs över till själva faktan, det vill säga, egentligen är det förmedlaren som har trovärdighet, inte dokumenten själva. En annan elev har sagt:

Jag tycker WP är väldigt bra om man kan backa upp det med andra källor eller möjligen söka på källorna som WP har angett som källor.

Detta är ett ganska vanligt resonemang när man tar sig an Wikipedia: man hittar en uppgift i exempelvis Wikipedia, gör en Googlesökning, hittar en till källa som säger samma sak. Källkritiken strävar när man gör på det sättet inte efter sanning utan efter ”good enough”. I vardagen gör vi också så – säger flera källor samma sak litar vi på det. Detta är troligen ett tydligt resultat av Googlesökning. Återkommande är även en generalisering utifrån genre eller medier:

Jag väljer ju inte en internetsida som liksom säger något helt annat utifrån en bok, för att jag tycker personligen att böcker är mer pålitliga, eller liksom…

Materiella böcker känns mer trovärdiga, fast å andra sidan kan det tyda på kännedom om publiceringsprocesser som föregår en bok.

Ofta görs också stark åtskillnad mellan fakta och åsikter:

Efter att ha läst denna artikel uppfattar jag det som att Sjöstrand inte har skrivit in några egna åsikter. Det står klar och ren fakta, inget som går emot och inget som är för.

Fakta ses som idealet. Förkärleken för fakta kanske beror på Google/Wikipedia som gör att vi automatiskt söker oss till fakta. Flera skoluppgifter kräver dock vidare analys och tolkningar än rena faktapåståenden; lärare uppfattar det som problem att eleverna är pro fakta snarare än annat. En konsekvens av detta är att om man jobbar med ett självständigt arbete (typ forskning) behövs handledning, då elever ställer frågor som inte kan besvaras med enkla fakta. Komplexa frågor är viktiga, och om det bara var ren fakta skulle det inte krävas fem veckor per arbete. Lärare/bibliotekarier måste bli bättre på handledning.

Elever lyfter ofta fram deltagarmedier som att de representerar åsikter i relation till fakta (vilket är dåligt enligt eleverna, för de är ute efter fakta). Detta beror kanske på att eleverna relaterar till fakta och kompisars bloggar, så genren i sig färgar av sig på innehållet.

Alltså det är ju det, man kanske hittar en trovärdig blogg men det är ju ändå en blogg.

Detta beror nog på ett inlärt beteende att man ska vara försiktig (underförstått med deltagarmedier) – olika lärare skyller på tidigare lärare. En genrekonflikt uppstår vid Wikipedia för eleverna: Wkipedia representerar ju fakta (på grund av uppslagsverkshistorian, pediadelen), men å andra sidan är det ett deltagarmedia. Därför blir Wikipedia svårhanterligt för studenter och lärare, och Wikipedia väcker många frågor. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig.

Olof ska dra ett till citat, om hur de nya medierna skapar nya föreställningar om källkritik:

Denna bok innehåller mycket lärorik och användbar fakta men även här måste man tänka på att den är något år gammal och att faktan kanske inte stämmer in exakt med dagens samhälle.

Publiken skrattar något åt citatet, och Olof förklarar: kriterierna för webbsidors trovärdighet (när uppdaterades den senast? etc) förs över till gamla medier vid källkritik; en bok från 2009 ses som gammal. De etablerade/kommersiella/gamla encyklopedierna söker på olika sätt utnyttja vad Wikipedia gör och bjuder in användare men inte vill släppa de helt fria. Man tar element från Wikipedia precis som Wikipedia tagit element från gamla encyklopedier (exempelvis ”pedia” i namnet). Det finns alltså ett flöde av idéer mellan WP och gamla encyklopedier, tror han. Särskilt danska och norsk encyklopedier har gjort detta, snarare än NE, fast NE har också inspirerats (som jag påpekar med bland annat en blogg).

Elever värdesätter den traditionella publiceringsprocessen. Man litar på vad som är etablerat, med resonemanget att det ju är en expert som skriver det och så vidare. På många sätt är det inte dåligt, men kriterierna är inspirerade från tiden före Wikipedia och andra digitala källor, med författarens ursprung och källornas auktoritet och så vidare. Elever eftersträvar också en form av balans: det står ju i Wikipedia, så det är inte säkert, men så stod det i en artikel också, så då är det trovärdigt, eller i alla fall tillräckligt trovärdigt. Man tenderar att i högre grad värdesätta källor som ger olika syn på saken; de källorna ses av en del som mer trovärdiga. Detta kan jämföras med Wikipedias neutralitetsprincip som leder till att man lyfter fram olika sidor.

Eleverna värdesätter trovärdigheten högre hos källor där skaparna utgår från världens bästa (exempelvis Greenpeace, de vill ju väl, och Rädda Barnen är trovärdigt, de vill gott). När elever argumenterar för Wikipedias trovärdighet menar de att en källa med en mångfald författare är mer trovärdigt, vilket är ett slags wisdom of the crowd metafor – ju fler som arbetat med något, desto trovärdigare är det. En mångfald författare är dock inte unikt för Wikipedia (exempelvis kan en Cern-artiklar ha massor av författare). Elevernas källkritik är mycket kopplad till skolans miljö, som liksom universiteten är kopplad till en tradition av tryckkultur. Skolorna har levt i en symbios med tryckkulturen, och den kulturen man lär sig redan i grundskolan (att värdesätta författare, författares namn).

Den traditionen är tung, även för lärare och bibliotekarier som aktivt strävar efter förändring – de traditionella kriterierna för bra källor sitter djupt rotade. Olof lägger ingen värdering i detta; i många sammanhang är det bra, medan det i många sammanhang är mindre användbart.

Hur annorlunda är då Wikipedia? Det är en stor skillnad mellan ett uppslagsverk/kunskapsbank/mötesplats (uppfattar inte riktigt). Wikipedia talas ofta om som ett uppslagsverk där experter utmanas till förmån för amatörer/vanliga människor, varför många akademiker känner sig hotade. Men inte minst genom verifierbarhetspolicyn finns det ett väldigt tydligt ankare i Wikipedia till en etablerad mediakultur där böcker och artiklar värdesätts väldigt högt. Det finns diskussioner inom Wikipedia där det anses problematiskt att bara referar till International (?), och läser man dokumenten ser man en hiearki av källor som åtminstone delvis kanske kommer från universitetsvärlden.

Detta innebär att Wikipedia inte är fullständigt annorlunda i sättet att se vilken kunskap som är värdefull, med många saker som traditionellt (?) anses värdefulla (exempelvis produktion och vilka röster som kommer till tals), men det här med att källhänvisa till utanför Wikipedia är annorlunda. Olof visar en bild där en man på en skylt kopplar samman homosexuella med mördare, och några tjejer står med en citation needed-skylt och efterfrågar referens. I vetenskapsstudier intresserar man sig för varför vi har förtroende för en viss vetenskapstyp och mindre för andra, och hur vetenskapen produceras. Hur går det till i laboratoriet? Hur fungerar det med vetenskapliga artiklar etcetera?

Bruno Latour visar, enligt Olof, att det fnns tre strategier för att vinna trovärdighet i den akademiska världen: 1. ”bringing in friends” (att ge associationer till akamiker med hög trovärdighet, som att säga ”tack till de och de akademikerna”, att ge ut sina artiklar på av akademiker välanvända förlag och så vidare), 2. att referera till andra texter (som på Wikipedia; gör man inte det är det obelagt, som han med skylten även om ens budskap kanske inte är samma), och slutligen 3. ”being referred to by later texts” (senare ska andra texter referera till en själv). För Wikipedia är särskilt tvåan användbar, men till skillnad från vetenskapliga artiklar, ska man inte referera till andra interna artiklar (vetenskapliga artiklar kan referera till andra vetenskapliga artiklar, men Wikipedia-artiklar kan inte referera till andra Wikipedia-artiklar).

Olof citerar Latour: ”Fact construction is so much a collective process that an isolated person builds only dreams claims and feelings, no facts.” Jag missar något av Olofs fortsatta resonemang. Wikipedia är ett slags kunskapens återvinningscentral, med så många människor som är engagerade för tillgänglighet, gratisprincip och så vidare. Wikipedia bygger på att man återvinner gamla källor, och det bygger på mångas delaktighet, på sådant som tidigare skrivits. Man kanske kan se på WP som ett kunskapslaboratorium; istället för naturvetenskapens laboratorium där det bubblar och man mäter är Wikipedia humanorians laboratorium som kan undersökas.

Kunskapens tillblivelse är på Wikipedia väldigt genomskinlig: man kan se vilka författare som varit inne på en sida, vilken diskussion som gått och massor av andra saker som man inte kan se för andra (icke-Wikipedia) artiklar. En artikel om Palestina kan ha nog så många upphetsade diskussioner på ett redaktionsrum, men det kan man inte ta del av som man får på Wikipedia, utan man får istället lita på trovärdigheten. När man läser Wikipedia kan man tydligare se själva tillblivelsen. Man försöker inom vetenskapen öppna den svarta lådan för att se hur kunskap blir till kunskap, och det kan ses på Wikipedia. Samtidigt refereras kanske forskningslitteratur på Wikipedia, så svarta lådans lock har inte lyfts helt och hållet

Mediet som sådant skapar förutsättningar för källkritik, och traditionella förhållningssätt är väldigt starka, inte minst i skolan. Detta är inte nödvändigtvis dåligt men man kan konstatera att det förändras långsamt. Traditionell källkritik är också väldigt närvarande på själva Wikipedia, vilket kanske inte är dåligt. Det finns ett starkt samband mellan den traditionella världen och Wikipedia-världen, ett ömsesidigt beroende. Främst är Wikipedia beroende av det traditionella, men det traditionella är även  beroende av Wikipedia då det gillar att bli refererat.

Det är oerhört viktigt att det ges utrymme i skolan på alla nivåer. Det finns ett behov att lära sig; det är ganska svårt hur kunskap skapas. Det handar om att utnyttja metadata, diskussioner och referenser i våra bedömningar av artiklar. Sedan är det väldigt kul med Wikipedia som ett laboratorium – framförallt kan man använda det i undervisning för att förklara källkritik, hur kunskap blir till inte bara i Wikipedia, för debatterna finns ju i andra sammanhang också.

Några utmaningar att gå hem med: hur kan man arbeta med att hjälpa studenter att ställa meningsfulla frågor, där Wikipedia är en av flera viktiga källor? Om en lärare klagar på att eleverna bara använder Wikipedia behövs kanske bättre handlednding. Man kan arbeta med en pedagogik som utgår från digitala mediers förutsättningar, och det är väldigt viktigt att förstå dem. Hur kan man använda Wikipedia för att vi alla – inte bara elever – kan utnyttja den fantastiska transparens Wikipedia har för att lära oss hur kunskap blir till kunskap? Det tror jag är en jätteviktig kunskap. Olof Sundin avslutar med att referera till projektexakt.wordpress.com, EXAKT-projektets blogg (där Olof f.ö. bloggat om Wikipedia Academy).

Jag frågar om ifall ”utgå från världens bästa”-trovärdigheten eleverna uppfattar gäller även Wikipedia, då Wikipedias skapare också strävar efter världens bästa. Olof har inte sett det i sina studier men tycker det är intressant. Lennart säger att internlänkning är ett slags interna referenser, fast han påpekar att det inte riktigt är samma sak som källor. Jag berättar att det ibland översätts artiklar mellan olika språkversioner på Wikipedia,  och att det finns en ganska stor diskussion på svenskspråkiga Wikipedia om huruvida de översättningarna bör anges via källor eller ej, något Olof också märkt av. Olof får presentkort på Wikipedia Press från Axel och applåder från publiken.

Olofs presentation byggde, enligt sidan för Wikipedia Academy 2010, på artikeln In search of credibility: Pupils’ information practices in learning environments.

Foto: Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0

Foto: Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0

Foto (från Wikimedia Commons): Tom Murphy VII, CC-BY-SA 3.0. Detta är böcker, varför de lär anses mycket trovärdiga av elever… men kanske de anses för gamla?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Jag hade idag samhällskunskap på SO:n. Nejdå, detta är inget dagboksinlägg. Jag tänker inte berätta hur intressant jag tyckte att lektionen var och inte heller huruvida vi hade en vikarie eller ej. Det jag ämnar skriva om är själva undervisningen. Men förtvivla icke. Det är inget dagboksinlägg. Nej, det är politiskt i högsta grad.

Ämnet vi undervisades – läste – om var nämligen samhällsskicket: demokrati. Förstås är det bra att elever undervisas om demokrati. Jag störde mig dock på ett ensidigt hyllande av demokratin och fördömande av odemokratiska åsikter. Hela tiden hävdades att demokratin var väldigt viktig, och att nazismen var mycket dålig. Now, jag håller förstås med om att demokratin är väldigt viktig och att nazismen är mycket dålig. Men det spelar ingen roll.

Det är min poäng. I en demokrati är alla åsikter tillåtna, och staten bör inte förklara de ”rätta” åsikterna, det ”rätta” sättet att tänka, för elever. Alltid måste någon nämligen definiera vad som är de rätta åsikterna, det rätta sättet att tänka. Och detta innebär att det kan vara vilka åsikter som helst, som definiören beslutar sig för, vilket i sin tur innebär att nazistiska åsikter om några år kan läras ut som det rätta i skolorna. Det vore inte bra.

Tycker jag då att politik inte alls ska undervisas om? Nejdå! Det är jättebra med undervisning om politik. Men den skall vara neutral. Skolan bör vara neutral. Även i frågor som rör själva demokratin som sådan. Visst, nämn gärna att demokratin i Sverige fungerar såhär och såhär och att det stödjs av nästan alla, men presentera även kritiken. Presentera gärna motargument mot nynaizism, men presentera då även nynazismens argument.

Varför jag blir så upprörd? Tja, detta är en viktig fråga. I en demokrati  bör inte staten lära ut rätta åsikter. Och smaka på formuleringar (hämtade ur minnet om boken) som dessa: ”Hur ska vi lära nynazisterna att tänka demokratiskt?” och (visserligen inte riktigt demokratirelaterat, men däremot neutral undervisning-relaterat) ”Vissa menar att trygghetsåtgärderna gått för långt och begränsar friheten. Några vill ha total frihet. Det bästa är dock att ha en balans. Hur ser balansern ut för dig?” Skolan skall svordom heller lära ut att det bästa är en balans mellan frihet och trygghet! Att så grovt förkasta ett par politiska ideologier (anarkismen, liberalismen och den viktigaste mänskliga rättigheten är rätten att inte bli sprängd i luften-åsikten) för att hävda att mellantinget är bäst, ja, det bör läroböcker på en statlig institution inte få göra – ja, de böckerna bör förstås inte brännas eller censureras utan helt enkelt väljas bort till förmån för neutrala läroböcker.

Now, detta är hur det ser ut på min skola. Jag vet inte hur det ser ut på andra skolor. Förhoppningsvis var det här ett olyckligt undantag. Var det det – tja, inlägget var ändå inte meningslöst, då min argumentation ändå är aktuell. Tyvärr ser det inte ut att vara ett undantag, dock. Följande finner jag i läroplanen:

Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §). Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Så ser läroplanen ut idag. Om Sverigedemokraterna kommer till makten har de ett guldläge för indoktrinering av unga; de behöver inget annat än att ändra lite på läroplanen till att det skall vara deras åsikter istället för motsatsen som skall läras ut som rätta i skolorna. Förvånansvärt nog har inte något parti hittills kommit på att lägga in några… egna… formuleringar i läroplanen om vad som skall läras ut. Hmmm. Hmmm. Åter hmmm.

Detta får mig att dra mig till minnes någon broschyr som på Piratpartiets webbplats skrevs om. Den propagerade för upphovsrätt, i det att den menade att det var en förutsättning för skapande. Solklart fall av statsledd indoktrinering (det hade varit riktigt trevligt att få argumentera sönder den om den klass jag gick på då mottagit broschyren – hmm, i och för sig var det innan jag var pirat), som Piratpartiet borde motsätta sig. How about lägga till något i principprogrammet om att ändra läroplanen så att sådan propaganda uttryckligen förbjuds istället för uppmuntras till?

Något annat relaterat: minns ni talet om att sverigedemokraterna inte fick komma in på skolor och förevisa sin politik? När den debatten gick som störst läste jag en krönika om en lärare som delat ut flygblad från Nationaldemokraterna. Sedan gick de igenom alla argument i diskussion och fann att de var – skräp. Nej, det var inte indoktrinering. Där var det nämligen en diskussion. En elev som hade annan åsikt kunde förevisa den, och avsändaren av budskapet – att ND:s argumentation är dåligt – var läraren, inte staten.

Motargument?

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Jag vet, det första stycket kan tyckas märkligt, men längre ned kommer min poäng och förklaring – detta handlar egentligen inte alls om mjölkhandlande.

Om du skall köpa ett mjölkpaket och har två alternativ framför dig i affären, vilket väljer du? Du känner till båda mjölksorterna lika bra. Du vet att den ena, låt oss kalla den A, är många kronor billigare, betydligt nyttigare, ekologisk, rättvisemärkt och smakar mycket godare än den andra. Den andra mjölksorten (B), däremot, är extremt dyr, väldigt onyttig, så långt ifrån att uppfylla kriterierna för KRAV- och rättsvisemärkning som möjligt och både smakar och luktar som att den möglat (vilket den kanske till och med har). Vilken mjölksort väljer du?

Förutsatt att du är vid dina sinnes fulla bruk väljer du nästan helt säkert A. Varför väljer du A? För att den är miljövänlig? Jag ponerar att det är din anledning. Varför är det bra att den är miljövänlig då? Antagligen tycker du att det är bra för att en värld med miljön bevarad är roligare att leva i. Men varför är det bra att människor har ett roligare, mer rikt liv då?

Ja, varför? Ge mig en bra anledning. Det finns nog ingen. Rent rationellt går det inte att försvara, utan vi (nåja, åtminstone den absoluta majoriteten av mänskligheten) tycker bara så, utan vettig anledning. Betyder det att det inte är bra att människor har ett roligare mer rikt liv, då? Nej! Det gör det inte! Det enda det betyder, är att alla – alla – argument baserar sig på den i debatter så avskydda subjektiviteten. (Om du analyserar de andra anledningarna till varför du väljer mjölkpaket A kommer du troligtvis i grund och botten finna ett fundamentalt egenvärde – vissa ”anledningskedjor” är långa ned till egenvärdet, men jag vill påstå att alla kedjor slutar med ett egenvärde.)

Men hur ska debatter då gå till? Är det inte bara, exempelvis, för Ask att säga ”jag ser ett egenvärde i IPRED”? Hur ska folk någonsin kunna mötas och övertyga/övertygas i diskussioner? Jo, det finurliga i kråksången, är att många saker tillmäts egenvärde av väldigt många människor – till exempel mänsklighetens överlevnad, välbefinnande och mänskliga rättigheter. Om folk väl är överrens om vissa egenvärden, har en en grund att stå på i debatten. Det gäller att lyckas hänvisa till de egenvärden som en själv och de andra i debatten har gemensamma.

”Jaha”, kanske du tänker nu, ”det där låter väl lite intressant [hoppas jag, Calandrella, åtminstone], men varför finns detta inlägg med på listan över blogginlägg som nämner Piratpartiet på Piratpartiets webbplats/Piratpartiet Toolbar? Vad har detta för relevans för piratideologin?” Jo, ovanstående resonemang är ett motargument till ”Du har väl rent mjöl i påsen?” vid privatlivsdiskussioner. Genom att visa på att även den du talar med tillerkänner vissa saker – ett bra exempel som nästan  alla tillmäter värde i sig är religionsfriheten – värden utan någon egentlig rationell anledning, kan du öka den personens förståelse för varför du själv tillmäter privatlivet egenvärde. (För varken rätten till privatliv, religionsfrihet, demokrati, andra mänskliga rättigheter, mänsklighetens överlevnad går att försvara rationellt.)

”Jaha, och?”, kan förstås invändas mot ens resonemang. ”Du kanske tillmäter privatlivet ett egenvärde, men det gör inte jag.” Ett bra motdrag är att kolla personen noga i ögonen och fråga: ”Får jag inskränka din yttrandefrihet? Själv tillerkänner jag inte den något värde, nämligen.” ”Men, isåfall kan jag tillerkänna ett mycket starkt värde i att… ingen pratar med mig överhuvudtaget! Eller att alla gör exakt som jag säger!”, kan personen slugt säga. En berättigad fråga är: varför förväntar du dig respekt för en hävdad rätt (privatlivet), medan du själv inte respekterar någon annans hävdade rätt (ingen pratar med mig-rätten/absolut bestämmande-rätten)?

Svaret är (antagligen) att det viktiga i sammanhanget är hur många personer som tillmäter något visst ett egenvärde. Har ”ingen pratar med mig-rätten” ett brett folkligt stöd, i tillerkännande av egenvärde? Jag tror inte det. Har mänskliga rättigheter (och därmed rätten till ett privatliv) ett brett folkligt stöd? Det, däremot, tror jag, och är nästan helt övertygad om.

(Det kan förstås inte uteslutas att det faktiskt finns något universellt ”rätt” och ”fel”, rättigheter/moral, för alltid, som alltid funnits, och att vi inte bara tillerkänner saker och ting egenvärden, utan att saker och ting faktiskt har egenvärden. Om vi utgår ifrån att människan kan uppfatta denna universella moral, vilket vi måste göra för att kunna hålla en diskussion om vad som är rätt och fel utifrån den tanken, är det troligt – men förstås inte helt säkert – att privatlivet är en sådan universell rätt; vi tycker ju faktiskt spontant att det är fel att, till exempel, läsa andras post utan lov.)

Och nu landar vi här: de mänskliga rättigheterna bör upprätthållas. Och försök till brott mot dessa bör bekämpas. RöstaPiratpartiet i EU-valet om några månader. För mänskliga rättigheter.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »