Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Åsikt’

På tv4 visas för närvarande (eller har nyligen visats) ett reklaminslag för lotteriet Postkodslotteriet. Detta lotteri har även ett helt eget program tillägnat sig (Postkodsmiljonären). I Postkodsmiljonären får en delvis se folk som sitter i den så kallade Heta stolen och svarar på frågor om allt från svenska fåglar till gamla brittiska rockgrupper och delvis personer som deltager i Postkodslotteriet och vinner. Frågesportsdelen finner jag synnerligen underhållande och lärorik. Förvisso är det programmet något jag försöker kolla på varje gång det sänds, vilket är fredags- och lördagskvällar.

Däremot gillar jag inte klippen från när folk blir tilldelade sina stora summor pengar. Jag har ingete mot lotterier generellt sett, men jag tycker ändå inte att filmklipp från sådana ska ta tid från intressanta program – reklampauserna är fullt tillräckliga. Medan Postkodsmiljonären startar klockan halv åtta och slutar klockan åtta enligt tv-tabellerna, är själva frågesportstiden betydligt mindre. Totalt är det kanske (jag har inte räknat, men det vore ganska intressant att företaga sig; om jag minns det och har den tekniska möjligheten att göra det nästa gång jag kollar på programmet ska jag försöka genomföra ett sådant test; eventuella resultat publicerar jag naturligtvis här på bloggen) en kvarts programtid. En kvart. Och programmet håller på en halvtimme. Det anser jag vara att fylla ut tiden så mycket som möjligt. Då vore det bättre, anser jag, med ett program på en kvart utan paus vare sig för lotterivinnarvisningar eller reklam.

Eller ja, reklam och reklam. Klippen från Postkodslotteriet är, anser jag, lika mycket reklam som det som sänds i reklampauserna. Nåja. Detta var bara reklamaspekten. jag tänker även ta upp varför jag tycker att Postkodslotteriet är särskilt dåligt, trots att jag generellt sett inte ogillar lotterier så starkt. Och nu kommer det:

Postkodslotteriet sänder reklam i reklampauserna, för att återkomma till vad jag började detta inlägg med. Där visas diverse sympatiska personer som stödjer postkodslotteriet (jag minns inte exakt, men jag tror att bland andra Jan Eliasson (en person som jag verkligen beundrar) gör det). De talar om hur Postkodslotteriet bidrar till en bättre värld, att alla bör hjälpa till och att det inte alls finns någon ”motsättning mellan det kommersiella och det ideella” (som de uttrycker det; citatet är fritt ur minnet). Lotteriet ifråga skänker nämligen pengar till hjälporganisationer såsom Rädda barnen. Det är naturligtvis bra, men framförallt är det (tror jag) ett säljknep.

Och vad är då dåligt med det? Alla företag har väl sina säljknep? Ja, det har dem. Men detta anser jag vara lite extra dåligt. Om de nu vill skänka pengar till välgörenhet, så undrar jag: varför skänker de inte hela sin vinst till hjälporganisationerna? Då skulle ju ännu fler barn få lära sig läsa, eller vad det är de talar om i reklamen. Så varför?

Missförstå mig rätt. Det hjälporganisatonerna gör anser jag inte vara dåligt. Inte alls. Men om folk vill skänka pengar till välgörenhet, är det betydligt smartare att direkt skänka de till hjälporganisationer, och inte skicka dem mellan ett företag.

Fotnot: Jag själv skänker faktiskt 20 procent av min månatliga inkomst till välgörenhet.

Annons

Read Full Post »

Jag ogillar reklam. Jag ogillar den. Den indoktrinerar folk att köpa något och gynnar kommersiella intressen. Generellt sett ogillar jag reklam. Jag ogillar generaliseringar också. Därför vill jag poängtera att det finns undantag. Reklam för Wikipedia eller Rädda Barnen tycker jag faktiskt är bra. Reklam för (produkter av) multinationella storföretag såsom McDonalds tycker jag inte om. Nåväl. Nu när jag klarlagt min grundläggande syn på reklam kan jag komma till min poäng. Anledningen till varför blogginläggets titel är en mycket ologisk hypotes.

Vilken reklam tror du att du minns bäst? Vilken tror du får dig mest intresserad av vad det nu är som reklamen är för? Bra eller dåligt gjord reklam? Reklam som du gillar, eller reklam som du stör dig otroligt på, eller reklam som du varken gillar eller ogillar? Jag tror faktiskt att reklam en inte får en särskilt bestämd uppfattning om är mest påverkande. Du påverkas mer om du inte märker att du påverkas. Däremot tror jag inte att en blir mer positiv till företaget/produkten som reklamen görs för, om reklamen ifråga är dålig. Och då menar jag inte typ lite medkänslaskapande dålig eller komiskt dålig (det vill säga: reklam som involverar någon som hela tiden råkar illa ut, men som en ändå känner medlidande för, eller tycker är så där halvrolig). Nej, jag menar reklam du irriterar dig på, reklam som du bara inte orkar med. Den tror jag faktiskt inte ger så stort intryck. Förvisso gör dåligheten att du blir emdveten om reklamen och att den bara är där för att indoktrinera, vilket får dig att bli mer misstänksam. Detta antar och hoppas jag. Mina hypoteser är inte alls baserade på någon vetenskaplig forskning, vad jag vet, utan bara mitt sunda förnuft och vad jag lärt mig av andra.

Men den bra reklamen då? Den där du sjunger med i bakgrundsmusiken, den som gör att du känner dig trygg, den som glädjer dig, den som får dig att skratta och som du bär i minnet? Den tror jag faktiskt är rätt dålig, ur en person som inte vill påverkas av reklam. Om du exempelvis sympatiserar med stackars Lasse som det bara går dåligt för (för att använda mitt tidigare exempel på vad jag inte menade med dålig reklam) tänker du bort att Lasse egentligen är en skådespelare och att reklamen producerats av ett företag med enda syfte att få dig att köpa företagets produkter (om det nu är företag; är det Rädda barnen eller Wikipedia det handlar om tycker jag att sådan här reklam är bra reklam).

Det finns mången exempel på reklam jag gillar. Ett aktuellt sådant är ”Born to be cheap”-kampanjen som Tele2 bedriver just nu. Den finns på reklampelare, i tidningen och, naturligtvis, på tv:n. Jag antar att den även finns på webbplatser (utöver Tele2:s sådana; att den finns på tele2.se är självskrivet); jag gick faktiskt in på några webbplatser jag vet har reklam för att hitta den och kunna länka till webbplatsen som exempel, men hittade den inte (jag gick till och med in på Aftonbladets webbplats). Nåväl, videon i sig finns på youTube och diverse bloggar. Av upphovsrättsskäl klistrar jag inte in videon här. Det finns faktiskt på en webbsida på tele2:s webbplats! Reklamen i sig handlar om ett får, Frank, som är ensam och utesluten eftersom han är ett får. Han söker lycka i livet och finner till slut det hos sina gelikar, på Tele2. Poängen är ordvitsen ”cheap” och ”cheep”.

Andra nymedia som skriver om tele2:s nuvarande ”Born to be cheap”-kampanj:

Gammalmedielänkar:

Detta blev första inlägget på några dagar. Det blev riktigt långt också, för att vara på denna blogg. Det var intressant och roligt att skriva. Jag hoppas att du fann lika mycket nöje i att läsa det!

Read Full Post »

Personligen gillar jag avancerat språk. Jag behärskar det inte tillnärmelsevis fulländat, men försöker ändå använda det här på bloggen. Det ger ett formellt och professionellt intryck, och framförallt är det vackrare, anser jag. Det är dock viktigt att det är korrekt, och framförallt bör språket vara förståeligt. Många av Sveriges kommuners webbplatser använder ”krångligt” språk med svåra och långa ord, ”tillkrånglade” (anser nog många) fraser och annorlunda uttryck – kort sagt språk som skiljer sig ganska signifikant från talspråk. Att kunna tillgodogöra sig dessa texter är mycket viktigt i ett demokratiskt samhälle, eftersom vissa av de behandlar hur röstning går till och tar upp viktiga lagar (just dessa exempel finns i enkelt språk på riksdagens webbplats, så de var kanske inte så bra exempel, men jag tror att ni förstår vad jag menar, vilket, som sagt, är det viktigaste).

Enbart cirka sju och en halv procent av webbplatserna som tillhör de svenska kommunerna erbjuder lättläst information. Detta är alldeles för få. Som jag skrivit på en annan blogg som svar till ett inlägg vars skrivares åsikt är att besökarna borde få besvara enkäter och dylikt och på det sättet utveckla webbplatsen:

Ett ytterligare steg man kunde ta är att låta besökarna skapa webbplatsen, inte bara ge tips och besvara enkäter. Jag menar alltså att webbplatserna kunde bli wikiliknande; de bör kanske inte bli så möjliga att redigera som MediaWiki-webbplatser (MediaWiki är den wikiteknik som bland annat Wikipedia använder), utan först borde någon granska förslagen på förbättringar/ny information innan den publiceras. Ett exempel är att webbplatser med många sidor på “byråkratiska” skulle kunna skrivas om på enklare språk av besökarna.

Några gammelmedielänkar:

Read Full Post »