Piratpartiet är de enda som konsekvent försvarar mänskliga rättigheter

EU:s dom mot datalagringsdirektivet – som fastslår att massövervakningen bryter mot mänskliga rättigheter – har fått många etablerade politiker att låtsas vara piratpartister. Deras påstådda glädje över denna seger för privatlivet är tyvärr inte trovärdig, om vi tar en snabb titt på hur Sveriges riksdagspartiers agerat gällande datalagringen:

Alliansen röstade för Datalagringsdirektivet. Sverigedemokraterna ville utöka lagringstiderna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick med på att införa datalagringen inför valet 2010 (och skulle ha hållit löftet om det rödgröna samarbetet inte spruckit). Och alltihop startades på initiativ av Socialdemokraterna.

Piratpartiet är tyvärr det enda parti i svensk politik som konsekvent står upp för mänskliga rättigheter.

Piratpartiet har givetvis gått till verbal moteld när de etablerade politikerna dragit lögner och halvsanningar för att felaktigt framstå som integritetens beskyddare. Detta i form av en rad debattartiklar och repliker:

• Svenska Dagbladet: ”M:s dubbelspel avslöjat av Wikileaks” – Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström motbevisar med hjälp av Wikileaks moderaten Gunnar Hökmarks vilseledande påståenden om Moderaternas integritetspolitik
• SVT Debatt: ”Väljarna genomskådar dubbelspelet kring datalagringen” – Engström går simultant till kritik mot Centerpartiets Kent Johansson (som startade debatten) och Vänsterpartiets Jens Holm (som ifrågasatte Kent Johanssons artikel) om datalagringen.
• Expressen: ”Federley säger en sak – C gör en annan” – Engström (igen!) bemöter Fredrick Federley (C), känd från sveket i FRA-debatten, när Federley försökte utmåla sig själv och sitt parti som framstående medborgarrättskämpar.
• Göteborgs-Posten: ”Läge att stoppa all massövervakning” – Piratpartiets rättspolitiska talesperson Torbjörn Wester och Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe riktar kritik åt alla möjliga politiker som leker integritetsvänner och påpekar att Piratpartiet är enda trovärdiga alternativet. Kuriosa: jag skrev det mesta av artikeln, men står inte som undertecknare eftersom GP endast ville ha två signaturer.

  Rättelse: när vi skrev debattartikeln utgick vi från den uppgörelse V och MP gjorde med S 2010 (som bl.a. Computer Sweden och statsvetaren Ulf Bjereld rapporterade om). Sedan dess har det framkommit att Vänsterpartiet – och eventuellt Miljöpartiet – lämnade överenskommelsen innan valet. Vår kritik står i huvudsak fast; V och MP velar fram och tillbaka, och är inte pålitliga i integritetsfrågor. Men rätt ska vara rätt.

• Dagens Nyheter: ”Folkpartiet opålitligt om integriteten” – jag själv (här inte som Calandrella utan med mitt namn i köttvärlden, Leo Rudberg), Wester, Nipe och vår EU-kandidat Deeqo Hussein svarar en artikel från Mathias Sundin (FP) med att välkomna honom till Piratpartiet, eftersom hans eget parti driver på övervakningen.

Christian Engström i SvD.

Piratpartiet har därtill yttrat sig mer utifrån vår egen utgångspunkt, utan att replikera på någon annan politiker – dels i gammelmedia, dels i våra bloggar. Här ett urval:

• Ny Teknik: ”Piratpartiet: Upphäv datalagringen nu!” – välgjord intervju med Engström.
• Nyheter 24: ”Piratpartiet: Riv omedelbart upp datalagringsdirektivet” – Piratpartiets partiledare Anna Troberg, i den första debattartikeln i Sverige om datalagringsdirektivet efter domen.
• Altid.se: ”Sedan i tisdags kränker regeringen de mänskliga rättigheterna medvetet” – av grymt produktive Engström. Fullkomligt fenomenalt.
• Henrik Alexandersson: ”Nu är det dags att sänka FRA-lagen!” – HAX påpekar att Europadomstolens dom förbjuder all massövervakning – således rimligtvis även FRA:s!
• Anna Troberg: ”Utan ansvar och granskning får demokratin stryka på foten” – strålande!
• Christian Engström: ”M och S vill fortsätta kränka mänskliga rättigheter med massövervakning” – självbeskrivande. Och briljant.
• Henrik Alexandersson: ”Nu går vi i strid mot Storebror!” – peppande.

Allt detta har inträffat på en och en halv vecka. Och då har jag gjort ett urval bland alla debattartiklar, repliker och blogginlägg – och dessutom inte tagit med andra sammanhang där Piratpartiet varit med, t.ex. dagens enorma nyhet om Miljöpartiets förbud mot anonyma bloggare, Aftonbladets granskning av partiernas valbudgetar och diverse intervjuer med partiföreträdare i TV4, Sveriges Radio, SVT Forum och Europaportalen.

Piratpartiet levlar upp vårt arbete inför EU-valet. Vi syns mer och mer i media, våra hundratals aktivister blir mer och mer aktiva och vår politik får mer och mer stöd. Jag är fullkomligt övertygad om att vi den 25 maj kommer behålla minst en pirat från Sverige i EU-parlamentet – som får sällskap av ett halvt dussin pirater från övriga Europa.

Du kan hjälpa till att göra den möjligheten till verklighet.

Piratpartiets superselfie på vår EU-valupptakt häromveckan. Undertecknad hittas någonstans i mitten av pirathögen, peppad i topp! 😀

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, rättighet, rättigheter, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt, demokrati, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, lagstiftning, rättsväsende, rätten, rätt, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, naturrätt, humanism, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, myndighet, myndigheter, statsförvaltning, statsförvaltningen, nyhet, nyheter, rättssäkerhet, aktivism, pirataktivism, godtycke, Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, val, valet, val 2014, riksdagsval 2014, EU-val 2014, EU-valet, debatt,  EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Engström, Christian Engström, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, nyhet, nyheter, datalagring, datalagringsdirektivet, DLD, Centerpartiet, C, EU-domstolen, dom, domar, rättsväsende, rättsväsendet, juridik, seger, segrar, domar, M, Moderaterna, S, Socialdemokraterna, FP, Folkpartiet, Troberg, Anna Troberg, Hökmark, Gunnar Hökmark, Federley, Fredrick Federley, Kent Johansson, Johansson, #jagskarösta, #jagharaldrig, #röstaEU25maj, #dinröst

Annons

Read Full Post »

Påskevangelium för Råstasjön

Långfredag. Som traditionen bjuder i högtids-tider fylls tidningarna och bloggosfären av diverse artiklar som på olika sätt knyter an till påsken. Traditioner är traditioner, så jag ska inte vara sämre själv. Sålunda presenterar jag: påskevangelium för Råstasjön!

Råstasjön i all sin prakt! Foto: Maria Thiessen.

Påsken är här. Långfredagen år 2013 är särskilt sorgsen i Solna. Vår fantastiska fågelsjö är hotad. Men i den mörkaste av tider måste vi alla rikta blicken mot det ljusa i tillvaron. Ett enormt och ständigt ökande antal naturvänner stödjer vår sak. Vid fackeltåget häromdagen gick folket man ur huse för att hylla livet vid Råstasjön. Och via Rädda Råstasjöns Facebook-sida har vi, tack vare att entusiastiska eldsjälar delat våra bilder, gillat våra länkar och kommenterat våra uppdateringar, nått inte mindre än 35 000 (!) personer de senaste två veckorna.

Vi i nätverket Rädda Råstasjön vill sprida det glada budet om Råstasjöns rikedom – ett lyckans påskevangelium – till alla i hela landet. Därför bjuder vi nu in till fågelguidningar söndagen den 14 april. Vintern håller nu i slutet av mars fortfarande vår stad i ett järngrepp. Men Kung Bores regim skälver, och kommer falla lika säkert som diktaturerna under arabiska våren.

Våren är på väg. Om lyckan står oss bi kommer redan guidningarna om två veckor fyllas av vårens vackra vårfåglar. För detta är vår övertygelse: fågellivet skall återvända, och grönskan skall grönska på nytt, och makten som politikerna tog från folket ska tas tillbaka av folket. Och så länge vi kämpar ska Råstasjön aldrig falla!

Inte ett hus ska de bygga. Inte ett träd ska de fälla. Inte en fågel ska dö. Detta är allas vår mission, allas vårt uppdrag, allas vår kamp. Vill du hjälpa till? Kontakta Solnas politiker idag! Så får de komma tillbaka från påskledigheten till inkorgar, telefonsvar och kontor, fyllda av stödet för Råstasjön.

Tillsammans ska vi rädda Råstasjön!

Gråhäger vid Råstasjön. Foto: Johan Lind.

Såhär vacker natur finns vid Råstasjön. Fler fantastiska fåglar från fågelsjön finns på mästerfotografen Johan Linds blogg, i hans bildserie ”Djur vid Råstasjön”: del I, del II, del III, del IV – och så specialinlägg om naturreservat, smådopping och samlingsbilder. En annan mästerfotograf i nätverket Rädda Råstasjön heter Maria Thiessen; hennes underbara skildring av Råstasjön hittar du här. Fackeltåget i söndags – som jag personligen var ansvarig arrangör för – samlade 250 miljöhjältar. Bilder därifrån kan du se här. Dessutom kan du se undertecknad intervjuad i SVT, DN och P4.

Pusha gärna Rädda Råstasjön!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, miljö, miljön, argumentation, Råstasjön, Arenastaden, Arenastaden, samråd, Nätverket Rädda Råstasjön, JOK, StOF, Järvafältets Ornitologiska Klubb, Stockholms Ornitologiska Förening, Naturskyddsföreningen, naturvård, Sundbyberg, Järvafältet, gröna kilen, grönområden, grönområde, rekreation, tätortsnära natur, fåglar, fågel, fågelskydd, naturskydd, reservat, naturreservat, bostadspolitik, bostäder, bostad, exploatering, bebyggelse, stadsplanering, S, Socialdemokraterna, Moderaterna, M, C, Centerpartiet, Vänsterpartiet, V, FP, Folkpartiet, lokalpolitik, kommunal politik, kommunpolitik, Sola kommun, Solna stad, Solna, detaljplaner, detaljplan, Del av Arenastaden, jorden, skog, skogen, skogspolitik, natur, naturen, lag, lagar, lagstiftning, miljöbalken, naturvård, nyhet, nyheter, Fältbiologerna, aktion, aktioner, kampanj, kampanjer, namninsamling, namninsamlingar, aktivism, miljöaktivism, mejl, biodiversitet, biologisk mångfald, skyddsvärd natur, påskevangelium, evangelium, långfredagen, långfredag, påsken, påsk, fackeltåg

Read Full Post »

Bästa Jonas Hassen Khemiri: migration och välfärd går hand i hand

Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket.

Och här avbryter ni och säger: Men hur svårt är det att förstå? Alla måste ju följa Lagen. Och vi svarar: Men tänk om Lagen är olaglig?

Och ni säger: Allt handlar om prioriteringar och vi har faktiskt inte oändligt med tillgångar. Och vi svarar: Hur kommer det sig att det alltid finns pengar när resurssvaga ska förföljas, men aldrig pengar när resurssvaga ska försvaras?

*

Dessa fenomenala formuleringar är inte mina. De kommer från Dagens Nyheters viktigaste text på många månader, ”Bästa Beatrice Ask”, och tillhör Jonas Hassen Khemiri, eller kanske snarare alla de som drabbas av rasismen i Sverige idag. Tusentals har redan hyllat den. Själva Ask har givit respons (givetvis mjäkig, efter mjäkiga debattinsatsen igår, men hoppas det blir morgonsoffedebatt utan medieproblem).

”Intressant!”, kanske du tänker. Läs Khemiris text. Den är överlag fantastisk.

Jag håller inte med Khemiri. Inte helt. Om jag fortsätter utdraget ovan till nästa stycke kommer vi till min invändning:

Och ni säger: Men hur ska vi kunna kombinera ett brett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det.

Här nöjer sig Khemiri med bristen på ett ”klockrent svar” och hastar sedan humanistiska idéer. På detta ideologiska plan är vi helt eniga.

Men jag skulle vilja återgå till fotskrapandet och harklandet. Jag skulle vilja vända tillbaka in i pragmatismens tämligen trista och visionslösa – men likväl mycket övertygande – värld av siffror, logik och ekonomi.

Jag skulle vilja hitta det klockrena svaret.

Så klockrent kanske det inte blir. Men om ni nöjer er med  välgrundade, samhällsvetenskapliga och förnuftsbaserade resonemang om hur välfärdsstaten visst lär kunna kombineras med fri migration – snarare än nödvändigtvis Det Klockrena Svaret ™ på varför REVA ekonomiskt är dåligt: läs vidare.

Forskningen: ”migrationens är bra ekonomiskt”

”Krossa REVA!” Det håller forskningen med om. Ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Ekonomer är ense: migration är bra.

Det är ekonomiskt bra för enskilda människor och hela samhällen.

Det är ekonomiskt bra för de människor som migrerar, för andra människor i ursprungslandet och för andra människor i mottagarlandet.

Skulle fri migration införas över hela världen skulle världsekonomin fördubblas.

För att konkretisera: flyr en flykting från Syrien till Sverige kommer det i längden i rent ekonomiska termer gynna flyktingen, gynna Syriens folk och gynna Sveriges folk.

Det här är inte något jag fantiserat hop på min kammare i något vackert hus på Södermalm (jag bor i en miljonprogramförort, om det nu skulle spela någon som helst roll). Det här är vedertagna, vetenskapliga teser, med gediget stöd i den forskning som gjorts på området migration.

För en citatlista som visar hur världsledande, trovärdiga och Nobelprisvinnande ekonomer ser på migration hänvisar jag till Migros sammanställning av trovärdiga ekonomers uttalanden.
För en mer fördjupad genomgång av ekonomisk teori rörande migration hänvisar jag till Johan Norberg och Fredriks Segerfeldts facklitterära verk Migrationens kraft.

Lita inte på mig – läs sanningen själva!

Logiken: ”migration är bra ekonomiskt”

”REVA är en reva i våra hjärtan”. Och inte bara det – REVA är en reva i vår ekonomi!

Det var vetenskapen. Nu till det sunda förnuftet, i form av lite elementär logik.

Utgångspunkt 1: Sverige behöver tillväxt framöver.

Utgångspunkt 2: Tillväxt förutsätter produktion.

Utgångspunkt 3: Produktion förutsätter människor.

Slutsats 1: Sverige behöver människor framöver.

So far so good.

(Bortsett från att någon miljövän kanske reagerar på påståendet att ”Sverige behöver tillväxt”. Märk väl, då, att jag inte specificerar vilken produktion tillväxten ska bestå av. Tillväxt behöver inte vara plastprylar, kolkraft, och massproduktion. Tillväxt kan lika gärna – eller hellre, förstås – vara miljövänligt jordbruk, ekoturism och grön energi.)

Sedan då? Vi låter logiken tåga vidare:

Utgångspunkt 4: Människor kan komma till Sverige på två sätt: genom födsel eller migration.

Utgångspunkt 5: Människor som föds i Sverige kostar generellt pengar i cirka 15-25 år (beroende på utbildningens längd), i form av barnbidrag, studiebidrag, gratis sjukvård, gratis utbildning, subventionerade ungdomsföreningar, och så vidare. Ibland kostar de pengar längre än sin utbildning, i form av socialbidrag och liknande.

Utgångspunkt 6: Människor som migrerar till Sverige kostar generellt inte pengar i 15-25 år, för de har oftast redan en utbildning. Ibland kostar de pengar längre än sin utbildning, i form av socialbidrag och liknande.

Slutsats 2: Människor som migrerar till Sverige innebär på kort sikt en mindre kostnad än människor som föds i Sverige.

Invandraring kostar mindre på kort sikt än barnafödsel.

Här kan vi egentligen stanna. Vi kan nöjt konstatera att ingen politiker inom SD, M, S eller något annat migrationsfientligt parti någonsin skulle föreslå förbud mot barnafödsel. Där är det uppenbart att rätten att föda barn är en mänsklig rättighet. Lika uppenbart borde det vara att rätten att fly från förtryck är en mänsklig rättighet – men det är det inte, för politikerna föder ofta barn, men har sällan flytt från förtryck. (Politikerna saknar tyvärr förmågan att leva sig in i andras situationer, som Khemiri så lysande förklarar.)

Men varför stanna här? Vi fortsätter!

Utgångspunkt 7: I det långa loppet kommer de flesta svenskar bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb o.s.v.).

Slutsats 3: I det långa loppet kommer barn bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb, skatt på konsumtion o.s.v.)

Slutsats 4: I det långa loppet kommer invandrare bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb, skatt på konsumtion o.s.v.)

Slutsats 5: Invandring kostar betydligt mindre på kort sikt än barnafödande, och på lång sikt är både invandring och barnafödande bra för ekonomin.

Så länge man inte menar att ”fritt barnafödande är oförenligt med tillväxt” kan man alltså knappast mena att ”fri migration är oförenligt med tillväxt”.

Ganska klockrent.

(Sen har vi ju dessutom 38 procent av EU:s budget att ösa ur om vi skulle vilja använda de pengarna till lite vettigare saker än bidrag till bönder.)

Humanismen: ”stoppa REVA – låt alla leva!”

Människovärdet är inte förhandlingsbart – men har verkligen MP försökt förhandla bort det? Den frågan behandlade jag i mitt förra inlägg – läs det gärna.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Givetvis är ekonomiska skäl inte alls en primär anledning att kämpa för migrationsfrihet, eller ens en sekundär anledning. I första rummet kommer naturligtvis humanismen, medmänskligheten, friheten, toleransen, mångfalden, kärleken, livet, rättigheterna, och godheten. Allt det där Hassen Khemiri fullkomligt fantastiskt utgår ifrån i sitt fantastiska mästerverk. Sådana ideologiska resonemang har jag också först i ett par tidigare blogginlägg:

• Kärlekens krafter måste enas mot hatets utvisningar (om nödvändigheten i att den frihetliga, humanistiska rörelsen – från vänster till höger, från feminism till jämställdism, från piratism till antipiratism – enas i kampen för livet och asylrätten)
• REVA är vidrigt – men migrationspolitiken vidrigare (om det fokus som behövs på politiker snarare än poliser)
• Demonstrera idag mot REVA i Göteborg, Malmö, Uppsala, Norrköping eller Stockholm (där jag bemöter vanliga invändningar mot och feltolkningar min debattartikel)

Ideologi måste vägleda politiken. Men däremot kan ekonomiska resonemang – som dem ovan – vara bra att ha, vid möte med kalla, cyniska, sifferknaprande politiker (*harkel*många moderater*harkel*).

Det var teorin. Nu till praktiken. Stockholmspolisens tillbakasteg häromveckan var blott ett litet, litet steg på frihetens mycket långa väg. REVA och den inhumana och kostsamma migrationspolitiken måste ju upphöra helt! Hur gör vi då?

• Skriv under och sprid Avaaz namnlista mot REVA.
• Är du stockholmare? Kom på Grön Ungdoms flashmob ikväll 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Kom och kolla på Khemiris föreläsning på Kulturhuset ikväll 19:00. Och kom imorgon torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder).
• Är du göteborgare? Kom isåfall på hearingen om REVA, som bl.a. Ung Pirat Göteborg anordnar. 8 april 18:00 på Hammarkullens Folkets hus, Hammarkulletorget 62 b. Politiker och jurister kommer finnas på plats. Vill du eller din organisation vara med och hjälpa till? Ni är varmt välkomna – skriv det i eventet!
• Är du svensk? Skriv en insändare till din lokaltidning om Sveriges omänskliga migrationspolitik! Väck frågan i ditt parti! Engagera dig i någon förening för flyktingar (t.ex. FARR, Ungdom mot Rasism eller Asylrörelsen Stockholm)!
• Läs på:
  • Läs om hur ordningsvakter tagit till våld mot fredliga anti-REVA-demonstranter.
  • Läs om hur en ohelig allians av Socialdemokraterna och Alliansen tillsammans bär ansvaret för dödspolitiken.
  • Läs om hur EU också bär ansvaret för REVA.
  • Läs om hur EU-kommissionären Cecilia Malmström ljuger journalister rakt upp i ansiktet om REVA, och om hur REVA ser ut i andra europeiska länder.
  • Läs om hur Beatrice Ask personligen och Regeringen kollektivt sett till att Polisen ska prioritera genomförandet av utvisningar på bekostnad av att göra Polisens huvuduppgift, ni vet, att fånga kriminella och stoppa brottslighet. (”Men papperslösa är kriminella!” kanske någon invänder. Det är fel. Juridiskt kan man inte straffas för att stanna i landet utan tillstånd, bara deporteras, så papperslösa är definitionsmässigt inte kriminella.)
  • Läs om hur Ny Demokrati kollapsade. (Kan detsamma kanske hända SD?)
  • Läs om Sveriges migrationspolitik för 100 år sedan.

Alla vi som tycker att alla människor har lika värde och rättigheter måste nu tillsammans stå upp inför valen 2014 – oavsett om vi är vänster, höger, pirat eller feminist eller någon blandning – för frihet, medmänsklighet och demokrati, mot REVA, utvisningar och dödspolitik.

Stoppa REVA – låt alla leva!

Chaplins tidlösa ord fortsätter inspirera. Jag är övertygad om att Chaplin varit en av REVA:s främsta motståndare, om han levt i Sverige idag. Låt oss fortsätta verka i denna humanistiska anda.

Pusha gärna ”Bästa Beatrice Ask”

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Moderaterna, M, Vänsterpartiet, V, Socialdemokraterna, S, Miljöpartiet, MP, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, Feministiskt Initiativ, FI, Rättvisepartiet Socialisterna, migrationspolitiska överenskommelsen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism, ekonomi, migrationsekonomi, pengar, kostnad, kostnader, utgift, utgifter, intäkt, intäkter, utveckling, tillväxt, skattepolitik, bidrag, skatter, skatt, solidaritet, välfärd, ekonomipolitik, ekonomisk politik

Read Full Post »

Kärlekens krafter måste enas mot hatets utvisningar

Stoppa REVA – låt alla leva! Det viktigaste först: skriv under namnlistan mot REVA!

Bor du i Stockholm? Kom isåfall på Grön Ungdoms flashmob i övermorgon onsdag 14 mars 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Och kom nu på torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder).

 Bor du i Göteborg? Kom isåfall på hearingen om REVA, som bl.a. Ung Pirat Göteborg anordnar. 8 april 18:00 på Hammarkullens Folkets hus, Hammarkulletorget 62 b. Politiker och jurister kommer finnas på plats. Vill du eller din organisation vara med och hjälpa till? Ni är varmt välkomna – skriv det i eventet!

Uppdatering 13 mars: Läs ”Bäste Beatrice Ask”, en fascinerande, fantastisk och fasansfull text av Jonas Hassen Khemiri riktad till Sveriges justitieminister. Läs den nu. Du kommer inte ånga dig.

Några av oss 2000 som demonstrerade i Stockholm – i klassisk humanistisk anda.
Klicka på bilden eller här för att komma till ett fint bildspel med fler fria bilder.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Historiens vingslag svepte i förrgår över Sverige. Från Malmö i söder till Uppsala i norr gick människor ut i det kalla vintervädret och demonstrerade mot några av vår stats mest djävulska inslag – utvisningarna, REVA och Sveriges olagliga migrationspolitik. Tillsammans stod folket upp för frihet, tolerans och medmänsklighet.

I Stockholm var vi 2000 (SvD, SVD, SVT: text, film). I Malmö var de 1000 (SVT, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Skånskan). I Göteborg var de ”bara” 500 – men detta var å andra sidan deras andra REVA-demonstration på blott en vecka (GP). I Norrköping var de ”välbesökta” (Folkbladet). I Uppsala var de ”flera hundra” (Upsala Nya Tidning).

Kampen är givetvis inte över bara för att de rent rasistiska, folkrättsvidriga kontrollerna i tunnelbanan upphört av rena effektivitetsskäl. Det stora problemet – att flyktingar utvisas från sina liv i Sverige till död i ursprungsländerna – kvarstår.

Döden bryr sig inte om flyktingen fångades i tunnelbanen, på sin arbetsplats eller i ett av Migrationsverkets förvar.

I förr går var en stor dag. Rädda Barnens ungdomsförbund demonstrerade tillsammans med Röda Korsets ungdomsförbund och Ungdom mot Rasism. En tyngre trio har sällan anordnat någon demonstration i Stockholms historia. Anmärkningsvärt är även att alla möjliga partipolitiska organisationer deltog. RKU, Rättivsepartiet Socialisterna`och F! demonstrerade tillsammans med Piratpartiet, LUF och Grön Ungdom.

Har detta hänt förr? Någonsin?

Låt borgarna och sossarna delta!

Jonathan Macznik från LUF höll ett fantastiskt brandtal för friheten. Varför skulle han inte få göra det? Klicka på bilden eller här för att se fler bilder.

Men en del blir inte glada över storheten i att vi äntligen förenas så brett för något vi alla kan stå för. Vissa blir arga. Vissa skrek ”hycklare! hycklare!” så att talen från CUF:s respektive LUF:s representanter knappt hördes.

Jag förstår ilskan över Alliansregeringens politik. Hade Billström (M), Pehrsson (FP) eller Danielsson (C) talat hade jag inte tvekat att kalla dem hycklare. Som regeringsmedlemmar har de all makt i världen att ändra regeringens olagliga, människorättsvidriga och folkrättsfrämmande politik.

Men det har inte CUF och LUF. CUF och LUF är fristående ungdomsförbund. De är inte C och FP. De har ingen makt över regeringen.

Däremot har de inflytande över C och FP. Och CUF och LUF använde sin medverkan igår till att utöva detta inflytande, genom att kräva att sina respektive partier förändrar sin politik.

Detta behövs. Hur ska vi annars få genomslag, om de migrationsvänliga medlemmarna i regeringspartierna alltid utesluts? Hur ska då regeringspartierna äntligen förändras?

”Men de behöver inte förändras – får vi en vänsterregering 2014 löser sig politiken ändå!”, kanske några av er som skrek ”hycklare!” tänker.

För det första håller jag inte principiellt med er: jag tycker det är principiellt fel att utesluta goda människor i en god kamp bara för att deras moderpartier är dåliga.

För det andra håller jag inte pragmatiskt med er: REVA och utvisningarna är inte endast ett resultat av Alliansens politik. REVA och utvisningarna startades och drevs på under socialdemokratisk regering. (Läs den Fokus-artikeln, alla! Och läs Torbjörn Jerlerup.) Och Socialdemokraterna har knappast bett om ursäkt för sin tidigare migrationspolitik, som på många sätt var precis lika vidrig som Alliansens.

Alliansen behöver därmed visst påverkas. Och Socialdemokraterna också, för den delen. Därför kan vi inte heller (som en lite mindre skara ville) vägra Socialdemokratiska studentförbundet, som deltog på demonstrationen, att delta i kampen. De behövs också!

Ska Miljöpartiet få delta?

MP hjärta REVA? En förenklad bild från demonstrationen.

Miljöpartiet är en helt annan femma. Här handlar det inte om ett fristående ungdomsförbund som kritiserat sitt partis politik. Här handlar det om partiet i sig som gått med på en migrationsöverenskommelse med Alliansen. Och här måste man hålla flera tankar i huvudet samtidigt:

1. Överenskommelsen har inneburit många bra saker. Vård och skolgång till papperslösa samt återförenade flyktingfamiljer genom anhöringinvandring är mycket viktigt och gynnar i praktiken många flyktingar.
2. Överenskommelsen har inneburit en riktigt dålig sak. Miljöpartiet har skrivit under på att utvisningarna ska fortsätta och effektiviseras – d.v.s. att REVA ska fortlöpa. Visst – överenskommelsen säger inget om att det ska ske på ett rasistiskt, privatlivskränkande sätt i tunnelbanan. Men återigen: hur avvisningarna sker spelar mindre roll. Det är inte framför allt rasismen och privatlivsintrången som är stötande med REVA; det är framför allt att människor överhuvudtaget utvisas, då utvisningarna går till diktaturer och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter (vilket de gör idag). Och att människor överhuvudtaget utvisas – det har Miljöpartiet skrivit under på.
3. Hade inte överenskommelsen ingåtts vet ingen vad som hänt. Hade Alliansen gjort upp med SD, så politiken blivit ännu sämre? Hade Alliansen gjort upp med S, så politiken fortsatt vara lika illa (utan MP:s förbättringar för papperslösa och anhöriginvandring)? Hade MP lyckats bilda en överenskommelse med V, C, FP och KD istället, så att politiken potentiellt blivit bättre än med dagens överenskommelse?

Vi vet inte. Och jag har ingen aning om vad jag valt om jag haft makten över Miljöpartiets migrationspolitik år 2010.

Men oavsett om MP gjort fel eller inte är det uppenbart att de ha en god vilja. De vill ha migrationsfrihet. De vill inte behöva samarbeta med Alliansen. De har försökt med ett slags ”harm reduction” gentemot migrationspolitiken – det minst sämsta alternativet.

Samtidigt blir det väldigt märkligt när MP stoppar REVA-debatt i riksdagen av formalistiska skäl. Å andra sidan har de begärt en egen debatt, som inte utgår från REVA utan från Schengen. Jag vet inte vad som är mest korrekt; Fokus-artikeln stödjer MP:s tolkning. Det är dock märkligt att de av rent formalistiska skäl inte kan enas om debatten med V.

Tycker man MP gjort rätt bör de förstås få delta.

Tycker man MP gjort fel bör faktiskt MP ändå få delta. Därför att det ger oss möjlighet att påverka dem. Därför att de kan få insikt i de hemska konsekvenserna av deras legitimering av utvisningarna. Därför att de får se hur andra goda krafter resonerar.

Kampen för kärleken fortsätter!

Glädje och engagemang. Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Det finns en enda anledning till att vi trots ”hycklare”-ropen lyckades stå enade igår, från så vitt skilda håll inom politiken. Anledningen stavas humanism. Alltså inte den snäva ”humanism” som ordet definieras i Förbundet Humanisterna (med ateism och sådant inbakat i begreppet), utan den klassiska, tidlösa, grundläggande människosynen humanism.

Människosynen som säger att alla är lika värda. Människosynen som säger att alla har lika rätt till liv, frihet och trygghet. Människosynen som säger att de mänskliga rättigheterna måste sättas före allt – vare sig det är trångsynt nationalism eller ekonomiska överväganden.

Dessa idéer är på ett fundamentalt plan kopplat till att vara människa. Någonstans inom Billström, Ask eller Åkesson – djupt begravt under deras åratal av fördomar, idiotekonomiska överväganden eller uppövade cynism – finns även hos dem en förståelse. Även frihetens fiender har förmågan att förstå det fantastiska hos frihet.

Men de kommer inte göra det av sig själv. De kommer fortsätta utvisa människor till våld, förtryck och död – tills vi sätter stopp. Och det är inte de som har makten. Det är vi som har makten. Vi lever som fria medborgare i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Till skillnad från våra humanistiska fränder i andra länder – eller våra papperslösa medmänniskor på Sveriges gator – kan vi protestera. Vi riskerar inget om vi håller oss inom lagens ramar. Skriv under Avaaz namnlista mot REVA. Stockholmare? Kom på Grön Ungdoms flashmob i övermorgon onsdag 14 mars 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Och kom nu på torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder)

Det finns en gräns där opinionsbildning allena inte räcker. Där lagens ramar blir för snäva. Där den semantiska skillnaden mellan ”lag” och ”rätt” blir så uppenbar att vi måste strunta i den första för att upprätthålla den andra. I en demokrati måste varje sådant brott – varje sådan situation – vara ett extremt undantag.

Ett sådant undantag är utvisningarna. Att skicka människor in i döden är ingen dussingfråga politiskt, viktig som t.ex. upphovsrätt, arbetslöshet eller andra för all del viktiga frågor. Migrationspolitiken är en fråga på liv och död. Att då – i en sann humanistisk, frihetlig och därmed givetvis fredlig anda – bryta mot lagen och riskera böter är inte omoraliskt. Det är i stället en väg till ett bättre samhälle.

”Vägra visa ID”, säger Leif GW, Dror Feiler och många andra. Det här är en mycket mild form av civil olydnad – den är i enlighet med Europakonventionen t.o.m. antagligen laglig. Just denna civila olydnad har vi att tacka för att människor i Stockholm idag kan ta sig till läkare för att bota sina livshotande sjukdomar, utan att hotas till livet av den stat som vill utvisa dem till deras hemländer.

Det är ett steg på vägen. Men vägen är lång. Vi kan inte vandra den ensamma. Alla måste sluta upp. Oavsett om du är pirat eller antipirat, vänster eller höger, liberal eller socialist, feminist eller jämställdist: nu är det dags att stå upp för människors rätt att leva.

Endast gemensamt kan vi krossa hatet, intoleransen och dödspolitiken.

Vår kärlek är alltid starkare än deras hat. Tillsammans är vi starkast!

Jag har länkat detta världshistoriens främsta tal för humanism tidigare. Och jag tänker fortsätta posta det, tills det Chaplin förespråkare är uppnått: en värld där mänskligheten gemensamt arbetar för mänsklighetens bästa, där friheten, medmänskligheten och upplysningen får råda.

Vi kan nå dit.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, Ung Pirat, UP, ideologi, princip, principer, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, piratrörelsen, frihet, rättsstat, hopp, humanitet, mänsklighet, utveckling, optimism, upplysning, humanism, medmänsklighet,
människorätt,demokrati, öppenhet, tolerans, förnuft, etik, moral, kontroll, makt, ignorans, okunskap, nyhet, nyheter, lagstiftning, rättsväsende,
rätten, rätt, korruption, juridik, inkompetens, rättssäkerhet, demonstrationer, demonstration, manifestationer,manifestation, aktivism,
pirataktivism, invandring, invandrare, invandringspolitik, flykting, flyktingar, flyktingspolitik, migration, Migrationsverket, migrationspolitik,
REVA, rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, nyspråk, papperslösa, amnesti, rätten till liv, frihet från tortyr, tortyr, naturrätt, ensamkommande flyktingbarn, avvisning, avvisningar, utvisning, utvisningar, deportation, deportationer, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, godtycke,
Europakonventionen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mångfald, jämlikhet, demokrati, humanism, hat, kärlek, gränser, gräns, inre gränskontroll, historia, Schengensamarbetet, Schengen, Europeiska Unionen, EU, Göteborg, Norrköping, Uppsala, Möllevångstorget, Malmö, Kungsträdgården, Stockholm, Alliansen, regering, regeringen, riksdag, riksdagen, Utlänningslagen, asylpolitik, asyl, flykting, flyktingar, flyktingpolitik, Moderaterna, M, Vänsterpartiet, V, Socialdemokraterna, S, Miljöpartiet, MP, LUF, Liberala Ungdomsförbundet, CUF, Centerpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, GU, Piratpartiet, Ung Pirat, PP, UP, Polis, Polisen, myndighet, myndigheter, Migrationsverket, statsförvaltning, statsförvaltningen, Feministiskt Initiativ, FI, Rättvisepartiet Socialisterna, migrationspolitiska överenskommelsen, amnesti, mångfald, rasism, diskriminering, intolerans, rättssäkerhet, privatliv, integritet, personlig integritet, nyhet, nyheter, nyheter, Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda Korsets ungdomsförbund, nyheter, Ungdom mot Rasism

Read Full Post »

Recension: ”Palme” av Kristina Lindström och Maud Lycander

Min första filmrecension på bloggen kommer här, efter att jag ikväll såg ”Palme” på biografen Victoria i Stockholm.

Palme

Lindström, Kristin; Lycander, Maud et al

Olof Palme.
Foto: ”Oiving” på Wikimedia Commons, CC-BY-SA 3.0

Palme tillhör det förflutna. Ett Sverige där den socialdemokratiska dominansen var grundlagd sedan årtionden, där en valförlust kom som en chock. För mig själv har Olof Palme framstått närmast som en mytologisk gestalt i den svenska politiken. Det är inte så märkligt. 9 år skiljer oss från varandra. Och efter Palmes liv har fokuset hamnat på hans död. Det är sorgligt att en av Sveriges främsta politikers gärning ska få mindre uppmärksamhet än en tarvlig mördares.

Men nu håller det på att vända. I och med Henrik Berggrens så hyllade biografi över Palme – som jag tyvärr ännu inte har läst – har en förnyad våg av intresse för människan Palme svept över Sverige. Som ett resultat av detta har den nya dokumentären Palme kommit ut, som gjort förvånansvärt väl i från sig på svenska biografer, för att vara just dokumentär. Det förtjänar den – filmen kombinerar skickligt intervjuer med allehanda framträdande gestalter som ännu är i livet, med inspelningar från Palmes egen tid (vilket givetvis behjälps av Palmes lysande retorik).

Vem var då Palme? Dokumentären sätter naturligt nog ljuset mycket på Palmes överklassbakgrund, som många i vänstern hånade honom för. Ett sådant klassperspektiv är visserligen intressant, men för någon som likt jag själv inte är socialist utan istället pirat, blir Palmes gärningar ur ett humanistiskt perspektiv mer spännande.

Olof Palme förklarade i ett gammalt intervjuklipp sig vara demokratisk socialist, en ideologisk tillhörighet formad av hur han sett såväl fattigdomen och orättvisan den ohejdade kapitalismen i USA ställt till med, som det förtryck och den ofrihet kommunistiska diktaturer förslavat sina folk under. Följaktligen kritiserade han såväl Sovjets övergrepp, som USA:s bombningar av civila i Vietnamn. Just detta med Vietnam, det jultal Palme höll i radio 1972, framstår som den absoluta höjden av hans modiga retorik. De ord Olof Palme yttrande tillhör de främsta en svensk statsminister uttalat:

Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

Inte endast i fråga om Vietnamn var Palme en ovanligt uttalad västledare. Han tog även, tidigare en de flesta, en mycket stark ställning mot apartheid-systemet i Sydafrika, något som får översvallande beröm av självaste Desmond Tutu i filmen. Tutu går så långt som till att påstå att Palme antagligen bidrog till att det nya sydafrikanska ledarskapet inte började ägna sig åt omvänd rasism, utan istället valde den försoningens väg som apartheidbekämparna med Mandela i spetsen blivit så berömda för. Kanske låg Palmes främsta gärning just där.

Men Palmes politik hade också en mörk sida. Allra värst var nog IB. Åsiktsregistrering av tiotusentals svenska medborgare i statens och socialdemokratins regi, fullkomligen i strid med demokratisk lagstiftning och grundläggande respekt för mänskliga rättigheter, var ett faktum som för de initierade tydligen ska ha setts som ganska naturligt. Trots Jan Guillos och Peter Bratts modiga avslöjande och den uppenbara sanningen i deras påståenden, valde dock Palme att ljuga riksdagen, pressen och svenska folket rätt upp i ansiktet. Hans trovärdighet som ideologisk demokrat och hederlig politiker får sig onekligen en rejäl törn.

Klipp visas också i filmen från Palmes officiella statsbesök i Kuba, där kommunistisk diktatur nyligen införts. Här får vi se Palme ta emot folkets jubel och samtala med Fidel Castro, som en första västledare att besöka landet. Ingenstans i filmen ifrågasätts det uppenbara hyckleri som ligger i att tala om sig själv som ”demokratisk socialist” som avskyr förtryck utförd i kommunismens namn, för att sedan besöka, och därmed ge legitimitet åt, just en förtryckande kommuniststat. Märkligt.

Geijer-affären – som ju också är bioaktuell nu med Call girl – ges blott 1 minuts tid på skärmen, där det nämns att Palme och andra högt uppsatta socialdemokrater troligen höll varandra om ryggen, men att ingen fortfarande riktigt vet vad som händer. That’s it. Man hade önskat att en dokumentär som gör anspråk på att skilja Palmes hela liv skulle gräva djupare än så. Som vanligt hade jag själv gärna sett en dubbelt så lång film, men det är kanske inte kommersiellt gångbart.

Porträttet av Palme blir sammantaget ändå mångsidigt, där såväl de framstående delarna av hans internationella engagemang som hans klart dubbelmoraliska politiska agerande framkommer. Därtill skildras mängder av aspekter som jag själv inte tagit upp i denna mer politiska recension, från Palmes stundtals frånvarande, stundtals engagerade familjeliv till hans märkliga inhopp i Norrmalmstorgsdramat, som man inte riktigt förstår vad en statsminister överhuvudtaget hade att göra i.

Olof Palme var en komplex ledare, och hans livsverk framstår som ett lysande exempel både på hur man ska och inte ska göra inom olika områden. Mest relevant framstår idag hans antirasistiska pathos som; i ett Europa där nazister ånyo sitter i ett folkvalt parlament, där våldsamma högerextrema grupperingar misshandlar människor med rasistiska motiv, och där allt överhuvudtaget ter sig skrämmande likt 30-talet behövs mer sådant engagemang. Regissörerna verkar hålla med, då de avslutar filmen med ett citat angående detta från Palme själv. Jag följer deras exempel:

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla – okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blåsa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

*

Kristina Lindström, Maud Lycander et al: Palme
St Paul Film AB, 2012
103 minuter

Andra recensioner/artiklar: SvD – DN – DN – DN – GP – Sydsvenskan – Expressen

Tidigare recensioner…

1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar
2. ”Sociala medier” av Paul Ronge – spännande intervjusamling med olika personer verksamma inom sociala medier

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Palme, Olof Palme, recension, parti, partier, S, Socialdemokraterna, 1900-talet, historia, ideologi, ideologier, socialism, demokratisk socialism, diktatur, demokrati, Hanoi, IB, Informationsbyrån, jultalet 1972, IB-affären, åsiktsregister, åsiktsregistrering, Vietnamn, USA, Kuba, Sydafrika, Kalla kriget, Kristina Lindström, Maud Lycander, apartheid, rasism, fördom, fördomar, antirasism, rätten till liv, krig, fred, insyn, öppenhet, transparens, medborgarrätt,mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, personlig integritet, privatliv,integritet,kultur, dokumentär, dokumentärer

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Wikileaks-donatorer kan terrorstämplas pga SWIFT?

I dagarna har det, vilket knappast undgått någon, kommit ytterligare en på grund av blotta storleken imponerande (”största läckan någonsin” har fått upprepas ett par gånger om Wikileaks nu…) läcka via Wikileaks. Som tidigare har Wikileaks samarbetat med ansedda tidningar världen, med effekten att läckan fått än mer spridning och trovärdighet. Klart verkar vara att tidningarna gått igenom materialet för att undvika direkt skadliga publiceringar; i vilken grad, om någon, Wikileaks själva i enlighet med tidningarnas publicistiska beslut redigerat materialet förefaller oklart. Nå, mycket finns att säga om läckan, och väldigt mycket har sagts (klokast har kanske Roger Fjellström och Copyriot varit).

(Kort kan nämnas att de största skandalerna EMM är det av Clinton beordrade spionaget mot FN, S och USA:s propagandasamarbete, ett tvivelaktigt samarbete mellan Storbritannien och USA och ett faktiskt tämligen tvivelaktigt samarbete mellan Sverige och USA.)

Därför tänkte jag inte återupprepa andras tankegångar . Jag tänker ta mig an en aspekt på saken jag inte tror någon uppmärksammat: SWIFT-avtalet (EDIT: sedan jag började skriva har HAX tagit upp att SWIFT nämns i samband med Sverige i dokumenten men inte mer än så). SWIFT-avtalet är ett dokument som sedan ett par månader godkänts av EU-parlamentet (och resten av EU), och som innebär att USA i kampen mot terrorism får ta del av EU:s medborgares ekonomiska transaktioner. Problemet är att datan skickas ”i bulk” – det är inte bara en specifik misstänkts data som lämnas ut när USA begär det, utan även massor av oskyldiga vars data av tekniska skäl också skickas med. Ett stort problem för privatlivet, att våra transaktioner kan godtyckligt granskas av USA. Nå, vad har då detta med Wikileaks att göra?

Jo, Wikileaks drivs ideellt, men servrar och sådant kostar pengar. Därför är Wikileaks beroende av frivilligas donationer. So far so good. Men i USA finns tal om att terrorstämpla Wikileaks. Och att ge pengar till en terrororganisation torde betraktas som extremt suspekt – möjligen till och med kriminellt – ur sedan 9/11 paranoid-amerikanskt perspektiv. Som en följd av SWIFT-avtalet kan en EU-medborgare aldrig vara säker på att USA inte får information om ens transaktioner. Vilket betyder att vanliga människor som ger pengar till Wikileaks för att de gillar öppenhet riskerar att terrorstämplas själva. För att inte tala om Amnesty, som häromåret gav ett pris till Wikileaks (och visserligen senare kritiserat sajten men ändå varit någorlunda positiv), och Piratpartiet, som erbjöd (och ev. idag ger) serverplats åt sajten.

Är det bara jag som tycker det är fel att de som gillar demokratins principer (som öppenhet) kan behöva oroa sig för att stämplas som terrorister?

Är det bara jag som tycker det är märkligt att landet som grundades på demokratiska ideal (nåja…) idag är ett land ökänt för att motarbeta dem?

Är det bara jag som finner det besynnerligt att ”the land of the brave and home of the free” konstant prioriterar diffus säkerhet över frihet?

Är det bara jag som tycker det här är ett utmärkt argument till varför EU inte bör göra allt USA vill när USA ber EU om något?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, Internet, pirat, Wikileaks, läcka, läckor, korrespondens, diplomati, Clinton, USA, Sverige, Hillary Clinton, spionage, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, SWIFT, SWIFT-avtalet, bankdata, transaktion, transaktioner, donation, donationer, Storbritannien, EU, Europeiska Unionen, terror, terrorism, insyn, öppenhet, Piratpartiet, Amnesty, Nato, Socialdemokraterna, Sossarna, S, Moderaterna, M, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Aktivismrapport 4: 264 brevlådeflyers och tre timmars affischering på en dag

Lördagen (iförrgår) tillbringade jag med flygbladaktivism, om än inte min traditionella sådana. Istället för att dela ut face-to-face delade jag ut flygblad i brevlådor (eller strikt talat i de allra flesta fall brevinkast); det bor i Dalen några tusen människor, och om alla dem får ett flygblad i brevlådan är det, eh, väldigt bra för informationen om Piratpartiet bland Dalens befolkning. Att jag sedan står vid tunnelbanan (som lär användas av ganska stor andel av Dalenborna) en timme om dagen, redo att svara på allehanda frågor och dela ut flygblad till de stackars icke-Dalenbor som inte fått information i brevlådan (eftersom de bor på icke-Dalensidan av t-banan), är knappast negativt, och inte heller affischerna som finns uppsatta på de flesta gårdar.

När jag här skriver ”gårdar” menar jag inte att Dalen skulle vara uppbyggt av massor av herrgårdar; det är snarare tvärtom, då stadsdelen är ganska välbebodd i proportion till dess yta. De flesta hus är flervåningsdito (antingen hyres- eller, framförallt sedan maktskiftet 2006, bostadsrätter). Nå, dessa höghus (och de små wannabe-radhusen – bara ”wannabe” eftersom den boende oftast hyr istället för att själv äga bostaden – som finns mellan dem) är grupperade i ovalaktiga formationer, med allmänna lekplatser, gräsmatta utsmyckning, gångar eller dylikt i mitten. Dessa bostäder med innanför varande område kallas olika ”gårdar” eftersom, tja… jag vet inte riktigt varför, faktiskt, men de kallas i alla fall gårdar. I Dalen finns det 14 sådana gårdar.

Min brevlådeutdelning är väldigt enkelt uppdelat tidsmässigt på grund av detta gårdsystem; det är väldigt tydligt var en gård slutar och en annan börjar, varför jag kan bestämma mig för att ta exempelvis två gårdar om dagen. Som jag märkte när jag började med brevinkastsutdelningen igår tar det mellan drygt tjugo minuter och trekvart per gård, beroende på storlek.  Tyvärr innebär inte detta att alla tusentals Dalenbor får tillgång till PP-information; ganska många har ”Ingen reklam”-skyltar, något jag respekterar (effekten kan nog ha den motsatta om de trots sina skyltar får politisk reklam; det vill säga, istället för att sprida gillande av Piratpartiet sprider den avsky riktad mot partiet).

Jag lägger dock information i ”Ingen reklam men gärna samhällsinformation”-skyltade brevlådor; politisk information torde räknas som samhällsdito. Nåväl, på grund av detta hänsynstagande blir det i genomsnitt ”bara” drygt 70 flyers per gård (naturligtvis fler på större gårdar, färre på mindre). Betänk dock att det i Dalen antagligen är vanligast med (minst) tre personer i varje hushåll; området är populärt bland barnfamiljer. Således kan ett via brevinkastet utdelat flygblad läsas av flera personer, vilket också är bra på andra sätt; om vår information generar diskussion är det naturligtvis optimalt, då folk generellt torde i högre grad minnas diskussion med ens familj och vänner än att bara i enskildhet läsa en lapp och sedan kasta den.

Utöver flygbladsutdelningen i brevlådor igår (som genererade totalt 264 spridda lappar på de fyra gårdarna Rönnbärsgården, Lindgården, Äppelgården och Hasselgården; längst tog klart den sistnämnda, av två anledningar: jag var ensam om att dela ut då – jag fick hjälp av en annan vänlig partimedlem – och gården var den största av dessa fyra) ägnade jag även dagen åt affischering. Och jisses vad jag affischerade; det känns som att jag bara cyklade, cyklade och cyklade, stannade, stannade och stannade, tog upp affisch, tog upp affisch och tog upp affisch, häftade fast, häftade fast, och häftade fast, och sedan fortsatte cykla, cykla och cykla, i en evighet. Ickedestomindre var det en väldigt rolig sysselsättning; dessutom utforskade jag den geografiska näromgivningen mer än någonsin tidigare. Spännande.

Innan jag affischerade gick jag dock ett ärende åt min vänliga familj (själva anledningen till att jag äntligen fick tag i dem där affischerna, om ni minns? de skjutsade mig till kansliet i Aspudden för en vecka sedan) till det lokala ICA:t, och upptäckte att två vänsterpartister stod och delade ut flygblad nere vid Sandsborgs tunnelbanestation. I nyfikenhet om vem som inkräktade på mitt flygbladsterritorium (OBS: skämtsamt skrivet; alla har naturligtvis lika demokratiskt rätt att nyttja sin demonstrations-, mötes- och yttrandefrihet) begav jag mig ner och inledde en konversation. Den trevliga vänsterpartisten gav mig valinformation som jag läste.

Det mesta var helt okej (ingen av just de foldrarna jag fick berörde dock medborgarrätten), utom precis i slutet av en jämställdhetsfolder: (V) föreslår att det skall krävas ett aktivt ja för att misstänkta våldtäktsfall inte ska räknas som våldtäkt, vilket är problematiskt: skall det vara upp till den misstänkta att bevisa att vederbörande fått ett ja? När jag påpekade detta potentiella rättssäkerhetsproblem sade vänsterpartisten att det tvärtemot vad som ofta hävdas faktiskt inte är särskilt vanligt att folk felaktigt anklagar andra för våldtäkt, och att de tyckte att det var ett stort rättssäkerhetsproblem att så få döms för våldtäkt.

Jag höll med i båda fall: det är troligen mycket ovanligt att människor felaktigt misstänks för våldtäkt, och det är ett rättssäkerhetsproblem att våldtagna människor ifrågasätts kraftigt, inte blir trodda och i viss utsträckning själva skuldbeläggs. Men jag vidhöll ändå den demokratiska grundprincipen: i en demokratisk rättsstat skall ingen behöva bevisa sin oskuld (denna princip som även är känd som oskuldspresumtionen). Att, som bloggaren tidigare känd som Blogge Bloggelito antagligen skulle göra, rakt av avfärda förslaget kunde jag dock inte; det är nämligen ett stort problem att så få våldtäktsmän och -kvinnor döm. Dessutom är det alltid svårt att försvara abstrakta principer i en enkel debatt om hur ett samhällsproblem bör lösas.

Nåväl, efter detta begav jag mig åter upp till ICA, men såg där ytterligare vänsterpartister vid ett bokbord (jag tror tunnelbaneaktivisten nämnt något om det). Där började jag prata med en av valarbetarna om privatliv, och jisses vad kunnig människan var! Med resonemang som den mest insatta piratpartist jämfördes FRA-lagen med brevuppsprättning och IPRED avfärdades som rättsosäker då den ju försköt den rättsupprätthållande makten från polis och domstol till privata företag. Mycket imponerad förklarade jag mig glad över att det finns etablerade politiker som verkligen förstått dessa frågor (aktivisten avfärdade det litet lätt med att vederbörandes son var nätverkstekniker eller något sådant, och att hon själv bara var en simpel aktivist)

Jag beklagade mig dock samtidigt över samarbetet med Socialdemokraterna, men tyvärr tror jag inte vi pratade särskilt mycket om datalagringen, den andra anledningen till att båda V och MP inte är att lita på i medborgarrättsfrågor – förlåt: datalagringen är V och MP emot. (Som en bisats kan nämnas att det var väldigt roligt att kunna förklara att jag redan visste vad hon berättade om IPRED – eftersom jag skrivit ett d0kument om saken för hennes parti förra året då jag PRAO:ade på riksdagen!) Nå, jag fick en valtidning av Vänsterpartiet, och de hade ett heluppslag om informationspolitik, mest skrivet av Alice Åström. Den till synes i dessa frågor mycket kunniga Alice Åström hade jag för övrigt hade glädjen att träffa på PRAO:en i oktober förra året, då vi pratade litet om FRA.

Hon förklarade att Vänsterpartiet bara skulle rösta ja till signalspaning i kabel om den kunde ske på ett sätt som garanterade integritetsskydd, något hon trodde var tekniskt omöjligt; vi får hoppas S delar bedömningen och inte med nyspråk låtsas om att ”filtrering” – som ju har sin början i kopiering av all trafik till staten – skulle räcka. Uppslaget i tidningen illustrerades av ett torn av tre byggklossar med bokstäverna F, R och A och ett finger som höll på att välta tornet; vackert! Integritet är tydligen en av deras tre eller fyra viktigaste valfrågor, vilket är bra (synd att de inte tar upp debatten mer)  – men som sagt, så länge de är för datalagringen. Jag upptäcker nu att jag sagt fel – förlåt. V och MP är emot datalagringen enligt deras svar till DN. Frågan är hur det blir om S – med Boström i spetsen – hamnar i regering tillsammans med partierna.

Nåväl, efter att jag pratat klart med vänsterpartisterna gav jag mig ut för att affischera (klockan var då ungefär ett). Först begav jag mig till Skogskyrkogården, där jag tidigare inte heller varit i affischeringssammanhang, och satte upp en affisch. Därefter cyklade jag genom Gamla Enskede och upptäckte en ny tavla och satte dessutom upp på en gammal där min tidigare affisch blivit nedriven; efter Enskede kom jag till Bea vid Svedmyra. Eftersom det vanligtvis är där jag brukar vända och cykla till Enskede Gård på mina affischeringsrundor – och jag nu hade gått om tid och ork – cyklade jag kontratraditionellt typ österut, längs en väg jag aldrig någonsin i hela mitt liv cyklat förut.

Under lång tid upptäckte jag bara en tavla, och just som jag på allvar funderade på att vända upptäckte jag att jag befann mig i Bandhagen, helt oväntat. Jag satte upp en affisch där, och noterade att en annan pirat redan varit där och tejpat upp en affisch (dock ej på anslagstavlan, om en eventuell på tavlan nu inte blivit nedriven) – trevligt! Jag cyklade tillbaka, upptäckte ett par nya tavlor som jag affischerade, och cyklade sedan in på en promenadrunda jag brukade gå i somras. Tyvärr blev det ett misslyckande; först åkte jag nästan vilse några minuter, och när jag väl hittade tillbaka till promenadrundan och följde den tillbaka till BEA i Svedmyra upptäckte jag att jag mindes fel; det fanns inga tavlor alls längs den.

Efter sedvanliga Enskede Gård-biten av min affischeringscykelväg (jag tror inte någon av mina affischer där hade blivit nedrivna, så det gick fort) struntade jag i den sista lilla tavlan i Enskede Gård, vid t-banestationen, och cyklade istället upp mot Globen. Efter ett infall svängde jag av mot en stor rondell, där det tyvärr saknades tavlor. Därifrån cyklade jag till Gullmarsplan, där jag tänkte att det bara måste finnas någon anslagstavla. Det fanns det en, med två sidor; jag satte upp på ena (en bil blockerade andra sidan av tavlan). Vad mer fanns var en rödgrön valstuga, en M-valstuga och en (då stängd) V-valstuga. Efter ett kortare samtal med den rödgröna (i vilket jag kritiserade Socialdemokraterna och datalagringen, felaktigt kritiserade V och MP för datalagringsåsikter de tydligen inte har och hyllade MP och V för deras generella medborgarrättsåsikter) begav jag mig till M:s valstuga.

Där stod tre inaktiva moderater, som jag frågade om partiets åsikt om FRA-lagen. Ingen av dem visste särskilt mycket om det, och då började istället jag berätta om partiets åsikt (okej, det var kanske något ohederligt att spela dum väljare precis i början, men det är inte något som tynger mitt samvete särskilt mycket). Jag berättade bland annat att statsministern drivit igenom denna massövervakningslag så till den milda grad att han mobbat ut Karl Sigfrid eftersom Sigfrid varit kritiskt. De tre M-arbetarna verkade inte helt godta uppgifterna när jag citerade Aktuellt-inslaget, trots att jag förklarade att det kom från SvT (jag berättade även att jag personligen träffat Karl Sigfrid; så svarade han svävande ”jag tror att jag var sjuk då” om hur han röstade om FRA – mötet skedde innan jag riktigt kände till mobbningen han utsatts för).

När jag anklagat Moderaterna för att helt frångått sin ideologi, liberalismen (som, som jag berättade, utgår från individens fri- och rättigheter, varav en är – som den anges i artikel 12 i FN: s deklaration om mänskliga rättigheter ”men det vet du säkert redan”, sade jag till valarbetaren – rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande), sade alla M-aktivisterna att de märkte att jag var insatt i frågan medan de inte var det, och det verkade lite osjyst att de skulle behöva diskutera frågan med mig. Trots min önskan om att få några rejäla, bra motargument i frågan (så jag kunde sluta bry mig om FRA) fick jag alltså nöja mig med detta, och jag inser som sagt själv att alla partipolitiskt aktiva inte kan vara insatta i alla politikens frågor; är en inte insatt i FRA, är det lätt att tro på lögnerna om dess integritetsskydd och behovet av lagstiftningen.

I ett förtvivlat försök att utmåla det andra blocket som värre i medborgarrättsfrågor tog en upp föräldraförsäkningskvoteringen, som han menade kunde ses som en medborgarrättskränkning då den gick in och styrde i vad familjerna borde bestämma om själva. Jag menade dock att det inte var principiellt fel att staten gick in och bestämde om barnuppfostran; till exempel är ju barnaga förbjudet, oavsett hur övertygade föräldrarna är om metodens överlägsenhet som uppfostran. Moderaten menade att det inte gick att jämföra barnageförbud med kvoteringen, men jag vidhöll att medborgarrätten utgår från varje enskild individs rättigheter, det vill säga båda föräldrarnas enskilda rätt att umgås med sitt barn, och barnets rätt att umgås med alla sina föräldrar.

Nå, jag lämnade de lyckligt medborgarrättsligt ignoranta moderaterna därhän, och begav mig vidare på min affischeringsrunda. Efter diverse slumpmässig vilsekörning och problem med att få upp cykeln för en trappa (för att bara inse att det enda trappan ledde till var en privat altan, och att jag behövde gå ned med cykeln, och uppför en annan trappa 15 meter bort) fann jag mig återigen vid Gullmarsplan. Efter massor av vändor, delvis i jakt på ett löst definierat område jag upptäckte vid en dylik affischeringsrunda förra året som hyste många anslagstavlor, nådde jag slutligen Hammarbyhöjden, som jag var en del av nämnda område. Yes! tänkte jag, satte upp en affisch – och märkte att häftstiften därmed tog slut.

Snöpligt kunde jag inte annat än cykla förbi en av anslagstavlorna som hörde till det godtyckligt definierade området, på min väg hemåt. Efter middagen delade jag ut flygblad på de två gårdarna Linn- och Rönnbärsgården (detta blogginlägg skrevs inte riktigt kronologiskt; först delade jag ut på två gårdar igår förmiddag, sedan pratade jag med vänsterpartister i Dalen centrum, sedan cyklade och affischerade jag, sedan diskuterade jag med en rödgrön och moderater vid Gullmarsplan, sedan fortsatte jag affischera, sedan åkte jag hem, sedan delade jag efter maten ut på två gårdar till). Sedan gick jag och la mig.

Foto: Hannes Grobe, CC-BY 3.0

Foto: Hannes Grobe (”Hgrobe”), CC-BY 3.0, Wikimedia Commons. En cykel, som den på bilden, är väldigt praktiskt att ha vid affischering. Många anslagstavlor är inte särskilt lättåtkomliga med bil (och jag är för ung för att få köra); dessutom generar de flesta bilar klimatförändring. Gång – eller gång kombinerad med kollektivtrafik – är i och för sig lika miljövänligt som cykling, men allt tar mycket längre tid och är jobbigare. Det är roligt att cykla!

Detta är en del av min aktivismrapportsserie, där jag i syfte att inspirera, minnas och skriva av mig berättar om all den aktivism jag utför för Piratpartiet fram till valet den 19 september. Nästa del – som berör idag och igår, det vill säga senaste söndagen och idag måndag – publiceras förhoppningsvis ikväll. Tips och råd om nya sorters aktivism mottas tacksamt i kommentarsfältet, liksom all konstruktiv kritik på inlägget.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, brevlådeutdelning, brevlåda, brevlådor, valrörelse, kampanj, valkampanj, Piratpartiet, (PP), riksdagsvalet 2010, val 2010, valet 2010, val, valet, riksdagsval, riksdagsvalet, M, Moderaterna, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, FRA, FRA-lagen, affisch, affischer, affischering, Vänsterpartiet, V, Socialdemokraterna, S, Karl Sigfrid, Sigfrid

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Aktivismrapport 3: infekterade bullerplank, en insnöad sosse och en osäker piratpartist

Iförrgår, det vill säga i fredags, pratade jag på vägen till biblioteket (förtidsröstningslokalen) med några sossar som stod på torget om bullerplank vid Nynäsvägen. Saken kräver bakgrund: länge har invånarna som bor längs Nynäsvägen velat ha bullerplank, av lätt förståeliga skäl (bullrig biltrafik på stora vägar har nämligen en tendens att, eh, bullra). Frågan har tydligen skjutits på framtiden länge, och så för någon vecka sedan aktualiserades frågan genom att massor av S-affischer sattes upp med budskapet att de rödgröna nyligen lagt ett förslag om bullerplanket, som röstats ned av Alliansen. Affischerna avslutades med något i stil med ”Vill du ha bullerplank på Nynäsvägen rösta på Socialdemokraterna i kommunvalet”. Okej, visst, det kanske var märkligt att ett så flerfrågepartistiskt parti som S koncenterade sig så skarpt på en liten skruttfråga, men visst; saker och ting var inte så märkliga.

Men sedan började (typ i måndags) ett annat parti sätta upp egen valreklam om bullerplank längs Nynäsvägen. Inte MP eller V, som en skulle kunna tro (då de lagt förslaget om bullerplank tillsammans med S), utan Kristdemokraterna! What? tänkte jag som ganska oinsatt i frågan. Jag läste plikttroget KD:s lappar (att sätta sig in i den lokalpolitiska fråga som vunnit mest uppmärksamhet av partierna företrädda i den lokala politiska församlingen är en viktig del av det poltiska engagemanget hos politiskt engagerade medborgare, skulle jag kanske säga, om det inte lät så oerhört hurtigt och märkligt), och fick då reda på att frågan ”dragits i långbänk”  oavsett vem som haft makten i flera år, och att Alliansen nu tack vare KD tagit ställning för bullerplank  på Nynäsvägen.

”Men vad i Mordor”, kunde jag inte annat än tänka då jag såg att snart även Moderaterna gick till val med enkla, nya valaffischer där det i vit text stod ”Bullerplank på Nynäsvägen” på en ljusblå bakgrund. That’s it, typ. Tre stycken partier har alltså som största enskilda fråga på sin lokala valinformation att införa bullerplank på Nynäsvägen, trots att de båda blocken verkade rörande överens i frågan. Piratpartiet må vara ett enfrågeparti (om ”informationspolitik” räknas som en fråga, vilket vore lite konstigt då det rymmer både FRA-lagen, IPRED, upphovsrätten, patenten, ACTA, Pirate Bay, rättssäkerhet, datalagring och massor av annat), men ”frågan” vi driver är vi åtminstone ensamma om att prioritera och inte kompromissa om. Ja, jisses – tidigare funderade jag vagt på att sätta upp lappar med texten ”Piratpartiet – för dig som tycker det finns viktigare frågor än bullerskydd…

Alltså frågade jag sossarna om denna soppa, och bad om en förklaring: vad är meningen med att gå till val på en fråga om ens motståndare går till val på exakt samma fråga, med exakt samma åsikt? Mot min vilja hade jag nämligen blivit intresserad av denna lilla, oviktiga fråga. Den väldigt insatta valarbetaren  började engagerat berätta om hur Alliansen röstat ner till de rödgrönas motion med motiveringen att det saknas pengar, trots att det visst inte gjorde det. ”Okej, men varför har inte sossarna infört detta, ni har ju haft makten i Dalen jättelänge tidigare, väl?” Socialdemokraten förklarade att ja, det hade dem, men då – för några år sedan – hade det faktiskt inte funnits pengar, så på den tiden var pengaargumentet giltigt. Nu var det inte det längre, varför Alliansen hade fel.

”Visst, men Alliansen har ju ändrat sig nu, på grund av KD, hävdar dem?” Sossen menade på att Alliansen även inför valet 2006 sagt sig vilja ha bullerplank, men trots detta röstat nej när de väl fått makten. Han befarade att Alliansen vid eventuell valseger skulle upprepa ett sådant vallöftesbrott. Jag förstod frågan i all dess komplexitet, och noterade att jag trots att jag i början utgick från att bullerplank längs Nynäsvägen var en väldigt tråkig och onödvändig fråga, hade – tack vare socialdemokraternas svar – nästan engagerats till att driva frågan… Suck… insnöade politiker och deras förmåga att påverka andra om en verkligen ger  sig tid att lyssna på dem…

Nåväl, utan vidare diskussion gick jag in på en helt annan fråga: övervakningskameror. Socialdemokraten hävdade att de på kommunal nivå antagligen inte hade någon särskild politik i frågan, men kanske på riksnvå. Däremot var han övertygad om att det behövdes på vissa särskilt känsliga offentliga platser, men att det inte borde vara som i London där en inte kan gå en meter utan att övervakas. Tja, han verkade inte helt okritisk till övervakningskameror i alla fall… Jag frågade även om FRA-lagen, men ingen av de (minst) tre socialdemokraterna var insatta (en var riksdagsledamot). Jag sade att partiet hade en väldigt oklar åsikt i frågan enligt sin webbplats, men att jag inte lade skulden på dem tre (eller snarare riksdagsledamoten) personligen; varje enskild ledamot kan inte ha koll på varje enskild fråga i riksdagen, och är en oinsatt i FRA-frågan kan en lätt gå på lögner om att den är behövd och/eller integritetssäker.

I samband med att jag kollade till valsedlarna (en del har gått åt) frågade jag vilken vallokal som ska gälla på själva valdagen. På flygbladsutdelningstimmen vid Sandsborgs t-bana sedan mötte jag någon som sade ”Oj vad du var ihärdig”; uppenbarligen hade vederbörande sett mig dela lappar tidigare. Litet senare ramlade en kvinna precis vid slutet av trappan, vilket tog ifrån mig fattningen tillfälligt (hon klarade sig utan några skador, men jag blev väldigt förskräckt till en början). När jag lugnat ner mig fortsatte jag dela ut, och snart avböjde en som erbjudits med orden att han redan var piratpartist. Senare mötte jag en betydligt mer engagerad piratpartist, som dock var osäker på om hen skulle rösta pirat i detta val.

Jag fick forumnamnet men vill inte skriva det här ifall vederbörande önskar vara geografiskt anonym (lämna gärna en kommentar på detta inlägg om du läser det!). Piratpartisten, som sade sig varit ganska inaktiv de senaste månaderna, pratade en ganska lång stund om vitt och brett politiskt, och önskade ta kontakt; trevligt! Nåväl, jag hoppas att jag lyckades övertyga min medpirat om att våga vara pirat även på valdagen (för att remixa F!:s valslogan), och om inte, var det i alla fall en trevlig pratstund. Strax därefter var min dagliga flygbladsutdelningstimme slut, och jag begav mig hemåt.

Foto: Michiel1972, CC-BY-SA 3.0

Foto: Michiel1972, CC-BY-SA 3.0, nl.wikipedia/Wikimedia Commons. Bullerskydd, i Dalen den kanske mest infekterade enskilda politiska frågan. Det säger något om etablerade partiers – och kanske stadsdelens befolknings? – prioritering, eller snarare hårklyveri/tråkighet…

Detta inlägg skrevs 12 september, som en del i min aktivismrapportserie. ”Iförrgår” bör alltså utläsas som ”i fredags”. Aktivismrapportseriens generella syften är tre: att agera inspiration, att agera stöd för minnet, och att agera ämne att blogga om i brist på annat.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, valrörelse, kampanj, valkampanj, Piratpartiet, (PP), riksdagsvalet 2010, val 2010, valet 2010, val, valet, riksdagsval, riksdagsvalet, Socialdemokraterna, S, bullerplank, Nynäsvägen, bullerskydd, lokalpolitik, KD, Kristdemokraterna, M, Moderaterna, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, övervakningskamera, övervakningskameror, FRA, FRA-lagen, vallöfte, vallöften

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by th

Read Full Post »

Piratpartiet bättre än MP pga medborgarrätten

Det var idag Maria Wetterstands (MP) tur att utfrågas i partiledarutfrågningarna inför valet i Sveriges Television. För första gången i år såg jag så gott som hela utfrågningen; Miljöpartiet är nämligen det parti jag gillar mest av riksdagspartierna. Wetterstrand klarade utfrågningen väl ur ett PR-perspektiv (ur det perspektivet är hon galant, såpass galant att inte ens den påhittiga Dorsin, som en medtittare och andra påpekade, lyckades häckla Wetterstrand, utan istället fick ägna sången åt hennes kompanjon Peter Eriksson…) enligt min bedömning (som inte delas av alla) , och till största delen höll jag även med henne åsiktsmässigt:

Bensinskatt är bra eftersom klimatet är en av vår tids viktigaste frågor (västvärldens biltillgång är en icke-fråga för de miljontals fattiga i u-länder som riskerar förlora liv, lem och egendom som följd av klimatförändringarna); enda problemet där är att 49 öre är väldigt mesigt och klart i underkant. Vad gäller kärnkraft är det naturligtvis storhetsvansinnigt av människan att ta oss rätten att skapa avfall som i 100 000 år kommer vara farligt; största problemet är att det är farligt så oerhört mycket längre än all annan förödelse vi ställer till med på Jorden. Och skatten på förmögna ville Wetterstrand vara välriktad, och inte undanta de allra rikaste, som (S) enligt utfrågarna föreslagit (har de? det verkar mycket besynnerligt).

Vargjakt är förkastligt, likt allt annat åsamkande av smärta hos kännande varelser, såsom ätande av kött från djur. Men när det gäller köttätande står Miljöpartiet inte alls lika mycket på djurens sida. Eller ja, de är åtminstone inte särskilt inkonsekventa; de hävdar inte att vargjakt är dåligt på grund av lidandet det skapar, utan på grund av inskränkningen av vargstammen; att Sverige har många vargar anses ha ett egenvärde. Nåväl, vad gäller köttätande vill Wetterstrand inte ens införa köttskatt (trots MP-kongressbeslut om att införa ”ekonomiska styrmedel” för att minska köttätande; internkritiska miljöpartister, var finns ni?).

Men trots alla dessa, i jämförelse med de andra riksdagspartierna, bra förslagen, är Miljöpartiet inte det parti jag kampanjar för. Jag arbetar för Piratpartiet istället, och frågan varför jag valt PP före MP återaktualiserades häromdagen när jag såg en av MP:s fantastiska ”Modernisera Sverige”-affischer häromdagen. Affischen menade på att MP vill stoppa statens godtyckliga övervakning av medborgarna, och riva upp både FRA- och IPRED-lagen. Detta värmer naturligtvis en medborgarrättsaktivists hjärta, men det finns två problem. Det ena stavas Socialdemokraterna.  Det andra stavas Datalagringsdirektivet.

Socialdemokraterna har varit väldigt vaga om sina åsikter om FRA-lagen; ibland har de sagt att en inte kan ha det ”helt oreglerat”, men vad S totalt misslyckas med att inse, är att om något är ”oreglerat” för FRA är det otillåtet. FRA behöver aktivt lagskydd för sin verksamhet; de får inte, exempelvis, ägna sig åt massavlyssning om inte de folkvalda stiftat lagar som tillåter det (som riksdagen med borgerlig majoritet tyvärr gjort). På sin webbplats skriver S:

[…] Den borgerliga regeringen har gett Försvarets radioanstalt långtgående befogenheter vad gäller signalspaning i kabel utan att uppnå tillräckliga krav för rättssäkerheten och skyddet för den enskildes integritet. Regeringen har godkänt en lag som uppenbarligen har stora brister eftersom man petat in nästan fyrtio förändringar i den. […]

Notera formuleringen: det har tillåtits ”signalspaning i kabel utan att uppnå tillräckliga krav för rättssäkerheten och skyddet för den enskildes integritet”. Formuleringen gör gällande att det varit möjligt att tillåta signalspaning i kabel med tillräckliga krav för rättssäkerheten och integritetsskydd. Problemet är att det inte går. Signalspaning i kabel innebär att alla trafik som passerar Sveriges gränser i kabel (vilket den mesta elektroniska kommunikationen gör) kopieras över till staten, som sedan analyserar och skiljer ut den trafik den är intresserad av. Innan denna utrensning sker har ju dock staten tillgång till all trafik som passerar landets gränser; bortgallringen av det onödvändiga sker först efter att staten fått tillgång till alltihop! Och det är just denna initiala tillgång som är massavlyssning; det är denna som innebär ett brott mot artikel 12 i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, som lyder:

Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Och en röst på MP innebär en röst på S, eftersom partierna gått ihop tillsammans med V och bildat de rödgröna. Och ingen kan veta förrän efter valet hur mycket Socialdemokraterna kommer bry sig om MP:s och V:s vettiga åsikter om FRA när det väl är dags att skriva nya FRA-lagen. Nej, Försvarets Radioanstalt har förbrukat allt förtroendekapital, genom att bryta mot lagen genom att bedriva massavlyssning redan innan massavlyssningen legaliserades. Således måste FRA rivas upp och läggas ned. En trevlig bieffekt är de hundratals miljoner kronor som isåfall frigörs till betydligt bättre saker än att staten spionerar på sin egen befolkning. Varför inte skola, sjukvård och äldreomsorg?

Den andra anledningen är alltså Datalagringsdirektivet. Datalagringsdirektvet innebär att information om allas sms, telefonsamtal, e-mail och surfande ska registreras och sparas, för att staten om den så vill ska få tillgång till uppgifterna. Miljöpartiet (och Vänsterpartiet) säger sig vara emot att införa direktivet i Sverige, men de rödgröna som helhet velar; Socialdemokraterna är tvärsäkra på att ja, vi måste införa Datalagringsdirektivet (enligt logiken ”om EU blir sura på oss för att vi vägrar kränka medborgerliga rättigheter är lösningen inte att lämna EU eller ignorera dem, utan att faktiskt börja kränka medborgerliga rättigheter), och gillar det till och med (Bodström, som själv drev igenom direktivet i EU, sade i mars dessutom att ”I det här fallet är vi dock skyldiga att införa det här, och vi kommer att införa det i Sverige.”).

Anledningarna att inte införa Datalagringsdirektivet är många: det bryter mot Europakonventionens skydd för den mänskliga rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande, det leder till att en del drar sig från att ringa förtroliga samtal eftersom de inte vill att sådant ska registreras, det bidrar till det sluttande planet som riskerar leda till en total övervakningsstat, det kan skapa läckor av informationen som samlas in och dessutom är det på tiden att något av EU:s medlemsländer faktiskt säger ifrån och vägrar införa lagstiftning som kränker deras egna medborgares grundläggande rättigheter.

Allt detta förstår Piratpartiet. En del av detta förstår MP och V, men de bryr sig kanske mer om att inte stöta sig med EU och S. Föga av detta förstår Socialdemokraterna, och knappast något av detta förstår Alliansen; enda anledningen till att dem inte infört datalagringen än, är att de inte vill ha en upprepning av FRA-debatten, en upprepning som skulle kunna få in Piratpartiet i riksdagen. Naturligtvis gör detta att de flesta etablerade partier och politiker undviker att ta upp piratfrågor. Miljöpartiet skall ha cred för att de trots detta lyfter medborgarrättsfrågan på sina valaffischer, men problemet är att politiken de går till val på kanske inte är politiken de kommer rösta efter i riksdagen, då möjligheten att sitta i regering med S kommer vara högprioriterad.

Rösta på Piratpartiet. Rösta för medborgerliga och mänskliga rättigheter. (Men du, om en eller ett par mandatperioder, när Piratpartiet väl fixat de frågorna – S blir säkert mycket mer samarbetsvilliga om rödgrönt maktskrifte hänger på godhet i medborgarrättsfrågorna – rösta på Miljöpartiet i nästa val, för en hållbar grön politik för Sveriges och världens framtid.)

Foto: urtica, CC-BY-NC-SA 2.0, flickr
Lilagrön regering 2010. Ack, denna vackra med orealistsika utopi…

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Internet, teknik, datalagring, Datalagringsdirektivet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, Europakonventionen, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, EU, Europeiska Unionen, vargjakt, köttskatt, bensinskatt, miljö, miljön, klimat, klimatet, Socialdemokraterna, S, FRA, FRA-lagen, Försvarets Radioanstalt, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, Miljöpartiet, MP, Maria Wetterstrand, rödgröna, Peter Eriksson, partiledarutfrågning, SvT, Sveriges Television, television, nyhet, nyheter, valaffisch, affischer, affischer, affischering, valrörelse, kampanj, valkampanj, Piratpartiet, (PP), riksdagsvalet 2010, val 2010, valet 2010, val, valet, riksdagsval, riksdagsvalet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Omfattande IPRED-dokument: argument, studier, svenska fildelningsrättsfall

På min riksdags-PRAO för Vänsterpartiet – som slutade för ett par veckor sedan – skrev jag som jag berättat om här på bloggen ett dokument om IPRED som respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, innehållande argument mot, bakgrundsfakta (lista över svenska fildelningsrättsfall och studier om fildelningens verkan på kulturskapande), samt analys av Socialdemokraternas nyliga kongressbeslut rörande IPRED. Dokumentet fick jag i uppgift att skriva av Mikael von Knorring (informationspolitiskt aktiv vänsterpartist på deras riksdagskansli; regelbunden bloggare; sympatisk människa). Sprid mycket gärna dokumentet; ju mer IPRED-förhandingarna mellan (S) och (V) uppmärksammas, desto mer lär (S) följa medborgarnas åsikt i den (så pusha gärna inlägget med pusha-länken i slutet). Jag skall inte uppehålla mig vid inledningen av detta blogginlägg, utan publicerar nedan helt enkelt dokumentet nedan.

Respons på  Vänsterpartiets IPRED-motion

Respons på  Vänsterpartiets motion till riksdagen 2008/09:v033: med anledning av proposition 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG

Vänsterpartiets motion är generellt mycket välskriven, och behandlar de flesta invändningar som i debatten hörts mot proposition 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG (hädanefter kallad ”IPRED”). Nedan listas så komplett som möjligt de argument som anförts mot IPRED:

Rättssäkerhetsrelaterade argument

Den brottsuppklarande processen flyttas i och med IPRED i praktiken över till privata bolag (främst i exemplarförsäljningssektorn). De får möjlighet att skicka ut egna, godtyckligt satta skadeståndskrav till privatpersoner, som i praktiken ofta torde vara ovilliga att möta bolagen i rätten. Det är visserligen möjligt för bolag att även utan IPRED skicka ut brev med skadeståndskrav i mängder, men i praktiken torde inte det ske (verksamheten hjälps i alla fall på traven av IPRED; utan IPRED skulle kravbreven snarare blott väcka förvåning hos dem som krävs på pengar; lagstiftningen bör inte på något sätt uppmuntra eller förenkla för sådan verksamhet). Dessutom är det mycket enklare för eventuella bolag som ägnar sig åt missbruk om de kan skicka kravbrev till bara barnfamiljer som är låginkomsttagare. Oavsett det är argumentet att bolagen hursomhelst kan skicka ut kravbrev av teoretisk art; de gör det inte i praktiken utan IPRED, men gör det i praktiken med IPRED.

• Bolag får vidare befogenheter än vad polisen har i nuläget. Polisen får enbart begära informationsföreläggande då fängelse, eller  villkorlig dom, är ett möjligt straff för brottet. Att privata bolag får större möjlighet till brottsundersökning än polisen är inte godtagbart i ett rättssamhälle. Visserligen föreslogs i ett utredningsdirektiv år 2007 att polisen skulle få begära ut personuppgifter bakom IP-adresser även i fall då personen bakom IP-numret inte misstänks för brott belagda med fängelsestraff/villkorlig dom (möjligtvis till och med då ingen misstanke om brott alls föreligger), men det förslaget har än så länge inte blivit lag (”Polisen ska få lättare att spåra all datortrafik”, Dn.se. Publicerat 26 december 2007.). Det är inte heller önskvärt att polisen får sådana befogenheter, då privatlivet faktiskt har ett egenvärde i och med att det skyddas från godtyckliga ingripanden i FN.s deklaration över mänskliga rättigheter samt Europakonventionen (se vidare ”Integritetsrelaterade argument”).
• De begränsningar i möjligheten att begära ut informationsföreläggande som i debatten påtalats är i praktiken av mycket liten betydelse; enbart människor som misstänks för kopiering i större skala skall enligt propositionen kunna utsättas för informationsföreläggande. Som kopiering i större skala räknas offentliggörande av upphovsrättsskyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Således spelar den så kallade begränsningen egentligen ingen större roll, då de allra flesta personer som sysslar med upphovsrättsbrott på Internet.
• Den enskilda kan inte vara säker på att domstolen kommer döma korrekt; generellt finns en misstro mot domstolars tekniska kompetens (vilket kan ses i exempelvis jävsanklagelserna mot Tomas Norström, domare i det så kallade Pirate Bay-målet i Stockholms tingsrätt; huruvida jävsanklagelserna är korrekta eller ej spelar mindre roll; det relevanta är huruvida folk instämmer i dem och agerar efter dem eller ej). Detta avskräcker folk från rättegång, och många personer betalar säkerligen hellre vad bolagen kräver i sina kravbrev än riskera att betala mångdubbelt efter en rättegång.
• Det finns en risk för att så kallade skärmdumpar (det vill säga kopior av hur skärmen på en dator sett ut vid givna tillfällen) i rätten anses vara tillräckliga bevis för att upphovsrättsinnehavarens yrkanden på utlämnande av personuppgifter skall beviljas. Problemet med skärmdumpars bevisvärde är att de är mycket enkla att fabricera, något som enklast visas genom ”Bevismaskinen”, en webbsida där vem som helst kan fylla i IP-nummer och Bevismaskinen sedan konstruerar en skärmdump som visar på att det IP-numret ägnat sig åt fildelning av en viss fil. Om skärmdumpar skulle godtas som något som helst slags bevisliknande företeelse, skulle alltså det inte vara svårare att lura rättsväsendet än att använda Bevismaskinen, något så gott som vilken datoranvändare som helst troligen skulle klara; fabriceringen tar inte mer än högst någon minut i anspråk av användaren. Skärmdumpars bevisvärde är, kort sagt, noll, och räcker inte för att de ”sannolika skäl” att upphovsrättsbrott begåtts av IP-adressen som IPRED kräver för informationsföreläggande ska ha påvisats.
• I fall som hör till civilrätten bör parterna vara ekonomiskt någorlunda jämställda; så är inte alls fallet i de rättegångar IPRED skulle kunna leda till. Privatpersoner saknar ofta en särskilt djup juridisk kunskap, och vet därför inte hur de bör hantera situationen om de får ett kravbrev från en upphovsrättsinnehavare. Denna okunskap riskerar leda till att den som får ett kravbrev för säkerhets skull betalar vad personen krävs på.
• Det föreligger en stor risk för missbruk av IPRED. Medan polisen är noga kontrollerad av staten och under statlig styrning och insyn, och dess syfte just är att upprätthålla lagarna, och risken för missbruk av deras befogenheter därmed minskar radikalt, är bolagens per definition syfte inte att upprätthålla lagarna, utan att tjäna så mycket pengar som möjligt. Om det skulle vara kommersiellt lönsamt, skulle bolagen troligen inte dra sig för att skicka ut kravbrev i mängder (även till personer som enbart på lösa grunder av bolagen misstänks för illegal fildelning), och hoppas på att några av dem som mottar kravbreven inte skulle våga riskera en rättegång utan istället betalar direkt. Ett sådant förfarande vore naturligtvis önskvärt om syftet med IPRED är att bolagen ska tjäna så mycket pengar som möjligt; om syftet med IPRED istället är att förhindra och klara upp brott, är förfarandet naturligtvis icke önskvärt.
• Det går inte att säkert säga att ägaren av ett IP-nummer är den som bedrivit samtlig verksamhet som skett via den Internetuppkoppling som har IP-numret. Är nätverket trådlöst går det att hacka sig in i nätverket och själv använda det, och ägare kan även öppna upp nätverk medvetet, så att vem som helst kan använda nätverket. Även om nätverket är inte trådlöst kan förstås andra personer sitta vid datorn och använda Internet. Således är det inte säkert allt att ägaren av ett IP-nummer är den som begått eventuella brott som leder till det IP-numret.

Det hittills enda fall av användning av IPRED där beslut nåtts i en domstol, är det så kallade Ephone-målet, där några ljudboksförlag begärt att få tillgång till personuppgifter bakom en IP-adress tillhörande Internetleverantören Ephone. Tingsrätten menade att bokförlagen visat att det fanns sannolika skäl för att upphovsrättsbrott begåtts; huruvida de sannolika skälen består av skärmdumpar eller ej är oklart, men klart är i alla fall att huvudargumentet för att inte beordra informationsföreläggande Ephone drivit är att servern fildelning skett på skulle ha varit privat (”Förlagen vann i första Ipred-domen”, Dn.se. Publicerat 25 juni 2009.) När hovrätten senare tog upp fallet gick de på Ephones linje och menade att det inte visats några sannolika skäl för att upphovsrättsbrott begåtts (”Hovrättsdom går fildelares väg”, Dn.se. Publicerat 13 oktober 2009.); återigen rapporterar inte media om huruvida det ljudboksförlagen framförde som sannolika skäl var skärmdumpar eller ej, och själva domen förefaller svår att hitta på Internet. Således kan Ephone-ärendet tyvärr varken styrka eller avslå någon av ovanstående misstankar om rättsosäkerhet.

Integritetsrelaterade argument

Undantag görs i och med IPRED från personuppgiftslagen; samtliga undantag bör vara mycket väl motiverade. Hinder av illegal fildelning är inget giltigt sådant motiv; upphovsrättsbrott är helt enkelt inte så illa att det motiverar sådana privatlivsinskränkningar människor skulle utsättas för.

• I och med IPRED riskeras (jag innehar inte den juridiska kunskap som krävs för att avgöra om det verkligen är så som ibland hävdas i debatten) bolagen i praktiken få rätt att gå in i privatpersoners hem (de får, möjligtvis, möjlighet att beordra Kronofogden att göra det), en rätt som enligt grundläggande rättsprinciper bör reserveras för polisen då det finns en konkret misstanke om brott från dess sida. Se kapitel 9 Kvarstad och civilrättsligt beslag i IPRED (regeringens proposition 2008/09:67).
• Godtyckliga ingripanden i privatlivet kommer äga rum om skärmdumpar anses räcka som bevisvärde (om de inte anses räcka som bevisvärde kommer IPRED bli meningslös; se ”Effektivitetsrelaterade argument”). Alla människor är i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, artikel 12, skyddade från godtyckliga ingripanden i privatlivet. Tillåtande av en kränkning av en mänsklig rättighet är inte acceptabel i något lagstiftningssammanhang överhuvudtaget, allra minst för att förhindra och uppklara fall av ett sådant oviktigt brott som illegal fildelning.

Effektivitetsrelaterade argument

• Räknas skärmdumpar, i enlighet med rättssäkerhetsmässiga principer, inte som giltig bevisning för att rätten skall ålägga Internetleverantörer att lämna ut personuppgifter, kommer i praktiken IPRED aldrig kunna användas, och därmed är den onödvändig. Det finns ingen anledning att i ett rättssamhälle ha en lag som i praktiken aldrig kommer användas. Skärmdumpar bör, då de har noll bevisvärde (se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”), varken räcka för att domstolen skall beordra informationsföreläggande, eller för att en person som misstänks ägna sig åt illegal fildelning skall dömas. Detta faktum – att skärmdumpar inte lever upp till beviskraven – har i Danmark, där IPRED funnits ett par år, lett till att ingen kan i rättegång dömas för illegal fildelning om personen inte själv erkänner (”Piratjägarlagen en flopp i ”föredömet” Danmark”, Dn.se. Publicerat 6 april 2009.). Alltså: om skärmdumpar inte räknas som tillräcklig bevisning för att personuppgifter ska tvingas lämnas ut, kommer IPRED redan i det stadiet aldrig kunna bli använd. Om skärmdumpar i det stadiet räknas som tillräcklig bevisning, kränks å andra sidan rättssäkerheten, då skärmdumpar har noll bevisvärde. Vidare: om någon anklagas för illegal fildelning i rätten, och skärmdumpar inte räcker som bevis för fällande dom, kommer i praktiken ingen kunna dömas för illegal fildelning och då uppklarande i rättsväsendet, med den rättssäkerhet det medger, torde vara det som eftersträvas av IPRED, kommer IPRED på det viset bli verkanslöst. Om skärmdumpar skulle räknas som tillräcklig bevisning för fällande dom mot misstänkt upphovsrättsbrottsling, skulle rättssäkerheten kränkas. Mycket sällan finns några andra försök till bevismaterial i fildelningsrelaterade mål än skärmdumpar Således finns det bara två möjligheter när det gäller IPRED: antingen blir den i praktiken verkningslös (förutom att en del personer på orättssäkra sätt blir ”utpressade” på pengar och inte vågar ta en rättegång och därför betalar, och därmed både verkningslös och rättsosäker), eller rättsosäker (om skärmdumpar skulle räcka som bevisvärde). Oavsett hur det blir är IPRED en dålig lag.
• Möjligheten att öppna sina trådlösa nätverk finns, vilket kan leda till att IPRED blir verkanslös om många öppnar sina nätverk (se ”Övriga argument”).
• En stor del av Internetanvändarna lär som sagt använda diverse olika anonymiseringstjänster; enligt Cybernormer gömmer sig, som sagt, 10 procent i gruppen som är 18-25 år, kanske några procent i hela befolkningen. I takt med den tekniska utvecklingen kommer anonymiseringstjänster troligtvis bli enklare att använda och billigare, och fler lär komma att använda dem (enligt Cybernormer skulle, som sagt, varannan svensk vilja det). Om folk använder en anonymiseringstjänst finns det inget sätt, åtminstone ej i dagsläget, att ta reda på vilket IP-nummer personen har.
• Risken den enskilda uppfattar för att ”¨åka fast” lär, om rättsprinciperna tillämpas, vara mycket små, varför folks illegala fildelning därför troligen ej i längden minskar i särskilt stor omfattning. Internettrafiken minskade 1 april 2009 i relativt stor utsträckning, men trafiken rapporterades i Dagens Nyheter i juni 2009 vara uppe på samma nivåer som före den 1 april (”Nättrafiken tillbaka efter IPRED”, Dn.se. Publicerat 15 juni 2009.). 11 juli skrev dock DN att den på den illegala fildelningen minskande effekten av IPRED var kvar (”Fildelningen kvar på låg nivå”, Dn.se. Publicerat 11 juli 2009.). Det verkar föreligga oklarhet i IPRED:s effekter på den illegala fildelningen; medan branschorganisationer och butiker hävdar att IPRED haft en positiv effekt på deras försäljning (se bland annat ”Ipred ökar dvd-försäljningen”, Dn.se. Publicerat 4 maj 2009 – vad gäller just påståendet att dvd-försäljningen skulle ha ökat tack vare IPRED, bemöts det argumentet effektivt på second opinion, där det redovisas siffror som visar på att dvd-försäljningen visserligen ökar, men att den gjort det under en lång tidsperiod, inte alls bara sedan IPRED implementerade; relevant i sammanhanget är dock att det enligt siffrorna redovisade på second opinion sker en stagnering av ökningen av dvd-försäljningen), sade en person som företrädde Netnodstiftelsen att det var viktigt att inte övertolka effekten på den statistik de förde över Internettrafiken i Sverige. Således är det inte säkert huruvida IPRED haft stor effekt på den illegala fildelningen eller ej.
• Folk kommer troligen i högre grad, för att skydda sig mot de potentiella privatlivsingripanden IPRED medför, använda anonymiseringstjänster, vilket försvårar uppklarande och förhindring av viktiga, ”riktiga” brott. Detta har redan visat sig stämma sedan implementeringen av IPRED för några månader sedan (och även debatten om FRA-lagen); enligt det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormers (som hör till Lunds universitet) använder redan tio procent av befolkningsgruppen som är 15-25 år något slags anonymiseringstjänst, och drygt varannan person uppgav i undersökningen att de vill använda någon anonymiseringstjänst (se ”En av tio unga gömmer sig för FRA och IPRED”, DN.se. Publicerad 2 november 2009.).
• Det är möjligt för Internetleverantörer att omedelbart radera de uppgifter de har om vem som använt vilket IP-nummer vid vilken tidpunkt. I och med Datalagringsdirektivet, som nuvarande regering föreslår införa efter riksdagsvalet 2010 (och därmed, förhoppningsvis, hamna på de rödgrönas bord, så att Vänsterpartiet och Miljöpartiet får möjlighet att invända mot den godtyckliga privatlivsinskränkning Datalagringsdirektivet innebär; tyvärr är (S) med Bodström i spetsen mycket positiva inför Datalagringsdirektivet), skulle Internetleverantörerna tvingas spara dessa uppgifter. Dock kan det vara så att Datalagringsdirektivet enbart medger utlämnande av de enligt Datalagringsdirektivet tvångssparade uppgifterna till polisen, vilket alltså totalt skulle omintetgöra IPREDs funktion. Observera att detta är en möjlighet; huruvida Interleverantörer verkligen inte skulle få lämna ut uppgifterna till rättighetsinnehavare om Datalagringsdirektivet implementeras är mycket osäkert, och därom tvista de lärde (”Regeringen skjuter sönder Ipred”, Svd.se. Publicerat 19 maj 2009.). Om Datalagringsdirektivet inte skulle innebära att uppgifterna enbart kan lämnas ut till polisen, skulle istället den potentiella så kallade ”effektivitetsluckan” (i själva verket förefaller det vara en högst medveten lucka; enligt lagen om elektronisk kommunikation är det inte tillåtet för Internetleverantörer att lagra personuppgifter längre än nödvändigt; se själva lagtexten, 6 kap. Integritetsskydd, 5 § för bestämmelserna rörande detta) vad gäller IPRED – Internetleverantörers möjlighet att radera personuppgifter – täppas igen, då alla Internetleverantörer skulle tvingas spara uppgifterna och därmed inte kunna radera dem. Ett par Internetleverantörer har bestämt sig för att omedelbart eller åtminstone efter en mycket kort tidsperiod (så kort att IPRED i praktiken ändå torde bli verkanslös på användare av de Internetleverantörerna) radera personuppgifter; till och med har ett initiativ kallat Integrity startats, som samlar Internetleverantörer som bland annat säger sig övervaka sina kunder i minsta möjliga (lagliga) utsträckning (”Fler operatörer trotsar Ipred”, Dn.se. Publicerat 19 april 2009.).

Kulturrelaterade argument

• Pengarna som kommer in kommer troligen inte i hög grad gå kreatörer, utan snarare stora bolag, till godo (”Danska piratskadestånd direkt till bolagen”, Dn.se. Publicerat 6 april 2009.); i Danmark går skadeståndspengar i praktiken till bolagen, som inte förefaller ha någon vilja eller skyldighet att ge en del av pengarna till kreatörer. Således fallerar argumentet att IPRED skulle se till att kulturskaparna kan tjäna pengar och på så sätt skapa mer kultur.
• Visserligen skulle folk kunna skrämmas till att inte fildela, och vissa därmed övergå till att köpa kulturexemplar lagligt, men inte heller när pengar kommer in till exemplarförsäljarbolagen på det viset brukar särskilt mycket pengar gå till kreatörerna. Enligt ett flertal undersökningar spenderar personer som fildelar illegalt mer pengar på kultur än icke-fildelare. Skillnaden är ofta att illegalt fildelandes personer snarare lägger pengar på kulturupplevelser än –exemplar, och pengar till kulturupplevelser går i högre utsträckning till kreatörerna än pengar till kulturexemplar. Således kan fildelning till och med gynna kreatörer (även om det missgynnar exemplarförsäljningsbolag). Nedan listas några undersökningar gällande fildelningens påverkan på kulturskapande (naturligtvis är de undersökningar som är gjorda senare i tiden de mest relevanta, men även tidigare undersökningar kan vara intressanta för IPRED-diskussionen):
  • En undersökning från Harvard 2004 (om jag förstått årtalet rätt) visar att nedladdad musik inte affekterar skivförsäljningen. Källa, Harvards webbplats.
  • En undersökning från det EU-finansierade projektet Music Lessons där bland annat forskare på KTH och Göteborgs universitet deltagit 2005 visar att musikförsäljningen inte påverkas negativt – till viss del faktiskt positivt – av fildelningen. Källor: SvD, Expressen, Aftonbladet.
  • En undersökning från SOM-institutet 2006 visar att nedladdad film inte drar ner på biobesöken. Faktum är att fildelare går dubbelt så mycket på bio som andra (även om detta dels kan tillskrivas det faktum att fler unga går på bio, och fler unga fildelar). Källa, SvD.
  • En undersökning från Göteborgs Universitet 2007 visar att nedladdad film inte minskar antalet biobesök, utan tvärtom ökar det. Källor: IDG, själva undersökningen, SvD.
  • En undersökning från holländska staten 2009 visar att piratkopieringen är bra för musikindustrins, och framförallt i stort för samhällets ekonomi, samt att en nedladdad fil absolut inte innebär ett förlorat inköp. Källor: IDG, Metro, SvT, själva undersökningen.
  • En undersökning från norska Handelshögskolan 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Nyhetskanalen.
  • En undersökning från den brittiska tankesmedjan Demos 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Metro, IDG, Mailonline.
  • En nyhetsartikel vars research är gjord av en medborgare och inte en journalist (?) visar på siffror som visar att exemplarförsäljning gått ned de senaste åren (vilket missgynnat skivbolag och i viss grad artister), medan inkomster från live-uppträdanden ökat (vilket gynnat artister), och att artister generellt tjänar mer nu än förr. Källa: TimesOnlineLabs.
    
• Kulturskapande kan finansieras på andra sätt, exempelvis i större utsträckning än idag via skattemedel.
• Bara för att exemplar av kulturella verk finns gratis, är det inte nödvändigtvis omöjligt att försörja sig på kulturskapande. Ett mycket gott exempel på detta är biblioteken. Sedan drygt hundra år har det funnits flera bibliotek öppna för allmänheten i Sverige. Biblioteken har knappast påverkat skrivandet negativt, utan snarare positivt; det har lett till att fler personer blivit intresserade av litteratur, och därmed mer benägna att betala för litteratur (trots att det finns en möjlighet att gratis läsa litteraturen). Biblioteksavgiften – som är mycket låg och enbart går till svenska författare – har möjligtvis haft viss betydelse för att biblioteken inte hotat litteraturen, men den betydelsen torde inte spela särskilt stor roll (och dessutom är det förstås möjligt för staten att ersätta kulturskapare för fildelning på dylikt sätt). En i sammanhanget måhända relevant skillnad finns förstås mellan biblioteken och fildelning på Internet; en lånar enbart böcker på biblioteken och måste lämna tillbaka dem efter en viss tidsperiod, medan en naturligtvis har tillgång till exemplar av kulturella verk en fildelat så länge en själv vill. Principiellt är det dock ingen stor skillnad; i båda fallen är det möjligt att nyttja det kulturella verket gratis.

Övriga argument

• Från IPRED-försvararnas sida i debatten hävdas ofta att Sverige har implementeringsskyldighet gällande IPRED. Det är mycket riktigt att Sverige till viss del måste införa IPRED, men den kontroversiella delen – den som ger privata bolag möjlighet att få tillgång till personuppgift om personer som av de misstänks för illegal fildelning – har av EG-domstolen slagits fast inte behöver implementeras.
• IPRED och jakt på personer som ägnar sig åt illegal fildelning i stort rimmar illa med den allmänna rättsuppfattningen. Några särskilt nyliga studier – och det är rimligt att anta att då denna fråga aktualiserats extra mycket detta och förra året är äldre studier än bara något år utdaterade – kan tyvärr inte hittas, men en undersökning gjord av Göteborgs universitet 2007 visar att det ” inte finns något brett folkligt stöd för kriminaliserandet av fildelning av upphovsrättsligt material.” (”Nästan varannan vill tillåta fildelning”, Svd.se.Publicerat 20 april 2007.)
• IPRED förefaller ogillas av majoriteten av folket (eller åtminstone ha fler kritiker än anhängare), varför det är odemokratiskt att ha lagen. 48 procent uppgav sig ogilla IPRED i en opinionsundersökning gjord av Sifo på uppdrag av SvD, medan 32 procent gillade den, och resten sade sig vara tveksamma eller inte visste (”Klart nej till ny fildelningslag”, Svd.se. Publicerat 17 mars 2009.). Intressant i detta sammanhang är att 59 procent av de tillfrågade personerna som röstar på Vänsterpartiet ansåg IPRED vara fel; således har Vänsterpartiet helt klart sina väljares stöd i sin kritik av IPRED.
• Ägare av öppna nätverk riskerar erhålla skadeståndskrav för vad andra personer – kanske till och med utan ägarens kännedom – använt deras öppna nätverk (det vill säga trådlösa nätverk ansluta till Internet vilka är öppna för vem som helst som är i räckvidden för Internetanslutningsutsändaren att använda, utan lösenord eller särskilt tillåtelse från ägaren av nätverket). Detta är ett reellt hot mot öppna nätverk, då antagligen ingen person skulle vilja få ett skadeståndskrav, alldeles oavsett huruvida en begått brottet eller ej. Det är osäkert om rätten skulle förstå vad öppna nätverk innebär; det föreligger åtminstone en osäkerhet bland människor om rätten skulle göra det, som en del i många människors misstro mot domstolars tekniska kompetens. Det viktiga i sammanhanget är inte om domstolarna har den tekniska kompetens som krävs; det viktiga är om personer tror att domstolarna har det eller ej. Denna oro för att få skadeståndskrav som ägare av ett öppet nätverk är ett faktum (”Ipred hot mot öppna nätverk”, Dn.se. Publicerat 31 mars 2009.) och inga lösa spekulationer. Vidare kan nämnas att det i Danmark framgångsrikt hävdats i fildelningsärenden i rätten att svararen haft ett öppet nätverk, och att personen inte själv fildelat illegalt utan någon annan antagligen gjort det på personens öppna nätverk. Om samma praxis – med att det ska räcka för en anklagad att skylla på ett öppet nätverk för att gå fri – skulle IPRED kunna bli verkanslös, om samtliga Internetanvändare öppnade sina nätverk.

Sammanfattningsvis är IPRED en lag som hotar och/eller inskränker rättssäkerheten, den personliga integriteten och öppna trådlösa nätverk, öppnar upp för vad som skulle kunna kallas ”utpressning”, inte i längden lär vara särskilt effektiv, med stor sannolikhet inte märkbart kommer gynna kulturskapandet, illa stämmer överrens med den allmänna rättsuppfattningen och inte heller verkar ha stöd av det svenska folket. Det finns kort sagt få eller inga hållbara skäl att ha IPRED som en del i Sveriges lagstiftning, utan istället mängder av goda argument mot IPRED.

Jämförelse med Socialdemokraternas IPRED-beslut på sin kongress

På Socialdemokratiska arbetarpartiets (hädanefter kallade ”(S)”) nyliga kongress beslutades att IPRED skall förändras. Några detaljer gick (S) dock ej in på. På sin webbplats uppger (S) som viktigt beslut på det kulturpolitiska området från sin kongress vara bland andra: ”IPRED bör förändras så att rättssäkerheten och integritetsskyddet stärks, samtidigt som upphovsrätten värnas och kulturskaparnas rätt att kräva ersättning för sina verk garanteras”. I media sägs istället att upphovsrättsinnehavare skall få sina legitima krav på ersättning tillgodosedda. Denna skillnad i ord torde inte ha någon större relevans (det kan fås uppfattningen att upphovsrättsinnehavare snarare syftar på exemplarförsäljningsbolag än kulturskapare, men tekniskt sätt är det fel att kalla skivbolag och dylika bolag för upphovsrättsinnehavare; de är, om jag förstått saken rätt, juridiskt, enbart ”innehavare av närstående rättigheter”).

Huruvida (S) önskade version av IPRED är förenlig med rättssäkerhet, personliga integriteten et cetera är mycket oklart, då det är okänt vilka önskemål på förändringar rent konkret (S) har. Det är svårt att i nuläget se något sätt alls att förändra IPRED på som skulle göra den godtagbar, utan att helt och hållet ta bort den del som rör förhindrande och uppklarande av fall av illegal fildelning (och därmed göra IPRED till vad den från början var; ett sätt att bekämpa kommersiella immaterialrättsbrott). En version av IPRED som bara går ut på att bekämpa immaterialrättsbrott som sker i förvärvssyfte skulle med största sannolikhet inte vara särskilt förkastlig.

(S) förefaller, tyvärr, dock inte vilja förändra IPRED på ett sådant sätt, då de fortfarande vill att IPRED (eller lagstiftning i övrigt; det förefaller som att det är IPRED som skall syfta till detta) skall garantera kulturskaparnas så kallade ”rätt att kräva ersättning för sina verk” (om uppgifterna på deras webbplats, där (S) använder ordet ”kulturskapare”, och termen ”rätt att kräva ersättning”, stämmer). I media florerar istället ”upphovsrättsinnehavare” och deras ”legitima krav”. Den exakta ordalydelsen i själva beslutet som fattades vore intressant, men i syfte att kunna ge respons på (S) beslut överhuvudtaget utgår jag från att texten på deras webbplats är någorlunda korrekt.

Om texten på deras webbplats stämmer överrens med hur (S) vill förändra IPRED, menar (S) att kulturskaparnas krav på rätt till ersättning bör garanteras. Det finns felaktigheter i den formuleringen. Det finns nämligen ingen rätt att kräva (och, underförstått, beviljas) ersättning för sina verk ens med nuvarande upphovsrättslagstiftning. Det enda som finns, som ens liknar den rätten, är en rätt att bestämma över användning av ens verk. I praktiken innebär denna rätt oftast att kulturskaparen genom att mot ersättning bevilja en viss användning av ens verk kan tjäna pengar på sitt kulturskapande, men det finns på intet sätt en möjlighet för en kulturskapare att skapa kultur och sedan utan vidare kräva betalt för kulturskapandet; det behövs någon som är villig att betala för rätten att nyttja verket för att kulturskaparen ska få pengar för kulturskapandet. (Naturligtvis finns mängder av alternativa inkomstkällor för kulturskapare, men detta är hur de kan använda upphovsrätten för att få betalt; de alternativa inkomstkällorna existerar oberoende av upphovsrättslagstiftningens utformning.)

Vill (S) verkligen utöka upphovsrätten så att alla som skapar ska ha en rätt att kräva och beviljas betalning? Det verkar som ett väldigt ogenomtänkt förslag, då  tiotusentals småbarn som ritar teckningar skulle kunna kräva och beviljas ersättning för sitt teckningsmålande. Förhoppningsvis var (S) bara oförsiktig med formuleringen. Att staten ger vissa kulturskapare betalt, i syfte att gynna kulturen och inte för att kulturskaparna skulle ha någon märklig ”rätt” att få betalt, är något helt annat än vad (S) verkar föreslå.

(En mycket intressant parentes, också rörande upphovsrätt, är att (S) på sin webbplats, på webbsidan om vad kongressen beslutade i kulturpolitiska frågor bland annat skriver: ”Socialdemokraterna tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt.”. Då Vänsterpartiet anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt, tar (S) starkt avstånd från Vänsterpartiet – och, för den delen, även Miljöpartiet. Det är… klart anmärkningsvärt, särskilt som (S) säger sig vilja bilda regering tillsammans med (V) och (MP). Hur kan det komma sig att (S) vill bilda regering med några de tar starkt avstånd ifrån?)

Något viktigt att minnas vid diskussioner mellan Vänsterpartiet och (S) rörande IPRED är att majoriteten av båda partiernas väljare är – eller åtminstone var, i mars, enligt en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av SvD – kritiska till IPRED (”Nästan varannan vill tillåta fildelning”, Svd.se.Publicerat 20 april 2007.). En varning gällande tolkning av resultatet av opinionsundersökningen finns dock i artikeln, som det vore ohederligt att inte ta med: ”Antalet tillfrågade är inte tillräckligt många för att dra några säkra slutsatser, men siffrorna ger en ungefärlig bild över opinionen.”. Naturligtvis kan även opinionen ha ändrats sedan i mars, men då snarare – enligt min lekmannabedömning – åt att den blivit mer kritisk mot IPRED (ett indicium på detta är Piratpartiets framgångar i EU-parlamentsvalet; Piratpartiet, och troligen i viss mån även dess åsikter, var inte lika populära tidigt på våren som vid EU-valet, enligt opinionsundersökningar publicerade i våras).

De argument (S) torde vara mest mottagliga för i IPRED-diskussion är:

• Arbetarrörelsen har traditionellt sett stått på medborgarnas sida mot mäktiga privata, kommersiella intressen. Att den ordningen nu ändrats – då (S) förefaller i mångt och mycket vilja gå exemplarförsäljningsbolagens till viljes vad gäller IPRED – är märkligt.
• Det förefaller finnas en stark folkopinion mot IPRED, särskilt bland de yngre väljarna (som i EU-parlamentsvalet inte var den grupp (S) klarade sig bäst hos, precis). Att gå till val på att verkligen ta bort de delarna av IPRED många anser dåliga/ändra de delarna många anser dåliga till något många anser bra, och rent konkret specificera vad som (S) vill ta bort/ändra, och sedan naturligtvis hålla sina vallöften (dels inför framtida val, men även för att politiker inte principiellt bör ljuga) torde vara betydligt mer framgångsrikt, än att litet luddigt utlova förändring av IPRED/utlova viss förändring rent konkret av IPRED som dock ej förbättrar eller tar bort de delar många anser dåliga.
• IPRED handlar inte främst om upphovsrätt, utan om medborgarrätt, fundamentala demokratiska principer som rättssäkerhet. Oavsett vad en anser om upphovsrätten kan en ogilla (vissa medborgarrättsfientliga delar av) IPRED.
• Straffsatserna för upphovsrättsbrott är orimligt höga. Nedan listas samtliga fildelningsfall i rätten jag lyckats hitta:

• • En man, 28, från Västerås döms år 2005 i tingsrätten till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 16 000 svenska kronor i detta fall) för att tillgängliggjort ett filmverk (Hip Hip Hora) på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Bevisningen som lagts fram och godtagits av rätten består i skärmdumpar (vilket är helt förkastligt; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Källor: DN, SvD. Glädjande nog (ur en rättssäkerhetssynpunkt) river dock hovrätten upp domen senare, då bevisningen inte anses tillräcklig. Källor: ComputerSweden, SvD.

• • En man, 32, döms år 2006 i Norrköpings tingsrätt till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde) för att ha tillgängliggjort ett filmverk (Rånarna) på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Media rapporterar inte i vad bevisningen stod. Källor: SvD

• • En man, 44, döms år 2006 i Borås tingsrätt till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 20 000 svenska kronor i detta fall) för att ha tillgängliggjort fyra musikverk på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Media rapporterar inte i vad bevisningen stod; dock har mannen nekat till brott, varför någon form av ”bevisning” (om än skämt till bevisning, som skärmdumpar) rimligen måste ha funnits. Källor: SvD.

• • En man från Trollhättan döms år 2007 i hovrätten (?) till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 24 000 svenska kronor i detta fall) för att ha tillgängliggjort fyra musikverk på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt vanliga fildelare idag gör). I media uppges den tekniska ”bevisningen” bestå av skärmdumpar, men då mannen tydligen även erkänt brottet, är det oklart huruvida rätten hade ansett skärmdumpar vara tillräckligt även utan erkännande för en fällande dom (låt hoppas att de inte gjort det; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Källor: SvD, IDG.

• • En man, 31, döms år 2008 i Linköpings tingsrätt till 40 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde) och villkorlig dom för att ha tillgängliggjort ett par tusen musik- och filmverk på Internet. I media uppges inte vad (eventuell men ifrånutgådd) bevisningen består i, men advokaten till 31-åringen har sagt att tingsrätten ”i allt för liten grad beaktat den tekniska bevisningen. Man kan inte med stöd av bevisningen peka ut [advokatens] huvudman som den som har fildelat, menar [advokaten]”. Det förefaller – baserat på advokatens uttalande – vara skärmdumpar som spelat rollen som bevisning (vilket är helt förkastligt; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Att straffet inbegriper villkorlig dom kan ha särskild relevans i sammanhanget, då polisen – verkar det som – kan begära ut personuppgifter bakom IP-nummer från Internetoperatörer inte bara i fall som är belagda med fängelsestraff, utan även fall där domen kan bli villkorlig. Källor: SvD, DN, SvT.

Slutsatsen är att (S) önskemål om förändring snarare än avskaffande av IPRED förefaller ogenomtänkt och mycket svårgenomförbart (då det är svårt att se hur någon version av IPRED som är till för att stoppa fildelning skulle vara förenlig med grundläggande medborgerliga rättigheter), och tyvärr inte kan bemötas mer konkret förrän (S) specificerat på vilket sätt rättssäkerheten och integriteten skulle skyddas från ingrepp.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, riksdagen, PRAO, skola, skolan, utbildning, Vänsterpartiet, IPRED, IPRED1, rättssäkerhet, (V), upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, demokrati, Socialdemokraterna, (S), sossarna, studie, studier, undersökning, undersökningar, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, lag, lagar, lagförslag, lagstiftning, öppna nätverk, lag, anonymitet, bibliotek, biblioteksväsendet, litteratur, bok, böcker, filmer, film, musik, kultur, informationspolitik

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »