Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Krig’

Piratpartiet breddas. Vi går från ett ganska smalt, IT-baserat parti som bryr oss om föga mer än medborgarrättInternet och immaterialrätt – till ett frihetligt, humanistiskt och demokratiskt parti som svarar på alla frågor: såväl de traditionella vård-skola-omsorg-ekonomi-områdena, som de framtidsfrågor som dagens partier knappt tänkt på.

Jag välkomnar denna utveckling, och drar mitt strå till stacken genom att skriva motioner till Piratpartiets medlemsmöten, som hålls varje vår och höst. Här nedan kommer min tredje motion till Piratpartiets vårmöte 2013 (som äger rum online 1 april till 12 maj): denna handlar om vapenexport. Dessa frågor kommer jag givetvis driva även inom Ung Pirats förbundsstyrelse, om jag får medlemmarnas förtroende för det – jag kandiderar nu till styrelsen.

(Vill du också skriva en motion? Läs här!)

Vad tycker du om min motion nedan? Kommentarer, kritik och frågor mottages tacksamt!

Avväpna diktaturerna

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna - ett exempel på något riktigt bra FN faktiskt gjort för friheten. I de mänskliga rättigheternas anda bör ett vapenavtal inrättas inom FN.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – ett exempel på något riktigt bra FN faktiskt gjort för friheten. I de mänskliga rättigheternas anda bör ett vapenavtal inrättas inom FN.

Vapenexporten till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter måste upphöra. Detta beslutade vi redan på höstmötet 2012 (för utförlig argumentation, se denna debattartikel). Men det finns en lucka i beslutet som måste täppas till.

För det första innebär beslutet inget förbud mot vapenexport till länder som säljer vidare vapen till diktaturer. Den möjligheten omintetgör en del av själva syftet med beslutet. Delvis handlar syftet med förbudet förstås om att det är principiellt fel för Sverige att sälja vapen till diktaturer. Men delvis handlar syftet också om att det faktiskt – på sikt, om andra länder anammar Sveriges politik – kan leda till att diktaturer får svårare att få tag på vapen. Att då tillåta försäljning till länder som kan antas sälja vidare vapnen till diktaturer är förstås mycket kontraproduktivt.

För det andra innebär beslutet inget förbud mot vapenexport till diktaturer globalt. Sveriges bidrag till diktaturers beväpning är i dagsläget inte alls försumbart – men argumentet ”diktaturerna kommer ändå få tag på vapen” har ändå en viss giltighet. Det här argumentet bör inte leda till slutsatsen ”…så därför kan vi i Sverige lika gärna beväpna diktaturerna” (som de flesta av argumentets brukare använder det till), utan istället till slutsatsen ”…så därför måste vi se till att andra länder inte heller beväpnar diktaturerna”. Det här kan ske primärt inom EU och FN.

På FN-nivå är det så absurt – vilket Amnesty International vältaligt påpekat – att handeln med vapen är mindre reglerad än handeln med leksaker. Emellertid håller saker på att hända. En FN-konferens med syftet att skapa ett globalt vapenavtal har just avslutats. Resultaten är ännu oklara (som Amnesty rapporterat), men det verkar som att mänskligheten aldrig varit närmre ett avtal. Hur starkt och långtgående det skulle bli vet vi inte, men det förefaller vara ett historiskt framsteg.

Yrkanden

Mot denna bakgrund yrkar jag att:

  1. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Det bör inrättas ett förbud mot vapenexport till grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter, samt ett förbud mot vapenexport till länder som sannolikt kan komma att sälja vapnen vidare till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter. Även andra nödvändiga åtgärder för att säkerställa att eventuell export av svenska vapen aldrig leder till att diktaturer eller andra länder eller grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter beväpnas.”
    Motivering: Ett förbud mot vapenexport till diktaturer är föga meningsfullt om Sverige säljer vapen till demokratier som i sin tur säljer dem vidare till diktaturer. Eventuellt räcker inte detta förbud (t.ex. kanske Sverige säljer vapen till demokratier som säljer vapen till demokratier som säljer vapen till diktaturer), och då måste fler åtgärder vidtas. ”eller grupper” är med för att t.ex. terrororganisationer givetvis lika lite bör beväpnas som diktaturer. Ställningstagandet innebär att Piratpartiet fortfarande inte har en åsikt om vapenexport som sådan; det innebär endast att vi har en åsikt om den slags vapenexport som kan leda till att diktaturer beväpnas.
  2. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”EU bör hindra sina medlemsstater från att exportera vapen till diktaturer och andra länder eller grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter. Medlemsstater bör få anta mer restriktiva förbud för vapenexporten än vad EU som helhet gör.”
    Motivering: På EU-nivå uppnår vi ännu större resultat än om endast Sverige inför ett förbud. Den andra meningen bekräftar subsidiaritetsprincipen och möjliggör att enskilda EU-länder går före och visar vägen (EU brukar som bekant vara ganska trögt när det gäller att värna mänskliga rättigheter).
  3. medlemsmötet antar ställningstagandet: ”Ett globalt bindande avtal bör inrättas genom FN som förhindrar att vapen hamnar hos diktaturer eller andra länder eller grupper som grovt kränker mänskliga rättigheter. Detta avtal måste upprätthållas genom något slags kontrollmekanism.”
    Motivering: På FN-nivå uppnår vi ännu större resultat än om endast EU inför ett förbud. Avtalet måste var bindande och upprätthållas, för många FN-beslut brukar inte vara det och därmed blir de i praktiken mycket ineffektiva eller helt meningslösa.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, , , , , , , , , , styrelse, styrelser, förbundsstyrelse, förbundsstyrelsen, Ung Pirats förbundsstyrelse, Ung Pirats styrelse, motion, motioner, vapenexport, vapenhandel, handel, utrikespolitik, handelshinder, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , , , , , , Ung PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmakt, , , , ,

Read Full Post »

Regeringens flyktingpolitik är antiliberal

”Nästa höst går vi till val i en fri demokrati. Det är privilegium.” Så kan en av den svenska retorikens främsta mästare, Olof Palme, parafraseras. Och vad är väl ett bättre sätt att förvalta detta privilegium än att bedriva valrörelse för frihetlig humanism? I Palmes anda har jag följaktligen skrivit en debattartikel om Sveriges migrationspolitik, varför den är dålig och hur den bör förbättras.

Debattartikeln är publicerad på Newsmill, samt här nedan (versionen nedan är något uppdaterad, med nya länkar till artiklar som inte skapats när jag skrev artikeln till Newsmill för några dagar sedan). Sprid gärna.

Riksdagen, som bär ansvaret för Sveriges migrationspolitik. Foto: Janwikifoto (http://politik.in2pic.com), CC-BY-SA 3.0.

Riksdagen, som bär ansvaret för Sveriges migrationspolitik.
Foto: Janwikifoto (http://politik.in2pic.com), CC-BY-SA 3.0.

Inget annat land i världen har dömts så många gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention som Sverige, för att ha utvisat flyktingar till tortyr. Och det är inte bara här Sveriges flyktingpolitik fått skoningslös kritik internationellt. Europadomstolen – som vaktar Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna – har upprepade gånger fällt Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna, Sverige beslutat att utvisa människor till länder där deras grundläggande rättigheter skulle ha kränkts. Det hör till saken att Europakonventionen sedan flera år tillbaka måste följas enligt svensk grundlag; brott mot Europakonventionen utgör alltså även brott mot Sveriges grundlag.

Ansvaret ligger givetvis inte i första hand hos de enskilda byråkrater på Migrationsverket eller Polisen som beslutar om eller genomför dessa folkrättsvidriga utvisningar. Skulden ligger istället hos de politiker som skrivit Utlänningslagen, som ligger till grund för utvisningsbesluten. Då statistiken rörande Sveriges brott mot sina internationella åtaganden inom FN och Europa betraktas enligt ovan, är det uppenbart att Utlänningslagen är oförenlig med såväl dessa åtaganden som Sveriges egen grundlag.

Vilka politiker bär ansvaret? Utlänningslagen instiftades under socialdemokratisk regering 2005. Sedan dess har samma lagstiftning upprätthållits av Alliansregeringen. Redan under 2009 och 2010, då Alliansen regerat flera år, var det uppenbart att Utlänningslagen är oförenlig med FN:s tortyrkonvention, i och med de 8 brott Sverige begick mot konventionen under denna tid (enligt Folkpartiets egen information). Trots detta har ingen förbättring av flyktingpolitiken skett, bortsett från vård och skola till papperslösa som i praktiken kan ha svårigheter att nyttja dessa rättigheter av rädsla för fullt lagliga polisingripanden.

I stället har asylpolitiken faktiskt hårdnat under Alliansen. Tidskriften Fokus skildrar väl hur Regeringen, främst i form av justitieminister Beatrice Ask, systematiskt skärpt sina riktlinjer till Polisen. År efter år har pressen på poliserna att genomföra utvisningar effektivare ökat från Alliansens håll. Liknande skrivningar kan också hittas i överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet, som fastslår att försöket att ”öka effektiviteten i […] det tvångsvisa utvisandet ska fortsätta”. Det här gör man alltså i ett läge där man är fullt medveten om att tvångsutvisningarna ofta sker i strid med Sveriges internationella åtaganden och grundlag, på grund av Migrationsverkets snäva tolkningar av den i praktiken folkrättsvidriga Utlänningslagen.

Allt detta är häpnadsväckande. Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna kallar sig liberala – men bryter samtidigt mot den grundläggande liberala rätten till asyl. Kristdemokraterna påstår sig ta de svaga samhällsgruppernas parti i kristen, medmänsklig anda – men kastar samtidigt med våld ut de i samhället som allra mest behöver vårt skydd. Sedan när blev det frihetlig politik att skicka människor in i förtryck, tortyr och döden? Hur kan det vara värdigt kristen etik att utvisa en regimkritisk pastor till en torterande regim?

Samtidigt får oppositionens roll inte glömmas bort. Miljöpartiet skrev under på att det tvångsvisa utvisandet ska effektiviseras år 2005. De verkar tveka, nu när Moderaterna vägrar gå med på de förbättringar av asylskälet ”synnerligen ömmande skäl” som överenskommelsen 2011 talade om (Moderaterna vägrar ändra ”synnerligen” till ”särskilt”, för då skulle fler flyktingar få stanna).

Skulle Miljöpartiet kunna upprätta en mer humanistisk, blocköverskridande uppgörelse vore mycket vunnet. En sådan uppgörelse skulle potentiellt kunna innefatta de själva, Vänsterpartiet, Folkpartiet (vars tidigare yttrade åsikter såväl som förslaget till nytt partiprogram och LUF:s principfasthet bäddar för en genuint liberal politik för flyktingar i framtiden), Centerpartiet (där enstaka inflytelserika företrädare talat väl om en amnesti för papperslösa), Kristdemokraterna (som kritiserat REVA) samt enstaka frihetliga sossar och moderater. (Socialdemokraterna som parti är föga att hoppas på, för de ligger bakom mycket av det inhumana i dagens migrationspolitik).

Vad Moderaterna anbelangar framgår det med all önskvärd tydlighet av Tobias Billströms nyliga yttrande att han hyser en rasistisk ideologi bakom den inte längre så rumsrena ytan, varför förtroendet för honom som migrationsminister borde vara förbrukat för all framtid. Billström är inte heller ensam om sin rasism som moderat; flera kommunalråd i partiet har backat upp honom. I sammanhanget bör inte glömmas de andra moderata klavertrampen i migrationspolitiken: Asks ovilja att överhuvudtaget erkänna några fel från regeringens håll rörande REVA-projektet, Reinfeldts ökända yttrande om ”etniska svenskar mitt i livet” och partisekreterarens smickrande ord om SD.

Tyvärr verkar möjligheterna till en mer human migrationspolitik med nuvarande sammansättning på Regering och Riksdag vara tämligen begränsade. En blocköverskridande överenskommelse under Miljöpartiets ledning framstår som en vacker tanke mer än som ett praktiskt realiserbart projekt – för Folkpartiet och andra verkar pragmatismen och ”regeringsdugligheten” inom Alliansen gå före ideologi inom migrationspolitikens område.

Därför behöver sammansättningen i Riksdagen förändras. Sverige måste byta kurs, från Alliansens diaboliska utvisningspolitik, mot en gedigen, human och frihetlig asylrätt. Denna rätt ska inte endast gälla de politiska flyktingar vi måste ta emot enligt internationellt åtaganden, utan även de människor som flytt från klimatkatastrofer och andra mycket dåliga levnadsförhållanden. Vi i Piratpartiet är stolta över att driva detta krav, och kommer göra vad vi kan för att uppnå en verklig respekt för asylrätten om vi får svenska folkets förtroende i valen 2014.

Men egentligen borde detta inte vara en fråga om partipolitik. Inom migrationspolitiken bör alla goda krafterpirater och antipirater, liberaler och socialister, socialdemokrater och centerpartister, konservativa och progressiva – enas. Tillsammans måste vi stå upp för asylrätten och demokratin. Det är en fråga om liv och död.

Pusha gärna inlägget!

Ungefär samma budskap som min debattartikel – fast mer konstnärligt uttryckt, i musikalisk form.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , Ung PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,
,,
,
, ,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Rasistiska Billströms politik är rättsosäker och olaglig

Det viktigaste först: demonstrera på söndag 15:00 på Sergels torg mot regeringens inhumana, rättighetsfientliga och olagliga politik. Kan du inte delta fysiskt? Skriv på den nya namninsamlingen från Ingen människa är illegal!

Denna graf skapades i samband med Sverigedemokraternas järnrörsskandal. Skrämmande väl passar den även på ledande moderater...

Denna graf skapades i samband med Sverigedemokraternas järnrörsskandal.
Skrämmande väl passar den även på ledande moderater.

”Inga rasister på våra gator!” Detta gamla slagord har alltid gjort mig illa till mods. Jag hatar rasism, men det är ju åsikterna vi ska åt, inte människorna. Rasister ska ha samma rätt som alla vi andra att vandra på gator och torg. Rörelsefriheten får inte inskränkas för andra än regelrätta brottslingar. Detta borde vara självklart för alla antirasister. Det är ju grundstenen i en frihetlig migrationspolitik.

Aldrig trodde jag väl då, när jag upprört mig över skanderande aktivister som verkar sakna respekt för grundläggande rörelsefrihet, att jag en dag skulle behöva skandera: Inga rasister i vår regering! Idag är den dagen kommen. Genom sitt utseendemässiga särskiljande av människor i moral och omorali goda och onda; i vi och de; i rätt och fel – har migrationsminister Tobias Billström avslöjat sig som rasist.

Till skillnad från rasisterna på gatorna (som har en självklar rätt att vandra på gatorna) finns det ingen rätt för rasisten i regeringen att vara statsråd. Tvärtom. Varje politiskt uppdrag är ett privilegium, som personen förtjänar baserat på ett förtroende som i grund och botten ska ligga hos folket. Just Billström är inte folkvald direkt, men han är vald av Reinfeldt, som är vald av Riksdagen, som är vald av folket. Saknar en minister folkets förtroende bör hen i varje välfungerande demokrati avgå.

Reinfeldt har talat i tämligen skarpa ordalag till Billström. Men någon avgång har inte skett. Varför? En möjlighet kan vara att Regeringen egentligen gläds åt möjligheten att smyglocka röster från SD, samtidigt som statsministern vill hålla sig personligen borta från rasistanklagelser. (Isåfall måste Riksdagen ta sitt ansvar genom en misstroendeförklaring.) Men det är inte så lätt att undvika rasistanklagelserna för Reinfeldt. Alliansfritt Sverige har sammanställt en gedigen listayttranden som stinker av främlingsfientliga jargonger från en tid vi önskar var över.

Som Jonas Hassen Khemiris vän klokt sade (och Khemiri refererade i en föreläsning på Kulturhuset) efter den fantastiska spridningen av ”Bästa Beatrice Ask”: Det blåser humanistiska vindar genom landet, men de återspeglas inte i landets politik. På detta tema bör ni läsa Qaisar Mahmoods debattartikel i Svenska Dagbladet – en text lika viktig som Khemiris.

Tobias Billström. Hur länge ska denna rasistiska politiker få stanna i Regeringen? Foto: Pavel Flato.

Tobias Billström. Hur länge ska denna rasistiska politiker få stanna i Regeringen?
Foto: Pavel Flato.

”Är inte flyktingpolitiken redan generös?”

Det jag skrev om Billström borde varje god demokrat som tror på alla människors lika värde kunna skriva under på. (Rasism är fel är en föga kontroversiell åsikt.) Något som inte är lika uppenbart för många är att utvisningarna måste stoppas. ”Varför då? Är inte svensk flyktingpolitik generös? Ska inte lagar och regler följas?” blir den spontana reaktionen ofta.

För att besvara dessa – högst berättigade – frågor, går jag nedan igenom invändningarna, med utgångspunkt i Sanna Raymans artikel ”Politik kan inte byggas på enskildas öden” om REVA och Sveriges migrationspolitik i Svenska Dagbladet häromdagen (som delvis ekas i SvD:s ledare idag). Raymans artikel lyfter just sådana frågor som många ställer sig. Eftersom svaren egentligen är mycket lättfattliga då en noggrannare analys av politiken görs, kommer här en lättfattlig genomgång. Först citerar jag Rayman, sedan kommer mitt svar. Trevlig läsning!

[Att sökandet av papperslösa inte lär öka är säkert e]n lättnad för många, säkert. Men inte för alla. När polisen i Malmö nyligen nystade upp en bordellhärva (Metro 14/3) fick gränspolisen upp spåret genom just en av de hårt kritiserade inre utlänningskontrollerna. Uppemot fem tjejer har sålts som sexslavar i en människohandel för sexuella ändamål som pågått i åratal (Metro 14/3).

Givetvis är utnyttjandet av papperslösa vidrigt. Ingen har mig veterligt sagt att livet som papperslös är en dans på rosor. Det är just därför en amnesti behövs. Med en flyktingamnesti skulle bordeller, slavlöner och vidriga arbetsvillkor genast försvåras i sin verksamhet – eftersom offren plötsligt inte behöver frukta Polisen, utan istället kan få hjälp av Polisen undan brotten de drabbas av.

Det folk reagerar på är inte att Polisen utreder brott mot papperslösa – det folk reagerar på är att Polisen vill kasta ut papperslösa. (Att vara papperslös är rent juridiskt inte straffbart. Polisen kan förstås utvisa papperslösa, men de kan inte fällas för brott i domstol bara för att de gömt sig.) Dessa bägge polisiära ingripanden är av helt olika slag och måste hållas isär i debatten, något Rayman misslyckas med.

Men därifrån till lämpligheten i att vår största dagstidning trycker liknelser mellan poliser eller migrationsverksanställda och nazistförbrytaren Adolf Eichmann är steget mycket långt. Ändå gjordes denna gräsliga jämförelse i DN häromdagen (9/3).

Här måste jag hålla med Rayman lite grann. Felet ligger inte främst hos Polisen och Migrationsverket, som faktiskt följer Utlänningslagen. Felet ligger hos politikerna, som beslutat om Utlänningslagen och därmed om de utvisningar som verkställs. Ansvaret vilar tungt – över Moderaterna, över hela Alliansen, över Socialdemokraterna och över Miljöpartiet. Läs mer om det här.

Vad gäller liknelsen med Nazityskland är utvisningarna i sig förstås inte lika illa som själva Förintelsen. Men utvisningarna i dag är lika illa som utvisningarna på 30-talet till Förintelsen från Sverige. Döden är lika fruktansvärd, oavsett om flyktingen skickas från Sverige på 1930-talet till ett tyskt koncentrationsläger, eller från Sverige på 2010-talet till ett saudiskt dödsstraff.

Debatten byggs ständigt kring enskilda exempel och öden, vilket försvårar en diskussion om principer och regelverk. Vilka kontroller ska vi göra? Några alls? Vem ska få stanna? Varför inte? För varje nytt öde levererar Miljöpartiet nya tolkningar av befintliga regler.

Även om Rayman överdriver lyfter hon en viktig poäng. Hela medie-Sverige stormar när 90-åriga Ganna ska utvisas, och kultureliten träder fram mot rasismen och de godtyckliga kontrollerna i REVA. Det många missar är att dessa enskilda fall är ett utslag för en hel politik. En helhetssyn behövs! Mer om hur en sådan bör se ut nedan.

Enskilda fall och öden kommer att gripa och uppröra oss, det ligger ofrånkomligen i den reglerade migrationens natur. Det innebär inte att vi kan strunta i att bygga vår migrationspolitik – och effektueringen av den – på rättsstatens grundläggande principer och regler.

Helt rätt. Vad Rayman missar är att utvisningarna bryter mot rättsstatens grundläggande principer och regler. Sverige har världsrekord i brott mot FN:s Tortyrkonvention (enligt FN:s Tortyrkommittés domslut). Upprepade gånger har Sverige dömts i Europadomstolen för brott mot Europakonventionen, då utvisningar skett i strid med de mänskliga rättigheterna. Europakonventionen måste följas enligt svensk grundlag.

Sveriges migrationspolitik strider mot våra internationella åtaganden, vår grundlag och vår skyldighet att respektera mänskliga rättigheter – rättstatens allra mest grundläggande principer. Detta måste få ett slut. Här behövs en helhetssyn: REVA är inte det stora problemet. Det stora problemet är Utlänningslagen, som i praktiken lett till dessa brott mot folkrätten, grundlagen och mänskliga rättigheter. Dessutom får vi inte glömma de potentiella flyktingar som i sina hemländer dödas av regimers vapen som Sverige sålt.

Det är inte bara så att Utlänningslagen kastar ut människor ur landet till tortyr och förtryck, och vapenexporten dödar flyktingar innan de ens hunnit fly. Ett annat mycket stort problem är visum. På grund av en formalitet – byråkratiskt larvig, men dödlig – får man inte resa till Sverige om man avser att stanna i landet en längre tid. För att kunna komma hit och ansöka om laglig rätt att stanna i landet måste man bryta mot lagen. Denna absurda regel uppmärksammas nu senast i och med de tolkar i Afghanistan som givetvis borde stanna här men helt enkelt inte kan ta sig hit på grund av visumreglerna. Men regelverket drabbar naturligtvis alla från hela världen som söker skydd.

Kommer riksdagspolitikerna fixa det? Troligen inte. Därför behövs ett nytt parti i Riksdagen. Ett parti som rakryggat står för sina löften och inte avviker från grundläggande principer i kompromisser. Ett parti som har en humanistisk, frihetlig syn på människan och samhället. Ett parti som tar det här med mänskliga rättigheter, demokratins fundamenta och rättstatens principerallra högsta allvar.

Kort sagt: Piratpartiet behövs i Riksdagen.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , Ung PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,
,,
,
, ,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Människor dör på grund av REVA – och vapenexporten

REVA och migrationspolitik har länge varit tapetetenoch utvisningarna är förstås ett folkrättsvidrigt, människorättsvidrigt och moraliskt vidrigt problem, som drabbar alla de utsatta människor som lyckas fly från förtryck till Sverige.

Det här inlägget handlar om alla de andra – de som inte lyckats fly. De som kanske skulle ha kunnat få ett bra liv här – om inte en kula från regimens vapen träffat dem. Även deras lidande bär svenska staten en skuld för – genom att man beväpnar deras diktatorer. Regeringen, Socialdemokraterna och andra ansvariga måste ta sitt ansvar för flyktingpolitiken, såväl i Sverige som i utlandet.

Newsmill har publicerat en ny debattartikel av mig, i egenskap av Ung Pirat och piratpartist, idag: ”Sälj inte vapen till diktaturer”. Debattartikeln skrev jag redan innan helgen, då jag förfärades över Tolgfors odemokratiska hopp mellan ett arbete i demokratins tjänst – och ett arbete i vapenindustrins tjänst. Nu, då slutförhandlingarna inleds om ett globalt vapenavtal (läs Svenska kyrkans fantastiska debattartikel om detta!), är min text än mer relevant – särskilt då Billströms rasistiska uttalande återigen aktualiserar frågan om att Moderaterna inte tycker att alla är lika värda, att vissa människor är värda mindre inte bara än andra människor, utan även svensk vapenindustris särintresse av vinst.


Demonstranter i Bahrain häromdagen. Risken är stor att flera av dessa har barn, föräldrar eller syskon som mördats med svenska vapen.

Den arabiska våren skälvde världen. En hel mänsklighet såg med förvåning, glädje och hopp hur miljontals människor svepte av sig diktaturens bojor och kämpade mot regimens förtryck. En nästan enig omvärld – inte minst Sverige – fördömde diktaturernas våldsmetoder. Samtidigt beväpnade Sverige de regimer man sade sig motarbeta.

När Saudiarabien gick in i Bahrain – ett land där den arabiska våren slogs ned allt för fort, våldsamt och effektivt för att hinna uppmärksammas i medierna, till skillnad från exempelvis Syrien – och mördade obeväpnade demokratiaktivister kan de svenska vapen Sverige sålt till Saudiarabien ha använts.

Raoul Wallenberg.

Raoul Wallenberg – humanist.

Beväpnandet av diktaturer är en skamfläck på Sveriges tradition av frihet, demokrati och medmänsklighet mot omvärlden. Det är inget annat än ett hån mot minnet av Raoul Wallenberg, Dag Hammarsköld och andra svenska diplomater som i historien vigt och stundtals givit sina liv i kampen för att sprida de humanistiska ideal Sverige så länge sagt sig värna.

Det här har skett med bred parlamentarisk förankring hos såväl Alliansens partier, kanske främst Moderaterna, som Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. En politisk enighet har funnits och finns fortfarande om att Sveriges tillväxt är viktigare än diktaturers demokratisering. Majoriteten av Sveriges politiker stödjer vapenexporten till diktaturer, vilket ur ideologiskt perspektiv är svårförståeligt.

Sedan när är det frihetlig liberalism att hjälpa rättighetskränkande, auktoritära styren, Alliansregering? Sedan när är det medmänsklig solidaritet att beväpna folkens massmördande diktatorer, socialdemokrater? (Att Sverigedemokraternas tal om att ”hjälpa flyktingar på plats” inte är något annat än en skicklig, illvillig retorik i syfte att maskera sitt inhumana, irrationella invandringsmotstånd är däremot föga förvånande.)

Samtidigt som de flesta politikerna vägrar ta sitt ansvar visar flera opinionsundersökningar att en stor majoritet av Sveriges medborgare vill sluta sälja vapen till sådana länder. För ett år sedan släppte Sifos en undersökning där överväldigande 78 procent ville sätta stopp för vapenexporten till diktaturer. Av resten är de flesta osäkra; endast 13 procent säger ja till vapenexporten. Samtidigt vill 87 procent av riksdagsledamöterna att denna vapenexport ska fortsätta.

Vapenexporten till diktaturer saknar inte bara folklig förankring, utan rimmar även mycket illa med de internationella åtaganden Sverige tagit på sig angående mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat. Men de flesta politiker har givit jobb och ekonomi överhanden över dessa eviga och universella värderingar. Humanismens grundpelare har utan vidare till tomma ord på värdelösa dokument – ord som politikerna gärna talar vackert om, men som när det kommer till krittan blir helt värdelösa.

Tobias Billström - antihumanist. Foto: Pavel Flato.

Tobias Billström – antihumanist. Foto: Pavel Flato.

FN:s tidlösa deklaration över mänskliga rättigheter från 1948 påminner oss: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. […] Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” Om Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna fått bestämma hade texten nog istället lytt:  ”Svenska jobb är viktigare än arabiska liv.”

Det var det första grundläggande felet i svensk vapenpolitik. Det andra felet är hemlighetsmakeriet. Insynen är extremt begränsad i vapenexporten, för allmänhet, media och till och med för de politiker som själva beslutat om reglerna för vapenexporten. Vissa utvalda ledamöter i Riksdagen får visserligen bevaka vapenexporten – men om de rapporterar något för omvärlden, t.ex. om att reglerna brutits (som de bevisligen gjorts de senaste åren), hotas de av långa fängelsestraff.

Skandalen som avslöjades förra året av Sveriges Radios prisbelönta journalister på Kaliber, då det uppdagades att Sverige hemlighållit hjälpen till en ny vapenfabrik i Saudiarabien, måste ses mot bakgrund av denna tradition av urusel transparens i svensk vapenexport. När allt annat i vapenexporten redan är så hemlighållet som det redan var – fullt i enlighet med politikernas beslut – måste det ha framstått som rent naturligt för tjänstemännen att hemlighålla ytterligare en del av exporten.

Den bristande insynen är inte bara ett problem för de enskilda grävande journalister som ihärdigt arbetar i sanningens tjänst – det är ett problem som rör hela det svenska samhället på djupet, eftersom det underminerar själva demokratin. Om folket inte får veta vad politikernas beslut innebär – hur ska vi då kunna utkräva demokratiskt ansvar när vi röstar?

Som för att lägga grädde till det odemokratiska moset möttes vi igår av nyheten att Sveriges förra försvarsminister Sten Tolgfors, ökänd för sina lögner om Saudiskandalen, nu fått ett nytt jobb. Trevligt för honom – men vidrigt för Sveriges anseende som rättstat. Tolgfors får nämligen ingen okontroversiell anställning av typen kassör på ICA, utan har blir lobbyist åt vapenindustrin.

Det är inte värdigt en fungerande demokrati med maktdelning och åtskiljnad mellan stat och särintressen att den människa som tidigare hade ansvar för komplexa och mycket viktiga frågor om Sveriges vapenexport nu ska jobba för ett bolag verksamt inom den sfären – och säkerligen (om än kanske inte avsiktligt) därmed låta privata företag få nytta av svenska statshemligheter. Därför kräver vi i Piratpartiet en karenstid för ministrar, så att de inte utan vidare kan hoppa mellan staten och dess uppdragstagare.

Vi i Piratpartiet kräver att all vapenexport till diktaturer och andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter omedelbart upphör. Annan vapenexport har vi inte tagit ställning till, mer än att eventuell sådan måste ske med god demokratisk insyn. Dessa humanistiska ställningstaganden kontrasterar tydligt mot Regeringens, Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik, som sätter kortsiktig ekonomi före respekt för rättigheter. Deras politik saknar demokratiskt stöd hos Sveriges befolkning, varför en förändring av politiken från Regeringens och övriga partiers håll omedelbart måste ske – om inte annat av rent demokratiska skäl.

Hösten 2014 får svenska folket vid valurnorna annars ställa sig frågan: ska svenska jobb verkligen vara viktigare än arabiska liv?

Charlie Chaplin påminner oss: en bättre värld är möjlig. Om Allianspartierna tar sin ideologi på allvar. Om Miljöpartiet mäktar med en bättre migrationsöverenskommelse. Om Socialdemokraterna står upp för solidariteten.

Om svenska folket väljer mer humanistiska politiker.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , , , , Ung PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,
,,
,
, ,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Min första filmrecension på bloggen kommer här, efter att jag ikväll såg ”Palme” på biografen Victoria i Stockholm.

Palme

Lindström, Kristin; Lycander, Maud et al

Foto: "Oiving" på Wikimedia Commons, CC-BY-SA 3.0 http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/deed.en

Olof Palme.
Foto: ”Oiving” på Wikimedia Commons, CC-BY-SA 3.0

Palme tillhör det förflutna. Ett Sverige där den socialdemokratiska dominansen var grundlagd sedan årtionden, där en valförlust kom som en chock. För mig själv har Olof Palme framstått närmast som en mytologisk gestalt i den svenska politiken. Det är inte så märkligt. 9 år skiljer oss från varandra. Och efter Palmes liv har fokuset hamnat på hans död. Det är sorgligt att en av Sveriges främsta politikers gärning ska få mindre uppmärksamhet än en tarvlig mördares.

Men nu håller det på att vända. I och med Henrik Berggrens så hyllade biografi över Palme – som jag tyvärr ännu inte har läst – har en förnyad våg av intresse för människan Palme svept över Sverige. Som ett resultat av detta har den nya dokumentären Palme kommit ut, som gjort förvånansvärt väl i från sig på svenska biografer, för att vara just dokumentär. Det förtjänar den – filmen kombinerar skickligt intervjuer med allehanda framträdande gestalter som ännu är i livet, med inspelningar från Palmes egen tid (vilket givetvis behjälps av Palmes lysande retorik).

Vem var då Palme? Dokumentären sätter naturligt nog ljuset mycket på Palmes överklassbakgrund, som många i vänstern hånade honom för. Ett sådant klassperspektiv är visserligen intressant, men för någon som likt jag själv inte är socialist utan istället pirat, blir Palmes gärningar ur ett humanistiskt perspektiv mer spännande.

Olof Palme förklarade i ett gammalt intervjuklipp sig vara demokratisk socialist, en ideologisk tillhörighet formad av hur han sett såväl fattigdomen och orättvisan den ohejdade kapitalismen i USA ställt till med, som det förtryck och den ofrihet kommunistiska diktaturer förslavat sina folk under. Följaktligen kritiserade han såväl Sovjets övergrepp, som USA:s bombningar av civila i Vietnamn. Just detta med Vietnam, det jultal Palme höll i radio 1972, framstår som den absoluta höjden av hans modiga retorik. De ord Olof Palme yttrande tillhör de främsta en svensk statsminister uttalat:

Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

Inte endast i fråga om Vietnamn var Palme en ovanligt uttalad västledare. Han tog även, tidigare en de flesta, en mycket stark ställning mot apartheid-systemet i Sydafrika, något som får översvallande beröm av självaste Desmond Tutu i filmen. Tutu går så långt som till att påstå att Palme antagligen bidrog till att det nya sydafrikanska ledarskapet inte började ägna sig åt omvänd rasism, utan istället valde den försoningens väg som apartheidbekämparna med Mandela i spetsen blivit så berömda för. Kanske låg Palmes främsta gärning just där.

Men Palmes politik hade också en mörk sida. Allra värst var nog IB. Åsiktsregistrering av tiotusentals svenska medborgare i statens och socialdemokratins regi, fullkomligen i strid med demokratisk lagstiftning och grundläggande respekt för mänskliga rättigheter, var ett faktum som för de initierade tydligen ska ha setts som ganska naturligt. Trots Jan Guillos och Peter Bratts modiga avslöjande och den uppenbara sanningen i deras påståenden, valde dock Palme att ljuga riksdagen, pressen och svenska folket rätt upp i ansiktet. Hans trovärdighet som ideologisk demokrat och hederlig politiker får sig onekligen en rejäl törn.

Klipp visas också i filmen från Palmes officiella statsbesök i Kuba, där kommunistisk diktatur nyligen införts. Här får vi se Palme ta emot folkets jubel och samtala med Fidel Castro, som en första västledare att besöka landet. Ingenstans i filmen ifrågasätts det uppenbara hyckleri som ligger i att tala om sig själv som ”demokratisk socialist” som avskyr förtryck utförd i kommunismens namn, för att sedan besöka, och därmed ge legitimitet åt, just en förtryckande kommuniststat. Märkligt.

Geijer-affären – som ju också är bioaktuell nu med Call girl – ges blott 1 minuts tid på skärmen, där det nämns att Palme och andra högt uppsatta socialdemokrater troligen höll varandra om ryggen, men att ingen fortfarande riktigt vet vad som händer. That’s it. Man hade önskat att en dokumentär som gör anspråk på att skilja Palmes hela liv skulle gräva djupare än så. Som vanligt hade jag själv gärna sett en dubbelt så lång film, men det är kanske inte kommersiellt gångbart.

Porträttet av Palme blir sammantaget ändå mångsidigt, där såväl de framstående delarna av hans internationella engagemang som hans klart dubbelmoraliska politiska agerande framkommer. Därtill skildras mängder av aspekter som jag själv inte tagit upp i denna mer politiska recension, från Palmes stundtals frånvarande, stundtals engagerade familjeliv till hans märkliga inhopp i Norrmalmstorgsdramat, som man inte riktigt förstår vad en statsminister överhuvudtaget hade att göra i.

Olof Palme var en komplex ledare, och hans livsverk framstår som ett lysande exempel både på hur man ska och inte ska göra inom olika områden. Mest relevant framstår idag hans antirasistiska pathos som; i ett Europa där nazister ånyo sitter i ett folkvalt parlament, där våldsamma högerextrema grupperingar misshandlar människor med rasistiska motiv, och där allt överhuvudtaget ter sig skrämmande likt 30-talet behövs mer sådant engagemang. Regissörerna verkar hålla med, då de avslutar filmen med ett citat angående detta från Palme själv. Jag följer deras exempel:

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla – okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blåsa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa, men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

*

Kristina Lindström, Maud Lycander et al: Palme
St Paul Film AB, 2012
103 minuter

Andra recensioner/artiklar: SvDDNDN – DN – GPSydsvenskan – Expressen

Tidigare recensioner…

  1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar
  2. ”Sociala medier” av Paul Ronge – spännande intervjusamling med olika personer verksamma inom sociala medier

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPalmeOlof Palme, ,,,, ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Totalitära diktaturer är hemska stater som gärna och ofta inskränker deras medborgares mänskliga rättigheter. Ibland går de så långt som att mörda oskyldiga barn. Dessa regimer bör inte utrustas med vapen, helt enkelt eftersom vapens främsta syften just är att åsamka skada, och det är därför fullständigt förkastligt att utrusta stater där misshandel, tortyr och mord av oliktänkande ingår som viktig del i ens modus operandi med just verktyg för misshandel, tortyr och mord. Detta är något 79 procent av svenska folket håller med om. Det är också något jag skrivit om tidigare, då jag sökt övertyga Piratpartiet att driva frågan om att förbjuda vapenexport till diktaturer och människorättsfientliga stater.

Amnesty driver nu en kampanj för att stoppa vapenexporten till diktaturer. Organisationen skriver: Ett starkt vapenhandelsavtal är nödvändigt för att få ett slut på dessa människorättskränkningar. I sommar har vi en historisk möjlighet att förändra situationen, då världens länder samlas i FN för att förhandla fram ett avtal. Men denna möjlighet förutsätter att vi medborgare engagerar oss för mänskliga rättigheter genom att underteckna Amnestys namninsamling.

skriv under Amnestys kampanj, och sprid den till andra!

Foto: Rolf Broberg, CC-BY-SA 3.0

Foto: Rolf Broberg, CC-BY-SA 3.0

Foto: Rolf Broberg, CC-BY-SA 3.0

Carl Fredrik Reuterswärds konstverk Non Violence, icke-våld, som skapades som en reaktion på mordet på John Lennon. Ingen människa borde någonsin mördas. Att minska mördande staters tillgång till vapen torde vara ett tämligen effektivt sätt att minska mördandet på.

Pusha gärna Amnestys kampanj!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Piratpartiet befinner sig i en mycket spännande fas. Vi håller som parti på att bredda oss – så att vi går från att vara ett ett fåfrågeparti där vi så gott som enbart tar ställning i frågor med extremt tydlig bäring på medborgarrätt och immaterialrätt, framförallt på IT-relaterade områden, till att skapa ett mycket mer heltäckande partiprogram, enligt min och flera andra piraters önskan baserat på frihet, teknikoptimism, demokrati, medborgarengagemang, och mänskliga rättigheter, där vi fortfarande har de ursprungliga piratfrågorna som absolut fokus.

I detta breddningsarbete är just din insats mycket viktig, om du har minsta tycke för piratrörelsens mål, principer och åsikter. Gå in på Breddningsbloggen, centralen för vår diskussion! Bidra med egna förslag! Diskutera i kommentarsfälten!

(För mer bakgrund till hur själva breddningsarbetet fungerar, se mitt förra inlägg om processen.)

Allt gott och väl. Men för att bredda oss måste ju förslag dyka upp! Därför engagerar jag mig på två plan i breddningsarbetet: samtidigt som jag läser igenom, kommenterar och diskuterar alla gamla breddningsförslag, författar jag egna breddningsförslag och skickar in. Mitt första, om att utvidga rösträtten till alla Sveriges medborgare, föll tyvärr inte i särskilt god jord. Sådan är politiken – och jag låter naturligtvis inte ett misslyckande hindra mig från att söka driva Piratpartiet i en humanistisk, frihetlig riktning.

Därför skickade jag in, och har nu fått publicerat, ett nytt förslag om att begränsa vapenexporten till demokratier som respekterar mänskliga rättigheter och att kräva transparens inom denna export. Gå in och kommentera på Breddningsbloggen! Jag har, för första gången i denna bloggs historia, stängt av kommentarsmöjligheten på ett inlägg, nämligen detta. Helt enkelt för att diskussionen ska hållas samlad på Breddningsbloggen! Så kommentera, ifrågasätt, kritisera, håll med, protestera och ställ allmänt till med ett alldeles underbart debattklimat på kommentarsfältet till inlägget på Breddningsbloggen!

Här kommer så mitt inlägg:

Mänskliga rättigheter är viktigt.Så gott som allt det vi pratar i Piratpartiet – FRA, IPRED, PNR, ACTA, fildelning etc – har någon form av bäring på de mänskliga rättigheterna, och de utgör en naturlig och fundamental utgångspunkt för breddningsarbetet i vårt parti.

En i medierna mycket uppmärksammad men i vårt parti märkligt förbisedd fråga med anknytning till just mänskliga rättigheter är den vapenexport som Sverige bedriver till utlandet. Medan etablerade politiker försöker spela bort korten genom att börja diskutera teknikaliteter (“hur definieras vapen?”) och hänvisa till att allt sker enligt “lagar och regler” (duh, det är ju lagarna och reglerna i sig som är fel!) – en strategi vi för övrigt känner väl igen från FRA-frågan – handlar det egentligen om något väldigt enkelt: Sverige säljer redskap till förtryckande diktaturer som dessa regimer kan använda för att inskränka sin egna befolknings redan föga respekterade mänskliga rättigheter.

Saudiarabien är ett klockrent exempel. Helt oavsett den mycket märkliga affären med fabrikbygge som avslöjats, där det till och med verkar vara så att en minister faktiskt begått brott mot just “lagar och regler”, kvarstår faktumet – vilket alla är helt överens om – att Sverige exporterar vapen till Saudiarabien. Saudiarabien är verkligen ett land präglat av den totalitära diktaturens ondska; det är ett land känt för att förfölja människor som engagerar sig politiskt, tortera misstänkta för att få dem att avslöja brott de inte begått, avrätta människor utan att ens ge dem en rättssäker rättegång och för att sända egna militära styrkor för att slå ned demokratiska uppror i den arabiska våren. Ett land som, kort sagt, är en hemsk, repressiv, auktoritär, samt våldsam diktatur..

För mig är det helt självklart att Piratpartiet, som så engagerat kritiserar inskränkningar i mänskliga rättigheter som svenska politiker gör sig skyldiga till här i Sverige, likaså bör kritisera inskränkningar i mänskliga rättigheter som sker i utlandet med svensk hjälp. Export av övervakningsutrustning till diktaturer har vi redan tagit ställning emot – att då tillåta export av vapen till samma länder vore absurt.

En annan aspekt på det hela är bristen på insyn som hela processen präglas av – medlemmarna i Exportkontrollrådet, det organ av folkvalda ledamöter i Sveriges riksdag som ska granska den ofta mycket hemliga vapenexporten, arbetar under mycket sträng sekretess med hot om fängelsestraff, varför de inte ens för sina egna partier kan avslöja oegentligheter. Och oegentligheterna i sig utgör naturligtvis ett stort skäl till att detta är en piratpolitisk fråga – när statsförvaltningen eller t.o.m. statsråd agerar i strid med svensk lagstiftning (vilket verkar ske särskilt ofta just inom vapenexporten, kanske just på grund av att mygel frodas i mörkret bakom stänga dörrar) är det extremt allvarligt ur ett rättsperspektiv, och det utgör ett hot mot det rättssamhälle Piratpartiet vill värna.

Ytterligare ett sätt att se på hela saken med piratpolitiska ögon är ur ett folkrättsperspektiv. Ibland sägs i dessa diskussioner att “alla stater har rätt att försvara sig själva, oavsett statsskick”. Det stämmer kanske med den traditionella folkrätten, men en ur ett piratpolitiskt, mer modernt och demokratiskt perspektiv är det snarare folket, inte staten, som har rätt att försvara sig själva – och när det gäller vapenexport till repressiva regimer innebär sådan export ett stöd till diktatorerna och därmed en inskränkning i folkets folkrättsliga rätt att försvara sig mot övergrepp!

Ideologiska ställningstaganden i all ära – men viss roll spelar faktiskt den folkliga opinionen. Visst, Piratpartiet är ovanligt o-populistiskt i det att vi faktiskt håller fast vid våra principer, men då det gäller vilka frågor vi aktivt ska driva är opinionsläget tämligen viktigt (vilket är en anledning till att vi inte pratar så mycket om patent, trots att vi tar ställning i frågan). När det gäller just vapenexport till diktaturer är hela 78 procent av Sveriges befolkning motståndare, enligt SvT:s undersökning (13 procent vet ej, 9 säger ja). 78 procent av folket säger samstämmigt nej till den officiella politiken i en fråga. Jag blir förvånad om något motsvarande står att finna i någon annan fråga av denna dignitet.

Det så sällsynt höga folkliga stödet för att driva denna människorättsliga fråga, samt den stora bristen hos landets största partier i frågan (S och M vill båda ha kvar vapenexporten till diktaturer), liksom det faktum att frågan redan står högt på medias dagordning, gör motstånd mot vapenexporten till en så lysande fråga att driva att jag föreslår att styrelsen ska ta ställning redan nu (så får höstmötet eventuellt överklaga beslutet sedan, om det mot förmodan visar sig att majoriteten av medlemmarna inte tycker att det här med hänsyn till mänskliga rättigheter är en god idé).

Vapenexporten till diktaturer kränker mänskliga rättigheter, ignorerar demokratiska krav på insyn, verkar dra till sig hot mot rättssamhället som få andra politiska områden samt är impopulär hos Sveriges folk. Piratpartiet bör därför verka för att Sverige omedelbart upphör sälja vapen till såväl diktaturer som länder som kränker mänskliga rättigheter och inför demokratisk öppenhet inom vapenexporten.

Foto: Brocken Inaglory, CC-BY-SA 3.0
Foto: Brocken Inaglory, CC-BY-SA 3.0

För att parafrasera ett Internet-mem: Mata inte trollen, mata duvorna!

Bilden härovan – en Featured Picture jag hittade på Wikimedia Commons, alltså en av de bästa bilderna på den databas med fria filer som används av bl.a. projektet Wikipedia – får lite mer djup då man betänker de ord som den fotograferade människan riktade till fotografen (enligt fotografen själv): ”Pigeons need food, not pictures.”

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, breddning, ideologi, sakpolitik, pirataktivism, vapenexport, Saudiarabien, Saudivapen, försvar, försvarspolitik, utrikespolitik, export, vapen, fred, krig, folkrätt, demokrati, pacifism, öppenhet, transparens, insyn, rätten till liv, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Över 10 000 människor har dött i samband med upproret och massakern i Syrien det senaste året. Av dessa har flera hundra torterats till dötts, och flera hundra av de mördade är barn. Därutöver är oerhört många fler skadade, och omkring 30 000 människor har flytt för sina liv från landet – ett antal som väntas öka extremt.

Sverige tar nu, tack och lov, äntligen emot dessa flyktingar – Migrationsverket tog till slut sitt förnuft till fånga, efter att länge ha tvingat folk tillbaka till Syrien, det land som mer än något annat liknar ett helvete på jorden. För detta kan alltså inte svenska staten längre klandras. Vad Sverige däremot kan klandras för är vapenexporten till diktaturer. Även om svenska vapen kanske ännu ej använts för att mörda människor i Syrien, mördar de folk på andra platser; och vi kan knappast lita till att de diktaturer Sverige säljer till inte själva ska sprida vapnen.

Den manifestation som idag arrangerades på Medborgarplatsen i Stockholm (samtidigt som Amnesty hade en demonstration på Norrmalmstorg – synd att det inte samkoordinerades!) fokuserade inte på detta hemska svenska agerande. Istället fokuserade den på alla de människor i Syrien som rest sig för att kräva sina mänskliga rättigheter och demokrati, på modet hos de journalister som med risk för livet rapporterar om detta fruktansvärda och på ondskan i den regim som brutalt slår ned dessa uppror. Uppåt ett par hundra människor var där sammanlagt under de två timmar manifestationen pågick.

Många kloka personer talade talade – däribland både Expressens och Aftonbladets chefredaktör, Svenska Freds ordförande, Svenska PEN:s internationella sekreterare och  och den syriska journalisten Iman al Baghdadys mycket personliga tal som tyvärr stördes av ett par som det verkade helt okänsliga, okunniga och respektlösa människor – men den som bäst uttryckte den frustration jag själv delar var Nima Dervish. Han har lagt upp sitt tal på sin blogg, och jag kan inte bättre beskriva mina egna åsikter än vad han skrivit: så läs det! Och skriv på Amnestys upprop! Och skänk gärna pengar till Röda Korset som hjälper Syriens folk – SMS:a AKUT SYRIEN till 72 900 för att skänka 100 :-! Och sprid detta via sociala medier!

I slutet av manifestationen pratade jag med arrangörerna och tackade dessa, samt samtalade med en trevlig människa som undrade om inte Piratpartiet kunde stödja detta, när jag nämnde mitt engagemang i Piratpartiet. Hen hade förstås helt rätt – om något verkligen passar Piratpartiet som hand i handske är det när människor engagerar sig för demokrati och mänskliga rättigheter!

Inget riksdagsparti tar öppet avstånd från den arabiska våren, naturligtvis – men jag tror att regeringen kunde göra mer för att lyfta denna fråga internationellt – Svenska FN-förbundet har flera förslag på vad som kan göras utanför Syrien för att hjälpa folket i Syrien, och i detta kan Sverige naturligtvis spela en roll. Och framförallt: Sverige kan sluta med att sälja vapen till diktaturer och bygga vapenfabrik med självaste statsministerns godkännande. Ett sådant vapenexportsupphör skulle nog försvåra för despoter att mörda sin egen och andras befolkning (ett exempel är ju det nu uppmärksammade fallet med Saudiarabien; landets trupper – som alltså beväpnats av Sverige – skickades in för att våldsamt kväsa upproret i Bahrain).

Anna Troberg, vår partiledare, anslöt sig till upproret för att låta syriska flyktingar stanna i Sverige. Inte konstigt – sådana utvisningar står i strid med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och vi tar mänskliga rättigheter som en utgångspunkt för vår politik. Anna har vidare tagit ställning mot den svenska vapenexporten till diktaturer. Helt naturligt – ty följande finns att läsa i vårt principprogram: ”Mänskliga rättigheter gäller alla människor, och det är en demokratis skyldighet att aldrig medverka till att stävja demokratiseringsprocesser i utlandet.” Men: när Anna väckte frågan om att Piratpartiet ska ta ställning i frågan om vapenexport, protesterade många. Jag har väldigt svårt att förstå det. Hur kan vi uppriktigt protestera mot (relativt milda) inskränkningar av mänskliga rättigheter i Sverige i form av övervakning, och samtidigt ställa oss neutrala till att Sverige säljer vapen som syftar till att mörda människor till diktaturer ökända för att mörda oppositionella, och därmed hjälper andra stater att begå betydligt allvarligare övergrepp mot mänskliga rättigheter?

Nu gäller det att få resten av Piratpartiet med på spåret, och att vi faktiskt aktivt engagerar oss mot vapenexport till diktaturer och för hjälp till demokratirörelser. Naturligtvis är det bra att vi protesterar mot Datalagringsdirektivet (kom förresten på demonstrationen på lördag 13:00 på Sergels Torg i Stockholm), men vi måste också höja blicken och kämpa för mänskliga rättigheter på platser där de är betydligt mer kringskurna.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Västvärlden har länge sökt framstå som världens naturliga ledstjärna. Civilisationens hemvist, de demokratiska principernas högborg och upplysningens försvarare. Bekämparen av förtryck, tortyr och andra hemskheter. Upprätthållaren av upplysningens frihetsideal. I mångt och mycket stämmer bilden som målats upp; de västerländska staterna är förvisso demokratier med tämligen god respekt för mänskliga rättigheter. Men på senare tid har denna beskrivning av västvärlden kommit på skam. Kriget mot terrorismen med bristande respekt för den egna befolkningens rättigheter och deltagandet i diverse krig med bristande respekt för lokalbefolkningens rättigheter är välkända.

Denna västvärldens människorättsliga försumlighet har även yttrat sig i förhållandet till diktaturer världen över. Västvärlden har sett mellan fingrarna på övergrepp mot mänskliga rättigheter begångna av diktaturer, och till och med kunnat tänka sig att sälja verktyg som förenklar just sådana övergrepp och likande. Nu framkommer att en sådan relation mellan Storbritannien och USA å ena sidan och Libyen å den andra verkar haft en större omfattning än tidigare trott. Enligt  dokument funna i f.d. säkerhetschefen och utrikesministern Mussa Kussas kontor ska USA ha skickat misstänkta till Libyen för ”enhanced interrogation”. Begreppet är troligen en eufemism för tortyr, och oavsett om USA ville att de misstänkta skulle torteras, var de antagligen väl medvetna om risken för tortyr som ett sådant drag medförde.

Storbritannien ska ha hjälpt den libyska regimen tillfångata dess kritiker . Huruvida Storbritannien ska ha överlämnat oppositionella eller blott information om oppositionella är oklart; TT – eller åtminstone DN och SvD som hänvisar till TT – hävdar det förstnämnda, medan The Independent, som verkar vara TT:s källa, blott hävdar det sistnämnda. I vilket fall är varje hjälp till en diktatur syftad att förenkla för diktaturen att få tag på sina kritiker förkastlig. Brittiska statstjänsteman ska även ha hjälpt Gaddafi med hans tal i syfte att bättre på omvärldens bild av Libyen; medan detta inte är lika illa som tidigare uppräknade aktiviteter, bör naturligtvis ingen demokrati någonsin hjälpa en diktatur med dess propaganda.

Eftersom fakta behövs för ställningstaganden, krävs för ett helt säkert ställningstagande helt säker fakta. I detta fall finns tyvärr enbart osäker fakta, varför ställningstagande får formuleras som om-satser: om uppgifterna stämmer, är USA:s och Storbritanniens agerande grovt förkastligt. I detta fall finns föga om något som tyder på att dokumenten skulle vara fabricerade (de tidningar, bland annat The Independent, samt Human Rights Watch, som tydligen gemensamt hittat dokumenten, skulle förlora stort i trovärdighet om en sådan arbetsmetod som fabricering framkom; f.ö. litar jag på Human Rights Watch). Medan varken Storbritannien eller USA har bekräftat dokumentens autenticitet, har de inte heller förnekat dem; följande uttalande från en talesperson för CIA antyder snarast att de stämmer:

It can’t come as a surprise that the Central Intelligence Agency works with foreign governments to help protect our country from terrorism and other deadly threats.

Det kanske inte kan komma som någon överraskning att CIA samarbetar med andra stater för att bekämpa terrorism, nej. Där håller jag helt med talespersonen Jennifer Youngblood. Det som däremot kan komma som en överraskning är om CIA uppsåtligt skickat människor misstänkta för terrorism för att förhöras i ett land välkänt för sin användning av tortyr. Det är ingen trevlig överraskning, men stämmer den, visar det hur långt från sin egenuppmålade bild som frihetens försvarare USA kommit.

Foto: www.kremlin.ru (CC-BY 3.0)
Foto: http://www.kremlin.ru (CC-BY 3.0)

Foto: www.kremlin.ru (CC-BY 3.0detaljer).
Som synes har inte bara USA och Storbritannien haft ett tvivelaktigt förhållningssätt till Gaddafi.

Några andra som gärna skapat en bild av sig själva som befriare och demokrater är rebellrörelsen i Libyen. Medan det naturligtvis är bra att den gamla diktaturregimen störtats, tyder mycket på att rebellerna inte alls har lika stor respekt för mänskliga rättigheter som de påstår sig ha. Anklagelser om övergrepp begångna av rebellsidan, som godtyckliga arresteringar och tortyr, kommer från Amnesty med fler. Jag kan förstå den hämndkänsla som driver rebellerna och svårigheten i att omvandla det hat mot regimen som drivit revolutionen till respekt och tolerans för alla människor. Men detta är blott en orsak till det felaktiga agerandet och på intet sätt en hållbar ursäkt.

Som Abdelshafi Hassem, en av de rebellerna som verkar ha en genuin respekt för deras fienders och brottsmisstänktas rättigheter och som själv hållits fångad av Gaddafiregimen, säger:

Jag blev torterad med elsladdar, vakterna kallade mig råtta och pissade i mitt dricksvatten. Nu måste vi visa att vi inte är lika dåliga som de, att vi kan behandla de brottsliga elementen enligt de lagar och regler som finns i ett civiliserat samhälle. Om vi misslyckas med det har hela den här kampen varit förgäves.

UPPDATERING: Anders Karlsson länkar i en kommentar nedan länkat till en mycket pedagogisk och, som det verkar, mycket insatt artikel på svt.se om varför väst inte hjälper syriska oppositionen som de hjälpt den libyska av Bo Inge Andersson, utrikeskommentator på SvT. Jag rekommenderar alla intresserade av situationen i Syrien, och västs förhållande till diktaturer i stort, att läsa den.

Uppdatering 2: SvD har idag, 5 september, skrivit om att en av den libyska revolutionens ledare, Abdel Hakim, tidigare ansetts vara en terrorist på grund av sin aktivitet inom den islamska rebellorganisation LIFG, och därför torterats av USA innan utlämning till den libyska regim han opponerat sig mot, den libyska regim som gjort sig kända för sin bristande människorättsrespekt. Oavsett om Hakim är en terrorist eller ej, oavsett hur demokratisk eller inte LIFG är, har alla människor en rätt att slippa tortyr. Därför bör USA mycket riktigt, som rebellerna efterfrågar, be om ursäkt och försäkra att de aldrig mer kommer svika de frihetens ideal landet bygger på.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Piratpartiet har nu ingått ett samarbete med Wikileaks, enligt ett gemensamt pressmeddelande som fått rätt mycket uppmärksamhet i flera media. Visst, generellt är samarbetet bra, men det är inte helt oproblematiskt. Jag har inget emot det mesta av Wikileaks arbete – jag gillar att makthavare inte längre kan vara säkra på att information de vill hålla hemlig förblir hemlig. Läckor av ACTA-förhandlingar, enskilda krigsbrott och dylikt gynnar öppenheten, det vill säga medborgarnas insyn i de folkvalda politikernas arbete, och därmed även demokratin (för att kunna göra ett betydande val när en röstar måste en ju veta vad partiet och politikern en röstar på står för, och hur de förvaltat sitt förtroende tidigare).

Men, som sagt, finns det problem. För det första är Wikileaks oberoende i fara. Wikileaks bör vara en neutral betraktare av vår värld som avslöjar sanningen om den i de fall sanningen undanhålls godtyckligt av makthavarna. När Piratpartiet har en god chans att själva bli makthavare – och faktiskt redan är det i EU-parlamentet – är det inte särskilt lyckat att Piratpartiet samtidigt hjälper Wikileaks, eftersom det lätt kan uppstå en beroendesituation de båda parterna emellan. Tänk om alla Wikileaks servrar i världen skulle beslagtas, utom de Piratpartiet har hand om? Och tänk om Wikileaks nästa vecka skulle få tag på ytterst graverande uppgifter om Piratpartiets organisation, som vid publicering skulle missgynna partiets nuvarande ledning kraftigt? Skulle inte Wikileaks då dra sig för att publicera dokumenten, helt enkelt för att de inte vill bli utkastade från partiets vård?

Men ett allvarligare dilemma är vissa uppgifter i Wikileaks senaste stora läcka, om kriget i Afghanistan. Wikileaks hade inte censurerat bort namnen på vissa afghanska uppgiftslämnare, uppgiftslämnare som nu svävar i livsfara eftersom deras fiender nu vet vilka de är. Soldaternas säkerhet är inte av särskilt stor vikt i sammanhanget – de har medvetet åkt till ett krig med risk för eget liv och får då acceptera att deras arbete sker under demokratiska former, med insyn – men lokalbefolkning som hjälpt USA har inte alls i samma utsträckning valt sin egen situation. Det är naturligtvis möjligt att som Reportrar utan Gränser förespråka principen bakom Wikileaks arbete, men ändå fördöma det misstag Wikileaks begått i och med den publiceringen.

Andra ser allvarligare på frågan; Lars Gustafsson har lämnat Piratpartiet i protest mot att partiet stöder en organisation som riskerat människors liv. HAX försvar ger jag inte mycket för; han besvarar inte själva huvudfrågan, nämligen varför det är okej att riskera oskyldiga människors liv. Om någon har ett bra svar på den frågan, tar jag naturligtvis genast tillbaka min kritik; kommentera gärna i kommentarsfältet. Jag tänker hursomhelst inte lämna partiet, av en enkel anledning:

Alla andra större partier i Sverige behandlar mänskliga rättigheter och demokratiska principer på ett betydligt värre sätt med FRA:s massavlyssning av elektronisk kommunikation, införande av Datalagringsdirektivet efter valet och vidare befogenheter till upphovsrättsinnehavare än polisen har via IPRED (tyvärr inräknas S i förespråkarna av den lagstiftningen, vilket gör att MP:s och V:s ställningstaganden i frågorna inte spelar större roll). För att inte tala om att Sveriges närvaro i Afghanistan (som innebär att Sverige deltar i krig, vilket naturligtvis innebär att mänskliga rättigheter blir kränkta) uppskattas av Alliansen, och eventuellt Socialdemokraterna (de verkar inte ha givit klart besked i frågan).

Så, ja, trots problematiken med Wikileakssamarbetet, finns det bara ett parti att rösta på i höst för den som bryr sig om medborgerliga och mänskliga rättigheter och andra principer som hör demokratin till. Rösta på Piratpartiet. Rösta för medborgarrätt.

Julian Assange och Rick Falkvinge. Foto: Rickard Olsson.

Julian Assange och Rick Falkvinge. Foto: Rickard Olsson.

Julian Assange och Rick Falkvinge. Foto: Rickard Olsson.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Older Posts »