Inte jäv, var vad hovrätten kom fram till i sin utredning av Tomas Norström, där utredaren (eller utredningsledaren?) själv var vän med målsägandeadvokaterna i The Pirate Bay-målet. Jag anser beslutet vara felaktigt – varför berättar jag nedan – men däremot inte en enorm rättsskandal, som vissa andra dock tycker. Eller, tja, en rättsskandal är det nog (milt sagt en dålig nyhet), men det är inte som att rättssamhället i staten Sverige står och faller med hovrättens bedömning av jävet, som dock kan uttydas av vissas kommentarer.
Det är ungefär som med FRA-lagen; FRA-lagen innebär inte att Sverige är en diktatur nu. Den innebär dock att Sverige blivit mindre demokratiskt, och tagit ett steg på (den tack och lov ganska långa) vägen mot en diktatur, då staten struntat i en mänsklig rättighet och hoppat över betänkande av grundlagen (hmm… betänkt har de kanske gjort, men då mest i stil med ”Jaså, sjätte paragrafen i regeringsformen lyder ‘Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad […] mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.’. Vem bryr sig?”). En domare har dömt under jäv i tingsrätten i (åtminstone) ett fall. Rättssäkerheten är inte kollapsad. Dock har vägen mot en totalt urholkad rättssäkerhet blivit ett steg kortare (och ett gigantiskt kliv kortare i och med IPRED).
Nå, en liknelse är vad jag tänkte använda för att belysa på vilket sätt detta är jäv (och att vår jävsanklagelse inte alls grundas på att vi ogillar domen, som DN-ledarskribenten Hanne Kjöller – ledaren hittar jag inte på nätet – verkar fått för sig). Tack till Nonicoclolasos s0m genom sitt inlägg gav mig inspiration och motivation till liknelsen – trots att vi har rakt motsatta uppfattningar i frågan. Here we go:
Tänk dig att det finns en lag som förbjuder mord. En domare ogillar mord och är med i Svenska föreningen mot ord. Svenska föreningen mot mord är i sin tur dotterorganisation till en internationell organisation mot mord, och alla som är medlemmar i Svenska föreningen mot mord bör hålla med moderföreningen i dess åsikter enligt moderföreningens ordförande. Tänk dig att moderföreningen tycker att alla som säljer eller ger bort något som överhuvudtaget kan användas till mord (alltså inte bara rena vapen utan även stekpannor, knivar etc) bör dömas till hårda straff. I dagsläget är det dock inte olagligt att sälja eller ger bort något som kan användas till mord.
Tänk dig sedan att några personer som ger bort föremål som kan användas till mord står åtalade för medhjälp till mord. Målsägandens advokater är dessutom också med i Svenska föreningen mot mord och umgås därmed ofta privat med domaren. Domaren blir domare i fallet med personerna som ger bort föremål som kan användas till mord. Är verkligen domaren ojävig i det fallet?
Precis så som ovanstående liknelse är det i TPB-fallet, fast det hela handlar om upphovsrättsintrång och inte mord, och det domaren vill ska vara olagligt men som inte är det är att sälja eller ge bort något som kan användas till upphovsrättsintrång (t.ex. fildelningsnätverk och Internetåtkomst) – och det är också huruvida det bör klassificeras som medhjälp eller ej rättegången handlar om.
Summar summarum: solklart jäv. Dåligt att hovrätten dömde som den gjorde, men Sverige är fortfarande ett rättssamhälle och ingen polisstat eller diktatur (måhända dock på väg dit).
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argumentation, argument, TPB, The Pirate Bay, jäv, domare, Internet, rättssäkerhet, rätten, domstolar, rättsväsendet, demokrati, diktatur, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, hovrätten, polisstat, FRA-lagen, FRA
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Jag är ingen jurist, och det är inte större delen av befolkningen heller, men ett av de stora problemen är att allmänheten ser det hela som jäv, och det urholkar förtroendet för rättsväsendet. När medborgarna inte längre litar på rättssamhället, då har vi stora problem. För övrigt så anser jag som lekman att den juridiska bedömning som hovrätten gjorde var fel.
”När medborgarna inte längre litar på rättssamhället, då har vi stora problem.”
Ja, men det är nog lite överdrivet. Att medborgarna inte litar på en domare, som i detta fall, är ett problem.
Du har kanske rätt i att det var lite överdrivet, men Pirate Bay rättegången är för många unga den första erfarenheten av det svenska rättssystemet, och det kan rubba förtroendet hos dessa. Det är lite som när första intrycket av en person ofta blir bestående. Alla analyserar inte det som hänt lika noga som du har gjort. Det är dessutom mer än en domare som är misstänkt för jäv.
Fast nu har ju en instans bekräftat den dåliga domarens beteende. Då är det inte längre en enstaka domare, då är det ett systemfel.
Jag har tänkt i liknande banor, när jag har hört formuleringar som att man vill komma åt dem som medverkar till piratkopiering i kommersiellt syfte.
Vilka tjänar på piratkopieringen?
De som tillverkar och säljer mp3 spelare, hårdiskar och tv-apparater som tar emot streamande filer via nätverk osv.
De som fildelar tjänar inget, de sparar möjligtvis pengar och tid då de inte behöver köpa produkten eller stå ut med reklamavbrotten på tv.
Men budskapet är solklart skräm Svensson till att lydigt hala upp plånboken för att köpa en gammal affärsmodell.
Vilka är då förlorarna?
Videobutiken runt hörnet och skivbutikerna är de stora förlorarna som slås ut först av naturliga skäl.
Men brancherna i övrigt verkar ju faktiskt öka sina intäkter år efter år utan att höja priserna trots en minskad försäljning.
Fler än någonsin går på bio trots att de flesta nu har en egen hemmabio och nerladdning av filmer som inte haft premiär ännu är omfattande.
Kanske fungerar fildelningen som reklam då så många oberoende undersökningar visar att fildelare köper mer kultur än genomsnittet?
Men åter till jävsfrågan så anser jag att det är ett solklart jävsfall om man kan mistänka att domaren är partisk och vill ha revanch för tidigare misslyckanden i liknande ärenden som Banhofs razzian.
Han är klart olämplig som domare om han inte inser det.
”De som tillverkar och säljer mp3 spelare, hårdiskar och tv-apparater som tar emot streamande filer via nätverk osv.”
Ja, och dessa personer tjänar på upphovsrättsbrott ungefär som bilförsäljare tjänar på fortkörning. De bör naturligtvis inte hållas ansvariga för vad kunder gör med deras prylar.
[…] räcker. Beträffande jävet verkar vi ha litet olika uppfattning (min uppfattning går att läsa i ett tidigare inlägg på […]
Är det inte märkligt att de måste ha ytterligare en upphovsrättsdomare (som är med i samma föreningar som domare1)…för att bedöma jäv? Kunde inte…ex en trafikspecialist-domare etc kunna bedöma rättsligt jäv?
Sant (men jävsbedömaren var, om jag förstått saken rätt, inte med i samma föreningar, men däremot vän med målsägandeadvokaterna).
Det stämmer att Sverige inte har blivit en diktatur eller polisstat. Steget dit är lyckligtvis fortfarande ganska långt. Emellertid håller jag inte med dig om att rättsäkerheten kvarstår, ett sådant dråpslag till trots.
Må så vara att i princip alla rättegångar går mer eller mindre rätt till i Sverige, för det tror jag att de gör, men det är inte det saken handlar om nu. De relevanta rättegångarna i frågan är de politiska, och jag menar att om något sådant här kan hända så finns ingen säkerhet alls. Det är tydligt att de kan döma precis hur de vill, utan någon som helst hänsyn till sina lagar. Det visar att de fall där en politisk rättegång faktiskt går rätt till så är det bara för att man valt att låta den göra det. Närhelst de har ett fall som de verkligen vill styra, då kan de göra det utan problem. Därför saknar samtliga rättegångar rättssäkerhet, för att de visat att de har makten helt i sina händer.
Om vi gör en något extrem liknelse, och säger att politikerna avrättade en oliktänkande helt utan vidare, men lät tiotusen andra gå fria – skulle du fortfarande säga att det är säkert att vara oliktänkande? Det skulle inte jag, eftersom de när som helst kan välja att avrätta en. Att de i de flesta fall inte använder sin makt betyder inte att vi är säkra.
Samma sak gäller rättssäkerheten. Att man väljer att låta flertalet rättegångar gå rätt till, bara för att frågan inte anses tillräckligt viktig, betyder ingenting. Det viktiga är att de, närhelst det behövs, kan välja att skrota alla skydd. Om de vill sätta dit en, då kan de göra det, och det finns inget man kan göra åt det. Det har de visat gång på gång i fallet med TPB. Därför anser jag inte att Sverige är rättssäkert, om så 99% av alla rättegångar går rätt till.
”Svenska föreningen mot ord” låter för övrigt som en ganska skoj organisation. 🙂
Det var en välvillig inställning till vad staten kan företa sig, innan den lämnat den demokratiska familjen.
I en demokrati kommer naturligtvis alltid några att få sina mänskliga rättigheter kränkta, t.ex. genom batongglada poliser, jäviga domare, massor med enskilda människor kommer alltid att bryta mot alla tänkbara lagar.
Men när staten förbryter sig mot ALLAS rättigheter, skall den inte längre bära namnet demokrati.
Ju förr taskspeleriet upphör, desto bättre; de styrande är lydiga lakejer åt en stat som mördat 3000 av sina egna medborgare, för att börja erövningskrig.
Allt annat får vi på köpet. Det är bara symtom.
På en sjukdom som angriper grundlagar, yttrandefrihet, meddelarskydd, rättsäkerhet…och möjligheten till utvidgad demokrati som Internet inneburit.
En del diktaturer har förlagt sina våldsdåd utomlands, något Sverige nu deltar i.
Avsteget från rättsäkerheten i angreppet mot Internet är spikrak, ingen olyckshändelse, utan ett medvetet politiskt val. Jag accepterar inte benämningen demokrati på ett sådant land.
Svenska föreningen mot ord → Svenska föreningen mot mord
Frågan är när Calandrella anser att vi har att göra med en enorm rättsskandal? – Finns det någon gräns där Calandrella kan konstatera att – nej nu jävlar – nu har det gått för långt? – Jag kan kanske hålla med med Calandrella om domarfallet bara var en enskild händelse – men har Calandrella tagit med följande händelser i sin avvägning också?
* En fd justitieminister – T. Bodström (S) som ägnade sig åt ministerstyre och som – efter hot och påtryckningar från USA – beordrade tillslaget mot TPB men klarade sig undan i alla fall
* En åklagare – Roswall – som ena dagen säger att det inte går att bevisa att TPB ägnar sig åt brottslig verksamhet men andra dagen lydigt följer husses order och slår till TPB’s serverhotell med femtio poliser varefter han beslagtar alla datorer i hallen för att sedan – helt i onödan behålla dem i över ett år?
* TPBs juridiska ombudsman som tvangs att lämna ett DNA prov när han kom till polisen för att bistå sina klienter
* Förundersökningsledaren i fallet TPB – J. Keyzer – som fick ”jobb” hos filmbolaget Warner som tack för väl utförd arbete – och sedan justitieministern B. Asks kommentar – att det var väl bra att Keyzers kompetens var uppskattad även utanför poliskåren
Om man ser till hela bilden i fallet TPB – kan Candrella då fortfarande hävda att det inte är frågan om en enorm rättsskandal?. – Om inte – vad är?