På sin webbplats har Försvarets Radioanstalt (FRA) en FAQ-sektion. Den är ganska intressant, men innehåller några fel, eller åtminstone tveksamheter.
Finns det situationer när FRA får bryta mot lagen?
Svar: Nej!
Är inte detta en självklarhet? Jag tycker det vore riktigt skrämmande om en statlig myndighet eller motsvarande skulle tillåtas bryta mot lagen… Men egentligen: av vem då? Vem skulle tillåta det? Regeringen? Tja, det regeringen gör måste ha stöd i lagstiftningen… Eller skulle det vara ett slags undantagstillstånd någon gång, vilket skulle innebära att FRA fick bryta mot lagen? Undantagstillståndet skulle då regleras i lagen, så det vore inte lagbrott som isåfall begicks av FRA. Således är denna fråga med tillhörande svar väldigt onödvändig. Tror de att svenska folket är osmarta? Eller har de den frågan där bara för att stärka tilliten till FRA? Eller kanske de inte tänkt på hur självklart det är att de inte får bryta mot lagen? Fast förresten, FRA-lagen bryter kanske mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna… Och det får väl anses vara en lag… Då skulle FRA, när FRA-lagen trätt i kraft, samtidigt bryta mot lagen (deklarationen om mänskliga rättigheter), som de inte gjorde det (det var i enlighet med FRA-lagen). Märkligt egentligen. Att en lag kan röstas igenom utan att följa redan existerande lagar (som inte ändras eller tas bort i och med omröstningen). Antagligen har de (med ”de” avses de som föreslog FRA-lagen) tänkt på det, och FRA-lagen bryter helt enkelt inte mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter… Eller så bryter FRA-lagen mot den, och de struntar i det. Jag vet inte vad som är värst; att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tillåter ett sådant här ingripande i den personliga integriteten med fler demokratiska värderingar, eller att beslutsfattarna inte bryr sig om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dåligt i båda fallen.
Varför kan FRA inte berätta vilka länder man samarbetar med?
Svar: Det är praxis inom underrättelsevärlden att inte avslöja eller bekräfta sina kontakter. Eftersom dessa till sin natur är bilaterala, krävs det också samsyn mellan parterna i denna fråga, det räcker inte med att bara den ena är beredd till större öppenhet.
Istället för att presentera några egentliga anledningar hänvisar FRA till praxis (praxis i sig är inget agrument för att göra det; det är som att hänvisa till varför vi har skolplikt med att ”så har vi alltid gjort”; i politik, som detta nog ändå kan anses vara, krävs bättre argument än så). Dessutom skyller de på sätt och vis ifrån sig på andra länder. För det första: Har FRA frågat dessa länder om det är okej att avslöja uppgifterna? För det andra: Om svaret blev nekande: borde inte FRA ta sig en funderare på om de verkligen bör samarbeta med sådana länder? Okej, om landet ifråga har goda argument så, visst, då är det väl okej, men varför redovisar inte FRA argumenten? Eller åtminstone berättar att de finns, istället för att bara komma med dåliga argument?
Övervakar FRA vanliga svenskars e-post, telefontrafik och surfande med mera?
Svar: Nej!
”Nej, inte än, men 1 januari, då minnsan! Då börjar vi övervaka!” Skämt åsido, men ärligt talat så kan de skriva att de inte övervakar vanliga svenskars e-post och så vidare nu… När FRA-lagen trätt i kraft så tar de helt enkelt bort frågan och svaret, spårlöst. Det är åtminstone en möjlighet. Eller så anser de att den verksamhet de kommer bedriva i och med FRA-lagen inte är ”[övervakning av] vanliga svenskars e-post, telefontrafik och surfande med mera”. Jag skulle gärna vilja få reda på hur de definierar ordet ”övervaka”. Åtminstone i en ganska vanlig betydelse (”kolla på information och på så vis ha uppsikt över”) får nog det FRA kommer sysslas med klassas som just det. Oavsett om det är med flit eller ej komemr övervakning ske av vanliga svenskar. Deras datorer må vara högteknologiska, men det är hövervakat enkelt omöjligt att vara hundra procent säker på att ingen information som inte är relevant på deras spaning efter yttre hot sipprar igenom systemet och läses av en anställd på FRA. Det är omöjligt att vara helt hundra på att ingen av de anställda kommer använda information som de får reda på på den vägen på ett illegalt vis.
Vad händer om FRA inte får spana på kablar?
Svar: FRA kommer att få allt svårare att stödja uppdragsgivare med relevanta underrättelser, till exempel om de direkta hoten mot Sverige. Konsekvensen blir därigenom ett osäkrare Sverige.
Det klassiska argumentet – staten får kränka din personliga integritet om det är för Säkerheten och Tryggheten! Om vi accepterar det argumentet till fullo kan vi lika gärna låta staten övervaka all vå kommunikation, varje steg vi tar, ja allt vi gör. Okej, visst, storheten på kränkningen av integriteten och vinsten i säkerhet och trygghet får förstås vägas mot varandra… Exempelvis anser jag att övervakningskameror på offentliga platser där det sker många brott är okej, eftersom det bevisat (har jag fått för mig, i alla fall) har en effekt på hur många brott som begås, och att kränkingen av den personliga integriteten är så liten… Precis som jag anser att det är okej anser jag att spaning i etern från FRA:s håll, eftersom det brukar vara publikt. Det brukar däremot absolut inte någons e-post vara.
Spanar FRA på inrikestrafik?
Svar: Nej. FRA spanar inte på inrikes kommunikationer. Det är en fråga för polisen. FRA spanar på internationella kommunikationer.Spanar FRA på trafik till och från Sverige?
Svar: FRA får spana på internationell trafik inklusive trafik till och från Sverige endast om trafiken går i luften någonstans.
Eftersom dessa hänger ihop och kritiseras i sitt sammanhang och på samma sätt listar jag dem direkt efter varandra. Återigen är det förstås enkelt att säga att FRA inte spanar på inrikestrafik – det gör de hursomhelst inte, oavsett vilken (rimlig) definitionen som används, innan FRA-lagen trätt i kraft, vilket den inte gör förrän om lite drygt 26 och en halv timme (de sista timmarna i frihet njuter jag alltså av genom att passa på att kritisera staten :-)). Nåväl. Jag tror att de även menar om de kommer – få – göra det när FRA-lagen införts. Till saken: Jag anser att de är ganska otydliga och missvisande med sina svar. De försöker, verkar det som, att vinkla informationen för att få den att verka som bättre än den är, eller hur jag skall formulera det. Med en strikt definition har de förstås rätt om att de inte kommer kunna/få spana på inrikestrafik. Däremot är det missvisande, eftersom det kan ge intrycket av att de enbart får möjlighet att – exempelvis – läsa din e-post om du e-postar någon i USA. Det är nämligen så att det räcker med att serverna befinner sig utomlands, något de flesta e-posttjänsters servrar gör (åtminstone Hotmails och Gmails, om jag inte missminner mig). Dessutom, tror jag, tar den flesta telefonin vägen genom utlandet. Således är det en ganska stor del – åtminstone hälften, skulle jag gissa på – av svenskars kommunikation som avlyssnas.
Samma sak med nästa svar. Den flesta trafiken går i luften någonstans. Återigen vill de alltså framställa FRA-lagen i bättre dager än den är värd. Dessutom, noterar jag, undviker de att svara direkt på frågan. Vid alla frågor där det – enligt dem – rätta svaret är ”nej” skriver de just ”nej”. Vid frågorna där det – enligt dem – rätta svaret är ”ja” skriver de inte ”ja” direkt, utan använder någon annan formulering. Borde inte myndigheter och myndighetsliknande (som FRA nog ändå får anses vara) försöka vara så klara och tydliga som möjligt? Och inte vinkla information till sin fördel?
Med Piratpartiet vid makten skulle nog inte FRA tillåtas hålla på med denna bristande argumentation. Och FRA-lagen skulle rivas upp, så det skulle inte finnas någon anledning för mig att sitta här och skriva detta inlägg.
Nu har tydligen en ”FRA 2.0” kommit, som skall, om den går igenom i Riksdagen, ersätta ”FRA 1.0” i höst. Tydligen skall vissa nya åtgärder för att skydda den personliga integriteten vidtagits… Men som ni märker om ni läser nedanstående länkar verkar det mest vara tomma ord och sådant som inte har särskild stor betydelse än då.
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande FRA, Demokrati, Politik, Övervakning, integritet, lagar, staten, FRA-lagen.
Några relaterade länkar; de är relaterade på så sätt att de behandlar FRA-lagen och övervakning precis som detta mitt inlägg gör: Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Tankar från rooten, Opassande, Scaber Nestor, Mark Klamberg, Svensson, Snorkig, Fritänk
Intressanta spaningar du hittat på FRA-FAQ. Lustigt att de måste förklara att de inte får bryta mot lagen … 😉 Inget förvånar dock mig längre (jag är en av dem bakom riksdagssvar.se.. har hållit på med den här s—-n länge nog för att vara bra luttrad.)
Håll lågan vid liv! Gå med på demonstrationen 10. januari i GBG om du kan. se antifra.se
[…] vimlar, IPRED, IPRED2, ACTA, FRA, PKU-registret. Inte att förglömma statligt utfärdade trojaner ämnade att installeras på […]
Olof Bjarnason: Ah, jag har sett riksdagssvar.se tidigare, och tycker att det är ett bra initiativ. Särskilt att ni lyckas vara så trevliga anser jag är bra. Tyvärr bor jag inte i Göteborg, men tack ändå för tipset.
Den första frågan, om lagligheten i det FRA gör, finner jag mycket intressant. Det nekande svaret från FRA är förstås ointressant; FRA kan rimligen inte svara på något annat sätt och fortsätta att fungera som en statlig myndighet. Frågan bör däremot ställas till en opartisk juridisk auktoritet. FRA är ingetdera, även om dess nuvarande generaldirektör Ingvar Åkesson har ett förflutet som domare. Själv är jag juridisk lekman och läser lagen på min fritid.
Från och med den 1 januari 2009 har jag svårt att se FRA:s verksamhet som olaglig; då träder den av riksdagen den 18 juni beslutade signalspaningslagen i kraft. Det dröjer ytterligare nio månader innan teleoperatörerna blir skyldiga att överlämna sin trådburna trafik via samverkanspunkterna, men redan i morgon är det alltså fritt fram för FRA att avlyssna den trafik som når myndigheten ändå, via etern eller på annat sätt. Jag ser tiden fram till den 1 oktober 2009 som en övergångsperiod av osäkerhet under vilken vi alla förväntas ställa om oss till de nya förhållandena. Möjligheten att efter den 1 januari beslå FRA med några olagligheter ser jag som små, åtminstone under nu gällande regeringsform med uppenbarhetsrekvisit.
Jag vill däremot ifrågasätta lagligheten i det som har skett fram till och med i dag, nyårsafton 2008. I samband med bloggbävningen i början av juni anmäldes FRA till åklagare för någon form av olovlig avlyssning. Jag har inte läst anmälningarna, men jag reagerade på svaret från åklagaren att det inte var olagligt att avlyssna privata telemeddelanden som sändes i radio. Åkesson instämde, och fortsatte med att upplysa om att det finns ett förbud mot att obehörigen till annan föra vidare upplysningar ur ett sålunda avlyssnat telemeddelande, men att FRA har behörighet att göra just det – föra vidare upplysningarna till regeringen, eller vilken annan myndighet som nu anses behörig att erhålla dem.
Jag instämmer med åklagaren och med Åkesson i att det dels är tillåtet att lyssna på radio, dels förbjudet att obehörigen föra vidare de avlyssnade telemeddelandena. Det är i frågan om vem som är behörig att föra dylika meddelanden vidare som min och Åkessons uppfattning går isär (jag vet inte huruvida åklagaren tog ställning i den frågan).
Jag ställde själv frågan till Åkesson i samband med ett föredrag han gav hos Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala i höstas. Jag har inte analyserat hans svar i detalj (det finns inspelat), men det gick i huvudsak ut på att FRA:s behörighet följer av den myndighetsinstruktion som FRA har fått av regeringen. Alla statliga myndigheter har sådana instruktioner, och de brukar utfärdas i form av förordningar. Det finns en sådan för FRA i Svensk författningssamling (SFS), men den är bara ett år gammal och jag betvivlar att det är den som Åkesson syftar på, särskilt som den inte säger i klartext att FRA är ”behörig” att åsidosätta förbudet i 6 kap. 23 § lagen om elektronisk kommunikation mot att föra vidare telemeddelanden som avlyssnats i radiomottagare. Det måste finnas en mer uttrycklig instruktion någonstans. Var då? Är den hemlig? Kan den ens vara hemlig, när den berör en grundlagsskyddad rättighet (telehemligheten)?
Att det här förbudet blev lag 1978 (genom en ändring av den då gällande radiolagen från 1966) är nämligen en direkt följd av att telehemligheten skrevs in i 1974 års regeringsform; det framgår om man läser förarbetena till lagändringen. Förbudet som sådant var dock inte nytt; det hade redan tidigare stått i en av regeringen (1967, tror jag) utfärdad förordning. Nyheten var att det enligt RF inte räckte med en förordning; telehemligheten måste uttryckligen skyddas i lag beslutad av riksdagen, så att inte regeringen hipp som happ skulle kunna inskränka den genom en förordning. I sak innebar dock lagändringen ingen förändring av förbudets innebörd eller ens dess formulering; ordet ”obehörigen” lyftes bara över från förordningen, med samma innebörd som tidigare.
Jag är däremot tämligen säker på att regeringens vid den tiden (1978) gällande instruktion för FRA inte samtidigt blev lag, och det har den uppenbarligen inte blivit senare heller. Kan då regeringens instruktion för FRA som eventuellt innehållit ett bemyndigande att föra vidare innehållet i telemeddelanden som uppfångats i radiomottagare ha fortsatt att utgöra ett reellt undantag från det förbud som just blivit lag? Nej, säger jag intuitivt. Jo då, säger mina juristbekanta, eftersom ingen ändring i sak var avsedd med 1978 års införande av förbudet i lag, så gäller det även vilka som var behöriga att åsidosätta förbudet.
Men införandet av själva regeringsformen då, den som trädde i kraft 1 januari 1975, nog var väl det en ändring i sak, inklusive det nya grundlagsskyddet för telehemligheten? Ja, det var det, men som vid alla lagändringar där en ny lag ersätter en gammal, så skriver man in några övergångsbestämmelser för att täcka situationer som föranletts av tidigare gällande lag. Därför har även regeringsformen övergångsbestämmelser, och enligt en sådan bestämmelse äger redan existerande lagar och förordningar fortsatt giltighet även om de inte införts i enlighet med bestämmelserna i den nya regeringsformen. Sålunda upphörde exempelvis inte 1962 års brottsbalk att gälla 1975 bara för att den införts enligt de äldre bestämmelserna i 1809 års regeringsform, och samma brottsbalk (om än med en hel del nya ändringar) gäller än idag.
Alltså finns risken att FRA än idag delvis lyder under bestämmelser som regeringen utfärdade i hemlighet under det kalla kriget på 1950- och 1960-talen, helt utan den avstämning gentemot våra i nu gällande RF föreskrivna medborgerliga fri- och rättigheter. ”Ingen ändring i sak.” Häpp!
Så nej, FRA bryter kanske inte formellt mot någon gällande lag. FRA är bara väldigt oense med dess kritiker om vad som är ”gällande lag”…
Där hängde jag inte riktigt med… Det var för avancerat och komplicerat. Men det tycker jag är skrämmande i sig: det är väl meningen att lagarna och processen att införa ny lagar skall kunna förstås av de flesta medborgare? Annars kan de ju göra vad som helst, om ingen/endast ett fåtal juridikintresserade riktigt förstår…
Jag instämmer; man kan inte begära av medborgarna att de skall hålla reda på alla dessa specialbestämmelser, i synnerhet inte när det gäller lagar som alla förväntas följa och de fri- och rättigheter vi alla har enligt grundlagarna.
Min egen intuition säger mig också att telehemligheten inte bara gäller gentemot andra enskilda personer; den gäller även gentemot myndigheter, och den borde faktiskt i synnerhet gälla just gentemot myndigheter. De undantag som vi accepterar beträffande hemlig avlyssning och liknande måste vara synnerligen tydligt angivna i lag läsbar för envar, och inte underförstådda eller undangömda i någon hemlig instruktion som bara Ingvar Åkesson får läsa.
Nu råkar jag ha intresserat mig för valda delar av SFS sedan minst 20 år tillbaka, så jag förstår att min redogörelse ovan inte är riktigt glasklar för den oinvigde, men tanken var just att visa att det är långt ifrån uppenbart vad lagen faktiskt säger. Jag är som sagt själv inte jurist, men jag förväntar mig att den som hävdar att jag har fel motiverar sin uppfattning med minst lika konkreta författningshänvisningar som jag har anfört.
Svensk lag lär dock vara förhållandevis transparent och läsbar för den breda allmänheten. I många andra länder måste man i praktiken vara utbildad jurist för att ens kunna läsa lagen och dra någon korrekt slutsats om dess innebörd på egen hand. I USA har jag för mig att det rentav är förbjudet att ge juridiska råd (”legal advice”) till någon annan om man själv inte är advokat; det är givetvis ett förbud som advokatsamfundet därstädes månar om som vore det en nationalklenod av samma rang som självständighetsdeklarationen…
Mycket intressanta inlägg som du skrivit och du hittar en mycket intressant tråd i FAQ, nämligen den om rätten att bryta mot lagar. Du hänvisar sedan till mänskliga deklarationen av FN. Det som FRA innebär är ett solklart brott mot deklarationen det finns dock ett problem. Nämligen att FN:s deklaration inte är att betrakta som en lag i Sverige. När Sverige ratificerade deklarationen tog man istället och såg till så att de svenska lagarna skulle stämma överens med deklarationen. Tyvärr kan man väl säga att likheten mellan svensk lagstiftning och deklarationen i sig själv, inte alltid är den samma. Om Sverige istället hade låtit deklarationen vara ett juridiskt dokument i Sverige, nämligen blivit en lag, då hade Sverige haft betydligt krångligare att införa dessa integritetskränkande lagar. Därmed inte sagt att de inte även idag bryter mot lagar och regler som de bör följa. Men det intressanta i sammanhanget är att det just finns två olika traditioner i hur FN:s deklarationer tillämpas, antingen är dokumentet själv att betraktas som ett lagdokument eller så har landet anpassat sina lagar till deklarationen.
Det är bara att beklaga att Sverige tyvärr tillämpar metoden som inbegriper att anpassa den svenska lagstiftningen.
Som samhällskunskapslärare på gymnasiet skulle jag vara oerhört tacksam att få elever med så stort politiskt och samhälleligt intresse. Fortsätt ifrågasätta och söka information.
Anders Andersson: Jag håller med dig. Att föbjuda juridiska från icke-jurister råd verkar helt befängt, och det lär vara mycket svårt att upprätthålla en sådan lag – om en förälder berättar om grundläggande trafikregler för sitt barn, hur skall det upptäckas? Med övervakningskameror överallt?
Tias: Hmmm, det verkar märkligt att Sverige kan välja en metod, som Sverige sedan inte följer. Tack för din komplimang.
Nu tror jag inte att ens amerikansk lag skall tolkas så bokstavligt (jag har dock själv inte läst lagen i fråga) att den skulle förbjuda familjemedlemmar att ge juridiska råd till varandra. Det handlar snarare om att hindra näringsidkare från att erbjuda sina kunder juridisk hjälp om de inte är auktoriserade advokater, antingen hjälpen ges gratis eller mot betalning. Jag hittade just en artikel om den här frågan.
I Sverige gäller att du inte får utge dig för att vara advokat och erbjuda dina tjänster om du inte verkligen är en utbildad och auktoriserad sådan, och även tillhör Advokatsamfundet. Däremot finns det mig veterligen inget som hindrar mig eller någon annan lekman på området från att berätta för andra vad vi tror oss veta om lagen, oavsett hur vi har skaffat oss den kunskapen. Det är alltså yrkestiteln ”advokat” som är skyddad i lag, och det är förstås till fördel för konsumenterna, men det gynnar även advokatskrået (fram till mitten av 1800-talet var i princip alla yrkesutövare i Sverige organiserade i sina respektive skrån med monopol på den näring de utövade, men sedan infördes allmän näringsfrihet och skråtvånget avskaffades).
Under lång tid var det också förbjudet för enskilda att hålla gudstjänst och läsa Bibeln utan ledning av behörig präst (Vilhelm Moberg beskriver i Utvandrarna hur det kunde gå till på 1800-talet, med polisen som fick upplösa enskilda sammankomster i hemmen innan det så kallade konventikelplakatet avskaffades). Folk riskerade ju att läsa Bibeln fel, och man ser väl än i dag på lagboken på ungefär samma sätt…
Här är en röst för fler enskilda sammankomster där vi läser och uttolkar lagens bud efter eget huvud!
Hej,
Jag laeser Din blogg ifraan Virginia, i USA. Efter 9-11 har det varit mindre roligt att som svensk bo i USA – det har blivit baettre, men de foersta aaren efter 9-11 var det riktigt otrevligt att resa tillbaka in till USA. Nu med FRA i verk, verkar det ju som att jag inte kunde kaenna mig saerskilt fri eller privat i Sverige heller!
Tack foer en fin blogg.
Haelsningar,
Fredrik
Ja, i USA har det varit (har jag hört) som att vad som helst – tortyr, integritetskränk – är okej, om det används i kampen mot terrorismen. Tack för att du uppskattar bloggen!