DN har en poäng men också flera fel

Dagens Nyheter har idag en ledare betitlad Arga unga män. Även om redan artikels rubrik och bildsättning tydligt ger intryck av att artikelns främsta uppgift är att lansera Sverigedemokraterna (vars huvudfråga, för de som inte vet det, är, eh, invandring, för att uttrycka mig hyfsat neutralt – personligen avskyr jag SD) och Piratpartiet (vars huvudfråga, för de som inte vet det, är medborgerliga rättigheter) som samma upproriska (underförstått usla) politiska alternativ, är artikeln ganska balanserad. Jag går igenom ledaren bit för bit, kritiserar det jag ogillar och uppmärksammar det jag gillar.

Frågan är bara om partiet klarar att skramla ihop tillräckligt många medlemmar med beredskapen att tröska igenom kommunala utskottsmöten. Ansvarstagande har inte direkt varit piraternas främsta signum.

Genom att på detta sätt försöka smutskasta (eller det kanske är ett lite väl starkt ord… kommer inte på något bättre) Piratpartiet genom att komma med lösa påståenden om att vi inte är särskilt ansvariga av oss, får ledarskribenten/-erna knappast en att tro att artikeln skulle vara särskilt seriös eller – tja, balanserad.

I övrigt är det bra att Piratpartiet, genom sin blotta existens, håller liv i integritetsdebatten. Hur vi ska förhålla oss till ny teknik, övervakning och registrering är inte frågeställningar som kommer att försvinna. De är centrala i ett modernt samhälle, och har varit det länge. Informationsteknologins snabba utveckling har dock ställt dem i ett helt nytt ljus.

För att komma från DN är detta nästan en uppmaning om att rösta pirat. Det måste vara något med DN:s sommarvikarier…

Men det finns inkonsekvenser i piraternas budskap. De säger sig vilja värna integriteten men vill samtidigt göra alla offentliga handlingar tillgängliga på nätet. Vem som helst ska med några knapptryck kunna ta fram uppgifter om sin granne och köra ”korsreferenser” mellan olika myndigheter. Det låter förvillande likt det övervaknings- och angiverisamhälle piraterna annars ivrigt varnar för.

Att förundersökningsprotokoll, och därmed obduktionsbilder som i Arboga-fallet, är offentliga handlingar betyder inte att de bör ligga uppe för allmän beskådan på internet. På vilket sätt det skulle stärka den enskilda människans integritet är svårt att se.

Tja, det här är anledningen till mitt val av rubrik. Denna aspekt är lika intressant som viktig: det spelar ingen roll om syftet med att offentliggöra allt staten handhar är maximering av insynen i hur staten styrs och inte medborgarnas privatliv – obönhörligen skulle det leda till att den personliga integriteten fick sig en smäll (det innebär förstås en viss inskränkning i privatlivet att Skatteverket har reda på folks ekonomiska uppgifter – intrånget där är befogat, skulle jag vilja påstå, då syftet är så önskvärt och definitivt uppfylls av intrånget – men inskränkningen blir av ett helt annat slag om ens grannar plötsligt kan få reda på det också, och frågan är om det inte vore en godtycklig inskränkning, då det faktiskt inte finns något särskilt bra syfte till att sådana uppgifter finns publika). Att inte offentliggöra privatlivsrelaterade uppgifter skulle dock leda till att en del av statens arbete faktiskt var höljt i dunkel, och det skulle möjliggöra att fler uppgifter hemligstämplades, och det vore inte bra för demokratin. Dilemma, dilemma. Lösning? Jag har ingen. Kommentarer, tack!

Ett frågetecken kan även sättas för piratrörelsens demokratisyn. Partiledaren Rick Falkvinge betonar i sin debattartikel att det bara är partiets ”allra skarpaste” representanter som ska företräda partiet lokalt. Ett ordval som inte direkt mildrar bilden av piraterna som teknokratiska elitister.

Elitismen hänger kanske samman med den utbredda misstron mot den etablerade politiken hos partiets anhängare.

Duh, Ricks ordval – även om det spontant kan väcka misstankar om elitism – beror knappast på något elittänk (att ”en upplyst grupp människor skulle styra det okunniga folket som inte vet sitt eget bästa” eller något i den stilen) utan snarare på det faktum att Rick inte vill ha några flummiga, oförnuftiga fritänkare som ser Piratpartiet som sin chans att driva just sin egen av etablissemanget istruntande fråga X, eller några inkompetenta personer som lätt blir bortfintade av de vana, etablerade politikerna eller lobbyisterna, utan några som dels faktiskt kan vad Piratpartiet står för och håller med det, dels inte skulle börja driva andra frågor som partiet inte tar ställning i och dels faktiskt kan det här med politik och därmed har någon reell chans att få med sig resten av partierna i de frågor vi driver (det vill säga demokrati, medborgarrätt, Internetfrihet och immaterialrätt). Men oavsett hade Rick kunnat formulera sig lite snyggare och därigenom undvikit att gammelmedia fick en så enkel angreppsvinkel. Nå, jag klagar inte; Rick gör ett så bra jobb som partiledare och anstränger sig så mycket, så ett litet misstag då och då inte gör något.

Pp:s och Sd:s öden är sammanflätade. Det är knappast troligt att bägge kan äntra riksdagen nästa år. Delvis slåss de om samma väljare, men framför allt lär uppmärksamhet kring det ena partiet ställa det andra i medieskugga.

Sverigedemokraterna ligger tyvärr bättre till i utgångsläget. Partiet har byggt upp en landsomfattande organisation och har i flera opinionsundersökningar legat över 4-procentsspärren. En undersökning från United Minds som publicerades i Aftonbladet i går gav dem 5,6 procent. Opinionsföretaget tror att det delvis kan röra sig om en överströmning från Piratpartiet som backar till 2,9 procent i undersökningen.

Sluta med antydningarna om att vi – Piratpartiet och Sverigedemokraterna – skulle vara ungefär samma skrot och korn, tack. Det finns inga planer på att bilda något Sverigepiraterna, okej? Men förstås är jag lika bekymrad som DN över att SD fått så bra resultat i opinionsmätningen (och självfallet hade det varit bättre om de rösterna varit på Piratpartiet).

Klart är att missnöjet med den svenska partistrukturen växer, och att det är arga unga män som driver på förändringen.

Jag är ingen ”arg ung man” (utan 13 år), men sedan har jag heller ingen särskilt stor roll i att driva på förändringen, förstås, så jag räknas kanske inte för DN. Det har däremot hon som skriver på Opassande (jag hatar att behöva lyfta fram några partimedlemmar på grund av något så irrelevant som kön eller ålder, men det torde vara enda sättet att bemöta DN:s kritik – långa, abstrakta resonemang om irrelevansen av sådana egenskaper i poltiken och hur fokusering på sådant i politiken, om än bara för att vissa på ojämn medlemsfördelning, faktiskt i slutändan har en negativ inverkan på jämställdheten verkar inte gammelmedia lyssna på så mycket, och, ärligt talat, inte folk i allmänhet heller) – och Emma är i fyrtioårsåldern vilket nog inte DN skulle kalla ”ung” – och Anna Troberg (som är andra vice ordförande i partiet), och Klara Tovhult (styrelseledamot), och Anna Svensson (också styrelseledamot) och Amelia Andersdotter (tvåa på EU-valslistan, EU-parlamentariker om Lissabonnfördraget går igenom), och…

Tja, det räcker nog med exempel; min poäng  är helt enkelt att det finns även kvinnor som driver på förändringen (och äldre personer, och folk som är för unga för att klassas som ”unga män” eller ”unga kvinnor”) och att det inte är särskilt trevligt att nedvärdera dessa personer insatser… DN-skribent, om du skulle tillhöra och vara med och driva en folkrörelse som kämpade för något, och någon sade något i stil med att ”Ja, den här folkrörelsen som drivs av unga män [eller annan kategori som du inte tillhör] är sannerligen stark”, skulle du tycka det var så roligt? Att ditt engagemang överhuvudtaget inte räknades, för att du inte råkade tillhöra en viss godtycklig kategori personer?

Jag är inte den enda kommunvalsuppställandenyheten, opinionsmätningen och/eller DN-ledaren genererat kommentarer från (Badlands Hyenas inlägg om saken har jag redan länkat till). Opassande snabbguidar folk som väljer mellan SD och PP, Kent Persson (m) uppmärksammar Skops nya opinionsmätning och tror att ett jämnt val missgynnar småpartier, Blogge Bloggelito jämför PP och SD med vatten och olja och statsvetaren Ulf Bjereld analyserar hur bra Piratpartiet klarar att ställa upp i kommunvalen.

Rick Falkvinge (pp) tar förstås själv upp nyheten om kommunvalen på sin blogg, Henrik Alexandersson kommenterar välskrivet det för SD goda resultatet i opinionsmätningen, Rolf Erikson delar min åsikt i fråga om ”unga arga män”, och Magnihasa ser inte något problem med offentliga handlingar på nätet ur ett privatlivsperspektiv, då handlingarna ju redan kan läsas av vem som helst om de är offentliga (det väcker dock en annan, närliggande fråga: bör handlingarna verkligenvara offentliga? Och så tillbaka på ruta ett…), Yami och pandorna illustrerar ganska roligt felet i DN:s resonemang om arga unga män, MinaModerataKarameller vill inte heller bli kallad ung arg man, Mattias Andersson exemplifierar med vad Piratpartiet kan förbättra om vi lyckas få beslutandemakt i någon kommun och Varför inte? ifrågasätter valet av fråga vid Skops opinionsmätning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, medborgarrätt, demokrati, Piratpartiet, (PP), Sverigedemokraterna, (SD), opinionsmätning, opinionsmätningar, generalisering, DN, Dagens Nyheter, offentlighet, insyn, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, storebror, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, nyhet, nyheter, elitism, elittänk, kommun, kommuner, kommunval, val, kommunalval, riksdagsvalet, riksdagsvalet 2010, riksdagsval, riksdagen

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Dagens avsnitt av Halal-tv

Jag kollade på dagens avsnitt av Halal-tv. Det var väldigt intressant. Avsnittets huvudfråga var kostanden för invandringen, samt vad svenskhet är. Att räkna på hur mycket invandrarna kostar tycker jag att, visst, det kan göras. Men jag förstår inte riktigt nyttan av det. Vi kan lika gärna räkna på hur mycket homosexuella kostar samhället, eller hur mycket folk som gillar Idol kostar för samhället. Se där – den gruppen kostar mer än de andra, så de försöker vi minska antalet personer i den gruppen. Eh? Det fungerar inte riktigt.

Men visst. Om nu folk vill räkna på invandringen, så skall det får göras. Dock finns det andra svårigheter. Hur länge är en person en invandrare? När övergår personen till att vara svensk (som de sade i programmet: om en person om invandrar till Sverige är invandrare till den dag då personen får arbete, och sedan räknas som svensk, är det inte alls konstigt om invandringen kostar)? Och vad skall räknas med (lite samma fråga, egentligen)? Alla verkar ge olika svar. Det bästa och enklaste vore nog att se alla som individer, som människor, och behandla de individuellt, inte efter vilka grupper de råkar tillhöra.

Och sedan: Vad är svenskhet? Är det, som Jimmy Åkesson lite vagt verkade antyda/hålla med om, att vara anhängare av kristendomen eller ha någon annan tro (eller inte tro alls) som varit vanlig i Sverige? Är personer som fötts i Sverige men har utländska föräldrar svenskar? Är det möjligt att vara svensk utan att kunna svenska språket? Är en person svensk om personen kallar sig svensk? Det föreligger en stor polarisering mellan ”invandrare” och ”svenskar”, vilket jag tycker är ganska roligt eftersom det inte finns någon solklar definition på ”svensk”; åtminstone verkade Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, inte kunna framföra en glasklar sådan – åtminstone hävdade han att det var ganska subjektivt, och att det var ”svåra frågor”.

Åkesson pratade även om assimilation. Han förespråkar alltså, om jag förstått rätt, att olika kulturer istället för att existera sida vid sida, kanske utbyta några tankar med varandra, bör efterlikna varandra så mycket som möjligt. Jag kan inte se vad som är dåligt med mångkultur. Så länge folk respekterar lagar och demokrati får de väl ha vilken kultur som helst?

För övrigt noterar jag att ingen i detta program reagerade på det okonventionella sättet att hälsa på. Tack och lov. Folk skall få hälsa så som de vill.

Read Full Post »

Klagomål på busschaufförer i Stockholm City

Tidningen Stockholm City hade igår ett reportage (som jag ej läste) om klagomål på busschaufförer, och idag publiceras fler inkomna berättelser om gånger då busschaufförer behandlat skribenterna på ett dåligt sätt. Jag håller helt klart med om att busschaufförerna som var involverade i de händelser som berättas om uppträtt på ett dåligt sätt. Jag har faktiskt själv varit med om det en gång. Nedan återger jag det som jag minns händelsen, men eftersom den inträffade för någon månad sedan är det inte helt säkert att den stämmer till 100 procent. Jag gör naturligtvis mitt bästa för att återge händelsen så korrekt som möjligt,.

Jag satt på bussen. Några personer plingade, men gick trots det inte av vid nästa busshållplats, där busschauffören stannat eftersom någon plingat. Busschauffören blev sur och sade att den som plingat skulle gå av, och att bussen inte skulle köra en meter innan detta hänt. Efter någon minuts väntande (utan att någon gått av) startade chauffören emellertid bussen och körde körde vidare till nästa hållplats. Återigen ”busplingade” någon eller några personer – vad jag uppfattade det som var det samma personer som plingat första gången som plingade denna andra gång. Chauffören stannade bussen på nästa hållplats och sade åt alla, varenda en i bussen, att gå ut. Sedan skulle bussen köra iväg.

Under ivriga protester gick de allra flesta ut; några stannade dock kvar och argumenterade med busschauffören, som sade att han inte ville argumentera utan bara att alla skulle ut. Jag försökte inte argumentera med vederbörande, men pratade med några medresenärer och instämde i att det var dåligt (jag är osäker på huruvida jag enbart lyssnade eller även deltog i konversationer – åtminstone någon konversation minns jag dock däkert att jag deltog i). Vissa stannade kvar, och förblev enbart sittandes där utan att diskutera med busschauffören. Efter kanske en kvart eller en halvtimme, under vilken de flesta stått utanför bussen men några på- och avstigande skett, åkte bussen iväg. Bara sådär. Med de passagerna som stannat kvar på. Märk väl: med de passagerare som stannat kvar på. Jag var inte på bussen. Jag och den majoritet som klivit ur bussen när chauffören bett om det (jag gick dock in ett par gånger och funderade på om jag skulle argumentera med chauffören eller ej) fick stå kvar och snällt invänta nästa buss, som av förklarliga skäl dock kom ganska snart (bussen som åkt iväg hade som nämnt stannat ganska länge innan den åkte). Den nya bussen blev ganska full, vill jag minnas; jag har för mig att jag fick stå upp. På den tidigare bussen hade jag haft sittplats.

Detta var så upprörande att jag nästan funderade på att kontakta SL:s kundtjänst. Jag gjorde dock inte det. Busschauffören hade det nog rätt tufft. Jag kan tänka mig att vederbörande ideligen fick utstå dessa busplingningar. Men busschauffören överreagerade ändå, helt klart. Och att helt stänga ute oss passagerare som uppförde oss och hade giltigt färdemedel var nog knappast ett beteende i enlighet med SL:s policy. Kanske hade busschauffören en dålig dag. Det har vi alla. Nåväl. jag har företagit hundratals resor med bussar i mitt liv, och de allra flesta gånger har busschauffören varit trevligt. De flesta gånger har jag fått ett ”Tack detsamma” eller leende tillbaka när jag önskat busschauffören en fortsatt god dag eller hälsat god morgon. Att peka ut just bussförare som otrevliga är inte bra, eftersom det är en generalisering. Och generalisering skapar fördomar. Individer agerar dåligt; inte grupper av människor.

Read Full Post »