Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘offentlighet’

I förrgår (tisdag 5 december) publicerade min lokaltidning Mitt i Söderort nedanstående insändare. Win! Inspiration till insändaren hittade jag hos Henrik Alexandersson. Övrigt läsvärt i ämnet är detta.

Insändare20131203

Offentlighetsprincipen är en av de viktigaste grunderna för Sveriges demokrati. Tanken med denna bestämmelse är att vi alla – såväl medborgare som journalister – ska ha fri tillgång till i princip all information om statens beslutsfattande. Detta är absolut nödvändigt för att vi i valen ska kunna ställa politiker till svars för deras agerande i maktens korridorer.

Tyvärr har Regeringen de senaste åren visat en häpnadsväckande brist på respekt för offentlighetsprincipen. Riksdagens konstitutionsutskott konstaterade för ett år sedan att det endast under perioden 2009-2012 genomförts hela 69 ändringar av sekretesslagen. I mars i år fick Regeringskansliet själva kritik av JO för att bryta mot offentlighetsprincipen.

Det senaste angreppet på offentlighetsprincipen kom alldeles nyligen. Den 21 november röstade sex av Riksdagens åtta partier för att alla dokument som kan ”skada” Sveriges internationella samarbeten ska hemligstämplas. Resultatet av denna gummiparagraf blir att information kan mörkas på extremt vaga grunder, som en enkel önskan från andra stater. Insynen begränsas. Makten stänger dörrarna om sig.

För oss i Piratpartiet är det självklart att medborgarna ska ha inblick i de folkvaldas göranden och låtanden. År 2014 ställer vi upp i valen till EU-parlamentet och Riksdagen. Om vi får folkets förtroende kommer vi arbeta för att återställa den offentlighetsprincip som är så viktig för vår demokratis funktion.

Leo Rudberg, 18, Piratpartiet

*

Dagens stora nyhet är annars att Sveriges myndighet FRA övervakat ryska ledare för USA:s räkning, och att NSA övervakar hundratals miljoner mobiler. Där har andra medlemmar i Piratpartiet skrivit väl: Anna Troberg, Christian EngströmAnders Lindbäck, Erik Einarsson, samt Henrik Brändén.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratinsändareMitt i SöderortMitt ifrihetöppenhetinsynoffentlighetoffentlighetsprincipengrundlaggrundlagen,,  lagstiftningpirataktivismaktivismvalEU-valet 2014riksdagsvalet 2014EUEuropeiska Unionen

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

En ny litterär recension – tack till Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner för inspiration. Den här boken fick jag syn på när jag besökte Östermalms bibliotek för någon vecka sedan då jag skulle låna datorer.

*

Sociala medier

– en halv sekund från ord till handling

Ronge, Paul

Foto: Nick Richards ("nedrichards"), CC-BY-SA 2.0

En social smartphone. Viktig för sociala media, och såväl
omslagsbild för samt tema i Paul Ronges ”Sociala medier”.
Foto: Nick Richards (”nedrichards”), CC-BY-SA 2.0.

Människan har i alla tider varit en social varelse. Vi har umgåtts, samarbetat, talat, berättat, musicerat och överlag levt våra liv ständigt på tvären med de gränser som skiljer olika individer åt. Förvisso är jag liberal och menar på att politiken måste utgå från individen; men politiken är inte allt. I samhället bortom maktens korridorer, juridiska dokument och ignoranta beslutsfattare existerar helt andra värden än dem som måste styra staten. Och det är här gemenskapen kommer in. Kanske kan enstaka individer uppnå lycka i total ensamhet; men de allra, allra flesta av oss tyr sig naturligt till andra människor. Kärleken och vänskap är – i all sin opolitiserade (nåja) enkelhet – mycket värdefullt för oss alla.

Men nog med klyschor och till saken. Sociala medier är en bok om Twitter, Facebook och bloggar (alltså bara traditionella sociala medier på webben; IRC och mejl tas inte upp) publicerad av medievetaren Paul Ronge. Nu skriver jag ”publicerad”, för bokens texter är bara delvis skapade av Ronge själv – boken utgörs av en hel klase intervjuer av massor av mediemänniskor. Och nu skriver jag ”medievetare”, för begrepp som ”PR-expert” har en förmåga att stöta bort mindre kommersiellt och mer etiskt/filosofiskt inriktade läsare (dit jag räknar mig själv). Ronges verk handlar visserligen till viss del om företagande, men då ur ett medieperspektiv (lite vagt påminner det om Magnihasa med vänners behandling av de 95 teserna), och det flummar aldrig in på urtråkiga vinst-/träffmaximeringsmetoder (jag tittar på dig, sökmotoroptimering, och jag tittar surt!).

Nej, istället håller Ronge kvar vid sina intressanta röda trådar: en om gränserna mellan privat/personlig/offentlig och hur de uppluckras eller snarare omvandlas, en om hur de sociala medierna kan användas för att driva och utveckla politik (och, som sagt, näringsliv) och en om underförstådda regler och normer  för uppförande privatpersoner emellan till näts. Det är ganska skickligt, med tanke på att intervjuoffren som snarare känns som -vittnen, -sanningsvittnen om de nya tiderna, har så vitt skilda bakgrunder. En ”medborgarlöns”-arbetande landsbygdsbo här, en riksdagspolitiker där, en forskare inledningsvis och en författare i blivande (och nätmässigt vardande) avslutningsvis.

Författarmängden gör att boken blir rätt varierad efter de medverkande personernas intresseområden. Som mer intresserad av de filosofiska och politiska aspekterna på sociala medier, är jag själv följdaktligen inte så jättenyfiken på intervjuer med olika bolags företrädare. Men Ronge har ett sätt att skriva – han är förvisso en PR-expert 😉 – som går hem, och då inte  på det simpla viset av typ Ipren-mannen (höll på att skriva IPREN-mannen, för att jag skrivit IPRED med versaler så ofta… politikskadad…). Paul Ronge är istället uppenbart intellektuell, och utan att förhäva sig själv och sina egna insatser i mötena med sina kontrahenter lyckas han förmedla sin seriositet. Vilket han säkert har något slags varumärkesbyggande baktanke med. Men det spelar ju ingen roll vilka bevekelsegrunder han har för sin trevliga, intellektuellt attraktiva framtoning – det viktiga är att boken blir bra.

Och det blir den. Allra bäst är den givetvis då de mest intressanta människorna får tala ut. Bland dessa hittar vi Mats Lindberg, en professor i statsvetenskap, som resonerar kritiskt om medieteori utifrån Jürgen Habermas, vars (tydligen) klassiska verk Borgerlig offentlighet på något sätt utgör den intellektuella grund som Paul Ronges snart tre förändringsfyllda decennier år senare lutar sig mot. Svaren från mymlan (Sofia Mirjamsdotter), en av de allra klokaste inom sociala medier i Sverige, är givetvis läsvärda, liksom de hennes tidvise kompanjon Deeped (som skrev ett klokt inlägg så sent som idag) ger kapitlet därpå. Kvällstidningarnas bägge chefredaktörer är närmast definitionsmässigt intressanta i deras roller; så värst mycket nytt kommer de inte med.

Det gör däremot en del andra, som jag inte väntat mig fängslas så av. Hit hör Alex Schulman, som basically erkänner att hans tidigare elaka roll var en konstruerad och till verkligheten föga kopplad persona han lanserade inte för att såra utan för att, tja, få uppmärksamhet och underhålla, verkar det som. Det verkar också som att Schulman – vars betydligt mer seriösa och kärleksfulla senare alster, såväl hans böcker som hans nya blogg, hyllats – uppriktigt ångrar mycket av det han lät sin delvis fiktiva nätsida säga. Men hit hör också Blondinbella/Isabella Löwengrip, som jag tidigare hade trott var någon pseudokunnig utseendefixerad människa med visst sinne för affärer. Nu är jag istället övertygad om att Blondinbella är extremt intelligent, betydligt mer penga- än utseendefixerad och med föga ädla motiv i sitt bloggande. Det har inte med någon egentlig antipati mot Blondinbella som person att göra – hon har gjort en del riktigt bra saker – utan min motvilja handlar istället om min antipati mot den kalla rationalitet som driver många företagare.

Den allra mest skärpta skildraren och skildrade i Ronges samtidsskildring är nog Tindra-Anette Boström. Denna bloggare – en av få integritetsdito jag inte kommit särskilt mycket i kontakt med (jag trodde inte alls tills jag alldeles nyligen, i ett annat sammanhang, upptäckte hennes kommentar på ett inlägg från 2008 – där jag för övrigt luftar rätt tokiga rösträttsåsikter; hur tänkte jag…?) – har på grund av diverse strukturella så kallade problem inte något arbete och går därför på statliga bidrag. Men lite likt sargoth/Piratkatten/Magnihasa verkar Boström inte uppfatta detta som något egentligt dilemma; istället ägnar denna mästertänkare sina dagar åt att sätta sig in i samtidspolitiska frågor av vikt, inte minst medborgarrättsrelaterade sådana. Att läsa Boströms tankar om dessa och om sociala medier är oerhört givande. Så om inte annat, låna boken för att läsa just hennes kapitel!

Frågor, att vrida, vända, bolla med, spinna vidare på, och slutligen kasta ut i bloggformat på den världsvida väv vi kallar nätet, finns det oerhörda mängder av – boken är inte någon instruktionsbok (mer än några tips på bokens sista fem sidor) eller något encyklopediskt verk, utan istället av en intervjubaserad, rätt lättsamt filosofisk natur. Detta inlägg skulle kunna  bli trenne gånger så långt utan att något mer än min tid (jag drar till Stora Karlsö med Fältbiologerna i morgon för semester) begränsar mig. Men jag tror det räcker här. Att jag ska låta recensionen av denna bok få ett värdigt avslut nu. En sista fundering får bli att jag om jag ska nämna någon reell brist saknar vissa initierade tänkare – Rasmus Fleischer, Emma Opassande, sargoth, Rick Falkvinge (och än fler jag knappt känner till finns)- i det digra verket. Men de kan jag å andra sidan följa på nätet.

Sociala medier är en bok som ställer ofta intressanta frågor och presenterar oftare intressanta svar från allra oftast intressanta tänkare rörande sitt ämne som ligger helt rätt i tiden. För om det är någon enda tes alla dessa disparata härolder för de tider som komma skall har gemensamt, är det deras starka övertygelse att sociala mediers betydelse endast kommer öka framöver. Däri instämmer jag. Och för att hålla koll på utvecklingen och kunna följa med i det sociala tågets färd är Ronges verk betydelsefullt (inte minst för de ”framtida forskare” Juholt talat sig så varm om). Och inte bara följa tågets färd – med Sociala medier i ena bakfickan, tvenne fulguider i den andra och Tweetdeck i den tredje kan du själv bli lokförare tillsammans med tusentals andra. Just det är förvisso de sociala mediernas kärna.

*

Paul Ronge: Sociala medier
Optimal förlag, 2010
274 sidor
ISBN: 978-91-7241-202-6

Andra recensioner: Paul Ronge själv – Paul Ronge under arbetsprocessenPaul Ronge om reaktioner efteråt – Erik Laakso – Doktor Spinn – Jimmy Mannungs bloggMimmimariesböckerKulturbloggen – Ramona Fransson – MotviktigtMikael Hansson – Arbetaren

Pusha gärna inlägget!

Tidigare recensioner…

  1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Piratpartiet har nu ingått ett samarbete med Wikileaks, enligt ett gemensamt pressmeddelande som fått rätt mycket uppmärksamhet i flera media. Visst, generellt är samarbetet bra, men det är inte helt oproblematiskt. Jag har inget emot det mesta av Wikileaks arbete – jag gillar att makthavare inte längre kan vara säkra på att information de vill hålla hemlig förblir hemlig. Läckor av ACTA-förhandlingar, enskilda krigsbrott och dylikt gynnar öppenheten, det vill säga medborgarnas insyn i de folkvalda politikernas arbete, och därmed även demokratin (för att kunna göra ett betydande val när en röstar måste en ju veta vad partiet och politikern en röstar på står för, och hur de förvaltat sitt förtroende tidigare).

Men, som sagt, finns det problem. För det första är Wikileaks oberoende i fara. Wikileaks bör vara en neutral betraktare av vår värld som avslöjar sanningen om den i de fall sanningen undanhålls godtyckligt av makthavarna. När Piratpartiet har en god chans att själva bli makthavare – och faktiskt redan är det i EU-parlamentet – är det inte särskilt lyckat att Piratpartiet samtidigt hjälper Wikileaks, eftersom det lätt kan uppstå en beroendesituation de båda parterna emellan. Tänk om alla Wikileaks servrar i världen skulle beslagtas, utom de Piratpartiet har hand om? Och tänk om Wikileaks nästa vecka skulle få tag på ytterst graverande uppgifter om Piratpartiets organisation, som vid publicering skulle missgynna partiets nuvarande ledning kraftigt? Skulle inte Wikileaks då dra sig för att publicera dokumenten, helt enkelt för att de inte vill bli utkastade från partiets vård?

Men ett allvarligare dilemma är vissa uppgifter i Wikileaks senaste stora läcka, om kriget i Afghanistan. Wikileaks hade inte censurerat bort namnen på vissa afghanska uppgiftslämnare, uppgiftslämnare som nu svävar i livsfara eftersom deras fiender nu vet vilka de är. Soldaternas säkerhet är inte av särskilt stor vikt i sammanhanget – de har medvetet åkt till ett krig med risk för eget liv och får då acceptera att deras arbete sker under demokratiska former, med insyn – men lokalbefolkning som hjälpt USA har inte alls i samma utsträckning valt sin egen situation. Det är naturligtvis möjligt att som Reportrar utan Gränser förespråka principen bakom Wikileaks arbete, men ändå fördöma det misstag Wikileaks begått i och med den publiceringen.

Andra ser allvarligare på frågan; Lars Gustafsson har lämnat Piratpartiet i protest mot att partiet stöder en organisation som riskerat människors liv. HAX försvar ger jag inte mycket för; han besvarar inte själva huvudfrågan, nämligen varför det är okej att riskera oskyldiga människors liv. Om någon har ett bra svar på den frågan, tar jag naturligtvis genast tillbaka min kritik; kommentera gärna i kommentarsfältet. Jag tänker hursomhelst inte lämna partiet, av en enkel anledning:

Alla andra större partier i Sverige behandlar mänskliga rättigheter och demokratiska principer på ett betydligt värre sätt med FRA:s massavlyssning av elektronisk kommunikation, införande av Datalagringsdirektivet efter valet och vidare befogenheter till upphovsrättsinnehavare än polisen har via IPRED (tyvärr inräknas S i förespråkarna av den lagstiftningen, vilket gör att MP:s och V:s ställningstaganden i frågorna inte spelar större roll). För att inte tala om att Sveriges närvaro i Afghanistan (som innebär att Sverige deltar i krig, vilket naturligtvis innebär att mänskliga rättigheter blir kränkta) uppskattas av Alliansen, och eventuellt Socialdemokraterna (de verkar inte ha givit klart besked i frågan).

Så, ja, trots problematiken med Wikileakssamarbetet, finns det bara ett parti att rösta på i höst för den som bryr sig om medborgerliga och mänskliga rättigheter och andra principer som hör demokratin till. Rösta på Piratpartiet. Rösta för medborgarrätt.

Julian Assange och Rick Falkvinge. Foto: Rickard Olsson.

Julian Assange och Rick Falkvinge. Foto: Rickard Olsson.

Julian Assange och Rick Falkvinge. Foto: Rickard Olsson.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Att Piratpartiet är det enda större parti som prioriterar medborgerliga och mänskliga rättigheter och övriga demokratiska principer är en självklar anledning att rösta på partiet. De andra partierna kan helt enkelt tänka sig att inskränka just sådana viktiga principer (Alliansen röstade igenom massövervakningslagen FRA-lagen och privatpolislagen IPRED, Socialdemokraterna drev igenom Datalagringsdirektivet i EU och vill ha FRA:s massövervakning, och MP och V kan ge upp medborgarrättsfrågorna för inflytande  i förhandlingar med S), och eftersom de principerna är de mest fundamentala vi har i vårt samhälle, är det av yttersta vikt att de räddas. (Om en tycker det är viktigare med huruvida vi har RUT-avdrag och LAS än huruvida vi har medborgerliga rättigheter, är Piratpartiet helt fel parti för en.)

Det är således inte förvånande att Piratpartiet i sitt idag publicerade valmanifest för fram just dessa åsikter som sina viktigaste. Valmanifestet är till största delen bra, men en del tämligen allvarliga tveksamheter finns också. För det första har jag  inte hört ett dugg om processen. Detta kan inte uteslutas bero på att jag varit väldigt politiskt frånvarande under sommaren  och kollat min e-mail därefter. Men när jag nu i efterhand går in på min e-mail och söker efter ”valmanifest”, får jag (utöver ett e-mail igår och ett idag) enbart 1 träff. Träffen är ett nyhetsbrev från 11 juni. Där nämns det, i slutet, att…

Jag vill också passa på att tipsa om att våra sjökort, det vill säga, Piratpartiets sakpolitik inför vårt valmanifest är under slutligt utformande i forumet. Gå gärna dit och var med i diskussionerna! Planen är att stänga sjökorten under nästa vecka.

Innan dess hade jag inte fått något e-mail alls om framtagandet av valmanifest. Inte ett enda. Dessutom har jag relativt aktivt besökt vår webbplats, och inte heller där har jag läst något om valmanifestet. Detta är förkastligt, för om det är något (utöver årsmöte) som alla medlemmar verkligen bör informeras om är det framtagandet av valmanifestet. Då valmanifestet är den konkreta sakpolitik vi går till val på, är det vad som står i valmanifestet alla medlemmar måste kunna ställa  sig bakom (nå, de flesta; om en minoritet opponerar sig kan de lämna partiet och starta ett eget parti), då det är vad som står i valmanifestet alla medlemmar måste känna till (när de förklarar partiets politik).

Saken är inte okomplicerad. Piratpartiet har länge haft problem med kommunikationen, ironiskt nog just för att vi använder Internet som primärt kommunikationsmedel. Internet är väldigt bra för kommunikation, men väldigt dåligt för att samordna kommunikation (åtminstone mellan ett tiotal tusen människor). Vissa föredrar Skype och hänger i partiets kanaler där, andra chattar via IRC, övriga använder den mest officiella kanalen som forumet är medan åter vissa säkerligen bara läser webbplatsen, bloggar och deras kommentarsfält.

Vad som förenar nästan alla dessa olika sorters kommunicerare är en e-mailadress. De allra flesta medlemmar i Piratpartiet har en e-mail, som de allra flesta kollar relativt ofta. Därför motsvarar e-mailutskick för oss vad brevlådepost är för gamla partier: det mest tillförlitliga och välanvända kommunikationssystemet, som därför alltid bör användas vid informering om viktiga företeelser. Och därför borde ett separat, eget e-mail skickas ut just om valmanifestprocessen, istället för ett par rader på slutet i ett (1) nyhetsbrev utan vidare detaljer. (Jag kan inte utesluta att något tekniskt problem gjort det svårt eller omöjligt att skicka ut e-mail; det verkar dock otroligt, då andra medlemmar styrker den föga mängden e-mail till vanliga, icke-funktionärsmedlemmar angående valmanifestet.)

Nå, kommunikationsproblem har vi som sagt mycket av, och den saken är inte fullt så allvarlig som några eventuella förkastliga inslag i själva valmanifestet. Valmanifestet är uppdelat i tre delar (eller sjökort, som de kallas ibland), vart och ett för varje av partiets fokusområden: integritet (PDF-version), kultur (PDF-version) och kunskap (PDF-version), När jag går igenom de tre sjökorten hittar jag mycket bra (och förväntat), men en del väldigt ifrågasättbara förslag (och en del upprepningar och språkliga misstag, men det är långt ifrån lika illa).

På sida fyra i integritetssjökortet finns följande förslag:

De föreslagna grundlagsändringarna om att införa vissa fotograferingsförbud avslås.
Riksdagen ska deklarera att det alltid ska vara tillåtet att dokumentera det man själv observerar och upplever, och att kommunicera sådan dokumentation, även i flera led.

Nog för att barnpornografilagstiftningen gått överstyr, men detta innebär ju att även människor som förgriper sig på barn får dokumentera det de observerar och upplever och sprida den dokumentationen. Således innebär förslaget, om jag förstått saken rätt, att det blir tillåtet att sprida dokumentation av övergrepp på barn. Detta förslag håller jag inte alls med om; tvärtom inskränker sådan dokumentation och spridning av den offrets personliga integritet, och förslaget är rakt motsatt partiets grundsyn i privatlivsfrågor – och särskilt märkligt är det när det långa stycket om barnpornografi på sidan fem i samma dokument yrkar på att dokumentation av övergrepp på barn även i fortsättningen ska vara olagligt.

Det allra värsta i sjökorten, enligt min mening, är dock förslaget om hur vi ska komma till rätta  med upphovsrättsmissbruket några stora upphovsrättsbolag ägnar sig åt. Sidan 5, kultursjökortet:

Upphovsrättsmissbruk kriminaliseras. Den som medvetet missbrukar upphovsrätten ska kunna få straffsatserna vända mot sig själv. Följande skrivs in i upphovsrätten snarast, alltså före den 1 januari 2012;
• Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot enskild person, där gärningen som lägger grund för talan inte skett som del av och inom näringsverksamhet, döms för försvårande av kulturspridning till fängelse mellan sex månader och två år. Om
brottet är ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
• Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot en förmedlare av ett meddelande döms för sabotage mot infrastruktur till fängelse i mellan sex månader och två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
• Envar som väcker talan på upphovsrättslig grund mot någon som meddelat en referens (t.ex. en länk) till verk döms på samma sätt som om denne väckt talan mot förmedlare av meddelande.
• Om brott som ovan har utförts inom näringsverksamhet och som del av en organiserad verksamhet, ska näringsverksamhetens tillgångar förverkas. Om brottet har utförts på uppdrag av en annan näringsverksamhet, ska även dennas tillgångar förverkas.

Jag har många gånger kritiserat de ovan beskrivna tillvägagångssätten upphovsrättsbolagen använder sig av för att behålla sin makt över kulturen. Men detta förslag är att gå för långt. Alldeles för långt. Rättssäkerheten gäller nämligen inte bara den som är misstänkt för ett brott, utan även den som misstänker någon för brott. Det strider faktiskt mot rättssamhällets principer att kriminalisera beteendet att väcka talan mot andra människor, oavsett vad talan gäller, och förslaget riskerar att skapa ett sluttande plan.

Detta är inte en komplett genomgång över de dåliga delarna i valmanifestet. Viktualiebrodern har listat många andra (i mitt tycke mindre viktiga) saker. Men oavsett problemen med valmanifestet, är Piratpartiet ett betydligt bättre va än de andra partierna, eftersom Piratpartiet är det enda parti som verkligen prioriterar medborgarrätt.

Rösta på Piratpartiet 19 september 2010. Rösta för mänskliga rättigheter.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

För några dagar sedan beslöt Wikileaks att offentliggöra det mycket omfattande sekretessbelagda material sajten fått inskickat av en anonym demokratikämpe – alla som kämpar för insyn i statens agerande kämpar för demokrati, då insyn i statens agerande är nödvändigt för att verkligen kunna vara med och bestämma; om en, för att ta ett närliggande exempel, röstar på Centerpartiet för att förvänta sig att någon i Alliansen kommer arbeta mot den människorättsfientliga FRA-lagen och den säkerhets- och miljöfientliga kärnkraften, men Centerpartiet sedan röstar för både FRA och kärnkraft, har en egentligen inte fått vara med i det demokratiska bestämmandet, då ens röst används till raka motsatsen mot vad en lovades den skulle användas till.

Materialet Wikileaks avslöjade, i samarbete med tre erkända, internationella tidningar, visar kanske inte på någon enskilt extremt oförväntad och avskyvärd handling, men den bekräftar att ”fredsbevarande insatser” som sker med vapen och soldater är precis lika ologiskt och korkat som det låter. Dessa ”fredsbevarande styrkor” har nämligen mördat just de civila medborgare i Afghanistan som de skulle beskydda; The Guardian har räknat till ett par hundra civila mördade bland de uppgifter som nu släppts till allmänheten. Och då verkar det säkert att räkna med att det finns en hel del fler som inte dokumenterats i detta material; vi vet att det finns fler dokument, då Wikileaks håller på många för att de skulle kunna hota säkerheten för soldater.

…vilket för mig till huvudkritiken som riktats mot den anonyma tipsarens och Wikileaks agerande. Publiceringen av materialet skulle kunna hota säkerheten för de fredsbevarande soldater som finns på plats i området. Jag är långt ifrån säkerhetsexpert, så jag vet inte hur farligt materialet är. Men Carl Bildt (som trots sin ondska gällande FRA-lagen torde ha väldigt bra koll på läget i Afghanistan; när det gällde FRA överdrev han möjligtvis säkerhetsrisken om vi inte införde lagstiftningen, men det förefaller otroligt att han skulle över- eller underdriva i det här fallet) hävdar att någon större källa till oro för soldaternas säkerhet inte finns, och det faktum att tre stora tidningar valt att publicera materialet tyder på detsamma; om det hade funnits stor risk för dödsfall på grund av publiceringen, hade knappast så ansedda tidningar gått med på att publicera. UPPDATERING: Försvarsmakten har nu gjort en första genomgång, och inte hittat något hot som kräver omedelbara åtgärder. Och Hanne Kjöller skriver f.ö. läsvärt i DN idag.

Men även om det finns risk för soldaternas säkerhet är det inte ett så stort problem som de flesta förefaller se det som. Naturligtvis är varje dödsfall en tragedi, och naturligtvis är det hemskt varje gång den mänskliga rättigheten till liv kränks – men soldaterna har själva valt att resa till Afghanistan. De är väl medvetna om att de befinner sig i ett krig, och att risken för att dö är jämförelsevis hög – och det skulle den vara oavsett om uppgifterna läckt ut eller ej. De har själva valt att riskera livet för ”freden” (som de flesta soldater antagligen ser det). Jag vill inte på något sätt nedvärdera sorgen hos soldaternas anhöriga eller ondskan hos mördarna, men det vi bör göra för att förhindra soldaternas död är inte att förneka medborgarna från insyn i deras länders handlingar, utan att kalla hem soldaterna.

Just det är min huvudtes: vi, USA och alla andra bör avbryta alla ”fredsbevarande insatser” som sker i Afghanistan genom bruk av våld. Att använda vapen för att bringa fred låter ruskigt likt den Orwellska tesen från ”1984”, krig är fred. Det är helt enkelt oönskvärt. Sveriges närvaro i Aghanistan – som förstås är det enklaste för oss svenskar att påverka – är en fråga Piratpartiet inte tagit ställning i (trots att jag motionerade om det på årsmötet i år), vilket är synd, då det i allra högsta grad berör mänskliga rättigheter.

Nåväl, trots att vi inte tagit ställning i Afghanistanfrågan, har vi i allra högsta grad tagit ställning i Wikileaksfrågan. Vi i Piratpartiet är för öppenhet och insyn i statens verksamhet, vilket naturligtvis även rör krig och ”fredsbevarande insatser” (en viss gräns kunde möjligtvis dras vid sådana uppgifter som på allvar hotar den nationella säkerheten, och inte enbart de frivilliga soldater som självvalt rest till krigsområden). Således är det inte alls märkligt att vice partiledare Anna Troberg gått ut i media och förklarat Piratpartiets vilja att Wikileaks, om det behövs och de vill, kan få både serverplats och bandbredd av oss, skyddade av det starka svenska källskyddet och vår benhårda vilja att inte lämna ut information om dem till myndigheterna (och vid ett eventuellt riksdagsinträde av den åtalsimmunitet riksdagsledamöter har för strikt politisk verksamhet, såsom att driva Wikileaks).

Detta visar återigen att Piratpartiet tyvärr är det enda parti i svensk rikspolitik som verkligen bryr sig om och prioriterar mänskliga rättigheter, öppenhet, demokrati 0ch dylikt. Alliansen har misshandlat just dessa värden genom att införa massövervakning av elektronisk kommunikation som går via utlandet (det vill säga de flesta e-mail och sms och det mesta surfandet) via FRA-lagen, givit privata bolag större befogenheter än polisen via IPRED, och förkastat idéer om öppenhet genom att trots all sekretess som är kring ACTA-förhandlingarna fortsätta med dem. De rödgröna är troligtvis bättre, men inte mycket; Socialdemokraterna har Tomas Bodström, som drev igenom Datalagringsdirektivet i EU, och både Miljöpartiet och Vänsterpartiet säljer nog ut sina medborgarrättsliga åsikter för att få en del av makten.

Rösta för mänskliga rättigheter. Rösta på Piratpartiet den 19 september i år, för att vända utvecklingen mot 1984, till att bli en utveckling mot 2022.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Dagens Nyheter har idag en ledare betitlad Arga unga män. Även om redan artikels rubrik och bildsättning tydligt ger intryck av att artikelns främsta uppgift är att lansera Sverigedemokraterna (vars huvudfråga, för de som inte vet det, är, eh, invandring, för att uttrycka mig hyfsat neutralt – personligen avskyr jag SD) och Piratpartiet (vars huvudfråga, för de som inte vet det, är medborgerliga rättigheter) som samma upproriska (underförstått usla) politiska alternativ, är artikeln ganska balanserad. Jag går igenom ledaren bit för bit, kritiserar det jag ogillar och uppmärksammar det jag gillar.

Frågan är bara om partiet klarar att skramla ihop tillräckligt många medlemmar med beredskapen att tröska igenom kommunala utskottsmöten. Ansvarstagande har inte direkt varit piraternas främsta signum.

Genom att på detta sätt försöka smutskasta (eller det kanske är ett lite väl starkt ord… kommer inte på något bättre) Piratpartiet genom att komma med lösa påståenden om att vi inte är särskilt ansvariga av oss, får ledarskribenten/-erna knappast en att tro att artikeln skulle vara särskilt seriös eller – tja, balanserad.

I övrigt är det bra att Piratpartiet, genom sin blotta existens, håller liv i integritetsdebatten. Hur vi ska förhålla oss till ny teknik, övervakning och registrering är inte frågeställningar som kommer att försvinna. De är centrala i ett modernt samhälle, och har varit det länge. Informationsteknologins snabba utveckling har dock ställt dem i ett helt nytt ljus.

För att komma från DN är detta nästan en uppmaning om att rösta pirat. Det måste vara något med DN:s sommarvikarier…

Men det finns inkonsekvenser i piraternas budskap. De säger sig vilja värna integriteten men vill samtidigt göra alla offentliga handlingar tillgängliga på nätet. Vem som helst ska med några knapptryck kunna ta fram uppgifter om sin granne och köra ”korsreferenser” mellan olika myndigheter. Det låter förvillande likt det övervaknings- och angiverisamhälle piraterna annars ivrigt varnar för.

Att förundersökningsprotokoll, och därmed obduktionsbilder som i Arboga-fallet, är offentliga handlingar betyder inte att de bör ligga uppe för allmän beskådan på internet. På vilket sätt det skulle stärka den enskilda människans integritet är svårt att se.

Tja, det här är anledningen till mitt val av rubrik. Denna aspekt är lika intressant som viktig: det spelar ingen roll om syftet med att offentliggöra allt staten handhar är maximering av insynen i hur staten styrs och inte medborgarnas privatliv – obönhörligen skulle det leda till att den personliga integriteten fick sig en smäll (det innebär förstås en viss inskränkning i privatlivet att Skatteverket har reda på folks ekonomiska uppgifter – intrånget där är befogat, skulle jag vilja påstå, då syftet är så önskvärt och definitivt uppfylls av intrånget – men inskränkningen blir av ett helt annat slag om ens grannar plötsligt kan få reda på det också, och frågan är om det inte vore en godtycklig inskränkning, då det faktiskt inte finns något särskilt bra syfte till att sådana uppgifter finns publika). Att inte offentliggöra privatlivsrelaterade uppgifter skulle dock leda till att en del av statens arbete faktiskt var höljt i dunkel, och det skulle möjliggöra att fler uppgifter hemligstämplades, och det vore inte bra för demokratin. Dilemma, dilemma. Lösning? Jag har ingen. Kommentarer, tack!

Ett frågetecken kan även sättas för piratrörelsens demokratisyn. Partiledaren Rick Falkvinge betonar i sin debattartikel att det bara är partiets ”allra skarpaste” representanter som ska företräda partiet lokalt. Ett ordval som inte direkt mildrar bilden av piraterna som teknokratiska elitister.

Elitismen hänger kanske samman med den utbredda misstron mot den etablerade politiken hos partiets anhängare.

Duh, Ricks ordval – även om det spontant kan väcka misstankar om elitism – beror knappast på något elittänk (att ”en upplyst grupp människor skulle styra det okunniga folket som inte vet sitt eget bästa” eller något i den stilen) utan snarare på det faktum att Rick inte vill ha några flummiga, oförnuftiga fritänkare som ser Piratpartiet som sin chans att driva just sin egen av etablissemanget istruntande fråga X, eller några inkompetenta personer som lätt blir bortfintade av de vana, etablerade politikerna eller lobbyisterna, utan några som dels faktiskt kan vad Piratpartiet står för och håller med det, dels inte skulle börja driva andra frågor som partiet inte tar ställning i och dels faktiskt kan det här med politik och därmed har någon reell chans att få med sig resten av partierna i de frågor vi driver (det vill säga demokrati, medborgarrätt, Internetfrihet och immaterialrätt). Men oavsett hade Rick kunnat formulera sig lite snyggare och därigenom undvikit att gammelmedia fick en enkel angreppsvinkel. Nå, jag klagar inte; Rick gör ett så bra jobb som partiledare och anstränger sig så mycket, så ett litet misstag då och då inte gör något.

Pp:s och Sd:s öden är sammanflätade. Det är knappast troligt att bägge kan äntra riksdagen nästa år. Delvis slåss de om samma väljare, men framför allt lär uppmärksamhet kring det ena partiet ställa det andra i medieskugga.

Sverigedemokraterna ligger tyvärr bättre till i utgångsläget. Partiet har byggt upp en landsomfattande organisation och har i flera opinionsundersökningar legat över 4-procentsspärren. En undersökning från United Minds som publicerades i Aftonbladet i går gav dem 5,6 procent. Opinionsföretaget tror att det delvis kan röra sig om en överströmning från Piratpartiet som backar till 2,9 procent i undersökningen.

Sluta med antydningarna om att vi – Piratpartiet och Sverigedemokraterna – skulle vara ungefär samma skrot och korn, tack. Det finns inga planer på att bilda något Sverigepiraterna, okej? Men förstås är jag lika bekymrad som DN över att SD fått så bra resultat i opinionsmätningen (och självfallet hade det varit bättre om de rösterna varit på Piratpartiet).

Klart är att missnöjet med den svenska partistrukturen växer, och att det är arga unga män som driver på förändringen.

Jag är ingen ”arg ung man” (utan 13 år), men sedan har jag heller ingen särskilt stor roll i att driva på förändringen, förstås, så jag räknas kanske inte för DN. Det har däremot hon som skriver på Opassande (jag hatar att behöva lyfta fram några partimedlemmar på grund av något så irrelevant som kön eller ålder, men det torde vara enda sättet att bemöta DN:s kritik – långa, abstrakta resonemang om irrelevansen av sådana egenskaper i poltiken och hur fokusering på sådant i politiken, om än bara för att vissa på ojämn medlemsfördelning, faktiskt i slutändan har en negativ inverkan på jämställdheten verkar inte gammelmedia lyssna på så mycket, och, ärligt talat, inte folk i allmänhet heller) – och Emma är i fyrtioårsåldern vilket nog inte DN skulle kalla ”ung” – och Anna Troberg (som är andra vice ordförande i partiet), och Klara Tovhult (styrelseledamot), och Anna Svensson (också styrelseledamot) och Amelia Andersdotter (tvåa på EU-valslistan, EU-parlamentariker om Lissabonnfördraget går igenom), och…

Tja, det räcker nog med exempel; min poäng  är helt enkelt att det finns även kvinnor som driver på förändringen (och äldre personer, och folk som är för unga för att klassas som ”unga män” eller ”unga kvinnor”) och att det inte är särskilt trevligt att nedvärdera dessa personer insatser… DN-skribent, om du skulle tillhöra och vara med och driva en folkrörelse som kämpade för något, och någon sade något i stil med att ”Ja, den här folkrörelsen som drivs av unga män [eller annan kategori som du inte tillhör] är sannerligen stark”, skulle du tycka det var så roligt? Att ditt engagemang överhuvudtaget inte räknades, för att du inte råkade tillhöra en viss godtycklig kategori personer?

Jag är inte den enda kommunvalsuppställandenyheten, opinionsmätningen och/eller DN-ledaren genererat kommentarer från (Badlands Hyenas inlägg om saken har jag redan länkat till). Opassande snabbguidar folk som väljer mellan SD och PP, Kent Persson (m) uppmärksammar Skops nya opinionsmätning och tror att ett jämnt val missgynnar småpartier, Blogge Bloggelito jämför PP och SD med vatten och olja och statsvetaren Ulf Bjereld analyserar hur bra Piratpartiet klarar att ställa upp i kommunvalen.

Rick Falkvinge (pp) tar förstås själv upp nyheten om kommunvalen på sin blogg, Henrik Alexandersson kommenterar välskrivet det för SD goda resultatet i opinionsmätningen, Rolf Erikson delar min åsikt i fråga om ”unga arga män”, och Magnihasa ser inte något problem med offentliga handlingar på nätet ur ett privatlivsperspektiv, då handlingarna ju redan kan läsas av vem som helst om de är offentliga (det väcker dock en annan, närliggande fråga: bör handlingarna verkligenvara offentliga? Och så tillbaka på ruta ett…), Yami och pandorna illustrerar ganska roligt felet i DN:s resonemang om arga unga män, MinaModerataKarameller vill inte heller bli kallad ung arg man, Mattias Andersson exemplifierar med vad Piratpartiet kan förbättra om vi lyckas få beslutandemakt i någon kommun och Varför inte? ifrågasätter valet av fråga vid Skops opinionsmätning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , medborgarrätt, demokrati, , , , , , , , , , , , , , , , storebror, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

orsakverkan publicerar dagens skeptips; den återkommande sammanställningen ”skeptips” på orsakverkan är alltid lika intressant, särskilt för icke-religiösa. Där länkas bland annat till Lisa Magnussons artikel i Aftonbladet om att vara principfast. Innan jag kommenterar artikeln vill jag även länka till orsakverkans blogginlägg om vaccinationer; rådet ”uppsök din läkare” är det vettigaste. Vad vet egentligen orsakverkan, jag eller någon annan om huruvida vaccination är bra eller ej? Experterna vet dock (och om de är lättpåverkade nog att ha övertygats  av något slags ”vaccinatonslobby” har vi större problem än vaccin).

Tillbaka till Magnussons artikel: trots att jag ogillar religiösa dogmer, avfärdar jag inte prnciper helt; principen om mänskliga rättigheter och demokrati är absoluta för mig, och okompromissbara, utan någon egentlig anledning – det bara är så. Det mänskliga psyket är uppenbarligen uppbyggt så att den lämnar rum för principfasthet; helt klart har de som tillmäter mänskliga rättigheter historiskt överlevt bättre än de som struntade blankt i andras rättigheter (annars skulle förstås inte så många tillmäta mänskliga rättigheter ett så högt värde). Grunden till alla argument – subjektiva egenvärden; den absoluta grunden är för de allra flesta välbefinnande eller det mer odefinierade ”lycka” – har jag tidigare skrivit om. Skillnaden mellan värdering av mänskliga rättigheter och tro på Gud är att världen blir mer lycklig av respekt för mänskliga rättigheter; inte säkerligen mer lycklig av tro på Gud. Hmm, nu är i och för sig lycka också ett subjektivt egenvärde… :p

Badlands Hyena lockar som vanligt till skratt med sin ytterst välskrivna politiska satir (Hyenan har platsen, tillsammans med Schmolitik, som den bästa svenska politiska satirkällan jag känner till; skillnaden mellan webbplatserna är främst att Schmolitik publicerar fiktiva nyheter och angriper både vänster, höger, pirat och antipirat, medan Badlands Hyenas satir alltid riktas mot höger och antipirat), senast om att pärlplattorna bidrar till galleriernas undergång. I sitt inlägg ”Det finns ingen gratis demokrati” argumenteras på ungefär samma sätt som i flertalet av mina Calendern-artilar (vilket inte är så märkligt, för Badlands Hyena har skrivit så flera gånger tidigare, och Hyenan är främsta inspirationen till Calendern), med en (förstås medveten) misstolkning av begreppet ”fri”.

Le domaine d’Anais, i bloggosfären allmänt känd som den bästa svenskspråkliga förmedlaren av piratnyheter från Frankrike, skriver att vi – Piratpartiet – befinner oss bland vänner nu när vi sitter i den gröna gruppen. Andra nyliga blogginlägg handlar om hur nätets baneman Frédéric Lefebvre enligt ett obekräftat rykte kommer hamna på kulturdepartementet i Frankrike och om skriftmotståndaren Sokrates. Läsvärt, läsvärt!

Mattias Bjärnemalm funderar apropå Kristdemokraternas utspel om kreatörers rätt till frukten av sitt arbete. Detta med naturrätten till arbete har jag skrivit om tidigare. Om en (som de flesta liberaler) annammar principen om att varje individ har rätt till liv, frihet och frukten det – vad individen har skapat – kan en ändå kritisera upphovsrätten. Ett längre väldigt djupt resonemang i frågan kommer i ett snart, framtida, mycket långt inlägg, som jag även ämnar publicera på Newsmill.

Sagor från livbåtens två senaste sagor är som alltid mycket välberättade. I den allra senaste berättar Göran Widham (och jag behövde faktiskt kolla upp det; Widham och Fridholm skriver båda så bra, med samma formatering och språkstil och någorlunda samma åsikter, att jag inte kan utläsa genom blott läsande av ett inlägg vem som skrivit det) om Piratpartiets gruppval och anställning av assistenter; jag håller, åtminstone i stort, med Widham i dessa två frågor. I ett avancerat inlägg, också det av Widham, förklarar Widham varför lagen måste ändras, men att det – enligt hans mening – inte räcker. Beträffande jävet verkar vi ha litet olika uppfattning (min uppfattning går att läsa i ett tidigare inlägg på bloggen).

Xor vill ha mer insyn i Piratpartiet. Det vill jag också. Kommunikationen – att nå ut med information – inom partiet är ganska dålig; lite ironiskt i och med att vi kommunicerar så mycket via Internet. Problemet ligger mycket i att folk använder så många olika kommunikationskanaler: IRC, Skype, forum,  och många bloggar… Till skillnad från Xor har jag dock inte orkat komma på några konkreta förslag om hur öppenheten kan öka (mer än att vi på Stockholmsmötena pratat om att utse någon inforationsansvarig); i ett inlägg presenteras två bra, enkelt genomförbara förslag. Ett av förslagen har stött på kritik (det om att logga IRC-kanalerna); någonstans läste jag att det kanske borde finnas flera kanaler, varav en för de som bara vill prata och inte besluta något eller så, vilket kan vara en god idé.

Farmorgun har som vanligt många länkar, med tänkvärda kommentarer till.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , argument, argumentation, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, demokrati, Frankrike, princip, principer, principfasthet, vaccin, vaccionation, subjektivitet, egenvärde, egenvärden, satir, fri, frihet, gratis, Frédéric Lefebvre, Sokrates, Kristdemokraterna, KD, partigrupp, partigrupper, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, assistent, assistentet, insyn, öppenhet, offentlighet, skeptik, skeptiker

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Older Posts »