Dagens Nyheter har idag en ledare betitlad Arga unga män. Även om redan artikels rubrik och bildsättning tydligt ger intryck av att artikelns främsta uppgift är att lansera Sverigedemokraterna (vars huvudfråga, för de som inte vet det, är, eh, invandring, för att uttrycka mig hyfsat neutralt – personligen avskyr jag SD) och Piratpartiet (vars huvudfråga, för de som inte vet det, är medborgerliga rättigheter) som samma upproriska (underförstått usla) politiska alternativ, är artikeln ganska balanserad. Jag går igenom ledaren bit för bit, kritiserar det jag ogillar och uppmärksammar det jag gillar.
Frågan är bara om partiet klarar att skramla ihop tillräckligt många medlemmar med beredskapen att tröska igenom kommunala utskottsmöten. Ansvarstagande har inte direkt varit piraternas främsta signum.
Genom att på detta sätt försöka smutskasta (eller det kanske är ett lite väl starkt ord… kommer inte på något bättre) Piratpartiet genom att komma med lösa påståenden om att vi inte är särskilt ansvariga av oss, får ledarskribenten/-erna knappast en att tro att artikeln skulle vara särskilt seriös eller – tja, balanserad.
I övrigt är det bra att Piratpartiet, genom sin blotta existens, håller liv i integritetsdebatten. Hur vi ska förhålla oss till ny teknik, övervakning och registrering är inte frågeställningar som kommer att försvinna. De är centrala i ett modernt samhälle, och har varit det länge. Informationsteknologins snabba utveckling har dock ställt dem i ett helt nytt ljus.
För att komma från DN är detta nästan en uppmaning om att rösta pirat. Det måste vara något med DN:s sommarvikarier…
Men det finns inkonsekvenser i piraternas budskap. De säger sig vilja värna integriteten men vill samtidigt göra alla offentliga handlingar tillgängliga på nätet. Vem som helst ska med några knapptryck kunna ta fram uppgifter om sin granne och köra ”korsreferenser” mellan olika myndigheter. Det låter förvillande likt det övervaknings- och angiverisamhälle piraterna annars ivrigt varnar för.
Att förundersökningsprotokoll, och därmed obduktionsbilder som i Arboga-fallet, är offentliga handlingar betyder inte att de bör ligga uppe för allmän beskådan på internet. På vilket sätt det skulle stärka den enskilda människans integritet är svårt att se.
Tja, det här är anledningen till mitt val av rubrik. Denna aspekt är lika intressant som viktig: det spelar ingen roll om syftet med att offentliggöra allt staten handhar är maximering av insynen i hur staten styrs och inte medborgarnas privatliv – obönhörligen skulle det leda till att den personliga integriteten fick sig en smäll (det innebär förstås en viss inskränkning i privatlivet att Skatteverket har reda på folks ekonomiska uppgifter – intrånget där är befogat, skulle jag vilja påstå, då syftet är så önskvärt och definitivt uppfylls av intrånget – men inskränkningen blir av ett helt annat slag om ens grannar plötsligt kan få reda på det också, och frågan är om det inte vore en godtycklig inskränkning, då det faktiskt inte finns något särskilt bra syfte till att sådana uppgifter finns publika). Att inte offentliggöra privatlivsrelaterade uppgifter skulle dock leda till att en del av statens arbete faktiskt var höljt i dunkel, och det skulle möjliggöra att fler uppgifter hemligstämplades, och det vore inte bra för demokratin. Dilemma, dilemma. Lösning? Jag har ingen. Kommentarer, tack!
Ett frågetecken kan även sättas för piratrörelsens demokratisyn. Partiledaren Rick Falkvinge betonar i sin debattartikel att det bara är partiets ”allra skarpaste” representanter som ska företräda partiet lokalt. Ett ordval som inte direkt mildrar bilden av piraterna som teknokratiska elitister.
Elitismen hänger kanske samman med den utbredda misstron mot den etablerade politiken hos partiets anhängare.
Duh, Ricks ordval – även om det spontant kan väcka misstankar om elitism – beror knappast på något elittänk (att ”en upplyst grupp människor skulle styra det okunniga folket som inte vet sitt eget bästa” eller något i den stilen) utan snarare på det faktum att Rick inte vill ha några flummiga, oförnuftiga fritänkare som ser Piratpartiet som sin chans att driva just sin egen av etablissemanget istruntande fråga X, eller några inkompetenta personer som lätt blir bortfintade av de vana, etablerade politikerna eller lobbyisterna, utan några som dels faktiskt kan vad Piratpartiet står för och håller med det, dels inte skulle börja driva andra frågor som partiet inte tar ställning i och dels faktiskt kan det här med politik och därmed har någon reell chans att få med sig resten av partierna i de frågor vi driver (det vill säga demokrati, medborgarrätt, Internetfrihet och immaterialrätt). Men oavsett hade Rick kunnat formulera sig lite snyggare och därigenom undvikit att gammelmedia fick en så enkel angreppsvinkel. Nå, jag klagar inte; Rick gör ett så bra jobb som partiledare och anstränger sig så mycket, så ett litet misstag då och då inte gör något.
Pp:s och Sd:s öden är sammanflätade. Det är knappast troligt att bägge kan äntra riksdagen nästa år. Delvis slåss de om samma väljare, men framför allt lär uppmärksamhet kring det ena partiet ställa det andra i medieskugga.
Sverigedemokraterna ligger tyvärr bättre till i utgångsläget. Partiet har byggt upp en landsomfattande organisation och har i flera opinionsundersökningar legat över 4-procentsspärren. En undersökning från United Minds som publicerades i Aftonbladet i går gav dem 5,6 procent. Opinionsföretaget tror att det delvis kan röra sig om en överströmning från Piratpartiet som backar till 2,9 procent i undersökningen.
Sluta med antydningarna om att vi – Piratpartiet och Sverigedemokraterna – skulle vara ungefär samma skrot och korn, tack. Det finns inga planer på att bilda något Sverigepiraterna, okej? Men förstås är jag lika bekymrad som DN över att SD fått så bra resultat i opinionsmätningen (och självfallet hade det varit bättre om de rösterna varit på Piratpartiet).
Klart är att missnöjet med den svenska partistrukturen växer, och att det är arga unga män som driver på förändringen.
Jag är ingen ”arg ung man” (utan 13 år), men sedan har jag heller ingen särskilt stor roll i att driva på förändringen, förstås, så jag räknas kanske inte för DN. Det har däremot hon som skriver på Opassande (jag hatar att behöva lyfta fram några partimedlemmar på grund av något så irrelevant som kön eller ålder, men det torde vara enda sättet att bemöta DN:s kritik – långa, abstrakta resonemang om irrelevansen av sådana egenskaper i poltiken och hur fokusering på sådant i politiken, om än bara för att vissa på ojämn medlemsfördelning, faktiskt i slutändan har en negativ inverkan på jämställdheten verkar inte gammelmedia lyssna på så mycket, och, ärligt talat, inte folk i allmänhet heller) – och Emma är i fyrtioårsåldern vilket nog inte DN skulle kalla ”ung” – och Anna Troberg (som är andra vice ordförande i partiet), och Klara Tovhult (styrelseledamot), och Anna Svensson (också styrelseledamot) och Amelia Andersdotter (tvåa på EU-valslistan, EU-parlamentariker om Lissabonnfördraget går igenom), och…
Tja, det räcker nog med exempel; min poäng är helt enkelt att det finns även kvinnor som driver på förändringen (och äldre personer, och folk som är för unga för att klassas som ”unga män” eller ”unga kvinnor”) och att det inte är särskilt trevligt att nedvärdera dessa personer insatser… DN-skribent, om du skulle tillhöra och vara med och driva en folkrörelse som kämpade för något, och någon sade något i stil med att ”Ja, den här folkrörelsen som drivs av unga män [eller annan kategori som du inte tillhör] är sannerligen stark”, skulle du tycka det var så roligt? Att ditt engagemang överhuvudtaget inte räknades, för att du inte råkade tillhöra en viss godtycklig kategori personer?
Jag är inte den enda kommunvalsuppställandenyheten, opinionsmätningen och/eller DN-ledaren genererat kommentarer från (Badlands Hyenas inlägg om saken har jag redan länkat till). Opassande snabbguidar folk som väljer mellan SD och PP, Kent Persson (m) uppmärksammar Skops nya opinionsmätning och tror att ett jämnt val missgynnar småpartier, Blogge Bloggelito jämför PP och SD med vatten och olja och statsvetaren Ulf Bjereld analyserar hur bra Piratpartiet klarar att ställa upp i kommunvalen.
Rick Falkvinge (pp) tar förstås själv upp nyheten om kommunvalen på sin blogg, Henrik Alexandersson kommenterar välskrivet det för SD goda resultatet i opinionsmätningen, Rolf Erikson delar min åsikt i fråga om ”unga arga män”, och Magnihasa ser inte något problem med offentliga handlingar på nätet ur ett privatlivsperspektiv, då handlingarna ju redan kan läsas av vem som helst om de är offentliga (det väcker dock en annan, närliggande fråga: bör handlingarna verkligenvara offentliga? Och så tillbaka på ruta ett…), Yami och pandorna illustrerar ganska roligt felet i DN:s resonemang om arga unga män, MinaModerataKarameller vill inte heller bli kallad ung arg man, Mattias Andersson exemplifierar med vad Piratpartiet kan förbättra om vi lyckas få beslutandemakt i någon kommun och Varför inte? ifrågasätter valet av fråga vid Skops opinionsmätning.
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, medborgarrätt, demokrati, Piratpartiet, (PP), Sverigedemokraterna, (SD), opinionsmätning, opinionsmätningar, generalisering, DN, Dagens Nyheter, offentlighet, insyn, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, storebror, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, nyhet, nyheter, elitism, elittänk, kommun, kommuner, kommunval, val, kommunalval, riksdagsvalet, riksdagsvalet 2010, riksdagsval, riksdagen
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Calandrellas blogg 
Till att börja med, alltid roligt att läsa dina inlägg, de är i princip alltid intressanta och läsvärda. Men jag måste säga att det jag reagerade över i debattartikeln var dels hur beslutet togs samt hur man ska bestämma i vilka kommuner som man ska ställa upp. Känns det inte lite… toppstyrt?
I vanliga fall brukar det vara styrelsers uppgift att följa den väg som årsmötet eller motsvarande stakat ut samt att ta beslut i den löpande verksamheten (vilka debatter man ska ställa upp i, vilka uttalanden man ska göra, hur man ska genomföra uppdrag som årsmötet ålagt styrelsen osv.) de brukar inte bestämma om nya inriktningar för organisationen. Styrelser brukar dock ta fram förslag som sedan årsmötet kan ta ställning till.
Visst att man inte vill ha knasiga idioter till rättshaverister som representerar sin organisation ute i komunerna men brukar det inte främst vara de lokala organisationerna som avgör om man ska ställa upp eller vilka det är som lokalt ställer upp? Om det sedan finns någon som motarbetar organisationen och dess idéer brukar det finnas någon regel i stadgarna som låter organisationen att utesluta personen i fråga från organisationen. Men risken är ju något man får ta. Sen kan man ju ta fram riktlinjer för vad som krävs för att man ska ställa upp för val i en kommun. Men åter igen inte något som styrelser brukar besluta om utan årsmötet.
Men ni verkar ju vara nöjda med beslutet och jag kan inte säga att jag är tillräckligt insatt i er partistruktur och era stadgar för att kunna avgöra hur pass normalt det är i pp.
Du har definitivt en aspekt med toppstyrningen. Bör inte årsmötet besluta det? Tja, kanske. Jag vet inte. Jag har aldrig varit engagerad i politiska partier tidigare, så jag vet inte hur det brukar gå till.
Däremot vet jag att Piratpartiets partidemokrati/interndemokrati tyvärr inte är så bra; organisationen byggdes för kanske några hundra medlemmar (förstås inte med några hundra medlemmar som mål, men det var så verkligheten såg ut, varför organisationen kom att anpassa sig efter den förhållandevis lilla medlemsskaran) och utvecklades i någorlunda jämn takt med medlemsantalet, och därför har en process för partistyre med några tusen medlemmar skett, och partiet var ganska välanpassat tidigt i våras till antalet medlemmar. Allt var hyfsat frid och fröjd. Eftersom medlemsantalet fortfarande var relativt litet, fanns inget större behov av något slags organisation som skulle försäkra det demokratiska styret; all sådan byråkrati sågs nog (jag erkänner att jag spekulerar lite; jag var ju inte så aktiv då) som dålig och förhindrande för uppfyllande av våra politiska mål.
Men sedan kom TPB-domen. Och det var förstås något av det bästa som hänt oss ur medlemssynpunkt. Våra servrar klarade bokstavligt talat inte riktigt trycket av alla som ville gå med, så partiwebbplatsen byttes ut till en minimalistisk ganska fort. Partiet hade hursomhelst snart 50 000 medlemmar. Förändringen i medlemsantalet gick fort. Förändringen i partistruktur gjorde det inte, och vi har inte ännu anpassat oss till mängden medlemmar.
Det har gjort att en del tvivelaktiga delar finns i partiets beslutsprocess. Huruvida beslutet av styrelsen att själva bestämma i kommunvalsfrågan var just en sådan demokratiskt tvivelaktig del, vet jag som sagt inte riktigt. Å ena sidan var ju styrelsen utsedd av årsmötet, men var alla som var med och röstade då medvetna om och nöjda med att styrelsen skulle få den makten? Just eftersom jag själv är ganska osäker på vad jag tycker i frågan, skrev jag inget blogginlägg om det när beslutet om kommunvalen fattats (okej, jag erkänner: det beror även, delvis, på att jag inte orkade blogga).
Något som ytterligare komplicerar frågan är att jag inte tror att lokalavdelningarna av partierna är egna föreningar, utan bara informella konstellationer. Därmed torde inte de kunna fatta några formella beslut. Eller är jag bara ute och svamlar?
Ser nu från mötesprotokollet att två styrelseledamoter reserverade sig mot beslutet av just den anledning som jag tog upp.
Jag tror att det nog ligger ganska mycket i det du säger om att ni väldigt snabbt gått från att ha varit en ganska liten organisation till en väldigt stor. I alla fall i antalet medlemmar. Man har helt enkelt inte organisationen att hantera så många medlemmar än. Och framför allt så har ni nog inte hunnit bygga upp en kultur kring hur beslut ska tas. Ett annat exempel var ju RF:s användande av sin utslagsröst som ju kanske inte direkt bröt mot stadgarna men som kanske inte var helt passande.
I de flesta organisationer som jag varit med i så har styrelsen och medlemmarna i princip varit en och samma eftersom de har varit så små. Då är det inga större problem för styrelsen att fatta större beslut. Men börjar man komma upp i en sådär 50 aktiva medlemmar börjar det dock bli viktigare att se till att noga avgränsa och beskriva vilka som har vilka befogenheter och kan ta vilka beslut. Annars är risken att man börjar ta beslut lite ad lib. Tillslut vet man inte vem det är som tar besluten och vem som ska hållas ansvarig för att saker och ting blir utförda och på rätt sätt.
Men oavsett om man har 4000 medlemmar eller 50 000 medlemmar så uppstår det problem om de enda beslutsfattande organen är styrelsen och årsmötet. Det blir väldigt långt till toppen och styrelsen riskerar att syssla lite för mycket med micro management. Ska det fungera på ett längre perspektiv måste man börja delegera beslutsfattandet så att det i första hand de som påverkas och som ska genomföra beslutet som också tar beslutet.
Kanske ni har något sådant redan? Jag vet faktiskt inte. Om inte annat tar det ett tag att bygga upp och få det att fungera så det är kanske inte så konstigt om det inte funkar som det är tänkt än.
”Ett annat exempel var ju RF:s användande av sin utslagsröst som ju kanske inte direkt bröt mot stadgarna men som kanske inte var helt passande.”
Japp. Och Rick kom iofs på andra tankar sedan – men först efter att han läst aktiebolagslagen (!)…
”Tillslut vet man inte vem det är som tar besluten och vem som ska hållas ansvarig för att saker och ting blir utförda och på rätt sätt.”
Exakt, kommunikationen av beslut inom partiet är ganska miserabel. Vilket förstås är oerhört ironiskt då vi så gott som bygger hela vår organisation på Internet och därmed borde vara dem med bäst kommunikationsmöjligheter…
”Ska det fungera på ett längre perspektiv måste man börja delegera beslutsfattandet så att det i första hand de som påverkas och som ska genomföra beslutet som också tar beslutet.”
Vi har en trepiratersregel: om tre pirater går med på att [förslag X] gynnar införandet av vår politik, och [förslag X] inte heller är något jättestort beslut, är det bara att köra.
Varje gång man börjar läsa en artikel som DN:s blir man trött, men jag försöker i alla fall hålla mig öppen och inte omedelbart förkasta allt som skrivs även om man kanske skulle vilja.
Arga unga män skulle säkert göra så.
Det finns säkert en hel del Sverigepirater som stämmer in på skribentens beskrivning, men å andra sidan finns det säkert många i alla andra partier och i många andra organisationer också.
Bra skrivet som svar på DN:s artikel i alla fall. Och som vanligt intressanta och konkreta inlägg. =)
Jag skulle nog använda ordet ”nedvärdera” där du kände att smutskasta inte var riktigt rätt.
[…] opassande, Henrik-Alexandersson…, Beta Alfa, Elkers.se, Farmorgun i Norrtälje, Calandrellas blogg och Haninge Posten – […]
Politiker är som duvor – Först äter dom ur wår hand – och sen skiter dom på oss !”, tyvärr tyvärr… 😥