Detta inlägg även inskickat till Newsmill för publicering.
Upphovsrätten hävdas ofta vara en naturrätt, något slags naturgiven rättighet för kreatörer snarare än ett av staten utfärdat monopol i syfte att kulturmaximera samhället. Det är den inte, åtminstone inte ur den liberala definitionen av vad som är en naturrätt. Nedan förklarar jag varför.
Enligt traditionell liberalism har en individ rätt till liv, frihet och egendom. Den sista rätten brukar ofta formuleras som ”rätten till frukten av sitt arbete”. En del liberaler menar att detta även bör gälla immateriella ting, och därav att upphovsrätten är en naturrätt. Det menar inte jag. Ja, rätten till frukten av sitt arbete gäller för allt arbete, även sådant som resulterar i immateriella ting, men själva rätten medger dock inte att det är en inskränkning av den om någon nyttjar frukten av ens arbete utan tillåtelse. Låter avancerat? Jag försöker förklara:
Jag menar att rätten till frukten av ens arbete kan formuleras som att ingen får hindra en från att nyttja frukten av ens arbete, inte som att en bestämmer över andras nyttjande av ens arbete. Om det är möjligt för någon att nyttja ens arbete bör den personen vara fri att göra det, såtillvida att personens nyttjande inte affekterar ens egen möjlighet att nyttja frukten av ens arbete. Tänk dig att du skapar en stol. Bör någon då få nyttja stolen utan din tillåtelse, om du fortfarande kan nyttja den lika bra? Ja. Personer bör exempelvis få nyttja stolen genom att titta på den, eftersom det inte försvårar för skaparen att nyttja stolen. Att sätta sig i stolen förhindrar dock skaparens användning av stolens, varför tillåtelse bör krävas för att få sätta sig i stolen.
Ett annat exempel är en idé som du skapat. Bör någon då få nyttja idéen utan din tillåtelse, om du fortfarande kan nyttja den lika bra? Ja. Personer bör exempelvis få nyttja stolen genom att tänka på och sprida den, eftersom det inte försvårar för skaparen att nyttja idéen. Finns det någon invändning mot det resonemanget (detta är vad hela min upphovsrättskritik grundar sig på, så om någon lyckas övertyga mig om ett fel i mitt resonemang kommer jag bli omvänd)?
Att kopiera eller härmas affekterar aldrig skaparens rätt till frukten av sitt arbete, möjlighet att nyttja sitt arbete. Således bör kopiering eller härmande som standard vara tillåten, och alla undantag bör vara synnerligen välmotiverade. Därav kan slutsatsen dras att upphovsrätten inte är en naturrätt, utan bara ett sätt att kulturmaximera samhället, och således bör ändras eller tas bort 0m kostnaden för att upprätthålla den är större än vinsten, eller om den motverkar sitt syfte.
Idag kan alla med Internetuppkoppling få tillgång till mänsklighetens samlade kulttur – upphovsrätten står i vägen för detta, och uppfyller därmed inte sitt syfte. Dessutom är kostnaden för att upprätthålla upphovsrätten mycket hög – total övervakning. Vad leder då allt detta ganska abstrakta resonemang fram till? Jo, det konkreta: upphovsrätten bör reformeras.
En liten ”varning” (i brist på bättre ord) dock: det finns en del av upphovsrätten som faktiskt är en naturrätt, men den härrör inte ur rätten till frukten av sitt arbete, utan snarast ur rätten att inte få sin heder kränkt: den så kallade ideella delen av upphovsrätten. Det är denna som innebär attributionsrätt och rätt att inte få sitt verk använt kränkande. Denna skyddas av FN:s deklaration över mänskliga rättigheter.
En till liten ”varning”, dock: alla kreatörer ha rätt att få sina ”ideella och materiella rättigheter” skyddade, enligt deklarationen, utan att närmare gå in på vad det innebär. Den ideella delen innebär enligt min tolkning främst rätten att inte få sitt verk använt kränkande, och den materiella rätten att bestämma över kommersiell användning av veket. (Jag sade aldrig att upphovsrättsfrågan inte var avancerad…) Alla, men kanske särskilt Fritzon och HAX (för Fritzon är den som på högst nivå argumenterat för upphovsrätten, just med naturrättsargument, och HAX är väldigt liberal och har hävdat naturrätt vid upphovsrättsdiskussion), om du har några invändningar mot mitt resonemang ur en liberal utgångspunkt.
Nu har det i och för sig ingen större relevans i sammanhanget (upphovsrätten ur ett liberalt perspektiv), men det kan ändå vara intressant hur samhället skulle se ut om någon skulle hävda att rätten till frukten av ens skapande innebär en rätt att bestämma över all användning av frukten av ens skapande (fast hmm, det har nog relevans ändå): biblioteken skulle förstås bort direkt. Inget härmande överhuvudtaget skulle få ske, ingen inspiration eller något sådant alls: att imitera spelstilar i fotboll skulle förbjudas, att skapa en låt en genre en själv inte helt kommit på skulle vara olagligt, det vore omoraliskt att tänka tankar som inte helt och hållet kom från en själv.
Språkbruk skulle naturligtvis vara en kriminell handling, för alla som uppfann språket har inte sagt att andra än de själva får använda det. All matlagning som en själv inte kommit på helt och hållet skulle kriminaliseras. Folk skulle inte få så mycket som kolla på andras saker utan deras uttryckliga tillåtelse. Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Antagligen skulle – trots att en del faktiskt skulle vilja ge sin uttryckliga tillåtelse till användning av deras skapelser skulle de inte kunna uttrycka det, för orden som behövdes för att säga det skulle vara skyddade av skaparna av dem, som dött för länge sedan och därmed inte längre kan släppa dem fria – all utveckling stanna till – ja, samhället skulle sluta fungera. Hmm, och här någonstans – att samhället slutar fungera – kan nog de flesta liberaler ändå vara beredda att kompromissa med natturrätten.
Nå, oavsett liberalers kompromissvilja om naturrätten inför ett sådant skräckscenario som en annan tolkning av rätten till ens egendom än den jag framför ovan som min egen skulle innebära, spelar det ingen roll om min tolkning av naturrätten till frukten av ens arbete är korrekt. Naturligtvis tycker jag att den är det. Tycker du? Motivera! Övertyga mig!
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, Piratpartiet, (PP), upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, naturrätt, mänskliga rättigheter, filosofi, liberalism
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Som liberal måste jag säga att jag är av samma åsikt som du angående upphovsrättens koppling till äganderätten och den utsträckning upphovsrätten gäller.
Bravo 🙂
Tack.
Tycker du att pengar är materiellt eller immateriellt? Pengar är givetvis immateriellt, men ändå skulle du inte argumentera för att siffrorna på mitt konto är användbara för alla andra, trots att det ju faktiskt inte ligger några kronor och ören där på kontot utan en immateriell abstraktion av reda valörer. De är ju duplicerbara, väldigt enkelt, och till ingen kostnad alls. Ungefär som en mp3:a.
Aktier då? Äger du verkligen den tredje skruven på volvorobotens vänstra sida sett från ingångsdörren om du äger en aktie i Volvo? Givetvis är en aktie en immateriell abstraktion av en andel i ett företag som i sig är en abstraktion. Aktien kan dupliceras, och på ett VPC-konto så är kostnaden för dupliceringen noll.
Nu kanske du vill hävda att pengar och aktier är begränsade varor, och att det inte alls passar in. Men både digitala pengar och digitala aktier är enbart begränsade därför att människor säger att de är det. Det finns inget tekniskt som förhindrar dupliceringen. Dupliceringen har konsekvenser, visst, som hyperinflation och inflytandedeflation. Men det är inget som säger att man inte KAN duplicera vare sig digitala pengar som kan hämtas ut i en bankomat, eller en VPC-aktie som kan säljas till någon annan för digitala pengar.
Både digitala pengar och aktier är lika mycket egendom som varianterna på papper. Och nej, det finns betydligt mera digitala pengar och aktier än det finns sedlar, bevis och mynt i omlopp.
Upphovsrätten är ett monopol, hävdar du. Jag är inte övertygad. Det är en lockande tanke, men jag tror inte det stämmer av ungefär samma skäl som begränsningar av antalet pengar eller antalet aktier inte är det. Å andra sidan, upphovsrätten lider definitivt av inflytandeinflation. Omsättningen från ett eller två års arbete för en bok, en månad för en låt, fem månader för en film är ungefär som att trycka mera pengar eller dela ut flera aktier.
För det första: Det handlar om äktheten vad gäller aktier och pengar. Ja, det går att duplicera pengar och aktier, men det vore ohederligt att hävda att pengarna eller aktierna är äkta, originalen. Jag har inget emot duplicering av pengar eller aktier om en inte hävdar att de blott är egenskapade kopior… Att sälja en bok och hävda att det är en förstaupplaga när det inte är det är förfalskning och bör inte vara lagligt (det är nog den bästa jämförelsen som kan dras med kultur).
För det andra: standard för en liberal bör vara att kopiering eller härmande är tillåten. Jag utesluter inte undantag, men alla undantag bör vara synnerligen välmotiverade.
När du instämmer i principen om rätten till frukten av ens arbete tycker jag att du hamnar ganska fel. För det första är uttrycket ytterst oklart: vad betyder ”rätten till frukterna av ens arbete”? För det andra kan det vara upplysande att gå till roten och se vad Locke menade med sin arbetsteori. Många tolkar den nämligen för brett, men vad Locke ville förklara var hur nybyggare skulle kunna ges äganderätt till mark som tidigare ingen ägde. Stephan Kinsella förklara mycket bra i sin text Against Intellectual Property att nybyggare inte tilldelades äganderätten för att de arbetade på den, utan för att arbetet var en indikation på att de var de som var de första besittarna/ockupanterna av jorden. Principen är nämligen att den som först ockuperar en oinmutad jordlott blir ägare (även om inte alla är eniga om denna princip).
Ett enkelt exempel: om du sätter morötter i din grannes grönsaksland och jobbar hårt med att vattna och hålla undan ogräs, har du då rätt till frukterna (grönsakerna) av ditt arbete? Nej, naturligtvis inte. Hade det däremot varit så att ingen ägde marken där du anlade grönsakslandet (tex. om det hade varit nybyggarnas amerika) hade man kanske kunnat argumentera för att du om någon skulle tilldelas äganderätten eftersom du kan visa att du tagit den i bruk.
Lockes teori har översatts till en mycket bredare princip som på ett mycket oklart sätt kommit att appliceras på helt andra saker. Det är mest en lek med ord som jag ser det. Individen har inte rätt till frukterna av sitt arbete eftersom det inte är klart vad detta skulle betyda. Skulle tex. en journalist ha rätt att hindra människor från att återberätta nya faktauppgifter som han/hon ådagalagt?
Som svar till Björn skulle jag vilja säga att naturligtvis kan immateriella ting rent praktiskt ägas om nödvändiga regleringar införs, men upphovsrätten kan svårligen motiveras utifrån några individuella rättigheter, snarare handlar det om privilegier som delas ut i nyttomaximerande syfte. Inte heller kan man likställa äganderätt av fysiska ting med privilegier som upphovsrätten även om båda kan fungera som handelsvaror.
Naturligtvis är ensamrätten till exemplarframställning en typ av monopol.
Intressant, det där med Locke… puh, detta med naturrätt är sannerligen komplext.
Folk som resonerar som du lever i tron att samhället fortfarande är baserat på en fysisk produktion av varor. Så är inte fallet.
Det moderna samhället har rört sig från lokalt jordbrukssamhalle till industrisamhälle med tyngsta fokus på produkter (där värdet av en produkt ligger i att man kan bära iväg den). Men senare har de mest framgångsrika samhällen utvecklats mer mot tjänster, där produktens värde ligger i något annat än att man kan bära iväg en vara. Det kan vara en tjänst som är värdefull precis när den utförs (föreläsning, konsert, operation, bank, städning, etc).
Det kan även vara en tjänst där värdet förskjuts i tiden (information, media, forskning, etc).
Om man inte kan kontrollera värdet av sitt arbete genom att fysiskt kontrollera tillgången, måste det finnas andra sätt att skydda och stimulera innovation.
Tar man bort immaterialrätten, tar man bort frukten av flera tjänstemäns arbete.
Företag som Adobe, som producerar bildbehandlingsprogram kommer inte att ha några initiativ att fortsätta utvecka sin produkt, eftersom det inte finns något initiativ att betala för den.
Bioteknikföretag som lägger ned upp till tio år för att forska fram mediciner kommer inte heller att kunna försörja sig eftersom de så fort de publicerar sina upptäckter blir värdelösa.
Hrafn Steiner, Liberala Partiet
skrev samma kommentar i Newsmill
”Tar man bort immaterialrätten, tar man bort frukten av flera tjänstemäns arbete.”
Nej. Man tillåter folk att nyttja frukten av flera tjänstemäns arbete, så länge det inte förhindrar tjänstemännens nyttjande av sitt eget arbete, vilket det inte gör när det gäller kopiering.
”Om man inte kan kontrollera värdet av sitt arbete genom att fysiskt kontrollera tillgången, måste det finnas andra sätt att skydda och stimulera innovation.
[…]
Företag som Adobe, som producerar bildbehandlingsprogram kommer inte att ha några initiativ att fortsätta utvecka sin produkt, eftersom det inte finns något initiativ att betala för den.
Bioteknikföretag som lägger ned upp till tio år för att forska fram mediciner kommer inte heller att kunna försörja sig eftersom de så fort de publicerar sina upptäckter blir värdelösa.”
Nähä, men vad har det med naturrätt att göra? Naturrätter handlar inte om att stimulera innovation, utan om att upprätthålla människors med grundläggande rättigheter. Som jag förklarade, är det en inskränkning av en människas naturrätt att hindra människan från att nyttja frukten av sitt arbete. Vad som däremot inte är inskränkning är att nyttja frukten av människans arbete utan tillåtelse, såtillvida att det inte hindrar människan från att även själv nyttja frukten av sitt arbete.
”Nähä, men vad har det med naturrätt att göra? Naturrätter handlar inte om att stimulera innovation, utan om att upprätthålla människors med grundläggande rättigheter. Som jag förklarade, är det en inskränkning av en människas naturrätt att hindra människan från att nyttja frukten av sitt arbete. Vad som däremot inte är inskränkning är att nyttja frukten av människans arbete utan tillåtelse, såtillvida att det inte hindrar människan från att även själv nyttja frukten av sitt arbete.”
Därför att frukten av tjänstesektorns arbete ligger inte i sin produkt utan i att sälja sin produkt
Att äga betyder att man har rätt att bestämma vad det används till. På samma sätt som man kan neka människor inträde till sitt hus så ska även tjänstemän kunna reglera vad ens produkt får användas till och vilka villkor som ska gälla för produkten.
Med ditt argument så borde det heller inte vara förbjudet att använda en hammare på Järnia, utan att betala, eftersom man ställer tillbaks den senare, eller låna en bil av volvo, om man lämnar tillbaka den.
Eller en främmande människa rätt att sova i ditt hus.
”Att äga betyder att man har rätt att bestämma vad det används till.”
Nej, det betyder att du har rätt att nyttja föremålet, och att ingen får hindra dig från att göra det.
”På samma sätt som man kan neka människor inträde till sitt hus så ska även tjänstemän kunna reglera vad ens produkt får användas till och vilka villkor som ska gälla för produkten.”
Nej. Om en människa går in i ditt hus kränks din egendomsrätt, för du förhindras att själv använda huset. Om någon använder en tjänstemans produkt, men tjänstemannen fortfarande kan använda produkten, till exempel en sång, kränks inte tjänstemannens egendomrätt, för tjänstemannen förhindras inte att själv använda produkten.
”Med ditt argument så borde det heller inte vara förbjudet att använda en hammare på Järnia, utan att betala, eftersom man ställer tillbaks den senare, eller låna en bil av volvo, om man lämnar tillbaka den.
Eller en främmande människa rätt att sova i ditt hus.”
Nej, du misstolkar mig.
Om en främmande människa går in och sover i mitt hus stoppas jag från att sova på det utrymmet, som är min egendom. Eller, mer filosofiskt uttryckt: jag nekas rätten att nyttja mig egendom, vilket är en kränkning av min egendomsrätt (huruvida jag faktiskt tänker sova där eller inte spelar ingen roll i naturrättsdiskussioner; det relevanta är att jag förvägras möjligheten att göra det).
Om en person börjar nyttja hammaren utan tillåtelse (genom att hålla i den) stoppas den rättmätiga ägaren från att använda hammaren, som är hans eller hennes egendom. Eller, mer filosofiskt uttryckt: hen nekas rätten att nyttja sin egendom, vilket är en kränkning av sin egendomsrätt (huruvida hen faktiskt tänkt använda hammaren eller inte spelar ingen roll i naturrättsdiskussioner; det relevanta är att jag förvägras möjligheten att göra det).
För att visa på vad jag menar är tillåtet, vad som *inte* är en inskränkning av egendomsrätten: en person börjar nyttja hammaren utan tillåtelse (genom att hålla i den). Detta stoppar *inte* den rättmätiga ägaren från att från att nyttja hammaren, som är hans eller hennes egendom. Eller, mer filosofiskt uttryckt nekas *inte* rätten att nyttja sin egendom, vilket alltså *inte* är en kränkning av hens egendomsrätt.
Samma sak gäller volvon; så länge nyttjandet inte hindrar den rättmätiga ägaren från att nyttja volvon är det ingen kränkning av den rättmätiga ägarens egendomsrätt. Om nyttjandet (som i ditt exempel) hindrar den rättmätiga ägaren från att nyttja volvon är det en kränkning av den rättmätga ägarens egendomsrätt.
Nåja jag kan argumentera att man faktiskt inte hindras att nyttja sitt hus, bara att man får dela med sig eller att man kan använda någons hus när denne inte är hemma, så länge man lämnar det när ägaren kommer tillbaka (eftersom man inte hindrar någon från att använda huset). Men jag tror att det bara slutar med att vi argumenterar om varandra i cirklar.
Som fotograf så är jag givetvis ganska partisk i debatten. Jag anser att om jag lagt ned arbete på att ta fram en produkt så har jag rätt till ersättning om andra avnjuter frukten av mitt arbete (sätter upp bilden i en tavla, publicerar bilden i en tidning eller använder den i något annat ändamål)
Det hela ligger i hur vi väljer att tolka äganderätten:
Du tolkar det i rätten att nyttja och jag tolkar det i den exklusiva rätten att nyttja.
För att lämna naturlagarna och titta på hur man ska applicera lagen rent praktiskt har jag spenderat några dagar med att fundera ut en kompromiss:
fri rätt att använda för privat bruk (vilket är den regel jag tillämpar på mina bilder) men ekonomisk ersättning om man tjänar pengar på min produkt.
Filosofiskt kan man ju då argumentera att det man tjänat på, till exempel en reklamkampanj, har ju jag bidragit med och har alltså rätten till frukten av arbetet.
Det skulle lösa mycket av de reservationer jag har vilket är grundat på tjänstemännens förmåga att sälja sina tjänster för kommersiellt bruk.
”Nåja jag kan argumentera att man faktiskt inte hindras att nyttja sitt hus, bara att man får dela med sig eller att man kan använda någons hus när denne inte är hemma, så länge man lämnar det när ägaren kommer tillbaka (eftersom man inte hindrar någon från att använda huset). Men jag tror att det bara slutar med att vi argumenterar om varandra i cirklar.”
Det tror jag också (just i detta fall menar jag att det viktiga är möjligheten att nyttja huset; möjlgheten fråntas den rättmätiga ägaren om någon befinner sig i huset).
”Du tolkar det i rätten att nyttja och jag tolkar det i den exklusiva rätten att nyttja.”
Sant.
” fri rätt att använda för privat bruk (vilket är den regel jag tillämpar på mina bilder) men ekonomisk ersättning om man tjänar pengar på min produkt.”
Det låter helt klart rimligt. Ekonomisk ensamrätt (åtminstone) hela livstiden, och ingen alls ensamrätt för icke-kommersiell användning. Överrens?
Vad som är självklart för en liberal vet knappt en liberal själv. Det är en pågående debatt där personer som Ayn Rand ställde sig på upphovsrättens sida, medan andra ställde sig på andra sidan.
Det vi vet är att upphovsrätten inte är ny, utan har funnits med som ett element sedan de första riktiga liberala filosoferna. Thomas Paine härrörde den ur ”rights of mind”-begreppet. Det vill säga, från samma rätt du som människa har till dina tankar, dina ord, dina känslor – så har du också rätt till frukterna av dina egna tankar.
De första upphovsrättslagarna kom ju också ur den liberala revolutionstiden, runt den franska och den amerikanska revolutionen. Dess ursprung var att boktryckare helt sonika stal verk och publicerade det som sina egna, från personer som kanske inte hade råd eller ens en möjlighet i den tidens stratifierade klassamhälle. En skriftlärd boktryckarlärling kunde liksom inte vinna mot en lord med en egen tryckpress. Det var en omöjlighet.
Så, det är inte så enkelt. Min personliga övertygelse är att både ideell och kommersiell upphovsrätt behövs, men att skyddstiden ska jämställas med patenträtten. Det finns inga skäl för nuvarande skyddstider, som är skadliga.
”Vad som är självklart för en liberal vet knappt en liberal själv. Det är en pågående debatt där personer som Ayn Rand ställde sig på upphovsrättens sida, medan andra ställde sig på andra sidan.”
Naturligtvis… Det går att tolka begreppen på andra sätt än jag gör, och faktiskt hävda att rätten till frukten av ens arbete innebär ensamrätt… Men då skulle samhället bli ganska bedrövligt, och om det verkligen är det som menas med rätten till frukten av ens arbete, borde det inte vara stort nog att vara värt omnämnande i FN:s deklaration?
”Det vill säga, från samma rätt du som människa har till dina tankar, dina ord, dina känslor – så har du också rätt till frukterna av dina egna tankar.”
Japp. Jag har inte hävdat något annat. Det jag har hävdat är att rätten till frukterna av ens tankar inte är ekvivalent med ensamrätt till frukterna av ens tankar. Återigen: få liberaler hävdar att folk har ensamrätt till sina idéer, eller någon annan egendom heller, för den delen: snarare har de en negativ rätt att nyttja sina tankar/egendom; alltså, ingen får hindra folk från att nyttja sina tankar eller sin egendom. Däremot sägs inget om en ensamrätt.
”De första upphovsrättslagarna kom ju också ur den liberala revolutionstiden, runt den franska och den amerikanska revolutionen. Dess ursprung var att boktryckare helt sonika stal verk och publicerade det som sina egna, från personer som kanske inte hade råd eller ens en möjlighet i den tidens stratifierade klassamhälle.”
Nja, i den amerikanska konstitutionen står utrryckligen att immaterialrätt är till för att gynna skapande, inte för att det är någon naturrätt:
(Artikel 1, sektion 8, ”clause” 8) ”To promote the Progress of Science and useful Arts, by securing for limited Times to Authors and Inventors the exclusive Right to their respective Writings and Discoveries.”
Som du ser används inte bara ”rätt”, utan just ”ensamrätt” (således fanns en distinktion mellan begreppen hos de amerikanska liberalerna; till synes samma distinktion som jag hävdar i min artikel). Som du ser hävdade inte heller amerikanska liberalerna att denna ensamrätt var en naturrätt, utan snarast en extrainsatt åtgärd till för att främja skapande.
Vad de franska liberalerna anbelangar menade nog flera att inte bara rätten till ens arbete utan ensamrätten till ens arbete var en naturrätt… fast bara när det gäller immateriella ting (vilket för mig är märkligt; samma sak bör gälla allt, åtminstone). Detta har jag fått för mig för att jag har för mig om att den här naturrättstänket bakom upphovsrätten härstammar just ur Frankrike.
Något viktigt att notera dock vad gäller de franska liberalerna: deras upphovsrättsnaturrätt gällde, precis som du säger, (åtminstone främst) kommersiell, och inte icke-kommersiell, användning. Även om det kanske inte är ett brott mot en naturrätt att använda ett verk utan tillåtelse kommersiellt, hyser jag en större avsky, mycket större, mot det än mot icke-kommersiellt användande… FN:s deklaration verkar vara inne på den linjen: kreatörer bör skyddas mot kommersiellt utnyttjande av deras verk. Deklarationen verkar dock baseras på lite andra principer än naturrätten och de tre rättigheterna (till liv, frihet och egendom), varför den kanske inte är jätterelevant i denna diskussion.
”Så, det är inte så enkelt.”
Nej, jätteenkelt är det inte; jag har flera gånger sviktat i min kritik av upphovsrätten, men detta med att rätten till frukten av ens arbete är en negativ rätt och inte ensamrätt tycker jag ändå är ett resonemang som är ganska enkelt och håller.
@Tor
Vi har nog debatterat det där förut i andra kommentarsfält, har jag för mig. 🙂 Men det är ju så att pengar, aktier och upphovsrätter är tämligen abstrakta grejor, och självklart är det så att man kan äga även abstrakta ting. Annars vore ju varje insatt krona på ett bankkonto en gåva till banken.
@hrafn:
Varför bör staten dela ut ensamrätter till exemplarframställning av publicerade verk menar du? Vad är syftet? Har inte du som liberal problem med sådana positiva rättigheter (ensamrätt till exemplarframställning bygger ju på en inskränkning av människors frihet trots att kopiering av medvetet publicerade verk inte kränker människors friheter)?
Själv stödjer jag idén bakom upphovsrätten, men jag gör det inte på grund av att jag är liberal utan trots att jag är liberal. Däremot tycker jag att man måste vara mycket noggrann med att sådana här nyttomaximerande konstruktioner inte går ut över andra mer grundläggande friheter alltför mycket.
[…] Calandrella grubblar också på upphovsrätten. […]
Jag tycker inte du verkar bemöta den uppenbara invändningen…
Som du känner till är ju digitala kopior exakt likadana som digitala original och det är heller inget jobb eller kostnad bakom att skapa en kopia. Allt jobb står ju upphovsmannen för, som har skapat den ursprungliga filen.
Eftersom alla kopior är exakt likadana spelar det ju ingen roll för den person som vill ha en kopia, varifrån han/hon får den. Man kan också säga att det finns inga kopior, bara en massa original.
För att nyttja frukterna av sitt arbete lägger Kalle ut en digital fil mot betalning på sin hemsida. Nisse köper en kopia och lägger ut gratis på sin hemsida. Övriga personer skaffar filen från Nisse och Kalle kan inte längre nyttja frukterna av sitt arbete eftersom Nisse hindrar honom från det.
Visst, Kalle har sitt exemplar kvar att göra vad han vill med, men Nisse har ju ett exakt likadant exemplar som han nu delar ut gratis, vilket gör att Kalles original blir värdelöst.
Kan du utveckla lite vad du menar med ”attt kopiera affekterar aldrig skaparens rätt till frukten av sitt arbete, möjlighet att nyttja sitt arbete.”
”För att nyttja frukterna av sitt arbete lägger Kalle ut en digital fil mot betalning på sin hemsida. Nisse köper en kopia och lägger ut gratis på sin hemsida. Övriga personer skaffar filen från Nisse och Kalle kan inte längre nyttja frukterna av sitt arbete eftersom Nisse hindrar honom från det.
Visst, Kalle har sitt exemplar kvar att göra vad han vill med, men Nisse har ju ett exakt likadant exemplar som han nu delar ut gratis, vilket gör att Kalles original blir värdelöst.”
Jaha, so what om affärerna inte går lika bra längre? Kalle har en rätt att försöka tjäna pengar på sin egendom, men om det inte går, exempelvis för att de potentiella kunderna får tag på produkten någon annanstans (i detta fall från Nisse), får Kalle ändra affärsmodell; Kalle kan inte kräva att kunna tjäna pengar på ett och samma sätt.
Ta ett annat exempel: Lasse är en filosof, som just kommit på ett totalt revolutionerande resonemang, som skulle få alla filosofiska idéer någonsin att blekna. Lasse börjar, mot betalning, berätta för andra om sin fantastiska idé. Lisa, som betalar Lasse för att berätta om sin idé, börjar själv berätta den för andra.
Kränks Lasses naturrätt till sin egendom nu? Nej, inte enligt min tolkning, åtminstone. Tvärtom skulle det vara en inskränkning i Lisas frihet om Lasse eller någon annan hindrade Lisa från att berätta idéen för andra.
”Kränks Lasses naturrätt till sin egendom nu? Tvärtom skulle det vara en inskränkning i Lisas frihet om Lasse eller någon annan hindrade Lisa från att berätta idéen för andra.”
Det vi pratar om är inte att någon annan återberättar för några stycken vad han/hon hört. Det vi pratar om är en exakt kopia. Om Lasse har skrivit ner sina ideer i text och man får den textfilen när man betalar så lägger Lisa alltså upp texten på sin publika hemsida och får den indexerad högt hos Google, så när man söker på Lasse så kommer man till Lisas hemsida, där hela Lasses bok alltså finns att läsa gratis.
Och du menar på fullaste allvar att detta inte har någon som helst påverkan på Lasses möjligheter att tjäna pengar på sin textfil?
”Och du menar på fullaste allvar att detta inte har någon som helst påverkan på Lasses möjligheter att tjäna pengar på sin textfil?”
Det har säkerligen påverkan på Lasses försäljning i ditt exempel, precis som Lisas ageranden påverkar Lasses försäljning i mitt exempel. Men det är inget brott mot naturrätten att försvåra för någon att tjäna pengar. Isåfall vore det ett brott mot naturrätten att exempelvis utvecklat maskinerna; det försvårade onekligen för alla som tillverkade produkter för hand att tjäna pengar.
”Men det är inget brott mot naturrätten att försvåra för någon att tjäna pengar. Isåfall vore det ett brott mot naturrätten att exempelvis utvecklat maskinerna; det försvårade onekligen för alla som tillverkade produkter för hand att tjäna pengar.”
Nu pratar du om två olika saker, igen.
Om Lisa utvecklar maskiner så kan hon tillverka fler produkter och göra det billigare än Lasse som gör det för hand, och därför kan hon sälja dem till ett lägre pris och sälja mycket mer än Lasse. Men observera att hon säljer produkter som hon själv har tillverkat.
Om Lisa i stället delar ut Lasses fil gratis till hela världen så är det ju Lasses produkt hon utnyttjar.
Du inser väl skillnaden mellan att erbjuda en egentillverkad/köpt produkt och någon annans original utan tillstånd?
Men vad en erbjuder är inte någon annans original, utan en kopia av någons original.
”Men vad en erbjuder är inte någon annans original, utan en kopia av någons original.”
Rent tekniskt går inte kopiorna och originalen att skilja från varandra, utan allt är exakt likadant. Därför finns det inga kopior utan bara en massa original.
Isåfall är det kopieraren, som skapat originalet, som är den rättmätiga ägaren av det.