Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tortyr’

Bästa Jonas Hassen Khemiri: migration och välfärd går hand i hand

Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket.

Och här avbryter ni och säger: Men hur svårt är det att förstå? Alla måste ju följa Lagen. Och vi svarar: Men tänk om Lagen är olaglig?

Och ni säger: Allt handlar om prioriteringar och vi har faktiskt inte oändligt med tillgångar. Och vi svarar: Hur kommer det sig att det alltid finns pengar när resurssvaga ska förföljas, men aldrig pengar när resurssvaga ska försvaras?

*

Dessa fenomenala formuleringar är inte mina. De kommer från Dagens Nyheters viktigaste text på många månader, ”Bästa Beatrice Ask”, och tillhör Jonas Hassen Khemiri, eller kanske snarare alla de som drabbas av rasismen i Sverige idag. Tusentals har redan hyllat den. Själva Ask har givit respons (givetvis mjäkig, efter mjäkiga debattinsatsen igår, men hoppas det blir morgonsoffedebatt utan medieproblem).

”Intressant!”, kanske du tänker. Läs Khemiris text. Den är överlag fantastisk.

Jag håller inte med Khemiri. Inte helt. Om jag fortsätter utdraget ovan till nästa stycke kommer vi till min invändning:

Och ni säger: Men hur ska vi kunna kombinera ett brett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det.

Här nöjer sig Khemiri med bristen på ett ”klockrent svar” och hastar sedan humanistiska idéer. På detta ideologiska plan är vi helt eniga.

Men jag skulle vilja återgå till fotskrapandet och harklandet. Jag skulle vilja vända tillbaka in i pragmatismens tämligen trista och visionslösa – men likväl mycket övertygande – värld av siffror, logik och ekonomi.

Jag skulle vilja hitta det klockrena svaret.

Så klockrent kanske det inte blir. Men om ni nöjer er med  välgrundade, samhällsvetenskapliga och förnuftsbaserade resonemang om hur välfärdsstaten visst lär kunna kombineras med fri migration – snarare än nödvändigtvis Det Klockrena Svaret ™ på varför REVA ekonomiskt är dåligt: läs vidare.

Forskningen: ”migrationens är bra ekonomiskt”

”Krossa REVA!” Det håller forskningen med om. Ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Ekonomer är ense: migration är bra.

Det är ekonomiskt bra för enskilda människor och hela samhällen.

Det är ekonomiskt bra för de människor som migrerar, för andra människor i ursprungslandet och för andra människor i mottagarlandet.

Skulle fri migration införas över hela världen skulle världsekonomin fördubblas.

För att konkretisera: flyr en flykting från Syrien till Sverige kommer det i längden i rent ekonomiska termer gynna flyktingen, gynna Syriens folk och gynna Sveriges folk.

Det här är inte något jag fantiserat hop på min kammare i något vackert hus på Södermalm (jag bor i en miljonprogramförort, om det nu skulle spela någon som helst roll). Det här är vedertagna, vetenskapliga teser, med gediget stöd i den forskning som gjorts på området migration.

För en citatlista som visar hur världsledande, trovärdiga och Nobelprisvinnande ekonomer ser på migration hänvisar jag till Migros sammanställning av trovärdiga ekonomers uttalanden.
För en mer fördjupad genomgång av ekonomisk teori rörande migration hänvisar jag till Johan Norberg och Fredriks Segerfeldts facklitterära verk Migrationens kraft.

Lita inte på mig – läs sanningen själva!

Logiken: ”migration är bra ekonomiskt”

"REVA är en reva i våra hjärtan". Och inte bara det - REVA är en reva i vår ekonomi!

”REVA är en reva i våra hjärtan”. Och inte bara det – REVA är en reva i vår ekonomi!

Det var vetenskapen. Nu till det sunda förnuftet, i form av lite elementär logik.

Utgångspunkt 1: Sverige behöver tillväxt framöver.

Utgångspunkt 2: Tillväxt förutsätter produktion.

Utgångspunkt 3: Produktion förutsätter människor.

Slutsats 1: Sverige behöver människor framöver.

So far so good.

(Bortsett från att någon miljövän kanske reagerar på påståendet att ”Sverige behöver tillväxt”. Märk väl, då, att jag inte specificerar vilken produktion tillväxten ska bestå av. Tillväxt behöver inte vara plastprylar, kolkraft, och massproduktion. Tillväxt kan lika gärna – eller hellre, förstås – vara miljövänligt jordbruk, ekoturism och grön energi.)

Sedan då? Vi låter logiken tåga vidare:

Utgångspunkt 4: Människor kan komma till Sverige på två sätt: genom födsel eller migration.

Utgångspunkt 5: Människor som föds i Sverige kostar generellt pengar i cirka 15-25 år (beroende på utbildningens längd), i form av barnbidrag, studiebidrag, gratis sjukvård, gratis utbildning, subventionerade ungdomsföreningar, och så vidare. Ibland kostar de pengar längre än sin utbildning, i form av socialbidrag och liknande.

Utgångspunkt 6: Människor som migrerar till Sverige kostar generellt inte pengar i 15-25 år, för de har oftast redan en utbildning. Ibland kostar de pengar längre än sin utbildning, i form av socialbidrag och liknande.

Slutsats 2: Människor som migrerar till Sverige innebär på kort sikt en mindre kostnad än människor som föds i Sverige.

Invandraring kostar mindre på kort sikt än barnafödsel.

Här kan vi egentligen stanna. Vi kan nöjt konstatera att ingen politiker inom SD, M, S eller något annat migrationsfientligt parti någonsin skulle föreslå förbud mot barnafödsel. Där är det uppenbart att rätten att föda barn är en mänsklig rättighet. Lika uppenbart borde det vara att rätten att fly från förtryck är en mänsklig rättighet – men det är det inte, för politikerna föder ofta barn, men har sällan flytt från förtryck. (Politikerna saknar tyvärr förmågan att leva sig in i andras situationer, som Khemiri så lysande förklarar.)

Men varför stanna här? Vi fortsätter!

Utgångspunkt 7: I det långa loppet kommer de flesta svenskar bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb o.s.v.).

Slutsats 3: I det långa loppet kommer barn bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb, skatt på konsumtion o.s.v.)

Slutsats 4: I det långa loppet kommer invandrare bidra ekonomiskt till samhället (genom arbete, skatteintäkter, nya företag, nya jobb, skatt på konsumtion o.s.v.)

Slutsats 5: Invandring kostar betydligt mindre på kort sikt än barnafödande, och på lång sikt är både invandring och barnafödande bra för ekonomin.

Så länge man inte menar att ”fritt barnafödande är oförenligt med tillväxt” kan man alltså knappast mena att ”fri migration är oförenligt med tillväxt”.

Ganska klockrent.

(Sen har vi ju dessutom 38 procent av EU:s budget att ösa ur om vi skulle vilja använda de pengarna till lite vettigare saker än bidrag till bönder.)

Humanismen: ”stoppa REVA – låt alla leva!”

Människovärdet är inte förhandlingsbart - men har verkligen MP försökt förhandla bort det? Den frågan behandlade jag i mitt förra inlägg. Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Människovärdet är inte förhandlingsbart – men har verkligen MP försökt förhandla bort det? Den frågan behandlade jag i mitt förra inlägg – läs det gärna.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Givetvis är ekonomiska skäl inte alls en primär anledning att kämpa för migrationsfrihet, eller ens en sekundär anledning. I första rummet kommer naturligtvis humanismen, medmänskligheten, friheten, toleransen, mångfalden, kärleken, livet, rättigheterna, och godheten. Allt det där Hassen Khemiri fullkomligt fantastiskt utgår ifrån i sitt fantastiska mästerverk. Sådana ideologiska resonemang har jag också först i ett par tidigare blogginlägg:

Ideologi måste vägleda politiken. Men däremot kan ekonomiska resonemang – som dem ovan – vara bra att ha, vid möte med kalla, cyniska, sifferknaprande politiker (*harkel*många moderater*harkel*).

Det var teorin. Nu till praktiken. Stockholmspolisens tillbakasteg häromveckan var blott ett litet, litet steg på frihetens mycket långa väg. REVA och den inhumana och kostsamma migrationspolitiken måste ju upphöra helt! Hur gör vi då?

Alla vi som tycker att alla människor har lika värde och rättigheter måste nu tillsammans stå upp inför valen 2014 – oavsett om vi är vänster, höger, pirat eller feminist eller någon blandning – för frihet, medmänsklighet och demokrati, mot REVA, utvisningar och dödspolitik.

Stoppa REVA – låt alla leva!

Chaplins tidlösa ord fortsätter inspirera. Jag är övertygad om att Chaplin varit en av REVA:s främsta motståndare, om han levt i Sverige idag. Låt oss fortsätta verka i denna humanistiska anda.

Pusha gärna ”Bästa Beatrice Ask”

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,
,,
,
,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Kärlekens krafter måste enas mot hatets utvisningar

Stoppa REVA – låt alla leva! Det viktigaste först: skriv under namnlistan mot REVA!

Bor du i Stockholm? Kom isåfall på Grön Ungdoms flashmob i övermorgon onsdag 14 mars 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Och kom nu på torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder).

 Bor du i Göteborg? Kom isåfall på hearingen om REVA, som bl.a. Ung Pirat Göteborg anordnar. 8 april 18:00 på Hammarkullens Folkets hus, Hammarkulletorget 62 b. Politiker och jurister kommer finnas på plats. Vill du eller din organisation vara med och hjälpa till? Ni är varmt välkomna – skriv det i eventet!

Uppdatering 13 mars: Läs ”Bäste Beatrice Ask”, en fascinerande, fantastisk och fasansfull text av Jonas Hassen Khemiri riktad till Sveriges justitieminister. Läs den nu. Du kommer inte ånga dig.

Några av oss 2000 som demonstrerade i Stockholm. Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Några av oss 2000 som demonstrerade i Stockholm – i klassisk humanistisk anda.
Klicka på bilden eller här för att komma till ett fint bildspel med fler fria bilder.
Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Historiens vingslag svepte i förrgår över Sverige. Från Malmö i söder till Uppsala i norr gick människor ut i det kalla vintervädret och demonstrerade mot några av vår stats mest djävulska inslag – utvisningarna, REVA och Sveriges olagliga migrationspolitik. Tillsammans stod folket upp för frihet, tolerans och medmänsklighet.

I Stockholm var vi 2000 (SvD, SVD, SVT: text, film). I Malmö var de 1000 (SVT, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Skånskan). I Göteborg var de ”bara” 500 – men detta var å andra sidan deras andra REVA-demonstration på blott en vecka (GP). I Norrköping var de ”välbesökta” (Folkbladet). I Uppsala var de ”flera hundra” (Upsala Nya Tidning).

Kampen är givetvis inte över bara för att de rent rasistiska, folkrättsvidriga kontrollerna i tunnelbanan upphört av rena effektivitetsskäl. Det stora problemet – att flyktingar utvisas från sina liv i Sverige till död i ursprungsländerna – kvarstår.

Döden bryr sig inte om flyktingen fångades i tunnelbanen, på sin arbetsplats eller i ett av Migrationsverkets förvar.

I förr går var en stor dag. Rädda Barnens ungdomsförbund demonstrerade tillsammans med Röda Korsets ungdomsförbund och Ungdom mot Rasism. En tyngre trio har sällan anordnat någon demonstration i Stockholms historia. Anmärkningsvärt är även att alla möjliga partipolitiska organisationer deltog. RKU, Rättivsepartiet Socialisterna`och F! demonstrerade tillsammans med Piratpartiet, LUF och Grön Ungdom.

Har detta hänt förr? Någonsin?

Låt borgarna och sossarna delta!

Jonathan Macznik från LUF höll ett fantastiskt brandtal för friheten. Varför skulle han inte få göra det? Klicka på bilden eller här för att se fler bilder.

Jonathan Macznik från LUF höll ett fantastiskt brandtal för friheten. Varför skulle han inte få göra det? Klicka på bilden eller här för att se fler bilder.

Men en del blir inte glada över storheten i att vi äntligen förenas så brett för något vi alla kan stå för. Vissa blir arga. Vissa skrek ”hycklare! hycklare!” så att talen från CUF:s respektive LUF:s representanter knappt hördes.

Jag förstår ilskan över Alliansregeringens politik. Hade Billström (M), Pehrsson (FP) eller Danielsson (C) talat hade jag inte tvekat att kalla dem hycklare. Som regeringsmedlemmar har de all makt i världen att ändra regeringens olagliga, människorättsvidriga och folkrättsfrämmande politik.

Men det har inte CUF och LUF. CUF och LUF är fristående ungdomsförbund. De är inte C och FP. De har ingen makt över regeringen.

Däremot har de inflytande över C och FP. Och CUF och LUF använde sin medverkan igår till att utöva detta inflytande, genom att kräva att sina respektive partier förändrar sin politik.

Detta behövs. Hur ska vi annars få genomslag, om de migrationsvänliga medlemmarna i regeringspartierna alltid utesluts? Hur ska då regeringspartierna äntligen förändras?

”Men de behöver inte förändras – får vi en vänsterregering 2014 löser sig politiken ändå!”, kanske några av er som skrek ”hycklare!” tänker.

För det första håller jag inte principiellt med er: jag tycker det är principiellt fel att utesluta goda människor i en god kamp bara för att deras moderpartier är dåliga.

För det andra håller jag inte pragmatiskt med er: REVA och utvisningarna är inte endast ett resultat av Alliansens politik. REVA och utvisningarna startades och drevs på under socialdemokratisk regering. (Läs den Fokus-artikeln, alla! Och läs Torbjörn Jerlerup.) Och Socialdemokraterna har knappast bett om ursäkt för sin tidigare migrationspolitik, som på många sätt var precis lika vidrig som Alliansens.

Alliansen behöver därmed visst påverkas. Och Socialdemokraterna också, för den delen. Därför kan vi inte heller (som en lite mindre skara ville) vägra Socialdemokratiska studentförbundet, som deltog på demonstrationen, att delta i kampen. De behövs också!

Ska Miljöpartiet få delta?

MP hjärta REVA? En förenklad bild från demonstrationen.

Miljöpartiet är en helt annan femma. Här handlar det inte om ett fristående ungdomsförbund som kritiserat sitt partis politik. Här handlar det om partiet i sig som gått med på en migrationsöverenskommelse med Alliansen. Och här måste man hålla flera tankar i huvudet samtidigt:

  1. Överenskommelsen har inneburit många bra saker. Vård och skolgång till papperslösa samt återförenade flyktingfamiljer genom anhöringinvandring är mycket viktigt och gynnar i praktiken många flyktingar.
  2. Överenskommelsen har inneburit en riktigt dålig sak. Miljöpartiet har skrivit under på att utvisningarna ska fortsätta och effektiviseras – d.v.s. att REVA ska fortlöpa. Visst – överenskommelsen säger inget om att det ska ske på ett rasistiskt, privatlivskränkande sätt i tunnelbanan. Men återigen: hur avvisningarna sker spelar mindre roll. Det är inte framför allt rasismen och privatlivsintrången som är stötande med REVA; det är framför allt att människor överhuvudtaget utvisas, då utvisningarna går till diktaturer och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter (vilket de gör idag). Och att människor överhuvudtaget utvisas – det har Miljöpartiet skrivit under på.
  3. Hade inte överenskommelsen ingåtts vet ingen vad som hänt. Hade Alliansen gjort upp med SD, så politiken blivit ännu sämre? Hade Alliansen gjort upp med S, så politiken fortsatt vara lika illa (utan MP:s förbättringar för papperslösa och anhöriginvandring)? Hade MP lyckats bilda en överenskommelse med V, C, FP och KD istället, så att politiken potentiellt blivit bättre än med dagens överenskommelse?

Vi vet inte. Och jag har ingen aning om vad jag valt om jag haft makten över Miljöpartiets migrationspolitik år 2010.

Men oavsett om MP gjort fel eller inte är det uppenbart att de ha en god vilja. De vill ha migrationsfrihet. De vill inte behöva samarbeta med Alliansen. De har försökt med ett slags ”harm reduction” gentemot migrationspolitiken – det minst sämsta alternativet.

Samtidigt blir det väldigt märkligt när MP stoppar REVA-debatt i riksdagen av formalistiska skäl. Å andra sidan har de begärt en egen debatt, som inte utgår från REVA utan från Schengen. Jag vet inte vad som är mest korrekt; Fokus-artikeln stödjer MP:s tolkning. Det är dock märkligt att de av rent formalistiska skäl inte kan enas om debatten med V.

Tycker man MP gjort rätt bör de förstås få delta.

Tycker man MP gjort fel bör faktiskt MP ändå få delta. Därför att det ger oss möjlighet att påverka dem. Därför att de kan få insikt i de hemska konsekvenserna av deras legitimering av utvisningarna. Därför att de får se hur andra goda krafter resonerar.

Kampen för kärleken fortsätter!

Glädje och engagemang. Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Glädje och engagemang. Foto: Anders Henrikson, CC-BY 2.0.

Det finns en enda anledning till att vi trots ”hycklare”-ropen lyckades stå enade igår, från så vitt skilda håll inom politiken. Anledningen stavas humanism. Alltså inte den snäva ”humanism” som ordet definieras i Förbundet Humanisterna (med ateism och sådant inbakat i begreppet), utan den klassiska, tidlösa, grundläggande människosynen humanism.

Människosynen som säger att alla är lika värda. Människosynen som säger att alla har lika rätt till liv, frihet och trygghet. Människosynen som säger att de mänskliga rättigheterna måste sättas före allt – vare sig det är trångsynt nationalism eller ekonomiska överväganden.

Dessa idéer är på ett fundamentalt plan kopplat till att vara människa. Någonstans inom Billström, Ask eller Åkesson – djupt begravt under deras åratal av fördomar, idiotekonomiska överväganden eller uppövade cynism – finns även hos dem en förståelse. Även frihetens fiender har förmågan att förstå det fantastiska hos frihet.

Men de kommer inte göra det av sig själv. De kommer fortsätta utvisa människor till våld, förtryck och död – tills vi sätter stopp. Och det är inte de som har makten. Det är vi som har makten. Vi lever som fria medborgare i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Till skillnad från våra humanistiska fränder i andra länder – eller våra papperslösa medmänniskor på Sveriges gator – kan vi protestera. Vi riskerar inget om vi håller oss inom lagens ramar. Skriv under Avaaz namnlista mot REVA. Stockholmare? Kom på Grön Ungdoms flashmob i övermorgon onsdag 14 mars 17:00 utanför Rosenbad, eller deras uppföljnings-flashmob i T-Centralen 17:20. Och kom nu på torsdag 18:00 till Nya Rågsveds Folkets hus för stormöte (ordnat av Studenter mot rasism, men för alla REVA-motståndare oavsett ålder)

Det finns en gräns där opinionsbildning allena inte räcker. Där lagens ramar blir för snäva. Där den semantiska skillnaden mellan ”lag” och ”rätt” blir så uppenbar att vi måste strunta i den första för att upprätthålla den andra. I en demokrati måste varje sådant brott – varje sådan situation – vara ett extremt undantag.

Ett sådant undantag är utvisningarna. Att skicka människor in i döden är ingen dussingfråga politiskt, viktig som t.ex. upphovsrätt, arbetslöshet eller andra för all del viktiga frågor. Migrationspolitiken är en fråga på liv och död. Att då – i en sann humanistisk, frihetlig och därmed givetvis fredlig anda – bryta mot lagen och riskera böter är inte omoraliskt. Det är i stället en väg till ett bättre samhälle.

”Vägra visa ID”, säger Leif GW, Dror Feiler och många andra. Det här är en mycket mild form av civil olydnad – den är i enlighet med Europakonventionen t.o.m. antagligen laglig. Just denna civila olydnad har vi att tacka för att människor i Stockholm idag kan ta sig till läkare för att bota sina livshotande sjukdomar, utan att hotas till livet av den stat som vill utvisa dem till deras hemländer.

Det är ett steg på vägen. Men vägen är lång. Vi kan inte vandra den ensamma. Alla måste sluta upp. Oavsett om du är pirat eller antipirat, vänster eller höger, liberal eller socialist, feminist eller jämställdist: nu är det dags att stå upp för människors rätt att leva.

Endast gemensamt kan vi krossa hatet, intoleransen och dödspolitiken.

Vår kärlek är alltid starkare än deras hat. Tillsammans är vi starkast!

Jag har länkat detta världshistoriens främsta tal för humanism tidigare. Och jag tänker fortsätta posta det, tills det Chaplin förespråkare är uppnått: en värld där mänskligheten gemensamt arbetar för mänsklighetens bästa, där friheten, medmänskligheten och upplysningen får råda.

Vi kan nå dit.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet, utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighet,
människorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,
,,
,
,
, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Demonstrera idag mot REVA i Göteborg, Malmö, Uppsala, Norrköping eller Stockholm

Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda korsets ungdomsförbund, Ungdom mot Rasism, Grön Ungdom, Ung Pirat och säkerligen ett tjog till föreningar enas idag för att stå upp för medmänsklighet, frihet och asylrätt. Stoppa REVA - låt alla leva!

Rädda Barnens ungdomsförbund, Röda korsets ungdomsförbund, Ungdom mot Rasism, Grön Ungdom, Ung Pirat och säkerligen ett tjog till föreningar enas idag för att stå upp för medmänsklighet, frihet och asylrätt. Stoppa REVA – låt alla leva!

Min debattartikel på Newsmill, som prydde Newsmills förstasida ett par dagar med rubriken ”Demonstrera på lördag mot REVA”, har lästs av 3695 personer. Läs den där, eller läs den hellre på min blogg – där illustrationer, fetstil och ett videoklipp finns med, så den är mycket mer lättläst.

Kontrollerna i tunnelbanan har upphört – men utvisningarna fortsätter. Amnesti måste ges till alla flyktingar. Detta har inte skett. Människor fortsätter leva med fruktan i Sverige för att utvisas till våld, tortyr och död.

Det viktiga är fortfarande detsamma: om du ogillar REVA eller Sveriges migrationspolitik i stort: demonstrera idag lördag! Nytt är att fler demonstrationer tillkommit, så här kommer en lista:

Totalt är uppåt 10 000 personer anmälda på Facebook-eventen. Detta kommer bli stort! Var med du också!

(Piratpartiet och Ung Pirat är med som föreningarna åtminstone på demonstrationerna i Stockholm och Norrköping. Är du pirat i Malmö, Göteborg eller Uppsala? Kom dit med en piratflagga!)

Pirater, humanister, vänstern, högern, socialister, liberaler, unga och gamla samlades i hundratal i Göteborg förra helgen i protest mot REVA. Imorgon gör vi detsamma över hela landet! Foto: Anne Kekki.

Pirater, humanister, vänstern, högern, socialister, liberaler, unga och gamla samlades i hundratal i Göteborg förra helgen i protest mot REVA. Idag gör vi detsamma över hela landet! Foto: Anne Kekki.

So far so good. De flesta av er läsare tycker nog det är uppenbart att 1) Polisen ska inte ägna sig åt diskriminering i form av ID-kontroller riktade mot personer av ett visst utseende, 2) Polisen ska överhuvudtaget inte utföra godtyckliga kontroller på allmän plats där de begär ID-handlingar från oskyldiga människor och 3) asylrätten bör stärkas, så att Europakonventionens regler om mänskliga rättigheter – som i Sverige har status som grundlag – faktiskt implementeras i praktiken (detta gör inte Utlänningslagen, och detta gör verkligen inte Migrationsverket som ofta t.o.m. bryter mot den otillräckliga Utlänningslagen). Tycker ni det är det bara att gå ut och demonstrera idag!

Men min debattartikel på Newsmill har också mött kritik. Och delvis högst legitim sådan – som dock grundas snarare på missförstånd av mitt budskap än på att man inte håller med om debattartikelns egentliga budskap. Det är svårt att hänvisa till Facebook-diskussioner i ett blogginlägg, så för sakens skull går jag igenom Peter Harold – Skrivarens bloggs inlägg ”Är man ung och PK kan man komma undan med vad som helst” som sågar min artikel och tar upp alla invändningar jag hört mot dem. Läs gärna det, så kommer här nedan min genomgång och mitt bemötande av kritiken.

*

Harold inleder efter ett långt citat av min artikel med att ifrågasätta mitt val av årtal i Nazityskland att ta upp: 1939. Jag valde 1939 eftersom Förintelsen då definitivt inletts, men omvärldens kunskap om den än så länge i praktiken var begränsad. Detta för att det omvärlden kände till om förbrytelserna i Nazityskland ungefär ska vara lika illa som det som omvärlden idag känner till om förbrytelser i andra länder människor flyr från. Helt enkelt för att jämförelsen ska vara relevant. Att jämföra t.ex. vad omvärlden idag vet om Irak med vad omvärlden visste om Nazityskland 1945 vore föga relevant, eftersom Förintelsens extrema omfattning då var känd och läget i Irak idag – om än allvarligt med grova kränkningar av mänskliga rättigheter – inte alls är lika illa som det unikt vidriga Förintelsen.

Sedan tar Harold upp något många liberaler reagerat på i en Facebook-grupp – ett väldigt allvarligt missförstånd, som jag genom slarv givetvis är delansvarig för:

Det jag däremot vänder mig emot är jämförelsen mellan de tyska nationalsocialisternas förföljelse av judar under 1930-talet med det administrativa trepartsprojekt som sedan 2009 bedrivs av Polismyndigheten, Migrationsverket och Kriminalvården under namnet REVA (Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete).

Här ligger missuppfattningen: Harold tror att jag jämför REVA med Förintelsen. Detta är fel.

Jag jämför inte Sveriges migrationspolitik idag med Nazitysklands politik då. Jag jämför Sveriges migrationspolitik idag med Sveriges migrationspolitik då.

Skillnaden är enorm. Det finns givetvis en milsvid, väsentlig och fullständigt avgörande skillnad mellan att verkställa utvisningar som leder till flyktingars död, och att faktiskt själva döda flyktingarna. Därför vore det oproportionerligt, historielöst och ovetenskapligt att jämföra REVA med Förintelsen – och det är därför jag inte gör det.

Jag förstår däremot att denna tolkning av debattartikeln kan göras, genom det retoriska greppet att först inleda ett stycke med ”Nazityskland, 1939” och sedan ”Sverige, 2013”. (Något vidare stöd än så i texten finns inte för tolkningen.) I mitt blogginlägg – där jag kunde välja illustrationer fritt, vilket jag inte kunde på Newsmill – tydliggör bildsättningen med bildtexter vad jag egentligen avser att jämföra: vad vi visste om Nazityskland då och vad vi vet om andra länder idag, och utvisningarna till Nazityskland då och utvisningarna till andra länder idag.

Jag går vidare i Harolds inlägg:

Med REVA skall processen att sända hem illegala invandrare bli lite smidigare – vilket skattebetalarna borde vara tacksamma över.

Nej, skattebetalarna borde inte vara tacksamma över detta. Skattebetalare bör inte vara tacksamma över att deras pengar går till att utvisa människor till döden (exempel), förföljda flyktingar till tortyr (exempel), HBTQ-personer till länder där de förföljs med motiveringen att ”ni kan ju dölja er kärlek” (exempel), barn till fjärran länder där de inte känner någon (exempel). Et cetera ad infinitum. Utöver att vara oetiskt är dessutom utvisningarna olagliga.

För det första kan konstateras att Migrationsverket inte följer Utlänningslagen, t.ex. genom ovan nämnda utvisningar av HBTQ-personer (i Utlänningslagen anges mycket tydligt att asyl ska ges till personer ”som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av […] sexuell läggning […] och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd”). För det andra kan konstateras att Utlänningslagen och REVA inte följer Sveriges internationella åtaganden, då Sverige struntat i FN:s Tortyrkommittés beslut genom att utvisa människor till tortyr (i detta innehar svenska staten ett föga hedrande världsrekord, åtminstone oktober 2011), då de godtyckliga kontrollerna Polisen genomför inom ramen för REVA bryter mot Europakonventionen och därmed svensk grundlag och då många utvisningar i sig brutit mot Europakonventionen (exempel; fler exempel finns i denna lista).

REVA handlar inte om att med dragna vapen, fragdatuggande blodhundar och ylande sirener leta efter folk som saknar giltigt skäl att befinna sig i landet. Istället handlar det om att när polisen helt i enlighet med Polislagen konfronterar en misstänkt gärningsman, t.ex. en ficktjuv, en gatulangare, fortkörare, etc, sker en slagning mot polisens databas som visar ifall personen har ett fastställt avvisningsbeslut. Vilket polisen gjort även tidigare i sitt arbete. Skillnaden nu är att man har en organisation som tar hand om den illegale flyktingen för att verkställa avvisningsbeslutet.

Nej. Jag har aldrig nämnt blodhundar. Men en större skillnad har genomförts: de godtyckliga kontrollerna (som – se ovan – bryter mot Europakonventionen och grundlagen) infördes mig veterligt som en del av REVA. Därför är REVA inte blott en formalitet, utan i sig något som bör bekämpas. Men visst: REVA är som jag skrev inte det största problemet; det är den människo- och folkrättsvidriga utvisningarna i allmänhet.

Det som sannolikt upprört Leo (och många som delar hans syn på saken) är att polisen gör samma slagning när de undersöker s.k. plankare i kollektivtrafiken. Det här med gratis kollektivtrafik är en hjärtefråga för miljöaktivister, helt efter devisen att andra skall betala för ens nöjen och behov… *harkel*

Problemet med kontrollerna i tunnelbanan är att de är godtyckliga intrång i privatlivet och därmed kränkningar av Europakonventionen och själva (se ovan). Detta är vidrigt. Men det riktigt vidriga är inte dessa kontroller (som nu faktiskt äntligen har stoppats efter all hård kritik) – det riktigt vidriga är utvisningarna överhuvudtaget. Vad gäller själva utvisningarna spelar det ju för den papperslösa flyktingen ingen roll om hen utvisas efter en kontroll på arbetet eller i kollektivtrafiken. Givetvis har taxan i kollektivtrafiken inte ett dyft med saken att göra. Polisen får för mig stå i tunnelbanan och leta plankare om de vill; det finns i och för sig värre brott att klara upp, men sådana poliskontroller bryter inte mot folkrätten, diskriminerar inte och innebär inte ökat verkställande av felaktiga domar. Det gör däremot REVA-kontrollerna.

Många miljöpartister, vänsterpartister och liberaler som förespråkar öppna gränser för allt och alla och vill dela med sig av vår rika del av världen glömmer tyvärr bort att välfärdens resurser är ändliga. Istället för att verka för att alla människor skall få det drägligt varhelst de befinner sig på jorden (t.ex. genom internationellt samarbete) vill man att fattiga och sjuka skall komma till Sverige och… och… eh,… integrera sig… storsatsningar… ta bort utanförskapet… tillsammans växer vi… pfffh! Pust!

Här får jag hänvisa till Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts bok Migrationens kraft, där otaliga rapporter redovisas som påvisar hur migrationen gynnar ekonomin. Jag hinner inte hänvisa själv till konkret forskning för tillfället; mitt modem hemma är trasigt, så detta skrivs från bibliotekets Internetuppkoppling som stängs om 21 minuter.

Oavsett vilket får hur som helst ekonomiska konsekvenser aldrig vara ett skäl att kränka mänskliga rättigheter och folkrätten.

Eftersom allt färre arbetar – vilket beror på att det finns mindre med jobb – samtidigt som det blir allt fler som inte kan arbeta p.g.a. analfabetism, posttraumatisk stress, krigsskador, religiösa krav, etc, kommer den svenska solidaritetsförmågan att utsättas för stress om man öppnar både dörrar och välfärdskranen.

En enkel fråga: bör barnafödande förbjudas? Barn börjar inte arbeta förrän de är 15-25 år gamla ungefär, beroende på utbildningens längd. De allra flesta flyktingar börjar arbeta betydligt tidigare. Om vi av ekonomiska skäl ska begränsa någon tillförsel av nya svenskar är det alltså den inhemska tillförseln (barnafödande), inte den utländska (migration) som bör begränsas.

Men det bör vi inte, som sagt: ekonomiska skäl kan inte motivera inskränkningar i grundläggande rättigheter, som rätten att fly från förtryck, eller som rätten till ett familjeliv skyddat från godtyckligt ingripande.

Lägg därtill en tillväxtfientlig politik som t.ex. miljöpartiet och vänsterpartiet företräder (och för all del den subtila vänstra hjärnhalvan av Piratpartiet) så kan jag bara dra en slutsats om deras ambition: alla skall ha det lika eländigt som de fattigaste innan visionen om det solidariska samhället gått i uppfyllelse.

Detta är ingen tillväxtfråga egentligen – se ovan. Själv tar jag knappt ställning i ekonomisk politik; jag tycker den är sekundär gentemot rättighetsbaserad politik. F.ö. förespråkar många liberaler som gillar tillväxt (t.ex. nämnda Norberg och Segerfeldt) fri migration, just för att det gynnar tillväxt.

Och det finns inte en tillstymmelse till problematisering av det faktum att migrationsmyndigheterna i samtliga fall konstaterat att den illegala invandraren saknar giltigt asylskäl eller av annan anledning vore berättigad till uppehållstillstånd. Det här är en ordning som följer internationella konventioner, och har Leo problem med dem skall han arbeta politiskt för den ändringen, och inte smutskasta polisernas arbete.

Ovan har jag redovisat hur svenska myndigheter inte följer svensk lag, och hur svensk lag inte följer svensk grundlag och Sveriges internationella konventioner. På en punkt ger jag dock Harold rätt (och detta skrev jag redan i debattartikeln): polisens verkställande är egentligen inte det stora problemet. Det stora problemet är migrationspolitiken och Migrationsverkets beslut.

Om REVA-debatten i övrigt: det skämtas – nåja – om hur polisen skall fånga ”papperslösa” utan att nyttja sina fördomar om utlänningar. Då kan man ju fråga sig hur läkarna skall avgöra ifall patienten är en ”papperslös flykting” när denne vill slippa betala för sin vård? Tja, jag gissar att läkaren står inför samma dilemma som polismannen i så fall. Big deal? Inte alls, tycker jag.

Jo, diskriminering sker nog. Men detta är som sagt inte det viktiga.

Det viktiga är att svenska staten utvisar människor till våld, tortyr och död. Håller du med mig om att detta måste stoppas? Demonstrera idag! Kommer du till Stockholm ses vi här. Stoppa REVA – låt alla leva!

Uppdaterat 10 mars: ändrade ”imorgon” till ”idag” och la in lite länkar.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet,utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighetmänniskorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,

Read Full Post »

Lyckades idag som Ung Pirat få in nedanstående debattartikel i Newsmill, under titeln ”Demonstrera mot REVA på lördag”. Trevligt! Versionen nedan innehåller en del bilder, filmklipp och formatering som inte kom med på Newsmill. 

Kort-verision: kom på demonstration mot REVA och Sveriges migrationspolitik på lördag 15:00 , i Kungsträdgården i Stockholm eller på Möllevångstorget i Malmö. För medmänskligheten, för rättsstaten, för friheten. Inget kan vara viktigare.

Förintelsen. Sverige kastade med våld ut flyktingar ur landet.
Förintelsen. Sverige kastade med våld ut flyktingar ur landet.

Tyskland, 1939. Människor flyr. De flyr från Förintelsen.

Det sista vet man i omvärlden inte riktigt – inte ännu. Man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts i Nazityskland. Man vet att statssanktionerad diskriminering blivit diktaturens diaboliska verktyg för att inleda en avhumaniseringsprocess. Man vet att processen är på väg mot fel håll – men inte hur fel.

Sverige väljer att utvisa judar till Nazityskland.

Dessa beslut beslut får ödesdigra konsekvenser för människor som skickas in i döden på migrationspolitikens altare.

Det var man inte på 30-talet. Men man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts. Man vet också att en mäktig diktator som leder ett land vars befolkning till stor del inget hellre vill än få revansch mot den omvärld som krossade landet i förra världskriget. Man vet att en ny världsordning eventuellt står för dörren, där ens agerande gentemot Tyskland kan få mycket allvarliga konsekvenser.

Kanske sker utvisningarna helt enkelt av hänsyn till den nationella säkerheten.

Syrien. Sverige har med våld kastat ut flyktingar från landet.

Sverige, 2010-talet. Människor flyr hit. Inte från Tyskland – men från hela världen.

I Syrien massakrerar en galen diktator sitt eget folk. I Kongo hotas människor av dödsstraff för sin kärleks skull. I Saudiarabien förtrycks kvinnor, oppositionella och andra regimen ogillar.

Detta vet man. Massmedia har utvecklats sedan 30-talet. Nu går morden inte att gömma undan.

Detta vet man också: varken Syrien, Kongo, Saudiarabien eller någon annan stat människor flyr från till Sverige hyser några som helst realistiska planer på världsherravälde.

Inga hänsyn till den nationella säkerheten behöver tas.

Så hur kommer det sig att svenska staten på 80 år – efter att delvis ha hjälpt till med historiens värsta folkmord i form av Förintelsen – inte lärt sig en gnutta jävla medmänsklighet, respekt och tolerans? 

Hur kommer det sig att barn utvisas ensamma? Hur kommer det sig att staten krossar flyktingars fria kärlek? Hur kommer det sig att Sverige i strid med alla mänskliga rättigheter skickar människor i döden?

Riksdag och Regering har beslutat det. Dessa beslut är det stora problemet – inte REVA.

*

Polisen bryter mot lagen. En paradoxal mening. Men så långt har det alltså gått: den statliga myndighet som ska upprätthålla rikets lag och ordning – bryter själv mot rikets lag och ordning i sina systematiska, godtyckliga och rättsvidriga ingrepp i människors privatliv.

Det är inte ett missfall i ämbetet. Det är inte ett ”enskilt fall”. Det är inte en enstaka polisenhet som begått övergrepp.

Det är REVA. En rättsordning, en statlig riktlinje, en uppifrån påtvingad ordning som många poliser själva ogillar.

Det är denna rättsordning som bryter mot ordningen i rätten. Närmare bestämt mot folkrätten och grundlagen. Närmare bestämt mot den del av folkrätten och grundlagen som rör Sveriges internationella överenskommelser om respekt för mänskliga rättigheter.

(Det här säger inte någon alarmistisk anarkist. Det här säger ett kanslirådi regeringskansliet tillika den före detta chefen för utrikesdepartementets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Regeringskansliets kansliråd kritiserar inte regeringens riktlinjer om de inte har extremt bra på fötterna. Socialdemokraterna instämmer.)

Givetvis är det oacceptabelt, oansvarigt och orättfärdigt att som regering utfärda riktlinjer i strid med statens internationella åtaganden, att som polismyndighet vidarebefodra riktlinjer i strid med rikets grundlag och att som enskild polis verkställa order i strid med landets lagar.

(Just för att orderna innebär lagbrott är uppmaning om ordervägran inte alls ”onyanserat”, även om lösningen givetvis primärt inte består in att påverka tjänstemän utan i att påverka eller byta ut politiker.) För att betona: det viktigaste just nu är att påverka eller byta ut politiker, inte poliser, i Sverige och EUBåde Socialdemokraterna och Alliansen bär skuld för denna politik.

Demonstration i Göteborg. Vi ska i Wallenbergs anda ställa oss upp – för friheten, för medmänskligheten, för rättsstaten.

På lördag demonstrerar vi. Göteborg samlade förra helgen 400800 personer mot REVA. Stockholm och Malmö ska nu i helgen samla många fler. Kom till Kungsträdgården i Stockholm eller kom till Möllevångstorget i Malmö. 15:00 på lördag enas humanister över hela landet och i alla partier mot utvisningarna. Inget kan vara viktigare än detta.

Kan du inte vara med? Skänk pengar till Eric, som på grund av REVA inte får vård för sin cancer. (Ingen människa är illegal, plusgiro-konto 47 25 43.) Skriv en insändare. Påverka ditt parti. Engagera dig i en förening. Underteckna inte uppropet innan du tagit de enorma bristerna i beaktande. Utför direkta icke-våldsaktioner.

Något måste du göra.

För våra barnbarn ska inte läsa om hur 2010-talet i Sverige innebar en återkomst till 1930-talets utvisningar.

De ska läsa om hur 2010-talet blev årtiondet som innebar en återkomst till Raoul Wallenbergs, Folke Bernadottes och Harald Edelstams ideologi och praktik. De ska läsa om hur 2010-talet blev det decenneium då vi tillsammans rev upp REVA, ändrade Sveriges migrationslagstiftning och lät varje flykting stanna. De ska läsa om hur 2010-talet fick sin prägel av medmänsklighet, mänskliga rättigheter och migrationens frihet.

Det är vår högsta plikt som människor.

Talet ovan höll Charlie Chaplin, förvånande nog en av världshistoriens främsta humanister, under 30-talet då Nazitysklands förbryterlser blev alltmer kända. För mänskligheten är det en skam att hans tidlösa ord om tolerans, respekt och frihet inte omsatts i verklighet, att de goda krafter som finns alltför ofta kämpar mot i stället för med varandra isolerade av konstlade partigränser, att människan fortfarande inte mognat bort som art från våld, hat och död.

Det är dags nu.

Pusha gärna inlägget

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratPiratpartietPPUng PiratUPideologiprincipprinciperpiratrörelsenfriheträttsstathopphumanitetmänsklighet,utvecklingoptimismupplysninghumanismmedmänsklighetmänniskorätt,demokratiöppenhettoleransförnuftetikmoralkontrollmaktignoransokunskap,

Read Full Post »

Recension: ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring

För första gången publicerar jag på denna blogg en litterär recension. Framöver kommer jag försöka skriva sådana recensioner över alla böcker jag läser, åtminstone alla facklitterära. Värdefulla inspirationskällar är Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner. Har du tips på böcker inom områdena idéhistoria, mänskliga rättigheter, djurrätt och filosofi – som helst inte ska kräva en universitetsutbildning för att vara förståeliga ;-), men som inte alls måste vara helt lättsmälta – får du gärna skriva dem i kommentarerna, så kanske det blir ett inlägg småningom!

Denna min första recension behandlar en bok som jag började läsa i skolan under höst- eller vårterminen, för flera månader sedan, men sedan la ifrån mig; så lånade jag med den lagom till sommarlovet, fick körtelfeber 5 juni och tillbringade någon vecka med att läsa ut den. Och nog passar just detta verk ypperligt att bli denna bloggs första behandlade litterära alster, givet ämnet…

*

De mänskliga rättigheternas väg

– genom historien och litteraturen

Bring, Ove

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk. Därtill omslagsbilden till "De mänskliga rättigheternas väg" av Ove Bring.

Ett fotografi som visar Eleanor Roosevelt, en av de mänskliga rättigheternas
främsta förkämpar, med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna,
ett av de mänskliga rättigheternas främsta litterära verk.
Därtill omslagsbild till ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring.

”Anakronism!” Åt det hållet lät min historielärares reaktion då jag under mitt gångna, första läsår på gymnasiet ville undersöka situationen för mänskliga rättigheter under Antiken. Det gick inte, fick jag höra. Mänskliga rättigheter existerade inte som begrepp under denna den europeiska civilisationens vagga. Tanken på medfödda rättigheter är något som kommit först med naturrätten under 1700-talets upplysning, och de första människorättsförespråkarna var det århundradets västerländska tänkare som John Locke och hans gelikar.

Nu ska jag inte dra för stora växlar på vad en gymnasielärare påstått, men nog är hens reaktion talande för hur historieskrivningen i väst ofta behandlat de mänskliga rättigheterna: som ett fenomen skapat i väst, av väst, för hela världen att följa. Politiskt borde förstås det geografiska ursprunget vara irrelevant när det gäller idéers giltighet, men felaktig historieskrivning hos inskränkt självbelåtna västerlänningar eller för delen hos sådana som skriker ”imperalism!” om varje försök att upprätthålla mänskliga rättigheter universellt skapar ett samhälleligt behov av att nyansera bilden. Eller snarare lägga till mängder av bilder, så det hela blir ett brokigt men ändå sammanhängande kollage av historiska skeenden.

Just detta gör folkrättsprofessorn Ove Bring i sitt nya praktverk De mänskliga rättigheternas väg. Bring inleder inte sin historiska redogörelse på 1700-talet, eller ens i den europeiska antika tidsålder som genom sin medeltida renässans banade vägen för Upplysningens tankar om naturrätt. Nej, denna uppenbart mycket pålästa och kunniga forskare börjar istället många årtusenden och mil bortom traditionell idéhistoria, i området där sumererna bodde ett par tusen år före vår tideräkning, så tidigt att uppfinnandet av dess namn – Mesopotamien, ”landet mellan floderna” – fortfarande låg i framtiden.

Visst – en poäng har såväl min historielärare (som sedermera själv nyanserat bilden, för övrigt) som övriga förespråkare av den traditionella synen: ”mänskliga rättigheter” som begrepp och idé, som rättigheter varje människa innehar i egenskap av att just vara människa, existerade näppeligen på denna tid. Påståenden om motsatsen kan således enkelt avfärdas som just anakronistiska. Men Ove Bring driver inte tesen att de mänskliga rättigheterna som sådana uppkom i tvåflodslandet. Istället syftar stora delar av hans historieskrivning till att täcka uppkomsten av såväl den idémässiga grunden för som de juridiska ramarna som behövs för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Följdaktligen betecknas rättsväsendets utveckling, nedskrivna lagar och  Talionsprincipen som framgångar för de mänskliga rättigheterna, trots att uppkomsten av rättigheterna i sig ännu låg många år in i framtiden.

Om något ska sättas som själva startpunkten historiskt för dessa fundamentala rättigheter, denna den humanistiska traditionens kärna och utgångspunkt, är det enligt Bring den cylinder som Kyros den store lät skapa på 500-talet f. Kr i vad som motsvarar dagens Iran (dåtida Persien). Texten som finns på cylindern utgör delvis självbelåten propaganda för Kyros sagolika segrar i krig, men de delar som inte utgör förantik PR-satsning är av största vikt i vårt eget perspektiv. Cylindern talar nämligen om att medborgarna i de riken Kyros övertagit i strid ska behandlas väl, att tidigare deporterade folkslag ska tillåtas att återvända hem (och ett av dem, judarna, fick t.o.m. logistisk hjälp av kungen), att statsmakten gentemot alla medborgare ska undvika bruk av våld och att religionsfrihet ska råda.

Underförstått är en princip om att alla människor, oavsett vilket land de tillhörde  innan Kyros erövringar eller vilket folkslag eller religion de bekänner sig till, har ett slags grundläggande rättigheter gentemot staten. Allt detta har gjort att många historiker, inte bara Bring själv, kallat Kyros cylinder för intet mindre än det allra första (kända) dokumentet om mänskliga rättigheter i världshistorien. Rimligen fanns tankarna tidigare hos hela världens folk, men faktumet att en tämligen okänd persisk kung var den första historiska makthavare som erkände principen om människors lika rättigheter är smått enastående.

Sedan fortsätter Ove Bring sin berättelse med att skildra vad som hänt sedan dess. Kyros insats blev tyvärr inte bestående, utan de mänskliga rättigheterna har i olika tider och länder fått återupptäckas/-finnas (beroende på filosofisk ståndpunkt) gång på gång. Detta skildrar Bring mycket väl. För varje idéhistoriskt intresserad tänkare, van vid den initialt beskrivna enkla men fördomsfulla sagan om hur de mänskliga rättigheterna kom med Upplysningen, blir den vindlande historien en oerhört intressant ögonöppnare. Givetvis får vi bekanta oss med Locke, Montesquieu och Voltaire, men även mer okända tänkare som haft betydelse för de mänskliga rättigheternas utveckling tas upp, som omslagets bägge figurer Akbar och Roosevelt, och antikens Antifon, medeltidens Las Casas och moderna dagars Orwell för att bara nämna några ur myllret av några hundra namn genom den långa boken.

Lång, ja. De mänskliga rättigheternas väg är just en väldigt lång historia, och således blir även De mänskliga rättigheternas en väldig lång bok. Bruk av tillmälet ”tegelsten” vore att ta i, men förvisso är detta ingen lättviktspocket anpassad till hängmattan. Det märks också på tilltalet: en grundläggande – något mer än grund men inte nödvändigtvis grundlig – allmänbildning (grundskola + Sofies värld  eller någon annan nybörjarbok i idéhistoria) behövs för att hänga med i de ofta komplexa skeenden Bring så minutiöst beskriver.

Här kan jag för övrigt hålla med en del andra kritiker om att det ofta vore mer intressant att få reda på Brings tolkningar och analys snarare än ytterligare ett uppslag detaljinformation om deklarationers exakta utveckling och juridiska status. Men det ofta akademiska anslaget till trots är det inte alls någon jobbig bok att läsa; så fort jag tagit mig igenom den första femtondelen av boken där mänsklighetens allra äldsta och för mig allra mest obekanta civilisationer avhandlats gick resten mycket lätt att läsa. De mänskliga rättigheternas väg är facklitteratur, men Bring lyckas göra det mesta möjliga av det faktum min gymnasiehistorieboks författare konstaterar: ”Den mest spännande historien som finns är den verkliga.”

När det gäller historieskrivningen har jag föga kritik, vilket ju delvis kan bero på att jag (med ett gymnasieår, lite dagspolitiska diskussioner och Sofies värld som främsta kunskapskällor om MR) är föga insatt i ämnet – min bedömning av Brings kompetens baseras främst på hans digra källförteckning, hans vettiga bedömningar inom ämnen jag kan en del om och hans akademiska och förtroendeingivande språkbruk – men jag håller nog med de kritiker som menar att arbetarrörelsen är märkligt frånvarande i boken, att Bring har kanske överdriven slagsida åt liberalismens tänkare.

Å andra sidan skriver Bring förvisso mycket om sociala rättigheter, men då ur ett mer geopolitiskt än ideologiskt perspektiv (väst har traditionellt primärt förespråkat de politiska – negativa – rättigheterna, syd har överlag fokuserat på de sociala – positiva – rättigheterna i internationella diskussioner), och slagsidan mot liberalismen är inte märklig då mänskliga rättigheter den historiska bakgrunden till trots är ett fenomen som i dess utveckling ofta varit sammankopplad med just liberalismen. Likväl har socialismen betytt extremt mycket för t.ex. utvecklingen av rösträtt och demonstrationsfrihet (vilken i sig skildras alldeles för knapphändigt); fler socialister hade varit glädjande. I en så omfångsrik och i vissa delar överdrivet detaljerad bok kan platsbrist näppeligen anges som skäl att utesluta viktiga aspekter hos ämnet.

Och just det innebär för övrigt också att jag själv anser miljö- respektive djurrättsperspektivens frånvaro vara klart tvivelaktiga. Vad miljöfrågor anbelangar vill jag citera Johan Norberg, en liberal rättighetsförkämpe: ”Om man dödar med knytnäve eller skorsten gör ingen principiell skillnad.” Med andra ord: det vanliga ointresset hos vissa förmenta liberaler för de skador storföretag orsakar genom miljöfarliga utsläpp, eller den inställning vissa sådana har om att utsläppen i själva verket i sig skulle vara en rättighet, är inte alls kompatibelt med liberalismens grund.

Rättighetskränkningar måste stoppas, oavsett om de sker genom att en diktator använder en pistol för att skada en oppositionell eller om en fabrik använder klimatförändrande avgaser för att (visserligen knappast avsiktligt) skada fattiga. I det senare fallet bör straffet nog inte ska vara fängelse, eftersom något konkret våldsbrott mot en enskild person näppeligen kan bevisas eller pekas ut, utan istället bör principen ”förorenaren betalar” (Polluter pays principle) gälla, för att på något vis bestraffa och väga upp de rättighetskränkande miljöbrott företag gör sig skyldiga till. Detta till trots nämns inget alls om de mänskliga rättigheternas miljödimension i boken.

Vad djurrätten anbelangar är kritiken mot min kritik om dess frånvaro självklar: boken heter De mänskliga rättigheternas väg, inte De kännande varelsernas rättigheternas väg! Förvisso sant. Likväl menar jag att icke-mänskliga djurs rättigheter varken är mer eller mindre än en utveckling av de mänskliga rättigheterna, som ständigt utvidgats som begrepp. Från början, och även hos många av naturrättstankars pionjärer, var det inte alls självklart att vissa människor (månde det vara kvinnor, mörkhyade, barn, religiöst avvikande eller HBT-personer) skulle tillerkännas samma rättigheter som normens folk.

Likväl tar Bring med dessa tidiga och outvecklade rättighetstankar för att visa hur de ”mänskliga rättigheterna” såg ut innan de helt och fullt blev dagens mänskliga rättigheter. Vore det då inte logiskt att, när man börjar lite för ”tidigt”, också avsluta lite ”senare” än med blott de mänskliga rättigheterna – nämligen med idéer om alla djurs rättigheter? I min mening är många av de mänskliga rättigheterna egentligen inte enbart mänskliga utan snarare ”kännande rättigheter”, som borde tillkomma varje varelse som har förmåga att uppleva smärta/tillfredsställelse i vid bemärkelse. Däri ingår givetvis många djurarter, men även potentiella utomjordinar eller hypotetiska artificiellt skapade medvetanden. Just på grund av det verkligt universella anslaget hos definitionen av rättighetsbärare hos denna princip torde den vara den första som på riktigt kan täcka all tänkbar framtida utveckling; den potentiellt första fullständiga rättighetsdeklarationen.

Argumentera ägnar Bring sig också åt, utöver själva historieskrivningen. I själva verket är en tredjedel av verket ägnat åt samtiden och dess människorättsrelaterade dilemman och frågeställningar. Mycket läggs på att beskriva frivilligorganisationer som Amnesty International och deras för de mänskliga rättigheterna oerhört viktiga arbete – givetvis anstår det varje humanistiskt sinnad människa att om inte aktivt stödja deras arbete via eget engagemang åtminstone deklarera sitt principiella stöd genom medlemskap. Men det Bring kanske allra främst fokuserar på är kulturrelativismen som ett potentiellt hot mot tanken på universella rättigheter – här visar han, med mycket gott stöd av sin omfattande historieskrivning, hur mänskliga rättigheter ju inte alls är någon idé ”vi västerlänningar tvingar på resten av världen” (som det ibland kan låta från rättigheternas fiender) utan istället är tankegods som är lika universellt giltigt som det är universellt framarbetat; just denna tes framstår som det främsta syftet med boken på ett politiskt/filosofiskt plan.

Ove Bring tar vidare upp och polemiserar mot de inskränkningar i mänskliga rättigheter som följt i antiterrorkampens spår alltsedan den elfte september. Fokuset ligger till stora delar på amerikanskt administrerad tortyr, vilket givetvis är en av de viktigaste aspekterna i sammanhanget att belysa: Bring visar övertygande hur den politiska ledningen försökte med alla tänkbara juridiskt och moraliskt förkastliga trix och knep undvika de internationella konventionernas klara förbud mot tortyr. Men nu har Bushadministrationen en gång fallit och de kvarvarande delarna av USA:s terrorkamp, som allvarliga rättssäkerhetsproblem i behandling av t.ex. Guantanamofångar, mordmisstänkta och Bradley Manning, belyses tyvärr nästan inte alls.

Internt svenska MR-dilemman är heller inget Ove Bring talar mycket om; övervakningssamhället knackar på dörren men det är uppenbarligen enligt Brings syn inget större problem. Det kan kanske förstås utifrån det så enorma historiska perspektivet; vad är väl massövervakningen och diverse smärre begränsningar i yttrandefriheten mot tortyr, dödsstraff, krig och de andra hemskheter under de gångna årtusenden som boken behandlar? Likväl saknas även asylpolitiken, den för de mänskliga rättigheternas upprätthållande så viktiga transparensen, nämndemannaväsendet och andra områden där Sverige brister i boken, medan Muhammedkarikatyrerna (som förvisso är en viktig yttrandefrihetsfråga) ges oproportionerligt stor vikt.

Högerextremismen, som är ett av Europas största potentiella hinder för en fortsatt frihetlig utveckling, nämns knappt alls. Det grekiska ”Gyllene gryning” hade visserligen inte fått sitt stora genombrott då Brings verk publicerades för bibliotek och bokhandlar – ni vet, de som X – men mängder av andra fascistartade eller rent ut fascistiska partier, rörelser och lagstiftning har det senaste decenniet kraftigt växt i Europa. Exemplen är tyvärr lika legio som vedervärdiga; fascismen reser sig från historiens sophög.

Lagar som förbjuder ”homosexuell propaganda” har antagits i Litauen och  Ryssland, i Ungern har det fascistiska Jobbik understundom med stöd av odemokratiska Fidesz spätt på det redan kraftiga hatet mot romer som yttrat sig i arbetsläger och i vissa fall mord, i Nederländerna vill det nyspråkligt benämnda ”Frihetspartiet” inskränka yttrande- och arkitetursfriheten för en utsatt  minoritet, och över hela Europa inklusive Sverige byggs Fästning Europa upp, där världens allra mest utsatta – fattiga, förtryckta, förföljda – inte ska beviljas ofta livsnödvändig asyl. Ändock nämns allt detta med mycket få upplysningar, trots att denna växande rörelse utgör ett av den moderna tidens största hot mot de mänskliga rättigheterna.

Fantastisk är boken likväl; språket, det seriösa men ändå mycket intresseväckande anslaget Bring valt liksom de vindlande och ofta obekanta stigarna genom historien Bring väljer och pedagogiskt som en äkta reseledare beskriver gör att hans idéhistoriska berättelse förtjänar det omdömet. Bristerna som likväl finns är i själva verket just brister och inte i egentlig mening svagheter; det finns (i dubbel bemärkelse) bokstavligt talat brist på en hel del viktiga ämnesområden som borde tagits upp, samtidigt som det som faktiskt tas upp behandlas på ett föredömligt vis.

De mänskliga rättigheternas väg väcker ett idéhistoriskt intresse och ger en mycket god kunskap i ämnet på lagom vetenskaplig nivå, samtidigt som läsaren inspireras till att fortsätta bevandra den historiska väg som människor strövat längs – än hastigt och än tillbaka men överlag ändå framåt –  ända sedan kung Kyros enastående cylinder med ett tydligt mål i fjärran: att uppnå en värld där varje människa ses som lika värd sin nästa och i sanning respekteras för sina oinskränkbara rättigheter. Vägen hittills har varit lång och brokig och historiens förkämpar, det förflutnas vägbyggare, förtjänar det högsta beröm, men i en värld med dödsstraff och diktaturer likväl som demokratiskt antagen övervakning, utvisning och uppblossande fascism är det av yttersta vikt att orka fortsätta vandra. I det läget är De mänskliga rättigheternas väg en fantastisk brakmåltid till förfriskning, för att ge oss alla energi och vägvisning nog att ständigt fortsätta.

Färden på de mänskliga rättigheternas väg är förvisso långt ifrån över.

*

Ove Bring: De mänskliga rättigheternas väg
ATLANTIS, 2011
720 sidor
ISBN: 800-41-87-6874-60

Andra recensioner: Svenska DagbladetDagens NyheterExpressenGöteborgs-Postenliv&rättfibBorås TidningHelsingborgs Dagblad

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, , , , , , argument, argumentation, pirat, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister

Sjung med nu: Med blommor och blad, vi firar denna dag, vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Sjung med nu, alla Internauter!
Med blommor och blad, vi firar denna dag,
vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Det är över. ACTA har äntligen fallit. Äntligen. Internet jublar över hela världen. Glädjen vill aldrig ta slut. Folk firar fantastiskt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många gläds. De mänskliga rättigheterna, Läkare utan Gränser och själva demokratin har segrat. EU-parlamentet fullkomligen badar i blommor (skicka du med!). Men den globala rättvisan och människans grundläggande frihet har många antagonister, och de är starka. De kommer återvända. De farliga förslagen är inte borta för evigt. Kanske CETA kommer att bli det nya ACTA, kanske inte. Oavsett vilket kommer det komma auktoritära förslag igen. Vi måste kämpa igen. Vi måste mejla, ringa, blogga, twittra, facebooka, demonstrera, diskutera, informera och namninsamla (eh) på nytt. Vi måste ånyo segra.

Men inte nu. Nu gläds vi. Nu firar vi. Nu ler vi som lallande kufar från klockan 12:50 den fjärde juli, USA:s självständighetsdag tillika Europas nya självständighetsdag visavi amerikanska storföretag, och framåt för en tid. Först sedan, då feststämningen oundvikligen trappas ned, då segern över ACTA blir ett lyckligt minne snarare än ett lyckligt nu, fortsätter den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna, den där vi kanske aldrig når en slutlig seger. Jag har dock tillåtit mig att drömma. De sommardagar som gått sedan den fjärde juli, den historiska dagen – historiska i det att inte bara ett av de största hoten mot de människor som har de allra sämst, de sjuka och fattiga i tredje världen, nu undanröjts, utan även då vår kunskap om verkligheten vi lever i utökats markant tack vare CERN:s upptäckt av Higgsbosonen (och de bägge händelserna har större koppling än den tidsmässiga) – har jag tillåtit mig att drömma.

Så jag drömmer mig bort. Till en annan tid, till ett annat liv. En värld där de mänskliga rättigheterna och demokratin faktiskt segrat. En värld där fiendskapen gentemot dem upphört. En värld där visionerna kan lämna “don’t be evil” bakom sig och istället bli “be good”.

En värld som genomgått en universell, medmänsklig och frihetlig metamorfos.

Kära läsare, nu ska jag berätta om världen som den sett ut det senaste decenniet, med distansperspektiv från en fiktiv men möjlig framtid. Syftet är historiskt och visionärt. Året är 2050. Jag är 54 år, medlem i Piratpartiet sedan 13 års ålder. Talet/”keynoten/berättelsen utförs och riktar sig till Piratpartiets medlemmar i Sverige.

Bilderna utgör bakgrund samtidigt som jag talar (klicka på dem för att läsa mer om ämnet). Rubrikerna ingår inte i talet utan finns med för att förenkla läsandet. Talet, som i sin helhet går under namnet Demokratins slutliga seger, är rätt långt, varför jag delat upp det i 10-12 delar som publiceras de närmsta dagarna på denna blogg. Att det blev långt är inte så märkligt – jag har ägnat en ledig vecka åt att sammanfatta den pirata utvecklingen under ett helt årtionde. Då blir det långt.

Berättelsen kan börja.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Tillbaka till ursprunget…
Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.
”Cicero Denounces Catiline”, målning av Cesare Maccari.

Kära pirater, medborgare och vänner, jag ska nu berätta om världen som den såg ut i det tredje årtusendets begynnelse. En tid då piratrörelsen grydde, och då den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna som pågått i olika former ända sedan civilisationens allra första dagar tog sig nya former med den befriande teknikutvecklingens hjälp. En tid då kulturen och kunskapen genomgick en av världshistoriens allra mest omvälvande renässanser och spreds till större delar av mänskligheten än någonsin tidigare. En tid då de gamla strukturernas auktoritära drag och människofientliga delar försvann i och med födelsen av den inte perfekta men långt mer utvecklade, mänskliga och frihetliga värld vi lever i idag.

Del 1 – preludium.

Tekniker, terrorister och kontraterrorister.

Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0, http://creativecommons.org/licenses/by-nc/2.0/deed.en

Iscensättning på demonstration av den hemska tortyr – den terror – USA utförde.
Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0

Allt började för vår del med en ensam tekniker. Teknikern var upprörd över den drakoniska lagstiftningen som riktade sig mot spridning av kultur, detta världsvida fenomen som funnits sedan tidsåldern före själva civilisationen, då den tänkande människan var ung och inledde nyttjandet av sin nya mentala egenskap med att dela med sig av sina tankar till andra tänkare, klädda i fiktionens väv.

Teknikern tog, sin teknikerroll trogen, tekniken till sin hjälp i sin mission. Missionen var lika enkel som tudelad. Politikerna måste rulla tillbaka kulturens begränsningar till situationen som den var innan monopol och gynnade särintressen skadat denna ädla form av mellanmänsklig kommunikation, och politikerna måste rulla tillbaka frihetens begränsningar till situationen som den var innan överdriven rädsla för terrorister och allehanda andra våldsverkare skadat denna grundläggande mänskliga rättighet.

Så teknikern grundade en webbplats. piratpartiet.se. Ja, detta hände sig på den tiden när nationell, administrativ gränsdragning fortfarande ansågs fundamental nog att motivera åtskillnad i adresser på det globala nätet. Teknikern använde även verktyget IRC, då blott en tämligen obskyr kommunikationsform i den breda allmänhetens ögon. Och ur webbplatsen teknikern byggt växte något större fram. En parlamentarisk organisation, redo att delta i val. Som kuriosa kan berättas att partiet lyckades samla 1500 namn för formell registrering för att få ställa upp i val – men att myndigheten i fråga vägrade acceptera namnen, eftersom de inte samlats in AFK! [plats för skratt för den så nätburna 2050-talspubliken]

15 februari 2006 godkändes så partiet efter att nämnda fadäs korrigerats hos valmyndigheten. Piratpartiet var fött. Det första valet blev förvisso dock inte det maffiga inträde i folkets församling som det kunnat bli. 0,6 procents röster. Så få blev det. Och på grund av den spärr mot småpartier som fanns i Sverige krävdes 4 procent för att få komma in i riksdagen alls. Så Piratpartiet fick inte ens de futtiga två av 349 platser de varit berättigade till i ett proportionellt, mer demokratiskt, valsystem. Saker såg nog rätt dåliga ut på piratfronten.

Men låt oss backa bandet ett halvsekel, till 11 september 2001. Om något kan sättas som startpunkten för de kraftiga inskränkningar i mänskliga rättigheter som skedde under nollnolltalet är det detta. Ni har alla läst om det i historieböckerna. Terrorister med illvilliga, frihetsföraktande motiv mördade tusentals människor som ett hot mot den amerikanska staten. Tragedin var fullständig. Amerikas och hela världens folk lamslogs av sorg.

Den amerikanska staten reagerade illa, mycket illa. Inte bara från sorg, utan även från ilska och skräck. Istället för försoningens väg gick man vedergällningens, den vedergällning som ett decennium senare skulle leda till att presidenten gav order till sin elitstyrka att döda en obeväpnad man, något Amnesty International ifrågasatte – detsamma Amnesty som nuförtiden mest för en föga agerande men nogsamt vakande tillvaro, riktad mot alla stater runtom i världen för att försäkra oss om att ingen någonsin ska kunna bryta mot de mänskliga rättigheter de enhälligt lovat följa. Vid seklets inledning var emellertid Amnesty en livaktig och mycket viktig organisation.

Tillbaka till 2001. Det skedde trots allt betydligt värre saker i den amerikanska statens namn än mordet på en massmördare. Amerikas dåvarande president, George W. Bush, i efterhand allmänt erkänd som en av landets sämsta ledare, lyckades skickligt spela på amerikanska folkets skräck gentemot terrorn. Han var nog själv rätt rädd. Men detta är paradoxalt – skräcken för terrorn, alltså skräcken för skräcken, gjorde att skräckslagna åtgärder mot skräck vidtogs. Bara det att som stat bli rädd och anpassa sina handlingar efter terrorn innebar på sätt och vis terrorn på sätt och vis redan segrat; skräcken, terrorn, hade satt sig i samhället och påverkat dess agerande.

Men värre skulle det bli. Presidenten höll ett tal, där han yttrade sina famösa ord: ”Either you are with us, or you are with the terrorists.” Denna inte bara nyansfattiga utan fullkomligt nyanslösa världsbild passade de Förenta Staternas dåvarande ledning som hand i handske. Amerika inledde sin kamp mot terrorismen, och med det strikt svartvita yttrandet som grund kunde all kritik avfärdas som något som hjälpte terroristerna. Få protesterade. Många var förvisso genuint rädda och uppfattade nog åtgärderna som nödvändiga.

Vilka var då åtgärderna? Patriot Act och liknande projekt ökade radikalt övervakningen av människors privata kommunikation, såväl i som utanför USA. Absurda nya säkerhetsrutiner vid flygplatser kränkte passagerarna och gjorde flyget till en etter värre upplevelse än den redan var. Misstänkta människor fångades, ofta på mycket lösa grunder, och fördes till Guantanamo, ett slags fängelse där människor satt utan rättegång i åratal.

Tortyr användes, såväl genom de så kallade ”extraordinary renditions” som CIA utförde, i vilka människor utvisades till diktaturer där de torterades, men även direkt av USA själva, på fängelset Abu Ghraib i Irak – där det fortfarande är oklart hur inblandade ledning var – och även på Guantanamo. På Guantanamo är det klarlagt att tortyren var sanktionerad från allra högsta ort, från Bushregeringen själv.

En av tortyrformerna som användes var waterboarding, skendränkning, som gör att offret upplever en extremt trovärdig, obehaglig och fruktansvärd känsla av att drunkna. Den amerikanska regeringen vidhöll bestämt att skendränkning inte var tortyr, och kallade det istället för ”förstärkta förhörsmetoder”. Hela saken påminde till stora delar om 1984, en roman av den samhällskritiska författaren George Orwell som myntat begreppet nyspråk för påhittade nya begrepp som skapas för regimens syften.

Guantanamo har idag inte använts på snart 38 år, sedan president Obamas lyckade omval med påföljande nedstängning år 2012. Utvecklingen går framåt.

*

Nästa inlägg i artikelserien publiceras imorgon. Lämna gärna en kommentar om hur ni uppfattar detta försök till historieskrivning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , , , , Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Eurovision Song Contest pågår för fullt, och Sveriges bidrag, Loreen med hennes låt ”Euphoria”, har tagit sig vidare till morgondagens stora final. Det går så bra för Loreen att hon skriver Eurovision-historia genom att slå alla tidigare rekord vad gäller att vara favorittippad – lägre odds har aldrig givits för en artist inför Eurovisionsschlagerfestivalen!

Det finns många som har anledning att glädjas. Inte bara vi som tycker att det är en riktigt mäktig och glädjande låt som Loreen tävlar med, utan även alla vi som tycker att mänskliga rättigheter och demokrati är rätt bra grejer. Men hur kan det komma sig? Vad har egentligen mänskliga rättigheter med en musiktävling att göra?

Jo, det är som så att Eurovision Song Contest i år går av stapeln i Baku, huvudstaden i Azerbajdzjan. Azerbajdzjan är en diktatur som systematiskt inskränker sina medborgares mänskliga rättigheter. Politiska aktivister, journalister och bloggare fängslas och misshandlas, den påstådda ”rättssäkerheten” är ofta ett rent skämt (Human Rights Watch talar om ”skenrättegångar”) och yttrandefriheten är extremt lidande i landet. Fria och äkta val arrangeras inte i landet, som styrts med järnhand av samma familj i ett par årtionden. I regimens övervakning är för övrigt svenska TeliaSonera inblandat, som idag avslöjats bistå även Turkiets människorättsvidriga avlyssning. Men åter österut. Azerbajdzjan är, kort sagt, en hemsk diktatur ansvarig för många brott mot mänskliga rättigheter.

Så är situationen anno 2011, då Azerbajdzjans bidrag vinner Eurovision Song Contest som det året arrangeras i Tyskland. Enligt tävlingens regler ska vinnaren av årets festival få anordna nästa års upplaga av musiktävlingen, så diktaturen får hålla i tävlingen. Fine. Att införa specialregler för ett visst land vore märkligt, och det är försvarligt att även diktaturer får delta i kulturella sammanhang. Däremot är det ytterst beklagligt att Eurovision Broadcasting Union – och det internationella samfundet i stort – inte tar tillvara på detta gyllene tillfälle att kritisera landets brister vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Och sedan, då de nationella uttagningarna skett, är de flesta artister till synes helt omedvetna om vilket fruktansvärt land de bjudits in till.

Alla utom en. Loreen har tillbringat sin tid i Azerbajdzjan, inte med att lydigt följa regimens fina och välpolerade schema, utan istället med att besöka såväl en kvinnorättsgrupp som aktivister som arbetar med mänskliga rättigheter. Detta har förvisso givit en hel del medial uppmärksamhet för Azerbajdzjans odemokratiska natur  och regimens brott mot mänskliga rättigheter. Utmärkt – Loreen är sannerligen ett föredöme för hur vi bör förhålla oss till diktaturer. Demokratiaktivisten Turgut Gambar beskriver väl schlagerstjärnan: ”Hon är mycket populär bland demokratirörelser i Azerbajdzjan. Personligen vill jag tacka henne för hennes ställningstagande som en medmänniska och vän av demokratin.”

Hittepåanklagelserna från regimen om att svenska ambassaden skulle ha sökt påverka Loreen bör för övrigt avfärdas som just sådana – om något så har Sverige försatt sitt goda tillfälle att kritisera Azerbajdzjan, varför det påstådda agerandet förefaller mycket osannolikt. Här är för övrigt Sveriges Television särskilt att kritisera för att ha misslyckats i sitt kritiska public service-uppdrg.

Nu är naturligtvis Azerbajdzjans politiska situation en betydligt större fråga än Eurovision Song Contest. Därför är det mycket glädjande att Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm på DN Debatt föreslår riktade sanktioner från EU gentemot regimen (han ger källor till sina påståenden på sin blogg).

Ett sådant steg skulle knappast lösa alla Azerbajdzjans problem. Men det vore likväl ett steg på den långa väg landet måste gå för att dess invånare en dag ska åtnjuta den demokrati och frihet de har rätt till – så att även Azerbajdzjans folk en dag ska kunna känna sann eufori.

Loreen. Foto: possan på Flickr, CC-BY 2.0.

Loreen. Foto: possan på Flickr, CC-BY 2.0.

Foto: possan på flickr, CC-BY 2.0

Uppdatering: Loreen vann! Jippie! Fantastiskt! Tjoho! Ren eufori! Och jag hoppas vad gäller arenan som ska användas år 2013 på Stockholm! Gå gärna med i min Facebook-grupp om ni också vill se Stockholm som värdstad nästa år! Och EU-parlamentet har antagit en bra resolution om mänskliga rättigheter också!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »