Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Thomas Bodström’

På grund av det alltjämnt antalet växande bloggar på sistone har en – intressant, förvisso – diskussion om bloggars – nymedias – relation till gammelmedia – eller ibland vice versa (av någon anledning verkar utgångspunkt alltid vara gammelmedia… när gammelmedia skriver i frågan). Allt från kvaliteten på bloggar och behovet av gammelmedia till huruvida samma ansvar kan läggas på bloggar som på gammelmedia har diskuterats.

Vissa menar att bloggar är oseriösa och, för att citera gammelmedieskribenten Hans O Alfredsson, ”inte ska jämföras med journalistik”. Now this is interesting, för SvD, för vilka Alfredsson skriver sina texter,  har flera egna bloggar, av vilka Ledarredaktionens blogg faktiskt är fjärde mest lästa bloggen i svenska bloggosfären (källa). Det är märkligt och intressant att ett gammelmedia publicerar självkritik.

Men är verkligen allt i bloggosfären trams, skvaller, eller, på sin höjd, okvalificerade gissningar? Nej, enligt min mening. Det är förstås extremt  subjektivt, men här kommer ett exempel på något som – vad jag tror – mycket få personer skulle avfärda som ”trams” (från Copyriot):

Samtidigt lär det snart inte längre vara möjligt att se print-on-demand som en styggelse, om man inte även ser laserskrivare som en styggelse. Vad som händer är ju en konvergens: bokpressen och skrivaren närmar sig varandra. När det bara finns ett kontinuum av maskiner som producerar olika slags bokliknande trycksaker, ställs nya krav – inte minst från alla slag av formella och informella arkiv – på att avgränsa “litterära” böcker från sådant som bara tillfälligt skrivits ut. Samma apparater kommer i vissa fall att spotta ur sig alster av ömsom det ena slaget, ömsom det andra. Ömsom det tredje formatet: tidskriften, vars gräns mot boken fortsätter att bli allt mer oklar (utom då i de åtskilda bidragssystemen och i bibliometrin).

Bloggande är inte bara ett välbehövt demokratiskt verktyg (vissa menar att bloggande är odemokratiskt, eftersom vissa inte bloggar och därmed utelämnas ur debatten – det är ett mycket dåligt argument, för samma sak gäller – i mycket högra grad – gammelmedia; i mesta gammelmedia är infående av insändare mycket, mycket svårt), utan även ett kraftfullt dito i händerna på folk som vill förhöja sin status hos folket. På en blogg kan folk nämligen framställa sig själva nästan hur de vill.

Ett aktuellt exempel är Thomas Bodström. Bodström var justitieminister; mest relevant är dock att han enligt egen uppgift var pådrivande i – kanske till och med avgörande i beslutsfattandet om – datalagringsfrågan, direktivet som vi nu måste införa eftersom EU sagt det. För denna väldigt icke-hedervärda insats har hela övervakningssamhället  uppkallats efter Bodström: Bodströmsamhället.  Nu har dock Bodström tagit över det ordet, genom att kalla sin egen nystartade blogg det. Han vinner två poänger: för det första, naturligtvis, avtas den negativa klangen bortom ordet. För det andra ses han som en vanlig människa som har lite humor. Dessutom varvar han politiken i inläggen med en personlig touche (öh, hur stavas det egentligen?), som någonting om vad han skall göra; han blandar in sin vardag. Och det är inte bra. Inte bra för oss som kritiserar hans ageranden, alltså. ”Han är väl schysst, och det där med övervakning är väl ändå inte så farligt”, kan folk tänka. Han blir helt enkelt poopulär hos folket för sin person, inte politik, vilket är dåligt.

Blogge Bloggelito är inte nådig i sin kritik av Bodström. Rick Falkvinge är mer optimistisk, och tror att Bodström kommer påverkas starkt åsiktsmässigt av sitt deltagande i bloggosfären – om han nu bloggar på riktigt, med allt vad det innebär av länkning, svar på kommentarer och så vidare, är det mycket möjligt att Ricks förutspåelse blir sann, vilket förstås vore väldigt, väldigt glädjande.

De två blogginlägg med integritetsämne han hittills publicerat visar på att han åtminstone inte verkar för kameraövervakning i privata hem… Alltid något, sa piraten. infallsvinkel uttrycker mina åsikter i denna fråga så bra att jag helt enkelt nöjer mig med att länka till vad vederbörande svarat Bodström: svar nummer ett och svar nummer två.

Nåväl, hoppas kan vi alltid. För ett halvår sedan, när jag började blogga, brydde jag mig knappt alls om immaterialrätt och gillade Antipiratbyrån – någon gång såg jag dem/läste jag om dem i gammelmedia – med tanken ”Det är väl bra om de där brottslingarna, piraterna, stoppas”. Förhoppningsvis kan även Bodström omvändas.

Så, Bodström, välkommen till bloggosfären! Ett tips är att försöka länka i varje inlägg, och svara på så många kommentarer som möjligt (om kommentarerna liknar varandra till argumentationen kan du förstås svara på dem med ditt/dina argument icke-individuellt). Ett annat tips är att kolla in dina meningsmotståndares – Piratpartiet – argument. Att du inte bör inta en dogmatisk ställning i någon fråga (möjligtvis med undantag för tillerkännande av egenvärden hos vissa företeelser, såsom mänskliga rättigheter) är ganska uppenbart, men kan inte påpekas nog.

Fotnot: I detta inlägg använder jag termerna ”gammelmedia” och ”nymedia”/bloggar. Ingen av termerna är på något sätt nedsättande, utan används enbart för att skilja mellan media med en tydlig avsändare och en tydlig mottagare, ansvarig utgivare, och större svårighet för läsarna att  ta kontakt med skribenten – ”gammelmedia” – och dess motsats – ”nymedia”.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Det var min första reaktion när jag läste en nyhet som berörde Datalagringsdirektivet på Piratpartiets webbplats (som länkats till från Mickes blogg; Micke, som skriver mycket förnuftigt, är enligt egen utsago för sjuk för att kommentera; hoppas Micke kryar på sig snart, ty jag ser fram emot ett intressant och läsvärt inlägg om detta på Mickes blogg). Jag trodde inte att det var sant. Det var så surrealistiskt. Jag surfade genast in på dn.se och svd.se för att kolla upp saken. Dn.se kom jag inte in på (min internetanslutning är knasig ibland), men på Svd.se finns ett helt gäng med nyhetsartiklar, som jag nu läst klart. Uppenbarligen har Bodström stor del av ansvaret för denna inskränkning på integriteten.

Grov brottslighet används som skäl. Terrorism. Men problemet är: detta kommer nog inte att hindra så många terrorattacker, utan enbart göra det möjligt att sedan gripa brottslingarna (vilket förvisso kan det förhindra eventuella framtida terrorattacker), men jag tror inte direkt att kunskapen om att personen Y skickat ett mail till personen X ett exakt klockslag ett exakt datum kan anses vara något tungtvägande bevis.

När jag först läste om detta lagförslag – förslag och förslag; EU påtvingar det – trodde jag att allt skulle sparas, det vill säga telefonsamtal spelas in och innehållet i e-mail läsas och sparas. Tack och lov verkar det dock enbart vara registrering av att det skickats ett e-mail, inte vad e-mailet handlade om, som lagen handlar om. Jag blev väldigt lättad, men fortfarande ogillar jag naturligtvis lagen. Om innehållet sparades skull det visserligen vara en avsevärt mycket större integritetskränkning, men det skulle åtminstone kunna vara till någon nytta i rättegångar=ett argument för (integritetsargumentet skulle då dock vara så stort att det skulle väga mycket tyngre än hjälp i rättegång-argumentet).

Något annat som denna lag omfattar är, enligt Piratpartiet, att mobiltelefoner skall spåras. Således kommer staten veta exakt var vi befinner oss när vi har mobiltelefonen påslagen (antar jag). Jag ogillar visserligen kraftigt att staten vet exakt var jag är och har varit, eftersom jag anser att integriteten, liksom andra mänskliga rättigheter, har ett egenvärde och inte behöver motiveras av argument, men framförallt är jag rädd för att denna – och liknande – information kommer i orätta händer. Om staten skulle sälja ut sådan information till högstbjudande, så att företag skulle veta exakt var de bör placera reklam, och om jag föredrar att vistas i skogen eller stadsmiljö. Och detta tror jag inte är någon realitet i dagsläget, men om denna väg mot övervakningssamhället fortsätter skulle jag inte bli förvånad om staten skulle handla så om något decennium.

Framförallt fasar jag dock för att detta kommer öppna upp för ännu fler integritetskränkningar. Snart kommer det säker komma någon proposition/motion/EU-förslag som vill att all kommunikation sparas. Allt. Varenda bokstav. Sedan skulle detta användas som ett vektyg i rättegångar. Tänk bara. Rätt mycket bevismaterial skulle fås fram. Men tänk. Hur skulle samhället se ut då? Till slut skulle staten ha övervakningskameror i privata hem – och vad är då skillnaden mot en diktatur, egentligen? Hemlig åsiktsregistrering från statens sida skulle kunna ske, och privatlivet, som varit ansett som viktigt, skulle underkastats Kriget mot Terrorismen och Kriminalitet.

Jag förstår inte hur Bodström tänkte. Vederbörande var till och med kanske avgörande (”På morgonen, när vi äntligen hade fått ihop en majoritet, kom den brittiske ministern till mig och sade: ‘Vi måste hoppa av, jag klarar inte debatten på hemmaplan längre’. Jag sade: ‘Det går inte’. Han och jag hade ett enskilt samtal en halvtimme, och då lyckades jag övertyga honom.” är ett citat av Bodström som finns i en SvD-artikel) för införandet av denna lag. Är det bara jag som börjar känna en ilska mot Socialdemokraterna?

Men hur kan detta egentligen lösas? Skall Sverige försöka vägra att gå med på detta? Vad skulle konsekvenserna bli? Åtal från EU:s sida mot Sverige, efter att EU framlagt massor av kompromisser som ändå inte skulle göra lagen bättre? Vad skulle hända om Sverige faktiskt vägrade, även efter att en domstol slagit fast att Sverige måste införa lagen? Jag vet inte. Jag är ingen jurist.

Det är däremot Sveriges advokatsamfund. De stödjer inte lagen, vilken de ifrågasätter legaliteten på. Både Europakonventionen och Sveriges grundlag skall tydligen möjligtvis kunna sätta stopp för denna lag. Men hallå. Hur går det ihop? En lag som klubbas i EU bryter mot Europakonventionen? Dessvärre har nog andra jurister kommit fram till att lagen inte är ett lagbrott mot Europakonventionen. Okej. Låt oss fastslå det, bara som en del av ett tankeexperiment. Vad händer om den är ett brott mot Sveriges grundlag? Kommer då att inte införa den vara olagligt, eftersom det bryter mot EU:s lagar att inte följa sådana här beslut (antar jag), samtidigt som att införande av den är olaglig per Sveriges grundlag? Eh? Hur kan det gå ihop? Och hur kan jurist Bodström ha missat detta? Kanske tyckte han att den inte är ett brott mot Sveriges grundlag. Och om Bodström har rätt i det, ja, då förstår jag inte hur denna lag skall kunna stoppas. Det verkar tack och lov som att den inte kommer gå igenom med utökad tid i arkivet för uppgifterna som samlas in, eftersom de flesta partierna är emot det.

Jag börjar få en stark känska av att det finns många, många nackdelar med EU.

Gammelmedialänkar: Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, IDG.se. Pingat på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , ,

Read Full Post »