Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stat’

Framtidens Piratpolitik 2012 – en ekonomisk breddning

Alla som var oartiga mot mig fick ett straffbrev på franska.

– Amelia berättar hur det kan gå till när folk
skickar ohyfsade mejl till EU-parlamentet

Igår arrangerades Framtidens Piratpolitik 2012 i Västerås, ett så kallat Parley där Piratpartiet diskuterar olika politiska områden för att bredda partiet – fysiska möten är ett bra komplement till digitala fora.

Arrangerade gjorde lokala Västeråspirater, bland andra Anders S Lindbäck, och det blev en mycket givande tillställning. Vi var ett drygt dussin pirater som diskuterade politik från 09:45 (då majoriteten av Stockholmsdelegationen anlände sent) till 17:30, med paus för lunch och fika under dagen. Många pirater jag förr aldrig träffat var på platsen, och det var särskilt roligt att träffa de bloggare jag tidigare interagerat med över Internet: Amelia Andersdotter (som också är EU-parlamentariker), Mattias från Upphovsreträtt, Nicholas Miles från Then Piratska Angus, Bengt Jonsson aka Viktualiebrodern samt Simon Lindgren. Engagemanget och kunskapen hos dessa fantastiska pirater liksom hos dem som saknar blogg framkom än mer i tal än i skrift! Onekligen var detta ett parley som ingav hopp om framtiden.

Nu vill jag med detta inlägg tacka arrangörerna – TACK! – och sedan presentera något slags sammandrag av vad som faktiskt sades. Jag tog inte anteckningar konstant utan bara då och då, så allt är med reservation för mitt knackiga minne och min tveklösa lutning åt mina egna åsikter och sådana jag håller med. Emellertid har jag försökt ge en rättvisande bild åt dagen. Om ni andra närvarande vill påpeka något i en kommentar är det mer än varmt välkommet! Sammanfattningarna är inte strikt kronologiska utan ungefärligt uppdelade i olika områden.

Finans- och bostadspolitik

Anders talar.

Anders presenterade sitt förslag: banker ska tvingas ha viss vinst i säkert förvar. Sådant kan konsumenter (de som lånar) inte kolla själva, inte marknaden heller – här behövs statlig lagstiftning. Rene kom med ett annat förslag: avreglera bostadsmarknaden, vilket skulle minska bostäders värde, vilket gör att bostadslån kan betalas inom rimlig tid. Idag tar det 120 (?) år i genomsnitt att betala av sitt bostadslån; förr tog det 40 år. Den förra idéen kallade någon socialdemokratisk; den andra moderat.

Inga banker ska räddas statligt. Något vi nästan kom till fullständigt konsensus om var att inga statliga garantier ska ges till banker om att rädda dem – varken formella eller informella – och att inga banksubventioner ska  utbetalas. Detta dels för att sådana subventioner inte är transparenta, och dels för att de leder till negativa konsekvenser. Banksubventioner (eller uppfattningen att de kommer delas ut om banken krisar) leder till banker kan ta risker lättvindligt utan att behöva drabbas av deras konsekvenser, vilket leder till ökade skulder i samhället, vilket leder till kris, vilket leder till bl.a. nödvändiga nedskärningar i samhället då bankerna ska räddas och desperation, vilket leder till fascistiska/auktoritära tendenser.

Därutöver är ekonomisk kris i sig dåligt för enskilda medborgare; existensminimum är ett slags ofrihet. Dessutom ska staten inte gynna (stor)företag på medborgarnas bekostnad, vilket är vad staten rent bokstavligt talat gör då medborgarnas skattemedel används till banker. Och utöver alla dessa principiella argument är detta ett krav som går hem hos de allra, allra flesta väljare.

En statlig infrastruktur för ekonomiska transaktioner föreslogs kreativt av Rene. Detta skulle vara något slags ”bank”, kanske en statlig variant av bitcoin-modellen, som alla kan lita på. Här kan man behålla sina pengar helt säkert och har fullständig, anonym kontroll över dem – men man får ingen ränta. Vill man ha ränta får man, mer medveten om riskerna som är förknippade med det alternativet eftersom det blir just ett alternativ till det säkra statligasystemet, gå över till de privata bankerna. Detta kombineras med att de privata bankernas chefer får ett rent straffrättsligt ansvar, med straffpåföljd som fängelse, för misskötsel.

Amelia invände mot förslaget genom att dra en liknelse om att vanliga människor ofta äter pommes frittes  istället för att använda finpotatis, eftersom finpotatis är för komplicerat, med massor av avancerade kulinariska beslut; på samma sätt är det dumt att tvinga in medborgare i detta statliga komplicerade system, med massor av avancerade finansiella beslut.

Jag äter pommes frittes och jag tar ansvar.

– Amelia pläderar för enklare finansiellt system

Jag och flera andra invände att det i själva verket är tvärtom: om man vill ha ett enkelt system använder man den statliga banken som man vet att man kan lita på, medan man om man vill fatta komplexa beslut och analysera banker använder någon privat bank. Idag finns inte den statliga banken som alternativ – så idag måste alla fatta avancerade finansiella beslut. Så dagens läge liknar mer skräckscenariot med att tvinga folk att ”köpa finpotatis”, medan statsbanksförslaget skulle möjliggöra pommes frittes-ätande!

Amelia argumenterar.

Långsiktighet i den ekonomiska politiken föreslogs senare av mig. Det föll i rätt god jord, och mina tankar lät ungefär såhär:

Vi – Sverige, Europa, de rika länderna – bör gynna fattiga länder (”socioekonomiskt  underutvecklade”, som Amelia sa på EU-språk), genom att avskaffa inomeuropeiska subventioner, avskaffa immaterialrätt som patent, avskaffa handelshinder och utveckla biståndet. Detta bör ske dels av humanitära skäl, dels för vår egen skull. Kunskapssamhället börjar byggas idag med hjälp av framför allt en-två miljarder rika ”västerlänningar” (USA, Europa, Australien, Japan) medan resten av Jordens befolkning antingen behöver bekymra sig om sin försörjning på en basal nivå eller saknar nödvändig teknik, utbildning och infrastruktur för att riktigt delta i processen.

Skulle istället alla 7 miljarder människor ha den grundläggande levandsstandard, infrastruktur och kunskap som behövs för att delta fullt ut i byggandet av kunskapssamhället skulle utvecklingen av vetenskap och teknik få en extrem skjuts. Detta skulle gynna hela världen och åstadkomma en mer rättvis värld globalt utan att någon missgynnas. Därtill är det inte bara innovationer som skulle kunna spridas – överhuvudtaget gynnas alla ekonomiska marknader (även sådana där gamla, traditionella, helt o-innovativa produkter säljes) av handel dem emellan.

Handel kan också tjäna för att sprida kultur över gränserna. Här finns ett historiskt exempel (som jag dock inte nämnde under Parleyt) från antiken. Alexander den Store kallas den Store för att han lyckades besegra mängder av tidigare relativt isolerade länder och sammanfoga dem som en enda enorm stat, helt klart en av världens till ytan största statsbildningar. Denna period av enade områden kallas Hellenismen. Hellenismen blev en tid då spridningen och korsbefruktningen av kultur och kunskap mellan olika geografiska platser ökade enormt – det var kort sagt en kulturell (tyvärr ganska kort) guldålder. (Även om det givetvis fanns enorma politiska problem.)

Övriga idéer
Därtill diskuterade mer kort flera andra förslag på komponenter i en pirat ekonomi:

  • En decentraliserad, deltagarkulturell grund  med konsumenten/medborgare i centrum (inte staten eller storföretagen), inspirerad av Internetlegenden Linus Torvalds Eric S. Raymonds teori om ”The Cathedral and the Bazaar” som behandlar hur projekt kan hanteras effektivt och nyskapande på frivillighetsbasis. Torvalds Raymonds skrift finns tillgänglig online på engelska och på svenska. (Denna modell har för övrigt även föreslagits som grund för själva Piratpartiets politiska arbete, organisatoriskt.)
  • Kontanter bör bevaras och försvaras som ett anonymt, lätthanterligt och -förståeligt system för ekonomiska transaktioner, ett slags analog variant på det statliga bankförslaget – detta har dock ej fallit i så god jord på tidigare årsmöte.
  • Skuldtak i grundlag – men det finns redan, tydligen. ”Då ska det sänkas!” ropade Rene entusiastiskt. Givetvis med glimten i ögat! 😀
  • Piratpartiet kan lansera sig som ett småföretagarparti (för Miljöpartiet har misslyckats på grund av teknikfientlighet) där en reformerad immaterialrätt och satsningar på rymdforskning och annat innovativt leder till en gynnsam entreprenörskultur.

Jag tror som Leo här att Piratpartiet verkligen skulle kunna profilera sig som ett småföretagarpatent.

– Trött pirat säger ”patent” istället för ”parti”
efter sju timmars politisk diskussion

Nätneutralitet

Ola filmar.

Vill vi ha reglering eller ej? Vill vi att staten ska tvinga fram nätneutralitet genom lagstiftning? Om jag inte missminner mig är ”ja!” partiets uttalade åsikt i dagsläget, men likväl uppkom diskussion om frågan. Den nya tekniken 4G skapar överflöd och möjliggör för 1500 nätoperatörer, vilket – enligt Rene – gör att inga inskränkningar i nätneutraliteten av telekombolagen  i praktiken kommer göras när 4G är utbyggt. Då finns nämligen så många operatörer att några kommer bevara nätneutraliteten, och om några gör det kommer alla göra det. Vissa ifrågasatte huruvida detta stämmer.

Ett annat argument mot reglering i lag, mer än att det är onödigt, är att det kommer få negativa konsekvenser. Om vi i lag kräver att telebolagen alltid har nätneutralitet, kommer telebolagen lägga ner sina billigaste nätabonnemang (eftersom de skulle förlora på att driva dem, typ – Skype skulle kunna användas i stället för telebolagets egna tjänst). Enligt Viktualiebrodern skulle nedläggning på landsbygden också kunna bli aktuellt i så fall. De 4 största telebolagen blockar alla Skype från sina billigaste tjänster idag. Rene anser att det som måste ske för att rädda nätneutraliteten är att oligopolet måste uppluckras så det blir 1500 företag, då kommer inga inskränkningar kunna ske. Statliga spektrum behövs, det är en förutsättning för fri konkurrens och nätneutralitet.

Ett annat argument mot reglering i lag om nätneutralitet, är att det kan leda till ett ”slippery slope” där annat regleras också – på dåligt sätt. Detta argument förkastades dock av flera av Parleyts deltagare. Debatten kom dock inte riktigt till någon slutpunkt, mer än att de flesta verkade fortfarande vilja införa lagstiftning.

Det är naturligtvis inte så att telekomindustrin vill att upphovsrättsindustrin ska bestämma över deras nät. Telekomindustrin vill att telekomindustrin ska bestämma över deras nät.

– Amelia

Skatter

Albert gläds.

Anders förslag diskuterades mycket. Fördelar var att vi får en ekonomisk politik och kan lugna oroliga ekonomiskt intresserade väljare. En nackdel var att vi anammar synen på skatter och bidrag som något nödvändigt bra eller dåligt i sig, istället för som de verktyg för att uppnå andra mål de kanske borde ses som. Ett annat stort dilemma var att vi kommer släppa den ekonomiska politiken det första vi gör då vi hamnar i en förhandlingssituation i Riksdagen. Är det verkligen intellektuellt hederligt att framstå som att ”åh nej, vi kommer inte höja skatterna!” när vi i själva verket kanske visst gör det för att få igenom våra krav i våra hjärtefrågor i en regering 2014? (För mer resonemang om detta, se ”Prioritering av sakpolitik” nedan.)

”Ordning och reda i statens finanser.” Den parollen blev något jag tror vi alla kunde hålla med om. Det ska vara balans i statens budget – intäkter och utgifter ska vara lika stora. Detta framför allt för att det annars leder till en skuldkris a la Grekland (för mer om varför det vore riktigt illa ur ett pirat perspektiv, se ”Krisen” nedan). Men ”ordning och reda i statens finanser” är ett gott slagord även pragmatiskt, eftersom vi behöver framstå som ett seriösare parti. Parollen må vara riktigt trist och grå – det är det som är meningen. Vi driver en grå ekonomisk politik, så låter vi våra hjärtefrågor + eventuella andra ställningstaganden breddningen leder till skina som de radikala förslag de är! Det är även bl.a. därför vi överhuvudtaget bör ha en åsikt i ekonomifrågor.

Å andra sidan, vem är inte för ordning…? undrade Amelia retoriskt. Någon menade att det ändå är bra om vi aktivt säger att vi är för det, så att ingen kan påstå att vi skulle vara mot o-ordning. Givet de många rätt grundlösa smutskastningsförsök mot vårt parti åtminstone sedan 2009 håller jag med – tidigare hade de ju faktiskt en poäng i att vi teoretiskt skulle kunna verka för o-ordning om det ger oss makt i våra frågor (även om det vore mycket osannolikt att någon skulle ge oss inflytande mot att vi gick med på o-ordning).

Skatteflykt med immaterialrätt måste begränsas. Detta föreslog Amelia baserat på hennes erfarenheter av detta som ett stort problem i EU-parlamentet, där en hel del skattepengar företagen egentligen är skyldiga att betala försvinner genom immaterialrättslig skatteflykt. Det fungerar som så att företag kan flytta resurser utomlands genom att licensiera ut varumärken – och eftersom dessa varumärken har ett så odefinierat, flytande värde (som all immaterialrätt) är det lätt för företagen att flytta stora summor pengar. Amelia säger att vi inte nödvändigtvis som parti måste vara emot skatteflykt, men vi bör i vilket fall vara emot denna typ av skatteflykt.

Anledningen till detta är att det kan begränsa yttrandefriheten. Amelia tog exemplet med den tröja jag bar på Parleyt där det är tyckt ”Jag älskar mänskliga rättigheter” på framsidan. För de som vill sälja t.ex. sådana tröjor kan det vara oklart om det är lagligt eller ej på grund av varumärken. (Detta borde för övrigt väcka frågan om vi överhuvudtaget ska stödja varumärken, som vi gör idag…?) Nå, vi verkade kunna enas om att skatteflykt är fel.

Vidare tog Amelia upp att vi bör förespråka en integritetsvänlig skatteväxling – vad menas med detta? Det togs aldrig upp mer, och jag glömde tyvärr fråga.

Övriga idéer
Nedanstående idéer är annat jag hört om skatter ur ett pirat perspektiv.

  • Naturresursdelning diskuterades inte alls – men jag fick intrycket att de flesta heller absolut inte ville förändra skattesystemet så radikalt. En fullständig eller partiell skatteväxling står ungefär så långt ifrån ”inga höjda skatter” som det går, eftersom det inför helt nya sorters skatter…
  • Väldigt litet diskussion fördes om enhetlig moms – folk verkade negativt inställda eftersom det antagligen skulle leda till högre matpriser, vilket så gott som alla väljare ogillar.
  • Bredbandsskatt. Detta verkar en del piratpartier ute i Europa föreslå. Traditionellt har svenska Piratpartiet dock varit mycket mot det.
    (Relaterat: I en utopisk framtidsvision publicerat på den pirata utopi-sajten 2022.nu – som nu ligger nere, snyft – ponerade någon att PP skulle tagit sin i riksdagen 2010, och efter extrema nattmanglingar skulle Rick komma utstormande och fälla ord som skulle bli legendariska: ”Men då får de väl sin jävla bredbandsskatt då!”– bredbandsskatten skulle vara offret vi gick med på för att få igenom all annan vår då tämligen begränsade politik. Så blev det ju tyvärr inte…)
  • Piratideologen (men ej -partisten) Cory Doctorows lite bredbandsskattartade förslag i Prag på Pirate Parties International, med något slags modell där operatörer fick välja mellan att gå med (då skulle de fråntas juridiskt ansvar för den kultur de distribuerar) eller inte vara med (då skulle de kunna hållas juridiskt ansvariga?). Detta skulle dock bryta mot den oerhört viktiga budbärarimmuniteten. Dessutom gäller det endast remixare, alltså de som förädlar kultur, inte fildelning, alltså kopiering av kultur. Det skulle i detta förslag finnas något slags insamlingssällskap. Doctorows tal ska finnas på Ted.com, men jag har inte hittat det.

Prioritering av sakpolitik

Pirater, pirater, överallt pirater!

Vi kommer behöva kompromissa i vårt parlamentariska arbete. För att det är bra ur ideologiskt perspektiv (intellektuell hederlighet) och för att det är bra ur pragmatiskt perspektiv (undvika svekdebatt) måste vi tydligt prioritera mellan olika sakpolitiska ställningstaganden innan valet. Exakt hur det ska se ut är oklart. Exakta listor blir orealistiska, men kategorisering i tre kategorier (”frågor av yttersta vikt, frågor av mellanvikt, frågor med föga vikt”) kanske vore bra, eller åtminstone ”dessa kompromissar vi inte med, dessa kompromissar vi med”. Den senare är dock mycket dålig i förhandlingssituationer – för att vi ska kunna förhandla måste vi vara ‘kompromisslösa’ initialt.

Sossarna kommer inte vika sig för något annat än regeringsmakten i vissa frågor – skulle de någonsin vika sig i FRA? ”Ja, men det här med FRA kommer bli tufft för sossarna, men styltor för pensionärer blir enklare.”, sa någon till allmänt skratt. Vi kom in  på kompromisser och vilka vi kan kompromissa med, och någon nämnde Kristdemokraterna:  ”Det bestämmer Moderaterna i så fall.” *skratt* Och angående samarbete med Moderaterna själva, eller med Socialdemokraterna: ”Då blir vi bortfintade på 5 sekunder.”

Kanske är tydlig prioritering onödigt – det gör ju inget annat av de många partier som inte får igenom sina fullständiga partiprogram, och det kommer ändå aldrig svekdebatter när det gäller dem.

Immaterialrätt i vägen för ekonomin

Jag låtsas att vi är något slags Äntlingen Hemma – pirate edition, som stylar om en politikers kontor efter pirata principer – ner med gardinerna för här ska vara insyn, öppna fönstrena för att öka öppenheten ännu mer och ställa ut kakor som är gratis för sharing is caring!

27 olika upphovsrätter gäller i EU:s 27 medlemsländer. Det enda harmoniseringsförsöket, IPRED, misslyckades ju till och med det trots att det gick föga långt – det hanterade bara upprätthållande av lagen, inte lagen i sig. ”Upphovsrätten kan inte bli sämre än den är idag”, enligt Amelia. Harmonisering på EU-nivå skulle vara en bra öppning för bättring. (”Finns inte risk för backlash?” undrade jag. Det finns det alltid, vi kan inte låta det hindra oss från att driva politik, menade andra.) Blir det dåligt fixar pirater det om 20-30 år, då de är i regeringsställning. Om inget ändras nu kommer dock dagens industrier börja leva på nuvarande horribla regler, och då blir det ännu svårare att ändra dem framöver.

Gamla tiders äganderätt över mark gällde ”from the ground to indefinite heights”, alltså tämligen obegränsat, berättar Lawrence Lessig i ett föredrag på Ted.com. Detta var inget problem tills ny teknik dök upp – flygplan. Då fastslog en ovanligt klok domstol att äganderätten inte skulle gälla hur långt som helst, eftersom det vore orimligt med den nya tekniken. Parallellen med fildelning är oerhört enkel att dra: upphovsrätten har gällt i princip obegränsat (med en citaträtt som var rätt långtgående i tryckta verk men inte alls finns för digitala medier) under  lång tid för att det inte har funnits någon större relevans/behov av begränsningar. Men nu med den nya tekniken (kasettband och fildelning istället för flygplan och zeppelinare) blir den gamla upphovsrätten orimlig.

Lawrence Lessig om flygplan, kulturdelning och andra kul saker. 

Kopiering är bra för ekonomin. Patent hindrar välfärd medan varumärken möjliggör skatteflykt. Empiriska exempel för hur brist på immaterialrätt kan stimulera utveckling är det faktum att Kina struntar i upphovsrätt, samt en historisk syn på Japan. På Japan struntade man nämligen i upphovsrätt innan de blivit såhär rika som de är nu – de byggde sin välfärd under 1900-talet på kopiering. Ett annat exempel finns från USA: begreppet ”yankees” som används för amerikaner kommer från nederländskan, och avsåg ursprunligen de människor i USA som  kopierade nederländska vävstolar. Så även det idag ganska upphovsrätts- och patentfanatiska USA har således en tradition av kopiering som grund för utveckling.

Är det bra att fokusera på patent? En undersökning från 2009 undersökte åsikterna hos våra potentiella väljare i riksdagsvalet (inte ”våra EU-väljare”, som jag felaktigt påstod på Parleyt), de som sa sig kunna rösta på oss – som förresten uppgick till hela 22 procent av befolkningen. Nå, i patentfrågan höll endast 5 procent av dessa potentiella väljare med oss om att alla patent bör avskaffas. Det var och är helt klart ett pedagogiskt dilemma av rang att förklara för människor som gått på de etablerade missuppfattningarna om patent hur patenten egentligen fungerar (eller snarare inte fungerar).

Kanske bör vi differentiera vår patentpolitik – alltså ha olika syn på olika sorters patent, en politik för läkemedelspatent (där vi nu förespråkar en särskild planekonomisk modell för att lösa forskningsfinansieringen), en annan för mjukvarupatent och en tredje för andra patent?

Att tala om ekonomi är kanske inte så nödvändigt för att rättfärdiga vår immaterialrättspolitik – det kanske räcker att tala om humanistiska ideal om kunskap och nytta, eller kanske snarare Upplysningsideal (eftersom ordet ”humanism” förknippas med en viss förening som bekämpar gudstro).

Eurokrisen

Rene filmas.

Eurokrisen är ingen produktionskris, det är en fördelningskris.

Med dessa ord inledde Rene sitt föredrag om hur Europas ekonomi egentligen inte alls krisar vad gäller produktionen. Tvärtom var det år då Europa producerade som mest år – 2011. Och antagligen blir 2012 ett nytt rekordår. Våra fabriker och anställda har alltså aldrig producerat mer ekonomiskt värde nu än förr – så det här är ingen produktionskris. Istället är

Konsekvenserna av att inte lösa krisen vore horribla. Vi måste lösa krisen på något sätt, annars kommer konflikten mellann nord och syd fördjupas som i Amerika för ett par hundra år sedan – det blev inbördeskrig. Det kan bli det i Europa också, för historiskt har våra länder en lång tradition av att vattna kontinentens fält med blod. När jag invänder att det är orealistiskt att det skulle bli ett till stort krig efter WW2 säger någon att ”det trodde man 1913” också. ”Men”, som jag påpekar, ”de hade inte samma demokratiska och ekonomiska stabilitet” – detta instämmer folk i, särskilt det senare, för trots den fördelningspolitiska krisen gör produktionens överflöd att ingen behöver svälta. Om det blev svält, då skulle det däremot kunna bli uppror.

Ur ett pirat perspektiv skulle konsekvenserna bli illa. Givetvis vore krig och uppror fel även ur ett sådant perspektiv, men vedervärdiga följder som ligger betydligt närmare i tid och som verkar mycket mer sannolika – som redan håller på att hända – är extremt avskyvärda ur ett piratperspektiv. Se ”Inga banker ska räddas statligt.” ovan för mer information om detta.

Vilka lösningar har vi? Rene menade att det allra bästa vore att återställa ett defaultläge, där skulderna raderas (?). Någon påpekade dock att historiska oförrätter tyvärr skulle finnas kvar även där, vilket kan leda till ovan nämnda konsekvenser. Amelia verkade föreslår djupare samarbete i Europa med ökad demokratisk legitimitet, det vill säga en mer federationsliknande modell för EU – inte Angela Merkels tvåhastighets-EU eftersom vi behöver central- och östeuropa av demokratiska (och ekonomiska?) skäl. Ett par människor ville istället ha en konfederation av EU, det vill säga mindre toppstyrning, mer mellanstatligt samarbete (ungefär det jag fått intrycket att HAX vill ha).

(DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har för övrigt skrivit mycket, och enligt mig mycket väl, om krisen de senaste veckorna – idag om 6 myter. Detta talade vi dock ej alls om.)

Ska vi alls föreslå krislösningar i Piratpartiet? Nja, det var klart svårt att enas om hur själva krisen ska lösas, men EU-kritik är nog väldigt viktig – det verkade vi alla överens om. Mina två förslag, eller snarare lösa tankar i väntan på korrigering, var dessa:

  1. Mer makt till ministerrådet (om vi nu tycker medlemsstaters suveränitet bör skyddas, vilket vi typ gör) och EU-parlamentet (eftersom de är de enda direkt folkvalda) och mindre makt till kommissionen (eftersom kommissionen befinner sig fjättelångt från medborgarna, det är mycket svårt att utkräva ansvar och det finns massor av inflytelserika helt ovalda byråkrater där).
  2. Ökad transparens i EU, något tyska Piratenpartei med systerpartier fokuserat mycket på.Vi har ju i och för sig här en av världens bästa offentlighetsprinciper i Sverige, men när det undersökts i  Dagens Nyheter visade det sig att upp mot hälften (!) av myndigheterna bryter mot lagen. Och på EU-nivå finns riktigt mycket att göra vad gäller transparens – det är något vi förhoppningsvis från och med 2014 kan samarbeta med våra europeiska piratpartier om.

 ”Grekernas” fel talades ibland om och då denna attityd kritiserats som ”grekhat” försvarades attityden med att man visst kan skylla på grekerna eftersom de varit rösträttsberättigade medborgare i en demokrati och därför är ansvariga för de vansinnigheter deras valda politiker begår i form av att låna massor från framför allt Tyskland (”att beskatta framtidens generationer för dagens konsumtion”, ett slags ful-beskattning som i nuet inte alls framstår som beskattning eftersom den inte tas ut i nuet mer än i form av lån, kombinerat med omfattande korruption och hemlighetsmakeri).

Mot detta invänder någon att en del greker kanske röstat med fötterna (alltså utvandrat av avsky mot politiken), och jag själv fördömer sådant resonemang å det starkaste, eftersom det är ett kollektivistisk, fördomsfullt, ovetenskapligt och kontraproduktivt sätt  att tala om krisen. Om samma resonemang – ”[landets befolkning] är själva ansvariga för politikernas misstag eftersom det är en demokrati” – skulle gälla för Sverige, skulle ju även vi aktiva piratpartister och medborgarrättskämpar kunna hållas ansvariga för FRA-lagen…

Däremot kan givetvis de som röstade på politiker som redan innan val annonserade sina vansinniga idéer hållas på något vis på ett moraliskt plan ansvariga för de politikernas beslut – men många politiker dolde ju aktivt de problem de skapade, så till syvende og sisdt var det nog ytterst få väljare som ville ha den politik Greklands korrupta politiker förde, om de insett konsekvensern. Man ska inte glömma att det här är rätt komplexa skeenden, svåra att förstå för de flesta väljare, särskilt om politikerna ljuger och låtsas som att det regnar när det i själva verket byggs upp förutsättningar för en ekonomisk kris.

Att  inte kollektivisera befolkningar och hålla dem moraliskt ansvariga för deras politikers påhitt är grundläggande ur ett pirat perspektiv, anser jag, då var och en endast är ansvarig för sina egna handlingar och då ingen alls tjänar på att skulden för Greklands politik läggs på de som kanske t.o.m. kritiserat den, ungefär som vi kritiserat och kritiserar Sveriges politik.

Apropå det berättade Amelia att hon rest mycket i Europa, och kommit fram till att (främst den nätbaserade) medelklassen  har oerhört många beröringspunkter oavsett om de kommer från Sverige, Belgien, Polen eller Rumänien: de har samma värderingar, samma världsbild, samma intressen och till och med samma musiksmak. Fast sedan gjorde Amelia en egen invändning angående det där sista, en invändning som väckte stor förnöjsamhet:

Många tyskar gillar dubstep mer än mig, men i övrigt är vi värderingsmässigt väldigt lika.

*


Som sagt: sharing is caring!

Fast det vore lite bortom excentriskt

– Amelia om att tala om Tor i svensk politik, apropå att grekisk politik ofta innehåller referenser till det mycket mer erkända kulturarvet där

So, that’s it, folks! Här kommer så ett avslutande tips, en film Ola berättade om: där brevkontakt med politiker förordas.

Nej, vänta – en allra sista reflektion. Då vi diskuterade ekonomisk politik sa jag att vi inte måste vara statsmannamässiga eller superansvarstagande ekonomiskt, att det räcker med lite ansvar. Renes respons på detta var kanske Parleyts bästa:

Vi behöver inte vara statsmannamässiga, men vi kan vara det om vi vill! Vi är det mest statsmannamässiga partiet i svensk politik.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , Piratpartiet, PP, breddning, ideologi, princip, principer, sakpolitik, pirataktivism, , , , piratrörelsen, frihet, framtidstro, teknikoptimismutveckling, optimism, vision, visioner, utopi, utopier, kunskap, kunskapssamhälle, kunskapssamhället, upplysning, humanism, kommunikation, öppenhet, tolerans, förnuft, Europa, teknikhögerextremism, fascism, främlingsfientlighet, dystopi, dystopier, kris, krisen, finanskrisen, kaos, främlingsfientlighet, högerpopulism, fördomar, fördom, fördomsfullhet, kontroll, makt, skatt, skatter, beskattning, skattepolitik, finans, finanspolitik, skuld, skulder, lån, bank, banker, bankväsende, Västerås, Framtidens Piratpolitik 2012, Framtidens Piratpolitik, piratmöte, piratmöten, parley, aktivism, pirataktivism, skatteflykt, IT, informationsteknik, juridik, korruption, Grekland, individualism, kollektivism, vinst, profit, marknad, marknaden, euro, eurokris, eurokrisen, bostad, bostäder, bostadspolitik, reglering, avreglering, reglering, bazar, bitcoin, stat, staten, småföretag, småföretagande, kontant, kontanter, varumärke, varumärken, moms, momsen, naturresursdelning, prioritering, fokus, kärnfrågor, förhandling, förhandlingar, värdering, värderingar, Internet, nätet, nätneutralitet, mere conduit, budbärarimmuniteten, öppenhet, transparens, insyn, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

I dagens Metro på SL:s annonssida redovisas en liten enkät; fyra personer har fått svara på frågan ”Övervakningskameror: bra/dåligt?” Nedan går jag igenom de fyra svaren (och slutligen kommer jag skriva mitt egna svar):

”Bra. Om man inte har något att dölja är det ju inga problem.” Jo. Om staten struntar i en mänsklig rättighet har alla problem. Rätten till ett privatliv skyddat från godtyckliga inskränkningar är en mänsklig rättigheter enligt artikel tolv i FN:s deklaration: ”Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.” Staten får aldrig, under några omständigheter, aktivt och uppsåtligen kränka en mänsklig rättighet (extremfall finns, måste medges; om någon siktar med en pistol mot någon annan och den absolut enda möjligheten att rädda livet på den hotade är att skjuta hotaren är det okej om staten skjuter hotaren… att skjuta folk för säkerhets skull är dock inte okej, utan det får endast tas till som absolut sista utväg – hmm, lite osäker på argumentationen här, kommentera gärna).

”Det är jättebra för att stävja brott. Jag är ju jurist så jag kan inte tycka annat.” Med samma logik kan en jurist försvara tortyr som förhörsmetod: ”Vadå, det får ju ibland fram uppgifter som kan lösa brottsutredningar!” Eller dödsstraff: ”Det minskar ju risken för återfall till 0 procent!” Kanske juristen kan bli den första att ingå i ett system där staten konstant övervakar alla via övervakningskameror i deras privata hem? Nej, men slut på ironin nu: min poäng är att även jurister kan ogilla viss brottsbekämpning, om den inskränker folks mänskliga rättigheter.

”Bra ifall det händer något. Jag har aldrig varit med om något obehagligt hittills, men man vet aldrig.” Därmed kan vi förbjuda skridsåkning, för folk kan ramla och slå sig illa. Allt medför risker. Allt kan förbjudas med hänvisning till säkerheten. Men när säkerheten möter mänskliga rättigheter, demokratins fundament – tja, jag vet helt klart vad jag värderar högst.

Tycker du liksom jag att detta med mänskliga rättigheter är riktigt viktigt? Rösta isåfall i EU-parlamentsvalet 7 juni på Piratpartiet, och gå med i partiet nu. För vidare argumentation om privatliv kontra säkerhet, se ett inlägg jag skrivit i saken.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, privatliv, personlig integritet, EU-valet, EU-valet 2009argument, argumentation, pirat, övervakning, avlyssning, rent mjöl, rent mjöl i påsen, staten, stat, integritet, storebror, 1984, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, bodströmsamhälle, bodströmssamhället, pirat, medborgarrätt, brevhemlighet, brevhemligheten, storebror

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

I dagens Dagens Nyheter finns en debattartikel betitlad ”Nästan varannan svensk struntar i FRA-frågan”. Det framhävs att FRA-lagsfrågan är en elitfråga som nästan hälften av befolkningen struntar totalt i. Tja, jag håller inte med. Uppgifterna – att 34 procent svarade att de är negativa till FRA-lagen, 23 procent positiva,22 procent varken positiva eller negativa till FRA-lagen, 11 procent saknandes uppfattning och 10 procent inte tillkännandes FRA-lagen – stämmer säkerligen; jag protesterar aldrig mot forskning skett på något så seriöst som SOM-institutet om forskningen inte motsagts av annan forskning alternativt är beställda av någon som har något at vinna på att undersökningen är på ett visst vis.

Nå, någon som minns ens namnet på de lagförslag riksdagen röstade om för ett år sedan? Inte många procent av befolkningen. Hur många av de procenten skulle anse något specifikt om de? Än färre. Detta är min poäng: så gott som alla lagförslag struntas i av den absoluta majoriteten av befolkningen. Att nå halva befolkningens – några miljoner personers! – uppmärksamhet fortfarande ett år efter att lagen röstats igenom är nog ganska unikt. 57 procent ombryende är – i detta sammanhang – väldigt mycket. FRA-lagen anses av många som den mest omdiskuterade lagen i modern tid, möjligtvis undantaget folkomröstningen om kärnkraft.

MinaModerataKarameller ogillar rubriksättningen som är vilseledande, vilket även Opassande gör liksom Politikbloggen, Kent Persson (M) menar att hälften inte bryr sig om FRA vilket gör att Piratpartiet överdriver folks ombryende av deras frågor (?) vilket i alla fall får mig att undra hur många procent som bryr sig om de lagförslag (M) engagerade sig i för ett år sedan och slutligen vill jag utbrista ”for the win med statsvetare (Ulf Bjereld denna gång) som publicerar sina debattartiklar även på sina bloggare och sedan dessutom svarar på kommentarerna!” angående att Ulf Bjereld, en av författarna bakom DN-artikeln, gjort just så.

Om du tillhör den tredjedel av befolkningen som fortfarande ett år efter ett lagförslag kan komma ihåg det och ogilla det så länge lagförslaget handlar om dina mänskliga rättigheter (i detta fall artikel 12 i FN:s deklaration, rätten till ett icke godtyckligt inskränkt privatliv – och privatlivet är viktigt även för den med rent mjöl i påsen), tja, då råder jag dig att rösta på Piratpartiet i valet till EU-parlamentet och bli medlem i partiet idag.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, privatliv, personlig integritet, EU-valet, EU-valet 2009argument, argumentation, piratFRA-lagen, FRA, FRA-frågan, Försvarets Radioanstalt, övervakning, avlyssning, rent mjöl, rent mjöl i påsen,staten, stat, integritet, storebror, 1984, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, bodströmsamhälle, bodströmssamhället, pirat, medborgarrätt, brevhemlighet, brevhemligheten, storebror

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Ibland hävdas att ”privatlivet är inte viktigt alls jämfört med säkerheten”. Problemet är att de som hävdar de nog inte tänkt till ordentligt. Rätten till ett privatliv skyddat från godtyckliga ingrepp är nämligen en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration om universella sådana. Således menar de som hävdar att privatlivet inte alls är viktigt jämfört med säkerhet att mänskliga rättigheter inte alls är viktigt jämfört med säkerheten. Och mänskliga rättigheter är ett fundament för demokratin och något som de flesta nog egentligen tillmäter ett stort egenvärde, bara att de inte funderar på det när de kommer med sina argument om ”rent mjöl i påsen”.

Hur säkra kan vi vara på att det stannar vid en mänsklig rättighet i kampen för säkerhet? Hur lång tid tar det innan även andra börjar stryka med? Och sedan, när Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter inte är mer än vackra ord på papper som inte betyder något i minsta krisartade situation, hur lång tid kommer det tas till steget till en diktatur är fulländat? Idag ifrågasätts folk som tillmäter privatlivet ett egenvärde rena mjöl; när kommer sådana åsikter bli en för en själv besvärande omständighet vid rättegångar eller polisutredningar? När kommer privatlivsönskan bli ett giltigt indicium på ett brottsligt förflutet? Slutligen: när kommer staten, bokstavligt talat för säkerhets skull, spärra in alla som hyser sådana åsikter i förebyggande syfte? Kommer sådana åsikter bli brott i sig någon gång, för att de kan riskera i att politiken förändras och därmed säkerhetsläget och därmed indirekt till grova brott?

Rick tar upp denna fråga i sitt senaste nyhetsbrev.

[Övervakning leder] till självcensur. När man vet att man är övervakad, så anstränger man sig för att inte sticka ut, för att inte rödflaggas i systemen för att råka ut för en närmare granskning. Ungefär som det inte är speciellt kul att råka ut för en skatterevision — även om man inte gjort något fel, och man får MVG på revisionen, så är det ändå en massa besvär som man helst slipper. Då slutar man fundera på ifall det man gör är hederligt, utan börjar tänka i termer av hur det man gör kan tolkas. Om jag till exempel går till en bar ibland efter jobbet för att just den baren har Europas godaste hjortköttbullar, så kan positionsdatat från min mobiltelefon — om det hamnar i händerna på en byråkrat på Vägverket — användas för att dra in mitt körkort, eftersom jag uppenbarligen har alkoholproblem.

Detta är faktiskt empiriskt bevisat och inte något vi pirater hittat på. I Tyskland har många – så mycket som elva procent har redan gjort det och så mycket som hälften svarar att de skulle kunna få för sig att göra så – avstått från att ringa känsliga samtal – samtal till psykologer och dylika. Samtal de vill ha för sig själv. Samtal som staten inte bör ha ett dyft med att göra. De här personerna är oskyldiga. De har helt rent mjöl i påsen. Men de har hemligheter, som de inte vill delge staten. Det tvingas de dock göra. Hellre än att behöva kontakta psykologer under övervakning struntar de helt i det.

Det finns ett behov av privatliv för att människor ska kunna leva sina liv lyckligt och fritt. Att ständigt åses av statens kritiskt granskande ögon kan vara i bästa fall lite obehagligt.. i många fall outhärdligt. Privatlivet har ett värde i sig. Att dela med sig av sitt privatliv, sina hemligheter, till någon är ett tecken på förtroende, på vänskap. Det är inte en handling som ska påtvingas av statliga byråkrater. Att få ha en del av sitt liv för sig själv, som ingen får ta del av utöver dig, är verkligen befriande. Tänk dig att jag skulle kunna tvinga dig att berätta hela din livs historia för mig: alla dina misstag, alla dina åsikter, allt du ångrat, varje handling du utfört, vilka du haft relationer med, vad du röstat på och allt du någonsin tänkt eller skojat om. Det vore inte särskilt trevligt, oavsett hur rent ditt mjöl var, och oavsett om jag aldrig skulle använda uppgifterna mot dig, eller hur?

Även säkerhetsaspekten på detta är intressant. Redan har vi konstaterat att säkerheten knappast kan gå framför allting annat, för då skulle vi kunna införa en supertrygg diktatur, men frågan är: var  går gränsen? Vad är värt att ge upp för säkerhet? Tja, mänskliga rättigheter, demokratiska principer, är det inte. Betänk att ett par hundratal människor förra året förolyckades i trafikolyckor i Sverige. Betänk också att inga, eller kanske någon (jag har inte de exakta uppgifterna med utgår från att jag skulle känna till om något större terrorattentat inträffat i Sverige), person förolyckats i terrorism. Om vi ville ha ett tryggare samhälle vore det mycket effektivare, än att övervaka hela befolkningen, att helt enkelt kriminalisera trafik. Punkt slut. Ett par hundra liv kan sparas. Men är det värt det?

Blixten kan slå ner. (Förbjud höga byggnader!) Folk kan halka och därmed skada sig allvarligt. (Förbjud skridskoåkning!) Byggnader kan rasa. (Förbjud byggnader!) Folk kan bli bitna av huggormar. (Förbjud vistelse i naturen!) Folk kan ramla ner för stup. (Förbjud vistelse på höga höjder!) Folk kan drunkna. (Förbjud badande och båtåkning!) Och så vidare. Men är säkerheten värd inskränkningen av folks möjligheter att bestämma över sina liv, att själva ta ansvar för det?

Nej. Livet består av idel risker och möjligheter. Det skulle gå att stifta lagar som förbjöd alla aktiviteter som innebar minsta risk. Många liv skulle nog  räddas. Men hur mångas liv skulle vara roliga? Meningen med livet är knappast att hålla sig vid liv så länge som möjligt till vilket pris som helst. Om det var det saken kom an på skulle alla kunna läggas i koma och vara så i några decennier. Ingen skulle skadas det minsta, men ett liv som inte levs ut är… tja, jag behöver nog inte förklara.

Det går dessutom aldrig att vara helt säker. Översvämningar kan vi inte skydda oss ifrån. Sjukdomar går att försöka undvika, men även med den mest sofistikerade lagstiftingen och övervakningen skulle de inte vara helt undvikningsbara. Inte ens terrorism skulle vara helt otänkbart i en diktatur, eftersom övervakningen omöjligtvis vore totalsäker (någon brist skulle säkerligen finns). Det finns bara en sak som man kan vara helt säker på: En dag kommer alla dö, oavsett vilka åtgärder staten vidtar.

Vissa menar att livsrätten är den mänskliga rättighet som är viktigast och därmed står över dem andra. Men detta är felaktigt. Livsrätten – liksom privatlivsrätten – är en så kallad negativ rättighet; ingen får aktivt inskränka den, men det finns ingen skyldighet att aktivt upprätthålla den från andras inskränkningar (nå, nu talar vi FN:s deklaration). Ett enkelt exempel för att illustrera detta är att det varje dag dör tusentals världen över till följd av fattigdom. Sannolikt hade du som läser detta kunnat donera pengar, som sannolikt hade kunnat rädda ett flertal liv. Betyder det att du är skyldig till mord om du inte donerat pengar? Nej, för du har inte agerat aktivt för att inskränka dessa personers livsrätt, utan bara passivt.

Jag förnekar inte att sådant kan vara omoraliskt, men vid val mellan att upprätthålla en rättighet från andras inskränkningar genom att aktivt kränka en annan rättighet (typ som FRA gör tror att de gör, de kränker aktivt privatlivsrätten för att upprätthålla livsrätten från andras inskränkningar) och att inte agera alls och därmed inte aktivt kränka någon rättighet, bör alltid det sistnämnda väljas. Det är många gånger värre att aktivt kränka en rättighet än att inte försöka upprätthålla en annan (återigen, jämför föraktet av mördare med föraktet för folk som inte donerar pengar trots att de kan… det går knappt att jämföra).

Tidigare i inlägget skrev jag att när en mänsklig rättighet väl har kränkts är det inget stort steg att kränka nästa mänskliga rättighet; det är enbart skillnad i grad, inte i art, typ. Återigen, detta är inte hypotetiskt svammel. I kampen mot terrorismen har en viss supermakt vars namn består av en trebokstavig akronym tagit sig rejäla friheter. Deras struntande i privatlivsrätten och deras tortyr av misstänkta terrorister är alla utslag på samma tänkande – säkerheten är viktigast av allt. Låt oss ta en titt på vilka rättigheter som hittills inskränkts av staten i kampen mot terrorismen.

Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Kort sagt: nej, så fungerar det (tyvärr) inte. Är någon mörkhyad muslim i USA granskas de extra noga. När en europeisk turist-klädd reporter stannade till och fotograferade övervakningskamerorna och sedan gick nära något slags kärnkraftverk blev reportern inte ett dugg avvisad, förrän efter ett tag vid kärknkraftverket. När någon annan/kanske samma reporter klädd som arab med turban, vita långa kläder och stort svart skägg fotograferade kamerorna och sedan besökta kärnkraftverket blev det väldig fart på vakterna… Jag hittar tyvärr inte YouTube-klippet just nu; om någon hittar det får hen gärna skriva en kommentar med länk.

Artikel 5
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Staten USA har flertalet gånger, med uttryckligt stöd från presidenten, torterat eller dylikt. Personer har hållts vakna i veckor. Water-boarding har skett. Under hot om vidare grym behandling har folk förhörts. Alldeles utöver det grovt inhumana i dessa handlingar, betvivlar jag starkt deras effektivitet mot terrorism. Jag menar: om du togs in misstänkt för terrorism och fick svara på frågor under tortyr och om du inte erkände visste att du skulle utsättas för mer tortyr, ja, du skulle säkerligen erkänna vad de än bad dig erkänna. Du skulle göra (så gott som, åtminstone) vad som helst för att komma ut därifrån.

Artikel 9
Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Att hållas fängslad utan rättvis rättegång skulle jag klassificeraa som att ”godtyckligt hållas fängslad”.

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

På tal om rättegångar, ja… Många i Guantanamo har än ej deltagit i rättegång.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

Återigen: Guantanamo.

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

ECHELON inskränker den personliga integriteten något enormt. Brevhemligheten har… eh, till synes rivits upp på obestämd tid av USA:s stat.

Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Allt mer av Internet censureras, och därmed inskränks rätten att utan ingripande söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel.

Artikel 30
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Just detta innebär att det inte är okej att upprätthålla livsrätten genom att inskränka andra rättigheter.

Detta ser dystert ut, förstås. Men förbättring är på väg. Guantanamo har redan börjat stängas ned. Obama sade i sitt installationstal och fri- och rättigheter inte fick inskränkas, något om att de som författade konstitutionen i USA var med om betydligt värre tider och större faror än USA är nu. Det kommer troligen bli en del förbättringar. Men tyvärr också försämringar.

Angående rent mjöl i påsen-argumentet har Rick i sitt inlägg många bra svar på det. Min favorit är dock ungefär såhär: ”Så du tycker att fundament för demokratin inte är värda något jämfört med säkerheten?” ”Va? Nej, det tycker jag inte!” ”Men du menar att privatlivet inte är något jämfört med säkerheten?” ”Ja. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.” ”Så du tycker att mänskliga rättigheter inte är något jämfört med säkerheten.” ”Va? Jo!” ”Privatlivet är en mänsklig rättigheter (artikel tolv, Ingen må utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, hem, famlij eller korrespondens, och ej heller för angrepp på sin heder eller sitt angrepp. Alla och envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.). Du tycker att privatlivet är oviktigt i jämförelse med säkerhet. Du tycker alltså att en mänsklig rättighet inte är så viktig i jämförelse med säkerhet. Du är beredd att kompromissa om mänskliga rättigheter för säkerhet. Mänskliga rättigheter är ett fundament för demokratin. Du tycker att säkerheten är viktigare än fundament för demokratin.” ”Nej…”

Här är några andra snabba svar på du har väl rent mjöl i påsen-argumentet.

  • (Om personen är dödsstraffsmotståndare.) ”Varför vill du avskaffa dödsstraffen? Du har väl rent mjöl i påsen och inget av frukta om brottslingar straffas med döden? Snarare är det ett effektivt sätt att bekämpa brottslighet.”
  • (Om personen är antirasist.) ”Rasister bör fråntas sin yttrandefrihet, eller hur? för du är väl ingen rasist och inget att skada av det? Om rasister fråntas sin yttrandefrihet skulle nog färre hatbrott begås.”
  • (Om personen gillar Alliansen.) ”Bör verkligen vi ha kvar demokratin i Sverige? Alliansen tycker ju rätt, och du har varit en trogen anhängare av de länge. Om folket inte förstår deras bästa, varför låta dem plåga sig själva? Är det inte bättre för alla om Alliansen får ha regeringsmakt i evighet?”
  • (Om personen gillar De rödgröna.) ”Bör verkligen vi ha kvar demokratin i Sverige? De rödgröna tycker ju rätt, och du har varit en trogen anhängare av de länge. Om folket inte förstår deras bästa, varför låta dem plåga sig själva? Är det inte bättre för alla om De rödgröna får ha regeringsmakt i evighet?”

Slutligen finns det ett behov av privatliv för samhällsutvecklingen. Om de som, exempelvis, uppgifter om att någon förespråkade en reformerad upphovsrätt hamnat i register hade Antipiratbyrån snart lyckats få tag på det där registret och använt det till målinriktad utpressning. ”Sluta engagera dig politiskt, annars stämmer vi dig på massor av pengar.” Jag är inte paranoid, men det finns en anledning till att vad vi röstar på är hemligt – staten bör – förstås – inte utföra åtgärder mot folk som har vissa åsikter, och faktum är att staten inte ens bör kunna göra det, för korruption finns alltid. Som Rick så klokt skriver åsiktsregistrerade staten svenskar för bara ett par decennier sedan och använde dessa åsikter för att göra livet surt för de åsiktregistrerade. Staten är uppbyggd av människor. Människor är inte ofelaktiga. Byråkrater är ju också människor, med känslor, som kan använda information mot en.

Detta blogginlägg har till stor del inspirerats av boken Little Brother av Cory Doctorow. Läs den! Mitt exemplar, som jag hittills läst ungefär hälften av, fick jag av Job på bloggen Luftslottet (en mycket läsvärd blogg för övrigt!), kommer jag ge bort när jag läst ut den (vem vet  jag inte riktigt än). Den är dessutom fri – inte fri som i gratis, utan fri som i frihet (frihet att sprida, ändra och nyttja). Just på grund av dess frihet kan den översättas utan att ta kontakt med Cory, och den översätts faktiskt på en wiki. Hjälp till du också med översättningen!

Värdet av mänskliga rättigheter kan inte överskattas. Inget av de etablerade partier håller inte med. Rösta för demokratin den sjunde juni. Piratpartiet behöver din röst för att lyckas bevara våra fri- och rättigheter även i den digitala världen. Gå med idag.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, privatliv, personlig integritet, EU-valet, EU-valet 2009, säkerhet, trygghet, terrorism, kriget mot terrorismen, demokrati, yttrandefrihet, frihet, rättssäkerhet, egenvärde, egenvärden, tortyr, övervakning, avlyssning, Little Brother, argument, argumentation, rent mjöl, rent mjöl i påsen, diktatur, staten, stat, integritet, storebror, 1984, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, bodströmsamhälle, bodströmssamhället, pirat, medborgarrätt, filosofi, informationsfrihet, brevhemlighet, brevhemligheten, ECHELON

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »