Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sossarna’

I dagarna har det, vilket knappast undgått någon, kommit ytterligare en på grund av blotta storleken imponerande (”största läckan någonsin” har fått upprepas ett par gånger om Wikileaks nu…) läcka via Wikileaks. Som tidigare har Wikileaks samarbetat med ansedda tidningar världen, med effekten att läckan fått än mer spridning och trovärdighet. Klart verkar vara att tidningarna gått igenom materialet för att undvika direkt skadliga publiceringar; i vilken grad, om någon, Wikileaks själva i enlighet med tidningarnas publicistiska beslut redigerat materialet förefaller oklart. , mycket finns att säga om läckan, och väldigt mycket har sagts (klokast har kanske Roger Fjellström och Copyriot varit).

(Kort kan nämnas att de största skandalerna EMM är det av Clinton beordrade spionaget mot FN, S och USA:s propagandasamarbete, ett tvivelaktigt samarbete mellan Storbritannien och USA och ett faktiskt tämligen tvivelaktigt samarbete mellan Sverige och USA.)

Därför tänkte jag inte återupprepa andras tankegångar . Jag tänker ta mig an en aspekt på saken jag inte tror någon uppmärksammat: SWIFT-avtalet (EDIT: sedan jag började skriva har HAX tagit upp att SWIFT nämns i samband med Sverige i dokumenten men inte mer än så). SWIFT-avtalet är ett dokument som sedan ett par månader godkänts av EU-parlamentet (och resten av EU), och som innebär att USA i kampen mot terrorism får ta del av EU:s medborgares ekonomiska transaktioner. Problemet är att datan skickas ”i bulk” – det är inte bara en specifik misstänkts data som lämnas ut när USA begär det, utan även massor av oskyldiga vars data av tekniska skäl också skickas med. Ett stort problem för privatlivet, att våra transaktioner kan godtyckligt granskas av USA. Nå, vad har då detta med Wikileaks att göra?

Jo, Wikileaks drivs ideellt, men servrar och sådant kostar pengar. Därför är Wikileaks beroende av frivilligas donationer. So far so good. Men i USA finns tal om att terrorstämpla Wikileaks. Och att ge pengar till en terrororganisation torde betraktas som extremt suspekt – möjligen till och med kriminellt – ur sedan 9/11 paranoid-amerikanskt perspektiv. Som en följd av SWIFT-avtalet kan en EU-medborgare aldrig vara säker på att USA inte får information om ens transaktioner. Vilket betyder att vanliga människor som ger pengar till Wikileaks för att de gillar öppenhet riskerar att terrorstämplas själva. För att inte tala om Amnesty, som häromåret gav ett pris till Wikileaks (och visserligen senare kritiserat sajten men ändå varit någorlunda positiv), och Piratpartiet, som erbjöd (och ev. idag ger) serverplats åt sajten.

Är det bara jag som tycker det är fel att de som gillar demokratins principer (som öppenhet) kan behöva oroa sig för att stämplas som terrorister?

Är det bara jag som tycker det är märkligt att landet som grundades på demokratiska ideal (nåja…) idag är ett land ökänt för att motarbeta dem?

Är det bara jag som finner det besynnerligt att ”the land of the brave and home of the free” konstant prioriterar diffus säkerhet över frihet?

Är det bara jag som tycker det här är ett utmärkt argument till varför EU inte bör göra allt USA vill när USA ber EU om något?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Omfattande IPRED-dokument: argument, studier, svenska fildelningsrättsfall

På min riksdags-PRAO för Vänsterpartiet – som slutade för ett par veckor sedan – skrev jag som jag berättat om här på bloggen ett dokument om IPRED som respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, innehållande argument mot, bakgrundsfakta (lista över svenska fildelningsrättsfall och studier om fildelningens verkan på kulturskapande), samt analys av Socialdemokraternas nyliga kongressbeslut rörande IPRED. Dokumentet fick jag i uppgift att skriva av Mikael von Knorring (informationspolitiskt aktiv vänsterpartist på deras riksdagskansli; regelbunden bloggare; sympatisk människa). Sprid mycket gärna dokumentet; ju mer IPRED-förhandingarna mellan (S) och (V) uppmärksammas, desto mer lär (S) följa medborgarnas åsikt i den (så pusha gärna inlägget med pusha-länken i slutet). Jag skall inte uppehålla mig vid inledningen av detta blogginlägg, utan publicerar nedan helt enkelt dokumentet nedan.

Respons på  Vänsterpartiets IPRED-motion

Respons på  Vänsterpartiets motion till riksdagen 2008/09:v033: med anledning av proposition 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG

Vänsterpartiets motion är generellt mycket välskriven, och behandlar de flesta invändningar som i debatten hörts mot proposition 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG (hädanefter kallad ”IPRED”). Nedan listas så komplett som möjligt de argument som anförts mot IPRED:

Rättssäkerhetsrelaterade argument

Den brottsuppklarande processen flyttas i och med IPRED i praktiken över till privata bolag (främst i exemplarförsäljningssektorn). De får möjlighet att skicka ut egna, godtyckligt satta skadeståndskrav till privatpersoner, som i praktiken ofta torde vara ovilliga att möta bolagen i rätten. Det är visserligen möjligt för bolag att även utan IPRED skicka ut brev med skadeståndskrav i mängder, men i praktiken torde inte det ske (verksamheten hjälps i alla fall på traven av IPRED; utan IPRED skulle kravbreven snarare blott väcka förvåning hos dem som krävs på pengar; lagstiftningen bör inte på något sätt uppmuntra eller förenkla för sådan verksamhet). Dessutom är det mycket enklare för eventuella bolag som ägnar sig åt missbruk om de kan skicka kravbrev till bara barnfamiljer som är låginkomsttagare. Oavsett det är argumentet att bolagen hursomhelst kan skicka ut kravbrev av teoretisk art; de gör det inte i praktiken utan IPRED, men gör det i praktiken med IPRED.

  • Bolag får vidare befogenheter än vad polisen har i nuläget. Polisen får enbart begära informationsföreläggande då fängelse, eller  villkorlig dom, är ett möjligt straff för brottet. Att privata bolag får större möjlighet till brottsundersökning än polisen är inte godtagbart i ett rättssamhälle. Visserligen föreslogs i ett utredningsdirektiv år 2007 att polisen skulle få begära ut personuppgifter bakom IP-adresser även i fall då personen bakom IP-numret inte misstänks för brott belagda med fängelsestraff/villkorlig dom (möjligtvis till och med då ingen misstanke om brott alls föreligger), men det förslaget har än så länge inte blivit lag (”Polisen ska få lättare att spåra all datortrafik”, Dn.se. Publicerat 26 december 2007.). Det är inte heller önskvärt att polisen får sådana befogenheter, då privatlivet faktiskt har ett egenvärde i och med att det skyddas från godtyckliga ingripanden i FN.s deklaration över mänskliga rättigheter samt Europakonventionen (se vidare ”Integritetsrelaterade argument”).
  • De begränsningar i möjligheten att begära ut informationsföreläggande som i debatten påtalats är i praktiken av mycket liten betydelse; enbart människor som misstänks för kopiering i större skala skall enligt propositionen kunna utsättas för informationsföreläggande. Som kopiering i större skala räknas offentliggörande av upphovsrättsskyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. Således spelar den så kallade begränsningen egentligen ingen större roll, då de allra flesta personer som sysslar med upphovsrättsbrott på Internet.
  • Den enskilda kan inte vara säker på att domstolen kommer döma korrekt; generellt finns en misstro mot domstolars tekniska kompetens (vilket kan ses i exempelvis jävsanklagelserna mot Tomas Norström, domare i det så kallade Pirate Bay-målet i Stockholms tingsrätt; huruvida jävsanklagelserna är korrekta eller ej spelar mindre roll; det relevanta är huruvida folk instämmer i dem och agerar efter dem eller ej). Detta avskräcker folk från rättegång, och många personer betalar säkerligen hellre vad bolagen kräver i sina kravbrev än riskera att betala mångdubbelt efter en rättegång.
  • Det finns en risk för att så kallade skärmdumpar (det vill säga kopior av hur skärmen på en dator sett ut vid givna tillfällen) i rätten anses vara tillräckliga bevis för att upphovsrättsinnehavarens yrkanden på utlämnande av personuppgifter skall beviljas. Problemet med skärmdumpars bevisvärde är att de är mycket enkla att fabricera, något som enklast visas genom ”Bevismaskinen”, en webbsida där vem som helst kan fylla i IP-nummer och Bevismaskinen sedan konstruerar en skärmdump som visar på att det IP-numret ägnat sig åt fildelning av en viss fil. Om skärmdumpar skulle godtas som något som helst slags bevisliknande företeelse, skulle alltså det inte vara svårare att lura rättsväsendet än att använda Bevismaskinen, något så gott som vilken datoranvändare som helst troligen skulle klara; fabriceringen tar inte mer än högst någon minut i anspråk av användaren. Skärmdumpars bevisvärde är, kort sagt, noll, och räcker inte för att de ”sannolika skäl” att upphovsrättsbrott begåtts av IP-adressen som IPRED kräver för informationsföreläggande ska ha påvisats.
  • I fall som hör till civilrätten bör parterna vara ekonomiskt någorlunda jämställda; så är inte alls fallet i de rättegångar IPRED skulle kunna leda till. Privatpersoner saknar ofta en särskilt djup juridisk kunskap, och vet därför inte hur de bör hantera situationen om de får ett kravbrev från en upphovsrättsinnehavare. Denna okunskap riskerar leda till att den som får ett kravbrev för säkerhets skull betalar vad personen krävs på.
  • Det föreligger en stor risk för missbruk av IPRED. Medan polisen är noga kontrollerad av staten och under statlig styrning och insyn, och dess syfte just är att upprätthålla lagarna, och risken för missbruk av deras befogenheter därmed minskar radikalt, är bolagens per definition syfte inte att upprätthålla lagarna, utan att tjäna så mycket pengar som möjligt. Om det skulle vara kommersiellt lönsamt, skulle bolagen troligen inte dra sig för att skicka ut kravbrev i mängder (även till personer som enbart på lösa grunder av bolagen misstänks för illegal fildelning), och hoppas på att några av dem som mottar kravbreven inte skulle våga riskera en rättegång utan istället betalar direkt. Ett sådant förfarande vore naturligtvis önskvärt om syftet med IPRED är att bolagen ska tjäna så mycket pengar som möjligt; om syftet med IPRED istället är att förhindra och klara upp brott, är förfarandet naturligtvis icke önskvärt.
  • Det går inte att säkert säga att ägaren av ett IP-nummer är den som bedrivit samtlig verksamhet som skett via den Internetuppkoppling som har IP-numret. Är nätverket trådlöst går det att hacka sig in i nätverket och själv använda det, och ägare kan även öppna upp nätverk medvetet, så att vem som helst kan använda nätverket. Även om nätverket är inte trådlöst kan förstås andra personer sitta vid datorn och använda Internet. Således är det inte säkert allt att ägaren av ett IP-nummer är den som begått eventuella brott som leder till det IP-numret.

Det hittills enda fall av användning av IPRED där beslut nåtts i en domstol, är det så kallade Ephone-målet, där några ljudboksförlag begärt att få tillgång till personuppgifter bakom en IP-adress tillhörande Internetleverantören Ephone. Tingsrätten menade att bokförlagen visat att det fanns sannolika skäl för att upphovsrättsbrott begåtts; huruvida de sannolika skälen består av skärmdumpar eller ej är oklart, men klart är i alla fall att huvudargumentet för att inte beordra informationsföreläggande Ephone drivit är att servern fildelning skett på skulle ha varit privat (”Förlagen vann i första Ipred-domen”, Dn.se. Publicerat 25 juni 2009.) När hovrätten senare tog upp fallet gick de på Ephones linje och menade att det inte visats några sannolika skäl för att upphovsrättsbrott begåtts (”Hovrättsdom går fildelares väg”, Dn.se. Publicerat 13 oktober 2009.); återigen rapporterar inte media om huruvida det ljudboksförlagen framförde som sannolika skäl var skärmdumpar eller ej, och själva domen förefaller svår att hitta på Internet. Således kan Ephone-ärendet tyvärr varken styrka eller avslå någon av ovanstående misstankar om rättsosäkerhet.

Integritetsrelaterade argument

Undantag görs i och med IPRED från personuppgiftslagen; samtliga undantag bör vara mycket väl motiverade. Hinder av illegal fildelning är inget giltigt sådant motiv; upphovsrättsbrott är helt enkelt inte så illa att det motiverar sådana privatlivsinskränkningar människor skulle utsättas för.

  • I och med IPRED riskeras (jag innehar inte den juridiska kunskap som krävs för att avgöra om det verkligen är så som ibland hävdas i debatten) bolagen i praktiken få rätt att gå in i privatpersoners hem (de får, möjligtvis, möjlighet att beordra Kronofogden att göra det), en rätt som enligt grundläggande rättsprinciper bör reserveras för polisen då det finns en konkret misstanke om brott från dess sida. Se kapitel 9 Kvarstad och civilrättsligt beslag i IPRED (regeringens proposition 2008/09:67).
  • Godtyckliga ingripanden i privatlivet kommer äga rum om skärmdumpar anses räcka som bevisvärde (om de inte anses räcka som bevisvärde kommer IPRED bli meningslös; se ”Effektivitetsrelaterade argument”). Alla människor är i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, artikel 12, skyddade från godtyckliga ingripanden i privatlivet. Tillåtande av en kränkning av en mänsklig rättighet är inte acceptabel i något lagstiftningssammanhang överhuvudtaget, allra minst för att förhindra och uppklara fall av ett sådant oviktigt brott som illegal fildelning.

Effektivitetsrelaterade argument

  • Räknas skärmdumpar, i enlighet med rättssäkerhetsmässiga principer, inte som giltig bevisning för att rätten skall ålägga Internetleverantörer att lämna ut personuppgifter, kommer i praktiken IPRED aldrig kunna användas, och därmed är den onödvändig. Det finns ingen anledning att i ett rättssamhälle ha en lag som i praktiken aldrig kommer användas. Skärmdumpar bör, då de har noll bevisvärde (se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”), varken räcka för att domstolen skall beordra informationsföreläggande, eller för att en person som misstänks ägna sig åt illegal fildelning skall dömas. Detta faktum – att skärmdumpar inte lever upp till beviskraven – har i Danmark, där IPRED funnits ett par år, lett till att ingen kan i rättegång dömas för illegal fildelning om personen inte själv erkänner (”Piratjägarlagen en flopp i ”föredömet” Danmark”, Dn.se. Publicerat 6 april 2009.). Alltså: om skärmdumpar inte räknas som tillräcklig bevisning för att personuppgifter ska tvingas lämnas ut, kommer IPRED redan i det stadiet aldrig kunna bli använd. Om skärmdumpar i det stadiet räknas som tillräcklig bevisning, kränks å andra sidan rättssäkerheten, då skärmdumpar har noll bevisvärde. Vidare: om någon anklagas för illegal fildelning i rätten, och skärmdumpar inte räcker som bevis för fällande dom, kommer i praktiken ingen kunna dömas för illegal fildelning och då uppklarande i rättsväsendet, med den rättssäkerhet det medger, torde vara det som eftersträvas av IPRED, kommer IPRED på det viset bli verkanslöst. Om skärmdumpar skulle räknas som tillräcklig bevisning för fällande dom mot misstänkt upphovsrättsbrottsling, skulle rättssäkerheten kränkas. Mycket sällan finns några andra försök till bevismaterial i fildelningsrelaterade mål än skärmdumpar Således finns det bara två möjligheter när det gäller IPRED: antingen blir den i praktiken verkningslös (förutom att en del personer på orättssäkra sätt blir ”utpressade” på pengar och inte vågar ta en rättegång och därför betalar, och därmed både verkningslös och rättsosäker), eller rättsosäker (om skärmdumpar skulle räcka som bevisvärde). Oavsett hur det blir är IPRED en dålig lag.
  • Möjligheten att öppna sina trådlösa nätverk finns, vilket kan leda till att IPRED blir verkanslös om många öppnar sina nätverk (se ”Övriga argument”).
  • En stor del av Internetanvändarna lär som sagt använda diverse olika anonymiseringstjänster; enligt Cybernormer gömmer sig, som sagt, 10 procent i gruppen som är 18-25 år, kanske några procent i hela befolkningen. I takt med den tekniska utvecklingen kommer anonymiseringstjänster troligtvis bli enklare att använda och billigare, och fler lär komma att använda dem (enligt Cybernormer skulle, som sagt, varannan svensk vilja det). Om folk använder en anonymiseringstjänst finns det inget sätt, åtminstone ej i dagsläget, att ta reda på vilket IP-nummer personen har.
  • Risken den enskilda uppfattar för att ”¨åka fast” lär, om rättsprinciperna tillämpas, vara mycket små, varför folks illegala fildelning därför troligen ej i längden minskar i särskilt stor omfattning. Internettrafiken minskade 1 april 2009 i relativt stor utsträckning, men trafiken rapporterades i Dagens Nyheter i juni 2009 vara uppe på samma nivåer som före den 1 april (”Nättrafiken tillbaka efter IPRED”, Dn.se. Publicerat 15 juni 2009.). 11 juli skrev dock DN att den på den illegala fildelningen minskande effekten av IPRED var kvar (”Fildelningen kvar på låg nivå”, Dn.se. Publicerat 11 juli 2009.). Det verkar föreligga oklarhet i IPRED:s effekter på den illegala fildelningen; medan branschorganisationer och butiker hävdar att IPRED haft en positiv effekt på deras försäljning (se bland annat ”Ipred ökar dvd-försäljningen”, Dn.se. Publicerat 4 maj 2009 – vad gäller just påståendet att dvd-försäljningen skulle ha ökat tack vare IPRED, bemöts det argumentet effektivt på second opinion, där det redovisas siffror som visar på att dvd-försäljningen visserligen ökar, men att den gjort det under en lång tidsperiod, inte alls bara sedan IPRED implementerade; relevant i sammanhanget är dock att det enligt siffrorna redovisade på second opinion sker en stagnering av ökningen av dvd-försäljningen), sade en person som företrädde Netnodstiftelsen att det var viktigt att inte övertolka effekten på den statistik de förde över Internettrafiken i Sverige. Således är det inte säkert huruvida IPRED haft stor effekt på den illegala fildelningen eller ej.
  • Folk kommer troligen i högre grad, för att skydda sig mot de potentiella privatlivsingripanden IPRED medför, använda anonymiseringstjänster, vilket försvårar uppklarande och förhindring av viktiga, ”riktiga” brott. Detta har redan visat sig stämma sedan implementeringen av IPRED för några månader sedan (och även debatten om FRA-lagen); enligt det rättssociologiska forskningsprojektet Cybernormers (som hör till Lunds universitet) använder redan tio procent av befolkningsgruppen som är 15-25 år något slags anonymiseringstjänst, och drygt varannan person uppgav i undersökningen att de vill använda någon anonymiseringstjänst (se ”En av tio unga gömmer sig för FRA och IPRED”, DN.se. Publicerad 2 november 2009.).
  • Det är möjligt för Internetleverantörer att omedelbart radera de uppgifter de har om vem som använt vilket IP-nummer vid vilken tidpunkt. I och med Datalagringsdirektivet, som nuvarande regering föreslår införa efter riksdagsvalet 2010 (och därmed, förhoppningsvis, hamna på de rödgrönas bord, så att Vänsterpartiet och Miljöpartiet får möjlighet att invända mot den godtyckliga privatlivsinskränkning Datalagringsdirektivet innebär; tyvärr är (S) med Bodström i spetsen mycket positiva inför Datalagringsdirektivet), skulle Internetleverantörerna tvingas spara dessa uppgifter. Dock kan det vara så att Datalagringsdirektivet enbart medger utlämnande av de enligt Datalagringsdirektivet tvångssparade uppgifterna till polisen, vilket alltså totalt skulle omintetgöra IPREDs funktion. Observera att detta är en möjlighet; huruvida Interleverantörer verkligen inte skulle få lämna ut uppgifterna till rättighetsinnehavare om Datalagringsdirektivet implementeras är mycket osäkert, och därom tvista de lärde (”Regeringen skjuter sönder Ipred”, Svd.se. Publicerat 19 maj 2009.). Om Datalagringsdirektivet inte skulle innebära att uppgifterna enbart kan lämnas ut till polisen, skulle istället den potentiella så kallade ”effektivitetsluckan” (i själva verket förefaller det vara en högst medveten lucka; enligt lagen om elektronisk kommunikation är det inte tillåtet för Internetleverantörer att lagra personuppgifter längre än nödvändigt; se själva lagtexten, 6 kap. Integritetsskydd, 5 § för bestämmelserna rörande detta) vad gäller IPRED – Internetleverantörers möjlighet att radera personuppgifter – täppas igen, då alla Internetleverantörer skulle tvingas spara uppgifterna och därmed inte kunna radera dem. Ett par Internetleverantörer har bestämt sig för att omedelbart eller åtminstone efter en mycket kort tidsperiod (så kort att IPRED i praktiken ändå torde bli verkanslös på användare av de Internetleverantörerna) radera personuppgifter; till och med har ett initiativ kallat Integrity startats, som samlar Internetleverantörer som bland annat säger sig övervaka sina kunder i minsta möjliga (lagliga) utsträckning (”Fler operatörer trotsar Ipred”, Dn.se. Publicerat 19 april 2009.).

Kulturrelaterade argument

  • Pengarna som kommer in kommer troligen inte i hög grad gå kreatörer, utan snarare stora bolag, till godo (”Danska piratskadestånd direkt till bolagen”, Dn.se. Publicerat 6 april 2009.); i Danmark går skadeståndspengar i praktiken till bolagen, som inte förefaller ha någon vilja eller skyldighet att ge en del av pengarna till kreatörer. Således fallerar argumentet att IPRED skulle se till att kulturskaparna kan tjäna pengar och på så sätt skapa mer kultur.
  • Visserligen skulle folk kunna skrämmas till att inte fildela, och vissa därmed övergå till att köpa kulturexemplar lagligt, men inte heller när pengar kommer in till exemplarförsäljarbolagen på det viset brukar särskilt mycket pengar gå till kreatörerna. Enligt ett flertal undersökningar spenderar personer som fildelar illegalt mer pengar på kultur än icke-fildelare. Skillnaden är ofta att illegalt fildelandes personer snarare lägger pengar på kulturupplevelser än –exemplar, och pengar till kulturupplevelser går i högre utsträckning till kreatörerna än pengar till kulturexemplar. Således kan fildelning till och med gynna kreatörer (även om det missgynnar exemplarförsäljningsbolag). Nedan listas några undersökningar gällande fildelningens påverkan på kulturskapande (naturligtvis är de undersökningar som är gjorda senare i tiden de mest relevanta, men även tidigare undersökningar kan vara intressanta för IPRED-diskussionen):
    • En undersökning från Harvard 2004 (om jag förstått årtalet rätt) visar att nedladdad musik inte affekterar skivförsäljningen. Källa, Harvards webbplats.
    • En undersökning från det EU-finansierade projektet Music Lessons där bland annat forskare på KTH och Göteborgs universitet deltagit 2005 visar att musikförsäljningen inte påverkas negativt – till viss del faktiskt positivt – av fildelningen. Källor: SvD, Expressen, Aftonbladet.
    • En undersökning från SOM-institutet 2006 visar att nedladdad film inte drar ner på biobesöken. Faktum är att fildelare går dubbelt så mycket på bio som andra (även om detta dels kan tillskrivas det faktum att fler unga går på bio, och fler unga fildelar). Källa, SvD.
    • En undersökning från Göteborgs Universitet 2007 visar att nedladdad film inte minskar antalet biobesök, utan tvärtom ökar det. Källor: IDG, själva undersökningen, SvD.
    • En undersökning från holländska staten 2009 visar att piratkopieringen är bra för musikindustrins, och framförallt i stort för samhällets ekonomi, samt att en nedladdad fil absolut inte innebär ett förlorat inköp. Källor: IDG, Metro, SvT, själva undersökningen.
    • En undersökning från norska Handelshögskolan 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Nyhetskanalen.
    • En undersökning från den brittiska tankesmedjan Demos 2009 visar att folk som laddar ned musik illegalt också är de som köper mest musik. Källa: Metro, IDG, Mailonline.
    • En nyhetsartikel vars research är gjord av en medborgare och inte en journalist (?) visar på siffror som visar att exemplarförsäljning gått ned de senaste åren (vilket missgynnat skivbolag och i viss grad artister), medan inkomster från live-uppträdanden ökat (vilket gynnat artister), och att artister generellt tjänar mer nu än förr. Källa: TimesOnlineLabs.
  • Kulturskapande kan finansieras på andra sätt, exempelvis i större utsträckning än idag via skattemedel.
  • Bara för att exemplar av kulturella verk finns gratis, är det inte nödvändigtvis omöjligt att försörja sig på kulturskapande. Ett mycket gott exempel på detta är biblioteken. Sedan drygt hundra år har det funnits flera bibliotek öppna för allmänheten i Sverige. Biblioteken har knappast påverkat skrivandet negativt, utan snarare positivt; det har lett till att fler personer blivit intresserade av litteratur, och därmed mer benägna att betala för litteratur (trots att det finns en möjlighet att gratis läsa litteraturen). Biblioteksavgiften – som är mycket låg och enbart går till svenska författare – har möjligtvis haft viss betydelse för att biblioteken inte hotat litteraturen, men den betydelsen torde inte spela särskilt stor roll (och dessutom är det förstås möjligt för staten att ersätta kulturskapare för fildelning på dylikt sätt). En i sammanhanget måhända relevant skillnad finns förstås mellan biblioteken och fildelning på Internet; en lånar enbart böcker på biblioteken och måste lämna tillbaka dem efter en viss tidsperiod, medan en naturligtvis har tillgång till exemplar av kulturella verk en fildelat så länge en själv vill. Principiellt är det dock ingen stor skillnad; i båda fallen är det möjligt att nyttja det kulturella verket gratis.

Övriga argument

  • Från IPRED-försvararnas sida i debatten hävdas ofta att Sverige har implementeringsskyldighet gällande IPRED. Det är mycket riktigt att Sverige till viss del måste införa IPRED, men den kontroversiella delen – den som ger privata bolag möjlighet att få tillgång till personuppgift om personer som av de misstänks för illegal fildelning – har av EG-domstolen slagits fast inte behöver implementeras.
  • IPRED och jakt på personer som ägnar sig åt illegal fildelning i stort rimmar illa med den allmänna rättsuppfattningen. Några särskilt nyliga studier – och det är rimligt att anta att då denna fråga aktualiserats extra mycket detta och förra året är äldre studier än bara något år utdaterade – kan tyvärr inte hittas, men en undersökning gjord av Göteborgs universitet 2007 visar att det ” inte finns något brett folkligt stöd för kriminaliserandet av fildelning av upphovsrättsligt material.” (”Nästan varannan vill tillåta fildelning”, Svd.se.Publicerat 20 april 2007.)
  • IPRED förefaller ogillas av majoriteten av folket (eller åtminstone ha fler kritiker än anhängare), varför det är odemokratiskt att ha lagen. 48 procent uppgav sig ogilla IPRED i en opinionsundersökning gjord av Sifo på uppdrag av SvD, medan 32 procent gillade den, och resten sade sig vara tveksamma eller inte visste (”Klart nej till ny fildelningslag”, Svd.se. Publicerat 17 mars 2009.). Intressant i detta sammanhang är att 59 procent av de tillfrågade personerna som röstar på Vänsterpartiet ansåg IPRED vara fel; således har Vänsterpartiet helt klart sina väljares stöd i sin kritik av IPRED.
  • Ägare av öppna nätverk riskerar erhålla skadeståndskrav för vad andra personer – kanske till och med utan ägarens kännedom – använt deras öppna nätverk (det vill säga trådlösa nätverk ansluta till Internet vilka är öppna för vem som helst som är i räckvidden för Internetanslutningsutsändaren att använda, utan lösenord eller särskilt tillåtelse från ägaren av nätverket). Detta är ett reellt hot mot öppna nätverk, då antagligen ingen person skulle vilja få ett skadeståndskrav, alldeles oavsett huruvida en begått brottet eller ej. Det är osäkert om rätten skulle förstå vad öppna nätverk innebär; det föreligger åtminstone en osäkerhet bland människor om rätten skulle göra det, som en del i många människors misstro mot domstolars tekniska kompetens. Det viktiga i sammanhanget är inte om domstolarna har den tekniska kompetens som krävs; det viktiga är om personer tror att domstolarna har det eller ej. Denna oro för att få skadeståndskrav som ägare av ett öppet nätverk är ett faktum (”Ipred hot mot öppna nätverk”, Dn.se. Publicerat 31 mars 2009.) och inga lösa spekulationer. Vidare kan nämnas att det i Danmark framgångsrikt hävdats i fildelningsärenden i rätten att svararen haft ett öppet nätverk, och att personen inte själv fildelat illegalt utan någon annan antagligen gjort det på personens öppna nätverk. Om samma praxis – med att det ska räcka för en anklagad att skylla på ett öppet nätverk för att gå fri – skulle IPRED kunna bli verkanslös, om samtliga Internetanvändare öppnade sina nätverk.

Sammanfattningsvis är IPRED en lag som hotar och/eller inskränker rättssäkerheten, den personliga integriteten och öppna trådlösa nätverk, öppnar upp för vad som skulle kunna kallas ”utpressning”, inte i längden lär vara särskilt effektiv, med stor sannolikhet inte märkbart kommer gynna kulturskapandet, illa stämmer överrens med den allmänna rättsuppfattningen och inte heller verkar ha stöd av det svenska folket. Det finns kort sagt få eller inga hållbara skäl att ha IPRED som en del i Sveriges lagstiftning, utan istället mängder av goda argument mot IPRED.

Jämförelse med Socialdemokraternas IPRED-beslut på sin kongress

På Socialdemokratiska arbetarpartiets (hädanefter kallade ”(S)”) nyliga kongress beslutades att IPRED skall förändras. Några detaljer gick (S) dock ej in på. På sin webbplats uppger (S) som viktigt beslut på det kulturpolitiska området från sin kongress vara bland andra: ”IPRED bör förändras så att rättssäkerheten och integritetsskyddet stärks, samtidigt som upphovsrätten värnas och kulturskaparnas rätt att kräva ersättning för sina verk garanteras”. I media sägs istället att upphovsrättsinnehavare skall få sina legitima krav på ersättning tillgodosedda. Denna skillnad i ord torde inte ha någon större relevans (det kan fås uppfattningen att upphovsrättsinnehavare snarare syftar på exemplarförsäljningsbolag än kulturskapare, men tekniskt sätt är det fel att kalla skivbolag och dylika bolag för upphovsrättsinnehavare; de är, om jag förstått saken rätt, juridiskt, enbart ”innehavare av närstående rättigheter”).

Huruvida (S) önskade version av IPRED är förenlig med rättssäkerhet, personliga integriteten et cetera är mycket oklart, då det är okänt vilka önskemål på förändringar rent konkret (S) har. Det är svårt att i nuläget se något sätt alls att förändra IPRED på som skulle göra den godtagbar, utan att helt och hållet ta bort den del som rör förhindrande och uppklarande av fall av illegal fildelning (och därmed göra IPRED till vad den från början var; ett sätt att bekämpa kommersiella immaterialrättsbrott). En version av IPRED som bara går ut på att bekämpa immaterialrättsbrott som sker i förvärvssyfte skulle med största sannolikhet inte vara särskilt förkastlig.

(S) förefaller, tyvärr, dock inte vilja förändra IPRED på ett sådant sätt, då de fortfarande vill att IPRED (eller lagstiftning i övrigt; det förefaller som att det är IPRED som skall syfta till detta) skall garantera kulturskaparnas så kallade ”rätt att kräva ersättning för sina verk” (om uppgifterna på deras webbplats, där (S) använder ordet ”kulturskapare”, och termen ”rätt att kräva ersättning”, stämmer). I media florerar istället ”upphovsrättsinnehavare” och deras ”legitima krav”. Den exakta ordalydelsen i själva beslutet som fattades vore intressant, men i syfte att kunna ge respons på (S) beslut överhuvudtaget utgår jag från att texten på deras webbplats är någorlunda korrekt.

Om texten på deras webbplats stämmer överrens med hur (S) vill förändra IPRED, menar (S) att kulturskaparnas krav på rätt till ersättning bör garanteras. Det finns felaktigheter i den formuleringen. Det finns nämligen ingen rätt att kräva (och, underförstått, beviljas) ersättning för sina verk ens med nuvarande upphovsrättslagstiftning. Det enda som finns, som ens liknar den rätten, är en rätt att bestämma över användning av ens verk. I praktiken innebär denna rätt oftast att kulturskaparen genom att mot ersättning bevilja en viss användning av ens verk kan tjäna pengar på sitt kulturskapande, men det finns på intet sätt en möjlighet för en kulturskapare att skapa kultur och sedan utan vidare kräva betalt för kulturskapandet; det behövs någon som är villig att betala för rätten att nyttja verket för att kulturskaparen ska få pengar för kulturskapandet. (Naturligtvis finns mängder av alternativa inkomstkällor för kulturskapare, men detta är hur de kan använda upphovsrätten för att få betalt; de alternativa inkomstkällorna existerar oberoende av upphovsrättslagstiftningens utformning.)

Vill (S) verkligen utöka upphovsrätten så att alla som skapar ska ha en rätt att kräva och beviljas betalning? Det verkar som ett väldigt ogenomtänkt förslag, då  tiotusentals småbarn som ritar teckningar skulle kunna kräva och beviljas ersättning för sitt teckningsmålande. Förhoppningsvis var (S) bara oförsiktig med formuleringen. Att staten ger vissa kulturskapare betalt, i syfte att gynna kulturen och inte för att kulturskaparna skulle ha någon märklig ”rätt” att få betalt, är något helt annat än vad (S) verkar föreslå.

(En mycket intressant parentes, också rörande upphovsrätt, är att (S) på sin webbplats, på webbsidan om vad kongressen beslutade i kulturpolitiska frågor bland annat skriver: ”Socialdemokraterna tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt.”. Då Vänsterpartiet anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt, tar (S) starkt avstånd från Vänsterpartiet – och, för den delen, även Miljöpartiet. Det är… klart anmärkningsvärt, särskilt som (S) säger sig vilja bilda regering tillsammans med (V) och (MP). Hur kan det komma sig att (S) vill bilda regering med några de tar starkt avstånd ifrån?)

Något viktigt att minnas vid diskussioner mellan Vänsterpartiet och (S) rörande IPRED är att majoriteten av båda partiernas väljare är – eller åtminstone var, i mars, enligt en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av SvD – kritiska till IPRED (”Nästan varannan vill tillåta fildelning”, Svd.se.Publicerat 20 april 2007.). En varning gällande tolkning av resultatet av opinionsundersökningen finns dock i artikeln, som det vore ohederligt att inte ta med: ”Antalet tillfrågade är inte tillräckligt många för att dra några säkra slutsatser, men siffrorna ger en ungefärlig bild över opinionen.”. Naturligtvis kan även opinionen ha ändrats sedan i mars, men då snarare – enligt min lekmannabedömning – åt att den blivit mer kritisk mot IPRED (ett indicium på detta är Piratpartiets framgångar i EU-parlamentsvalet; Piratpartiet, och troligen i viss mån även dess åsikter, var inte lika populära tidigt på våren som vid EU-valet, enligt opinionsundersökningar publicerade i våras).

De argument (S) torde vara mest mottagliga för i IPRED-diskussion är:

  • Arbetarrörelsen har traditionellt sett stått på medborgarnas sida mot mäktiga privata, kommersiella intressen. Att den ordningen nu ändrats – då (S) förefaller i mångt och mycket vilja gå exemplarförsäljningsbolagens till viljes vad gäller IPRED – är märkligt.
  • Det förefaller finnas en stark folkopinion mot IPRED, särskilt bland de yngre väljarna (som i EU-parlamentsvalet inte var den grupp (S) klarade sig bäst hos, precis). Att gå till val på att verkligen ta bort de delarna av IPRED många anser dåliga/ändra de delarna många anser dåliga till något många anser bra, och rent konkret specificera vad som (S) vill ta bort/ändra, och sedan naturligtvis hålla sina vallöften (dels inför framtida val, men även för att politiker inte principiellt bör ljuga) torde vara betydligt mer framgångsrikt, än att litet luddigt utlova förändring av IPRED/utlova viss förändring rent konkret av IPRED som dock ej förbättrar eller tar bort de delar många anser dåliga.
  • IPRED handlar inte främst om upphovsrätt, utan om medborgarrätt, fundamentala demokratiska principer som rättssäkerhet. Oavsett vad en anser om upphovsrätten kan en ogilla (vissa medborgarrättsfientliga delar av) IPRED.
  • Straffsatserna för upphovsrättsbrott är orimligt höga. Nedan listas samtliga fildelningsfall i rätten jag lyckats hitta:
    • En man, 28, från Västerås döms år 2005 i tingsrätten till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 16 000 svenska kronor i detta fall) för att tillgängliggjort ett filmverk (Hip Hip Hora) på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Bevisningen som lagts fram och godtagits av rätten består i skärmdumpar (vilket är helt förkastligt; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Källor: DN, SvD. Glädjande nog (ur en rättssäkerhetssynpunkt) river dock hovrätten upp domen senare, då bevisningen inte anses tillräcklig. Källor: ComputerSweden, SvD.
    • En man, 32, döms år 2006 i Norrköpings tingsrätt till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde) för att ha tillgängliggjort ett filmverk (Rånarna) på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Media rapporterar inte i vad bevisningen stod. Källor: SvD
    • En man, 44, döms år 2006 i Borås tingsrätt till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 20 000 svenska kronor i detta fall) för att ha tillgängliggjort fyra musikverk på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt ”vanliga” fildelare idag gör). Media rapporterar inte i vad bevisningen stod; dock har mannen nekat till brott, varför någon form av ”bevisning” (om än skämt till bevisning, som skärmdumpar) rimligen måste ha funnits. Källor: SvD.
    • En man från Trollhättan döms år 2007 i hovrätten (?) till 80 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde; 24 000 svenska kronor i detta fall) för att ha tillgängliggjort fyra musikverk på Internet (det vill säga brutit mot lagen på det sätt vanliga fildelare idag gör). I media uppges den tekniska ”bevisningen” bestå av skärmdumpar, men då mannen tydligen även erkänt brottet, är det oklart huruvida rätten hade ansett skärmdumpar vara tillräckligt även utan erkännande för en fällande dom (låt hoppas att de inte gjort det; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Källor: SvD, IDG.
    • En man, 31, döms år 2008 i Linköpings tingsrätt till 40 dagsböter (det vill säga ett belopp motsvarande 80 dagars nettoinkomst för den dömde) och villkorlig dom för att ha tillgängliggjort ett par tusen musik- och filmverk på Internet. I media uppges inte vad (eventuell men ifrånutgådd) bevisningen består i, men advokaten till 31-åringen har sagt att tingsrätten ”i allt för liten grad beaktat den tekniska bevisningen. Man kan inte med stöd av bevisningen peka ut [advokatens] huvudman som den som har fildelat, menar [advokaten]”. Det förefaller – baserat på advokatens uttalande – vara skärmdumpar som spelat rollen som bevisning (vilket är helt förkastligt; se ”Rättssäkerhetsrelaterade argument”; skärmdumpar är så usla försök till bevis, att de inte bör räcka som ens något indicium på någonting i rätten). Att straffet inbegriper villkorlig dom kan ha särskild relevans i sammanhanget, då polisen – verkar det som – kan begära ut personuppgifter bakom IP-nummer från Internetoperatörer inte bara i fall som är belagda med fängelsestraff, utan även fall där domen kan bli villkorlig. Källor: SvD, DN, SvT.

Slutsatsen är att (S) önskemål om förändring snarare än avskaffande av IPRED förefaller ogenomtänkt och mycket svårgenomförbart (då det är svårt att se hur någon version av IPRED som är till för att stoppa fildelning skulle vara förenlig med grundläggande medborgerliga rättigheter), och tyvärr inte kan bemötas mer konkret förrän (S) specificerat på vilket sätt rättssäkerheten och integriteten skulle skyddas från ingrepp.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , , , , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

UPPDATERING: Scaber Nestor skriver, och länkar vidare till Xor:s inlägg om demonstrationer i Malmö och Göteborg mot FRA-lagen 1o oktober.

Detta är en uppdatering till mitt förra inlägg om FRA-lagen; för alla  argument och förklaring om varför FRA-lagen kränker en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration över sådana, se det inlägget.

Igår skickade jag meddelande till samtliga riksdagsledamöter som följer mig på Twitter om FRA-lagen (bad dem rösta nej, förstås). Enda svaret jag fått hittills är från socialdemokraten Helen Pettersson. Medan det glädjer mig att Helen Pettersson brytt sig om min – en medborgares – önskan tillräckligt mycket för att ta sig tiden att svara på den, gläds jag inte… lika mycket… av själva svaret:

Jag ser fram emot en intressant diskussion i mitt parti, och tar ställning utifrån den!

Bara jag som får en olustig känsla av att en folkvald politiker inte helt solklart och utan förbehåll lugnt kan svara: ”Naturligtvis röstar jag för mänskliga rättigheter!”? Och, framförallt, av att (S) tydligen inte bestämt sig, och att Mona Sahlins prat om att riva upp FRA-lagen skulle kunna vara… tja, bara prat om att riva upp FRA-lagen, prat utan verklighetsanknytning?

12 dagar kvar till beslutet om FRA-lagen i riksdagen. Dags att bestämma er, (S). Mänskliga rättigheter eller inte?

Fler om FRA, övervakning och signalspaning:
JL, Badlands Hyena, CalandrellaMEGunSBF&THAXEHTIDGCSMMKPASvDKB, DN, Sossar mot Storebror, Gun2, Blå Borgen, Klamberg, Adam, Apelsineld, Josh, Lake, Linander, Tomas sida, Olofb, Scaber Nestor, Stoppa FRA-lagen.nu, Newsmill, Farmorgun i Norrtälje, Mitt i steget, Rick Falkvinge (PP), Mark Klamberg, Mark Klamberg, HAX, HAX, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Liberal och långsint…, Niklas Frykman, Sebastian Hallén, Mathias Sundin, opassande, Tankar från rooten, annarkia, SvD, DN, DN, Per pladdrar på, Anders Widén, Sagor från Livbåten, Svensson, projO’s/gothbarbie’s, Seved Monke, Scaber Nestor, XOR, med fler (trackbacks: se dem utskrivna i förra inlägget+http://perpettersson.wordpress.com/2009/10/02/for-var-dag-blir-det-battre-men-bra-lar-det-aldrig-bli/ http://djingis.blogspot.com/2009/10/socialdemokratin-i-strid-om-friheten_6965.html http://fridholm.net/2009/10/01/en-paminnelse-om-fulspelet-kring-fra/ http://www.zaramis.nu/blog/2009/10/02/riv-upp-fra-lagen/ http://projo.se/2009/10/14-oktober-fra/ http://scabernestor.blogg.se/2009/october/demonstrationer-mot-fra-lagen-10-oktober.html http://xorbot.blogspot.com/2009/10/demonstrationer-mot-fra-20.html)

Pusha gärna förra FRA-inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, , , , , storebror, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

, SvD

Read Full Post »

Så ser samhället tyvärr ut att bli; för att behålla sitt privatliv privat, måste en göra något särskilt; endera måste en skriva på avtal, betala, eller använda krånglig datorkryptering.

Ipredator lanserades för några dagar sedan. Det är en tjänst från The Pirate Bay-personerna som gör att folk kan surfa anonymt. Bra, eller hur? Ja, men det finns ett krux: den kostar. Visst, jag kan förstå Peter, Fredrik och Gottfrieds behov av pengar för att kunna tillhandahålla tjänsten, men det känns ändå lite… obehagligt… att en behöver betala för att få sin rätt till privatliv upprätthålld. (Att överhuvudtaget en skall behöva vända sig till någon annan än staten, eller behöva använda ett visst verktyg, för att få ha kvar sitt privatliv, är förstås läskigt nog i sig, men att det dessutom skall kosta ekonomiskt är än mer galet… Jag skyller inte på The Pirate Bay, utan på lagstiftarna som åsamkat en situation lik denna.)

Naturligtvis har gammelmedia världen över uppmärksammat detta (listan från Scaber Nestor): Metro, DN, SvD, medievärlden, AB, AD, CNET-News, CDNet France, Publico (es), Punto Informatico (it), Compulenta (ru), IDG now (Bra), Biznesnet (Po), Numerama, NRK, IT-Avisen (No), Chip online (De), Der Standard (de), ITCafé (Hu), Léxpansion, Techspot, SiliconRepublic, ElectronLibre, Metro France, Publico (es), Info-Online (Bra). Scaber Nestor noterar, utöver att ha sammanställt listan, att denna uppmärksamhet antagligen skulle kostat åskilligt i reklampengar.

Bloggosfären har, förstås, den också uppmärksammat Ipredator: Johnys godbitar, Under ytan…, VA.se, En objektiv sanning, Leo Erlandsson, Cosmiccloud´s blogg om IT, datorer m.m, Törnebohms, theblackjacker.se, I’ll conquer ‘em all!, Tommy k Johansson, MinaModerataKarameller, Karl Sigfrid… Nu får ni googla själva.

Och detta är bara ett exempel. I en (S)-upphovsrättsmotion (som jag kommenterade häromdagen) lades ett förslag fram som stack ut ur mängden av ganska dåliga förslag: ett förslag om negativ lagstiftning, mer specifikt att alla som inte skrivit på ett avtal med skivbolagen skulle kunna få sina IP-adresser lagrade. Jag saknar ord för att beskriva det, mer än ”korporativism”… Ännu mer uppenbart legaliserad utpressning än IPRED? ”Skriv på, annars kränker vi ditt privatliv – med lagens stöd!”Även Sidvind kommenterar.

Eller det relaterade förslaget från Stim om ”frivillig” Stim-avgift, som Christian Engström (Piratpartiet) kommenterar såhär: ”Den som inte vill betala den ‘frivilliga’ avgiften till Stim – exempelvis för att han inte laddar ner någon musik – riskerar fortfarande att bli utsatt för utpressningsbrev från skivbolagen, och indragen i kostsamma civilmål i domstol för att inte tvingas betala hundratusentals kronor i skadestånd.” Det har i och för sig inte särskilt mycket med privatliv att göra, men däremot en annan mänsklig rättighet: rättssäkerheten (”rättssäkerhet” nämns inte i FN:s deklaration, men artiklarna 7, 10 och 11, verkar vara till för att upprätthålla rättssäkerheten och skydda alla och envar mot sådant som IPRED – som är en förutsättning för Stim-avgiften – innebär).

Det är trevligt att det fastän staten överlag verkar gå åt hårdare och hårdare mot Internets frihet inte saknas motstånd i den etablerade politiken. En överhängande majoritet av EU-parlamentet förklarade att de inte ville strypa Internets frihet. Fast vi bör inte ropa hej än, uppmanar HAX. Nåja, alltid något, sa piraten. Gammelmedia har dock ropat hej, men det senaste hej-ropet var i alla fall mycket kritisk till vad som sker i EU, och tog upp några av de dåliga EU-lagförslagen – och detta på ledarplats i DN! Jag tror aldrig jag kommer första mig på den tidningen…

Att överhuvudtaget försöka länka till alla bloggar som uppmärksammat vad EU gjort vore att ta sig vatten över huvudet – men ett riktigt bra inlägg vill jag ändå uppmärksamma: Fredagens politiska drinkar av Leo Erlandsson. Nytt, annorlunda och intressant upplägg, och dessutom massor av länkar – kort sagt ett föredöme för hur ett blogginlägg bör vara.

Vad EU-parlamentet gjort som däremot har juridisk betydelse, och inte kan vara enbart tomma ord, är att återigen förkasta Franrikes Hadopi-förslag, som innebär att folk som misstänks (!) för illegal fildelning som inte slutat efter två varningar ska stängas av från Internet.

Tredje gången gillt tycker franska regeringen bör gälla vid misstänkt kriminella fildelning. Hur många varningar ska korkade lagförslag få på sig innan de slutligen skrotas?

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

OBS: Inlägget uppdaterat klockan 18.43. Se kommentarerna!

Iförrgår kommenterade jag en upphovsrättsmotion Eva-Lena Jansson (bloggsenaste blogginlägg), riksdagsledamot, med flera socialdemokrater skrivit (andra som kommenterat motionen är Sidvind, Anders Widén och Farmorgun i Norrtälje). På flera punkter var vi överrens, vilket gladde – och till viss del förvånade – mig, men på ett fåtal hade vi direkt motsatta åsikter. Efter en idé av Anders Widén (bloggsenaste blogginlägg), som ursprungligen kommer som en uppmaning från Jansson, beslöt jag mig för att skriva en egen motion i ämnet, som vem som helst kan lämna in till sitt partis kongress, årsmöte eller motsvarande beslutande enhet. Den är skriven för socialdemokraterna – Anders, som själv är socialdemokrat, har sagt att han kan tänka sig att lämna in motionen, om han kan ställa upp på vad jag skrivit – men naturligtvis är det bara att ändra den till att passa ens egna parti (det är den sista biten som är anpassad till S), om man så vill.

Jag släpper all min upphovsrätt  på motionen, texten, eller vad det nu är (som jag varit fantasilös nog att kalla ”En reformerad upphovsrätt”); jag tillåter alltså vem som helst att göra vad som helst med texten, till exempel modifiera, sprida, använda kommersiellt eller icke-kommersiellt. Tyvärr har jag ingen möjlighet att bifoga filen, utan publicerar den här på bloggen i vanlig text.

Och snälla, du som läser detta, om du är med i ett politiskt parti (utöver Piratpartiet, då) och har möjlighet att lämna in detta som en motion eller dylikt, gör det (direktkopierad eller i din version spelar ingen roll)! Även om du inte kan det, sprid gärna texten! Lägg upp den på din blogg, kanske i en egen version? Länka hit!

En reformerad upphovsrätt

Cirka en till två miljoner svenska medborgare fildelar illegalt (olika undersökningar visar på olika resultat). Upphovsrättlagstiftningen är, möjligtvis nästefter trafikförordningen, troligtvis den mest brutna lagen i Sverige. Vad har hänt? Har svenska folket helt plötsligt blivit moraliskt korrupta och skyr inga medel för att få tag på vad de vill gratis, så länge de inte straffas för det? Eller är det så att det allmänna rättsmedvetandet inte anser upphovsrätten, som den ser ut idag, vara självklar? Att upphovsrätten i dess nuvarande form inte längre fungerar, i den nya, digitala världen?

I debatten likställs ofta den icke-kommersiella spridandet av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse – det är det som åsyftas med ”illegal fildelning” i denna text – med stöld. Detta är fel. Illegal fildelning är väsenskilt från stöld, i det att den illegala fildelningen innebär kopiering, inte stöld. De flesta människor tycker antagligen att det är omoraliskt att ta en bil som inte är ens egen. De flesta människor tycker antagligen inte att det är omoraliskt att kopiera en bil som inte är ens egen. I nuläget finns förstås inga bilduplikatorer, men om ett dylikt verktyg uppfanns, skulle vissa biltillverkare säkerligen kalla bilduplikation för stöld och yrka på kriminalisering av duplikation av bilar utan tillverkarens tillåtelse – troligtvis skulle det inte kriminaliseras, med argumentet att exemplarframställning av bilar är en förlegad affärsmodell, och att bilföretagen får hitta något nytt sätt att tjäna pengar på. Samma argument kan appliceras i den nuvarande upphovsrättsdebatten.

Vissa invänder att det inte spelar någon roll om du kopierar eller tar något; det är likväl nyttjande av någons arbete utan tillåtelse. Problemet med detta resonemang är att det om det skulle appliceras fullt ut vara enormt farligt för mänsklighetens utveckling. När jag sprider eller utvecklar en filosofs resonemang nyttjar jag filosofens arbete – utan tillåtelse. Om någon är nyskapande inom musik, och skulle komma på en helt ny genre, och andra musiker sedan tar efter och producerar musik inom samma genre, skulle de nyttja genreskaparens arbete utan tillåtelse. Många fler exempel kan framläggas, och slutsatsen blir i varje fall att utvecklingen skulle avstanna, eller åtminstone kraftogt reduceras. Kort sagt bygger mänsklighetens utveckling på härmande och vidarebygganden på andras idéer och skapelser, och mänsklighetens utveckling har enligt min mening ett större värde än enskilda personers – eller för den delen företags – möjlighet att få betalt på ett visst sätt.

Hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 27, är ett annat argument som inte sällan förekommer i debatten. Ofta citeras enbart den andra delen i artikeln, vilket ger en missvisande bild av artikeln. I sin helhet lyder den:

1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Vad gäller den första delen, kan den tolkas som att det är en rätt att få ta del av kultur. Vad gäller den andra delen, är mycket riktigt är skydd för de ideella och immateriella intressen till ett verk en mänsklig rättighet; men vad formuleringen innebär är inte nödvändigtvis det som står i Sveriges lagstiftning (som bekant finns mängder av lagar vilka är mer långtdragna än vad deklarationen innebär, likväl som det finns lagar som helt saknar grund i deklarationen). En möjlig och inte heller långsökt tolkning är att ”skydd för de ideella [intressen]” innebär attributionsrätt och rätt att hindra användning av verket i politiskt extrema sammanhang, och att ”[skydd för de] materiella intressen” innebär rätten att bestämma över vem som får använda det kommersiellt. Denna tolkning, och dessa rätter, verkar rimliga, och är troligen inte något hinder utan snarare ett incitament för skapande. Det den svenska lagstiftningen innebär – att skaparen även bestämmer över icke-kommersiell spridning, nyttjande, ändring och så vidare – är dock snarare ett hinder för skapande, då den nya deltagarkulturen, som bygger på remixande, har svårt att utvecklas ordentligt om de flesta verk inte får remixas utan tillåtelse. Slutsatsen, som jag återkommer till i slutet av denna text, är att de fördelar som samhället får av upphovsrätten i dess nuvarande utformning understiger vida dess nackdelar.

En annan aspekt på upphovsrättsfrågan är yttrandefriheten. En lämplig grundregel i en demokrati är att alla skall ha rätten att sprida vilka tankar som helst. Vissa begränsningar kan göras i denna tankespridnings-/yttrandefrihet, men dessa måste vara extremt välmotiverade. Exempel på tankar/information vid vilka begränsning av rätten att yttra dem – enligt min mening – är rättfärdig är spridande av information där spridandet av informationen utgör en fara för rikets säkerhet, eller spridande av information som kränker någons rätt till privatliv. Upphovsrätten är enligt min mening inget godtagbart skäl till ingripande i yttrandefriheten; om, exempelvis, någon vill publicera en bild ur en tidning på sin blogg, för att förstärka ett politiskt budskap, förhindras ofta vederbörande av upphovsrättslagstiftningen, och vederbörande får det svårare att framföra sitt budskap.

Ytterligare en aspekt i frågan är hur kulturskapande skulle gå till om upphovsrätten reformerades så som denna text föreslår. Det är en relevant frågeställning, då samhället vill ha kultur, och en tillgång till sådan är av stor vikt för samhället. Musiker skulle kunna få betalt ungefär på samma sätt som idag: via konserter, försäljning av kringprodukter, donationer från fans och dylikt. Faktum är att musiker i de flesta fall antagligen får en mycket liten del – kanske så liten som 10 procent – av intäkterna för varje såld skiva. Den största delen av pengarna vid exemplarförsäljning av musik kommer alltså till skivbolag. Skivbolagen har i dagsläget spelat ut sin roll, enligt min mening, och de får anpassa sig till den nya teknik som idag finns, precis som biltillverkarna skulle få anpassa sig till den nya tekniken om en bilduplikator finns (som jag nämnde ovan). (Att avfärda kulturskaparna med samma argument, dock, är förstås möjligt, men kontraproduktivt, då kulturskaparna skapar kulturen, vilken, som jag just slagit fast, är bra för samhället.)

Litteratur fildelas inte särskilt mycket illegalt; naturligtvis är det möjligt att litteraturen i framtiden om elektroniska läsplattor blir vanligare kommer fildelas mer illegalt, men något viktigt att komma ihåg, är att detta argument användes när biblioteken kom. Förläggarna menade att ingen skulle kunna försörja sig på sitt författarskap och att inga fler böcker därmed skulle skrivas, och att varje utlåning av en bok var stöld, om biblioteken infördes. Uppenbarligen struntade de dåvarande makthavarna i detta, och ingen markant nedgång av bokskrivandet har skett under de år som vi haft bibliotek. Jag tror att inte heller illegal fildelning av elektroniska böcker skulle ha någon särskild stor betydelse för bokskrivandet. (Noteras bör att en liten, liten mängd pengar går till författaren vid utlåning, men det gäller enbart svenska böcker/författare; exempelvis får Joanne Rowling ingenting när Harry Potter-böckerna lånas ut.)Vad gäller film kan filmskaparna få betalt ungefär som idag: via biljettförsäljning på biografer, visningar på TV, kringprodukter, och DVD-försäljning (det är otroligt att all exemplarförsäljning av film helt skulle avstanna, då DVD:er ofta har extra information, någonting mer än själva filmen).

Dessutom skapas idag tack vare Internet troligen mer kultur än någonsin förut. Vem som helst med en dator och en Internetuppkoppling kan skriva en bok och sprida den. Vem som helst med en dator, Internetuppkoppling och kamera kan ta fotografier och ladda upp till Internet. Den största delen av kulturskapandet på Internet sker inte alls i kommersiellt syfte, och skulle snarare gynnas av en reformerad upphovsrätt än skadas, eftersom deltagarkulturen – remixandet – skulle få det mycket enklare.

Priset för att upprätthålla upphovsrätten som den ser ut idag skulle – helt oavsett nuvarande upphovsrättens uselhet i sig – vara alldeles för högt. Eftersom upphovsrättsbrott kan ske via all form av kommunikation (som i de allra flesta fall är menad att vara privat) – jag kan, förstås, fildela en låt olovligt, men även bifoga filer i elektroniska brev, skriva av hela böcker och skicka avskriften i pappersbrev samt begå upphovsrättsbrott på en mängd andra sätt via kommunikation – måste all form av kommunikation övervakas för att dagens upphovsrätt skall kunna upprätthållas. Det är långt ifrån proportionerligt; den personliga integriteten är och förblir en av våra viktigaste mänskliga rättigheter.

Lösningen på upphovsrättsfrågan är inte att införa total övervakning. Ej heller är ett läge där lagen i praktiken varken följs av medborgarna eller appliceras på de som bryter mot den önskvärt. Förslag om något slags bredbandsskatt har framkommit, men sådana förslag är dåliga, eftersom vetenskapliga belägg om kulturskaparnas förlorade inkomst på grund av icke-kommersiella upphovsrättsbrott saknas.

Jag föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att det Socialdemokratiska arbetarpartiet ändrar uttalad åsikt, till att förespråka legalisering av allt icke-kommersiellt nyttjande, spridning, ändring och så vidare av upphovsrättsligt skyddat material, även utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, med förbehållet att attributionsrätten kvarstår i sin nuvarande form.

Att Socialdemokratiska arbetarpartiet ändrar uttalad åsikt, till att förespråka fördbud av DRM-teknik ogiltigförklara användning av DRM-teknik, eftersom upphovsrättslagstiftningen i ett samhälle där sådan är legal möjlig att använda inte spelar särskilt stor roll för möjligheten att sprida kultur.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Eva Lena Jansson (blogg och senaste blogginlägg), som – om jag uppfattat saken rätt – företräder socialdemokraterna i immaterialrättsliga frågor samt sitter i riksdagen, twittrade idag om den motion hon och några andra (socialdemokrater, antar jag) skrivit klart. Den finns att läsa (OBS: länk uppdaterad) på Björn Sundins (en av motionförfattarnas) webbplats. Jag citerar vissa valda delar av motionen, för att sedan bemöta dessa med mina argument.

Vår traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis musik, film och böcker sprids.

Detta stycke i början av motionen lovar gott. Ja, upphovsrätten är omodern. Ja, upphovsrätt handlar om kontroll av hur kultur, kunskap, tankar, sprids.

Det fria spridandet och nedladdandet av information som har möjliggjorts genom digitaliseringen har även ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än marknadsekonomins principer om utbud och
efterfrågan. Även om det också finns enskilda personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla upphovskyddat material ”gratis”. Mot fildelarnas gratisekonomi står underhållningsindustrins ambition att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit.

Först börjas stycket förnuftigt med att förklara att det finns en ideologisk underbyggnad, ett slags motstånd mot kapitalismens pengar pengar pengar-tänk. Men sedan går den tillbaka till det kapitalistiska perspektivet; det talas om ”gratis”. Gratis är inte nyckelordet för de flesta pirater. Fri är nyckelordet för de flesta pirater. Fri att sprida, remixa och använda, så länge det sker icke-kommersiellt. Ofta jämställs fildelning av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse med stöld (av allt från gräsklippare till bilar). Jag skulle snarare vilja jämställa det med kopiering (av allt från gräsklippare till bilar). Någon som tycker att det borde vara illegalt att kopiera bilar icke-kommersiellt?

Resultatet [av immaterialrättens utbredning] har blivit ett ökat fokus på äganderätten till information och kunskap. Något som riskerar att leda till en utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi, inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är orimligt lång tid. En tid som förlängdes vid en harmonisering på EU-nivå.

Välskrivet! Upphovsrätt är nämligen just äganderäätt av viss information, kunskap – tankar, åtminstone. Just nu lyssnar jag på Spotify, David Bowies låt ”Life on Mars”, något jag gjort många gånger tidigare. Jag kan texten utantill. Har jag texten rent fysiskt (filosofiska åskådningar som menar att inget immateriellt finns, att allt är orsaksbestämt, att människan är att likställa med en robot och att alla tankar, låtar och så vidare existerar i form av kemiska reaktioner i folks hjärnor lämnar jag därhän – för med ett sådant synsätt kan allt vad moral, mänskliga rättigheter – såväl upphovsrätt som privatlivsrätt – heter förkastas)? Nej. Det är en tanke. Bör jag få sprida mina tankar? Bör yttrandefriheten finnas, och enbart få inskränkas om synnerligen starka skäl, till exempel rikets säkerhet, föreligger? Jag anser det. Upphovsrätten är inte ett rättfärdigat skäl till inskränkning i yttrandefriheten, enligt min mening.

I denna kultur- och idékamp är utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som upphovsrättsägarnas intressen. Vi anser att en långsiktigt hållbar upphovsrätt som säkerställer den legala tillgången till information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och rätt att bestämma över sitt verk.

Låter bra med en balanserad upphovsrätt, definitivt. Däremot anser jag inte att folk har rätt att få en rimlig ersättning för sitt arbete, om de inte lyckas komma på något sätt att få det. Om jag lägger ned massor av arbete på ett filosofiskt resonemang och skriver en bok i ämnet – har jag då (moralisk, inte juridisk) rätt att hindra någon annan från att sedan, utan att betala mig eller få min tillåtelse, bygga vidare på mitt arbete, förfina mitt resonemang, lägga till något, ta bort något, eller kanske helt enkelt tycka att det är bra och sprida det utan ändring? Jag anser inte det. Inte beslutsfattarna heller, tydligen, eftersom lagen ser ut som den gör. Principen ”folk bör ha rätt att bestämma över vem som får nyttja deras arbete och hur” fungerar alltså inte.

Vi vill också värna konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument. Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt nedladdad musik.

Förnuftigt, även om jag tycker att detta är en fråga för beslutsfattarna, inte marknaden.

Vi vill värna integriteten, allas vår rätt att exempelvis använda internet eller lyssna på vilken musik vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en hel del om personens livsmönster.
Skadan eller kränkningen om en sådan kartläggning skulle komma ut måste bedömas som potentiellt mycket stor för den enskilde. Lagring av datauppgifter bör kunna begränsas både i tid och i omfattning.

Väldigt bra, förutom det sista. Lagring av datauppgifter bör inte bara begränsas; det bör helt enkelt inte ske.

[(S) bör tillsätta en utredning av immaterialrättsliga frågor med personlig integritet och andra frågor medtänkta.] Tänkbara förslag som bör studeras är att införa någon form av ”nedladdningsavgift” (motsvarande den så kallade ”kassettskatten” som finns på lagringsmedier idag), bredbandsavgift, att ge lagstöd till frivilliga överenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmanna-organisationerna eller att pröva någon form av ”omvänd lagstiftning” som innebär att endast den som inte ingår avtal med upphovsmannaorganisationer kan bli föremål för övervakning i form av exempelvis lagring av ip-adresser. Skyddstiden för ett verk bör ingå. Man bör också utreda om kassettskatten som idag finns ska avskaffas.

Här når jag punkten där vi är riktigt oense. Nedladdningsavgift kan först verka bra, men innan jag fått tillfredsställande på Christians Engströms invändingar är jag motståndare till den. Vad bredbandsskatten anbelangar… tja, ingen neutral forskning visar på att den illegala fildelningen skadar kulturskaparna (möjligtvis skadar det dock skivbolagen, men de har helt enkelt spelat ut sin roll och bör inte få egna lagar), alltså bör den inte införas. Dessutom finns problem med fördelningen av pengar. Lagstöd till frivilliga överrenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmannaorganisationer är så vagt – ”konsumentorganisation” kan betyda vad som helst – att jag inte kan kommentera det. Den omvända lagstiftningen däremot, har jag en klar åsikt om. Det är

FEL!

Ens personliga integritet, ens privatliv, ha man rätt till alltid, inte bara om man avtalat med en branschorganisation om det. Omvända lagstiftningen är intet annat än ytterligare ett uttryck för den korporativistiska tendens som nu ses i samhället.

Detta är korporativism.

Vad vet jag, kanske någon socialdemokrat  som tröttnat på dåliga upphovsrättsargument läser detta. Jag har ett förslag. Gå med i Piratpartiet! Och rösta på det i EU-valet 7 juni. För en delad kultur, för en fri kunskap, och, framförallt, vår rätt till ett privatliv. Otroliga värden står på spel.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »