Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘socialdemokratiska arbetarpartiet’

Så ser samhället tyvärr ut att bli; för att behålla sitt privatliv privat, måste en göra något särskilt; endera måste en skriva på avtal, betala, eller använda krånglig datorkryptering.

Ipredator lanserades för några dagar sedan. Det är en tjänst från The Pirate Bay-personerna som gör att folk kan surfa anonymt. Bra, eller hur? Ja, men det finns ett krux: den kostar. Visst, jag kan förstå Peter, Fredrik och Gottfrieds behov av pengar för att kunna tillhandahålla tjänsten, men det känns ändå lite… obehagligt… att en behöver betala för att få sin rätt till privatliv upprätthålld. (Att överhuvudtaget en skall behöva vända sig till någon annan än staten, eller behöva använda ett visst verktyg, för att få ha kvar sitt privatliv, är förstås läskigt nog i sig, men att det dessutom skall kosta ekonomiskt är än mer galet… Jag skyller inte på The Pirate Bay, utan på lagstiftarna som åsamkat en situation lik denna.)

Naturligtvis har gammelmedia världen över uppmärksammat detta (listan från Scaber Nestor): Metro, DN, SvD, medievärlden, AB, AD, CNET-News, CDNet France, Publico (es), Punto Informatico (it), Compulenta (ru), IDG now (Bra), Biznesnet (Po), Numerama, NRK, IT-Avisen (No), Chip online (De), Der Standard (de), ITCafé (Hu), Léxpansion, Techspot, SiliconRepublic, ElectronLibre, Metro France, Publico (es), Info-Online (Bra). Scaber Nestor noterar, utöver att ha sammanställt listan, att denna uppmärksamhet antagligen skulle kostat åskilligt i reklampengar.

Bloggosfären har, förstås, den också uppmärksammat Ipredator: Johnys godbitar, Under ytan…, VA.se, En objektiv sanning, Leo Erlandsson, Cosmiccloud´s blogg om IT, datorer m.m, Törnebohms, theblackjacker.se, I’ll conquer ‘em all!, Tommy k Johansson, MinaModerataKarameller, Karl Sigfrid… Nu får ni googla själva.

Och detta är bara ett exempel. I en (S)-upphovsrättsmotion (som jag kommenterade häromdagen) lades ett förslag fram som stack ut ur mängden av ganska dåliga förslag: ett förslag om negativ lagstiftning, mer specifikt att alla som inte skrivit på ett avtal med skivbolagen skulle kunna få sina IP-adresser lagrade. Jag saknar ord för att beskriva det, mer än ”korporativism”… Ännu mer uppenbart legaliserad utpressning än IPRED? ”Skriv på, annars kränker vi ditt privatliv – med lagens stöd!”Även Sidvind kommenterar.

Eller det relaterade förslaget från Stim om ”frivillig” Stim-avgift, som Christian Engström (Piratpartiet) kommenterar såhär: ”Den som inte vill betala den ‘frivilliga’ avgiften till Stim – exempelvis för att han inte laddar ner någon musik – riskerar fortfarande att bli utsatt för utpressningsbrev från skivbolagen, och indragen i kostsamma civilmål i domstol för att inte tvingas betala hundratusentals kronor i skadestånd.” Det har i och för sig inte särskilt mycket med privatliv att göra, men däremot en annan mänsklig rättighet: rättssäkerheten (”rättssäkerhet” nämns inte i FN:s deklaration, men artiklarna 7, 10 och 11, verkar vara till för att upprätthålla rättssäkerheten och skydda alla och envar mot sådant som IPRED – som är en förutsättning för Stim-avgiften – innebär).

Det är trevligt att det fastän staten överlag verkar gå åt hårdare och hårdare mot Internets frihet inte saknas motstånd i den etablerade politiken. En överhängande majoritet av EU-parlamentet förklarade att de inte ville strypa Internets frihet. Fast vi bör inte ropa hej än, uppmanar HAX. Nåja, alltid något, sa piraten. Gammelmedia har dock ropat hej, men det senaste hej-ropet var i alla fall mycket kritisk till vad som sker i EU, och tog upp några av de dåliga EU-lagförslagen – och detta på ledarplats i DN! Jag tror aldrig jag kommer första mig på den tidningen…

Att överhuvudtaget försöka länka till alla bloggar som uppmärksammat vad EU gjort vore att ta sig vatten över huvudet – men ett riktigt bra inlägg vill jag ändå uppmärksamma: Fredagens politiska drinkar av Leo Erlandsson. Nytt, annorlunda och intressant upplägg, och dessutom massor av länkar – kort sagt ett föredöme för hur ett blogginlägg bör vara.

Vad EU-parlamentet gjort som däremot har juridisk betydelse, och inte kan vara enbart tomma ord, är att återigen förkasta Franrikes Hadopi-förslag, som innebär att folk som misstänks (!) för illegal fildelning som inte slutat efter två varningar ska stängas av från Internet.

Tredje gången gillt tycker franska regeringen bör gälla vid misstänkt kriminella fildelning. Hur många varningar ska korkade lagförslag få på sig innan de slutligen skrotas?

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

OBS: Inlägget uppdaterat klockan 18.43. Se kommentarerna!

Iförrgår kommenterade jag en upphovsrättsmotion Eva-Lena Jansson (bloggsenaste blogginlägg), riksdagsledamot, med flera socialdemokrater skrivit (andra som kommenterat motionen är Sidvind, Anders Widén och Farmorgun i Norrtälje). På flera punkter var vi överrens, vilket gladde – och till viss del förvånade – mig, men på ett fåtal hade vi direkt motsatta åsikter. Efter en idé av Anders Widén (bloggsenaste blogginlägg), som ursprungligen kommer som en uppmaning från Jansson, beslöt jag mig för att skriva en egen motion i ämnet, som vem som helst kan lämna in till sitt partis kongress, årsmöte eller motsvarande beslutande enhet. Den är skriven för socialdemokraterna – Anders, som själv är socialdemokrat, har sagt att han kan tänka sig att lämna in motionen, om han kan ställa upp på vad jag skrivit – men naturligtvis är det bara att ändra den till att passa ens egna parti (det är den sista biten som är anpassad till S), om man så vill.

Jag släpper all min upphovsrätt  på motionen, texten, eller vad det nu är (som jag varit fantasilös nog att kalla ”En reformerad upphovsrätt”); jag tillåter alltså vem som helst att göra vad som helst med texten, till exempel modifiera, sprida, använda kommersiellt eller icke-kommersiellt. Tyvärr har jag ingen möjlighet att bifoga filen, utan publicerar den här på bloggen i vanlig text.

Och snälla, du som läser detta, om du är med i ett politiskt parti (utöver Piratpartiet, då) och har möjlighet att lämna in detta som en motion eller dylikt, gör det (direktkopierad eller i din version spelar ingen roll)! Även om du inte kan det, sprid gärna texten! Lägg upp den på din blogg, kanske i en egen version? Länka hit!

En reformerad upphovsrätt

Cirka en till två miljoner svenska medborgare fildelar illegalt (olika undersökningar visar på olika resultat). Upphovsrättlagstiftningen är, möjligtvis nästefter trafikförordningen, troligtvis den mest brutna lagen i Sverige. Vad har hänt? Har svenska folket helt plötsligt blivit moraliskt korrupta och skyr inga medel för att få tag på vad de vill gratis, så länge de inte straffas för det? Eller är det så att det allmänna rättsmedvetandet inte anser upphovsrätten, som den ser ut idag, vara självklar? Att upphovsrätten i dess nuvarande form inte längre fungerar, i den nya, digitala världen?

I debatten likställs ofta den icke-kommersiella spridandet av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse – det är det som åsyftas med ”illegal fildelning” i denna text – med stöld. Detta är fel. Illegal fildelning är väsenskilt från stöld, i det att den illegala fildelningen innebär kopiering, inte stöld. De flesta människor tycker antagligen att det är omoraliskt att ta en bil som inte är ens egen. De flesta människor tycker antagligen inte att det är omoraliskt att kopiera en bil som inte är ens egen. I nuläget finns förstås inga bilduplikatorer, men om ett dylikt verktyg uppfanns, skulle vissa biltillverkare säkerligen kalla bilduplikation för stöld och yrka på kriminalisering av duplikation av bilar utan tillverkarens tillåtelse – troligtvis skulle det inte kriminaliseras, med argumentet att exemplarframställning av bilar är en förlegad affärsmodell, och att bilföretagen får hitta något nytt sätt att tjäna pengar på. Samma argument kan appliceras i den nuvarande upphovsrättsdebatten.

Vissa invänder att det inte spelar någon roll om du kopierar eller tar något; det är likväl nyttjande av någons arbete utan tillåtelse. Problemet med detta resonemang är att det om det skulle appliceras fullt ut vara enormt farligt för mänsklighetens utveckling. När jag sprider eller utvecklar en filosofs resonemang nyttjar jag filosofens arbete – utan tillåtelse. Om någon är nyskapande inom musik, och skulle komma på en helt ny genre, och andra musiker sedan tar efter och producerar musik inom samma genre, skulle de nyttja genreskaparens arbete utan tillåtelse. Många fler exempel kan framläggas, och slutsatsen blir i varje fall att utvecklingen skulle avstanna, eller åtminstone kraftogt reduceras. Kort sagt bygger mänsklighetens utveckling på härmande och vidarebygganden på andras idéer och skapelser, och mänsklighetens utveckling har enligt min mening ett större värde än enskilda personers – eller för den delen företags – möjlighet att få betalt på ett visst sätt.

Hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 27, är ett annat argument som inte sällan förekommer i debatten. Ofta citeras enbart den andra delen i artikeln, vilket ger en missvisande bild av artikeln. I sin helhet lyder den:

1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Vad gäller den första delen, kan den tolkas som att det är en rätt att få ta del av kultur. Vad gäller den andra delen, är mycket riktigt är skydd för de ideella och immateriella intressen till ett verk en mänsklig rättighet; men vad formuleringen innebär är inte nödvändigtvis det som står i Sveriges lagstiftning (som bekant finns mängder av lagar vilka är mer långtdragna än vad deklarationen innebär, likväl som det finns lagar som helt saknar grund i deklarationen). En möjlig och inte heller långsökt tolkning är att ”skydd för de ideella [intressen]” innebär attributionsrätt och rätt att hindra användning av verket i politiskt extrema sammanhang, och att ”[skydd för de] materiella intressen” innebär rätten att bestämma över vem som får använda det kommersiellt. Denna tolkning, och dessa rätter, verkar rimliga, och är troligen inte något hinder utan snarare ett incitament för skapande. Det den svenska lagstiftningen innebär – att skaparen även bestämmer över icke-kommersiell spridning, nyttjande, ändring och så vidare – är dock snarare ett hinder för skapande, då den nya deltagarkulturen, som bygger på remixande, har svårt att utvecklas ordentligt om de flesta verk inte får remixas utan tillåtelse. Slutsatsen, som jag återkommer till i slutet av denna text, är att de fördelar som samhället får av upphovsrätten i dess nuvarande utformning understiger vida dess nackdelar.

En annan aspekt på upphovsrättsfrågan är yttrandefriheten. En lämplig grundregel i en demokrati är att alla skall ha rätten att sprida vilka tankar som helst. Vissa begränsningar kan göras i denna tankespridnings-/yttrandefrihet, men dessa måste vara extremt välmotiverade. Exempel på tankar/information vid vilka begränsning av rätten att yttra dem – enligt min mening – är rättfärdig är spridande av information där spridandet av informationen utgör en fara för rikets säkerhet, eller spridande av information som kränker någons rätt till privatliv. Upphovsrätten är enligt min mening inget godtagbart skäl till ingripande i yttrandefriheten; om, exempelvis, någon vill publicera en bild ur en tidning på sin blogg, för att förstärka ett politiskt budskap, förhindras ofta vederbörande av upphovsrättslagstiftningen, och vederbörande får det svårare att framföra sitt budskap.

Ytterligare en aspekt i frågan är hur kulturskapande skulle gå till om upphovsrätten reformerades så som denna text föreslår. Det är en relevant frågeställning, då samhället vill ha kultur, och en tillgång till sådan är av stor vikt för samhället. Musiker skulle kunna få betalt ungefär på samma sätt som idag: via konserter, försäljning av kringprodukter, donationer från fans och dylikt. Faktum är att musiker i de flesta fall antagligen får en mycket liten del – kanske så liten som 10 procent – av intäkterna för varje såld skiva. Den största delen av pengarna vid exemplarförsäljning av musik kommer alltså till skivbolag. Skivbolagen har i dagsläget spelat ut sin roll, enligt min mening, och de får anpassa sig till den nya teknik som idag finns, precis som biltillverkarna skulle få anpassa sig till den nya tekniken om en bilduplikator finns (som jag nämnde ovan). (Att avfärda kulturskaparna med samma argument, dock, är förstås möjligt, men kontraproduktivt, då kulturskaparna skapar kulturen, vilken, som jag just slagit fast, är bra för samhället.)

Litteratur fildelas inte särskilt mycket illegalt; naturligtvis är det möjligt att litteraturen i framtiden om elektroniska läsplattor blir vanligare kommer fildelas mer illegalt, men något viktigt att komma ihåg, är att detta argument användes när biblioteken kom. Förläggarna menade att ingen skulle kunna försörja sig på sitt författarskap och att inga fler böcker därmed skulle skrivas, och att varje utlåning av en bok var stöld, om biblioteken infördes. Uppenbarligen struntade de dåvarande makthavarna i detta, och ingen markant nedgång av bokskrivandet har skett under de år som vi haft bibliotek. Jag tror att inte heller illegal fildelning av elektroniska böcker skulle ha någon särskild stor betydelse för bokskrivandet. (Noteras bör att en liten, liten mängd pengar går till författaren vid utlåning, men det gäller enbart svenska böcker/författare; exempelvis får Joanne Rowling ingenting när Harry Potter-böckerna lånas ut.)Vad gäller film kan filmskaparna få betalt ungefär som idag: via biljettförsäljning på biografer, visningar på TV, kringprodukter, och DVD-försäljning (det är otroligt att all exemplarförsäljning av film helt skulle avstanna, då DVD:er ofta har extra information, någonting mer än själva filmen).

Dessutom skapas idag tack vare Internet troligen mer kultur än någonsin förut. Vem som helst med en dator och en Internetuppkoppling kan skriva en bok och sprida den. Vem som helst med en dator, Internetuppkoppling och kamera kan ta fotografier och ladda upp till Internet. Den största delen av kulturskapandet på Internet sker inte alls i kommersiellt syfte, och skulle snarare gynnas av en reformerad upphovsrätt än skadas, eftersom deltagarkulturen – remixandet – skulle få det mycket enklare.

Priset för att upprätthålla upphovsrätten som den ser ut idag skulle – helt oavsett nuvarande upphovsrättens uselhet i sig – vara alldeles för högt. Eftersom upphovsrättsbrott kan ske via all form av kommunikation (som i de allra flesta fall är menad att vara privat) – jag kan, förstås, fildela en låt olovligt, men även bifoga filer i elektroniska brev, skriva av hela böcker och skicka avskriften i pappersbrev samt begå upphovsrättsbrott på en mängd andra sätt via kommunikation – måste all form av kommunikation övervakas för att dagens upphovsrätt skall kunna upprätthållas. Det är långt ifrån proportionerligt; den personliga integriteten är och förblir en av våra viktigaste mänskliga rättigheter.

Lösningen på upphovsrättsfrågan är inte att införa total övervakning. Ej heller är ett läge där lagen i praktiken varken följs av medborgarna eller appliceras på de som bryter mot den önskvärt. Förslag om något slags bredbandsskatt har framkommit, men sådana förslag är dåliga, eftersom vetenskapliga belägg om kulturskaparnas förlorade inkomst på grund av icke-kommersiella upphovsrättsbrott saknas.

Jag föreslår den Socialdemokratiska partikongressen besluta:

Att det Socialdemokratiska arbetarpartiet ändrar uttalad åsikt, till att förespråka legalisering av allt icke-kommersiellt nyttjande, spridning, ändring och så vidare av upphovsrättsligt skyddat material, även utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, med förbehållet att attributionsrätten kvarstår i sin nuvarande form.

Att Socialdemokratiska arbetarpartiet ändrar uttalad åsikt, till att förespråka fördbud av DRM-teknik ogiltigförklara användning av DRM-teknik, eftersom upphovsrättslagstiftningen i ett samhälle där sådan är legal möjlig att använda inte spelar särskilt stor roll för möjligheten att sprida kultur.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Eva Lena Jansson (blogg och senaste blogginlägg), som – om jag uppfattat saken rätt – företräder socialdemokraterna i immaterialrättsliga frågor samt sitter i riksdagen, twittrade idag om den motion hon och några andra (socialdemokrater, antar jag) skrivit klart. Den finns att läsa (OBS: länk uppdaterad) på Björn Sundins (en av motionförfattarnas) webbplats. Jag citerar vissa valda delar av motionen, för att sedan bemöta dessa med mina argument.

Vår traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis musik, film och böcker sprids.

Detta stycke i början av motionen lovar gott. Ja, upphovsrätten är omodern. Ja, upphovsrätt handlar om kontroll av hur kultur, kunskap, tankar, sprids.

Det fria spridandet och nedladdandet av information som har möjliggjorts genom digitaliseringen har även ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än marknadsekonomins principer om utbud och
efterfrågan. Även om det också finns enskilda personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla upphovskyddat material ”gratis”. Mot fildelarnas gratisekonomi står underhållningsindustrins ambition att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit.

Först börjas stycket förnuftigt med att förklara att det finns en ideologisk underbyggnad, ett slags motstånd mot kapitalismens pengar pengar pengar-tänk. Men sedan går den tillbaka till det kapitalistiska perspektivet; det talas om ”gratis”. Gratis är inte nyckelordet för de flesta pirater. Fri är nyckelordet för de flesta pirater. Fri att sprida, remixa och använda, så länge det sker icke-kommersiellt. Ofta jämställs fildelning av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse med stöld (av allt från gräsklippare till bilar). Jag skulle snarare vilja jämställa det med kopiering (av allt från gräsklippare till bilar). Någon som tycker att det borde vara illegalt att kopiera bilar icke-kommersiellt?

Resultatet [av immaterialrättens utbredning] har blivit ett ökat fokus på äganderätten till information och kunskap. Något som riskerar att leda till en utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi, inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är orimligt lång tid. En tid som förlängdes vid en harmonisering på EU-nivå.

Välskrivet! Upphovsrätt är nämligen just äganderäätt av viss information, kunskap – tankar, åtminstone. Just nu lyssnar jag på Spotify, David Bowies låt ”Life on Mars”, något jag gjort många gånger tidigare. Jag kan texten utantill. Har jag texten rent fysiskt (filosofiska åskådningar som menar att inget immateriellt finns, att allt är orsaksbestämt, att människan är att likställa med en robot och att alla tankar, låtar och så vidare existerar i form av kemiska reaktioner i folks hjärnor lämnar jag därhän – för med ett sådant synsätt kan allt vad moral, mänskliga rättigheter – såväl upphovsrätt som privatlivsrätt – heter förkastas)? Nej. Det är en tanke. Bör jag få sprida mina tankar? Bör yttrandefriheten finnas, och enbart få inskränkas om synnerligen starka skäl, till exempel rikets säkerhet, föreligger? Jag anser det. Upphovsrätten är inte ett rättfärdigat skäl till inskränkning i yttrandefriheten, enligt min mening.

I denna kultur- och idékamp är utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som upphovsrättsägarnas intressen. Vi anser att en långsiktigt hållbar upphovsrätt som säkerställer den legala tillgången till information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och rätt att bestämma över sitt verk.

Låter bra med en balanserad upphovsrätt, definitivt. Däremot anser jag inte att folk har rätt att få en rimlig ersättning för sitt arbete, om de inte lyckas komma på något sätt att få det. Om jag lägger ned massor av arbete på ett filosofiskt resonemang och skriver en bok i ämnet – har jag då (moralisk, inte juridisk) rätt att hindra någon annan från att sedan, utan att betala mig eller få min tillåtelse, bygga vidare på mitt arbete, förfina mitt resonemang, lägga till något, ta bort något, eller kanske helt enkelt tycka att det är bra och sprida det utan ändring? Jag anser inte det. Inte beslutsfattarna heller, tydligen, eftersom lagen ser ut som den gör. Principen ”folk bör ha rätt att bestämma över vem som får nyttja deras arbete och hur” fungerar alltså inte.

Vi vill också värna konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument. Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt nedladdad musik.

Förnuftigt, även om jag tycker att detta är en fråga för beslutsfattarna, inte marknaden.

Vi vill värna integriteten, allas vår rätt att exempelvis använda internet eller lyssna på vilken musik vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en hel del om personens livsmönster.
Skadan eller kränkningen om en sådan kartläggning skulle komma ut måste bedömas som potentiellt mycket stor för den enskilde. Lagring av datauppgifter bör kunna begränsas både i tid och i omfattning.

Väldigt bra, förutom det sista. Lagring av datauppgifter bör inte bara begränsas; det bör helt enkelt inte ske.

[(S) bör tillsätta en utredning av immaterialrättsliga frågor med personlig integritet och andra frågor medtänkta.] Tänkbara förslag som bör studeras är att införa någon form av ”nedladdningsavgift” (motsvarande den så kallade ”kassettskatten” som finns på lagringsmedier idag), bredbandsavgift, att ge lagstöd till frivilliga överenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmanna-organisationerna eller att pröva någon form av ”omvänd lagstiftning” som innebär att endast den som inte ingår avtal med upphovsmannaorganisationer kan bli föremål för övervakning i form av exempelvis lagring av ip-adresser. Skyddstiden för ett verk bör ingå. Man bör också utreda om kassettskatten som idag finns ska avskaffas.

Här når jag punkten där vi är riktigt oense. Nedladdningsavgift kan först verka bra, men innan jag fått tillfredsställande på Christians Engströms invändingar är jag motståndare till den. Vad bredbandsskatten anbelangar… tja, ingen neutral forskning visar på att den illegala fildelningen skadar kulturskaparna (möjligtvis skadar det dock skivbolagen, men de har helt enkelt spelat ut sin roll och bör inte få egna lagar), alltså bör den inte införas. Dessutom finns problem med fördelningen av pengar. Lagstöd till frivilliga överrenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmannaorganisationer är så vagt – ”konsumentorganisation” kan betyda vad som helst – att jag inte kan kommentera det. Den omvända lagstiftningen däremot, har jag en klar åsikt om. Det är

FEL!

Ens personliga integritet, ens privatliv, ha man rätt till alltid, inte bara om man avtalat med en branschorganisation om det. Omvända lagstiftningen är intet annat än ytterligare ett uttryck för den korporativistiska tendens som nu ses i samhället.

Detta är korporativism.

Vad vet jag, kanske någon socialdemokrat  som tröttnat på dåliga upphovsrättsargument läser detta. Jag har ett förslag. Gå med i Piratpartiet! Och rösta på det i EU-valet 7 juni. För en delad kultur, för en fri kunskap, och, framförallt, vår rätt till ett privatliv. Otroliga värden står på spel.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »