Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Piratenpartei’

Del numero 6 av mitt tal som blickar tillbaka på det verkliga nollnolltalet ur ett pirat perspektiv från ett påhittat 2050-tal. Talet är tänkt att rikta sig till det framtida Piratpartiet i en utopi där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt så länge eftersträvade mål. Talet kallar jag därför Demokratins slutliga seger.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 6.

Ut i Europa.

Några av de 608 957 tyskar som röstade  på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

Några av de 608 957 tyskar som röstade på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

På denna långa väg vandrade vi inte ensamma. Piratenpartei, ett av de första av nu väldigt många piratpartierna världen över, hade året innan, september 2011, kommit in i delstatsparlamentet i Berlin med 8,9 procent av rösterna. ”Meh, det är bara de där halvknäppa Berlin-liberalerna som röstar flummigt!” hördes från en del håll. Dessa stämmor hade fel. Ett halvår senare lyckades Piratenpartei också komma in i det mer traditionella Saarland, och maj 2012 äntrade partiet ytterligare två delstater. En av dessa var Nordrhein-Westfalen – det är förresten därifrån den där bilden kommer [pekar på bilden] – Nordhrein-Westfalen, som, med sina 18 miljoner invånare, var dubbelt så stort som Sverige sett till befolkningen.

Den insikten, tillsammans med den stora roll i Europas ekonomi och politik Tyskland kom att spela då de ekonomiska kriserna avlöpte varandra, födde en ny insikt: detta var stort. Piratenpartei var större än svenska Piratpartiet någonsin blivit. Och som vissa gammelmedia påpekade: Tyskland hade givit upphov till såväl den konservativa som den gröna rörelsen decennier tidigare, rörelser som sedan spritt sig över världen. Kanske var vår egen roll, det svenska Piratpartiets, egentligen inte alls att gå före parlamentariskt på hemmaplan – utan istället att visa vägen för rörelser utomlands, rörelser som verkade i öppnare och mer lättpåverkade politiska landskap?

Dessa tankar var egentligen inte obehagliga, trots att de reducerat vårt eget piratparti till inspiratör snarare än i sig verksam politisk kraft. En världsvid rörelse var förvisso vad Rick, vår tekniker, planerade att skapa. Ett återkommande mantra i valrörelsen 2009 var att vi skulle förändra ”Sverige, sen Europa och slutligen världen, i den ordningen”. Att det nu istället såg ut att bli ”Europa, sen Tyskland och slutligen världen” istället hade Rick knappast något emot. För vi hade förvisso redan börjat förändra Europa. Den plats i EU-parlamentet vi fick i valet 2009 användes initialt med stort fokus på Telekompaketet, där Christian Engström och Henrik Alexandersson med stor hjälp av diverse likasinnade i andra partier, främst gröna, lyckats göra EU-lag av principen om att ingen medborgare får stängas av från nätet utan föregående rättegång. En sådan självklarhet krävde enorm kamp, opinion från omvärlden och in i det sista nattmangling, alltså att politikerna satt uppe ända in i natten för att förhandla färdigt.

Och det var i EU-parlamentet avgörandet kom. Rättssäkerhetens seger i Telekompaketet – som upphovsrättsfanatikerna tidigare försökt använda för att genomföra repressiv lagstiftning på europeisk nivå – blev inte vår första. December 2011 tillträdde Amelia Andersdotter sin tjänst som EU-parlamentariker för Piratpartiet, så skaran EU-ropeiska pirater fördubblades. Och redan sitt första halvår skulle våra bägge parlamentariker möta en av sina största utmaningar någonsin.

ACTA.

Fyra bokstäver som för oss äldre pirater än idag skälver med de förlegade tankesättens vedervärdiga kraft, med den reaktionära maktposition upphovsrättsindustrin in i det längsta sökte upprätthålla, med de nätfientliga strömningarnas teknikfientliga avsky. ACTA var i grund och botten ett internationellt handelsavtal. Hur kunde det komma sig att något sådant skulle väcka vår vrede? Jo, ACTA gick längre än dess uttalade syfte, att skydda marknaden från varumärkesförfalskade varor. Mycket längre.

Det som initialt påkallade vår uppmärksamhet var läckta formuleringar, om sådant som att tullen skulle få beslagta datorer för att genomsöka dem efter fildelat material. Läckta – för själva avtalstexten var hemligstämplad. Detta var innan avtalstexten var färdigförhandlad, och förhandlingarna – hade man beslutat – skulle ske aktivt dolt för parlamentens, folkets och journalistikens insyn i processen. Vilka fick då förhandla? Människor man trodde, i brist på transparens, skulle kunna företräda så många intressen som möjligt, och därtill en bunt folkvalda för att få med det så kallade allmänintresset?

Nejdå, inte alls. Sådant gick inte riktigt för sig i så här stora avtal. Istället förhandlade odemokratiskt valda byråkrater som företrädde de olika parterna, bland annat USA och EU, tillsammans med amerikanska upphovsrättsindustrin.

Ja, så var det. Vad som skulle kunna bli lagstiftning i flera länder världen över diskuterades alltså bakom stängda dörrar – med storföretag från USA vid förhandlingsbordet, som enda företrädare för det icke-statliga samhället. Byråkrater som inte valts demokratiskt utan bara tillsatts utifrån oklara grunder tillsammans med amerikanska skiv- och filmindustrin i formella överläggningar om kommande lagstiftning – kan en bild av korporativism bli mer tydlig? Det jag hoppas är att ACTA-förhandlingarna var något slags unikum, något extremt. För betänk alla avtal som inte berörde nätet, som inte kunde uppmärksammas av någon rörelse, som om de hölls dolda för folket helt enkelt förblev dolda.

Hur utbredd var egentligen korporativismen i Europa vid denna tid?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , pirataktivism, seger, segrar, val, valvaka, valvakor, demokrati, Tyskland, Europa, Piratenpartei, delstatsval, Nordrhein-Westfahlen, öppenhet, transparens, insyn, , , , , , , , , , , EU, EU-parlamentet, Christian Engström, Amelia Andersdotter, Henrik Alexandersson

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Igår delade jag ut flygblad på Pärongården, med start kvart över tre. Det fanns dock ett problem: portkoder. De privatiseringar Alliansen möjliggjorde efter maktskiftet 2006 har gjort att flera av Dalens gårdar nu består av bostadsrätter, och dessa bostadsrättsgårdar har alltsomoftast infört lås på portarna till höghusen (som har trappuppgångar där flygblad kan lämnas i brevinkast) med portkod. De andra gårdarna har visserligen också lås (med kortöppning), men dessa låses först klockan 20.00 (åtminstone vad jag märkt), medan bostadsrättsgårdarnas portar oftast är låsta dygnet runt. Jag är inte säker på att det är just bostadsrättsgårdarna som har infört dessa portkoder, men jag misstänker det; de ser bostadsrättsaktiga ut.

Hur löstes då detta? Jag försökte ta mig in; naturligtvis inte så att dörren skadades, men jag kände på den rätt hårt, delvis eftersom jag vägrade acceptera att porten var stängd mitt på dagen. Det rimmade illa med hur oerhört öppet resten av Dalen varit under min flygbladsutdelningstur. Nå, dörren var tydligt låst, så jag gick därifrån. Plötsligt såg jag att dörren öppnades och någon ropade. Han frågade varför jag ”knackade”, och jag sade att jag inte skulle träffa någon särskild, utan dela ut flygblad för Piratpartiet. Han släppte in mig, jag delade ut i trappuppgången, men sedan kunde jag inte dela ut i någon annan trappuppgång på Pärongården. Således delade jag bara ut i brevlådorna vid radhusen på gården. Alltid något.

Efter den något misslyckade utdelningen på Pärongården (som ändock innebar 25 fler utdelade flygblad; andelen ”Ingen reklam”-skyltar var mycket lägre än normalt) drog jag vidare till Hagtornsgården halv fyra, en väldigt stor gård. Jag hade  inte all tid i världen på mig, eftersom jag klockan sex skulle vara på min skola i norra delen av stan, för att där delta i ett skolresegruppsmöte. Nåväl, tiden gick, och 16.22 var jag klar på Hagtornsgården, där jag fått iväg inte mindre än 92 flygblad. Jag skulle behöva ta t-banan som går cirka halv sex för att vara framme i tid till skolan… men så fick jag veta att jag skulle åka mycket tidigare för att äta middag i stan. Alltså gör jag detta, men lyckades klämma in tio minuters flygbladsutdelning vid Sandsborgs tunnelbanestation. Någon vidare utdelning fick jag inte tid till.

Idag började jag min brevlådeflygbladsutdelning på Poppelgården kvart över fem, fullt utrustad med även affischer och häftapparat (som behövde nya häftstift; mina 2500 stift jag köpte för typ 80:- inför EU-valet för ett och ett halvt år sedan är slutligen nästan slut). Inte bara delade jag ut flyers i brevinkast; jag affischerade litet också. Poppelgården är hursomhelst också en ganska stor gård, varför jag inte var klar förrän tio i sex. Även här fick jag en ökad tidspress; klockan sex/kvart över sex skulle jag äta middag hos en äldre släkting som bor ganska nära oss, och att ta sig dit tar ungefär en kvart minuter.

Nå, denna gång minskade tidspressen på slutet istället för ökade, som den gjorde igår. Alltså begav jag mig efter en del turer till den närbelägna Videgården, där jag delade ut enbart 17 flygblad. Detta hade intet med hög andel av ”Ingen reklam”-skyltar, utan med bostadsrättsgrejen jag nämnde i inledningen till detta blogginlägg. Alla portarna hade kod, och alla portarna krävde kod för inträde. Denna gång lyckades jag inte ta mig in på en enda, så jag fick nöja mig med att bara ta radhusen. Men det var inte så bara! Vid de publika borden på gräsmattan på gården satt ett dussin ungdomar; uppenbarligen var det någon festlik tillställning. Jag erbjöd dem flygblad, vilket de tog emot.

En av ungdomarna frågade om jag kunde berätta litet om vad Piratpartiet står för. Jag förklarade grunderna: att vi står för de medborgerliga rättigheterna (såsom rätten till ett privatliv så länge en inte är misstänkt för brott), att vi vill förändra upphovsrätten (till exempel så att icke-kommersiell fildelning legaliseras så länge än följer attributionskrav) och att vi på sikt vill avskaffa patenten för att gynna utveckling (jag exemplifierade patentproblemet med tredje världen där många fattiga inte har råd med läkemedelsföretagens medicin, och inte kan tillverka egna på grund av patent). Jag fick visst beröm och som det verkade medhåll bland åhörarna till detta improviserade wannabe-tal. Måhända hade jag sådan tur att jag värvade flera röster på ett bräde där.

18.35 var gården klar, efter att jag på bara någon kvart delat ut vid de få radhusen på gården, pratat med ungdomarna och sedan med ett par socialdemokrater (det vimlar av de sistnämnda nästan lika mycket som av de förstnämnda i Dalen; Dalen är socialdemokraternas största fäste i Stockholm, känns det som), som när jag frågade berättade att de delade ut deras material – eftersom det var ”samhällsinformation” – även i ”Ingen reklam”-brevlådor. Vidare försökte de när jag först började prata med dem ta sig in i ett trapphus, trots portkoden; de knappade litet på portkoden, vilket jag påpekade var onödvändigt, då det finns 10000 möjliga kombinationer.

Nå, socialdemokraterna (som höll med om min kritik av portkoderna) var optimistiska; de trodde att de självklart skulle vinna detta val. Jag förklarade mig egna (kortsiktiga) pessimism: SD kommer in, Alliansen vinner (hellre rödgröna än Alliansen ur ett piratperspektiv) och Piratpartiet får drygt två procent (vilket inte räcker till partistöd, men väl till statligt utläggande av våra valsedlar nästa val, vilket skulle hjälpa oerhört; i dagsläget måste var tjugonde röstande pirat, typ, skriva ”Piratpartiet” på en blank valsedel, eftersom våra valsedlar saknas i proportionerligt uträknat var tjugonde vallokal, typ).

Långsiktigt är situationen annan: om  marschen mot övervakningssamhället fortsätter, kommer piratfrågorna förbli aktuella, och vi kommer ta oss in 2014. Då är det dessutom EP-val på våren, vilket förhoppningsvis lyfter oss (då vi ju har så stor del av Sveriges platser i EU-parlamentet). Något annat långsiktigt var formen på den ”aktivism” jag bedrev på själva middagen hos min äldre släkting (när jag cyklade dit noterade jag förresten att någon satt ett socialdemokratiskt klistermärke över en pirataffisch; istället för att bara riva bort den och på sätt och vis förklara affischkrig mot S, satte jag helt sonika upp en ny pirataffisch bredvid). Min äldre släkting hade främmande från Tyskland på besök, och dessa visste vad Piraten Partai (tyska piratpartiet) var.

Jag berättade (efter en ganska intressant diskussion om Gudstro, av alla ämnen) om Datalagringsdirektivet, som ju gått igenom i Tyskland och där fått en del tyskar att sluta ringa psykologer och dylika för att de inte vill att sådant skall registreras, och om svenska FRA-lagen, som dock inte är så relevant för den tyska debatten (vad jag vet saknar Tyskland motsvarighet). Gästerna (åtminstone de som talade engelska; min tyska är ganska, eh, halvknackig, och många äldre tyskars engelska ungefär lika bra…) verkade ta illa vid sig av detta; tydligen hade de fått för sig att det bara kollades om någon var misstänkt. Visst, polisen begär säkert bara ut det om någon är misstänkt, men teleoperatörerna måste ju registrera allas samtliga metadata alltid, på uppdrag av staten, i vilket fall.

På grund av mörkret, som sänker sig väldigt tidigt över Stockholm nu när vi går mot mindre ljusa tider, min egna trötthet, och behovet av att skriva detta blogginlägg, struntade jag helt sonika i min dagliga flygbladsutdelningstimme (som jag först planerat till efter middagen; den blev dock senare än jag trott). Jag tror i och för sig inte att det påverkar så jättemycket om jag skipper flygbladsutdelningstimme helt en enda vardag; brevlådeflyers i hela Dalen är prioriterat. Imorgon ska jag dock dela, men inte vid tunnelbanan, utan vid Mynttorget vid Riksdagen; vi Stockholmspirater anordnar där en två timmars flygbladsutdelning med start klockan 16, med efterföljande fika/möte på det närbelägna Café Gråmunken. Det är bra, för jag behöver fylla på mitt förråd med affischer och flygblad; de är nästan slut båda. Apropå det behöver jag imorgon, typ, åka till BEA i Svedmyra och där köpa häftstift. Men nu ska jag sova. Godnatt Internet!

Foto: Holger.Ellgaard, CC-BY-SA 3.0

Foto: Holger.Ellgaard, CC-BY-SA 3.0

Foto: Holger.Ellgaard (användarsida på svenskspråkiga Wikipedia), CC-BY-SA 3.0, bilden från Commons. Pärongården i Dalen, som nu blivit privatiserat (?) och i någon utsträckning ”spotifierat” (eller ”gated community”-fierat) genom införandet av låsta portar med portkoder, visas här på en fin bild från Wikimedia Commons, den fria fildatabasen som bland annat Wikipedia använder sig av.

Detta är en del av min aktivismrapportsserie, där jag i syfte att inspirera, minnas och skriva av mig berättar om all den aktivism jag utför för Piratpartiet fram till valet den 19 september. Tips och råd om nya sorters aktivism mottas tacksamt i kommentarsfältet, liksom all konstruktiv kritik på inlägget.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, , , , valrörelse, kampanj, valkampanj, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »