Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mat’

Så började då idag mitt deltagande i Djurens Rätts utdelningsutmaning sommaren 2012 i form av mitt Projekt 2500+100, där jag ämnar dela ut 2500 foldrar och 100 affischer (och därutöver påverka Piratpartiet och Fältbiologerna till att anta god djurrättspolitik). Tyvärr har de 50 ”Djur är inte mat”-affischerna – med ett gulligt grismotiv – reducerats till 3, oklart varför. Kanske är de slut? Nå, de gröna ”Djur har rättigheter”-affischerna har jag 50 av (tror jag – jag har inte räknat). Därutöver har jag nio buntar foldrar. Kanske det var platsbrist i boxen?

Nå, efter denna lilla inventering var det dags att ge sig ut. Jag tog min häftpistol, de rätt många häftstift som finns kvar sedan valet 2010, och en bunt med kanske 30 affischer. Så hoppade jag upp på cykeln – prima aktivismredskap sedan 2009 – och gav mig av.

Cykel - check!

Cykel – check!

Mitt första mål var Sandsborgs tunnelbanestation, som har två anslagstavlor – en på var sida om spåret. Eftersom många människor som bor såväl öst som väst om tunnelbanan passerar förbi den östra anslagstavlan, då den ligger vid gångvägen till områdets klart största matbutik, var denna tavla högprioriterad. Därför fick den en av mina så få Gris-affischer. Denna min första uppsatta djurrättsaffisch någonsin kan ni se här nedan.

Medan jag höll på med affischen tilltalades jag plötsligt av ett barn i kanske 12-årsåldern som stod några meter längre bort. Hen frågade varför jag satte upp affischen; ”man kan ju inte leva utan kött!”. Jag förklarade för henom och hens jämnåriga vän att det kan man visst, att jag själv gjort det i tio år (sanning med modifikation – jag orkade inte förklara varför jag äter fisk där och då) och att många andra gör det.

Östra vid Sandsborgs tunnelbanestation - check!

Cykel – check!

Så ledde jag cykeln genom den lilla tunneln där trappan till tunnelbanan ligger, och ut på andra sidan ytterligare fem meter. Där stannade jag vid den västra, något mindre besedda anslagstavlan – denna fick standardaffischen, den bildlösa och lite tråkigare men politiskt kanske viktigare gröna ”Djur har rättigheter”-affischen.

Västra vid Sandsborgs tunnelbanestation - check!

Västra vid Sandsborgs tunnelbanestation – check!

Klar med Sandsborg drog jag vidare, förbi Gamla Enskedes bageri där någon deckarförfattare tydligen brukar hålla till, förbi den gamla pizzerian, och så ner i den enorma tunneln under Nynäsvägen. På andra sidan kom jag ut på platsen där loppmarknader brukar hålla hus, så svängde jag vänster vid Triangelkyrkan och kom fram till korsningen där en av min rundas största anslagstavlor finns uppspikad. Den rätt slitna tavlan var förvånansvärt tom, så jag kunde placera min affisch på ett rätt centralt och fint ställe. Inte skymten av ifrågasättande barn här; istället var det ganska lugnt – inte så märkligt givet de grådaskiga fullständiga molntäcket och de regnskurar som tidigare drabbat oss, innan min avfärd.

Triangelkyrkan/Enskedeskolan - check!

Korsningen Triangelkyrkan/Enskedeskolan – check!

Nästa anslagstavla befann sig bara kanske tvåhundra meter längre ner längs vägen förbi skolan. Denna var mer fullbelamrad, men jag hittade en ledig – av ett träds nedhängande bladverk dock visserligen delvis skymd – plats. Jag valde den, trots dess suboptimala placering. Mina tankar kring affischering har nämligen utvecklats till något slags kodex, ett självuppfunnet (men väldigt sunt förnuft-baserat) etiskt system, jag söker följa. Dessa består helt enkelt i ett slags steg-för-steg-lista över hur man ska hantera affischering. Here goes:

  1. Sätt aldrig din egen affisch över någon annans material om det finns ledig plats.
  2. Om du måste sätta din egen affisch över någon annans plats, välj i första hand att sätta över utgångna grejer (typ ”Kom på festen 20 juli!” när det är 23 juli).
  3. Om det inte finns några utgångna grejer, väljs i första hand att sätta över grejer som finns i flera, identiska exemplar på samma anslagstavla.
  4. Om det inte finns grejer som finns i fler exemplar på samma anslagstavla, välj i första hand att sätta över kommersiella saker.
  5. Om det inte finns kommersiella saker, först är det okej att sätta över ideella, aktuella saker.

Men det är förvisso okej att om det kommer till det femte steget (vilket det gör lite för sällan för att kallas ofta men lite för ofta för att kallas sällan) sätta upp egna affischer som täcker andras material. För anslagsstavlorna tillhör alla, och rättvisan ger vid handen att ”senast får gå före” är det som ger bäst spridning åt så många budskap som möjligt.

Margaretaparken - check!

Margaretaparken – check!

Nå, nu var ju detta med prioriteringsregler och kodex inget problem i detta fall: resan fortsatte.

Nu var det fortsatt raksträcka, men denna gång lite längre distans, till nästa punkt på banan. Som du, kära läsare, kanske förstått by now är dessa anslagstavlor del i en noggrant utmejslad bana. Denna uppkom i embryonal form redan 2006, då jag med familj satte upp ”Ja till trängselskatt”-affischer runtom i Stockholm inför trängselskattsomröstningen. Det utgjorde för övrigt min allra första aktivistiska gärning, utförd vid 10 års ålder. Innan dess tyckte jag politik var urtråkigt.

Nästa stopp på banan var vid busshållplatsen Plantskolevägen. Här tvingades jag ta till prioriteringsreglerna enligt ovan.

Plantskolevägen - check!

Plantskolevägen – check!

Därefter fortsatte jag uppför backen och kom fram vid torget vid Bea, nära Svedmyras tunnelbanestation. Här fanns fordom en anslagstavla – men (vilket jag anade, kanske från någon affischeringsomgång 2010) den har tagits ned nu. Sorgligt.

Jag nöddes fortsatte. Omedelbart kom jag till ett vägval, i dubbel bemärkelse. Jag valde att inte söka mig vidare mot tunnelbanenätets rätt långa sträckning åt sydväst, i förorter jag kan föga av (särskilt affischeringsmöjlighetsmässigt), utan istället att svänga höger (dock ej politiskt!) och cykla nedför Enskedevägen. Innan jag kom till Enskede IP stannade jag vid ett övergångsställe, tog mig över vägen mot vänster och cyklade ut vid Enskedefältet, där jag förr brukade tillbringa en del raster och idrottslektioner för många år sedan. Den skola jag gick i då, Enskedefältets skola, stirrade sommartom ner på mig uppifrån den lilla höjden på min högra sida. Väl medveten om anslagstavlebristen i dessa områden fortsatte jag någon halvannan kilometer, ända bort mot Vårflodsparken. På vägen blåste det väldigt mycket – de 20 graderna till trots var denna molniga dag, där det understundom (men tack och lov mycket sällan) kändes små droppar i luften, inte särskilt inbjudande till cykling.

Då vädrets makter besegrats gick jag av cykeln vid den gamla goda anslagstavlan nära Vårflodsparkens lilla simbassäng med halvmeter högt vatten – denna tavla utgör nog Enskedefältets enda. Uppsättningen var mycket snart avklarad.

Vårflodsparken - check!

Vårflodparken – check!

Så var det med det. Nu ut på de lugna bilgatorna ett kort tag och sedan upp igen på stigen som fortsätter från Vårflodsparken längs med den fotbollsplan av grus som går under det udda namnet Kaninburen. Så höger då man åter kommer ut på asfalten och 100 meter bort till Enskede värdshus. Här finns en stor anslagstavla, vars knallorange:a björkvedsskylt har suttit uppe så länge jag kan minnas. Idag hängde den lite på trekvarten. Nå, det hindrade inte alls mig i mitt syfte!

Enskede värdshus - check!

Enskede värdshus – check!

Sedan framåt, över ett stort övergångsställe på Sockenvägen, upp för en sluttning och så vänster in i det vackra trädgårdsstaden Enskede gård (det begreppet har för övrigt en alldeles utmärkt och vacker Wikipedia-artikel). Här, vid containrarna, mötte jag en äldre släkting till mig, och jag drog iväg till Linde med löfte om att träffas vid hennes hus i närheten. Vid Linde, en station i den så praktiska tvärbanans sträckning mot Alvik, ligger anslagstavlan strax ovan stationen, på andra sidan från Enskede gård sett. Uppsättningen gick väl.

Linde - check!

Linde – check!

Efter hallonplockning-, ätning- och -medtagning fortsatte färden, fast nu mer inriktad på att komma hem och ta några tavlor på vägen. Vid Enskede gård famlar nämligen min gamla trevliga runda ut i intet; jag har ingen direkt naturlig fortsättning och känner inte till några anslagstavlor riktigt i närheten. Tänkbara fortsättningar framöver är mot sydväst, längs med tunnelbanans gröna linje mot Hagsätra; åtminstone vid stationerna torde det finnas anslagstavlor. Delar av området känner jag dessutom ändå till från promenader år 2010 och diverse medicinsk aktivitet. En annan variant vore att fortsätta längs tvärbanan; till Årstaberg har jag åtminstone cyklat, över Årstafältet, men längre har jag aldrig kommit. Det vore en cool heldagsutflykt att försöka nå Alvik.

Jag stannade till vid den nya indiska restaurangen på Bägerstavägen. Klart mest estetiskt tilltalande bilden hittills blev resultatet av detta (och den var ändå inte särdeles estetiskt tilltalande; det är förvisso svårt att plåta anslagstavlor på estetiskt tilltalande sätt…).

Bägerstavägen - check!

Bägerstavägen – check!

Jag fortsatte min cykeltur hemåt via tunneln under Enskede gårds tunnelbanestation för att avverka även denna stations anslagstavla, som tidigare varit så fallfärdig att den bokstavligt talat delvis fallit sönder men som för något år sedan ersatts med en ny (?). Nemas prolemas.

Enskede gårds tunnelbanestation - check!

Enskede gårds tunnelbanestation – check!

Så Trädskoleområdets ej uppnämnda park…

Onämnd park - check!

Onämnd park – check!

Och sedan mot vänster, efter en lång färd österut, när jag egentligen skulle åt höger- jag ville ta Blåsuts anslagstavlor, för även denna tunnelbanestation har tvenne sådana, och välsedda därtill. Den på västra sidan gick bra…

Västra vid Blåsuts tunnelbanestation - check!

Västra vid Blåsuts tunnelbanestation – check!

…liksom östra:

Östra vid Blåsuts tunnelbanestation - check!

Östra vid Blåsuts tunnelbanestation – check!

Alles klar – för idag. Imorgon fortsätter aktivismen. Jag hoppas du själv vill delta i detta projekt och dela ut Djurens Rätts material. Det är djuren värda.

Projekt 2500+100 – statusrapport

Omsorg om djur som denna berberapa är den yttersta bevekelsegrunden för detta projekt.

Omsorg om djur som denna berberapa är den yttersta bevekelsegrunden för detta projekt.
Foto: RedCoat, CC-BY-SA 2.0.

Affischer:

  • Antal affischer uppsatta idag: 13
  • Antal affischer uppsatta, totalt: 13
  • Kvarvarande antal affischer: 87

Foldrar:

  • Antal foldrar utdelade idag: 0
  • Antal foldrar utdelade, totalt: 0
  • Kvarvarande antal foldrar: 2500

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, affisch, affischeringkampanj, djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Paketet, utanför det ICA där mitt lokala Posten nu huserar. (Korporativism?) Paketet var mycket tungt.

Paketet, utanför det ICA där mitt lokala Posten nu huserar. (Korporativism?) Paketet var mycket tungt.

”Jag fick ett brev. Ett riktigt brev med frimärke.” Så sjunger Jocke Berg i Kents ”Duett”. Dessa ord har alltid haft ett slags exotiskt skimmer över sig för mig – som det barn av nittiotalet jag är, får jag sällan riktiga brev. Men så hände det, igår! Jag fick ett riktigt brev!

Nja, det är en sanning med modifikation. Brevet var i själva verket ett paket. Avsändare: Djurens Rätt. Denna anrika organisation kämpar mot djurplågeri i alla dess former och av alla dess syften. Och nu ska jag berätta hur det kommer sig att de skickar paket till mig.

Sedan jag blev semi-vegetarian vid 6 års ålder har jag sakta men säkert uppnått en syn på djur som varelser som inte bör utsättas för smärta. Den senaste tiden har jag också utvecklat den filosofiska grunden. Djurens rättigheter är i själva verket ingen mer än en naturlig utvidgning av begreppet ”mänskliga rättigheter” till att, då det är tillämpligt, även gälla kännande varelser. Rätten att slippa tortyr grundar sig i tortyrens hemskhet. Och tortyr är vedervärdig, oavsett vilken art den torterade tillhör – givetvis förutsatt att tortyroffret kan uppleva smärta.

Djur kan uppleva smärta; således går det emot principer om grundläggande rättigheter att uppsåtligen åsamka lidande hos dem.

Denna tes har jag alltså mer eller mindre burit på i flera år. Men först alldeles nyligen, i samband med Avaaz kampanj (som fortfarande är aktiv) för att stoppa slakten av Afrikas lejon, har jag verkligen fördjupat mig vidare i frågorna. Jag undersökte Djurens Rätt, en organisation jag var bekant med sedan tidigare, och kom fram till att våra åsikter överensstämde – utom eventuellt i frågan om djurförsök.

(Djurförsök för kosmetika är dock helfel – här finns inget moraliskt dilemma alls. Så skriv under namninsamlingen för att kosmetika som testats i djurförsök inte ska få säljas i EU!)

Nu har jag funderat mer på detta med djurförsök, och kommit fram till att de medicinska vinster sådana försök kan leda till likväl inte motiverar tortyr av djuren. Vill vi som samhälle rädda liv (vilket vi givetvis vill) finns andra, mer effektiva metoder att göra det på, som inte alls inkluderar lidande. Ökat bistånd, mer pengar till svenska sjukvården, större forskningsanslag och så vidare kan alla rädda liv, utan att någon kännande varelses grundläggande rättigheter ska behöva kränkas.

7 juli gick jag därför med i Djurens Rätt, och jag har därför gått med i deras utdelningsutmaning för den här sommaren. Det handlar kort och gott om att jag denna sommar ska dela ut material för Djurens Rätt. Materialet beställde jag på Djurens Rätts webbplats. Alla kan beställa material helt gratis (oavsett om de är medlemmar eller ej) där.

Och så kom de med posten! 50 affischer med texten Djur har rättigheter (kan ses på nätet), 50 affischer med texten Djur är inte mat (finns givetvis också på nätet) och 2500 foldrar om hur djur behandlas i livsmedelsindustrin, Djur är inte mat (de finns här)Dessa ämnar jag sätta upp respektive dela ut i Söderort där jag bor under kommande veckor, helst så jag blir klar innan sommarlovet är över. (Fokuset på mat beror på att det enligt min uppfattning är en mycket mer självklar fråga än djurförsöken, och att jag är betydligt mer insatt i de många nackdelarna – och man kan skriva under en namninsamling mot kött på Nobelfesten.) I vilket fall fortsätter jag kanske när jag är klar. Jag kommer blogga om denna djurrättsaktivism, i artikelserien Projekt 2500+100 som härmed inleds, och vem vet – när jag är klar kanske det blir ett Projekt 5000+200?

Utöver materialutdelningen – som dels syftar till att sprida information och förhoppningsvis påverka människor, dels till att jag ska komma ut och få motion denna sommar 😉 – tänker jag också försöka övertyga Piratpartiet om att anta en rättighetsbaserad djurpolitik. Just för att djurens rättigheter är en naturlig utveckling av människors rättigheter, och eftersom Piratpartiet är ett så rättighetsbaserat parti, tror jag det kan lyckas. Inlägg kommer småningom på Breddningsbloggen, och det kommer jag följa upp med en motion till höstmötet. Om ni har någon input på tänkbara pirata vinklar på djurpolitiken, skriv dem gärna i en kommentar!

Vidare tänker jag att även Fältbiologerna bör ta ställning för djurens rättigheter. Att, likt kampanjen för att stoppa avverkningarna av Ojnareskogen, ta hänsyn till ekosystem, arter och biologisk mångfald är bra och givetvis viktigt. Men det räcker inte med sådana övergripande perspektiv. Även de individuella djuren måste tas med i beräkningen, för att ens politik på allvar ska respektera djur och natur. Skalbaggar och träd har förstås inga rättigheter, eftersom de inte kan känna smärta, men däggdjur och fiskar utsätts för många hemskheter i profitens namn. Fältbiologerna är oerhört radikala (i positiv bemärkelse) i många frågor. Om organisationen inte ens har en åsikt i djurrättsfrågan (vilket jag är osäker på, men jag tror faktiskt inte det) är det således mycket märkligt. Känner du till något om synen på detta hos Fältbiologerna som organisation? Kommentera! Här blir det nog också en motion till nästa årsmöte.

Nå, that’s it. Nu skall jag ut och dra igång Projekt 2500+100!

Paketet när jag äntligen lyckats baxa hem det. Och nu ska materialet ut! :-)

Paketet när jag äntligen lyckats baxa hem det. Och nu ska materialet ut! 🙂

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, affisch, affischeringkampanj, valkampanj, , , djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Nedanstående är påhittat, men det speglar min bild av hur det skulle kunna se ut om representanter för alla Sveriges större partier åt middag tillsammans, dock överdrivet.

*********************************************************************

– Välkomna ärade politiker till denna middag, som ni alla bidragit till med att ta med er egen mat – ett knytkalas! Samtliga av er kom hit idag i tron om att ni ensamma skulle få övertyga mig om att rösta på er i det stundande EU-parlamentsvalet, deklarerade värden för kvällen, den partipolitiskt obundna, men så kommer det inte vara. Istället kommer ni få övertyga mig genom diskussion med varandra. Kör igång! Först vill jag bara upplysa er om att åhörare finns utanför rummet, vilket jag hoppas att ingen invänder mot. Ingen invände.

Kristdemokraten hajade till.

– Det är en synd att ljuga! Kristdemokraten satt häpen och försjönk sedan i snabb bön, mumlandes något som lät som ”Gud förlåte denne man som vanärar dina budord, och…”, och råkade ha omkull ett ljus så att det började brinna i bordsduken, vilket dock ingen verkade lägga märke till utom piraten.

-Äh, fanns gud skulle vi ändå behöva avsätta honom. Viva la revolution! sade vänsterpartisten.

– Men om Gud… började moderaten.

-Åh, kan vi inte skippa den där diskussionen? Det verkar inte vara det mest relevanta just nu. Har ni inte märkt det så brinner det på matduken! avbröt piratpartisten.

Miljöpartisten och vänsterpartisten tog genast fram blöta handdukar de viftade med, men de kunde inte riktigt helhjärtat slita sig från diskussionen vid matbordet. Resolut sprang piratpartisten och hämtade brandsläckaren.

– Men vänta nu… kan vi inte tillsätta en utredning eller något? Det kan ju finnas något bra med att det brinner, sade socialdemokraten med medhåll från andra och hejade piratpartisten.

– Det brinner nu. Du ser det själv. Utredningar är onödig byråkrati, för alla är ju egentligen överrens om att det inte är bra att det brinner, eller hur?

Instämmande rop och applåder hördes från rummet utanför matsalen, där ett hundratal personer med flera olika partitillhörigheter stod och åhörde middagen piratpartisten trängde sig förbi socialdemokraten och släckte branden. Inte ett ord fick han som tack, förutom från vänster- och miljöpartisten.

– Ja, det var ju en olycklig incident, men allt verkar ha ordnat sig, sade den partipolitiskt obundna. Vad sägs om att hugga in på maten ni tagit med?

– Ja, men vänta, sade kristdemokraten. Vi ber bordsbön först.

– Absolut, instämde sverigedemokraten. Vi måste hålla på traditionerna, för vem ska annars göra det? Äkta svensk kultur!

– De abrahamitiska religionerna – det vill säga judendomen, kristendomen och islam – kommer ursprungligen från Mellanöstern, påpekade miljöpartisten.

– Men… det räknas inte! Det är ändå en svensk tradition! Öh… typ. Men be bara bordsbön nu, allihopa, annars får ni åka ut!

– Ursäkta mig, men det är faktiskt jag som är värden, och jag bestämmer vem som åker ut, sade värden kyligt. Dock, i demokratisk anda, tillsammans med er. Vilka röstar för att bordsbön är obligatoriskt?

Förslaget röstades ned av en majoritet.

– Ingen respekt för svensk kultur… suckade sverigedemokraten och utbytte  en vilka idioter-blick med kristdemokraten.

– Religionsfrihet är en mänsklig rättighet, sade piratpartisten. Ni kan inte tvinga på någon deltagande i era ceremonier eller traditioner. Naturligtvis får ni dock, om ni vill, ha era traditioner så länge de inte skadar någon.

– Bra, bra… Nu börjar vi äta. De som vill ber bordsbön, sade värden. Vad har ni med er?

– Jag har med närproducerad ekologisk grönsakssallad, sade miljöpartisten. Den är garanterat köttfri, för jag är själv vegetarian.

Moderaten, folkpartisten och centerpartisten hade köpt det finaste kött som fanns att köpa i butik i Sverige, som de motvilligt ställde ut på bordet för att låta de andra äta av det också. Krist- och socialdemokraten hade inte med sig något anmärkningsvärt, men sverigedemokratens matval vållade dock gensvar.

– Det är helsvenska kåldolmar, enligt urgamla svensk recept, sade sverigdemokraten, mäkta stolt över sitt matval.

Enligt en obekräftad teori var det Karl XII och/eller hans soldater som tog med sig såväl maträtten som namnet från Bender i dåvarande Osmanska riket (idag Tighina i Moldavien). Således kommer kåldolmar inte från Sverige… Ledsen om jag förstör din världsbild, men det finns få saker som faktiskt kommer från Sverige och är unika. Matkultur sprider sig över världen som filer över Internet, sade miljöpartisten. Sverigedemokraten teg.

– Jag har med mig mat taget från soporna, sade vänsterpartisten. Men var inte oroliga: jag har bara tagit fortfarande ätbar mat. Det är sjukt hur mycket kapitalismen slösar bort, samtidigt som fattiga i andra delar av världen svälter. Genom att till stor del äta mat som slängts kan pengar en skulle lagt på matköp doneras till hjälporganisationer.

Moderaten, centerpartisten, folkpartisten och kristdemokraten fnös och sverigedemokraten sade ”Sopmat? Vilken knäpp idé! Jag slår vad om att det kommer från något muslimskt land.”

– Det kommer faktiskt från amerikaner. Ja, kapitalismen har ett mycket starkt fäste där; det är ett slags motrörelse, sade miljöpartisten och rättade i och med det sverigedemokraten för tredje gången under middagen.

Alla började ta för sig av maten. Moderaten, centerpartisten, folkpartisten (som båda mest verkade göra som moderaten) och krist- och sverigedemokraten rynkade på näsan åt vänsterpartistens mat, men miljöpartisten lät sig väl smaka och piratpartisten var öppen för nya idéer, så hen smakade på det, dock utan att i och med det göra något ideologiskt ställningstagande. Socialdemokraten tog en liten bit.

– Oj, jag glömde visst att ställa fram min egen mat. Det är en sockerkaka, som efterrätt, sade piratpartisten.

Alla utom vänster- och miljöpartisten blev plötsligt misstänksamma.

– Hur vet vi att du inte blandat i gift i mjölet? Du trodde att du skulle vara så smart, va? Att förgifta oss på ett knytkalas, så att ingen skulle vet vem som gjorde det, va? anklagade moderaten vresigt.

– Bevisa att du har rent mjöl i påsen! sade kristdemokraten, att du inte har något giftigt mjöl!

– Men snälla ni, sade piratpartisten, i en demokrati ligger bevisbördan när ett brott begåtts på den som anklagar någon, inte den anklagade. Dessutom har det inte ens begåtts något brott än!

– Men det är möjligt att det har begåtts ett brott! Lås in piraten! Kasta bort nyckeln! För säkerhetens skull! ropade folkpartisten. Vad skulle hen här att göra från början? De sitter inte ens i riksdagen!

Miljöpartisten och vänsterpartisten tog piratpartisten i försvar, och det blev ett väldans kackel. Piratpartisten satt dock där helt lugn. Hen visste att hen skulle bli hörd snart, för värden skulle vilja veta mer vad hen tyckte om anklagelsen.

Och mycket riktigt:

– Tystnad! Tystnad. Låt piratpartisten själv försvara sig.

Kacklet blev ett sorl som blev ett mummel som blev viskningar som till sist dog ut. Och piratpartisten tog till orda:

– Jag har inte förgiftat mjölet. Mitt mjöl är helrent, det sätter jag mig heder som pirat på. Om ni låser in mig utan några som helst bevis, utan ens ett begånget brott, är det godtycke. Och alla har rätt att inte godtyckligt hållas gripen, precis som alla har rätt att inte få sitt privatliv inskränkt godtyckligt. Det är mänskliga rättigheter enligt FN:s deklaration över universella sådana vi talar om. Vi kan inte strunta i dem så fort minsta lilla anledning till det dyker upp – inte ens om anledningen vore mycket bra skulle vi strunta i dem. För mänskliga rättigheter är själva grunden för vår demokrati, vårt samhälle, och därmed i slutändan även säkerheten. Det är ingen slump att det är mer våld i diktaturer än i demokratier.

Miljö- och vänsterpartisten applåderade, liksom åhörarna utanför matrummet. De andra politikerna stod handfallna.

– Jag… Tack för maten, sade moderaten vresigt och drog på sig sin tiotusenkronorsrock.

– Vänta! bad piratpartisten. Kan jag få receptet?

– Aldrig i livet ska du få nyttja mitt arbete utan betalning till mig!

– Men jag kan lista ut det själv utan att du berättar det…

Moderaten blev paff.

– Då… då inför jag övervakning av alla kök för att upptäcka matstölderna!

– Vad…? Men det är ju själva grunden för mänsklighetens utvecklingen, härmande och vidarebygganden på andras arbeten! Hade grottmänniskan som först upptäckte elden stoppat andra från att också göra upp eld om de inte betalat hade vi fortfarande bott i grottor!

– Vem bryr sig! Jag sticker nu, sade moderaten vresigt och folk- och centerpartisten var snart efter. Dörren stängdes med en smäll. Sverigedemokraten tog kristdemokraten i hand; de kastade illvilliga blickar på de tre kvarvarande politikerna och avlägsnade sig de också, idelt mumlandes. Tre stadsjeepar – trots att moderaten, center- och folkpartisten skulle åt samma håll hade de var sin bil – hördes vråla iväg på vägen utanför.

Slutligen var enbart den partipolitiskt obundna, miljöpartisten och vänsterpartisten kvar, samt piraten. Alla hade börjat äta av sockerkakan. Den partipolitiskt obundna tog till orda:

– Ni tre har skött er bäst av alla närvarande. Moderaten var arrogant i sin blinda tro på marknadsekonomi och verkade egentligen inte bry sig om så mycket annat än pengar och center- och folkpartisten var i stort sett av samma skrot och korn. Kristdemokraten hade ännu blindare tro, och sverigedemokratens okunnighet och förutfattade meningar överträffade allt jag tidigare sett.

– Vem av oss tillfaller din röst? frågade miljöpartisten ivrigt.

– Jag är ledsen att inte kunna rösta på er alla, för det ni förespråkar är klokt. Vänsterpartist, dina idéer om rättvisa istället för girighet är trevliga, och miljöpartisten, i sanning är miljöfrågan – särskilt klimatet – akut. Men eftersom det som ligger mig varmast om hjärtat, och det är det som är mest hotat i dagsläget, är demokratin med tillhörande principer, och det i detta fall är en fördel att kunna fokusera på just den saken (som med den brinnande bordsduken), tillfallet min röst Piratpartiet.

*********************************************************************

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009val, EU, tro, fiktion, kultur, mat, miljö, klimat, klimatet, , , , , , , , ,storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, rent mjöl, rent mjöl i påsen, global uppvärmning, den globala uppvärmningen, rättssäkerhet, säkerhet, friganism, bordsbön, svensk kultur, M, KD, C, SD, FP, S, S, MP, V, PP, Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Piratpartiet, filosofiv, klimatförändringarna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Marie-Louise Danielsson-Tham skriver på DN Debatt att vi behöver tillsatser i maten för vår hälsa. Visst, konserveringsmedel är en sak. Tillsatser som vetenskapligt visat sig behövda för att maten inte ska göra oss sjuka likaså. Men färgämnen? Måste julskinka verkligen vara chockrosa? Skulle vi inte kunna skippa färgämnen? Jag kan inget om hur tillsatser påverkar vår hälsa, inget alls (så lita inte på mig i den här frågan!), men Mats-Eric Nilsson verkar vara ganska kunnig, och han hävdar att bara en bråkdel av alla tillsatser behövs för att bevara konsumenternas goda hälsa.

Det skulle säkerligen rent tekniskt gå att producera ett piller som ersatte måltider, om forskarna bara gav sig tusan på att ta fram det och hade mycket tid och pengar. Men skulle folk vilja äta det? Jag skulle i alla fall inte det. Färska och bra råvaror behöver nog knappast smakförstärkare – de är goda i sig själva. Så visar inte den stora användningen av tillsatser att råvarorna är undermåliga (inte ur en hälsoaspekt, men ur smak- och utseendesynpunkt)? Borde vi inte, istället för att ösa på med ingredienter med E-nummer, ha bättre råvaror?

Förresten tror jag att många fler skulle vara kritiska till massanvändningen av tillsatser om det skrev ut vad det var. ”E225” säger inte alls särskilt mycket, och nog inte heller det vetenskapliga namnet som ligger bakom. Jag tror betydligt färre skulle köpa produkterna om de visste vad som döljde sig bakom E-numren. Är inte det en idé? Att ersätta E-nummer med förståeliga namn?

Jag önskar mig i alla fall böckerna Den hemlige kocken och Äkta vara i julklapp och brukar handla ekologiskt.

Gammelmedielänkar: Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter

Nymedielänkar: Erik Malm, Norah4you’s Weblog, Maten vi äter, REBECCAS MATBLOGG, DANEOL EGOCENTRAL

Read Full Post »

Jag läser att någon anställd på Lidl hällt ut gift i soporna, för att hindra hemlösa från att ta maten. Vad är det för stil? Tänk om någon verkligen skadats? Helt sjukt. Att ta till vara på mat som släng(t)s borde uppmuntras. Om Lidl bryr sig så mycket om soporna får de väl låsa in dem, eller något. Jag hoppas verkligen att vem det nu var som gjorde detta får en allvarlig tillsägelse av sin chef. Så här kan det inte gå till.

Read Full Post »