Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘korporativism’

Här är sjunde delen av mitt tal Demokratins slutliga seger som blickar tillbaka på verklighetens nollnolltal och de delar av tiotalet som hittills utspelat sig, från ett fiktivt år 2050. Talet är tänkt att rikta sig till det framtida Piratpartiet i en möjlig utopi där de mänskliga rättigheterna  äntligen, efter alla dessa år av kamp, respekteras till fullo.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 7.

Dystra utsikter

Christian Engström, en av den lilla skaran ACTA-kritiker i EU-parlamentet tillika Piratpartiets första EU-parlamentariker. Foto: Axel Pettersson, CC-BY-SA 3.0

Christian Engström, en av den lilla skaran ACTA-kritiker i EU-parlamentet tillika Piratpartiets första EU-parlamentariker.
Foto: Axel Pettersson, CC-BY-SA 3.0.

Det vi själva gjorde, vad gällde ACTA, var givetvis att försöka ta reda på allt. Karl Sigfrid, dåvarande riksdagsledamot för Moderaterna, som för övrigt mobbades av sin egen statsminister och riksdagsgrupp i samband med FRA-omröstningen och blev uppskriven som ja-röstare, var en av de första att i Sverige varna för ACTA. Motståndet växte rätt långsamt och var rätt magert. Kanske var det inte så konstigt. Tänk er själva att stå i år 2008 och försöka övertyga någon att det kan finnas någon som helst sanningshalt i rykten om en ny attack mot nätet: [förställer rösten som ivrig konspirationsteoretiker] ”Jo men asså! Det är ett internationellt handelsavtal mot varumärkesförfalskning! Fast egentligen är det mot Internet! Och tullen kommer få läsa dina mejl! Och det är jättehemligt och folket och media får inget veta! Och amerikanska skivindustrin sitter med och förhandlar! Men allt är fullständigt sekretessbelagt! Och EU, EU är med och deras fiskeministrar bestämde om det!”

Det där sista stämde faktiskt också: att EU skulle delta i ACTA klubbades märkligt nog på EU:s ministerråd för jordbruk och fiskeri. Vilket var absurt. Men de flesta som lyssnade på ens varningar om ACTA torde stänga av vid orden ”internationellt handelsavtal”. Lite som med FRA:s signalbärare och tekniska termer en masse. Vi pirater stod dock inte helt ensamma. Miljöpartiet engagerades i kampen, inte minst deras EU-parlamentariker Carl Schlyter, liksom Vänsterpartiet med bland andra Jens Holm i spetsen. Våren 2009 – ja, den legendariska piratvåren; tyvärr begravdes just det jag nu ska ta upp i allt annat som hände – hade Vänsterpartiet begärt ut förhandlingstexten för ACTA, så långt de nu kommit, från svenska regeringen med hänvisning till vår offentlighetsprincip, som då ansågs som världens starkaste. Regeringen lämnade ut dokumenten. De var överstrukna med svart. Parlamentet och medborgarna fick uppenbarligen under inga omständigheter få reda på sanningen. Den enda information vi faktiskt hade om avtalet kom från osäkra läckor. Det var bisarrt.

Men inte ens stora bolag i väst kunde vänta sig att deras samtal med makthavarna skulle vara för evigt. Till slut släpptes den färdiga ACTA-texten. Den var förvånansvärt försiktig. Formuleringarna talade om att ”främja samarbete” och liknande, och något av det mest konkreta som kom fram på nätfronten var att IPRED, privatpolislagen, skulle cementeras och bli omöjlig att frångå utan att behöva övertyga alla andra avtalets parter om det. Sedan fanns en del annat i upphovsrättens upprätthållande, och upphovsrättens utseende överhuvudtaget, som skulle konserveras på samma sätt. Och klara tveksamheter rörande att begreppet ”kommersiell” skulle kunna bli entydigt med ”omfattande” istället för ”vinstdriven”, som brukligt var, och att teknik för att gå runt kopieringsskydd skulle bli olaglig.

En hel del dåligt för nätet, var det alltså. Men egentligen inget jättechockerande, jämfört med det som redan gjordes i kampen mot fildelning. Troligen hade förhandlarna lyssnat på de upprörda protesterna när de allra värsta förslagen läckte – men knappast av demokratiska skäl, utan av rent taktiska. De förstod att de för att få igenom ACTA måste hålla avtalet på en förhållandevis tillbakadragen nivå. Och länge såg det ut som att de lyckats. Som otaliga medborgarrättsfientliga lagförslag, initiativ och politiska beslut tidigare under decenniet som jag inte ens nämnt här verkade det som att det inte skulle bli någon stor grej av det. För att bara nämna ett urval av det jag inte nämnt tidigare, nämner jag nu svensk lagstiftning om hemlig buggning, SWIFT-avtalet som lämnade ut flygdata till USA, forskningsprojektet för EU-övervakning Indect, annat inom det så kallade Stockholmsprogrammet och rättsövergrepp från Migrationsverket mot flyktingar.

Det verkade uppenbart att ACTA skulle sälla sig till denna digra auktoritära utveckling. Inte undra på att man var dyster som pirat.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , öppenhet, transparens, insyn, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Del numero 6 av mitt tal som blickar tillbaka på det verkliga nollnolltalet ur ett pirat perspektiv från ett påhittat 2050-tal. Talet är tänkt att rikta sig till det framtida Piratpartiet i en utopi där de mänskliga rättigheterna slutligen segrat, där deras väg nått sitt så länge eftersträvade mål. Talet kallar jag därför Demokratins slutliga seger.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

Del 6.

Ut i Europa.

Några av de 608 957 tyskar som röstade  på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

Några av de 608 957 tyskar som röstade på Piratenpartei i Nordrhein-Westfalhen.

På denna långa väg vandrade vi inte ensamma. Piratenpartei, ett av de första av nu väldigt många piratpartierna världen över, hade året innan, september 2011, kommit in i delstatsparlamentet i Berlin med 8,9 procent av rösterna. ”Meh, det är bara de där halvknäppa Berlin-liberalerna som röstar flummigt!” hördes från en del håll. Dessa stämmor hade fel. Ett halvår senare lyckades Piratenpartei också komma in i det mer traditionella Saarland, och maj 2012 äntrade partiet ytterligare två delstater. En av dessa var Nordrhein-Westfalen – det är förresten därifrån den där bilden kommer [pekar på bilden] – Nordhrein-Westfalen, som, med sina 18 miljoner invånare, var dubbelt så stort som Sverige sett till befolkningen.

Den insikten, tillsammans med den stora roll i Europas ekonomi och politik Tyskland kom att spela då de ekonomiska kriserna avlöpte varandra, födde en ny insikt: detta var stort. Piratenpartei var större än svenska Piratpartiet någonsin blivit. Och som vissa gammelmedia påpekade: Tyskland hade givit upphov till såväl den konservativa som den gröna rörelsen decennier tidigare, rörelser som sedan spritt sig över världen. Kanske var vår egen roll, det svenska Piratpartiets, egentligen inte alls att gå före parlamentariskt på hemmaplan – utan istället att visa vägen för rörelser utomlands, rörelser som verkade i öppnare och mer lättpåverkade politiska landskap?

Dessa tankar var egentligen inte obehagliga, trots att de reducerat vårt eget piratparti till inspiratör snarare än i sig verksam politisk kraft. En världsvid rörelse var förvisso vad Rick, vår tekniker, planerade att skapa. Ett återkommande mantra i valrörelsen 2009 var att vi skulle förändra ”Sverige, sen Europa och slutligen världen, i den ordningen”. Att det nu istället såg ut att bli ”Europa, sen Tyskland och slutligen världen” istället hade Rick knappast något emot. För vi hade förvisso redan börjat förändra Europa. Den plats i EU-parlamentet vi fick i valet 2009 användes initialt med stort fokus på Telekompaketet, där Christian Engström och Henrik Alexandersson med stor hjälp av diverse likasinnade i andra partier, främst gröna, lyckats göra EU-lag av principen om att ingen medborgare får stängas av från nätet utan föregående rättegång. En sådan självklarhet krävde enorm kamp, opinion från omvärlden och in i det sista nattmangling, alltså att politikerna satt uppe ända in i natten för att förhandla färdigt.

Och det var i EU-parlamentet avgörandet kom. Rättssäkerhetens seger i Telekompaketet – som upphovsrättsfanatikerna tidigare försökt använda för att genomföra repressiv lagstiftning på europeisk nivå – blev inte vår första. December 2011 tillträdde Amelia Andersdotter sin tjänst som EU-parlamentariker för Piratpartiet, så skaran EU-ropeiska pirater fördubblades. Och redan sitt första halvår skulle våra bägge parlamentariker möta en av sina största utmaningar någonsin.

ACTA.

Fyra bokstäver som för oss äldre pirater än idag skälver med de förlegade tankesättens vedervärdiga kraft, med den reaktionära maktposition upphovsrättsindustrin in i det längsta sökte upprätthålla, med de nätfientliga strömningarnas teknikfientliga avsky. ACTA var i grund och botten ett internationellt handelsavtal. Hur kunde det komma sig att något sådant skulle väcka vår vrede? Jo, ACTA gick längre än dess uttalade syfte, att skydda marknaden från varumärkesförfalskade varor. Mycket längre.

Det som initialt påkallade vår uppmärksamhet var läckta formuleringar, om sådant som att tullen skulle få beslagta datorer för att genomsöka dem efter fildelat material. Läckta – för själva avtalstexten var hemligstämplad. Detta var innan avtalstexten var färdigförhandlad, och förhandlingarna – hade man beslutat – skulle ske aktivt dolt för parlamentens, folkets och journalistikens insyn i processen. Vilka fick då förhandla? Människor man trodde, i brist på transparens, skulle kunna företräda så många intressen som möjligt, och därtill en bunt folkvalda för att få med det så kallade allmänintresset?

Nejdå, inte alls. Sådant gick inte riktigt för sig i så här stora avtal. Istället förhandlade odemokratiskt valda byråkrater som företrädde de olika parterna, bland annat USA och EU, tillsammans med amerikanska upphovsrättsindustrin.

Ja, så var det. Vad som skulle kunna bli lagstiftning i flera länder världen över diskuterades alltså bakom stängda dörrar – med storföretag från USA vid förhandlingsbordet, som enda företrädare för det icke-statliga samhället. Byråkrater som inte valts demokratiskt utan bara tillsatts utifrån oklara grunder tillsammans med amerikanska skiv- och filmindustrin i formella överläggningar om kommande lagstiftning – kan en bild av korporativism bli mer tydlig? Det jag hoppas är att ACTA-förhandlingarna var något slags unikum, något extremt. För betänk alla avtal som inte berörde nätet, som inte kunde uppmärksammas av någon rörelse, som om de hölls dolda för folket helt enkelt förblev dolda.

Hur utbredd var egentligen korporativismen i Europa vid denna tid?

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, sakpolitik, pirataktivism,, , , , , , , , , , , , , , , , pirataktivism, seger, segrar, val, valvaka, valvakor, demokrati, Tyskland, Europa, Piratenpartei, delstatsval, Nordrhein-Westfahlen, öppenhet, transparens, insyn, , , , , , , , , , , EU, EU-parlamentet, Christian Engström, Amelia Andersdotter, Henrik Alexandersson

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Så ser samhället tyvärr ut att bli; för att behålla sitt privatliv privat, måste en göra något särskilt; endera måste en skriva på avtal, betala, eller använda krånglig datorkryptering.

Ipredator lanserades för några dagar sedan. Det är en tjänst från The Pirate Bay-personerna som gör att folk kan surfa anonymt. Bra, eller hur? Ja, men det finns ett krux: den kostar. Visst, jag kan förstå Peter, Fredrik och Gottfrieds behov av pengar för att kunna tillhandahålla tjänsten, men det känns ändå lite… obehagligt… att en behöver betala för att få sin rätt till privatliv upprätthålld. (Att överhuvudtaget en skall behöva vända sig till någon annan än staten, eller behöva använda ett visst verktyg, för att få ha kvar sitt privatliv, är förstås läskigt nog i sig, men att det dessutom skall kosta ekonomiskt är än mer galet… Jag skyller inte på The Pirate Bay, utan på lagstiftarna som åsamkat en situation lik denna.)

Naturligtvis har gammelmedia världen över uppmärksammat detta (listan från Scaber Nestor): Metro, DN, SvD, medievärlden, AB, AD, CNET-News, CDNet France, Publico (es), Punto Informatico (it), Compulenta (ru), IDG now (Bra), Biznesnet (Po), Numerama, NRK, IT-Avisen (No), Chip online (De), Der Standard (de), ITCafé (Hu), Léxpansion, Techspot, SiliconRepublic, ElectronLibre, Metro France, Publico (es), Info-Online (Bra). Scaber Nestor noterar, utöver att ha sammanställt listan, att denna uppmärksamhet antagligen skulle kostat åskilligt i reklampengar.

Bloggosfären har, förstås, den också uppmärksammat Ipredator: Johnys godbitar, Under ytan…, VA.se, En objektiv sanning, Leo Erlandsson, Cosmiccloud´s blogg om IT, datorer m.m, Törnebohms, theblackjacker.se, I’ll conquer ‘em all!, Tommy k Johansson, MinaModerataKarameller, Karl Sigfrid… Nu får ni googla själva.

Och detta är bara ett exempel. I en (S)-upphovsrättsmotion (som jag kommenterade häromdagen) lades ett förslag fram som stack ut ur mängden av ganska dåliga förslag: ett förslag om negativ lagstiftning, mer specifikt att alla som inte skrivit på ett avtal med skivbolagen skulle kunna få sina IP-adresser lagrade. Jag saknar ord för att beskriva det, mer än ”korporativism”… Ännu mer uppenbart legaliserad utpressning än IPRED? ”Skriv på, annars kränker vi ditt privatliv – med lagens stöd!”Även Sidvind kommenterar.

Eller det relaterade förslaget från Stim om ”frivillig” Stim-avgift, som Christian Engström (Piratpartiet) kommenterar såhär: ”Den som inte vill betala den ‘frivilliga’ avgiften till Stim – exempelvis för att han inte laddar ner någon musik – riskerar fortfarande att bli utsatt för utpressningsbrev från skivbolagen, och indragen i kostsamma civilmål i domstol för att inte tvingas betala hundratusentals kronor i skadestånd.” Det har i och för sig inte särskilt mycket med privatliv att göra, men däremot en annan mänsklig rättighet: rättssäkerheten (”rättssäkerhet” nämns inte i FN:s deklaration, men artiklarna 7, 10 och 11, verkar vara till för att upprätthålla rättssäkerheten och skydda alla och envar mot sådant som IPRED – som är en förutsättning för Stim-avgiften – innebär).

Det är trevligt att det fastän staten överlag verkar gå åt hårdare och hårdare mot Internets frihet inte saknas motstånd i den etablerade politiken. En överhängande majoritet av EU-parlamentet förklarade att de inte ville strypa Internets frihet. Fast vi bör inte ropa hej än, uppmanar HAX. Nåja, alltid något, sa piraten. Gammelmedia har dock ropat hej, men det senaste hej-ropet var i alla fall mycket kritisk till vad som sker i EU, och tog upp några av de dåliga EU-lagförslagen – och detta på ledarplats i DN! Jag tror aldrig jag kommer första mig på den tidningen…

Att överhuvudtaget försöka länka till alla bloggar som uppmärksammat vad EU gjort vore att ta sig vatten över huvudet – men ett riktigt bra inlägg vill jag ändå uppmärksamma: Fredagens politiska drinkar av Leo Erlandsson. Nytt, annorlunda och intressant upplägg, och dessutom massor av länkar – kort sagt ett föredöme för hur ett blogginlägg bör vara.

Vad EU-parlamentet gjort som däremot har juridisk betydelse, och inte kan vara enbart tomma ord, är att återigen förkasta Franrikes Hadopi-förslag, som innebär att folk som misstänks (!) för illegal fildelning som inte slutat efter två varningar ska stängas av från Internet.

Tredje gången gillt tycker franska regeringen bör gälla vid misstänkt kriminella fildelning. Hur många varningar ska korkade lagförslag få på sig innan de slutligen skrotas?

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Eva Lena Jansson (blogg och senaste blogginlägg), som – om jag uppfattat saken rätt – företräder socialdemokraterna i immaterialrättsliga frågor samt sitter i riksdagen, twittrade idag om den motion hon och några andra (socialdemokrater, antar jag) skrivit klart. Den finns att läsa (OBS: länk uppdaterad) på Björn Sundins (en av motionförfattarnas) webbplats. Jag citerar vissa valda delar av motionen, för att sedan bemöta dessa med mina argument.

Vår traditionella upphovsrätt, anpassad till en pappersbaserad informationsspridning, uppfattas redan idag som omodern. Detta samtidigt som många av de lagförändringar som genomförts har motiverats med att upphovsrätten behöver skyddas i en tid då det blir allt svårare att upprätthålla kontrollen av hur exempelvis musik, film och böcker sprids.

Detta stycke i början av motionen lovar gott. Ja, upphovsrätten är omodern. Ja, upphovsrätt handlar om kontroll av hur kultur, kunskap, tankar, sprids.

Det fria spridandet och nedladdandet av information som har möjliggjorts genom digitaliseringen har även ideologiska drivkrafter: slagordet ”information want’s to be free” symboliserar idén om ett nytt samhälle byggt på obegränsad informationstillgång och människors fria samverkan, snarare än marknadsekonomins principer om utbud och
efterfrågan. Även om det också finns enskilda personer och/eller företag som tjänar pengar på att förmedla upphovskyddat material ”gratis”. Mot fildelarnas gratisekonomi står underhållningsindustrins ambition att tjäna pengar på varje nedladdad informationsbit.

Först börjas stycket förnuftigt med att förklara att det finns en ideologisk underbyggnad, ett slags motstånd mot kapitalismens pengar pengar pengar-tänk. Men sedan går den tillbaka till det kapitalistiska perspektivet; det talas om ”gratis”. Gratis är inte nyckelordet för de flesta pirater. Fri är nyckelordet för de flesta pirater. Fri att sprida, remixa och använda, så länge det sker icke-kommersiellt. Ofta jämställs fildelning av upphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse med stöld (av allt från gräsklippare till bilar). Jag skulle snarare vilja jämställa det med kopiering (av allt från gräsklippare till bilar). Någon som tycker att det borde vara illegalt att kopiera bilar icke-kommersiellt?

Resultatet [av immaterialrättens utbredning] har blivit ett ökat fokus på äganderätten till information och kunskap. Något som riskerar att leda till en utveckling där informationen blir en fråga om makt och ekonomi, inte om demokratiskt inflytande och ökad transparens. Samtidigt kan man konstatera att skyddstiden för ett upphovsrättsverk är orimligt lång tid. En tid som förlängdes vid en harmonisering på EU-nivå.

Välskrivet! Upphovsrätt är nämligen just äganderäätt av viss information, kunskap – tankar, åtminstone. Just nu lyssnar jag på Spotify, David Bowies låt ”Life on Mars”, något jag gjort många gånger tidigare. Jag kan texten utantill. Har jag texten rent fysiskt (filosofiska åskådningar som menar att inget immateriellt finns, att allt är orsaksbestämt, att människan är att likställa med en robot och att alla tankar, låtar och så vidare existerar i form av kemiska reaktioner i folks hjärnor lämnar jag därhän – för med ett sådant synsätt kan allt vad moral, mänskliga rättigheter – såväl upphovsrätt som privatlivsrätt – heter förkastas)? Nej. Det är en tanke. Bör jag få sprida mina tankar? Bör yttrandefriheten finnas, och enbart få inskränkas om synnerligen starka skäl, till exempel rikets säkerhet, föreligger? Jag anser det. Upphovsrätten är inte ett rättfärdigat skäl till inskränkning i yttrandefriheten, enligt min mening.

I denna kultur- och idékamp är utmaningen för socialdemokratin att finna en rimlig balans som respekterar såväl medborgarnas informationsfrihet som upphovsrättsägarnas intressen. Vi anser att en långsiktigt hållbar upphovsrätt som säkerställer den legala tillgången till information, kunskap och kultur samtidigt som artister, konstnärer och författare garanteras en rimlig ersättning för sitt arbete och rätt att bestämma över sitt verk.

Låter bra med en balanserad upphovsrätt, definitivt. Däremot anser jag inte att folk har rätt att få en rimlig ersättning för sitt arbete, om de inte lyckas komma på något sätt att få det. Om jag lägger ned massor av arbete på ett filosofiskt resonemang och skriver en bok i ämnet – har jag då (moralisk, inte juridisk) rätt att hindra någon annan från att sedan, utan att betala mig eller få min tillåtelse, bygga vidare på mitt arbete, förfina mitt resonemang, lägga till något, ta bort något, eller kanske helt enkelt tycka att det är bra och sprida det utan ändring? Jag anser inte det. Inte beslutsfattarna heller, tydligen, eftersom lagen ser ut som den gör. Principen ”folk bör ha rätt att bestämma över vem som får nyttja deras arbete och hur” fungerar alltså inte.

Vi vill också värna konsumenternas rätt att använda musik, filmer och annat som de lagligen köpt. Lagstiftarna bör inte hjälpa stora mediebolag att ta betalt flera gånger för samma produkt – från samma konsument. Det borde ligga i branschernas intresse att använda den nya tekniken, inte att motarbeta den. Samma multinationella bolag som skapar lagringsmedia som kan lagra exempelvis musikfiler i mp3-format för flera hundratusen kr, driver i andra sammanhang stämningsansökan mot dem som tankat sitt lagringsmedia med både legalt och illegalt nedladdad musik.

Förnuftigt, även om jag tycker att detta är en fråga för beslutsfattarna, inte marknaden.

Vi vill värna integriteten, allas vår rätt att exempelvis använda internet eller lyssna på vilken musik vi vill utan att detta utgör en del av en omfattande övervakning av vårt liv. Allt fler tillbringar alltmer av sin tid på nätet. Genom en kartläggning kan därför en mycket omfattande bild av personers vanor samlas in, inte bara vad det gäller upphovsrättsskyddat material, utan det gäller också exempelvis vilka forum man deltar i och vilka man har interaktiva samtal med, vilket i sin tur säger en hel del om personens livsmönster.
Skadan eller kränkningen om en sådan kartläggning skulle komma ut måste bedömas som potentiellt mycket stor för den enskilde. Lagring av datauppgifter bör kunna begränsas både i tid och i omfattning.

Väldigt bra, förutom det sista. Lagring av datauppgifter bör inte bara begränsas; det bör helt enkelt inte ske.

[(S) bör tillsätta en utredning av immaterialrättsliga frågor med personlig integritet och andra frågor medtänkta.] Tänkbara förslag som bör studeras är att införa någon form av ”nedladdningsavgift” (motsvarande den så kallade ”kassettskatten” som finns på lagringsmedier idag), bredbandsavgift, att ge lagstöd till frivilliga överenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmanna-organisationerna eller att pröva någon form av ”omvänd lagstiftning” som innebär att endast den som inte ingår avtal med upphovsmannaorganisationer kan bli föremål för övervakning i form av exempelvis lagring av ip-adresser. Skyddstiden för ett verk bör ingå. Man bör också utreda om kassettskatten som idag finns ska avskaffas.

Här når jag punkten där vi är riktigt oense. Nedladdningsavgift kan först verka bra, men innan jag fått tillfredsställande på Christians Engströms invändingar är jag motståndare till den. Vad bredbandsskatten anbelangar… tja, ingen neutral forskning visar på att den illegala fildelningen skadar kulturskaparna (möjligtvis skadar det dock skivbolagen, men de har helt enkelt spelat ut sin roll och bör inte få egna lagar), alltså bör den inte införas. Dessutom finns problem med fördelningen av pengar. Lagstöd till frivilliga överrenskommelser mellan konsumentorganisationer och upphovsmannaorganisationer är så vagt – ”konsumentorganisation” kan betyda vad som helst – att jag inte kan kommentera det. Den omvända lagstiftningen däremot, har jag en klar åsikt om. Det är

FEL!

Ens personliga integritet, ens privatliv, ha man rätt till alltid, inte bara om man avtalat med en branschorganisation om det. Omvända lagstiftningen är intet annat än ytterligare ett uttryck för den korporativistiska tendens som nu ses i samhället.

Detta är korporativism.

Vad vet jag, kanske någon socialdemokrat  som tröttnat på dåliga upphovsrättsargument läser detta. Jag har ett förslag. Gå med i Piratpartiet! Och rösta på det i EU-valet 7 juni. För en delad kultur, för en fri kunskap, och, framförallt, vår rätt till ett privatliv. Otroliga värden står på spel.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »