Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Intervju’

En ny litterär recension – tack till Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner för inspiration. Den här boken fick jag syn på när jag besökte Östermalms bibliotek för någon vecka sedan då jag skulle låna datorer.

*

Sociala medier

– en halv sekund från ord till handling

Ronge, Paul

Foto: Nick Richards ("nedrichards"), CC-BY-SA 2.0

En social smartphone. Viktig för sociala media, och såväl
omslagsbild för samt tema i Paul Ronges ”Sociala medier”.
Foto: Nick Richards (”nedrichards”), CC-BY-SA 2.0.

Människan har i alla tider varit en social varelse. Vi har umgåtts, samarbetat, talat, berättat, musicerat och överlag levt våra liv ständigt på tvären med de gränser som skiljer olika individer åt. Förvisso är jag liberal och menar på att politiken måste utgå från individen; men politiken är inte allt. I samhället bortom maktens korridorer, juridiska dokument och ignoranta beslutsfattare existerar helt andra värden än dem som måste styra staten. Och det är här gemenskapen kommer in. Kanske kan enstaka individer uppnå lycka i total ensamhet; men de allra, allra flesta av oss tyr sig naturligt till andra människor. Kärleken och vänskap är – i all sin opolitiserade (nåja) enkelhet – mycket värdefullt för oss alla.

Men nog med klyschor och till saken. Sociala medier är en bok om Twitter, Facebook och bloggar (alltså bara traditionella sociala medier på webben; IRC och mejl tas inte upp) publicerad av medievetaren Paul Ronge. Nu skriver jag ”publicerad”, för bokens texter är bara delvis skapade av Ronge själv – boken utgörs av en hel klase intervjuer av massor av mediemänniskor. Och nu skriver jag ”medievetare”, för begrepp som ”PR-expert” har en förmåga att stöta bort mindre kommersiellt och mer etiskt/filosofiskt inriktade läsare (dit jag räknar mig själv). Ronges verk handlar visserligen till viss del om företagande, men då ur ett medieperspektiv (lite vagt påminner det om Magnihasa med vänners behandling av de 95 teserna), och det flummar aldrig in på urtråkiga vinst-/träffmaximeringsmetoder (jag tittar på dig, sökmotoroptimering, och jag tittar surt!).

Nej, istället håller Ronge kvar vid sina intressanta röda trådar: en om gränserna mellan privat/personlig/offentlig och hur de uppluckras eller snarare omvandlas, en om hur de sociala medierna kan användas för att driva och utveckla politik (och, som sagt, näringsliv) och en om underförstådda regler och normer  för uppförande privatpersoner emellan till näts. Det är ganska skickligt, med tanke på att intervjuoffren som snarare känns som -vittnen, -sanningsvittnen om de nya tiderna, har så vitt skilda bakgrunder. En ”medborgarlöns”-arbetande landsbygdsbo här, en riksdagspolitiker där, en forskare inledningsvis och en författare i blivande (och nätmässigt vardande) avslutningsvis.

Författarmängden gör att boken blir rätt varierad efter de medverkande personernas intresseområden. Som mer intresserad av de filosofiska och politiska aspekterna på sociala medier, är jag själv följdaktligen inte så jättenyfiken på intervjuer med olika bolags företrädare. Men Ronge har ett sätt att skriva – han är förvisso en PR-expert 😉 – som går hem, och då inte  på det simpla viset av typ Ipren-mannen (höll på att skriva IPREN-mannen, för att jag skrivit IPRED med versaler så ofta… politikskadad…). Paul Ronge är istället uppenbart intellektuell, och utan att förhäva sig själv och sina egna insatser i mötena med sina kontrahenter lyckas han förmedla sin seriositet. Vilket han säkert har något slags varumärkesbyggande baktanke med. Men det spelar ju ingen roll vilka bevekelsegrunder han har för sin trevliga, intellektuellt attraktiva framtoning – det viktiga är att boken blir bra.

Och det blir den. Allra bäst är den givetvis då de mest intressanta människorna får tala ut. Bland dessa hittar vi Mats Lindberg, en professor i statsvetenskap, som resonerar kritiskt om medieteori utifrån Jürgen Habermas, vars (tydligen) klassiska verk Borgerlig offentlighet på något sätt utgör den intellektuella grund som Paul Ronges snart tre förändringsfyllda decennier år senare lutar sig mot. Svaren från mymlan (Sofia Mirjamsdotter), en av de allra klokaste inom sociala medier i Sverige, är givetvis läsvärda, liksom de hennes tidvise kompanjon Deeped (som skrev ett klokt inlägg så sent som idag) ger kapitlet därpå. Kvällstidningarnas bägge chefredaktörer är närmast definitionsmässigt intressanta i deras roller; så värst mycket nytt kommer de inte med.

Det gör däremot en del andra, som jag inte väntat mig fängslas så av. Hit hör Alex Schulman, som basically erkänner att hans tidigare elaka roll var en konstruerad och till verkligheten föga kopplad persona han lanserade inte för att såra utan för att, tja, få uppmärksamhet och underhålla, verkar det som. Det verkar också som att Schulman – vars betydligt mer seriösa och kärleksfulla senare alster, såväl hans böcker som hans nya blogg, hyllats – uppriktigt ångrar mycket av det han lät sin delvis fiktiva nätsida säga. Men hit hör också Blondinbella/Isabella Löwengrip, som jag tidigare hade trott var någon pseudokunnig utseendefixerad människa med visst sinne för affärer. Nu är jag istället övertygad om att Blondinbella är extremt intelligent, betydligt mer penga- än utseendefixerad och med föga ädla motiv i sitt bloggande. Det har inte med någon egentlig antipati mot Blondinbella som person att göra – hon har gjort en del riktigt bra saker – utan min motvilja handlar istället om min antipati mot den kalla rationalitet som driver många företagare.

Den allra mest skärpta skildraren och skildrade i Ronges samtidsskildring är nog Tindra-Anette Boström. Denna bloggare – en av få integritetsdito jag inte kommit särskilt mycket i kontakt med (jag trodde inte alls tills jag alldeles nyligen, i ett annat sammanhang, upptäckte hennes kommentar på ett inlägg från 2008 – där jag för övrigt luftar rätt tokiga rösträttsåsikter; hur tänkte jag…?) – har på grund av diverse strukturella så kallade problem inte något arbete och går därför på statliga bidrag. Men lite likt sargoth/Piratkatten/Magnihasa verkar Boström inte uppfatta detta som något egentligt dilemma; istället ägnar denna mästertänkare sina dagar åt att sätta sig in i samtidspolitiska frågor av vikt, inte minst medborgarrättsrelaterade sådana. Att läsa Boströms tankar om dessa och om sociala medier är oerhört givande. Så om inte annat, låna boken för att läsa just hennes kapitel!

Frågor, att vrida, vända, bolla med, spinna vidare på, och slutligen kasta ut i bloggformat på den världsvida väv vi kallar nätet, finns det oerhörda mängder av – boken är inte någon instruktionsbok (mer än några tips på bokens sista fem sidor) eller något encyklopediskt verk, utan istället av en intervjubaserad, rätt lättsamt filosofisk natur. Detta inlägg skulle kunna  bli trenne gånger så långt utan att något mer än min tid (jag drar till Stora Karlsö med Fältbiologerna i morgon för semester) begränsar mig. Men jag tror det räcker här. Att jag ska låta recensionen av denna bok få ett värdigt avslut nu. En sista fundering får bli att jag om jag ska nämna någon reell brist saknar vissa initierade tänkare – Rasmus Fleischer, Emma Opassande, sargoth, Rick Falkvinge (och än fler jag knappt känner till finns)- i det digra verket. Men de kan jag å andra sidan följa på nätet.

Sociala medier är en bok som ställer ofta intressanta frågor och presenterar oftare intressanta svar från allra oftast intressanta tänkare rörande sitt ämne som ligger helt rätt i tiden. För om det är någon enda tes alla dessa disparata härolder för de tider som komma skall har gemensamt, är det deras starka övertygelse att sociala mediers betydelse endast kommer öka framöver. Däri instämmer jag. Och för att hålla koll på utvecklingen och kunna följa med i det sociala tågets färd är Ronges verk betydelsefullt (inte minst för de ”framtida forskare” Juholt talat sig så varm om). Och inte bara följa tågets färd – med Sociala medier i ena bakfickan, tvenne fulguider i den andra och Tweetdeck i den tredje kan du själv bli lokförare tillsammans med tusentals andra. Just det är förvisso de sociala mediernas kärna.

*

Paul Ronge: Sociala medier
Optimal förlag, 2010
274 sidor
ISBN: 978-91-7241-202-6

Andra recensioner: Paul Ronge själv – Paul Ronge under arbetsprocessenPaul Ronge om reaktioner efteråt – Erik Laakso – Doktor Spinn – Jimmy Mannungs bloggMimmimariesböckerKulturbloggen – Ramona Fransson – MotviktigtMikael Hansson – Arbetaren

Pusha gärna inlägget!

Tidigare recensioner…

  1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

…till skillnad från vad socialdemokraten tillika riksdagsledamoten Susanne Eberstein hävdar i en intervju (inslaget har sin början fem minuter och 22 sekunder in i klippet) på SVT Mittnytt. Nedan är den för detta blogginlägg relevanta delen av intervjun (först jorunalisten, sedan politikern och så vidare).

Debatten kring den här FRA-lagen gick ju väldigt hög i somras… Nu är den plötsligt genomförd. Nu är det tyst, eller hur?

Ja, det är obegrepligt. Men alla de som vara så högljudda då kanske håller på med fildelning, jag vet inte.

[något i min webbläsare ohörbart]

Möjligtvis att det är delvis samma grupper som nu har fullt upp med fildelningslagen.

Jag tror att hon har rätt. Nej, absolut inte om att debatten tystnat, men om att piraterna, som nog är några av de starkaste och mest framträdande motståndarna till FRA-lagen, nu istället debatterar IPRED. Ja, just det. Det är ganska svårt för en vanlig medborgare med yrke/utbildning på dagen att kunna bekämpa alla dessa dåliga lagförslag. Det finns många dåliga lagförslag, men folk har inte tid att sätta sig in i allt, helt enkelt (om inte folk har det som huvudsakliga intresse, men det är i alla fall svårt att hinna med alla dåliga lagförslag).

Är det rätt? Borde inte folk få… jag vet inte, kanske av staten påkostade utbildningar om aktuella lagförslag? Säg att det en gång i månaden arrangeras föreläsningar om de aktuella propositionerna och motionerna, möjligtvis med efterföljande debatt. Alla som vill får komma.

Nåväl, tillbaka till huvudfrågan. Kritiken mot FRA-lagen har inte tystnat, oavsett vad Mittnytt sagt (hur var det med källkritiken, gammelmedia?). Anders Widén uppmanar folk att ringa Mittnytt och påpeka detta faktafel. En god idé, som jag dock inte tror att jag kan genomföra; de skulle tro att det var en busringning. Hursomhelst upprepar jag:

Kritiken

mot

FRA-lagen

har

inte

tystnat.

Även Farmorgun skriver om detta; det finns också ett blogginlägg på Hultins tankegång om det. Även Olofs blogg nämner detta (genom att länka till Hultin).

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

//creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/

Foto: openDemocracy, Ssolbergj, CC-BY-SA 2.0, http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/

Foto: openDemocracy, CC-BY-SA 2.0, redigering av Ssolbergj – bilden kommer inte från denna intervju, men är likväl fri och passar i blogginlägget

Henrik Alexandersson uppmärksammade (översatt) detta först. Jag hittade det via bloggen Lite av varje. Margot Wallström har, i en intervju med BBC, svarat (eller undvikit att svara) på frågor rörande att irländarna, som röstat nej till Lissabonfördraget, åter skall folkomrösta om huruvida Lissabonfördraget eller ej skall införas. Fördraget i sig vet jag inte mycket om; vad jag hört är det dåligt och skulle göra EU än mer odemokratiskt, men jag har knappt någon kunskap alls om Lissabonfördraget; således kan jag inte uttala mig om hur bra det är.

Däremot kan jag tycka något om sättet politikerna försöker införa det på. Det är dåligt, dåligt, dåligt. Att först ha en folkomröstning, och sedan, bara ett par månader senare, ha en igen (för att folket röstade ”fel”), utan att, vad jag vet, någon särskild ändring av omständigheterna eller fördraget skett. Ytterst märkligt och ganska odemokratiskt. Uppenbarligen är politikerna väldigt måna om att införa det, även om det visar sig att folket är emot det. Nåväl, tillbaka till anledningen till detta blogginlägg: Wallströms (s) uttalande i en intervju rörande detta.

På Henrik Alexanderssons blogg finns intervjun nedskriven samt ett YouTube-klipp; intervjun är nu även översatt på Sagor från livbåten. Bland annat säger Wallström:

But lets leave it to the leaders to discuss what to do in a situation like this.

Detta är mycket märkligt. Min spontana reaktion var ”What…?”. Wallström säger alltså (underförstått) att vi (bloggare, fritidspolitiker, ja, folket, de som styr i en fungerande demokrati) bör strunta i detta, och överlåta allt till de goda ledarna och politikerna…? Wallström tycker inte om politisk diskussion bland vanligt folk… eller? Skall diskussionsrätten förbehållas politiker? Eller, vad var det nu för grundlag vi hade… yttrandefriheten? Ogillar Wallström den? Nej, nu överdriver jag lite, men det är bara för att min poäng skall framgå tydligare.

And the political leaders have invested so much political capital and time and energy to try to get a new machinery, to make the EU work better. So of course they will not give up easily.

Hmm… <ironi>Ja, stackars politiska ledare. De får ju inte alls extremt höga löner. Och det är inte det minsta deras yrke att förbättra EU. Det är så synd om dem, att vi av ren medkänsla bör låta förslaget gå igenom.</ironi> Att de ”naturligtvis inte tänker ge med sig så lätt” (fritt översatt) är ganska skrämmande. Är det att ”give up easily” om uppgivande sker till följd av folkomröstning? Knappast. En folkomröstning torde vara det tyngsta argumentet möjligt (möjligtvis undantaget grundlagarna) att sluta driva ett förslag. Naturligtvis kan frågan drivas vidare, men det bör inte ske så direkt efter folkomröstningen.

Som sagt, mycket märkliga svar av Margot Wallström. En mycket bra insats av intervjuaren, dock. Jag har aldrig sett någon journalist som så tappert försökt få svar på sina frågor.

Read Full Post »

Svenska Dagbladet har gjort en uppföljning på sin nyhet om att en manlig elev nominerat till att vara lucia på en skola (nyheten har jag skrivit om tidigare). Den intervjuade personen har sagt ”Jag tycker det känns som en självklarhet att man inte ska skilja på könen i någon fråga.” till SvD, och jag håller helt med den åsikten.

Read Full Post »