Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘forskningspolitik’

Paketet, utanför det ICA där mitt lokala Posten nu huserar. (Korporativism?) Paketet var mycket tungt.

Paketet, utanför det ICA där mitt lokala Posten nu huserar. (Korporativism?) Paketet var mycket tungt.

”Jag fick ett brev. Ett riktigt brev med frimärke.” Så sjunger Jocke Berg i Kents ”Duett”. Dessa ord har alltid haft ett slags exotiskt skimmer över sig för mig – som det barn av nittiotalet jag är, får jag sällan riktiga brev. Men så hände det, igår! Jag fick ett riktigt brev!

Nja, det är en sanning med modifikation. Brevet var i själva verket ett paket. Avsändare: Djurens Rätt. Denna anrika organisation kämpar mot djurplågeri i alla dess former och av alla dess syften. Och nu ska jag berätta hur det kommer sig att de skickar paket till mig.

Sedan jag blev semi-vegetarian vid 6 års ålder har jag sakta men säkert uppnått en syn på djur som varelser som inte bör utsättas för smärta. Den senaste tiden har jag också utvecklat den filosofiska grunden. Djurens rättigheter är i själva verket ingen mer än en naturlig utvidgning av begreppet ”mänskliga rättigheter” till att, då det är tillämpligt, även gälla kännande varelser. Rätten att slippa tortyr grundar sig i tortyrens hemskhet. Och tortyr är vedervärdig, oavsett vilken art den torterade tillhör – givetvis förutsatt att tortyroffret kan uppleva smärta.

Djur kan uppleva smärta; således går det emot principer om grundläggande rättigheter att uppsåtligen åsamka lidande hos dem.

Denna tes har jag alltså mer eller mindre burit på i flera år. Men först alldeles nyligen, i samband med Avaaz kampanj (som fortfarande är aktiv) för att stoppa slakten av Afrikas lejon, har jag verkligen fördjupat mig vidare i frågorna. Jag undersökte Djurens Rätt, en organisation jag var bekant med sedan tidigare, och kom fram till att våra åsikter överensstämde – utom eventuellt i frågan om djurförsök.

(Djurförsök för kosmetika är dock helfel – här finns inget moraliskt dilemma alls. Så skriv under namninsamlingen för att kosmetika som testats i djurförsök inte ska få säljas i EU!)

Nu har jag funderat mer på detta med djurförsök, och kommit fram till att de medicinska vinster sådana försök kan leda till likväl inte motiverar tortyr av djuren. Vill vi som samhälle rädda liv (vilket vi givetvis vill) finns andra, mer effektiva metoder att göra det på, som inte alls inkluderar lidande. Ökat bistånd, mer pengar till svenska sjukvården, större forskningsanslag och så vidare kan alla rädda liv, utan att någon kännande varelses grundläggande rättigheter ska behöva kränkas.

7 juli gick jag därför med i Djurens Rätt, och jag har därför gått med i deras utdelningsutmaning för den här sommaren. Det handlar kort och gott om att jag denna sommar ska dela ut material för Djurens Rätt. Materialet beställde jag på Djurens Rätts webbplats. Alla kan beställa material helt gratis (oavsett om de är medlemmar eller ej) där.

Och så kom de med posten! 50 affischer med texten Djur har rättigheter (kan ses på nätet), 50 affischer med texten Djur är inte mat (finns givetvis också på nätet) och 2500 foldrar om hur djur behandlas i livsmedelsindustrin, Djur är inte mat (de finns här)Dessa ämnar jag sätta upp respektive dela ut i Söderort där jag bor under kommande veckor, helst så jag blir klar innan sommarlovet är över. (Fokuset på mat beror på att det enligt min uppfattning är en mycket mer självklar fråga än djurförsöken, och att jag är betydligt mer insatt i de många nackdelarna – och man kan skriva under en namninsamling mot kött på Nobelfesten.) I vilket fall fortsätter jag kanske när jag är klar. Jag kommer blogga om denna djurrättsaktivism, i artikelserien Projekt 2500+100 som härmed inleds, och vem vet – när jag är klar kanske det blir ett Projekt 5000+200?

Utöver materialutdelningen – som dels syftar till att sprida information och förhoppningsvis påverka människor, dels till att jag ska komma ut och få motion denna sommar 😉 – tänker jag också försöka övertyga Piratpartiet om att anta en rättighetsbaserad djurpolitik. Just för att djurens rättigheter är en naturlig utveckling av människors rättigheter, och eftersom Piratpartiet är ett så rättighetsbaserat parti, tror jag det kan lyckas. Inlägg kommer småningom på Breddningsbloggen, och det kommer jag följa upp med en motion till höstmötet. Om ni har någon input på tänkbara pirata vinklar på djurpolitiken, skriv dem gärna i en kommentar!

Vidare tänker jag att även Fältbiologerna bör ta ställning för djurens rättigheter. Att, likt kampanjen för att stoppa avverkningarna av Ojnareskogen, ta hänsyn till ekosystem, arter och biologisk mångfald är bra och givetvis viktigt. Men det räcker inte med sådana övergripande perspektiv. Även de individuella djuren måste tas med i beräkningen, för att ens politik på allvar ska respektera djur och natur. Skalbaggar och träd har förstås inga rättigheter, eftersom de inte kan känna smärta, men däggdjur och fiskar utsätts för många hemskheter i profitens namn. Fältbiologerna är oerhört radikala (i positiv bemärkelse) i många frågor. Om organisationen inte ens har en åsikt i djurrättsfrågan (vilket jag är osäker på, men jag tror faktiskt inte det) är det således mycket märkligt. Känner du till något om synen på detta hos Fältbiologerna som organisation? Kommentera! Här blir det nog också en motion till nästa årsmöte.

Nå, that’s it. Nu skall jag ut och dra igång Projekt 2500+100!

Paketet när jag äntligen lyckats baxa hem det. Och nu ska materialet ut! :-)

Paketet när jag äntligen lyckats baxa hem det. Och nu ska materialet ut! 🙂

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, pirataktivism, aktivism, aktivismrapport, flygblad, flyers, flygbladsutdelning, affisch, affischeringkampanj, valkampanj, , , djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

TL;DR: IFAU-registret öppnar för ändamålsglidning och tillåter medborgarrättskränkande behandling av mycket känsliga personuppgifter om etnisk härkomst genom att undantag ges från Personuppgiftslagen. Stoppa lagen nu – riv upp, gör om, gör rätt! Skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Blogga! Twittra (#IFAU)! Facebooka! Mejla riksdagen! Ring regeringskansliet! Skriv insändare! Kontakta partierna! Visa att Piratpartiet och andra integritetsvänner fortfarande är en demokratisk kraft att räkna med – att vi gemensamt kan försvara våra rättigheter!

Foto: cosmic_spanner, CC-BY-SA 2.0

Foto: Mike Roberts (”cosmic_spanner”), CC-BY-SA 2.0
IFAU-registret innebär att vi går mot dystrare tider… eller?

Dystra tidender om det nya förslaget om IFAU-register sprids över landet – nu handlar det inte om att försvara friheten på Internet, utan om att försvara medborgarna från statlig registrering av medlemskap i fackföreningar och etnicitet. Men invändningar väcks. Är det verkligen så illa som alla tror? Finns reell grund för våra påståenden om massövervakning och medborgarrättskränkning, våra liknelser med FRA?

Det är det jag nu ska undersöka, genom att läsa vad som faktiskt står i regeringens lagrådsremiss. Jag granskar kapitel 2, ”Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering”, det mest intressanta – för det är här den eventuella blivande lagtexten finns. Så here we go!

Analys av lagtexten

Efter ett par inledande stycken som fastställer rätt självklara saker juridiskt, kommer den första intressanta biten här:

Förhållandet till personuppgiftslagen
3 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, om inte annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

I klartext: Personuppgiftslagen ska inte komma här och hindra vår fina nya lag med eventuella integritetsinvändningar. De kör vi över!

Och inte nog med det: regeringen får utan att rådfråga riksdagen frångå personuppgiftslagen gällande IFAU-registret ännu mer genom att skriva förordningar, om man nu skulle ha glömt att ta med någon integritetsvidrig sak i själva lagen. Nå, förordningar får inte se ut hur som helst; det ska i princip vara förtydliganden av riksdagsbeslutad lag. Men som vi vet från ACTA: ”förtydlinganden” kan ofta göra saken värre för medborgerliga rättigheter.

4 § fastställer att IFAU är ansvariga för hur de behandlar sina personuppgifter. Jodu. Men någon oberoende kontrollinstans – inte ens en sådan extremt urvattnad och verkningslös som FRA fick – ser man inte röken av.

I 5 § anges vad uppgifterna får användas för, alltså vilka ändamål de får finnas till för. Ändamålen är kort och gott forskning på arbetsmarknaden. Ett enligt mig inte särskilt viktigt ändamål – och inte alls i stil med den ”terrorism” FRA skulle kunna undanröja. Först var det terrorism, sedan Säpo, sedan allmän brottslighet och nu är vi framme vid forskning som motiv för ingrepp i medborgarnas grundläggande rätt till privatliv.

Sedan börjar det riktigt intressanta för oss:

6 § Personuppgifter som behandlas för de ändamål som anges i 5 § får också behandlas för att fullgöra ett utlämnande av uppgifter som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Detta öppnar upp för att uppgifterna ska kunna lämnas ut till andra och alltså inte enbart användas för forskning. Ett slags ändamålsglidning, med andra ord. Särskilt allvarligt är det där lilla ”eller förordning”, som innebär att regeringen – utan att behöva ens rådfråga riksdagen – genom att skriva nya förordningar kan besluta om hur utlämningar av information från IFAU ska gå till.

Skräckscenario: ett något mer extremt Sverigedemokraterna blir regeringspartner och får igenom en förordning som tvingar IFAU att lämna ut uppgifter om arbetslösa människor av arabiskt ursprung, för att dessa ska kunna kastas ut ur landet.

Vi traskar vidare genom juridikens djungel:

Känsliga personuppgifter

7 § Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering får för de ändamål som anges i 5 § endast behandla sådana känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204) som avslöjar etniskt ursprung eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa.

Av lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor följer att forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen eller sådana uppgifter som avses i 21 § samma lag måste etikprövas.

Eftersom det är av vikt för att förstå lagtexten tar vi en titt i 13 § personuppgiftslagen:

Förbud mot behandling av känsliga personuppgifter

13 § Det är förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar
a) ras eller etniskt ursprung,
b) politiska åsikter,
c) religiös eller filosofisk övertygelse, eller
d) medlemskap i fackförening.

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Uppgifter av den art som anges i första och andra styckena betecknas i denna lag som känsliga personuppgifter.

Förbudet i personuppgiftslagen innebär alltså att myndigheter inte tillåts behandla personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung och hälsa. Det är detta förbud som nu ska upphävas för IFAU.

Tanken må vara att uppgifter överlag ska vara anonymiserade – men lagändringen innebär att IFAU likväl får behandla icke-anonymiserade och därmed integritetskränkande uppgifter.

(Etikprövningen ger jag föga för. Den måste rimligen innebära att en ”avvägning” ska göras mellan grundläggande rättigheter och forskningsintresse. Och att göra avvägningar mellan grundläggande rättigheter och något annat fungerar inte; de ska vara absoluta.)

Men vad sägs mer specifikt om själva registren hos IFAU? Kan det var så att det där krävs anonymisering? Vi ska kolla:

Samlingar av personuppgifter
8 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, under förutsättning att uppgifterna inte direkt kan hänföras till en person. Uppgifterna får dock vara försedda med en beteckning som den myndighet uppgifterna kommer från kan hänföra till ett personnummer eller motsvarande identitetsbeteckning.
9 § Om det behövs för de ändamål som anges i 5 §, får det hos Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §, om uppgifterna är nödvändiga för en viss avgränsad studie, uppföljning eller utvärdering.

Djävulen ligger i detaljerna! 8:an ser ju rätt fin och bra ut initialt – den kräver att uppgifterna måste vara anonymiserade vad gäller IFAU:s kännedom – även om man kan ifrågasätta att koder som gör att uppgifterna kan av-anonymiseras och alltså faktiskt kopplas till en viss person om man har tillgång till andra myndigheters information får finnas där.

Men det är i 9:an det blir riktigt illa: det får hos IFAU ”även finnas samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat, som inte är sådana personuppgifter som avses i 8 §”. I 8:an avses anonymiserade uppgifter (som dock kan ha kod från annan myndighet); 9:an innebär att även känsliga uppgifter som inte anonymiserats får lagras. Visst, det vanliga svepskälet om begränsningar (i form av att uppgifterna bara får finnas där för särskilda specifika studier eller liknande) finns – men det spelar ingen roll. Det är själva lagringen av uppgifterna som är integritetskränkande i första hand, inte hur länge lagringen sker.

Jag antar att det är dessa stycken som ligger bakom medias påståenden om att de flesta uppgifter skulle vara anonymiserade. Förvisso sant. Men om en enda känslig uppgift angående en oskyldig människa lagras utan att den personen är misstänkt för något brott innebär det ett godtyckligt ingripande i människans privatliv.

Men sen så kommer ett par stycken med en minst sagt lovande rubrik – om begränsningar i registret (och därefter om tillgången). Vilka fantastiska skydd mot integritetskränkningar kommer nu? Ska bara t.ex. misstänkta brottslingar, eller människor som aktivt givit sitt tillstånd, få inkluderas i register enligt 9:an?

Begränsningar i behandlingen av personuppgifter

10 § Personuppgifter som inte direkt kan hänföras till en person och som ingår i samlingar av personuppgifter som behandlas automatiserat får inte behandlas i syfte att röja en persons identitet.

11 § Personuppgifter som endast får behandlas under de förutsättningar som anges i 9 § och som har samlats in för att behandlas inom olika avgränsade studier, uppföljningar eller utvärderingar får inte sambearbetas med varandra.

Första stycket gäller inte för sambearbetning av personuppgifter som är nödvändig för att återupprepa eller följa upp en tidigare genomförd studie, uppföljning eller utvärdering.

Tillgång till personuppgifter
12 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Nejdå. Det hela gäller alltså begränsningar efter att uppgifterna samlats in. Och då spelar det föga roll vilka regler som gäller – privatlivet kränks när uppgifterna väl samlas in. Vad som händer därpå är sekundärt. Så begränsningarna är som förskönande ”läppstift på en ful gris” (där grisen är IFAU-registret och läppstiftet är ”begränsningar” som är meningslösa) – läppstiftet må göra att det avlägset påminner mer om något vackert, men det hindrar inte att det fortfarande är en ful gris.

Sedan, efter en rätt vettig 13 (som bara berör anonymiserade=ej integritetskränkande personuppgifter), kommer ännu ett angrepp på de medborgerliga rättigheterna:

Gallring
14 § Personuppgifter ska gallras så snart uppgifterna inte längre behövs för det ändamål som de behandlas för, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat att gallring ska ske senast vid en viss tidpunkt eller att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

”regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer” kan alltså besluta att vissa ”uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål”. Detta kan gälla de allra värsta av uppgifterna, alltså känsliga uppgifter (etnicitet, hälsa) gällande identifierbara oskyldiga människor. Och lagringen ska kunna ske på obestämd tid. En enkel fråga: Är detta något vi verkligen vill att regeringen ska kunna göra?
Skräckscenario: Något högerextremt parti (det behövs bara en liten, liten radikalisering av SD) blir regeringspartner och får igenom att uppgifter om etnicitet ska lagras för all framtid, så att etniska ”släktträd” kan byggas ännu mer avancerat. Verkligen behändigt att ha om vissa etniska gruppers rättigheter ska kringskäras steg för steg – och SD vill redan idag inleda detta, genom att kriminella utrikes födda (men inte inrikesfödda!) ska kunna utvisas.

*

I sitt svar till något som verkar vara en tidigare text har Datainspektionen en del vettiga synpunkter, men är lite för tillbakadragna i sin ändå tämligen skarpa kritik. Justitiekanslerns utlåtanden har jag inte hittat på nätet – har ni? Lagrådet ska nu få kolla på förslaget och potentiellt granska det mot grundlagen; där hoppas jag givetvis att integritetsaspekterna prövas mot Europakonventionens krav på respekt för privatlivet, som är en del av Sveriges grundlagar och som liknar FN:s deklarations. Och så vill jag helst ha en second opinion av den kunniga folkrättsdoktorn Mark Klamberg (FP) också, angående lagtexten överhuvudtaget; han är jurist, inte jag. Andra människor jag gärna ser input ifrån är Beelzebjörn, Joshen, Jens Holm (V), Mary X Jensen (M), Maria Ferm (MP)och Anna Troberg (PP).

Uppdatering: har nu hittat ett annat yttrande av Datainspektionen… men det verkar inte röra IFAU. Vad är detta? Någon som vet?

Slutsatser

Registreringen av oskyldiga människor grundar sig inte på någon konkret och individuell nytta med att registrera just den människan, och registreringen innebär också (ibland) att känsliga uppgifter (om etnicitet och hälsotillstånd) får lagras – något som tidigare inte tillåtits hos en vanlig, ej brottsbekämpande myndighet. Således innebär registreringen ett godtyckligt ingripande i många människors privatliv. Låt oss kolla på vad en mycket trevligare text,  FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, säger om detta:

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Således kan konstateras följande:

  • IFAU-registret öppnar upp för ändamålsglidning då regeringen får rätt fria händer att bestämma vilka IFAU får lämna ut personuppgifter till.
  • IFAU-registret inskränker den mänskliga rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande genom att samla in identifierbara personuppgifter om helt oskyldiga medborgare.
  • IFAU-registret innebär att uppgifter om etnicitet blir tillgängliga för staten, något som – ur ett historiskt perspektiv – är helt vansinnigt.
  • IFAU-registret riskerar (enligt Datainspektionen och Justitiekanslern) att öppna upp för situationer där det blir praxis att myndigheter ska få egna register, vilket givetvis vore än mer olyckligt för integriteten – ju fler register, desto större intrång.
Med denna juridiska bakgrund uppmanar jag nu er alla: skriv på mot IFAU-registret hos AvaazOch bygg opinion: blogga, blogga, mejla riksdagen (mitt eget mejl publiceras i ett nytt inlägg inom ett par dagar), twittra, Facebooka och skriv insändare (en egenskriven insändare kommer inom några dagar på denna blogg). Alliansen ska inte få komma undan med ytterligare ett svek i frågan om medborgares rätt till privatliv!
Odemokratisk snö?

Kan snön kan vi – övervakningen måste besegras! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Förresten är IFAU-registret inte det enda tveksamma ur integritetssynpunkt nuförtiden. Suck…

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpiratfrihetlagstiftning,,,storebror,godtyckestorebrorssamhällestorebrorssamhälletövervakningssamhälle,övervakningssamhället1984,,AvaazkampanjkampanjerlagstiftningEuropakonventionenden europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Too Long; Didn’t Read-version: Regeringen föreslår ännu mer övervakning. Nu måste vi väcka protesterna. Så blogga, mejla riksdagen, twittra, Facebooka, skriv insändare – och skriv på namninsamlingen hos Avaaz! Tillsammans kan vi stoppa detta!

Odemokratisk snö?

Övervakningen kan stoppas! Foto: almost witty, CC-BY-NC-SA 2.0

Det fanns en gång ett litet land som styrdes av en hyfsat demokratisk regering. Regeringen var tillsatt i allmänna val som gått korrekt till, men hade några problem. Regeringen förstod inte riktigt vad demokrati innebär. Demokrati innebär inte endast att medborgarna vart fjärde år får chansen att avskeda makthavarna och anställa nya. Demokrati innebär också minoritetsskydd, maktdelning, transparens och – kanske framför allt – en grundmurad respekt för människans fundamentala fri- och rättigheter.

Regeringen förstod kort sagt inte riktigt det här med mänskliga rättigheter.

Visst var respekten för mänskliga rättigheter på det stora taget ganska bra i landet.

  • Visst fanns det varken tortyr, dödsstraff eller andra kroppsstraff i landet.
  • Visst garanterade staten nästan alla sina invånare ett slags miniminivå av välfärd på pappret.
  • Visst talade de fina ord om rättigheter på nätet.
  • Visst var yttrande-, tanke- och tryckfriheten mycket långtgående.
  • Visst var polismakten i det stora hela demokratisk.
  • Visst var rättsväsendet överlag oberoende och kompetent.
  • Visst var maktmissbruk mycket sällsynt.
  • Visst var offentlighetsprincipen väldigt välutvecklad.
  • Visst förekom ekonomisk korruption nästan inte alls.
  • Visst förespråkades mänskliga rättigheter gentemot omvärlden.

Men samtidigt skedde ändå inskränkningar i människans grundläggande rättigheter.

slår ett nytt förslag från regeringen ner som en komet i landets politiska landskap (och som synes även det geografiska): ännu en ny databas med mycket känsliga uppgifter om landets medborgare ska upprättas. Uppgifter om även så känsliga saker som etnicitet och fackföreningsmedlemskap ska registreras i databasen.

Detta kränker naturligtvis nämnda mänskliga rättighet till privatliv (alla har en sådan, så länge de inte är konkret misstänkta för något brott), och det visar på en häpnadsväckande och odemokratisk ignorans om det kraftiga motstånd tidigare övervakningsinitiativ väckt. Därtill innebär det en farlig förenkling för eventuella framtida fascistoida partier som kommer in i regeringen (det har hänt i Grekland, det kan hända här) och vill behandla minoriteter på särskilt vis – mindre rättigheter, utvisningar eller sådant. Helt galet (liksom delar av det parti jag just länkade till…).

Men det allra galnaste är ändå syftet. Låt ta en titt på det påstådda syftet med olika sorters övervakning:

  • Med FRA hävdade man att syftet var att stoppa terrorism och skydda medborgarna. Påståendet var visserligen byggt på felaktig information och därmed värdelöst som argument (kryptering – som gör det möjligt för alla, även terrorister, att kommunicera helt utan att FRA tekniskt kan komma åt dem – gör att FRA-lagen inte alls skyddar mot terrorism) – men säkerheten angavs likväl som officiellt skäl.
  • Med Datalagringsdirektivet hävdade man att syftet var att göra som EU säger för att EU tvingade oss. Påståendet var visserligen byggt på felaktig information och därmed värdelöst som argument (juridiskt bindande lagar och konventioner – som gör det möjligt för ett medlemsland att strunta i direktiv genom att i EU:s egen domstol hänvisa till dem lagarna – gör att Datalagringsdirektivet borde vara frivilligt eller kanske t.o.m. olagligt att införa i EU) – men EU-tvång angavs likväl som officiellt skäl.
  • Med det nya registret är syftet att förbättra regeringens politik. Rakt ut sägs det. Registret ska nämligen användas av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), vars syfte just är att bl.a. utvärdera regeringens politik. Saken verkar klockren: regeringen har slutligen fattat att de misslyckats i arbetsmarknadsfrågor, men de vill inte riktigt erkänna det, så då får IFAU forska på hur politiken kan förbättras. Sådan forskning stödjer jag. Men den borde definitivt kunna ske utan att känsliga register skapas – allt borde kunna anonymiseras, om man vill kunna dra generella slutsatser.

”Visserligen är många av dessa uppgifter avidentifierade”, påstår Sveriges Radio angående de känsliga uppgifterna. Det är givetvis av yttersta vikt hur denna avidentifiering ser ut, hur många av uppgifterna som är avidentifierade, vilka som inte är det och varför de inte är det. Helt avidentifierade register ser jag inget särskilt integritetsproblem med.

Justitiekanslern och Datainspektionen är bägge kritiska till lagförslaget, som verkar ha tagits fram av arbetsmarknadsministern Hillevi Engström. Men det räcker inte – regeringen väljer att helt enkelt köra över dessa tunga remissinstanser. Redan 1 januari nästa år ska det vara lag av det hela. Riksdagsomröstningen lär väl då komma ganska omedelbart efter riksdagens öppnande i september. Då måste riksdagen ha folket i ryggen för att säga nej till denna övervakning! Så mejla riksdagen nu (det finns ett galant verktyg för att få fram deras epostadresser). Jag ska börja knåpa ihop mitt eget mejl och lägger ut det på bloggen kanske imorgon.

Och nu har jag skapat min första namninsamling hos Avaaz (ungefär som den för Peter Sunde): Stop the Swedish IFAU Register! Sprid namninsamlingen vidare på Facebook och Twitter (föreslagen hashtag #IFAU), och skriv under nu!

Pusha gärna Avaaz-kampanjen!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , Avaaz, kampanj, kampanjer, lagstiftning, , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Ett djurförsök avbildat i Joseph Wright of Derbys 1700-talsmålning An Experiment on a Bird in the Air Pump. Fågeln förlorar gradvis all luft och kvävs till döds, i vetenskapens namn. Här finns inget egentligt moraliskt dilemma; fågeln har rätt till liv och att slippa lidande, och experimentet handlar om enkel nyfikenhet, inte om att rädda människoliv. Till skillnad från de moderna medicinska djurförsök detta inlägg behandlar, som kan rädda människor.

Ett djurförsök avbildat i Joseph Wright of Derbys 1700-talsmålning An Experiment on a Bird in the Air Pump. Fågeln förlorar gradvis all luft och kvävs till döds, i vetenskapens namn. Här finns inget egentligt moraliskt dilemma; fågeln har rätt till liv och att slippa lidande, och experimentet handlar om enkel nyfikenhet, inte om att rädda människoliv. Till skillnad från de moderna medicinska djurförsök detta inlägg behandlar, som kan rädda människor.

Djurförsök i vetenskapligt, medicinskt syfte är en mycket komplex fråga. Å ena sidan är jag böjd att hålla med de som anser att alla kännande varelser har en rätt att slippa lidande. Å andra sidan menar jag att ett människoliv faktiskt är värt mer än andra avancerade djurs, att människans rättigheter (till exempelvis sjukvård) faktiskt har större tyngd och är viktigare att skydda än djurens. Å tredje sidan är det ju så att medan djurförsöken kan aktivt upprätthålla människors rättigheter, är det så att de aktivt inskränker djurens rättigheter.

Med andra ord: det handlar inte om att välja mellan att inskränka djurs rättigheter och att inskränka människors rättigheter; det handlar om att välja mellan att aktivt upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs rättigheter eller att passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inte inskränka djurs rättigheter.

Liknelse med ett rättsligt dilemma

Frågan om djurförsök liknar det klassiska exemplet med terrorismbekämpning:

Ponera att polisen får tag i en terrorist som de med 100 procents säkerhet vet känner till var en enorm bomb finns. Bomben kommer, om terroristen inte berättar var den är, detoneras inom en halvtimme, och antagligen döda hundratals människor. Terroristen vägrar helt att tala med konventionella förhörsmetoder. ”Är då terroristens rätt att slippa tortyr viktigare än hundratals potentiella terroroffers rätt till liv?”, kan man tänka sig, men det är feltänk.

Precis som med djurens rätt att slippa lidande kontra människors rätt till liv handlar det inte om att polisen ska välja mellan att aktivt inskränka terroristens/djurens rätt att slippa lidande eller att aktivt inskränka andra människors rätt till liv; det handlar om att välja mellan att aktivt upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs/terroristens rättigheter eller att passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inte inskränka djurs/terroristens rättigheter. Alltså inte om att döda någon («aktivt inskränka andra människors rätt till liv») ifall man väljer att inte utsätta någon för lidande, utan bara om att strunta i att tortera någon för att rädda någon och därmed låta den potentiellt räddade personen dö («passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs/terroristens rättigheter».

Som piratpartist som anser att varje enskilds människas fundamentala rättigheter aldrig får inskränkas anser jag att det i detta terroristexempel inte spelar någon större roll hur många människor som kan skadas om terroristen håller tyst; tortyr är ändå inte acceptabelt. Likväl är det okej att i nödvärn skjuta en annan människa som hotar en själv eller andra; våld är tillåtet i nödvärn, så länge det inte är ”uppenbart oförsvarligt”. Och här kommer vi till själva huvudfrågan: är tortyr alltid uppenbart oförsvarligt?

”uppenbart”? Även om jag anser att tortyr ärr oförsvarligt, är det verkligen ”uppenbart oförsvarligt”? Någon mer juridiskt kunnig får gärna yttra sig om huruvida polisiär tortyr skulle kunna försvaras i en rättssal med hänvisning till nödvärn – det vet jag inte; jag misstänker att nödvärn kanske inte är tillämpligt då terroristen personligen inte håller på eller är på väg att utföra ett brott; brottet, utplaceringen av bomben, har hen redan begått och hen är personligen nu oskadliggjord även om själva bomben inte är det – men den etiska frågan finns i vilket fall kvar.

Lösningar på terrordilemmat

En lösning som presenteras av Ove Bring i hans mästerverk till facklitteratur De mänskliga rättigheternas väg – spännande, intressant, tankeväckande, gedigen, nyanserad, så pedagogiskt att det inte krävs något mer än grundskoleutbildning för att förstå – är att tortyr förblir förbjudet juridisk, eftersom även om tortyr i just detta specifika terrorexemplet vore försvarligt (det verkar han inte riktigt på det klara med ifall det vore) skulle devalveringen av rätten att slippa tortyr vara potentiellt förödande och kunna leda till ett sluttande plan av allt värre och mindre motiverade kränkningar av rätten skulle inledas. Samtidigt sätter samhället (underförstått) mer eller mindre sin tillit till att den enskilda polisen i denna speciella situation skulle tänka på sitt samvete och faktiskt tortera terroristen för att rädda de hundratals människorna.

Eller så tänker man på det faktum att vi vet att det varje år, närmast rutinmässigt, dör hundratals personer i den svenska trafiken utan att rätten att köra bil inskränkts; den rätten är knappast viktigare än rätten att slippa tortyr. Eller för delen att miljontals människor årligen dör i torka, översvämningar, sjukdomar, hunger och andra mer naturligt framkallade katastrofer runt om i världen utan att dessa ofantliga mängder dödsfall – som så mycket kostnadseffektivera kan hindras jämfört med de jämförelsevis mycket få liv terrorismen tar i Europa – får mängder av resurser östa över sig.

Staten struntar alltså i att rädda människors liv i väldigt många situationer; varför man då inte skulle kunna strunta i det när aktion kräver tortyr, det är svårt att förstå.

So far so good, under omständigheterna, vad gäller bekämpningen av terrorismen. Den frågan har vi klarat av rätt väl ändå. Tortyren är oacceptabel; vill staten nödvändigtvis rädda hundratals liv (vilket förstås är en utmärkt idé) finns det gott om betydligt billigare, enklare och moraliskt helt oproblematiska katastrofer att rädda människor från i fattiga delar av världen. (En del verkar tycka att de fattigas liv inte är lika viktiga i svenska staten. I någon mån har väl Sverige större skyldighet att ta hand om Sveriges invånare, förstås, inte minst för att det är mycket enklare att hjälpa svenskar än andra givet geografiska och politiska förhållanden; men när det gäller att aktivt rädda liv i just det syftet, ja, då kan jag inte se hur Sveriges invånare vore så mycket viktigare.)

Tillbaka till djurförsöken

Men djurförsöken, då, igen. Kan samma linje drivas där? Att djurens rätt att slippa lidande är så fundamental att inget brott mot den rättigheten kan motiveras (bortsett från strikt självförsvar från attackerande djur, då), att all livräddning medicinska djurförsök kan leda till i själva verket på ett moraliskt plan kan ”kvittas ut” mot satsningar på annan livräddning i form av t.ex. distribution av redan utvecklad medicin till fattiga och potentiellt dödssjuka? Ju mer jag tänker på det, desto mer benägen är jag att svara ja – trots att det egentligen inte var min utgångspunkt då jag började skriva denna text.

Men så kommer andra tankar. Cancerpatienter. Barn som föds med de mest hemska av sjukdomar. Människor som lever under de värsta former av smärta. Dödssjuka människor. De som inte har något hopp om livet kvar. Beskedet, det hemska beskedet, att vetenskapen inte kan göra något. Att den understundom så diaboliska naturen får ha sin dödliga gång. Att allt som väntar är smärta och död.

Ska vi strunta i dessa människor? Ska vi strunta i att utveckla metoder för att rädda dem, när vi vet att våra fantastiska forskare skulle kunna hjälpa dem? Ska vi låta dessa människor lida och dö för abstrakta moralfilosofiska resonemangs skull?

Men så, återigen, den andra sidan:

Är det verkligen ”abstrakta” resonemang, att vilja rädda varelser vars existens annars präglas av en i vissa fall extrem och kanske till och med aktivt tilltagande smärta? Kännande, i någon mån medvetna och vad gäller smärtuppfattningen oerhört människolika existenser som inte får känna annat än lidande? Naturligt fria skapelser som vi förslavat för vår egen skull i trånga burar, där vi injicerar dem medel vi vet ofta orsakar vedervärdig pina och död?

Nej, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Och så slutar jag ungefär där jag mentalt började, men nu med mer klarsyn, större överblick: i den så jobbiga, tyvärr tidigare upplevda situationen av att hysa två oförenliga värderingar och fullständigt misslyckas med att förena dem till någon beständig åsikt i en fråga av yttersta vikt.

Samtidigt finns det ett par klara slutsatser som kan dras, utan att själva grundfrågan egentligen kommer närmare ett svar:

  • Om smärtsamma/riskfulla djurförsök ska vara tillåtna får dessa enbart ske om det är nödvändigt för väsentlig forskning. Vilken forskning som är ”väsentlig” kan diskuteras i all evighet, men i denna kontext avser jag med begreppet ”väsentlig forskning” helt enkelt forskning som utgör en betydande del i lösningen för att stoppa plågsamma och/eller farliga sjukdomar. I klartext: läkemedelsföretagen ska inte få plåga råttor för att de ska kunna sälja en effektivare nässpray, utan de mänskliga behoven måste vara större än så, mycket större. Kommersiella hänsyn ska aldrig spela in vid bedömningen av forskningens betydelse.
  • Om smärtsamma/riskfulla djurförsök ska vara tillåtna måste experimenten anpassas för att minimera lidandet och riskerna så långt det är möjligt utan att själva experimentets syfte hindras; ett exempel är enligt Djurens Rätt blodprovstagning via orbitalpunktion, något som tydligen riskerar att skada djurens ögon och vilket – trots alternativa tillvägagångssätt för blodprovstagning – fortsätter att användas vid djurförsök.
  • Överlag bör forskare försöka utveckla likvärdiga metoder som är alternativa till djurförsök och utveckling av sådana metoder bör subventioneras av staten, vilket idag sker i Sverige. En ny statlig utrednings  förslag om ett nytt kompetenscenter, som Jordbruksverket står bakom (deras John Bräutigam har samordnat utredningen) liksom Vetenskapsrådet och SLU, för att sprida kunskap om just sådan utveckling är något konkret som om det genomförs gör att alternativ till djurförsök på allvar får en prioriterad ställning inom forskningen, i linje med EU:s nya försöksdjursdirektiv från 2010 som träder i kraft 1 januari 2013 med dess fokus på ”3R-frågor” (man ska ”replace”, ”reduce” och ”refine” djurförsök, alltså ersätta, minska och förfina dem – ett lovvärt EU-initiativ för ovanlighetens skull!). Utredningen, Uppdrag om alternativa metoder till djurförsök, finns på webben.Vad gäller resurser ger statliga Vetenskapsrådet årligen 13 särskilt avsatta miljoner till forskning på djurförsöksalternativ (näringslivet ger 1 miljon). Vetenskapsrådets ansvariga för djurförsöksfrågor säger att ”[d]e experter som granskat forskningen […] inte haft något att invända mot forskningsprojektens kvalitet eller relevans. Däremot är det svårt att se vad forskningen lett till och i vilken utsträckning den minskat användningen av försöksdjur.” Utökning av de 13 miljonerna till säg 20 miljoner (för att börja satsningen ganska modest=genomförbart) bör alltså kombineras med en inriktning på forskning som i praktiken kan leda till att djurförsök ersätts.
  • Generellt bör mer resurser ges till forskningen så att annan forskning inte blir lidande av statliga satsningar på utveckling av alternativ till djurförsök. Sådan utveckling är givetvis viktig, varför den behöver få resurser; men mängder av annan, till djurförsök helt orelaterad forskning är också oerhört viktig, och eftersom forskningsmedlen är begränsade minskar naturligtvis deras anslag om anslagen till djurförsöksalternativ ökar. Därför bör forskningsmedlen i sin helhet utökas.

Men själv grundfrågan kvarstår. Så hjälp mig, läsare, genom att kommentera inlägget, oavsett din egen åsikt! Hur bör vi egentligen resonera kring detta? Vad är rätt och vad är fel?

Denna råtta, som använts i ett djurförsök, har onekligen vissa fundamentala rättigheter. Men hur viktiga är dem? Var går de etiska gränserna i förhållande till vår förmåga att rädda människoliv?

Denna råtta, som använts i ett djurförsök, har onekligen vissa fundamentala rättigheter. Men hur viktiga är dem? Var går de etiska gränserna i förhållande till vår förmåga att rädda människoliv?

Det är sannerligen inga lätta frågor. Inte så märkligt, egentligen. För frågan om medicinska djurförsök är en av de ganska få komplexa frågor där allt – hänsyn och empati, rätt och fel, ja bokstavligt talat liv och död – ställs på sin spets.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »