Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fiktion’

Nedanstående är påhittat, men det speglar min bild av hur det skulle kunna se ut om representanter för alla Sveriges större partier åt middag tillsammans, dock överdrivet.

*********************************************************************

– Välkomna ärade politiker till denna middag, som ni alla bidragit till med att ta med er egen mat – ett knytkalas! Samtliga av er kom hit idag i tron om att ni ensamma skulle få övertyga mig om att rösta på er i det stundande EU-parlamentsvalet, deklarerade värden för kvällen, den partipolitiskt obundna, men så kommer det inte vara. Istället kommer ni få övertyga mig genom diskussion med varandra. Kör igång! Först vill jag bara upplysa er om att åhörare finns utanför rummet, vilket jag hoppas att ingen invänder mot. Ingen invände.

Kristdemokraten hajade till.

– Det är en synd att ljuga! Kristdemokraten satt häpen och försjönk sedan i snabb bön, mumlandes något som lät som ”Gud förlåte denne man som vanärar dina budord, och…”, och råkade ha omkull ett ljus så att det började brinna i bordsduken, vilket dock ingen verkade lägga märke till utom piraten.

-Äh, fanns gud skulle vi ändå behöva avsätta honom. Viva la revolution! sade vänsterpartisten.

– Men om Gud… började moderaten.

-Åh, kan vi inte skippa den där diskussionen? Det verkar inte vara det mest relevanta just nu. Har ni inte märkt det så brinner det på matduken! avbröt piratpartisten.

Miljöpartisten och vänsterpartisten tog genast fram blöta handdukar de viftade med, men de kunde inte riktigt helhjärtat slita sig från diskussionen vid matbordet. Resolut sprang piratpartisten och hämtade brandsläckaren.

– Men vänta nu… kan vi inte tillsätta en utredning eller något? Det kan ju finnas något bra med att det brinner, sade socialdemokraten med medhåll från andra och hejade piratpartisten.

– Det brinner nu. Du ser det själv. Utredningar är onödig byråkrati, för alla är ju egentligen överrens om att det inte är bra att det brinner, eller hur?

Instämmande rop och applåder hördes från rummet utanför matsalen, där ett hundratal personer med flera olika partitillhörigheter stod och åhörde middagen piratpartisten trängde sig förbi socialdemokraten och släckte branden. Inte ett ord fick han som tack, förutom från vänster- och miljöpartisten.

– Ja, det var ju en olycklig incident, men allt verkar ha ordnat sig, sade den partipolitiskt obundna. Vad sägs om att hugga in på maten ni tagit med?

– Ja, men vänta, sade kristdemokraten. Vi ber bordsbön först.

– Absolut, instämde sverigedemokraten. Vi måste hålla på traditionerna, för vem ska annars göra det? Äkta svensk kultur!

– De abrahamitiska religionerna – det vill säga judendomen, kristendomen och islam – kommer ursprungligen från Mellanöstern, påpekade miljöpartisten.

– Men… det räknas inte! Det är ändå en svensk tradition! Öh… typ. Men be bara bordsbön nu, allihopa, annars får ni åka ut!

– Ursäkta mig, men det är faktiskt jag som är värden, och jag bestämmer vem som åker ut, sade värden kyligt. Dock, i demokratisk anda, tillsammans med er. Vilka röstar för att bordsbön är obligatoriskt?

Förslaget röstades ned av en majoritet.

– Ingen respekt för svensk kultur… suckade sverigedemokraten och utbytte  en vilka idioter-blick med kristdemokraten.

– Religionsfrihet är en mänsklig rättighet, sade piratpartisten. Ni kan inte tvinga på någon deltagande i era ceremonier eller traditioner. Naturligtvis får ni dock, om ni vill, ha era traditioner så länge de inte skadar någon.

– Bra, bra… Nu börjar vi äta. De som vill ber bordsbön, sade värden. Vad har ni med er?

– Jag har med närproducerad ekologisk grönsakssallad, sade miljöpartisten. Den är garanterat köttfri, för jag är själv vegetarian.

Moderaten, folkpartisten och centerpartisten hade köpt det finaste kött som fanns att köpa i butik i Sverige, som de motvilligt ställde ut på bordet för att låta de andra äta av det också. Krist- och socialdemokraten hade inte med sig något anmärkningsvärt, men sverigedemokratens matval vållade dock gensvar.

– Det är helsvenska kåldolmar, enligt urgamla svensk recept, sade sverigdemokraten, mäkta stolt över sitt matval.

Enligt en obekräftad teori var det Karl XII och/eller hans soldater som tog med sig såväl maträtten som namnet från Bender i dåvarande Osmanska riket (idag Tighina i Moldavien). Således kommer kåldolmar inte från Sverige… Ledsen om jag förstör din världsbild, men det finns få saker som faktiskt kommer från Sverige och är unika. Matkultur sprider sig över världen som filer över Internet, sade miljöpartisten. Sverigedemokraten teg.

– Jag har med mig mat taget från soporna, sade vänsterpartisten. Men var inte oroliga: jag har bara tagit fortfarande ätbar mat. Det är sjukt hur mycket kapitalismen slösar bort, samtidigt som fattiga i andra delar av världen svälter. Genom att till stor del äta mat som slängts kan pengar en skulle lagt på matköp doneras till hjälporganisationer.

Moderaten, centerpartisten, folkpartisten och kristdemokraten fnös och sverigedemokraten sade ”Sopmat? Vilken knäpp idé! Jag slår vad om att det kommer från något muslimskt land.”

– Det kommer faktiskt från amerikaner. Ja, kapitalismen har ett mycket starkt fäste där; det är ett slags motrörelse, sade miljöpartisten och rättade i och med det sverigedemokraten för tredje gången under middagen.

Alla började ta för sig av maten. Moderaten, centerpartisten, folkpartisten (som båda mest verkade göra som moderaten) och krist- och sverigedemokraten rynkade på näsan åt vänsterpartistens mat, men miljöpartisten lät sig väl smaka och piratpartisten var öppen för nya idéer, så hen smakade på det, dock utan att i och med det göra något ideologiskt ställningstagande. Socialdemokraten tog en liten bit.

– Oj, jag glömde visst att ställa fram min egen mat. Det är en sockerkaka, som efterrätt, sade piratpartisten.

Alla utom vänster- och miljöpartisten blev plötsligt misstänksamma.

– Hur vet vi att du inte blandat i gift i mjölet? Du trodde att du skulle vara så smart, va? Att förgifta oss på ett knytkalas, så att ingen skulle vet vem som gjorde det, va? anklagade moderaten vresigt.

– Bevisa att du har rent mjöl i påsen! sade kristdemokraten, att du inte har något giftigt mjöl!

– Men snälla ni, sade piratpartisten, i en demokrati ligger bevisbördan när ett brott begåtts på den som anklagar någon, inte den anklagade. Dessutom har det inte ens begåtts något brott än!

– Men det är möjligt att det har begåtts ett brott! Lås in piraten! Kasta bort nyckeln! För säkerhetens skull! ropade folkpartisten. Vad skulle hen här att göra från början? De sitter inte ens i riksdagen!

Miljöpartisten och vänsterpartisten tog piratpartisten i försvar, och det blev ett väldans kackel. Piratpartisten satt dock där helt lugn. Hen visste att hen skulle bli hörd snart, för värden skulle vilja veta mer vad hen tyckte om anklagelsen.

Och mycket riktigt:

– Tystnad! Tystnad. Låt piratpartisten själv försvara sig.

Kacklet blev ett sorl som blev ett mummel som blev viskningar som till sist dog ut. Och piratpartisten tog till orda:

– Jag har inte förgiftat mjölet. Mitt mjöl är helrent, det sätter jag mig heder som pirat på. Om ni låser in mig utan några som helst bevis, utan ens ett begånget brott, är det godtycke. Och alla har rätt att inte godtyckligt hållas gripen, precis som alla har rätt att inte få sitt privatliv inskränkt godtyckligt. Det är mänskliga rättigheter enligt FN:s deklaration över universella sådana vi talar om. Vi kan inte strunta i dem så fort minsta lilla anledning till det dyker upp – inte ens om anledningen vore mycket bra skulle vi strunta i dem. För mänskliga rättigheter är själva grunden för vår demokrati, vårt samhälle, och därmed i slutändan även säkerheten. Det är ingen slump att det är mer våld i diktaturer än i demokratier.

Miljö- och vänsterpartisten applåderade, liksom åhörarna utanför matrummet. De andra politikerna stod handfallna.

– Jag… Tack för maten, sade moderaten vresigt och drog på sig sin tiotusenkronorsrock.

– Vänta! bad piratpartisten. Kan jag få receptet?

– Aldrig i livet ska du få nyttja mitt arbete utan betalning till mig!

– Men jag kan lista ut det själv utan att du berättar det…

Moderaten blev paff.

– Då… då inför jag övervakning av alla kök för att upptäcka matstölderna!

– Vad…? Men det är ju själva grunden för mänsklighetens utvecklingen, härmande och vidarebygganden på andras arbeten! Hade grottmänniskan som först upptäckte elden stoppat andra från att också göra upp eld om de inte betalat hade vi fortfarande bott i grottor!

– Vem bryr sig! Jag sticker nu, sade moderaten vresigt och folk- och centerpartisten var snart efter. Dörren stängdes med en smäll. Sverigedemokraten tog kristdemokraten i hand; de kastade illvilliga blickar på de tre kvarvarande politikerna och avlägsnade sig de också, idelt mumlandes. Tre stadsjeepar – trots att moderaten, center- och folkpartisten skulle åt samma håll hade de var sin bil – hördes vråla iväg på vägen utanför.

Slutligen var enbart den partipolitiskt obundna, miljöpartisten och vänsterpartisten kvar, samt piraten. Alla hade börjat äta av sockerkakan. Den partipolitiskt obundna tog till orda:

– Ni tre har skött er bäst av alla närvarande. Moderaten var arrogant i sin blinda tro på marknadsekonomi och verkade egentligen inte bry sig om så mycket annat än pengar och center- och folkpartisten var i stort sett av samma skrot och korn. Kristdemokraten hade ännu blindare tro, och sverigedemokratens okunnighet och förutfattade meningar överträffade allt jag tidigare sett.

– Vem av oss tillfaller din röst? frågade miljöpartisten ivrigt.

– Jag är ledsen att inte kunna rösta på er alla, för det ni förespråkar är klokt. Vänsterpartist, dina idéer om rättvisa istället för girighet är trevliga, och miljöpartisten, i sanning är miljöfrågan – särskilt klimatet – akut. Men eftersom det som ligger mig varmast om hjärtat, och det är det som är mest hotat i dagsläget, är demokratin med tillhörande principer, och det i detta fall är en fördel att kunna fokusera på just den saken (som med den brinnande bordsduken), tillfallet min röst Piratpartiet.

*********************************************************************

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009val, EU, tro, fiktion, kultur, mat, miljö, klimat, klimatet, , , , , , , , ,storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, rent mjöl, rent mjöl i påsen, global uppvärmning, den globala uppvärmningen, rättssäkerhet, säkerhet, friganism, bordsbön, svensk kultur, M, KD, C, SD, FP, S, S, MP, V, PP, Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Piratpartiet, filosofiv, klimatförändringarna

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Nedanstående är naturligtvis fiktion.
****
Ifpi (ständig ordförande), Stim (ständig sekreterare) och musikerna (ständiga åtsagda medhållare) sitter i möte.

Ifpi: Nu går de väl ändå för långt!

Stim, förvirrade undrandes: ”Vilka då?”

Ifpi: ”De där… fi… fi… fildelarna! Brottslingarna och deras anhang! Piratpartiet!” Ifpi darrar på rösten av ilska. ”Fild… låt oss kalla dem f-personerna, har iscensatt en bojkott mot oss!”

Stim, fortfarande förvirrat undrande: ”Har de!”

Ifpi, som verkar vara lätt irriterad: ”Ja, jag sade ju det!”

Stim: ”Varför dådå?”

Ifpi, muttrandes: ”För att de ogillar oss.”

Musikerna: ”Fel! Ert fel!”

Ifpi och Stim kollar lite anklangande och undrande på musikerna. Likt ett barn som kommits på med att vara olydig, kollar musikerna förläget ner i golvet, skrapar lite med foten i marken och mumlar något som låter som ”det var inte meningen”.

Ifpi: ”Vad? Vadan denna grava anklagelse? Vi måste ju ständigt ta hand om er! Alla era klavertramp! Det är tack vare oss som ni inte sitter där ute som gatumusikanter och får tigga småpengar, som de tgiriga f-folket önskar!”

Stim nickar instämmande.

Musikerna, ännu mer förlägna: ”Jo, alltså vi… Det var inte meninge… Men alltså… Vi har hört att de säger att det är IPRE…”

Ifpi, avbryter musikerna och säger: ”Lyssna inte på dem! Hörde ni inte vad jag nyss berättade! F-folket är giriga och vill att ni ska hamna på gatan! Är det vad ni vill, va? Nej, tänkte väl inte det!” Ifpi lugnar ned sig lite och får något drömmande i blicken. ”IPRED (det är Inte PRoblematiskt Ersättningsinsamlande Direktivet) är en mycket fin lag som ni bör tacka oss för. De goda politikerna står på er sida, musiker! Var lugna! Ni är under vårt beskydd!”

Musikerna, lite tvekande om de får ställa frågan: ”Men vad är IPRED?”

Ifpi: ”Men det berättade jag ju just! IPRED betyder Inte PRoblematiskt Ersättningsinsamlande Direktivet!”

Musikerna: ”Jo, men vad innebär d…”

Stim: ”Nej nu, musiker, vill jag protestera. Litar ni inte på att vi förvaltar er ersättningsrätt väl? Att vi inte göra något som skadar er? Att vi är rättvisa?”

Musikerna, lätt olyckliga: ”Men våra fans säge…”

Ifpi: ”‘Fans’? ‘Fans’? Har vi inte lärt er att de som inte betalar för sig, f-folket, de som bojkottar, inte är fans! Fans är de goda, de som betalar för sig. Och de som inte betalar för sig är De Onda, f-folket.”

Musikerna ser fortfarande tveksamma ut. ”Sedan undrar vi om vi kan få ut lite mer av inkomsten… 20 procent klarar vi oss inte så långt på… Och ni lovade att höja procentandelen efter jul… För ni hade det så knapert med pengar…”

Ifpi med något lätt (falskt) beklagande och ursäktande i ögat: ”Vi har det fortfarande kärvt, musiker. F-folket blir allt mer aggressiva för var dag som går. För att kunna bekämpa dem måste vi ha pengar. Faktiskt mer än vi har nu.” ”Ni vill väl inte ruineras av f-folket?” tillade Ifpi när musikerna var på väg att säga något. ”Vi måste stoppa dem, annars får ni inget av intäkterna.”

Musikerna, lätt uppgivet: ”Som ni vill,  Ifpi.”

Stim: ”Och vi måste också ha mer för att upprätthålla vår beskyddande verksamhet.”

Musikerna suckar, men skriver lydigt på de nya avtalen som Ifpi och Stim räcker dem. Mötet förklaras avslutat, och musikerna lämnar rummet. Kvar sitter Ifpi och Stim.

Stim: Hahahahaha! Vilka veklingar! Väl talat, Ifpi.

Ifpi: Tackar, kära kollega. Ja, nog är de ena lättlurade dumskallar som inte vill annat än skapa musik. De förstår inte ett dyft av juridik eller pengatjänande. Att smälla i dem att ”f-folket” är onda var löjligt enkelt, nästan lika enkelt som att få dem att tro att vi är enda vägen till pengar och berömmelse.”

Ifpi och Stim skrattar gott och musikernas enfaldhet.

I Danmark skickas hundratals kravbrev till familjer som nästa dag ska vakna upp till en hemsk realitet; de måste betala tusentals kronor för något var och varannan person sysslar med. Musikerna funderar över varför de fortfarande måste ta andra arbeten för att försörja sig, trots det goda arbetet Ifpi ooch Stim gör.

Ifpi och Stim fortsätter att skratta.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Igår skrev jag om Datalagringdirektivet. Det blev ett mycket läst inlägg. Snart efter att jag skrivit det kom jag plötsligt på en berättelse. Inte en berättelse vars syfte var att vara bra/spännande/rolig, utan att framföra ett budskap. Det kändes nästan som att någon berättade den för mig, när jag funderade fram den. Jag visste inte riktigt hur lång tid jag bara suttit där. Kanske några minuter. Detta låter ganska flummigt, och riktigt så flummigt var det inte. Nåväl. Denna berättelse visar hur det skulle kunna gå med dagens (åtminstone hyfsat) demokratiska Sverige, om införande lagar såsom Datalagringslagen får fortgå.

Intet i berättelsen har jag själv varit med om (jag-formen är enbart för att jag kom på berättelsen i jag-form), drömt att jag varit med om eller hört någon vara med om. I den meningen är den alltså helt fiktiv, från första versal till sista punkt. Poängen är dock att detta, som beskrivs ha hänt i framtinde i berättelsen, skulle kunna hända. Poängen är att vi bör stoppa det. Poängen är att Piratpartiet plötsligt kändes mycket viktigare för mig.

Här börjar berättelsen/skräckscenariot

Jag åkte i bilen på en väg. Plötsligt kom en bil körandes mot bilen jag satt i.

Sekunden senare öppnade jag ögonen i vad om verkade vara en sjukhussäng. Utseendet i rummet var perfekt, som hämtat ur en framtidsfilm. Några märkliga apparater står bredvid mig.
– Hallå… börjar jag, men avbryts av en annan röst.
– Välkommen till år 2025!
– Vad…?
– Du råkade ut för en bilolycka. Genast fördes du hit. Detta är ett av de bästa sjukhusen i Den Nya Republiken Sverige.
– Jag förstår inte…
– Du har legat i koma en mycket lång tid. Ditt öde uppmärksammades stort i media.
– Varför? Att någon råkar ut för en bilolycka är väl inte ovanligt?
– Nej, men ditt tillstånd var ytterst osäkert. Det var ett unikt fall i fysiologins historia; du verkade kroppsligt vara helt frisk, men vaknade ändå inte ur koman. Detta startade en vild diskussion om dödshjälp och huruvida skattebetalarnas pengar borde användas till att betala maskinerna (som ändå behövdes för att du inte skulle dö helt).
– Men… Jag är ju kvar här?
– Ja, Fredrik Reinfeldt gick in och betalade för bästa möjliga vård.
– Reinfeldt?
– Ja, det var han ni krockade med. Trots att varken ni eller han begått något fel gick han in och betalade för dig. Hans politiska karriär var över efter det, eftersom han kände sig så skärrad.
Sakta insåg jag att vården inte var gratis och allmän längre, och att Reinfeldt nog ändå var en ganska sympatisk människa.
– Men… Hur gick det med de andra i bilen? frågade jag, som först nu börjat reflektera över det efter chocken att – vad det kändes som – ha förflyttats 17 år framåt i tiden.
– De mår utmärkt.
– Vad har hänt då, sedan 2008, i världen?
Sjuksköterskan räckte fram ett slags platt skärm till mig.
– Vad är detta? frågade jag.
– En multiplatta, var svaret. De första produkterna kom ut i stor skala på marknaden år 2013, och 2017 utnämndes de till Årets vara av Försäljarverket. De fyller samma funktion som 2008 års datorer, men de kan även användas som vad du känner som iPod, mobiltelefon och… ja, nästan alla tekniska prylar som finns. Alla tilldelas en vid födseln, nuförtiden.
Jag häpnade över denna mycket märkliga företeelse, och började testa multiplattan (som tydligen ägdes av mig nu). Den styrdes med handrörelse ovan den, och såg ut som en välgjord rekvisita från någon framtidsfilm. Jag hade dock först bara börjat läsa, när jag kom på en fråga. En ganska konstig fråga, men den slog mig, där jag satt i sjukhussängen.
– Hur gick det med de där integritetskränkande lagförslagen IPRED, FRA-lagen och Datalagringsdirektivet? De som inte visade någon hänsyn för demokratin?
Detta hade jag nämligen tänkt på när jag suttit där i bilen (funderat över om detta enbar var början på en trend mot övervakningssamhället) och minnet av kraschen kändes precis som att det hänt någon sekund innan jag vaknade i sängen på sjukhuset. Efter min fråga såg sjuksköterskan helt förskräckt ut. Hon sprang ut i korridoren, och en röst hördes från något slags högtalarsystem: ”ILLEGAL LANGUAGE DETECTED, ILLEGAL LANGUAGE DETECTED, ILLEGAL LANGUAGE DETECTED”. Steg hördes borta i trappan, och några märkligt klädda – vad jag tyckte såg ut som – vakter uppenbarade sig utanför rummet, med TRYGGHETSBEVARANDE HJÄLPEN tryckt på ett kort på deras hjälmar. De hade något slags märkligt högteknologiskt vapen i handen.
– Kriminellt beteende upptäckt! Följ med och sluta störa ordningen för stackars laglydiga, snälla, medborgare på denna vårdanrättning!
En av vakterna tog fram en lysande, märklig ringformad lasermanick ur fickan. Han delade den på mitten med ett slags laserkniv, tryckte ihop mina handleder och satte ena ringen på ena sidan och den andra på min andra arm. De fästes ihop av något som antagligen var magnetism, och inuti de märkliga lysande laserföremålen pulserade något, som det var elektriskt. Det var helt omöjligt att röra minsta lilla på händerna, och jag gav mig genast utan bråk. Trots detta knuffade de till mig, och jag följde snällt efter, men inne i mig kokade jag av ilska, förundran och förvirrade tankar. Var tar de mig? Vad är detta? ”Illegalt språk”? ”Trygghetsbevarande hjälpen”? ”Försäljarverket” istället för ”Konsumentverket” (vad jag förstod det som)? Något verkade inte stå rätt till. Inte rätt alls.

De knuffade in mig i ett svävande fordon, som spydde ut rök (denna hade dock gjorts osynlig, för att folk inte skulle se hur miljöfarlig denna ganska nya uppfinning var; detta visste jag dock inte). Två av medlemmarna av Trygghetsbevarande hjälpen stannade vid sjukhuset; av de övriga tre styrde en fordonet med en teknik som verkade vara inte alltför olika den som användes till att styra multiplattor, och två av dem satt bredvid mig, konstant vaksamma. Vi landade vid en kolsvart byggnad, i vilken jag ovarsamt fördes in. ”Trygghetsbevarande anstalt” stod det på en stor skylt som verkade mycket officiell. Jag förstod genast att detta var ett fängelse, och jag började känna en viss rädsla; innan detta hade jag varit alltför upptagen med att vara nyfiken för att vara särskilt rädd.
– Skall jag inte få någon rättegång? En advokat? På vilka grunder är denna häktning genomförd? frågade jag.
En knuff och ett grymtande av en av vakterna fick jag som svar.
– Hallå! Hör du dåligt?
Vakten spände sina ögon i mig och sade tyst men bestämt ”Håll tyst”. Som svar till det sade jag intet. Emellertid tog en annan vakt, som stod inne i byggnaden, till orda.
– Domare! Denna person utförde en illgärning mot Tryggheten och Säkerheten. Som straff föreslår jag livstids varande på trygghetsbevarande anstalt.
– Gott så, svarade domaren och stämplade ett papper som vakten gav honom.
– Men…! Vakten var ju inte ens med när denna, enligt er illegala, påstådda handling skulle ha utförts! Bättre bevis behövs!
Domaren, tittade mot mig, hånskrattade och sade:
– Var har du befunnit dig det senaste decenniet? Den nya Lagen om Brottsbesvisning vid Trygghets- och Säkerhetsstörande handling trädde i laga kraft för fyra år sedan.
Jag föstes vidare till en cell.

I cellen satt andra personer. Samtliga bar något slags namnbrickeliknande föremål (det var mer högteknologiskt) med texten ”Störande av Tryggheten och Säkerheten”. Jag antog att detta var några att lita på, eftersom de enda preferenser jag hade i detta nya samhälle var intrycken av vakterna, sjuksköterskan och domaren, som alla uppenbarligen var dumma, och inte på dessas sida.
– Vilka är de? Vad gör vi här? Var är vi? Vad har hänt de senaste 17 åren?
– Vi är dissidenter. Vi trodde inte på våld som lösning. Kanske hade vi fel.
– Jag förstår inte… Vad har hänt?
– Vi befinner oss här därför att vi enligt gällande lagstiftning är kriminella. Vi är på fängelset Laglydighet varar längst. De är vakter.
– Men… Ja, vad har hänt?
– De integritetskränkande lagarna kom, en efter en. Storföretag och personer med maktbegär började ta över kraften i samhället. Staten började iaktta mer och mer av personers liv, för att ”säkerställa deras trygghet”. Staten hade en nollvision vad gällde kriminaliteten… Och ja, få medborgare begår sällan brott numera. De vet vad de har att vänta. Att staten begår brott har motiverats med att staten har haft rätten till att bruka våld i alla tider; så fungerar det i en demokrati. Men det är knappast såhär allt var tänkt att fungera. Vartenda steg övervakas. Vartenda inköp vi gör. Uppgifter (inofficiella, naturligtvis) tyder på att en specialberedd forskningsgrupp tagits fram med syfte att kunna läsa av tankar… Och nej; i det avseendet behöver du inte vara orolig. Staten har kastat pengar i sjön på det projektet, eftersom det knappast går att läsa tankarna med nuvarande teknik eller teknik som kan tänkas finnas inom en överskådlig framtid. Men det är dessvärre nästan det enda som går dåligt för Staten inom.
Dessa ord förfärade mig; det var ju just i dessa banor jag tänkt när bilen krockade med Reinfeldts bil (vilket jag ju inte alls visste då det skedde)! Åh, vad hade hänt… Det var fruktansvärt att höra fången berätta allt detta.
– Hur är det med folket och grundlagen då? Jag menar; oavsett hur mycket pengar ett företag har och hur illvilliga personerna än är så finns det två krafter i en demokrati som motverkar. Den ena är grundlagen. Den andra är folket. Folket gör revolution om det blir för dåligt, inte sant?
– Korrekt uppfattat. Men det finns en metafor som kan användas i detta sammanhang. En groda som hamnar i ett kokande vatten, hoppar ur direkt. Men en groda hoppar i ljummet vatten, som sedan blir varmare och varmare, kommer vänja sig vid varmen – trots att värmen är lika farlig för den. Den hoppar inte ur, utan sitter kvar till räddningen… Om räddningen kommer. Samma sak har hänt i samhället. Det var inte direkt så att någon politiker höll ett tal om hur politikern ifråga skulle bygga upp övervakningssamhället; även om världen skulle bli trygg, skulle folk knappast gått på det, och politikern skulle mött ytterst liten framgång och mycken motstånd. Samma sak gäller om det skulle förklaras krig. Men om det går en liten liten bit i taget som demokratin försvinner, kommer till slut övervakningssamhället infinna sig. Och medan övervakningssamhället införs av politiker med goda syften, tas staten sakta över av de illasinnade. Politiker, journalister och andra mutas till tystnad… Och om de inte håller tyst försvinner de en dag spårlöst, med ett avskedsbrev om att de flyttat till Alaska för att leva som eremit eller något i den stilen… Flumskolan avskaffas och med hårdare regler lär sig medborgarna att inte ifrågasätta, inte tänka själv, utan enbart lyda. Man kan sannerligen säga att regeringen 2006-2010 gjorde, även om det inte var med flit, det mycket enkelt för d illasinnade att ta över makten.
– Och nu lever vi alltså i ett kontrollsamhälle?
– Ja.
– Men grundlagen då?
– Som sagt mutades många politiker. De mutades att rösta fram vad som först var oskyldiga ändringar i grundlagen, men senare blev värre och värre. Allt fler på den onda sidan blev med i riksdagen, och när de väl hade tre fjärdeldelars majoritet var det fritt fram att ändra grundlagen. De lade till en ny del, Trygghets- och Säkerhetslagen, som stod över de andra delarna, vilka snart avskaffades. I våras för ett år sedan togs den allra sista formuleringen om demokrati bort. De har även infört ett Modernt Språk. Det Moderna Språket är obligatoriskt att använda; och istället för ”han” och ”hon” som tredje person pronomen används ”den” (om kriminella), ”han” elelr ”hon” om vanligt folk, samt ”den goda” om alla som arbetar inom Staten. Historieböcker skrivs naturligtvis om.
– Vad händer med de som försöker sprida sanningen, de som ogillar detta kontrollsamhälle?
– De sätts i fängelseceller, som vi. Vi har ingen anständlig mat alls; den innehåller inga råvaror eller något naturligt alls, utan enbart vetenskapligt framtagna ämnen. Detsamma gäller i och för sig i hela samhället. Ingen klagar längre på maten, och att maten skall vara ”god” anses vara bakåtsträvande och feltänk.
– Internet, då?
– Det kontrolleras av Försvarets Radioanstalt. Allt som skickas från datorer till Internet granskas innan det hamnar på nätet, och all trafik överhuvudtaget mellan Internet och datorer lagras för framtida granskning.
– All trafik?!? Det är väl omöjligt? Och oerhört kostsamt (bara nya Datalagringsdirektivet skulle kosta 1 miljard enligt SvD, då 2008)?
– Nej. Inte med den nya tekniken. Tänk på att samhället inte behöver tänka på att genomföra val; laga till god mat åt offentliga inrättningar; göra fysiskt arbete (det får många fängslade göra, även vi); bry sig överhuvudtaget om att se till att onödiga lagar rörande arbetsvillkor och dylikt följs. Massor av lagar har tagits bort eller ändrats. Nästan all samhällets omsättning går åt till kontroll och övervakning.
– Jag…
Jag kunde inte få fram ord för att uttrycka det hat jag kände. Plötsligt kom jag dock på något att säga.
– Hur kan ni säga detta så öppet här i cellen? De övervakar väl oss?
En av mina medfångar skrattade till.
– Såklart de övervakar oss! Men de bryr sig så lite om våra åsikter så länge vi inte sprider de att det fungerar som förnedring. Att stoppa oss från att uttrycka åsikter är knappast något de vill lägga tid, pengar eller ork på.
– Men det är väl inte bra om ni berättar det för mig? Dåligt för de alltså?
– De bryr sig inte. Vi kommer ändå aldrig härifrån. Om du känner till detta eller ej spelar ingen roll, eftersom du inte kommer kunna ha nytta av kunskapen. Det är totalt omöjligt att fly. Tro oss, vi har försökt.
Denna nya insikt, att jag aldrig skulle komma ut därifrån, fick mig att svimma.

Jag vaknade upp med glassplitter över mig. Fort försöker jag skaka bort det, och sedan insåg jag vad som hänt; jag hade svimmat av i bilolyckan och haft en märklig dröm.
– Tack och lov att ni klarade er väl!
Den andra föraren kom fram mot mig. Med skräck såg jag vem det var.

Det var Fredrik Reinfeldt.

Slut på skräckscenariot (som alltså är helt fiktivt) – gammelmedialänkar:

Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, IDG.se.

Nymedialänkar (av förklarliga skäl kan jag knappast länka till alla blogginlägg som skrivits om övervakningssamhället och dylikt…): Copy me Happy, XOR THE PIRATE, ETT OTYGS FUNDERINGAR OCH BETRAKTELSER, Jonathan Fors, Tankar från rooten, frihet, fildelning & feminism, Christian Engström (pp), Latito’s, Nemokrati, Norberg, MMN-o. Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , ,

Read Full Post »