Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fel’

Över hela gammelmedia har fildelning och illegal fildelning ganska ofta blandats ihop. Därför väljer jag att inte i varje artikel där det felet förkeommer kommentera det.

IPRED är här. Japp. Varför den är dålig? Tja, för det första är det inte säkert att någon som har ett visst IP-nummer är den som gjort sig skyldig till ett brott begånget med just det IP-numret. Det argumentet räcker – oavsett om du är för eller emot icke-kommersiellt spridande och/eller ändrande av uupphovsrättsligt skyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, varför lägga ned pengar på rättegångar med garanterat friande dom? (Om du liksom jag inte kan få nog av argument finns det åtminstone nio väldigt bra argument på StoppaIPRED.nu – bland annat kränker IPRED vår mänskliga rättighet till ett skyddat privatliv.) Blir domen fällande, har rättssäkerheten nedmonterats. Om det görs upp i godo kan skivbolagen kräva vilka summor som helst – Medelsvensson som inte känner till vad skadestånd brukar vara kommer snällt betala.

Nå, gammelmedia har naturligtvis tagit upp denna dåliga lag. Tyvärr finns många felaktigheter, men vissa guldkorn också. Jag börjar med Aftonbladet.se. Först har vi artikeln om själva laginförandet. En felaktighet finns: ”Den stora förändringen är att de som representerar upphovsmän som drabbas av olaglig fildelning kan kräva ut nätadresserna till fildelarna. Något som tidigare krävde en högre grad av misstanke om brott. Det innebär att fildelare inte längre är anonyma. De kan komma att få kravbrev från upphovsmännens organisationer.” För det första: ”drabbas” av olaglig fildelning implicerar att den illegala fildelningen påverkkar upphovsmännen påverkas negativt av den illegala fildelningen, vilket inte är vetenskapligt bevisat att de gör. För det andra: inte enbart fildelare förlorar nu sin anonymitet och kan komma att få kravbrev; alla gör det, eftersom skärmdumpar – som troligtvis kommer räcka för att få ut uppgifter hos domstolen – kan förfalskas.

En annan artikel på Aftonbladet.se berättar om det första kända fallet för IPRED: en uppladdare av väldigt många filer. Jag förvånas inte över att de såhär i början håller upp till vad som sades de skulle jaga (enbart ”notoriska uppladdare”). Inga kommentarer vad gäller faktakorrektheten hos artikeln. Johan Hakelius går till personangrepp på oss (”Som tur är finns en motståndsrörelse. Antagligen leds den av den där killen… vad heter han, nu igen? Kattfot? Gullviva? Mandelblom? Blå viol?”), vilket är tråkigt, för sådant för inte debatten frammåt ett dugg, och jag vill jättegärna få reda på alla argument som finns vad gäller IPRED, naturligtvis även argument för lagförslaget. Med skrivningar som ”Låt mig vara den förste som påpekar att jag inte är särskilt inläst på Ipredlagen. Sannolikt har den en massa svagheter, eftersom politiker varit inblandade. Men låt mig också vara den förste som påpekar att jag fullständigt skiter i det.” är det svårt att ta krönikan på allvar. Är det inte just svagheterna i lagen som spelar någon roll vid bedömmandet av den? Krönikan avslutas med ”Och det argumenteras, argumenteras och argumenteras. Stora, tunga, läbbiga ord: ”totalitärt”, ”diktatur”, ”förföljelse”, ”övergrepp”. Fast alla vet vad det egentligen handlar om: Det är bekvämare och billigare att snatta än att betala.”

Nej, det gör det inte. Det handlar om något så elementärt som statens ensamrätt på att upprätthålla lag och rätt, för att förhindra utpressning och svårkontrollerade tveksamma metoder. Och vad snattande anbelangar: Hakelius, om du tillverkar en cykel, och jag tycker den är jättefin och köper den och sedan skapar några likadana och ger bort till folk, snattar jag från dig då? Nej. Jag härmas kanske. Men härmande är vad som för mänskligheten frammåt. Och härmande bör inte vara brottsligt. En sång som noggrant beskriver varför kopiering inte är stöld kan hittas på Youtube.

Åh, och vad betalningen anbelangar, är det ganska intressant att vissa kriminella fildelare sedan de började med kriminell fildelning betalat mer för kultur än tidigare. Nu säger jag inte att det gäller för alla – men jag säger att den illegala fildelningen inte alls enbart är negativ, och definitivt inte  så skadlig som skivbolagen ideligen hävdar. Källor för mina påståenden finnes i ett tidigare blogginlägg.

Mer glädjande än Hakelius förlöjligande av sina meningsmotståndare (förlöjligande av argument i syfte att visa på deras uselhet är okej, menar jagj- men förlöjligande av personer är väldigt låg debattnivå) är Eva Franchells artikel som faktiskt skulle kunna skrivits av en piratpartist. Vem vet, kanske Franchell är piratpartist? Hon nämner hursomhelst oss i krönikan, vilket är glädjande.

Sedan har Aftonbladet.se även en artikel som skrivits av Lisa Magnusson. Jag vet inte om Magnusson är seriös, men i artikeln hävdas att hela IPRED är ett stort aprilskämt – vilket den dock (förstås) inte är, som sorgset påpekats av flera bloggare. Kommer Magnusson vakna upp imorgon och inse att IPRED är verklig? Eller valde hon bara att göra uttryck för det surrealistiska i IPRED genom att låtsas att den var på låtsas?

”Idag träder lagen i kraft – slutar du fildela illegalt nu?” lyder en enkät på Aftonbladet.se idag. Ja-sägarna är 9,7 procent av svararna. Men vi bör inte förhasta oss och säga att enbart var tionde kommer ändra sitt beteende; svarsalternativet ”Har aldrig gjort det” finns nämligen, vilket 16,3 procent svarat. Således är det enligt enkäten cirka femton procent snarare än tip av de som fildelat illegalt tidigare som på grund av IPRED kommer sluta. Rätt ska vara rätt, sa piraten. I en debattartikel menar Viasats VD att branschen måste ta krafttag ”inte för att driva skadeståndskrav mot privaatpersoner utan för att lägga all energi på att erbjuda lagliga alternativ”. Om vi stryker det där med lagliga – jag vill ju göra den icke-kommersiella piratkopieringen legal – kan jag helt klart skriva under på det.

Nu lämnar vi Aftonbladet.se och styr kosan mot Dn.se. DN har gjort ett videoklipp med intervjuer av fem personer, om vad de tycker om IPRED. En av de intervjuade säger att vederbörande kommer sluta fildela, vilket DN gör en rubrik av: ”Jag kommer att sluta fildela”. Eh. God journalistik… Inte. Vad en person kommer göra samtidigt som majoriteten inte kommer göra så ligger tilll grund för rubriksättningen. Nåväl, även DN.se har nyheten om förlageen som blev först med att (försöka) nyttja IPRED. ” Ipred-lagen ger upphovsrättsinnehavare rätten att begära ut namnen bakom IP-numren till nedladdare och uppladdare.” skrivs i artikeln. Namnen bakom IP-numren sammanfallet långt ifrån alltid med ned-/uppladdaren; i artikeln ges intrycket att det alltid är upp-/nedladdarens namn som fås ut.

En annan artikel på DN.se har ett väldigt intressant upplägg. Det skapades enbart för kommenteringsmöjlighetens skull. Märkligt, men DN.se går på ett sätt i bräschen för omgörningen av envägsriktade kommunikationen hos gammelmedia till tvåvägsriktad dito. Som sagt: jag kommer aldrig begripa mig på den tidningen. Ipredlagen förklaras även i korthet på Dn.se; ett fel i förklaringen är ”Sverige uppfyller redan flera av Ipreds krav.”, vilket – felaktigt, som sagt – signalerar att de delar som nu implenterats även de är krav. Anna Troberg har i Newsmill publicerat en debattartikel – som på grund av DN.se:s och Newsmills samarbete länkas till på DN.se. Behöver jag säga att jag håller med Anna (nu har jag enbart skummat igenom artikeln, men det ser förnuftigt ut)?

Det var DN.se, det. Nästa stopp på denna tur inom gammelmedia är SvD.se. Också de tar upp pilotfallet för IPRED. Folk skräms inte av IPRED, bland annat, rapporteras även i en SvD-artikel. En frågor och svar-artikel finns också, där SvD är lite oklara: fakktum är att inte all nedladdning är olaglig, emedan det finns en hel del fritt material. Den kampanj som startade på bloggen Opassande har nu nått gammelmedia, åtminstone SvD (samt även DN upptäcker jag nu): det varnas dock för att folk med öppna nätverk hjälper pedofiler. Opassande kommenterar väl.

Mer gammelmedia har förstås rapporterat om IPRED, men detta var det jag hann och orkade med idag. Godnatt! Och glöm inte att rösta på Piratpartiet i EU-valet 7 juni.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Jag vet, det första stycket kan tyckas märkligt, men längre ned kommer min poäng och förklaring – detta handlar egentligen inte alls om mjölkhandlande.

Om du skall köpa ett mjölkpaket och har två alternativ framför dig i affären, vilket väljer du? Du känner till båda mjölksorterna lika bra. Du vet att den ena, låt oss kalla den A, är många kronor billigare, betydligt nyttigare, ekologisk, rättvisemärkt och smakar mycket godare än den andra. Den andra mjölksorten (B), däremot, är extremt dyr, väldigt onyttig, så långt ifrån att uppfylla kriterierna för KRAV- och rättsvisemärkning som möjligt och både smakar och luktar som att den möglat (vilket den kanske till och med har). Vilken mjölksort väljer du?

Förutsatt att du är vid dina sinnes fulla bruk väljer du nästan helt säkert A. Varför väljer du A? För att den är miljövänlig? Jag ponerar att det är din anledning. Varför är det bra att den är miljövänlig då? Antagligen tycker du att det är bra för att en värld med miljön bevarad är roligare att leva i. Men varför är det bra att människor har ett roligare, mer rikt liv då?

Ja, varför? Ge mig en bra anledning. Det finns nog ingen. Rent rationellt går det inte att försvara, utan vi (nåja, åtminstone den absoluta majoriteten av mänskligheten) tycker bara så, utan vettig anledning. Betyder det att det inte är bra att människor har ett roligare mer rikt liv, då? Nej! Det gör det inte! Det enda det betyder, är att alla – alla – argument baserar sig på den i debatter så avskydda subjektiviteten. (Om du analyserar de andra anledningarna till varför du väljer mjölkpaket A kommer du troligtvis i grund och botten finna ett fundamentalt egenvärde – vissa ”anledningskedjor” är långa ned till egenvärdet, men jag vill påstå att alla kedjor slutar med ett egenvärde.)

Men hur ska debatter då gå till? Är det inte bara, exempelvis, för Ask att säga ”jag ser ett egenvärde i IPRED”? Hur ska folk någonsin kunna mötas och övertyga/övertygas i diskussioner? Jo, det finurliga i kråksången, är att många saker tillmäts egenvärde av väldigt många människor – till exempel mänsklighetens överlevnad, välbefinnande och mänskliga rättigheter. Om folk väl är överrens om vissa egenvärden, har en en grund att stå på i debatten. Det gäller att lyckas hänvisa till de egenvärden som en själv och de andra i debatten har gemensamma.

”Jaha”, kanske du tänker nu, ”det där låter väl lite intressant [hoppas jag, Calandrella, åtminstone], men varför finns detta inlägg med på listan över blogginlägg som nämner Piratpartiet på Piratpartiets webbplats/Piratpartiet Toolbar? Vad har detta för relevans för piratideologin?” Jo, ovanstående resonemang är ett motargument till ”Du har väl rent mjöl i påsen?” vid privatlivsdiskussioner. Genom att visa på att även den du talar med tillerkänner vissa saker – ett bra exempel som nästan  alla tillmäter värde i sig är religionsfriheten – värden utan någon egentlig rationell anledning, kan du öka den personens förståelse för varför du själv tillmäter privatlivet egenvärde. (För varken rätten till privatliv, religionsfrihet, demokrati, andra mänskliga rättigheter, mänsklighetens överlevnad går att försvara rationellt.)

”Jaha, och?”, kan förstås invändas mot ens resonemang. ”Du kanske tillmäter privatlivet ett egenvärde, men det gör inte jag.” Ett bra motdrag är att kolla personen noga i ögonen och fråga: ”Får jag inskränka din yttrandefrihet? Själv tillerkänner jag inte den något värde, nämligen.” ”Men, isåfall kan jag tillerkänna ett mycket starkt värde i att… ingen pratar med mig överhuvudtaget! Eller att alla gör exakt som jag säger!”, kan personen slugt säga. En berättigad fråga är: varför förväntar du dig respekt för en hävdad rätt (privatlivet), medan du själv inte respekterar någon annans hävdade rätt (ingen pratar med mig-rätten/absolut bestämmande-rätten)?

Svaret är (antagligen) att det viktiga i sammanhanget är hur många personer som tillmäter något visst ett egenvärde. Har ”ingen pratar med mig-rätten” ett brett folkligt stöd, i tillerkännande av egenvärde? Jag tror inte det. Har mänskliga rättigheter (och därmed rätten till ett privatliv) ett brett folkligt stöd? Det, däremot, tror jag, och är nästan helt övertygad om.

(Det kan förstås inte uteslutas att det faktiskt finns något universellt ”rätt” och ”fel”, rättigheter/moral, för alltid, som alltid funnits, och att vi inte bara tillerkänner saker och ting egenvärden, utan att saker och ting faktiskt har egenvärden. Om vi utgår ifrån att människan kan uppfatta denna universella moral, vilket vi måste göra för att kunna hålla en diskussion om vad som är rätt och fel utifrån den tanken, är det troligt – men förstås inte helt säkert – att privatlivet är en sådan universell rätt; vi tycker ju faktiskt spontant att det är fel att, till exempel, läsa andras post utan lov.)

Och nu landar vi här: de mänskliga rättigheterna bör upprätthållas. Och försök till brott mot dessa bör bekämpas. RöstaPiratpartiet i EU-valet om några månader. För mänskliga rättigheter.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

…till skillnad från vad socialdemokraten tillika riksdagsledamoten Susanne Eberstein hävdar i en intervju (inslaget har sin början fem minuter och 22 sekunder in i klippet) på SVT Mittnytt. Nedan är den för detta blogginlägg relevanta delen av intervjun (först jorunalisten, sedan politikern och så vidare).

Debatten kring den här FRA-lagen gick ju väldigt hög i somras… Nu är den plötsligt genomförd. Nu är det tyst, eller hur?

Ja, det är obegrepligt. Men alla de som vara så högljudda då kanske håller på med fildelning, jag vet inte.

[något i min webbläsare ohörbart]

Möjligtvis att det är delvis samma grupper som nu har fullt upp med fildelningslagen.

Jag tror att hon har rätt. Nej, absolut inte om att debatten tystnat, men om att piraterna, som nog är några av de starkaste och mest framträdande motståndarna till FRA-lagen, nu istället debatterar IPRED. Ja, just det. Det är ganska svårt för en vanlig medborgare med yrke/utbildning på dagen att kunna bekämpa alla dessa dåliga lagförslag. Det finns många dåliga lagförslag, men folk har inte tid att sätta sig in i allt, helt enkelt (om inte folk har det som huvudsakliga intresse, men det är i alla fall svårt att hinna med alla dåliga lagförslag).

Är det rätt? Borde inte folk få… jag vet inte, kanske av staten påkostade utbildningar om aktuella lagförslag? Säg att det en gång i månaden arrangeras föreläsningar om de aktuella propositionerna och motionerna, möjligtvis med efterföljande debatt. Alla som vill får komma.

Nåväl, tillbaka till huvudfrågan. Kritiken mot FRA-lagen har inte tystnat, oavsett vad Mittnytt sagt (hur var det med källkritiken, gammelmedia?). Anders Widén uppmanar folk att ringa Mittnytt och påpeka detta faktafel. En god idé, som jag dock inte tror att jag kan genomföra; de skulle tro att det var en busringning. Hursomhelst upprepar jag:

Kritiken

mot

FRA-lagen

har

inte

tystnat.

Även Farmorgun skriver om detta; det finns också ett blogginlägg på Hultins tankegång om det. Även Olofs blogg nämner detta (genom att länka till Hultin).

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

En artikel i Aftonbladet berättar om ett visst klotter på svenskspråkiga Wikipedia, närmare bestämt i artikeln ”Idol”. Det är mycket intressant att ett klotter (jag tror inte att det är grammatiskt korrekt, men jaga använder termen ”ett klotter” i brist på bättre term), ett av flera hundra klotter dagligen, på en webbplats kan få sådan uppmärksamhet. Till er som inte visste det, kan jag berätta lite om klottersanering på Wikipedia. Ni andra kan hoppa över nästkommande stycken, för att komma till mina åsikter om artikeln i Aftonbladet.

Först och främst är det viktigt att förstå att Wikipedia är en fri encyklopedi som uteslutande skrivs av sina läsare/användare/vanligt folk (läsare/användare är en något felaktigt term eftersom det rent tekniskt skulle kunna förekomma någon som skriver på Wikipedia men inte läst en enda artikel – detta är dock föga troligt). Det finns ingen redaktion. Det finns ingen anställd. Det finns bara helt vanliga – och ovanliga, för den delen (alla människor är unika, så alla är ovanliga) – personer, som du och jag (naturligtvis innebär inte detta att alla personer i världen skriver på Wikipedia, och inte heller att alla användare av Wikipedia skriver på Wikipedia). Redigering går till genom att en klickar på ”redigera”-fliken ovan artikeltexten, gör sina ändringar och klickar spara (om en är oinloggad behöver en första klicka på ”Visa förhandsgranskning”, innan en kan klicka ”Spara”). Alla versioner av artiklar sparas i deras historiker, vilka alla har åtkomst till (fliken ”historik” överst). Detta gör att det är möjligt att återställa en artikel till en tidigare version.

Tyvärr finns det illasinnade människor som förstör Wikipedia. Förstörelse av Wikipedia genom exempelvis inläggande av felaktiga uppgifter eller att helt enkelt skriva ”ajfknmnmanuihfjokal JAG är bäst mohahahaha” kallas klotter, eller vandalism (vissa skiljer på betydelsen av vandalism och klotter; för de är vandalism allvarligare än klotter; personligen gör jag dock ingen skillnad på begreppen). Klottersaneringen fungerar överlag mycket bra på svenskspråkiga Wikipedia,  men eftersom ingen får betalt för sitt arbete, som jag nämnt, och ingen kollar igenom och godkänner redigering innan de går igenom, slipprar naturligtvis visst klotter igenom den ideella kvalitetskontroll som bedrivs.Vissa personer som ägnar sig åt mycket klottersanering är administratörer. Administratörer har några extra verktyg (möjlighet att blockera folk från att skriva i Wikipedia, möjlighet att radera, skrivskydda och återskapa tidigare raderade artiklar med mer), som kan användas för att stoppa klotter och annan problematik. Sedan finns även något som kallas hoaxar, som du kan läsa om i mitt inlägg ”Journalister som placerar fel i Wikipedia, och om hoaxar i Wikipedia i stort”.

Vissa skadar Wikipedia på ett sätt som är allvarligare än klotter/vandalism: de deltar i så kallade ”redigeringskrig” (ungefärlig definition: ”det att personer som har olika åsikter om en artikels innehåll (men som inte placerar klotter i den, utan ofta har ett gott syfte och alltså vill göra artikeln bättre) ändrar artikeln gång på gång tillbaka till ens egen version, ofta med långa, jobbiga diskussioner på diskussionssidan (till varje artikel hör en sida för diskussion om artikeln; en sådan kallas en ‘diskussionssida’), som ibland urartar till personangrepp och dylika etikettsbrott, och ibland till blockering av inblandade parter”), bedriver påhopp på personer och ställer rent allmänt till oreda och dålig stämning, samt försöker vinkla artiklar till att vara oneutrala (Wikipedia har som nmålsättning att vara helt neutral, en målsättning som i en artikel om okontroversiella och -debatterade ämnen såsom strumpor är ganska enkel att nå men desto svårare att nå i artiklar om exempelvis kommunism eller Kosovo).

Nu har jag gått igenom vad Wikipedia är och kommer tillbaka till Aftonbladetartikeln. Den innehåller dessvärre några felaktigheter, som jag här korrigerar:

  • ”På Wikipedia beklagar man de felaktiga uppgifterna.” Det finns inget ”Wikipedia” i den betydelse som meningen antyder. Wikipedia är inget företag eller någon organisation, utan en encyklopedi/ett projekt för att skriva en encyklopedi. Wikipedia har ingen redaktion, eller är något officiellt överhuvudtaget.
  • ”[…] pressansvarig för Wikipedia Sverige” Personen som nämndes i artikeln är presskontakt för svenskspråkiga Wikipedia, inte ”Wikipedia Sverige”. Måhända åsyftas lokalkapitlet till Wikimedia Foundation, Wikimedia Sverige. Wikimedia Foundation är en organisation som driver Wikipedia – det vill säga, servrarna ägs av WMF och WMF:s syfte är att sprida fri kunskap och stödja Wikimedia-projekten (Wikimedia är namnet på några olika projekt som drivs av Wikimedia Foundation; Wikimedia används även som förkortning för Wikimedia Foundation i sig självt). Wikimedia Sverige är alltså ett slags lokalavdelning i Sverige för Wikimedia Foundation.
  • ”Under tisdagskvällen rensade ansvariga för Wikipedia bort de felaktiga uppgifterna.” Det finns inga ”ansvariga för Wikipedia”. Personen ifråga som rensade klottret är en av de många frivilliga klotterbekämpare som jag talade om ovan (dock ej administratör, men ej heller administratörerna är på något sätt ansvariga för Wikipedia).

Föga förvånande ökade mängden klotter på Idol-artikeln på svenskspråkiga Wikipedia efter att Aftonbladet publicerat artikeln. Se vidare versionshistoriken för artikeln ”Idol”.

Det vore för övrigt väldigt intressant om allt klotter fick en hel nyhet i Aftonbladet. Frågan är om det skulle sänka kvaliteten på den tidningen… Nej, nu är jag lite väl kritisk. Men jag tycker att detta verkligen blåsts upp. Det var ett (i jämförelse med annat klotter, såsom mobbningsdito som lagts in på Wikipedia) inte så särskilt allvarligt klotter, och det togs bort efter något dygn (en tid som förvisso är väldigt lång i jämförelse med hur snabbt den allra mesta vandalismen tas bort – oftast är sådant borta på en minut.

Nymedielänkar:

Read Full Post »