Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘EU-kommisionen’

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister

Sjung med nu: Med blommor och blad, vi firar denna dag, vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Sjung med nu, alla Internauter!
Med blommor och blad, vi firar denna dag,
vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Det är över. ACTA har äntligen fallit. Äntligen. Internet jublar över hela världen. Glädjen vill aldrig ta slut. Folk firar fantastiskt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många gläds. De mänskliga rättigheterna, Läkare utan Gränser och själva demokratin har segrat. EU-parlamentet fullkomligen badar i blommor (skicka du med!). Men den globala rättvisan och människans grundläggande frihet har många antagonister, och de är starka. De kommer återvända. De farliga förslagen är inte borta för evigt. Kanske CETA kommer att bli det nya ACTA, kanske inte. Oavsett vilket kommer det komma auktoritära förslag igen. Vi måste kämpa igen. Vi måste mejla, ringa, blogga, twittra, facebooka, demonstrera, diskutera, informera och namninsamla (eh) på nytt. Vi måste ånyo segra.

Men inte nu. Nu gläds vi. Nu firar vi. Nu ler vi som lallande kufar från klockan 12:50 den fjärde juli, USA:s självständighetsdag tillika Europas nya självständighetsdag visavi amerikanska storföretag, och framåt för en tid. Först sedan, då feststämningen oundvikligen trappas ned, då segern över ACTA blir ett lyckligt minne snarare än ett lyckligt nu, fortsätter den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna, den där vi kanske aldrig når en slutlig seger. Jag har dock tillåtit mig att drömma. De sommardagar som gått sedan den fjärde juli, den historiska dagen – historiska i det att inte bara ett av de största hoten mot de människor som har de allra sämst, de sjuka och fattiga i tredje världen, nu undanröjts, utan även då vår kunskap om verkligheten vi lever i utökats markant tack vare CERN:s upptäckt av Higgsbosonen (och de bägge händelserna har större koppling än den tidsmässiga) – har jag tillåtit mig att drömma.

Så jag drömmer mig bort. Till en annan tid, till ett annat liv. En värld där de mänskliga rättigheterna och demokratin faktiskt segrat. En värld där fiendskapen gentemot dem upphört. En värld där visionerna kan lämna “don’t be evil” bakom sig och istället bli “be good”.

En värld som genomgått en universell, medmänsklig och frihetlig metamorfos.

Kära läsare, nu ska jag berätta om världen som den sett ut det senaste decenniet, med distansperspektiv från en fiktiv men möjlig framtid. Syftet är historiskt och visionärt. Året är 2050. Jag är 54 år, medlem i Piratpartiet sedan 13 års ålder. Talet/”keynoten/berättelsen utförs och riktar sig till Piratpartiets medlemmar i Sverige.

Bilderna utgör bakgrund samtidigt som jag talar (klicka på dem för att läsa mer om ämnet). Rubrikerna ingår inte i talet utan finns med för att förenkla läsandet. Talet, som i sin helhet går under namnet Demokratins slutliga seger, är rätt långt, varför jag delat upp det i 10-12 delar som publiceras de närmsta dagarna på denna blogg. Att det blev långt är inte så märkligt – jag har ägnat en ledig vecka åt att sammanfatta den pirata utvecklingen under ett helt årtionde. Då blir det långt.

Berättelsen kan börja.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget... Den store Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.

Tillbaka till ursprunget…
Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.
”Cicero Denounces Catiline”, målning av Cesare Maccari.

Kära pirater, medborgare och vänner, jag ska nu berätta om världen som den såg ut i det tredje årtusendets begynnelse. En tid då piratrörelsen grydde, och då den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna som pågått i olika former ända sedan civilisationens allra första dagar tog sig nya former med den befriande teknikutvecklingens hjälp. En tid då kulturen och kunskapen genomgick en av världshistoriens allra mest omvälvande renässanser och spreds till större delar av mänskligheten än någonsin tidigare. En tid då de gamla strukturernas auktoritära drag och människofientliga delar försvann i och med födelsen av den inte perfekta men långt mer utvecklade, mänskliga och frihetliga värld vi lever i idag.

Del 1 – preludium.

Tekniker, terrorister och kontraterrorister.

Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0, http://creativecommons.org/licenses/by-nc/2.0/deed.en

Iscensättning på demonstration av den hemska tortyr – den terror – USA utförde.
Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0

Allt började för vår del med en ensam tekniker. Teknikern var upprörd över den drakoniska lagstiftningen som riktade sig mot spridning av kultur, detta världsvida fenomen som funnits sedan tidsåldern före själva civilisationen, då den tänkande människan var ung och inledde nyttjandet av sin nya mentala egenskap med att dela med sig av sina tankar till andra tänkare, klädda i fiktionens väv.

Teknikern tog, sin teknikerroll trogen, tekniken till sin hjälp i sin mission. Missionen var lika enkel som tudelad. Politikerna måste rulla tillbaka kulturens begränsningar till situationen som den var innan monopol och gynnade särintressen skadat denna ädla form av mellanmänsklig kommunikation, och politikerna måste rulla tillbaka frihetens begränsningar till situationen som den var innan överdriven rädsla för terrorister och allehanda andra våldsverkare skadat denna grundläggande mänskliga rättighet.

Så teknikern grundade en webbplats. piratpartiet.se. Ja, detta hände sig på den tiden när nationell, administrativ gränsdragning fortfarande ansågs fundamental nog att motivera åtskillnad i adresser på det globala nätet. Teknikern använde även verktyget IRC, då blott en tämligen obskyr kommunikationsform i den breda allmänhetens ögon. Och ur webbplatsen teknikern byggt växte något större fram. En parlamentarisk organisation, redo att delta i val. Som kuriosa kan berättas att partiet lyckades samla 1500 namn för formell registrering för att få ställa upp i val – men att myndigheten i fråga vägrade acceptera namnen, eftersom de inte samlats in AFK! [plats för skratt för den så nätburna 2050-talspubliken]

15 februari 2006 godkändes så partiet efter att nämnda fadäs korrigerats hos valmyndigheten. Piratpartiet var fött. Det första valet blev förvisso dock inte det maffiga inträde i folkets församling som det kunnat bli. 0,6 procents röster. Så få blev det. Och på grund av den spärr mot småpartier som fanns i Sverige krävdes 4 procent för att få komma in i riksdagen alls. Så Piratpartiet fick inte ens de futtiga två av 349 platser de varit berättigade till i ett proportionellt, mer demokratiskt, valsystem. Saker såg nog rätt dåliga ut på piratfronten.

Men låt oss backa bandet ett halvsekel, till 11 september 2001. Om något kan sättas som startpunkten för de kraftiga inskränkningar i mänskliga rättigheter som skedde under nollnolltalet är det detta. Ni har alla läst om det i historieböckerna. Terrorister med illvilliga, frihetsföraktande motiv mördade tusentals människor som ett hot mot den amerikanska staten. Tragedin var fullständig. Amerikas och hela världens folk lamslogs av sorg.

Den amerikanska staten reagerade illa, mycket illa. Inte bara från sorg, utan även från ilska och skräck. Istället för försoningens väg gick man vedergällningens, den vedergällning som ett decennium senare skulle leda till att presidenten gav order till sin elitstyrka att döda en obeväpnad man, något Amnesty International ifrågasatte – detsamma Amnesty som nuförtiden mest för en föga agerande men nogsamt vakande tillvaro, riktad mot alla stater runtom i världen för att försäkra oss om att ingen någonsin ska kunna bryta mot de mänskliga rättigheter de enhälligt lovat följa. Vid seklets inledning var emellertid Amnesty en livaktig och mycket viktig organisation.

Tillbaka till 2001. Det skedde trots allt betydligt värre saker i den amerikanska statens namn än mordet på en massmördare. Amerikas dåvarande president, George W. Bush, i efterhand allmänt erkänd som en av landets sämsta ledare, lyckades skickligt spela på amerikanska folkets skräck gentemot terrorn. Han var nog själv rätt rädd. Men detta är paradoxalt – skräcken för terrorn, alltså skräcken för skräcken, gjorde att skräckslagna åtgärder mot skräck vidtogs. Bara det att som stat bli rädd och anpassa sina handlingar efter terrorn innebar på sätt och vis terrorn på sätt och vis redan segrat; skräcken, terrorn, hade satt sig i samhället och påverkat dess agerande.

Men värre skulle det bli. Presidenten höll ett tal, där han yttrade sina famösa ord: ”Either you are with us, or you are with the terrorists.” Denna inte bara nyansfattiga utan fullkomligt nyanslösa världsbild passade de Förenta Staternas dåvarande ledning som hand i handske. Amerika inledde sin kamp mot terrorismen, och med det strikt svartvita yttrandet som grund kunde all kritik avfärdas som något som hjälpte terroristerna. Få protesterade. Många var förvisso genuint rädda och uppfattade nog åtgärderna som nödvändiga.

Vilka var då åtgärderna? Patriot Act och liknande projekt ökade radikalt övervakningen av människors privata kommunikation, såväl i som utanför USA. Absurda nya säkerhetsrutiner vid flygplatser kränkte passagerarna och gjorde flyget till en etter värre upplevelse än den redan var. Misstänkta människor fångades, ofta på mycket lösa grunder, och fördes till Guantanamo, ett slags fängelse där människor satt utan rättegång i åratal.

Tortyr användes, såväl genom de så kallade ”extraordinary renditions” som CIA utförde, i vilka människor utvisades till diktaturer där de torterades, men även direkt av USA själva, på fängelset Abu Ghraib i Irak – där det fortfarande är oklart hur inblandade ledning var – och även på Guantanamo. På Guantanamo är det klarlagt att tortyren var sanktionerad från allra högsta ort, från Bushregeringen själv.

En av tortyrformerna som användes var waterboarding, skendränkning, som gör att offret upplever en extremt trovärdig, obehaglig och fruktansvärd känsla av att drunkna. Den amerikanska regeringen vidhöll bestämt att skendränkning inte var tortyr, och kallade det istället för ”förstärkta förhörsmetoder”. Hela saken påminde till stora delar om 1984, en roman av den samhällskritiska författaren George Orwell som myntat begreppet nyspråk för påhittade nya begrepp som skapas för regimens syften.

Guantanamo har idag inte använts på snart 38 år, sedan president Obamas lyckade omval med påföljande nedstängning år 2012. Utvecklingen går framåt.

*

Nästa inlägg i artikelserien publiceras imorgon. Lämna gärna en kommentar om hur ni uppfattar detta försök till historieskrivning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , , , , Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

EU-parlamentets debattsal i Strasbourg. Där gick debattens vågor passande varma denna sommardag, då ett hemskt avtal debatteras... Foto: JLogan, Public Domain.

EU-parlamentets debattsal i Strasbourg. Där gick debattens vågor passande varma denna sommardag, då ett vedervärdigt avtal debatteras där.
Foto: JLogan, Public Domain.

Nu hettar det till.

Kampen mot ACTA – det där handelsavtalet som hotar människors liv eftersom det berövar dem tillgång till medicin enligt Läkare utan gränser, och som hotar människors mänskliga rättigheter enligt diverse vetenskapliga rapporter – är snart, förhoppningsvis, över, med sitt frihetliga och humanistiska mål (ett stopp för ACTA) uppfyllt.

Det folkvalda EU-parlamentet ska rösta om ACTA imorgon, onsdag 4 juli. Två alternativ finns då på bordet:

  1. Stoppa ACTA. (Heja!)
  2. Skjut upp beslutet om ACTA tills Europeiska Unionens domstol tagit ställning till huruvida ACTA kränker juridiskt fastställda mänskliga rättigheter.

Ingen parlamentariker kan alltså säga ja till ACTA imorgon. Ingen.

#2 ser ju rätt bra ut. Det är väl rättssäkert och fint om domstolen får pröva lagstiftningen? Visst – men prövningen är inte det enda det hänger på. Ponera att domstolen finner att den stämmer överens med EU:s lagstiftningen. Då är ACTA juridiskt legitimt – men det säger inget om huruvida ACTA är politiskt legitimt. För att ta en jämförelse: det fjärde jobbskatteavdraget, eller RUT-avdraget, eller budgeten för 2011, var politiska förslag (som nu genomförts) som solklart var juridiskt legitima – men det är inte det debatten om förslagen handlade, utan om huruvida de var politiskt legitima.

Om ett förslag inte är politiskt legitimt, då spelar det ingen roll att det är juridiskt legitimt (det gäller till exempel RUT-avdraget; ingen har ju kritiserat det inte skulle vara legitimt juridiskt, alltså olagligt; kritiken har riktat sig mot att det av vissa inte anses politiskt legitimt). Då ska den politiska, folkvalda församlingen EU-parlamentet ändå inte införa förslaget.

Huruvida ACTA är juridiskt legitimt vet jag inte – det är oklart. Men givet det enorma folkliga motståndet – 2,8 miljoner medborgare har skrivit under en namninsamling och EU-parlamentet får mejl som sällan eller aldrig förr från upprörda medborgare – de hemska konsekvenser avtalet får för fattiga, sjuka människor i tredje världen enligt Läkare utan Gränser, och den risk för inskränkning av mänskliga rättigheter som vetenskapliga rapporter fastslagit är ACTA inte alls politiskt legitimt. Därför bör ACTA stoppas.

Rick Falkvinge skriver mycket mer om processen som återstår gällande ACTA. Det är riktigt läsvärt för alla ACTA-intresserade. Och Henrik Alexandersson skriver mer politiskt om fulspelet och inkonsekvensen hos ACTA:s förespråkare.

Nå, ungefär 15:20 idag (jag såg först då Henrik Alexanderssons bägge blogginlägg med exakta starttiden; Farmor Gun tipsade ursprungligen, stort tack!) bänkade jag mig framför datorn och såg en live-sändning där den officiella debatten i EU-parlamentet om ACTA utspelade sig och utsändes. Den tolkades live av tolkar på alla EU:s officiella språk, och tolkarna gjorde ett fantastiskt jobb så vitt jag kunde bedöma. Det gjorde dock inte teknikerna – sändningen hackade närmast konstant, så på många talare urskiljde jag ungefär varannan stavelse…

En del talare lyckades jag dock höra bättre, och eftersom sändningen nu inte finns uppe på EU-parlamentets webbplats längre kommer här några reflektioner från den tre timmar långa debatten. Först ska jag dock länka till referaten hos några skickliga åhöraresom mer seriöst lyckades live-blogga allt (?) från debatten: Henrik Alexandersson, Piratpartiets assistent i EU-parlamentet, liksom ACTA-bloggen, Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyters blogg om ACTA. Själv twittrade jag bara lite grann.

  • Jag kom in vid slutet (?) av kommissionärens De Guchts anförande. Intressant nog påstod han att han själv haft engagemang för  medborgerliga rättigheter i sin tidigare politiska gärning. Det kan nog stämma – sorgligt många av de nya tidernas medborgarrättsfientliga makthavare har nog varit medborgarrättsförespråkare i sina respektive politiska barndomar. Delvis kan det väl ha med Internets intåg att göra, som gjort att dessa politiker helt enkelt inte inser hur medborgarrättsfientlig deras politik är – de förstår inte bättre, bokstavligt talat, eftersom de inte förstår Internet särskilt väl.
  • Liten parentes som utvecklar ovanstående resonemang: detta ovan har nog mycket med maktens korrumperande effekt också – se bara på Viktor Orbán, Ungerns nuvarande president. Han var en gång grundare av det liberala Fidesz, ett rätt gott parti på 80-talet. Orbán verkade personligen för införandet av demokratiska val och mot de sovjetiska trupperna, något som knappast var riskfritt på denna tid. Han blev parlamentsledamot 1990 och 1993 ledare för Fidesz. 1994 kom så det avgörande steget, då Orbán förvandlade Fidesz från ett liberalt parti till ett konservativt högerparti. Sedan dess verkar det ha gått utför. Och nu, när Orbán har makten, genomför han en rad av odemokratiska reformer, bland annat riktade mot yttrandefriheten, och den mycket allvarliga situationen för landets romska medborgare har heller inte alls förbättrats av Fidesz. Orbán är alltså ett förstklassigt exempel på att det näppeligen bara är brist på förståelse för den nya tekniken som gör att politiker sviker sina ideal och blir deras fiender – det kan istället helt enkelt (vilket är en mycket sorglig sanning om den stämmer) vara så att människan är dömd att frestas att söka och sedan korrumperas av makten. Slut på parentesen.
  • Det florerar tyvärr en del missförstånd, sakfel och överdrifter i debatten – och jag är ledsen att behöva säga att det inte minst finns hos motståndarsidan. Talare #10, Niccolo Rinaldi (ALDE), sa: ”Kommissionen har inte reagerat på våra invändningar, men medborgarna har sparkat bakut. Med Acta hade kanske inte Wikipedia fått finnas.” Detta påstående finns det helt enkelt ingen grund för i ACTA-texten. Mellanhandsansvaret för Internetoperatörer berörs visserligen i diffusa ordalag, ovärdiga ett avtal eftersom det finns sådant stort tolkningsutrymme – men mellanhandsansvaret hos webbplatser berörs, mig veterligt, inte alls. Visst, man kan mena att om det förra luckras upp kommer även det senare göra det småningom – men det är intellektuellt ohederligt att låtsas som att debatten handlar om något som (tack och lov) ännu inte är aktuellt. Hedrande för Rinaldi är dock att han lägger in ett ”kanske”, för att markera oklarheten. Och visst, ACTA i stort är oklart. Men att säga att Wikipedia – ett projekt jag själv arbetat rätt intensivt på i perioder sedan 2006 – fått stänga ned är överdrivet. Jag undrar om Rinaldi blandar ihop ACTA med de amerikanska lagförslagen från i vintras, SOPA/PIPA, som nu är lagda på is – de, som var ett slags extrem-ACTA, hotade förvisso Wikipedia.
  • En annan sådan överdrift är Beliér (GREENS/FA, ”Belier” på ACTA-bloggen) under #19 i HAX sammanställning som påstår: ”ACTA kränker grundläggande rättigheter och privatlivets helg.” Det första stämmer – det har rapporter slagit fast. Men utan att ha läst rapporterna, vari skulle integritetsdilemmat ligga? Förvisso finns stora problem vad gäller privatlivet i lagstiftningen som genomförts, genomförs och kommer genomföras inom ramen för såväl enskilda medlemsländers statsmakter som EU – SWIFT-avtalet, Datalagringsdirektivet, IPRED, massövervakningslagen FRA-lagen, PNR etc – men ACTA tillhör inte dessa. ACTA hotar liv och grundläggande rättigheter, men inte den grundläggande rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande.
  • Jan Phillipp Albrecht (Greens) – du pirat!  Trots sitt mandat för tyska Die Grunen är det självklart att ledamoten hör hemma i Piratenpartei, med sitt brinnande engagemang för medborgerliga rättigheter även på nätet (kolla bara på människans aktivitet i dagens debatt). Inte för att det spelar någon roll – jag tror till och med denna situation, med Albrecht som miljöpartist, kan vara bättre än Albrecht som piratpartist. Av tre skäl: 1) Albrecht blev vald 2009 och då kom ingen piratpartist in, däremot många gröna. Hade han varit pirat ursprungligen hade parlamentet inte haft Albrecht som ledamot. Illa! 2) I nuläget bör Albrecht inte byta parti, för möjligheten att påverka de gröna inifrån är rimligtvis mycket större än möjligheten att påverka de gröna utifrån. Piraterna behöver ju inte påverkas inifrån, men däremot finns det fortfarande en del gröna som inte helt köper piraternas politik. 3) Piratenpartei kommer troligen i vilket fall komma in i EU-parlamentet 2014, antagligen med flera mandat (de ligger på 6-7 procent nu och spärren verkar vara på 5 procent i Tyskland för EU-parlamentsval; får man 5 procent borde man få 5 platser). Då är det utmärkt om det där redan finns icke-pirater som agerar pirat i sin politiska verksamhet. Och nu menar jag visserligen att humanitära hänsyn (=läkemedelstillgång i detta fall) är piratpolitik, men inte traditionell sådan; och då är det ypperligt att Albrecht även tar ställning för humanitära hänsyn (”Vi måste till exempel förstå utvecklingsländers problem med detta, till exempel när det gäller tillgång till generiska läkemedel.” var vad han sa om hur ett ACTA han kunde acceptera skulle se ut).
  • Många ledamöter överlag verkar faktiskt ha fattat dessa frågor. Okej, överdrifter, vissa sakfel och sådant florerade, men det har det ärligt talat gjort en del hos medborgarna också. Och det är det viktiga här: de folkvalda har tagit till sig av medborgarnas åsikter. Och faktiskt satt sig in i frågorna (om än med nämnda problematik för en del av ledamöterna).
  • De bästa ledamöterna jag själv lyckades notera var utöver piratpartisterna och Albrecht dessa:
    Niccolo Rinaldi (ALDE – tar upp 2 miljoner anti-signaturer och sa ”Internet är en kollektiv nyttighet.” och ”ACTA ligger inte i linje med medborgarnas rättigheter”!),
    Helmut Scholz (GUE/NGL – utgör ett hot mot […] dataskyddsfrågor.” Pratar om nättillgång också.
    Sandrine Bélier (GREENS/FA – retoriska guldkorn som ”Kommer detta parlament leva upp till medborgarnas förväntningar?” ”Imorgon är det medborgarnas lobby som måste vinna.” ”Vi måste säga ajdö till och goddag till demokratin.” ”Because it hurts fundamental freedoms and hurts the sharing of knowledge, we must reject ACTA.”),
    (ALDE – bjöd på debattens kanske bästa inlägg, verkar det som – jag missade det naturligtvis – och hon sa också på Twitter ”Citizens of Europe, please know that MEP Gallo claims to defend you, though she doesnt want us to vote according to the street…”),
    Laurence J.A.J. Stassen (grupplös) är bra, mycket bra, om yttrandefrihet och ACTA som ett potentiellt verktyg för Storebror,
    Carl Schlyter  (Greens – givetvis excellent, ”vår” – Sveriges – Albrecht, tog upp generiska läkemedel glädjande nog)
  • Ovanstående var dem jag själv lyckades höra rätt väl (i den riktigt knackiga sändningen) och säkert saknas många vettiga röster. Orkar inte leta upp dem i referaten. Så jag kopierar Rick Falkvinges tweet istället: Thanks to * &more for getting us this far.
  • Detta med parlamentarikernas vettighet är riktigt kul. Och förvånande. Sådant här brukar inte ske. Men så är det kanske som Amelia Andersdotter säger – detta är första gången vi ser en paneuropeisk debatt om en enskild sakfråga inom politiken.
  • Som jag skrev på Twitter angående Fjellners starka (och retoriskt rätt skickliga, och taktiskt rätt smart att tala engelska kanske) försvar för att skjuta upp ACTA: ”Fjellner has falied to notice the difference between och : Kyoto is necessary and liked by the people of the world, ACTA is not.”
  • ”Jag hoppas att ni kommer rösta i den europeiska ekonomins intresse och inte ge efter för tryck från gatan.” blir väl dagens mest talande citat, från franska nedröstade ACTA-rapportören för sitt utskott Marielle Gallo (EPP). Odemokratiskt så det smäller av det. Vi ska ju ha demokrati. Idealet vore direktdemokrati – en medborgare, en röst, i varje fråga. Nu går det inte av praktiska skäl. Därför har vi parlamentarisk demokrati. I en sådan situation där medborgarna knappast kan sätta sig in i alla 1000-tals EU-ärenden när de ska rösta innan ärendena ens uppkommit är det således av yttersta vikt att parlamentet lyssnar på medborgarna då dessa engagerar sig även under mandatperioderna, inte enbart vidvalen. ACTA är kanske den fråga som engagerat flest medborgare, och som en MEP sa, kanske ”99,9 procent” av medborgarmejlen har varit negativa till ACTA. Gallo var f.ö. även den som sa att medborgarnas protester inte bara var ”desinformationskampanjer”, utan även ”en mild form av terrorism”. MEP:en fortsätter sin (gudskelov till synes ensamma) kamp mot medborgarinflytande.
  • Mer Gallo: hon låtsades inte förstå kritiken angående generika (billiga läkemedel) i tredje världen. Har hon lyssnat alls på Läkare utan Gränser? Hon påstår nämligen (i tidigare sammanhang) att hon lyssnat på alla intressenter. Då är väl Läkare utan Gränser och de hundratusentals fattiga de representerar väl i allra högsta grad relevanta att lyssna på.
  • Synd att så få nämnde läkemedelstillgång. Synd att ingen – vad jag hörde – nämnde att Läkare utan Gränser, denna tunga organisation, just på grund av problem med läkemedelstillgång gällande ACTA (”Det är att förhandla bort liv” sa den svenske generalsekreteraren för organisationen; läs mer på engelskspråkiga Wikipedia, väl källbelagt för verifiering av uppgifterna och vidare studier av Läkare utan Gränsers åsikter).

Sedan så har jag mejlat EU-parlamentarikerna (dessa antagligen tiotusentals, kanske hundratusentals, mejl nämndes ofta i debatten; de har utan tvekan givit enormt resultat) idag. Det kan du också göra. Det är mycket enkelt: mejla EU-parlamentarikerna för att visa ditt missnöje med ACTA. Var artig, håll dig kort. That’s it. Vill du skicka till alla över 750 EU-parlamentariker i ett hög är det smidigast att helt enkelt skicka ditt mejl till europarl-all@falkvinge.net, så skickas det automatiskt vidare till alla parlamentarikers mejladresser. Mycket enkelt. Vill du istället få fram en mejllista sorterad efter t.ex. partigrupp eller land de representerar, kan du enkelt använda ett mycket fiffigt verktyg denna länk går till. Och än mer effektivt är att ringa till EU-parlamentariker (ja, en i taget då…) med detta verktyg.

Här kommer mitt mejl. Fokuserar på läkemedelstillgången, för att liv riskeras enligt Läkare utan Gränser är mycket mer konkret än rapporters kommentarer om grundläggande rättigheter:

Dear Members of Parliament,

I am writing to you in a matter of utmost importance. The issue in question is ACTA, the Anti-Counterfeiting Trade Agreement. This is a proposal which according to Médecins Sans Frontières seriously endangers the access to essential medicine in the developing countries, thus risking the lifes of millions of poor and sick in these parts of the world.

Dear MEPs, we, the people of Europe, are in an advance. We have superior development, technology and resources compared to the rest of the world. This gives us an enormous moral responsibility to help these less developed countries and save the lifes of the humans living there. Instead of this necessary help, we would, if ACTA is passed, actively destroy the possibilities for millions of poor people who are in need of cheap, available medicine.

But we have a choice. Or rather, you have a choice. You – the democratically elected representants of the people of Europe – have a choice. You can choose whether to endanger lifes by adapting ACTA (or making it possible to adapt it in the future, by postponing the decision until a time when the democratic people pressure is less active) – or to stop this dangerous development by rejecting the agreement.

But this is not only an issue of saving lifes. This is also an issue of democracy. Will you listen to the American corporations that in secret were free to work on the ACTA text during the negotiations? Or will you instead listen to the literally millions – at least 2.8 millions of signators to the petition of Avaaz – of citizens in Europe and the world who oppose this undemocratically produced agreement?

I have faith in the democratic way. And thus, I have faith in that you will do what is right.

Please, reject ACTA. This is indeed an issue of life and death.

Sincerely,
Leo Rudberg,
citizen of Sweden,
the European Union,
Europe,
and the world

Hittills har främsta socialdemokrater svarat, något överraskande.

Carl Schlyter (MP - Greens), Christian Engström (PP - Greens) och Mikael Gustafsson (V - GUE/NGL). En trio EU-parlamentariker som arbetat mot ACTA. Schlyter stod också för ett mycket bra inlägg i dagens debatt. Foto: Christian Engström, CC-BY 3.0.

Carl Schlyter (MP – Greens), Christian Engström (PP – Greens) och Mikael Gustafsson (V – GUE/NGL). En trio EU-parlamentariker som arbetat mot ACTA, på en demonstration mot – just det – ACTA. Schlyter stod också för ett mycket bra inlägg i dagens debatt.
Foto: Christian Engström, CC-BY 3.0.

Skicka ditt mejl nu. Det räcker med en enda mening, ett enda ”Hi, would you please vote against ACTA. Cheers, a citizen of Europe” för att det ska bidra till parlamentarikernas insikt om att folket är med dem i att säga nej till ACTA imorgon.

Det är nu det gäller. För att parafrasera det gamla barnprogrammet Kommisarie Gadget: Go, mänskliga rättigheter, go!

Oh, och för Guds skull, missa inte Moderaterna som på sin blogg framför åsikten att parlamentet ska ”rösta ja till ACTA”. Stor komik. Särskilt inte med tanke på att ingen ledamot kan rösta ja.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, lagstiftning, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, , , , , , , , , , , Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »